Bibeln
Nya testamentet
Markusevangeliet
Johannes döparen
1 1Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.
2Som det står skrivet hos profeten Jesaja:
Se, jag sänder min budbärare före dig,
han skall bereda vägen för dig.
3En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka
- 4så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. 5Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 7Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. 8Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande."
Jesu dop
9Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. 10När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11Och en röst hördes från himlen: "Du är min älskade son, du är min utvalde."
Jesus frestas
12Anden drev honom ut i öknen, 13och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Jesus uppträder i Galileen
14När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap 15och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."
De första lärjungarna
16När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. 17Jesus sade till dem: "Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare", 18och de lämnade genast sina nät och följde honom. 19Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.
I Kafarnaums synagoga
21De kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. 22Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. 23I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: 24"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige." 25Men Jesus sade strängt åt honom: "Tig! Far ut ur honom!" 26Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. 27Alla greps av bävan och började fråga varandra: "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.
Simons svärmor och andra sjuka botas
29Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. 30Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. 31Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. 32På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. 33Hela staden hade samlats utanför dörren. 34Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.
På en enslig plats
35Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. 36Simon och de andra skyndade efter honom, 37och när de hade funnit honom sade de: "Alla söker efter dig." 38Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." 39Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.
En spetälsk blir ren
40En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Vill du, så kan du göra mig ren." 41Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42Och genast försvann spetälskan, och han blev ren. 43Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: 44"Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." 45Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
En lam man i Kafarnaum botas
2 1Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. 4Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."
6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 7"Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?" 8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: "Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 9Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10/11Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig" - och nu talade han till den lame - "stig upp, ta din bädd och gå hem." 12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: "Aldrig har vi sett något sådant!"
Tullindrivaren Levi kallas
13Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. 14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom.
15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 16När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: "Äter han med tullindrivare och syndare?" 17Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgästerna fastar inte
18Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" 19Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. 21Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. 22Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar."
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
23En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. 24Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?" 25Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? 26Han gick in i Guds hus - det var när Evjatar var överstepräst - och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom." 27Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. 28Alltså är Människosonen herre också över sabbaten."
Mannen med en förtvinad hand
3 1Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 2De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom fram." 4Sedan frågade han dem: "Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?" De teg. 5Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: "Håll fram handen." Han höll fram den, och den blev bra igen. 6Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.
Folkmassan på stranden
7Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, 8Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 9Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. 10Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. 11Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son." 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
De tolv utses
13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna. 16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Demoner drivs ut med Guds ande
20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå - det är slutet för honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Jesu familj
31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: "Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig." 33Jesus svarade dem: "Vem är min mor och mina bröder?" 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor."
Liknelsen om sådden
4 1Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 2Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: 3"Hör! En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 8Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen." 9Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med."
Liknelsernas syfte
10När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. 11Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, 12för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."
Tolkning av liknelsen om sådden
13Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? 14Vad mannen sår är ordet. 15Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. 16De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det 17men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. 18Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. 20Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt."
Liknelsen om lampan. Det mått ni mäter med
21Och han sade till dem: "Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. 22Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. 23Hör, du som har öron att höra med."
24Och han sade till dem: "Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. 25Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har."
Liknelsen om den växande sådden
26Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. 27Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. 28Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. 29Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne."
Liknelsen om senapskornet
30Och han sade: "Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? 31Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." 33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. 34Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.
Stormen tystas
35På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." 36De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. 37Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 38Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" 39Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 40Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" 41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Den besatte och svinhjorden
5 1De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. 2När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande 3och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. 4Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. 5Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. 6När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 7och ropade högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" 8Jesus hade nämligen just sagt åt honom: "Far ut ur mannen, du orena ande!" 9Nu frågade han: "Vad heter du?" Mannen svarade: "Legion heter jag, för vi är många." 10Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.
11Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. 12Andarna bad honom: "Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!" 13Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. 14Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. 15De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 16Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. 17Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. 18När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 19Men han lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig." 20Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.
Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
21När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön 22kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter 23och bad enträget: "Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet." 24Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. 26Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 27Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 28för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 29Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 30När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31Lärjungarna sade: "Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!" 32Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 33Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 34Han sade till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda."
35Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: "Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre." 36Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: "Var inte rädd, tro bara." 37Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 38och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39Han gick in till dem och sade: "Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover." 40Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 41Så tog han barnets hand och sade: "Talita koum!" (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 42Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 43men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
Profet i sin hemstad
6 1Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: "Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 3Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Så blev han en stötesten för dem. 4Men Jesus sade till dem: "En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem." 5Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
De tolv sänds ut
Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. 7Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. 9Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. 10Och han sade till dem: "När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 11Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem." 12De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, 13och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes döparens död
14Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: "Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom." 15Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. 16När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!"
17Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, 18och Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru." 19Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. 20Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. 21Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. 22Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, och du skall få det." 23Och han lovade och svor: "Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike." 24Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud." 25Flickan skyndade in till kungen och bad honom: "Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat." 26Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne 27utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset 28och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. 29Men när Johannes lärjungar fick reda på det kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Mat åt fem tusen
30Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. 33Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. 34När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. 35När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det är sent. 36Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." - "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de. 38Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar." 39Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. 40Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. 42Alla åt och blev mätta, 43och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44Det var fem tusen män som hade ätit.
Jesus går på vattnet
45Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. 46När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. 47På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 48Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. 49När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, 50för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." 51Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, 52för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
De sjuka i Gennesaret
53När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. 54Så snart de steg ur båten kände folket igen honom 55och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. 56Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Guds bud och människors regler
7 1Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, 2och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. 3Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 4och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. 5Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?" 6Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. 8Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler." 9Och han sade: "Det är just det rätta - att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! 10Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 11Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), 12då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. 13Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."
Mera om rent och orent
14Sedan kallade han till sig folket och sade: "Hör på mig allesammans och försök att förstå. 15Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren." 17När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. 18Han svarade: "Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 19Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet." Därmed förklarade han all föda ren. 20Men han sade: "Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. 21Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, 22äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. 23Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
En syrisk-fenikisk kvinnas tro
24Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. 25En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. 26Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. 27Han sade: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - 28"Nej, herre", svarade hon, "men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar." 29Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter." 30Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
En döv man botas
31Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. 32Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. 33Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 34Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!). 35Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. 36Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. 37Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."
Mat åt fyra tusen
8 1Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: 2"Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. 3Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån." 4Lärjungarna svarade honom: "Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?" 5Han frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju", sade de. 6Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. 7De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. 8Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. 9Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. 10Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.
Fariseerna begär tecken
11Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. 12Jesus suckade djupt och sade: "Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken." 13Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Brödet och surdegen
14Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. 15Jesus varnade dem: "Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!" 16Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. 17Han märkte det och frågade: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? 18Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt 19hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?" - "Tolv", svarade de. 20"Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?" - "Sju", svarade de. 21Han sade: "Förstår ni fortfarande ingenting?"
En blind man utanför Betsaida botas
22Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. 23Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: "Ser du något?" 24Mannen öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring." 25En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. 26Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Petrus kallar Jesus för Messias
27Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: "Vem säger människorna att jag är?" 28De svarade: "Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna." 29Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Messias." 30Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Första förutsägelsen om Människosonens lidande
31Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. 32Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. 33Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors."
Lärjungeskapets krav
34Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. 36Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? 37Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 38Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna." 9 1Och han sade: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt."
Jesus på härlighetens berg
2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: 3hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 4Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. 5Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia." 6Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. 7Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom." 8Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.
9När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. 10De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. 11Och de frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?" 12Han svarade: "Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom."
En pojke med en stum ande botas
14När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 16Han frågade: "Vad är det ni diskuterar?" - 17"Mästare", svarade en i mängden, "jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte." 19Han sade: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!" 20De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 21Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten, 22och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." 23Jesus sade: "Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror." 24Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!" 25När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka." 26Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 27Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 28När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" 29Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."
Andra förutsägelsen om Människosonens lidande
30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 31eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå." 32Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
Vem är störst?
33De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" 34De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. 35Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare." 36Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 37"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig."
Underverk i Jesu namn
38Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss." 39Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.
Förförelser
42Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. 43Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. 45Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. 47Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, 48där maskarna inte dör och elden inte släcks. 49Ty alla skall saltas med eld. 50Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra."
Äktenskap och skilsmässa
10 1Sedan bröt han upp därifrån och kom till den del av Judeen som ligger på andra sidan Jordan. Folk samlades kring honom igen, och som vanligt undervisade han dem. 2Då kom några fariseer fram, och för att sätta honom på prov frågade de: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 3Han sade: "Vilka bestämmelser har Mose gett er?" 4De svarade: "Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig." 5Jesus sade: "Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. 6Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. 7Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, 8och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 9Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." 10När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. 11Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, 12och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska."
Jesus och barnen
13Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg det blev han förargad och sade: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
En man som ägde mycket
17När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" 18Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 19Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor." - 20"Mästare", sade mannen, "allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 21Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
23Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: "Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" 24Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?" 27Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." 28Då sade Petrus till honom: "Vi har ju lämnat allt och följt dig." 29Jesus svarade: "Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar 30skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. 31Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."
Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande
32De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: 33"Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 34som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Lärjungarna som ville ha hedersplatsen
35Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." - 36"Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han. 37De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster." 38Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?" 39De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill." 41När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 42Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 43Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Den blinde Bartimaios utanför Jeriko botas
46De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. 47Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 48Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" 49Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig." 50Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, 51och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen." 52Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.
Intåget i Jerusalem
11 1När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar 2och sade till dem: "Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 3Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den." 4De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. 5Några av dem som stod där frågade: "Vad gör ni? Tar ni åsnan?" 6Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. 7De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 8Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. 9Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" 11Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.
Fikonträdet som inte bar frukt
12När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. 13Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. 14Då sade han till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!" Och lärjungarna hörde det.
Templet rensas
15De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. 17Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 18Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19När det blev sent lämnade de staden.
När fikonträdet hade vissnat
20Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. 21Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!" 22Jesus sade till dem: "Ni skall tro på Gud. 23Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. 24Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. 25Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser."
Frågan om Jesu fullmakt
27De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?" 29Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. 30Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor? Svara mig!" 31De överlade med varandra: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 32Men kan vi svara: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet. 33Därför svarade de: "Vi vet inte." Då sade Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om arrendatorerna i vingården
12 1Han talade till dem i liknelser. "En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 2När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. 4Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. 5Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. 6Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 7Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ 8Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. 9Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. 10Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 11Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon." 12De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
Frågan om skatt till kejsaren
13Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor. 14De kom och sade till honom: "Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?" 15Men han förstod att de hycklade och svarade: "Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den." 16De räckte fram en, och han frågade: "Vems bild och namn är detta?" - "Kejsarens", svarade de. 17Jesus sade: "Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." Då häpnade de över honom.
Frågan om uppståndelsen
18Sedan kom det några saddukeer - de säger att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 19"Mästare, Mose lär oss i skriften att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 20Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig. 21Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. 22Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. 23När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru." 24Jesus svarade: "Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? 25När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. 26Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 27Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste."
Frågan om det viktigaste budet
28En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: "Vilket är det viktigaste budet av alla?" 29Jesus svarade: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, 30och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte." 32Den skriftlärde sade: "Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. 33Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom mera.
Är Messias Davids son?
35Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom den heliga anden: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. 37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Varning för de skriftlärda
Allt folket lyssnade gärna på honom, 38och i sin undervisning sade han: "Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget 39och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 40De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får."
Änkans gåva
41Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. 42Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. 44De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på."
Templets förestående fall
13 1När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" 2Jesus svarade: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner."
Kommande prövningar
3När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: 4"Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?" 5Då sade Jesus till dem: "Se upp så att ingen bedrar er. 6Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. 7Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 8Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna.
9Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. 10Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. 11När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. 12Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 13Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.
Den sista stora nöden
14När ni ser den vanhelgande skändligheten stå där den minst av allt borde stå (må den som läser fatta det rätt), då skall de som bor i Judeen fly upp i bergen. 15Den som är på taket skall inte gå ner och hämta något inne i huset, 16och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 17Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 18Be att det inte sker på vintern. 19Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas. 20Om inte Herren hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli räddad. Men för deras skull som han har utvalt har han förkortat tiden. 21Och om då någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 22Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda. 23Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg.
Människosonens ankomst
24Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. 25Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 26Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns.
Liknelsen om fikonträdets knoppning
28Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 29På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 30Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 31Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Håll er vakna
32Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 33Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. 34Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. 35Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. 36Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. 37Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!"
Planer på att döda Jesus
14 1Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. 2De sade: "Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket."
Kvinnan med balsamflaskan
3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. 4Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. 5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas blir förrädare
10Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. 11De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Påskmåltiden förbereds
12Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: "Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?" 13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: "Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss." 16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren
17På kvällen kom han dit med de tolv. 18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig." 19Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" 20Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född."
Den sista måltiden
22Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike."
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 27Där sade Jesus till dem: "Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren skall skingras. 28Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen." 29Då svarade Petrus: "Även om alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!" 30Jesus sade: "Sannerligen, redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat mig." 31Men Petrus försäkrade: "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Och detsamma sade alla de andra.
Jesus i Getsemane
32Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber." 33Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, 34och han sade till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." 35Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36Han sade: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." 37När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? 38Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." 39Så gick han bort igen och bad med samma ord. 40När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. 41För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: "Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 42Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig."
Jesus fängslas
43Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: "Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" 45När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. "Rabbi", sade han och kysste honom. 46Då grep de Jesus och höll fast honom. 47Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48Då sade Jesus till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 49Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse." 50Alla övergav honom och flydde. 51En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, 52men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.
Förhöret inför rådet
53De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden. 55Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. 56Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. 57Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: 58"Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." 59Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. 60Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: "Skall du inte svara på deras beskyllningar?" 61Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62Jesus svarade: "Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." 63Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad skall vi nu med vittnen till? 64Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann att han förtjänade döden. 65Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: "Visa att du är profet!" Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus förnekar Jesus
66Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor, 67och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: "Du var också med Jesus, han från Nasaret." 68Men Petrus förnekade detta: "Jag förstår inte alls vad du menar." Och han gick ut på den yttre gården. 69När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" 70Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem, du är ju från Galileen." 71Då svor han och bedyrade: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" 72I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig." Och han brast i gråt.
Jesus inför Pilatus
15 1Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. 2Pilatus frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Han svarade: "Du själv säger det." 3Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, 4och då frågade Pilatus honom: "Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!" 5Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Barabbas friges. Jesus döms
6Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. 7Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. 8Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. 9Han svarade: "Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?" 10Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. 11Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. 12Pilatus sade på nytt: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" 13De ropade: "Korsfäst honom!" 14Pilatus frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Korsfäst honom!" 15Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna hånar Jesus
16Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. 18Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" 19De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. 20Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
Korsfästelsen
21En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. 22De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). 23Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. 24De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
27Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 29De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - 30hjälp dig själv nu och stig ner från korset." 31Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom." Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Jesu död
33Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabachtani?" (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 35Några som stod intill hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
37Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: "Den mannen måste ha varit Guds son."
40Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. 41De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Gravläggningen
42Då det redan hade blivit kväll - det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten - 43kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. 45När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. 46Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. 47Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Kvinnorna vid graven
16 1När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. 2Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. 3Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" 4Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 6Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. 7Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’" 8Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
Den uppståndne visar sig
9[När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
12Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. 13Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska."
19När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]
Till Matteusevangeliet
Till Lukasevangeliet