Dikter

Gustaf Fröding

Ormens sång

Ensam sig slingra i ringar,
känna sig ond och led.
Lärkan i höjden sig svingar,
svävar på lyckliga vingar,
hör hur det klingar;
ormen får ej vara med.
Se huru Adam och Eva,
kvinna och man,
le mot varann,
se huru spindlarna väva
näten där grenarna sväva
av balsam drypande,
nu vill jag krypande
nalkas och säga ett vänligt ord:
"kunskapens frukt är till ätande gjord,
ont är ett gott".
Adam åt och Eva åt:
"tack för ditt råd, hav tack".
Ormen sig undanstack.
Jämmer och klagolåt.

Mattoidens sånger