Bibeln
Nya testamentet
Lukasevangeliet
Företal
1 1Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, 2så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, 3och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 4för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.
Löftet om Johannes döparens födelse
5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. 6De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, 16och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett."
18Sakarias sade till ängeln: "Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren." 19Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."
21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. 22När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. 23När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. 24Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: 25"Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor."
Budskapet till Maria om Jesu födelse
26/27I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." 29Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 30Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." 34Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." 35Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37Ty ingenting är omöjligt för Gud." 38Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Marias besök hos Elisabet
39Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."
46Då sade Maria:
"Min själ prisar Herrens storhet,
47min ande jublar över Gud, min frälsare:
48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
49stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
50och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
51Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
52Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
53Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
54/55Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid."
56Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men då sade hans mor: "Nej, han skall heta Johannes." 61De sade till henne: "Det finns ingen i din släkt som bär det namnet." 62Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 63Han bad om en skrivtavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förvånade sig. 64Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 65Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 66Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
67Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
68"Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
69Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
70så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
71frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.
72Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
73den ed han svor vår fader Abraham:
74att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
75rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
76Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
77Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
78genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
79en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg."
80Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Jesu födelse
2 1Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
8I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."
15När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
21När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.
Jesus hos Symeon och Hanna i templet
22När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren - 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren - 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
25I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
29"Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
30Ty mina ögon har skådat frälsningen
31som du har berett åt alla folk,
32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel."
33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - 35ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen."
36Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
39När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Den tolvårige Jesus i templet
41Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. 42Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. 43Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. 44De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. 45När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. 46Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. 47Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. 48Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: "Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga." 49Han svarade: "Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?" 50Men de förstod inte vad han menade med sina ord. 51Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.
Johannes döparen
3 1Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 2och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 4som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
5Varje klyfta skall fyllas,
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
6Och alla människor skall se Guds frälsning.
7När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: "Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 9Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden." 10Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" 11Han svarade: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt." 12Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" 13Han svarade: "Driv inte in mer än vad som är fastställt." 14Och när det kom soldater och frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" sade han till dem: "Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold."
15Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 16Men han svarade dem alla: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. 17Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."
18På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. 19Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort, 20lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse.
Jesu dop
21När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 22och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: "Du är min älskade son, du är min utvalde."
Jesu släkttavla
23Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, 24son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef, 25son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj, 26son till Machat, son till Mattatias, son till Shimi, son till Josek, son till Joda, 27son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner, 28son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 29son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 30son till Symeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 31son till Melea, son till Menna, son till Mattatta, son till Natan, son till David, 32son till Jishaj, son till Oved, son till Boas, son till Salma, son till Nachshon, 33son till Amminadav, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, 34son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Terach, son till Nachor, 35son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Ever, son till Shelach, 36son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 37son till Metushelach, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, 38son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.
Jesus frestas
4 1Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, 2där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. 3Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd." 4Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd."
5Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6och sade till honom: "Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig skall allt detta bli ditt." 8Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka."
9Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: "Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. 10Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, 11och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten." 12Men Jesus svarade: "Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov." 13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.
Jesus uppträder i Galileen
14Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. 15Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.
Jesus i Nasarets synagoga
16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig." 22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: "Är det inte Josefs son?" 23Då sade han till dem: "Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
24Sedan sade han: "Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. 27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman." 28Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, 29de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. 30Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
I Kafarnaums synagoga
31Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. 32De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. 33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: 34"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige." 35Men Jesus hutade åt honom: "Tig! Far ut ur honom!" Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla greps av bävan och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." 37Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
Simons svärmor och andra sjuka botas
38Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. 39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. 41Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är Guds son." Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.
På en enslig plats
42Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 43Men han sade till dem: "Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd." 44Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.
Fiskfångsten. De första lärjungarna
5 1En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: "Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där." 5Simon svarade: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten." 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: "Lämna mig, herre, jag är en syndare." 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat - 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor." 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.
En spetälsk blir ren
12När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren." 13Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan. 14Han förbjöd honom att tala om det för någon. "Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem."
15Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.
En lam man i Kafarnaum botas
17En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 18Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. 19Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. 20När han såg deras tro sade han: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." 21Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?" 22Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? 24Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" - och nu talade han till den lame - "stig upp, ta din bår och gå hem." 25Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. 26Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det är otroligt, det vi har sett i dag."
Tullindrivaren Levi kallas
27Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.
29Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem. 30Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: "Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?" 31Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Bröllopsgästerna fastar inte
33De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker." 34Jesus svarade: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? 35Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta." 36Han gav dem också en liknelse: "Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. 37Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. 38Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. 39Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre."
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
6 1En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Några av fariseerna sade: "Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 3Då svarade Jesus dem: "Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." 5Och Jesus sade till dem: "Människosonen är herre över sabbaten."
Mannen med en förtvinad hand
6En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 7De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram, 9och Jesus sade till dem: "Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?" 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Håll fram handen." Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 11Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
De tolv utses
12Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 13När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
Jesus förkunnar och botar
17Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 18hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 19och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.
Saligprisningar och verop
20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga ni som är fattiga,
er tillhör Guds rike.
21Saliga ni som hungrar nu,
ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu,
ni skall få skratta.
22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
24Men ve er som är rika,
ni har fått ut er glädje.
25Ve er som är mätta nu,
ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu,
ni skall få sörja och gråta.
26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.
Älska era fiender
27Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 29Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 32Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 34Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 35Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Döm inte
37Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 38Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
39Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 40Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
Varje träd känns igen på sin frukt
43Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
Huset på berggrunden och huset på marken
46Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 49Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."
En officers tjänare botas
7 1Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 2En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 3och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 4De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. "Han är värd att du gör detta för honom", sade de. 5"Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss." 6Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 7och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 8Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det." 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: "Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro." 10Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.
En änkas son uppväcks i Nain
11Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: "Gråt inte." 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stig upp!" 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss" och: "Gud har besökt sitt folk." 17Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.
Johannes döparens frågor och Jesu svar
18Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: "Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?" 20Männen sökte upp Jesus och sade: "Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan." 21Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 22och han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 23Salig är den som inte kommer på fall för min skull."
24När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen. 26Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 27Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 28Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.
29Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt - de lät döpa sig med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem - de lät inte döpa sig av honom.
31Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’ 33Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’ 34Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ 35Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt."
Kvinnan som smorde Jesu fötter
36En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. 37Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam 38och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: "Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska." 40Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." - "Säg det, mästare", sade han. 41"Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?" 43Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." - "Du har rätt", sade Jesus, 44och vänd mot kvinnan sade han till Simon: "Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek." 48Och han sade till henne: "Dina synder är förlåtna." 49De andra vid bordet sade då för sig själva: "Vem är han som till och med förlåter synder?" 50Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid."
Kvinnorna som följde med Jesus
8 1Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 2och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 3Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
Liknelsen om sådden
4När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna sade han i en liknelse: 5"En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd." Sedan ropade han: "Hör, du som har öron att höra med."
Liknelsernas syfte
9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 10och han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Tolkning av liknelsen om sådden
11Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. 12De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. 13De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. 14Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. 15Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Liknelsen om lampan
16Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt och ingenting undangömt som inte skall bli känt och komma till synes. 18Var därför noga med hur ni lyssnar, ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har."
Jesu familj
19Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20Man sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig." 21Men han svarade: "Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det."
Stormen tystas
22En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut, 23och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. 24Då gick de fram och väckte honom: "Mästare, mästare, vi går under!" Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25Och han frågade lärjungarna: "Var är er tro?" Häpna och förskräckta sade de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?"
Den besatte och svinhjorden
26De lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 27När han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28Då han fick se Jesus började han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" 29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter av demonen. 30Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. 33Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade.
34När herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 35och folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 36Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände tillbaka, 38och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39"Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig." Då gick mannen därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.
Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
40När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, 42för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.
När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. 43Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. 44Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. 45Då sade Jesus: "Vem var det som rörde vid mig?" När ingen ville svara sade Petrus: "Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig." 46Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. 48Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."
49Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." 50Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt." 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte! Hon är inte död, hon sover." 53Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. 54Men han tog hennes hand och sade högt: "Flicka, stig upp!" 55Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
De tolv sänds ut
9 1Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. 2Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. 3Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. 4Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 5Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem." 6Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.
Johannes döparens död
7Tetrarken Herodes fick höra berättas om dessa händelser, och han visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppväckts från de döda, 8några att Elia visade sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes sade: "Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då han som jag hör allt detta om?" Och han försökte få träffa honom.
Mat åt fem tusen
10Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan till en stad som heter Betsaida. 11Men folket fick reda på det och följde efter. Då lät han dem komma och talade till dem om Guds rike, och han botade alla som behövde hjälp. 12När det led mot kvällen vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Här är vi ju ute i ödemarken." 13Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." De sade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar - om vi nu inte skall gå och köpa mat åt alla de här människorna." 14Det var omkring fem tusen män. Men han sade till lärjungarna: "Låt dem slå sig ner i grupper om femtio." 15De gjorde som han sade och lät alla slå sig ner. 16Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. 17Alla åt och blev mätta, och de överblivna bitarna samlades ihop; det blev tolv korgar.
Petrus kallar Jesus för Messias. Första förutsägelsen om Människosonens lidande
18En gång när han hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19De svarade: "Johannes döparen, men somliga säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." - 20"Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias." 21Han förbjöd dem strängt att tala om det för någon 22och sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen."
Lärjungeskapets krav
23Och han sade till alla: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv? 26Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för när han kommer i sin och sin faders och de heliga änglarnas härlighet. 27Jag försäkrar er: några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike."
Jesus på härlighetens berg
28Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. 30Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. 32Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia" - han visste inte vad han sade. 34Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. 35En röst hördes ur molnet: "Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom", 36och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.
En pojke med fallandesjuka botas
37När de följande dag kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38Och en man ur hopen ropade: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. 39En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. 40Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 41Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son." 42Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. 43Alla överväldigades av Guds storhet.
Andra förutsägelsen om Människosonens lidande
Medan folket häpnade över allt som han gjorde sade han till lärjungarna: 44"Lyssna noga på vad jag nu säger till er: Människosonen skall överlämnas i människors händer." 45Men de förstod inte vad han menade, det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde.
Vem är störst?
46De började undra vem som var den störste av dem. 47Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig 48och sade till dem: "Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor."
Underverk i Jesu namn
49Johannes sade: "Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom, eftersom han inte följde dig som vi." 50Men Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
I en samarisk by
51När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, 52och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. 54Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: "Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?" 55Men han vände sig om och tillrättavisade dem, 56och de fortsatte till en annan by.
Att följa Jesus
57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: "Jag skall följa dig vart du än går." 58Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud." 59Till en annan sade han: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike." 61En annan man sade: "Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma." 62Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."
De sjuttiotvå sänds ut
10 1Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. 2Han sade till dem: "Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. 4Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. 5När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. 6Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. 7Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, 9bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. 10Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av - behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. - 12Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.
Verop över galileiska städer
13Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare vid domen än för er. 15Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket.
16Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig."
De sjuttiotvå kommer tillbaka
17De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: "Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn." 18Han svarade: "Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. 19Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. 20Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen."
Jesus prisar Fadern, himlens och jordens herre
21I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. 22Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för." 23Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: "Saliga de ögon som ser vad ni ser. 24Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det."
Den barmhärtige samariern
25En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: "Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" 26Jesus sade: "Vad står det i lagen? Hur lyder orden?" 27Han svarade: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." 28Jesus sade: "Det är rätt. Gör det, så får du leva." 29För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: "Och vem är min nästa?" 30På den frågan svarade Jesus: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. 31En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. 32På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. 33Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. 34Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ 36Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?" 37Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus: "Gå du och gör som han!"
Hos Marta och Maria
38Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 39Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." 41Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, 42fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne."
Om bön
11 1En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
4Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning."
5Han sade till dem: "Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 6En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ 7Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ 8Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. 9Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 10Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
11Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk 12eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?"
Demoner drivs ut med Guds finger
14En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. 15Men några sade: "Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna." 16Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. 17Men han visste vad de hade i tankarna och sade: "Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. 18Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. 19Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 20Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 21När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. 22Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. 23Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Den orena andens återkomst
24När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25När den så kommer och finner det städat och snyggt, 26går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början."
27När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat." 28Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."
Jona-tecknet
29När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. 30Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. 31Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. 32Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
Kroppens lampa är ögat
33Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset. 34Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. 35Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. 36Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig."
Anklagelser mot fariseer och laglärda
37Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. 38Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden, 39men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. 40Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 41Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. 42Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. 43Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. 44Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem."
45Då insköt en av de laglärda: "Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också." 46Han svarade: "Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. 47Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. 48Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. 49Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. 50Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, 51alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det. 52Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat."
53När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor 54för att få honom att säga något som han kunde fällas för.
Varning för hyckleri
12 1Under tiden hade människor samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sade: "Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. 2Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 3Därför skall också det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken.
Var inte rädda
4Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. 5Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta. 6Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. 7Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Bekännelse och förnekelse
8Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. 10Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. 11När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. 12Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas."
Liknelsen om den rike och hans lador
13Någon i hopen sade till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig." 14Han svarade: "Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?" 15Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." 16Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. 17Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ 18Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. 19Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ 20Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ 21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
Gör er inga bekymmer
22Och till sina lärjungar sade han: "Därför säger jag er: bekymra er inte för hur ni skall få mat att leva av eller kläder att sätta på kroppen. 23Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. 24Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 26När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat? 27Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 29Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. 30Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. 31Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också. 32Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket. 33Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. 34Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
Tjänaren som är beredd
35Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. 36Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. 37Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. 38Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare - saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. 39Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. 40Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen."
41Petrus frågade: "Herre, gäller din liknelse oss eller alla?" 42Herren svarade: "Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. 43Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 44Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 45Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, 46då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. 47Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.
Splittring, inte fred
49Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! 50Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. 51Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! 52Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, 53far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."
Att tyda tiden
54Till folket sade han: "När ni ser moln stiga upp i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. 55Och när ni märker att vinden är sydlig säger ni att det blir hett, och det blir det. 56Hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda, men vilken tid det är, varför kan ni inte tyda det?
57Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? 58När du är på väg till domstolen med din motpart, så gör vad du kan för att bli förlikt med honom innan ni är framme. Annars släpar han dig inför domaren, och domaren låter indrivaren ta hand om dig, och indrivaren sätter dig i fängelse. 59Var säker på att du inte slipper ut förrän du har betalt till sista öret."
Om ni inte omvänder er
13 1Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. 2Då sade han: "Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? 3Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. 4Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? 5Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de."
Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt
6Och han gav dem denna liknelse: "En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. 7Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ 8Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. 9Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’"
En krokryggig kvinna botas
10En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 14Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: "Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten." 15Herren svarade honom: "Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?" 17Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.
Liknelsen om senapskornet och om surdegen
18Så sade han: "Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? 19Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
20Vidare sade han: "Vad skall jag jämföra Guds rike med? 21Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."
Gå in genom den trånga porten
22Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. 23Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" Han sade till dem: 24"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. 25När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. 26Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. 27Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. - 28Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. 29Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist."
Jesu klagan över Jerusalem
31Just då kom några fariseer och sade till honom: "Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig." 32Han svarade: "Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. 33Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.
34Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 35Nu får ni själva ta hand om ert hus. Jag säger er: ni kommer inte att se mig förrän på den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
En man med vatten i kroppen botas
14 1En sabbat var han bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. 2Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. 3Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?" 4Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. 5Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?" 6Det kunde de inte svara på.
Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd
7När han märkte hur gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet gav han dem en liknelse: 8"När du är bjuden på bröllop, slå dig då inte ner överst vid bordet. Kanske någon av de andra gästerna är mer ansedd än du 9och värden kommer och säger: Ge honom din plats. Då får du skämmas när du måste flytta dig längst ner. 10Nej, när du är bjuden, gå då genast och ta den nedersta platsen, så att värden säger till dig när han kommer: Käre vän, flytta dig längre upp. Då blir du hedrad inför alla dina medgäster. 11Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." 12Till sin värd sade han: "När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. 14Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse."
Liknelsen om festen
15En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: "Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike." 16Jesus svarade: "En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 17När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 18Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 19En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 20En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ 21När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 22Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 23Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 24Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’"
Att vara Jesu lärjunge
25Stora skaror gick tillsammans med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26"Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. 27Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. 28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? 29Annars kan det hända att de som ser att han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom 30och säger: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! 31Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? 32Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. 33Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
34Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? 35Det duger varken för jorden eller gödselstacken. Man slänger bort det. Hör, du som har öron att höra med."
Liknelsen om det förlorade fåret
15 1Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. 2Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: "Den mannen umgås med syndare och äter med dem." 3Då gav han dem denna liknelse: 4"Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 5Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. 6Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. 7Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Liknelsen om det förlorade myntet
8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? 9Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Liknelsen om den förlorade sonen
11Han sade: "En man hade två söner. 12Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. 13Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. 14När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. 15Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. 17Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. 18Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ 20Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. 21Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ 22Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 24Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
25Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. 26Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. 27Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, 29men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. 30Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ 31Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’"
Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
16 1Han sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. 2Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ 3Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ 5Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 6’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ 7Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ - ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’"
8Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. "Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. 9Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.
10Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. 11Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? 12Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
13Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
Gudsriket och lagen
14Allt detta hörde fariseerna, som älskar pengar, och de gjorde narr av honom. 15Då sade han till dem: "Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon.
16Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där. 17Men förr skall himmel och jord förgå än en enda prick i lagen faller bort.
18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och den som gifter sig med en frånskild kvinna är en äktenskapsbrytare.
Liknelsen om den rike mannen och Lasaros
19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 20Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 21och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 22Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 23I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 25Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 26Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 27Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 29Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 30Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 31Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’"
Förförelser. Förlåtelse och tro
17 1Han sade till sina lärjungar: "Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer. 2Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små. 3Ta er i akt!
Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."
5Apostlarna sade till Herren: "Ge oss större tro." 6Herren svarade: "Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
Liknelsen om tjänaren som passar upp
7Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. 8Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. 9Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. 10På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra."
Tio spetälska botas
11Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 13och ropade: "Jesus, mästare, förbarma dig över oss!" 14Då sade han till dem: "Gå och visa upp er för prästerna!" Och medan de var på väg dit blev de rena. 15En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 16och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?" 19Och han sade till mannen: "Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig."
När Guds rike och Människosonen kommer
20Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."
22Till lärjungarna sade han: "Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 23Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 24Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.
26Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 28Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.
31Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. 32Kom ihåg Lots hustru. 33Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det. 34Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar." 37De frågade honom: "Var blir det, herre?" Han svarade: "Där liket ligger, där samlas gamarna."
Liknelsen om änkan och domaren
18 1Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: 2"I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 3I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ 4Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, 5men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’" 6Och Herren sade: "Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. 7Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 8Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?"
Liknelsen om farisén och tullindrivaren
9Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10"Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 13Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
Jesus och barnen
15Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, 16men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in."
En man som ägde mycket
18En uppsatt person frågade honom: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" 19Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor." 21Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 22Då sade Jesus: "Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 23När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. 24Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli räddad?" 27Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
28Petrus sade: "Vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig." 29Då sade Jesus till dem: "Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn 30skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen."
Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande
31Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: "Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, 33och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå." 34Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.
En blind man utanför Jeriko botas
35När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig." 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig." 40Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41"Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen." 42Jesus sade: "Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig." 43Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
Tullindrivaren Sackaios
19 1Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: "Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem."
6Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." 8Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." 9Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus - han är också en son till Abraham, 10och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."
Liknelsen om de tio punden
11För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. 12Han sade: "En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ 14Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. 15När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. 16Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ 17Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ 18Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ 19Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ 20En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, 21för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ 24Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ - 25’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ - 26’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 27Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’"
Intåget i Jerusalem
28Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. 29När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna 30och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 31Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den." 32De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. 33När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: "Varför tar ni åsnan?" 34De svarade: "Herren behöver den." 35Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. 36Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
37Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 38"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." 40Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."
Jesus gråter över Jerusalem
41När han kom närmare och såg staden började han gråta över den 42och sade: "Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. 43Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. 44De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök."
Templet rensas
45När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där 46och sade till dem: "Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 47Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 48men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.
Frågan om Jesu fullmakt
20 1En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade budskapet kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram till honom 2och sade: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta. Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3Han svarade: "Jag har också en fråga till er. Säg mig: 4dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?" 5De överlade med varandra: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6Men om vi svarar: Från människor, då kommer hela folket att stena oss, för de är övertygade om att Johannes var en profet." 7Och de svarade att de inte visste. 8Då sade Jesus till dem: "I så fall talar jag inte heller om för er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om arrendatorerna i vingården
9Sedan gav han folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den och for bort på en längre resa. 10När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de pryglade tjänaren och körde i väg honom tomhänt. 11Då sände han en annan tjänare. Men de pryglade och skymfade honom också och körde sedan i väg honom tomhänt. 12Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut. 13Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’ 14Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’ 15Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem? 16Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra." När de hörde detta sade de: "Nej, det får aldrig ske!" 17Jesus såg på dem och sade: "Vad betyder då det som står skrivet: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 18Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad." 19De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.
Frågan om skatt till kejsaren
20De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21De frågade honom: "Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg. 22Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?" 23Men han genomskådade deras list och sade: 24"Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?" - "Kejsarens", svarade de. 25Då sade han: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." 26De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.
Frågan om uppståndelsen
27Några saddukeer - de förnekar att det finns en uppståndelse - kom till honom och frågade: 28"Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 29Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. 30Den andre 31och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. 32Slutligen dog också kvinnan. 33Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru." 34Jesus svarade: "Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, 35men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 36De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. 37Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande." 39Då sade några skriftlärda: "Mästare, det var bra svarat", 40för de vågade inte ställa fler frågor till honom.
Är Messias Davids son?
41Han sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 43så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 44David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Anklagelser mot de skriftlärda
45Medan allt folket hörde på sade han till sina lärjungar: 46"Ta er i akt för de skriftlärda, som vill gå omkring i sina långa mantlar och tycker om att bli hälsade på torgen och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får."
Änkans gåva
21 1Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 3och då sade han: "Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."
Templets förestående fall
5När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han: 6"Allt detta som ni ser - det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner."
Kommande prövningar
7Då frågade de honom: "Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?" 8Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. 9När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet." 10Och han sade till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.
12Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13Då får ni tillfälle att vittna. 14Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, 15ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. 16Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, 17och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.
Den sista stora nöden
20När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. 21Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. 23Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. 24De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.
Människosonens ankomst
25Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. 27Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. 28När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig."
Liknelsen om träden som knoppas
29Han gav dem en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 32Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Var på er vakt
34Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen 35som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 36Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen."
37Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.
Planer på att döda Jesus
22 1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen - de var rädda för folket.
3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och erbjöd honom pengar. 6Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
Påskmåltiden förbereds
7Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss." 9De frågade var de skulle göra det. 10Han svarade: "När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden." 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Den sista måltiden. Jesus utpekar förrädaren
14När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: "Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike." 17Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: "Ta detta och dela det mellan er. 18Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit." 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig." 20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. 21Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. 22Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" 23Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.
Vem är störst bland lärjungarna?
24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 25Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 26Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, 29och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 30Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 32Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder." 33Simon sade: "Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34Han svarade: "Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
Lärjungarnas två svärd
35Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?" - "Nej, ingenting", svarade de. 36Då sade han: "Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig." - 38"Herre", sade de, "här är två svärd." - "Det är bra", svarade han.
Jesus i Getsemane
39Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. 40När han kom dit sade han till dem: "Be att ni inte utsätts för prövning." 41Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 42"Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min." 43En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 45När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46och han sade till dem: "Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning."
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" 49När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: "Herre, skall vi ta till våra svärd?" 50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51Men då sade Jesus: "Nu räcker det." Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. 52Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten."
Petrus förnekar Jesus
54De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: "Den där mannen var också med honom." 57Men Petrus förnekade det: "Nej, jag känner honom inte." 58Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: "Du hör också till dem." Petrus sade: "Nej, det gör jag inte." 59En timme senare var det någon som försäkrade: "Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen." 60Men Petrus sade: "Jag förstår inte vad du menar." Och just som han sade det gol en tupp. 61Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger", 62och han gick ut och grät bittert.
Vakterna hånar Jesus
63Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 64De band för ögonen på honom och sade: "Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?" 65Och de öste glåpord över honom.
Förhöret inför rådet
66När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 67och de frågade: "Är du Messias, så säg oss det." Han svarade: "Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 68och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida." 70Då sade de allesammans: "Du är alltså Guds son?" Han svarade: "Ni själva säger att jag är det." 71Då sade de: "Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun."
Jesus inför Pilatus
23 1Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2Där anklagade de honom och sade: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung." 3Pilatus frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Han svarade: "Du själv säger det." 4Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: "Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen." 5Men de stod på sig: "Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit."
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen, 7och när han fick veta att han kom från Herodes område skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.
8När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. 9Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Barabbas friges. Jesus döms
13Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14och sade: "Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. 15Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 16Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom." 18Då skrek hela hopen: "Döda honom och låt oss få Barabbas fri." 19(Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.) 20Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. 21Men då ropade de i ett: "Korsfäst, korsfäst honom!" 22För tredje gången sade Pilatus: "Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom." 23Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, 24och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde. 25Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
Korsfästelsen
26När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 30Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. 31Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?"
32De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 33När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 34Jesus sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 35Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde." 36Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 37och sade: "Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv." 38Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
39Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss." 40Men då tillrättavisade honom den andre: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike." 43Jesus svarade: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesu död
44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer lämnar jag min ande." När han sagt detta slutade han att andas.
47Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Han var verkligen en rättfärdig man." 48När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 49Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.
Gravläggningen
50Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
Kvinnorna och Petrus vid graven
55Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
24 1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: "Varför söker ni den levande här bland de döda? 6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." 8Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Två lärjungar på vägen till Emmaus
13Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17Han frågade: "Vad är det ni går här och talar med varandra om?" De stannade och såg sorgsna ut, 18och den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar." - 19"Vad har hänt?" frågade han. De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte." 25Då sade han: "Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?" 27Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
28De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29men de höll kvar honom och sade: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut." Då följde han med in och stannade hos dem. 30När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?"
33De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 34och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon." 35Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Den uppståndne visar sig
36Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: "Frid över er!" 37De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. 38Då sade han: "Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? 39Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." 40Och han visade dem sina händer och fötter. 41Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: "Finns det något att äta här?" 42De räckte honom en bit stekt fisk, 43och de såg hur han tog den och åt.
44Han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna." 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. 46Och han sade till dem: "Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, 47och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni skall vittna om allt detta. 49Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."
Himmelsfärden
50Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. 52De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. 53Och de var ständigt i templet och prisade Gud.
Till Markusevangeliet
Till Johannesevangeliet