Bibeln
Nya testamentet
Andra Korinthierbrevet utan noter
Andra Korinthierbrevet
Hälsning
1 1Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timotheos till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia. 2Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Tröst i lidanden
3Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. 4Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. 5Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. 6Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. 7Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.
8Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. 9Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. 10Och han räddade oss från dessa dödens angrepp och kommer att rädda oss igen. Till honom står vårt hopp, han skall rädda oss. 11Och ni skall hjälpa till med er bön för oss, så att det blir många som tackar Gud för den nåd vi får genom mångas medverkan.
Paulus uppskjutna besök
12Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna om att vi inte har styrts av världslig vishet utan av Guds nåd; vi har här i världen och särskilt mot er uppträtt med den heliga renhet som kommer från Gud. 13I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå. Och jag hoppas att ni helt skall förstå 14det som ni redan delvis har förstått: att ni kan vara stolta över oss på herren Jesu dag, liksom vi över er.
15I förlitan på detta ville jag fara till er först, för att ni skulle få glädjen av två besök; 16från er tänkte jag fara vidare till Makedonien och därifrån tillbaka till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen.
17Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång? 18Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej. 19Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. 20Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. 21Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; 22han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.
1:1 Från Paulus Brev.
1:1 Timotheos Paulus främste medarbetare; jfr Apg 16:1 med not.
1:1 Korinth, Achaia Se noter till Apg 18:1; 1 Kor 1:2.
1:8 Asien. Jfr Apg 19:10.
1:12 heliga Annan läsart "uppriktiga"; jfr 11:3.
1:14 Dag.
1:16 min resa till Judeen Efter besöket i Korinth tänkte Paulus fara till Jerusalem (Apg 19:21; Rom 15:25‑28; 1 Kor 16:3 f.).
1:16 Makedonien Se not till Apg 16:9. Enligt 1 Kor 16:5 hade Paulus först tänkt fara från Efesos till Korinth över Makedonien. Tydligen har han sedan velat ta sjövägen direkt till Korinth ("till er först", v. 15) men ändrat sig igen (v. 23) och rest genom Makedonien (2:12 f.; Apg 19:21; 20:1). Där bör Paulus ha skrivit 2 Kor, bl.a. med syftet att före sin ankomst till Korinth reda ut en konflikt med församlingen.
1:19 Silvanus Se not till Apg 15:22.
1:20 vårt Amen Med sin bekännelse bejakar den kristne Guds budskap, liksom man instämde i en bön genom att säga Amen; jfr 1 Kor 14:16 med not.
1:21 Smord.
1:22 sigill Genom dopet tänks de kristna ha blivit märkta av Gud som hans tillhörighet. Anden är enligt Ef 1:13; 4:30 det sigill eller kännemärke som de fått; den är också en borgen för det himmelska arvet.
23Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 24Det är inte så att vi vill råda över er tro, nej, vi vill hjälpa er till glädje - i tron står ni fasta. 2 1Jag har nämligen föresatt mig att inte komma till er med bedrövelse igen. 2För om jag gör er bedrövade, finns det då någon som kan göra mig glad? Jo, den som blivit bedrövad genom mig. 3Jag skrev som jag skrev för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.
Den som vållat sorg skall förlåtas
5Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er - åtminstone i någon mån, för att inte överdriva. 6Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; 7nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. 8Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. 9När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, 11för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju.
Paulus i Troas och Makedonien
12När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. 13Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien.
Framgången bekräftar uppdraget
14Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. 15Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, 16en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? 17Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.
2:2 Jo, den som blivit bedrövad Den som drabbas av Paulus stränghet kan göra honom glad genom att bättra sig; jfr 7:9.
2:3 Jag skrev som jag skrev Troligen syftar Paulus på ett nu förlorat brev, som skarpt påtalat missförhållanden i församlingen; jfr 7:8. Mindre sannolika möjligheter är att han tänker på 1 Kor 5:1 ff., eller att det åsyftade brevet genom avskrivares misstag hamnat i 2 Kor och finns bevarat i kap. 10‑13.
2:5 någon som har vållat sorg Troligen en person som Paulus klandrat i det nyss nämnda brevet. Möjligen har han förolämpat Paulus vid det besök som nämns i 13:2.
2:12 Troas Se not till Apg 16:8.
2:13 Titus En nära medarbetare till Paulus; se Gal 2:1, 3; Tit 1:4. Det framgår av 7:6‑15 att han nyss varit i Korinth och återvänt till Paulus i Makedonien med goda nyheter. Paulus har sedan sänt honom tillbaka i ett nytt ärende; se 8:6; 12:18 med noter.
2:14 mig Den grekiska texten har flertal, "oss". I hela 2 Kor säger Paulus omväxlande "jag" och "vi" om sig själv, enligt antikens vanliga brevstil. I översättningen står ental när sammanhanget visar att Paulus själv avses, t.ex. 3:1 ff.; 4:1 ff.; 5:11 ff.; 6:1 ff.; 7:2 ff.; 8:1 ff.; 9:4 f.; 10:2 ff.; 11:4; 12:19.
2:14 kristuskunskapens doft Paulus jämför sig med en slav som svänger rökelsekar till fältherrens ära i ett romerskt triumftåg. I sådana tåg medfördes också krigsfångar som skulle avrättas, vilket här tillämpas på dem som inte vill tro: för dem blir Paulus predikan ett dödens budskap.
3 1Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. 3Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.
Det gamla och det nya förbundets härlighet
4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 6Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 10Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 11Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.
12När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 13Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 14Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 15Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 18Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
3:2 i era hjärtan Församlingens tro och sinnelag vittnar om vad Paulus uträttat som missionär. - Annan läsart "i mitt hjärta".
3:3 inte på tavlor av sten Paulus anspelar samtidigt på stentavlorna, GT:s förbundstecken (2 Mos 31:18), på den nya förbundslag som enligt Jer 31:33 skall skrivas i människors hjärtan och på löftet i Hes 11:19; 36:26 att människor med stenhjärtan skall få levande hjärtan "av kött".
3:7 dödens tjänst Enligt Paulus dömer lagen alla människor till döden (v. 6; Rom 7:9‑13); genom att förmedla budorden tjänade Mose döden och domen. Paulus står i "Andens tjänst" (v. 8) genom att förmedla evangeliet; jfr v. 6.
3:16 för den som vänder sig till Herren Enligt 2 Mos 34:34 tog Mose bort den höljande masken (i Septuagintas återgivning "slöjan") när han "trädde fram inför Herren". Orden tillämpas här på omvändelsen till Kristus.
3:18 härlighet ... en och samma avbild Tack vare Kristus, Guds avbild, kan de kristna se Guds härlighet. De återfår då den härlighet som människan, Guds avbild (1 Mos 1:27), förlorade genom Adams olydnad.
Härligheten blir synlig även i Paulus lidanden
4 1När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. 2Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. 3Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. 4Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 5Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. 6Ty Gud, som sade: "Ljus skall lysa ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.
7Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 8Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, 9förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 10Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. 11Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 12Alltså verkar döden i mig och livet i er. 13Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. 14Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.
15Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.
Hoppet om en kommande härlighet
16Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 17Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 18Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
4:4 denna världens gud Djävulen. Värld.
4:7 lerkärl En bild för Paulus mänskliga bräcklighet; jfr Rom 9:21 med not.
4:10 den död som Jesus fick lida Den kristnes gemenskap med Jesu lidande (Rom 6:3) förverkligas i de strapatser och förföljelser som Paulus får utstå; jfr 1 Kor 15:31. Konkret avses kanske de ärr som nämns i Gal 6:17.
5 1Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 2Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. 3Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. 4Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
6Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren - 7vi lever i tro, utan att se. 8Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. 9Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. 10Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.
Gud vill försoning
11Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne. 12Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat. 13Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er. 14Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. 15Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
16Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. 17Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. 19Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. 20Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.
5:1 tält En bild för kroppen, i fortsättningen hopflätad med bilden av kroppen som dräkt. Uppenbarelsetältet.
5:3 har vi väl klätt oss i den Annan läsart "när vi blir avklädda", dvs. när vi dör. Nakenheten är det tillstånd där själen saknar en kropp att vara i; den kristne undgår det genom att Gud ger honom en himmelsk kropp.
5:5 borgen Arv.
5:11 och försöker därför vinna människor Paulus drivs till uthållighet i sin tjänst (v. 18‑20) av tanken på den sista dagens redovisning; jfr Fil 2:16.
5:12 dem som skryter Liknande anspelningar återkommer i brevets senare del (10:12; 11:5, 12, 18 ff.; 12:11). De tycks gälla kristna ledare i Korinth som ansåg sig ha större auktoritet än Paulus, kanske därför att de stod närmare den judekristna urförsamlingen i Jerusalem.
5:13 varit i extas Paulus nämner sådana upplevelser även i 12:1‑5; 1 Kor 14:18.
5:19 Gud försonade hela världen med sig genom Kristus Eller "Gud var i Kristus när han försonade hela världen med sig".
6 1Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. 2Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.
Prövningarna visar vem Paulus är
3Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst. 4Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd, 5under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält, 6med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, 7sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar, 8i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen, 9jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds, 10plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.
Ett nytt förhållande mellan Paulus och korinthierna
11Jag talar fritt till er, bröder i Korinth. Mitt hjärta står öppet för er. 12Ni har det inte trångt hos mig, det är i ert eget bröst som det är trångt. 13Ge mig lika för lika - till er som är mina barn säger jag så - och öppna era hjärtan, ni också. 14Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret? 15Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? 16Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 17Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, 18och jag skall vara er fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren. 7 1Mina kära barn, detta är de löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som befläckar kropp och ande och i gudsfruktan nå fram till helighet.
6:13 Barn.
6:14-7:1 Avsnittet har ibland ansetts bryta sammanhanget och förmodats vara ett brottstycke ur något tidigare brev, t.ex. det som nämns i 1 Kor 5:9. Men ett ursprungligt sammanhang är tänkbart: Paulus kan mena att korinthierna gör honom en glädje (v. 13; 7:2) om de följer hans uppmaningar.
6:14 Gå inte i par GT:s förbud mot att plöja med två olika dragdjur (5 Mos 22:10) tillämpas bildligt på samlevnaden mellan kristna och icke-kristna.
6:15 Beliar Ett namn på djävulen, härlett ur ett hebreiskt ord för värdelöshet eller ondska.
6:17 Därför säger Herren Citatet är uppbyggt av flera GT-ställen. En uppmaning till israeliterna att lämna Babylon (Jes 52:11) flätas samman med Guds löften att föra dem därifrån (Hes 20:34) resp. att bli en fader åt Davids efterkommande (2 Sam 7:14).
Glädje över korinthiernas ånger
2Ge rum åt mig i era hjärtan! Jag har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon, inte utnyttjat någon. 3Detta säger jag inte för att döma er - jag har redan sagt att ni finns i mitt hjärta för att dö och leva tillsammans med mig. 4Till er kan jag tala öppet, över er kan jag vara stolt. Jag har fått all tröst jag kan önska, jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina lidanden. 5När jag kom till Makedonien fick jag visserligen ingen ro utan plågades på alla sätt, utifrån av strider och inifrån av fruktan. 6Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom, 7och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst han hade fått hos er. Han berättade för mig om er längtan, er förtvivlan, er omtanke om mig, och detta har glatt mig ännu mer.
8Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 9Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. 10En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. 11Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja - vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. 12Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. 13Detta har tröstat mig.
Till denna tröst kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig; ni hade alla gett honom nytt mod. 14Och att jag hade skrutit med er inför honom skall jag inte behöva skämmas för. Tvärtom, liksom allt jag sagt er varit sant, så har också mina lovord om er till Titus visat sig vara sanna. 15Han minns er med särskild värme, när han tänker på hur villigt ni alla lydde honom och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 16Jag är glad att jag så helt kan lita på er.
7:5 När jag kom till Makedonien Se noter till 1:16; 2:13.
7:8 mitt brev Se not till 2:3.
7:12 den som gjort orätt Jfr 2:5 med not.
Insamlingen till de kristna i Jerusalem
8 1Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. 2Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. 3Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant 4till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. 5Och de gav inte bara det jag hade hoppats - efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. 6Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. 7Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.
8Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. 9Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. 10Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. 11Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan - allt efter er förmåga. 12Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 13Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.
Hur insamlingen har organiserats
16Gud vare tack som har låtit Titus känna samma hängivenhet för er. 17Han sade ja då jag bad honom, och han var så ivrig att han självmant gav sig i väg till er. 18I hans sällskap har jag skickat den andre brodern. Hans arbete för evangeliet får beröm i alla församlingar, 19ja inte bara det, församlingarna har utsett honom till att vara min följeslagare när jag till Herrens ära och för att visa min goda vilja tar hand om den här kärleksgåvan. 20Jag vill undvika klander för mitt sätt att ta hand om alla dessa pengar; 21jag tänker på vad som är riktigt inte bara inför Herren utan också inför människor. 22Samtidigt har jag skickat ytterligare en broder, som har gett mig många olika prov på sin hängivenhet och nu är ännu ivrigare, därför att han har sådan tilltro till er. 23Titus är min kamrat och hjälper mig i mitt arbete för er, och våra bröder är församlingarnas sändebud och en heder för Kristus. 24Ge dem nu bevis på er kärlek så att församlingarna ser det, och visa att det är med rätta jag har skrutit över er.
8:1 nådegåva Grundtextens ord kan användas om både Guds nåd och mänsklig välvilja, därtill om deras synliga uttryck. I v. 6 står det för församlingens insamlingsbidrag, i v. 9 för Kristi godhet. Här och i v. 7 ses förmågan att vara frikostig som en andlig gåva från Gud; jfr Rom 12:8.
8:1 församlingarna i Makedonien Dvs. i det område där Paulus just befinner sig; jfr 9:2. Dit hörde församlingarna i Thessalonike och Filippi.
8:6 Titus Se not till 2:13. Titus skulle tydligen slutföra insamlingen i Korinth innan Paulus kom dit. Kap. 8‑9 syftar till att stödja honom i detta arbete. Man vet ingenting om de medhjälpare som nämns i v. 18, 22; 9:3, 5; 12:18.
8:15 som det står skrivet Att mannat enligt 2 Mos 16:18 fördelades så att ingen fick mer än någon annan är för Paulus en bild av den rättvisa fördelning som bör råda bland kristna.
Gud älskar en glad givare
9 1Egentligen är det onödigt att jag skriver till er om hjälpen till de heliga. 2Jag känner ju er goda vilja, och inför makedonierna skryter jag med er och säger: "Achaia har förberett sig sedan i fjol." Er iver har sporrat de flesta här. 3Men jag har skickat bröderna, för att det jag sagt om er i det här sammanhanget inte skall framstå som tomt skryt, och för att ni skall visa er redo, så som jag sade. 4Annars får jag - för att inte tala om er själva - stå där med skam i den här saken, om några makedonier följer med mig och finner att ni inte är förberedda. 5Därför har jag ansett det nödvändigt att be bröderna resa till er i förväg och redan nu ordna med den rikliga gåva som ni har utlovat, så att den kan ligga färdig och visa att ni ger rikligt och inte motvilligt.
6Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. 7Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. 8Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. 9Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. 11Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. 12Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. 13När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. 14De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 15Gud vare tack för hans oerhörda gåva.
9:2 makedonierna Dvs. de kristna på platsen; jfr 8:1 med not. Achaia, den provins där Korinth var huvudstad, står här för brevets mottagare.
9:5 den rikliga gåva Grundtextens ord betyder också "välsignelse" och antyder ett samband mellan församlingens bidrag och Guds gåvor; jfr not till 8:1.
9:7 Gud älskar en glad givare En anspelning på Ords 22 enligt Septuaginta, som skjuter in orden mellan v. 8 och v. 9.
9:13 kommer de att prisa Gud för Eller "kommer ni att förhärliga Gud genom".
Paulus kan uppträda myndigt
10 1Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: 2tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. 3Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. 4Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader 5och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
7Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus gör också jag det. 8Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. 9Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. 10Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. 11Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.
Paulus självmedvetande: han har grundat församlingen
12Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. 13Men när jag berömmer mig gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tilldelat mig: att jag skulle nå fram ända till er. 14Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. 15Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. 16Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. 17Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. 18Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.
10:1 Jag, Paulus Den plötsligt skärpta tonen har föranlett gissningen att kap. 10‑13 från början varit ett självständigt brev; jfr not till 2:3. Beträffande Paulus motståndare se not till 5:12.
10:2 f. Värld.
10:4 får kraft av Gud Eller "har kraft att åt Gud".
10:7 Ni ser bara till det yttre Eller "Se sakerna som de är".
10:13 den måttstock som Gud har tilldelat mig Paulus känner sig ha rätt att vara stolt i den mån hans missionsresor motsvarar Guds uppdrag, som enligt v. 15 f. ständigt utsträcks till att gälla nya mål.
11 1Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig - visst gör ni det. 2Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. 3Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. 4Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. 5Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. 6Även om jag är klen som talare är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.
Inga anspråk på ersättning
7Var det rent av en synd jag begick när jag gjorde mig ödmjuk för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning? 8Andra församlingar har jag plundrat genom att ta betalt av dem för att kunna hjälpa er. 9När jag var hos er och hade det svårt låg jag ändå ingen till last; bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag har alltid varit noga med att inte ligga er till last och kommer alltid att vara det. 10Vid Kristi sanning som är i mig: min stolthet över detta skall ingen i hela Achaia kunna ta ifrån mig. 11Varför handlar jag så? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
12Jag kommer att fortsätta som hittills för att inte ge dem något tillfälle som vill kunna skryta med att de är lika goda som jag. 13Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. 14Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. 15Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.
En dåres tal i egen sak
16Jag upprepar: ta mig inte för en dåre, men om ni ändå gör det, så lyssna på denne dåre, så att jag kan få skryta lite, jag också. 17Vad jag här säger, det säger jag inte i Herrens anda utan som i dårskap, när det nu är fråga om skryt. 18När så många skryter på människors vis kan också jag göra det. 19Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka. 20Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet. 21Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med - nu talar jag i dårskap - det vågar också jag. 22De är hebreer - jag med; israeliter - jag med; Abrahams ättlingar - jag med. 23De tjänar Kristus - det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. 24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, 25tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. 27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. 28Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. 29Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.
I svagheten visar sig Kristi kraft
30Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. 31Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. 33Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.
11:2 Svartsjuka.
11:3 och renheten I en läsart saknas dessa ord.
11:5 dessa väldiga apostlar Se not till 5:12.
11:9 bröderna som kom från Makedonien Jfr Apg 18:5. Enligt Fil 4:15 mottog Paulus understöd från församlingen i Filippi, som låg i Makedonien.
11:17 när det nu är fråga om skryt Den grekiska texten är oklar.
11:22 hebreer, israeliter, Abrahams ättlingar De tre uttrycken har samma innebörd: Paulus motståndare var judekristna. Kanske har de därför uppfattat sig som urförsamlingens rätta företrädare. Mot detta betonar Paulus sitt eget judiska ursprung; jfr Apg 22:3; Fil 3:4 f.
11:24 fyrtio minus ett slag Enligt 5 Mos 25:3 fick ett spöstraff omfatta högst fyrtio slag. Man stannade vid trettionio slag för att ha en marginal mot felräkning.
11:25 Stena.
11:26 faror i floder Broar var sällsynta och vadställen riskabla; flodernas vattenstånd kan i medelhavsländerna ändras plötsligt och kraftigt.
11:29 prövas som i eld Jfr 1 Kor 3:15.
11:32 kung Aretas Aretas IV regerade 9 f.Kr.-40 e.Kr. över nabateerna, ett arabiskt folk med hög civilisation. Deras huvudstad var Petra söder om Döda havet. Damaskus kan ha tillhört deras välde under senare delen av 30-talet e.Kr.
11:33 firades jag ner i en korg I Apg 9:22‑25 ges en något avvikande skildring av samma händelse.
12 1Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. 2Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan - om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det - han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. 3Och jag vet att den mannen - om med kroppen eller utan, det vet bara Gud - 4blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. 5Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet.
6Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. 7Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. 8Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. 9Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 10Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Paulus är inte underlägsen de andra apostlarna
11Jag har varit som en dåre. Ni har tvingat mig till det. I stället borde ni ha fört min talan, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 12Allt som kännetecknar en apostel har jag utfört bland er utan att någonsin svikta, med tecken, under och kraftgärningar. 13Är det något ni har fått sakna i jämförelse med de andra församlingarna, utom det att jag själv inte har legat er till last? Förlåt mig den oförrätten! 14Nu står jag beredd att komma till er för tredje gången, och jag skall inte bli en börda för er. Det är er jag vill ha, inte det ni äger. Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. 15Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? 16Det gör detsamma, jag har inte varit en börda för er. Men slug som jag är har jag kanske lurat er ändå? 17Kanske jag har utnyttjat er med hjälp av någon av dem som jag skickade till er? 18Jag bad Titus resa och skickade den andre brodern med honom. Har Titus utnyttjat er? Har inte vi båda handlat i samma anda, går vi inte i samma spår?
Varningar och förmaningar inför det tredje besöket
19Nu tänker ni väl hela tiden att jag försvarar mig mot er. Nej, det är inför Gud och i Kristi tjänst jag talar; alltsammans syftar till att uppbygga er, mina kära. 20Jag är rädd att jag, när jag kommer, skall finna er annorlunda än jag önskar - och att ni skall finna mig annorlunda än ni önskar - att jag får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller, inbilskhet och bråk. 21Måtte min Gud inte än en gång förödmjuka mig när jag kommer till er, och måtte jag slippa sörja över de många som har syndat och ännu inte omvänt sig från orenheten, otukten och utsvävningarna som de har levat i.
12:2 en man som lever i Kristus Paulus menar säkerligen sig själv. Kristus.
12:2 uppryckt till den tredje himlen Den himmelska världen tänktes indelad i nivåer (enligt olika traditioner tre, sju eller tio). I judisk apokalyptik och mystik berättades om gestalter i GT som färdats genom dessa himlar och fått se allt högre andliga hemligheter uppenbaras. Den som ville ge ord åt egna mystiska erfarenheter kunde anknyta till detta mönster.
12:7 en tagg som sticker mig Det är obekant vad Paulus syftar på. Man har bl.a. gissat på olika sjukdomar, men det är troligare att han tänker på någon besvärlig motståndare. Septuaginta använder grundtextens uttryck om Israels fiender i 4 Mos 33:55; Hes 28:24.
12:11 dessa väldiga apostlar Se not till 5:12.
12:14 för tredje gången Se not till 13:1.
12:15 Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? Annan läsart "Om jag älskar er så mycket, skall jag då bli mindre älskad?"
12:18 Jag bad Titus resa Jfr 8:6 med not. Poängen tycks vara att varken Paulus eller hans medarbetare har skaffat sig egna fördelar under insamlingen.
13 1Det här är tredje gången som jag kommer till er: på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. 2Jag varnade er vid mitt andra besök, och i min frånvaro varnar jag er nu, både dem som har syndat och alla övriga: jag skall inte visa skonsamhet när jag kommer på nytt; 3ni vill ju ha bevis på att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag mot er, utan han visar sin kraft hos er. 4När han blev korsfäst var han svag, men han lever genom Guds kraft. Vi är också svaga med honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom Guds kraft, som ni skall få känna.
5Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? 6Jag hoppas ni skall inse att jag för min del har bestått det. 7Jag ber till Gud att ni inte skall göra något som är ont, inte för att jag skall visa mig hålla måttet, utan för att ni skall göra det som är gott; sedan får det gärna se ut som om jag inte höll måttet. 8Jag kan inte skada sanningen, bara främja den. 9Jag gläder mig när jag själv är svag och ni är starka. Just det ber jag om, att ni skall bli alltmer felfria. 10Därför skriver jag detta redan nu, för att jag sedan skall slippa uppträda bryskt hos er, i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Slutönskan
11Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er. 12Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.
13Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla.
13:1 tredje gången som jag kommer till er I Apg nämns endast två besök av Paulus i södra Grekland (17:15‑18:18; 20:2 f.). Ännu ett måste ha gjorts mellan de tillfällen då 1 resp. 2 Kor skrevs. Vid detta "andra besök" (v. 2) utspelades kanske den konfrontation som antytts i 10:10; 12:21; jfr 2:5 med not.
13:5 hos er Meningen kan vara antingen "bland er" (om församlingens gemensamma liv) eller "inom er" (om de enskilda medlemmarnas trosliv).
13:12 en helig kyss Se not till Rom 16:16.
13:13 gemenskap från Eller "delaktighet i".
Till Galaterbrevet