Bibeln
Nya testamentet
Galaterbrevet
Hälsning
1 1Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. 2Jag och alla bröderna här hälsar församlingarna i Galatien. 3Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, 4som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja. 5Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
Ett annat evangelium
6Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium - 7fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. 8Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er - förbannelse över honom! 9Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått - förbannelse över honom!
Paulus evangelium
10Är det människor jag nu vill vinna för mig - eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare. 11Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. 12Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.
13Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. 15Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt 16att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, 17inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus.
18Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. 19Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. 20Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på.
21Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, 22utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. 23Det enda de hade hört var att "han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota". 24Och man prisade Gud för min skull.
1:1 Från Paulus Brev. Apostel.
1:2 Galatien Se Apg 16:6 med not. Brevet är troligen skrivet vid ungefär samma tid som 1‑2 Kor, dvs. i samband med Paulus långa vistelse i Efesos (Apg 19), då han för andra gången hade rest genom Galatien (Apg 18:23). Det är en uppgörelse med judekristna motståndare till Paulus, som vunnit anhängare under hans frånvaro.
1:6 genom sin nåd Annan läsart "genom Kristi nåd".
1:8 förbannelse över honom Se not till Rom 9:3.
1:9 Vad jag redan har sagt Grundtexten har flertal, "vi"; se not till 2 Kor 2:14. Orden syftar troligen på en varning Paulus gett vid ett föregående besök, inte på v. 8.
1:12 fått det genom en uppenbarelse Skildringen av Paulus omvändelse och första tid som kristen kan jämföras med Apg 9:1‑30; 11:25‑30. Versionerna täcker inte helt varandra; t.ex. förbigås här ett av Paulus besök i Jerusalem (Apg 11:30), och vistelsen i Arabien (v. 17) nämns inte i Apg.
1:13 Församling.
1:15 han som Annan läsart "Gud som".
1:17 Arabien Sannolikt menas nabateernas rike; jfr not till 2 Kor 11:32.
1:18 for jag upp till Jerusalem Jfr Apg 9:26‑30; där sägs att Paulus träffade apostlarna. Kefas.
1:19 Herrens bror Jakob Se noter till Matt 13:55; Apg 12:17. Herren.
1:21 Kilikien Se not till Apg 9:11; jfr 15:23.
Möte med apostlarna i Jerusalem
2 1Fjorton år senare for jag på nytt upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas; också Titus tog jag med mig. 2Jag for dit efter att ha haft en uppenbarelse. Där lade jag fram - enskilt, inför de ansedda - det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves. 3Och det blev inte ens nödvändigt att omskära Titus, som jag hade med mig och som är grek. 4Det ville annars de falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, så att de skulle kunna göra oss till slavar. 5Men inte ett ögonblick gav vi efter för dem och underordnade oss, för evangeliets sanning måste bevaras åt er. 6Och de som ansågs vara något - vad de en gång varit frågar jag inte efter, Gud tar inte hänsyn till person - inte heller dessa ansedda ville ålägga mig något mera. 7Tvärtom. De såg att jag är betrodd med att föra evangeliet till de oomskurna på samma sätt som Petrus till de omskurna - 8han som har gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9Och när de förstod vilken nåd jag hade fått - det var Jakob, Kefas och Johannes, dessa som ansågs vara pelarna - räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vår samhörighet. Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna. 10Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om.
Paulus och Petrus i Antiochia
11Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 12Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 13Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 14Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: "Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?"
Rättfärdighet genom tron
15Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. 16Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. 18Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. 19Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 20men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. 21Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.
2:1 for jag på nytt upp till Jerusalem Skildringen i v. 1‑10 motsvarar på väsentliga punkter Apg 15:1‑29. Sannolikt avses samma händelser.
2:1 Barnabas En av Paulus närmaste medarbetare; jfr Apg 4:36 med not.
2:1 Titus Denne mans samarbete med Paulus belyses klarast i 2 Kor (se 2:13 med not). Han nämns inte i Apg.
2:2 de ansedda Enligt Apg 15:2, 6 fördes förhandlingarna med "apostlarna och de äldste". Paulus tycks avse en mer begränsad grupp; jfr v. 9 med not.
2:3 omskära Titus Läran att icke-judar måste följa GT:s lag för att räknas som kristna tillspetsades i kravet på omskärelse (Apg 15:1). Temat återkommer i 5:2‑12; 6:11‑16.
2:4 den frihet vi äger Dvs. rätten att som kristna leva oberoende av GT:s rituella bud; jfr 5:1.
2:6 vad de en gång varit De hade varit Jesu lärjungar. Detta gav dem ett stort anseende, som Paulus dock inte utan vidare godtar. En annan tolkning innebär att han inte vill uttala sig om deras inre halt, "vad de nu var".
2:9 Jakob, Kefas och Johannes Namnen motsvarar en kärngrupp bland apostlarna (Matt 17:1; 26:37 med par.; Kefas). Aposteln Jakob hade emellertid avrättats före detta tillfälle (Apg 12:2). Jesu bror Jakob tycks ha intagit hans plats i den ledande gruppen; jfr 1:19.
2:9 pelarna En bild för religiösa ledare, även belagd i rabbinsk tradition. I Upp 3:12 förenas den med bilden av kyrkan som Guds tempel.
2:10 tänka på deras fattiga Insamling.
2:11 när Kefas kom till Antiochia Denna händelse nämns inte i Apg, som dock bekräftar att Antiochia vid denna tid var centralorten för Paulus missionsverksamhet (14:26; 15:30, 35).
2:12 äta tillsammans med hedningarna Jfr not till Apg 10:28. Petrus hade tillsammans med icke-judiska kristna deltagit i de gemensamma måltider som avslutade gudstjänsterna; jfr 1 Kor 11:20 f. Valet stod nu mellan att följa renhetslagarna, som splittrade församlingsgemenskapen, och att överge den judiska traditionen för att bevara de kristnas enhet.
2:13 judarna Här avses judiska medlemmar av den kristna församlingen.
2:16 rättfärdig genom laggärningar Paulus vänder sig mot uppfattningen att den som följer GT:s lag är rättfärdig och andra människor syndare (v. 15). Enligt honom är alla syndare, då ingen kan följa lagen helt; jfr Rom 3:9‑20.
2:17 uppfattas som syndare Genom att inte följa lagen blir Paulus syndare i den mening ordet har i v. 15.
2:18 detta som jag har rivit ner Dvs. den livshållning som söker trygghet i att lyda lagen. En återgång dit är för Paulus den verkliga synden: att "kasta bort Guds nåd" (v. 21).
Inte lag, utan tro
3 1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 4Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 5När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 6Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.
7Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 8Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. 9Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 10Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. 11Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, 12och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. 13Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. 14Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.
Löftet står över lagen
15Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. 16Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. 17Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham.
Lagens uppgift
19Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 20Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.
21Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 23Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare.
Inte längre slavar, utan söner
26Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. 27Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. 28Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.
3:1 framställd för era ögon Grundtextens uttryck antyder bilden av en offentligt anslagen kungörelse.
3:3 det som ... började med Anden Dvs. ert kristna liv. Mottagandet av helig ande räknades tillsammans med dopet som tecken på en fullständig omvändelse till kristendomen (Apg 10:44‑48; 19:1‑7).
3:3 sluta med köttet Dvs. med en tro på yttre, jordiska ting; Kött. Att lita på omskärelsen och annan bokstavlig lagtrohet är för Paulus motsatsen till ett andligt liv (2 Kor 3:6; jfr Joh 6:63).
3:15 testamente Det grekiska ordet betyder också förbund. Guds förbund med Abraham jämförs med en människas testamente; hans löften om välsignelse motsvarar testamentets bestämmelser om arvet.
3:16 det talas om en enda Paulus tillämpar en samtida form av skrifttolkning som utnyttjade yttre detaljer i texten. I 1 Mos 13:15 med par. används ett hebreiskt ord i s.k. kollektiv entalsform (jfr vårt "avkomma") om Abrahams ättlingar. Med stöd av formen låter Paulus ordet syfta på en individ.
3:17 fyrahundratrettio år Talet nämns i 2 Mos 12:40 och avser där den tid israeliterna bodde i Egypten. Paulus följer utläggningar som lät det syfta på hela tidsavståndet från Abraham till Mose.
3:20 förmedlaren företräder fler än en Enligt samtida judisk tro mottog "förmedlaren" Mose inte lagen direkt från Gud utan genom änglar; jfr Apg 7:38 med not. Deras flertal symboliserar för Paulus något ofullkomligt; Gud, den ene och ende (Ef 4:6; 1 Tim 2:5), är fullkomlig. Löftena till Abraham och uppenbarelsen genom Kristus har getts av Gud själv. De är därför fullkomliga och slutgiltiga.
3:24 övervakare I större antika hushåll hade en särskild slav till uppgift att hålla ordning på barnen och följa dem till de olika lärarna. Ordet "pedagog" kommer av grekiskans beteckning för denne övervakare.
3:26 Son.
3:27 iklätt er Kristus Bilden anknyter till den dräkt som den döpte ifördes efter dopet "in i Kristus". Den symboliserade det nya livet: gemenskapen med Kristus skulle helt prägla det personliga framträdandet; jfr Kol 3:9 f.
4 1Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 2Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 4Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" 7Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Ingen väg tillbaka
8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
Vädjan till galaterna
12Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 14Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 15Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 16Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? 17De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 18Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god - alltid och inte bara när jag är hos er, 19mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen - jag vet mig ingen råd med er.
Två förbund: lagens och löftets
21Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 22Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 23Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 24Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 25Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 27som det står skrivet:
Jubla, du ofruktsamma
som aldrig har fått barn,
brist ut i glädjerop,
du som aldrig känt födslovåndor,
ty den ensamma får många barn,
fler än den som har en man.
28Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 30Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.
4:2 förmyndare och förvaltare De förstnämnda hade hand om uppfostran, de sistnämnda om ekonomin. Orden skall tillsammans illustrera hur den omyndige övervakas på alla områden.
4:3 Så länge vi var omyndiga Bilden avser människornas ställning innan Kristus framträdde. Judarna var enligt löftet till Abraham Guds barn men stod under lagens förmyndarskap (3:24). Deras läge likställs med hedningarnas slaveri under gudar eller naturkrafter som de dyrkade; jfr v. 8 f. Makter.
4:6 Abba Se not till Mark 14:36.
4:9 Gud känner er Se not till 1 Kor 8:3.
4:10 dagar och månader Jfr Rom 14:5 med not. Både GT:s sabbats- och högtidsregler och astrologins värdering av olika dagar medför enligt Paulus slaveri under yttre ting. Detta förklarar att han kan jämställa lagfromhet med återfall i avguderi (v. 9).
4:12 bli som jag när jag nu har blivit som ni Paulus hade genom sin uppgörelse med lagen lämnat judisk gemenskap och blivit lik de hednakristna. När de dras till judisk livsföring begär han att de i stället skall följa honom.
4:13 första gången Paulus hade alltså varit i Galatien minst två gånger. Hans första besök bör ha varit det som nämns i Apg 16:6. Där sägs att den heliga anden förhindrade en annan resplan; möjligen menas att Gud sände den här nämnda sjukdomen.
4:17 De som så ivrigt intresserar sig för er Dvs. förkunnarna som vill vinna de hednakristna för judisk lagfromhet. Paulus erkänner deras iver (v. 18) men menar att de drivs av själviska avsikter.
4:19 mina barn En bild för dem som Paulus har omvänt till kristendomen; jfr 1 Kor 4:14 f. Brevets mottagare måste nu omvändas, "födas", på nytt, eftersom de enligt Paulus uppfattning har övergett Kristus (1:6).
4:22 två söner Jfr not till Rom 9:10. Liksom där låter Paulus de judiskt troende symboliseras av Ismael, slavinnan Hagars son (1 Mos 16), och de kristna av Isak, sonen till Abrahams hustru Sara (1 Mos 21). Skrifttolkning.
4:25 Sinai är ett berg i Arabien Annan läsart "Hagar betyder i Arabien ’berget Sinai’". Arabien kan i Paulus språkbruk ha innefattat Sinaihalvön, men det är ovisst om han ansåg berget ligga där eller på Arabiska halvön. Att Sinai på en gång får symbolisera judendomen ("det nuvarande Jerusalem") och beskrivs som ett arabiskt berg bottnar i att Hagars son Ismael ansågs vara arabernas stamfar.
4:27 det står skrivet Citatet från Jes 54:1, där det förödda Jerusalem liknas vid en barnlös kvinna, anknyter till tanken på Isaks mor Sara, som länge var barnlös. Löftet om stadens upprättelse får uttrycka den kristna församlingens framtidshopp; jfr tillämpningen av Jes 54:11 f. i Upp 21:19 f. Sion.
4:29 förföljde Paulus anknyter till en skriftlärd utläggning av 1 Mos 21:9. Stället tolkades så att Ismael skulle ha förgripit sig på Isak.
31Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan. 5 1Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.
Rättfärdighet utan omskärelse
2Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. 3Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. 5Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. 6I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.
7Ni kom bra i väg. Vem har nu hejdat er, så att ni inte lyssnar till sanningen? 8Den ni har lyssnat till är inte han som kallade er. 9Lite surdeg och hela degen jäser. 10Jag tror på Herren och litar på att ni inte skall ändra tänkesätt. Men den som försöker ställa till förvirring bland er får ta sin dom, vem han än är. 11Bröder, om jag fortfarande predikar omskärelse, varför är jag då ständigt förföljd? Då är ju det anstötliga i korset borta. 12De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er.
Låt er ande leda er
13Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. 15Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.
16Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. 17Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. 18Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.
19Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 20avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 21maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.
22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 24De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. 25Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. 26Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.
5:5 Ande.
5:9 Surdeg.
5:13 Kött.
5:21 maktkamp Annan läsart "maktkamp, mord".
Vad man sår, det får man skörda
6 1Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. 2Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. 4Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. 5Var och en måste bära sin egen börda. 6Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. 7Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. 8Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. 9Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. 10Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.
Sammanfattning. Slutönskan
11Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: 12de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. 13Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. 14Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. 15Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. 16Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel.
17I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp.
18Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.
6:2 Kristi lag Dvs. kärleksbudet (3 Mos 19:18). Jfr 5:14; Matt 22:39 med par.
6:5 Var och en måste bära sin egen börda I motsats till i v. 2 tänker Paulus nu på den sista domen, då var och en skall svara för sina handlingar.
6:11 jag skriver till er med egen hand Brev.
6:16 Israel.
6:17 Jesu märken Kanske ärr efter tortyr eller misshandel som Paulus varit utsatt för; jfr 2 Kor 4:10 med not; 11:23‑25. Spåren av att han lidit med och för Jesus ger honom auktoritet som kristen och apostel.
Till Efesierbrevet