Bibeln
Nya testamentet
Matteusevangeliet
Jesu släkttavla
1 1Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.
2Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, 3Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, 5Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj 6och Jishaj till David, konungen.
David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, 7Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia 11och Josia till Jojakin och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
12Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, 14Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, 15Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob 16och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.
17Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Jesu födelse
18Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). 24När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
De österländska stjärntydarna
2 1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom." 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel."
7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. "Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet", sade han, "och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom." 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, 15och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.
16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
Återkomsten till Israel
19När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda." 21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, 23och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.
Johannes döparen
3 1Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken 2och förkunnade: "Omvänd er. Himmelriket är nära." 3Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. 4Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. 5Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, 6och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.
7När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: "Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 10Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. 11Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. 12Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."
Jesu dop
13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14Men Johannes ville hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig." 15Jesus svarade: "Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten." Då lät han det ske. 16När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. 17Och en röst från himlen sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde."
Jesus frestas
4 1Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. 2När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3Då kom frestaren och sade till honom: "Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun."
5Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren 6och sade: "Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten." 7Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov."
8Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9och sade: "Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig." 10Då sade Jesus till honom: "Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." 11Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.
Jesus uppträder i Galileen
12När han hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. 13Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, 14för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen - 16folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp. 17Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."
De första lärjungarna
18När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. 19Han sade till dem: "Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare", 20och de lämnade genast sina nät och följde honom. 21När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, 22och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus förkunnar och botar
23Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och han botade dem. 25Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
BERGSPREDIKAN (kap. 5–7)
Saligprisningar
5 1När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2Han började undervisa dem och sade:
3"Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
6Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
7Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
8Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
9Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
10Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
11Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. 12Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.
13Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
14Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 16På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Jesus och lagen
17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. 19Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. 20Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Jesus skärper lagens bud
21Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. 22Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 23Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, 24så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. 25Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. 26Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.
27Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. 29Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. 30Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.
31Det blev sagt: Den som vill skilja sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässobrev. 32Men jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.
33Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. 34Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; 35inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 36Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Älska era fiender
38Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. 40Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 41Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. 42Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.
43Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. 44Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; 45då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? 47Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? 48Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Om allmosor, bön och fasta
6 1Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. 2När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 3Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. 4Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
5När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
9Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
10Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
12Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
13Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.
16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, 18så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Skatter i himlen
19Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Kroppens lampa är ögat
22Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, 23men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.
Gud och mammon
24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Gör er inga bekymmer
25Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 26Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Döm inte. Gå in genom den trånga porten
7 1Döm inte, så blir ni inte dömda. 2Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 3Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? 5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 6Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.
7Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 8Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 10eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 12Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
13Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Falska profeter
15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.
21Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 22På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 23Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’
Huset på berggrunden och huset på sanden
24Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 25Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 26Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 27Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort."
28När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 29för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
En spetälsk blir ren
8 1När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren." 3Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Men Jesus sade till honom: "Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem."
En officers tjänare botas
5När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 6"Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor." 7Jesus sade: "Skall då jag komma och bota honom?" 8Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 9Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det." 10Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: "Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." 13Och till officeren sade Jesus: "Gå. Du trodde och det skall ske." Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
Petrus svärmor och andra sjuka botas
14Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.
16På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor.
Att följa Jesus
18När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19En skriftlärd kom fram och sade till honom: "Mästare, jag skall följa dig vart du än går." 20Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud." 21En annan av lärjungarna sade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 22Men Jesus svarade: "Följ mig och låt de döda begrava sina döda."
Stormen tystas
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: "Herre, hjälp oss, vi går under." 26Han sade: "Varför är ni rädda, ni trossvaga?" Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: "Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
De besatta och svinhjorden
28När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade: "Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31Demonerna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden." 32Han svarade: "Ge er i väg!" Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 34Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.
En lam man i Kafarnaum botas
9 1Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. 2Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna." 3Några skriftlärda sade då för sig själva: "Han hädar ju." 4Jesus såg vad de tänkte och sade: "Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? 5Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder" - och nu talade han till den lame - "stig upp, ta din bår och gå hem." 7Och mannen steg upp och gick hem. 8När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.
Tullindrivaren Matteus kallas
9Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: "Följ mig!" Och Matteus steg upp och följde honom. 10När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 11Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: "Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?" 12Han hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgästerna fastar inte
14Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" 15Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. 17Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar."
Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
18Medan han talade till dem kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. 20Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel 21eftersom hon tänkte: "Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt." 22Jesus vände sig om och fick se henne och sade: "Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig." Och från det ögonblicket var hon frisk. 23När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen 24sade han: "Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover." Då skrattade de åt honom. 25Men när folket hade motats bort gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.
Två blinda botas
27När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: "Davids son, förbarma dig över oss!" 28Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: "Tror ni att jag kan hjälpa er?" De svarade: "Ja, herre." 29Då rörde han vid deras ögon och sade: "Ni tror, och det skall ske." 30Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: "Låt ingen få veta detta", 31men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten.
En stum demon drivs ut
32När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. 33Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: "Aldrig förr har man sett något sådant i Israel." 34Men fariseerna sade: "Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna."
Får utan herde
35Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, 37och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna få. 38Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."
UTSÄNDNINGSTALET (kap. 10)
De tolv sänds ut
10 1Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, 3Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, 4Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
5Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. 6Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. 7Förkunna på er väg att himmelriket är nära. 8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. 9Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, 10ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. 11I varje stad eller by ni kommer till skall ni ta reda på vem som är värdig där och stanna hos honom tills ni skall vidare. 12Stig in i huset med en fridshälsning, 13och om huset är värdigt skall det få den frid ni önskar det. Men om det inte är värdigt skall den friden vända tillbaka till er. 14Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. 15Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad.
Som får bland vargar
16Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. 17Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. 18Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. 19Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, 20och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. 21Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 22Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 23Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa. Sannerligen, ni hinner inte till alla städer i Israel förrän Människosonen kommer.
24Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre. 25Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?
Var inte rädda
26Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 27Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. 28Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. 29Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. 30Och på er är till och med hårstråna räknade. 31Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Bekännelse och förnekelse
32Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. 33Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. 34Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 35Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 36och mannens husfolk skall bli hans fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 38Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. 39Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.
Att ta emot Jesu lärjungar
40Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. 41Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. 42Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge - sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön."
11 1När Jesus hade avslutat befallningarna till sina tolv lärjungar gick han därifrån för att undervisa och förkunna i städerna där omkring.
Johannes döparens frågor och Jesu svar
2Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 3för att fråga honom: "Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?" 4Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull."
7När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. 12Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. 13Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. 14Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. 15Hör, du som har öron.
16Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: 17’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ 18Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ 19Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt."
Verop över galileiska städer
20Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: 21"Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 22Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. 23Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. 24Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig."
Jesus prisar Fadern, himlens och jordens herre
25Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. 26Ja, fader, så har du bestämt. 27Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Den lätta bördan
28Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 29Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
12 1Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 2Fariseerna såg det och sade till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." 3Han svarade: "Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. 5Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 6Men jag säger er: här finns det som är större än templet. 7Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. 8Ty Människosonen är herre över sabbaten."
Mannen med en förtvinad hand
9Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 10Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville ha något att anklaga honom för. 11Han svarade: "Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13Sedan sade han till mannen: "Håll fram din hand." Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. 14Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.
Guds utvalde tjänare
15Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla 16och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 18Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. 19Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. 20Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. 21Och hans namn skall ge folken hopp.
Demoner drivs ut med Guds ande
22Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. 23Och allt folket slogs av häpnad och sade: "Är han kanske Davids son?" 24När fariseerna hörde det sade de: "Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna." 25Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. 26Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 27Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 28Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. 30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Om hädelse mot Anden
31Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. 33Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. 34Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. 35En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. 36Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. 37Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."
Jona-tecknet
38Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." 39Han svarade: "Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 40Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 41Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. 42Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.
Den orena andens återkomst
43När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 44Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte."
Jesu familj
46Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, 47och någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig." 48Han svarade honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?" 49Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: "Det här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor."
LIKNELSETALET (kap. 13)
Liknelsen om sådden
13 1Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem med många liknelser: "En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron."
Liknelsernas syfte
10Lärjungarna kom fram och frågade honom: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11Han svarade dem: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. 14Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. 15Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 16Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. 17Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
Tolkning av liknelsen om sådden
18Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. 19Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. 20Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje 21men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. 22Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. 23Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Liknelsen om ogräset
24Han lät dem höra en annan liknelse: "Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. 25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. 27Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ 28Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ - 29’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. 30Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’"
Liknelsen om senapskornet och surdegen
31Han lät dem höra en annan liknelse: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
33Han använde också en annan liknelse: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."
34Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, 35för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.
Tolkning av liknelsen om ogräset
36Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." 37Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen, 38åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. 39Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. 40Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. 41Människosonen skall sända ut sina änglar, 42och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.
Fler liknelser om himmelriket
44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
45Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 46Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51Har ni förstått allt detta?" - "Ja", svarade de, 52och då sade han: "Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt."
Profet i sin hemstad
53När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. 54Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: "Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? 55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?" 57Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem." 58Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.
Johannes döparens död
14 1Vid samma tid fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, 2och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom."
3Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. 4Johannes hade nämligen sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne." 5Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. 6Men när Herodes firade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust 7att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. 8På uppmaning av sin mor sade hon: "Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat." 9Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, 10och han lät halshugga Johannes i fängelset. 11Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. 12Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.
Mat åt fem tusen
13När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. 14När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. 15På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna." 16Jesus svarade: "De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva." 17De sade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar." - 18"Lämna dem till mig", svarade han. 19Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 20Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. 21De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." 28Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." 29Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, hjälp mig!" 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du trossvage", sade han. "Varför tvivlade du?" 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son."
De sjuka i Gennesaret
34När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret. 35Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 36och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.
Guds bud och människors regler
15 1Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 2"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter." 3Han svarade: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 4Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud."
10Sedan kallade han till sig folket och sade: "Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren." 12Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: "Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?" 13Han svarade: "Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen."
15Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 16Jesus sade: "Har inte heller ni fattat något ännu? 17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 20Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren."
En kanaaneisk kvinnas tro
21Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: "Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon." 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar." 24Han svarade: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig." 26Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - 27"Nej, herre", sade hon, "men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord." 28Då sade Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill." Och från den stunden var hennes dotter frisk.
Jesus botar sjuka
29Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, 31och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.
Mat åt fyra tusen
32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem." 33Lärjungarna svarade: "Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?" 34Jesus frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju stycken, och så några fiskar", svarade de. 35Då sade han till folket att slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.
Fariseerna begär tecken
16 1Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. 2Han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, 3och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. 4Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg.
Brödet och surdegen
5När lärjungarna for över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6Jesus sade till dem: "Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg." 7Men de sade till varandra att de ju inte hade tagit med sig något bröd. 8Jesus märkte det och sade: "Ni trossvaga, varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? 9Begriper ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick över? 10Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick över? 11Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg." 12Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära.
Petrus kallar Jesus för Messias
13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 14De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - 15"Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" 16Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." 17Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. 18Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 19Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Första förutsägelsen om Människosonens lidande
21Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: "Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig." 23Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors."
Lärjungeskapets krav
24Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 26Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 27Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. 28Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike."
Jesus på härlighetens berg
17 1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 2Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 4Då sade Petrus till Jesus: "Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia."
5Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." 6När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte rädda." 8De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
9När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10Lärjungarna frågade honom: "Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?" 11Han svarade: "Visst skall Elia komma och återställa allt. 12Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida." 13Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
En pojke med fallandesjuka botas
14När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 15och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. 16Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom." 17Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig."
18Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. 19När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?" 20Han svarade: "Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er."
Andra förutsägelsen om Människosonens lidande
22När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, 23och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.
Om tempelskatten
24När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare någon tempelskatt?" - 25"Jo", svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?" 26Då Petrus svarade: "Av andra", sade Jesus: "Sönerna går alltså fria. 27Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig."
Vem är störst i himmelriket?
18 1Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 3och sade: "Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. 4De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 5Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Förförelser
6Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. 7Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Liknelsen om det förlorade fåret
12Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? 13Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. 14Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.
En broder som gör orätt
15Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. 16Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. 17Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. 18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. 20Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem."
Om förlåtelse. Den obarmhärtige medtjänaren
21Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?" 22Jesus svarade: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
23Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. 25Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. 26Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ 27Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. 28Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ 29Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ 30Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. 31När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. 32Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. 33Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ 34Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. 35Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder."
Äktenskap och skilsmässa
19 1När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. 2Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. 3Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?" 4Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" 5Och han fortsatte: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 6Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." 7De frågade: "Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?" 8Han svarade: "Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare."
10Lärjungarna sade: "Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig." 11Han svarade: "Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. 12Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta."
Jesus och barnen
13Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, 14men Jesus sade: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de." 15Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
En ung man som ägde mycket
16Då kom en man fram till honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?" 17Jesus sade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden." - 18"Vilka?" frågade han, och Jesus svarade: "Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv." 20Då sade den unge mannen: "Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?" 21Jesus svarade: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.
23Men Jesus sade till sina lärjungar: "Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 25När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: "Vem kan då bli räddad?" 26Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." 27Då sade Petrus: "Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?" 28Jesus svarade: "Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.
Vingårdsarbetarnas lön
20 1Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. 3Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. 4Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ 5Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. 6Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ 7De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ 8På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ 9De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. 10När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. 11/12Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ 13Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, 14ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. 15Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ 16Så skall de sista bli först och de första sist."
Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande
17Under vandringen upp mot Jerusalem samlade Jesus de tolv lärjungarna omkring sig och sade till dem på vägen: 18"Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden 19och utlämna honom åt hedningarna för att han skall hånas och pryglas och bli korsfäst, och på den tredje dagen skall han uppstå."
Lärjungarna som ville ha hedersplatsen
20Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med sina söner och föll på knä för att be honom om något. 21Han frågade vad hon ville, och hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." 22Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag skall dricka?" De svarade: "Ja, det kan vi." 23Då sade han: "Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader." 24När de andra tio hörde detta blev de förargade på de båda bröderna. 25Men Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 26Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 27och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. 28Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Två blinda utanför Jeriko botas
29När de lämnade Jeriko följde mycket folk med honom. 30Där satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!" 31Folket sade åt dem att hålla tyst, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!" 32Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" 33De svarade: "Herre, gör så att våra ögon öppnas." 34Jesus fylldes av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Intåget i Jerusalem
21 1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." 4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" 10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?" 11Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen."
Templet rensas
12Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 13och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."
14Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem. 15När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son", blev de förargade 16och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" 17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
Fikonträdet som vissnade
18När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin skall du bära frukt." Och med en gång vissnade trädet. 20Lärjungarna häpnade och sade: "Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?" 21Jesus svarade: "Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. 22Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror."
Frågan om Jesu fullmakt
23När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" 24Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?" De överlade med varandra: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 26Men om vi svarar: Från människor, måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet." Därför svarade de: "Vi vet inte." 27Då sade Jesus till dem: "I så fall talar jag inte heller om vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de båda sönerna
28"Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ 29Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. 30Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. 31Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Då sade Jesus till dem: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. 32Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården
33Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 34När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha. 35Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. 36Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem. 37Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 38Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’ 39De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. 40När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?" 41Översteprästerna och de äldste svarade: "Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid." 42Jesus sade: "Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 44Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
45När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. 46De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
Liknelsen om bröllopsfesten
22 1Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: 2"Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. 3Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ 5Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. 6De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. 7Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. 8Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ 10Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. 13Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ 14Många är bjudna, men få är utvalda."
Frågan om skatt till kejsaren
15Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. 16De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. 17Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" 18Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? 19Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, 20och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" - 21"Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." 22När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
Frågan om uppståndelsen
23Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: 24"Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 25Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. 26På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27Sist av alla dog kvinnan. 28Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." 29Jesus svarade: "Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. 30Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. 31Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 32Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande." 33När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.
Frågan om det största budet i lagen
34När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, 35och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: 36"Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38Detta är det största och första budet. 39Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. 40På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."
Är Messias Davids son?
41Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem: 42"Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" - "Davids", svarade de. 43Då sade han: "Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga: 44Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. 45Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?" 46Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.
Anklagelser mot de skriftlärda och fariseerna
23 1Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar 2och sade: "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. 4De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. 5Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. 6De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, 7och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. 8Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. 9Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. 10Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Verop
13Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.
15Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.
16Ve er, ni blinda ledare som säger: Svär man vid templet betyder det ingenting, men svär man vid guldet i templet är eden bindande. - 17Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 18Ni säger: Svär man vid offeraltaret betyder det ingenting, men svär man vid gåvan som ligger på det är eden bindande. - 19Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som gör gåvan helig? 20Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det. 21Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor i det. 22Och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. 24Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!
25Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. 26Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.
27Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. 28På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.
29Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar 30och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod. 31Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat. 33Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet? 34Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35Så skall allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 36Sannerligen, alltsammans skall detta släkte få svara för.
Jesu klagan över Jerusalem
37Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 38Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. 39Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Templets förestående fall
24 1När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. 2Då sade han till dem: "Se på allt detta - sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner."
TALET OM TIDENS SLUT (kap. 24–25)
Kommande prövningar
3När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" 4Jesus svarade: "Se upp så att ingen bedrar er. 5Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 6Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 8Allt detta är början på födslovärkarna. 9Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. 10Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. 11Många falska profeter skall framträda och bedra många. 12Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 14Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.
Den sista stora nöden
15När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), 16då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen. 17Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, 18och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 19Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 20Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. 21Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. 22Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. 23Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 24Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. 25Nu har jag sagt er det i förväg. 26Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. 27Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. 28Där kadavret ligger, där samlas gamarna.
Människosonens ankomst
29Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 30Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. 31Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.
Liknelsen om fikonträdets knoppning
32Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 34Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 35Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Håll er vakna
37Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. 38Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. 40Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 41Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. 42Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 43Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 44Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.
En god och en dålig tjänare
45Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. 46Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 47Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 48Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, 49och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, 50då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om 51och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder.
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 1Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 7Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 9De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ 12Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 13Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
Liknelsen om talenterna
14Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. 15Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. 16Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. 17Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. 19Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. 20Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ 21Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 22Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ 23Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 24Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ 26Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. 28Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. 29Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 30Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.
Människosonens dom
31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 35Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
41Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 46Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv."
Planer på att döda Jesus
26 1När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 2"Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst." 3Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 4och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 5"Men inte under själva helgen", sade de, "så att det uppstår oro bland folket."
Kvinnan med balsamflaskan
6Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 7kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8Då blev lärjungarna förargade och sade: "Vilket slöseri! 9För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga." 10Jesus märkte det och sade till dem: "Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas blir förrädare
14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 16Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Påskmåltiden förbereds
17Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?" 18Han svarade: "Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar." 19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren
20På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 21Medan de åt sade han: "Sannerligen, en av er skall förråda mig." 22De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, herre?" 23Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född." 25Judas, som skulle förråda honom, sade: "Det är väl inte jag, rabbi?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Den sista måltiden
26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike."
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
30När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 31Då sade Jesus till dem: "I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. 32Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen." 33Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall." 34Men Jesus sade: "Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger." 35Petrus sade: "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Och detsamma sade alla lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: "Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber." 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38och han sade till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill." 40Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: "Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." 42Sedan gick han bort och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske." 43När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: "Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig."
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: "Den som jag kysser är det, grip honom." 49Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 50Jesus sade till honom: "Min vän, nu har du gjort ditt." Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52Då sade Jesus till honom: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?"
55Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Förhöret inför rådet
57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61som påstod att han hade sagt: "Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar." 62Då reste sig översteprästen och frågade: "Har du inget att svara på deras beskyllningar?" 63Men Jesus teg. Och översteprästen sade: "Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son." 64Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." 65Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?" De svarade: "Han förtjänar döden." 67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sade: "Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen." 70Men han förnekade det inför alla och sade: "Jag förstår inte vad du talar om." 71Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: "Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret." 72Han förnekade det på nytt och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Det hörs på talet." 74Då svor han och bedyrade: "Jag känner inte den mannen." I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.
Jesus inför Pilatus
27 1På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 2De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.
3När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak." 5Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. 6Översteprästerna tog pengarna och sade: "Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. 9Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, 10och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
11Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. 13Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte vad de beskyller dig för?" 14Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.
Barabbas friges. Jesus döms
15Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. 16Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. 17När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?" 18Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. 19Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: "Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull." 20Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. 21Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?" De svarade: "Barabbas." 22Pilatus frågade: "Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Han skall korsfästas!" 23Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Han skall korsfästas!"
24När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak." 25Men hela folket ropade: "Hans blod må komma över oss och våra barn." 26Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna hånar Jesus
27Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. 28De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 29och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung." 30De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Korsfästelsen
32På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. 33När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, 36och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. 37Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.
38Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset." 41Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 42"Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son." 44På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesu död
45Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 46Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 47Några som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 48En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 49Då sade de andra: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
51Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 53och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 54När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: "Den mannen måste ha varit Guds son."
55Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, 56och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.
Gravläggningen
57På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. 58Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, 59och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
62Nästa dag - det var dagen efter förberedelsedagen - gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 63och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." 65Pilatus svarade: "Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan." 66De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Kvinnorna vid graven
28 1Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 2Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. 3Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. 4Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. 5Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. 7Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta." 8De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. 9Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. 10Men Jesus sade till dem: "Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig."
11Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. 12Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: 13"Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. 14Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er." 15Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.
Jesus sänder ut sina lärjungar
16De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. 17När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. 18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn 20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."
Till Markusevangeliet