Musslor som miljöarkiv

Slutsatser

Vill man använda musselskal av M margaritifera som miljöarkiv, för att i synnerhet utläsa pH-förändringar, visar denna undersökning att vissa element är mindre lämpliga som indikatorer, eller att viss försiktighet fordras vid tolkning av resultaten. För vissa element kan man notera en större överensstämmelse av halterna mellan olika skal, medan man för andra element kan se ett eller flera skal som visar en avvikande halt jämfört med de övriga skalen.

Några element uppträder ibland i onormalt höga halter. Denna avvikande höga halt kan till exempel noteras i en individ men inte i de övriga för samma tidssnitt. Detta fenomen uppträder hos i synnerhet Ag, Au, Co och Fe. Uppträder denna onormalt höga halt för ett element i en undersökning med en ensam individ kan man dra felaktiga slutsatser om detta elements haltutveckling. Detta gör dessa element synnerligen olämpliga som miljöindikatorer.

I försöksserien från Slereboån kunde ett fenomen observeras att ett och samma tidssnitt för en individ visade förhöjda halter, jämfört med andra individer i samma tidssnitt, för flera element samtidigt (t.ex. Na, Sc, Cr, Co, Fe, Zn). För att kunna dra riktiga slutsatser om haltutvecklingen för ett visst element, i en analys, bör flera individer från samma lokal användas. Då finns det eventuellt möjlighet att kunna identifiera de avvikande haltbestämningarna, och sålla bort dessa.

Vissa element - Zn och Fe - verkar visa olika korrelation till pH beroende på lokalen musslorna levt i. Detta tydliggör att det inte räcker med analyser av musselskal från en lokal för att avgöra hur ett visst element korrelerar till pH. För att några slutsatser ska kunna dras måste ett resultat från en lokal bekräftas av en motsvarande undersökning från en annan lokal.

För en del element uppvisas ett åldersrelaterat upptag. Detta innebär att elementet upptas av musslan i större omfattning i början av musslans ålder. Om man inte noterar detta är risken att fel slutsatser dras om detta elements halter i vattendraget vid den aktuella tiden. I synnerhet Fe uppvisar ett sådant åldersrelaterat upptag i skalet hos M margaritifera. Vill man bara notera haltförändringar som beror på miljön, är det lämpligt att man i första hand analyserar skalsekvenser som härstammar från en tid i musslans levnad när den inte uppvisar sådant åldersrelaterat upptag. Man bör därför inte analysera skalbitar som bildades de 15 första åren i musslans liv. Troligen föreligger ett åldersrelaterat upptag även för Na, Zn och Sc och möjligen också för Sr, Au, Br och Co.

Vissa element uppvisar ibland halter på olika nivåer för olika individer. Detta gäller för Br och Au i synnerhet för materialet från Lekhytteån. För dessa kan det vara svårt att veta vilken nivå halterna ligger på.

De element som enligt föreliggande undersökning verkar fungera bäst som pH-indikatorer är Sr, Ba och Na, och delvis Ca. Vid de tillfällen som Mn kan kvantifieras med denna metod kan eventuellt även det användas. Man bör använda flera individer för att säkerställa att de trender man observerar för olika element är giltiga.

Till Allmän diskussion

Till Beteckningar