Bibeln
Nya testamentet
Första Korinthierbrevet utan noter
Första Korinthierbrevet
Hälsning
1 1Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes 2till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 3Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Tack till Gud för församlingens fasthet
4Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus. 5Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap. 6Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit sådan fasthet hos er 7att det inte saknas något i era nådegåvor medan ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras. 8Han skall också ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. 9Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.
Motsättningar i församlingen
10Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. 11Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. 12Vad jag menar är att ni alla säger: "Jag hör till Paulus", eller "Jag hör till Apollos", eller "Jag hör till Kefas", eller "Jag hör till Kristus". 13Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? 14Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, 15så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 16Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. 17Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
Världens vishet och korsets dårskap
18Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. 19Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. 20Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? 21Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. 22Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, 24men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. 25Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
26Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, 28och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, 29så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. 30Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. 31Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
1:1 Från Paulus Brev.
1:1 Sosthenes Kanske den synagogföreståndare som nämns i Apg 18:17.
1:2 Korinth Se Apg 18:1 med not. Paulus upprätthöll täta förbindelser med församlingen i denna stad. De båda i NT bevarade breven skrevs troligen under och kort efter en vistelse i Efesos (16:5‑9 med noter). I dem finns hänsyftningar på en utförligare brevväxling (5:9; 2 Kor 2:3 f.). De anspelar också på i dag svårgenomskådliga problem och konflikter. - Församling. Helig.
1:8 Dag.
1:11 Chloes folk Familjemedlemmar eller slavar. Kvinnan är för oss okänd.
1:12 Apollos Troligen samme man som nämns i Apg 18:24 ff.: en lärd jude från Alexandria som fick kontakt med Paulus medarbetare i Efesos och sedan flyttade till Korinth. - Kefas.
1:14 Jag är tacksam Annan läsart "Jag tackar Gud".
1:14 Crispus En synagogföreståndare med detta namn blev enligt Apg 18:8 omvänd till kristendomen vid Paulus första besök i Korinth.
1:14 Gaius Namnet förekommer på flera ställen i NT; jfr Rom 16:21 med not.
1:16 Stefanas Samme man nämns i 16:15, 17.
1:17 en vältalares vishet Talekonst och filosofi stod varandra nära i antikens kultur. Den som uttryckte sig väl ansågs också vara vis. Jfr 2 Kor 11:6.
1:21 omgiven av Guds vishet Enligt biblisk tro är världen ett uttryck för Guds skapande vishet. Människorna kan därför lära känna Gud genom skapelsen; jfr Rom 1:19‑21.
1:21 genom visheten Eller "genom Guds vishet".
1:22 Greker.
1:23 en Kristus som blivit korsfäst Att en som förnedrats genom detta vanärande straff hyllades som Messias var svårbegripligt och för judarna särskilt stötande på grund av den förbannelse som enligt 5 Mos 21:22 f. drabbar den som hängs upp på detta sätt; jfr Gal 3:13.
1:28 som inte finns till Paulus väljer starkaste tänkbara uttryck för obetydlighet. Samtidigt anspelar han på Guds förmåga att skapa nytt ur ingenting. Den kristna församlingen är början till en ny skapelse, som skall avlösa den nuvarande världen, "det som finns till".
Paulus tidigare förkunnelse i Korinth
2 1När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. 2Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 3Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. 4Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; 5er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Guds vishet förkunnas
6Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. 7Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. 8Den kände ingen av denna världens makter till - om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. 9Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. 10Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.
11Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. 12Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. 13Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss - vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. 14Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. 16Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.
2:1 Guds hemlighet Annan läsart "Guds vittnesbörd" (eller "vittnesbördet om Gud"). Hemlighet. Vittna.
2:6 de andligt fullvuxna Eller "de fullkomliga"; jfr Fil 3:15; Kol 4:12. "Fullvuxna" är ett bildligt uttryck för erfarna kristna, i motsats till de nyomvända som liknas vid barn; jfr 3:1; Heb 5:13 f.
2:8 skulle de inte ha korsfäst Genom att driva Jesus i döden vållade de onda makterna utan att veta det sin egen undergång.
2:9 som det står i skriften De följande orden återfinns inte i GT men kan vara en fri återgivning av Jes 64:4. En fornkyrklig utläggare uppger att de hämtats från en utombiblisk skrift, som nu är försvunnen.
2:13 med Andens hjälp Eller "för andliga människor".
2:14 Oandlig.
Församlingens tillväxt i enhet
3 1Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. 2Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu 3eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? 4När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos", är ni inte då som alla andra? 5Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. 6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 7Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.
10Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. 11Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. 12På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, 13och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. 14Den vars byggnad består skall få lön. 15Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld. 16Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? 17Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.
18Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. 19Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, 20och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet. 21Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er - 22Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 23Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
3:1 spädbarn i Kristus Dvs. nyomvända kristna; jfr 2:6. Mjölken (v. 2) är den enkla grundläggande undervisning som de fick; jfr Heb 5:12 f.; 1 Pet 2:2. - Kött.
3:13 Dag.
3:22 Kefas.
Paulus visar församlingen till rätta
4 1Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. 2Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. 3Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. 4Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. 5Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.
6Detta, bröder, har jag här för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni genom vårt exempel skall lära er vad som menas med "Håll er till skriften" och inte skryta med den ene på den andres bekostnad. 7Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? 8Ni är förstås redan mätta, redan rika, ni har förstås blivit kungar oss förutan? Ja, om ni ändå hade blivit kungar, så att vi hade fått vara kungar tillsammans med er! 9Det förefaller mig som om Gud hade ställt oss apostlar sist av alla, som dödsdömda; vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. 10Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. Vi är svaga, ni är starka. Ni är ansedda, vi är föraktade. 11Ännu i denna stund hungrar och törstar vi; vi saknar kläder, blir misshandlade, är hemlösa 12och arbetar hårt med egna händer för att försörja oss. Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. 13Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg.
14Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att visa er till rätta som mina kära barn. 15Om ni så skulle ha tio tusen lärare som vill göra er till kristna, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Kristus Jesus genom evangeliet. 16Jag ber er: ta mig till föredöme.
Paulus skall resa till Korinth igen
17Därför har jag skickat Timotheos till er, mitt kära, trogna barn i Herren. Han skall påminna er om mina regler för ett kristet liv så som jag lär ut dem i varenda församling. 18Somliga har gjort sig viktiga i tanke att jag inte skulle komma till er. 19Men jag kommer snart, om Herren vill, och då får jag veta hur det är bevänt med dessa sturska, inte med deras ord, utan med deras kraft, 20för Guds rike är inte ord, utan kraft. 21Hur vill ni ha det? Skall jag komma till er med käppen eller med kärlek och mildhet i sinnet?
4:1 Hemlighet.
4:6 Detta ... har jag här ... tillämpat Alla de bilder som Paulus använt, trädgårdsmästaren (3:6 ff.), byggmästaren (3:10 ff.) och förvaltaren (4:1 f.), skall belysa den kristne ledarens tjänarroll.
4:6 Håll er till skriften Det är okänt varifrån citatet hämtats. Kanske är det en grundsats som Paulus själv har försökt inskärpa eller som anförts i diskussioner inom församlingen.
4:8 Ni är förstås redan mätta ... rika ... kungar Detta tillstånd skulle de kristna uppnå i himmelriket (Matt 5:3, 6; Luk 22:30). Enligt Paulus ironiska förebråelser beter sig brevets mottagare som om de redan var där.
4:9 vi står på arenan Avrättningar kunde göras till ett offentligt folknöje.
4:17 Timotheos Paulus främste medarbetare; jfr Apg 16:1 med not. Uttrycket "mitt … barn i Herren" innebär att Paulus själv hade omvänt honom till kristendomen; jfr v. 15.
Ett fall av otukt
5 1Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 2Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta. 3Själv har jag redan - som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden - fällt domen över den skyldige, 4i vår herre Jesu Kristi namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu kraft var med oss: 5en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.
6Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. 7Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. 8Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra. 10Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen. 11Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom. 12De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. 13De utomstående skall Gud döma. Gör er av med den som är ond.
5:1 lever ihop med sin fars hustru Dvs. med sin styvmor. Detta var förbjudet både enligt GT (3 Mos 18:8) och enligt romersk lag.
5:5 överlämnas åt Satan Dvs. uteslutas ur församlingsgemenskapen och därmed lämnas utan skydd mot onda makter som vållar sjukdom och lidande. Jfr 11:30; 1 Tim 1:20.
5:7 vårt påsklamm Högtider; jfr noter till Joh 19:14, 29. Surdeg.
5:9 mitt brev till er Troligen ett tidigare, ej bevarat brev.
Processer mellan kristna
6 1Hur kan någon av er som ligger i tvist med en broder komma på tanken att processa inför de orättfärdiga och inte inför de heliga! 2Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Och om ni skall döma världen, duger ni då inte till att döma i småsaker? 3Vet ni inte att vi skall döma änglar? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister. 4Men när ni nu har sådana tvister, då tar ni till domare folk som församlingen ser ner på. 5Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är klok nog att döma mellan två kristna bröder? 6I stället processar broder mot broder, och detta inför otroende! 7Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför finner ni er inte hellre i en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? 8I stället vållar ni andra orätt och förluster - era egna bröder. 9Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, 10inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike. 11Så har somliga av er levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.
Kroppen ett tempel för den heliga anden
12Allt är tillåtet för mig - men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig - men ingenting får ta makten över mig. 13Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen. 14Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han uppväcka oss. 15Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej! 16Vet ni inte att den som förenar sig med en sköka blir till en enda kropp med henne? Det heter ju: De två skall bli ett. 17Men den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom. 18Håll er borta från otukten. All annan synd som en människa begår lämnar kroppen utanför, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. 20Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp.
6:1 de orättfärdiga Dvs. de icke-kristna. Meningen är att tvister mellan kristna bör avgöras inom församlingen.
6:2 de heliga skall döma världen Guds heliga folk skall enligt Dan 7:22 befrias vid den sista domen. Enligt Vish 3:8 skall de rättfärdiga själva uppträda som domare. Denna tanke tillämpas i NT på de kristna (Matt 19:28 med par.; Upp 20:4).
6:3 änglar Bland dem som får sin dom på den sista dagen finns enligt judisk och urkristen tro också de fallna änglarna; jfr 2 Pet 2:4; Jud v. 6.
6:11 ni har låtit tvätta er rena Paulus syftar på dopet.
6:13 tills Gud gör båda överflödiga I den kommande världen, där livet inte längre beror av kroppens funktioner; jfr Matt 22:30.
6:16 bli ett Orden i 1 Mos 2:24 om den totala gemenskapen mellan två makar får här gälla även om ett rent sexuellt förhållande.
6:20 Gud har köpt er Jfr Matt 20:28 med not; 1 Kor 7:23; 1 Pet 1:18.
Svar på frågor om äktenskap
7 1Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. 2Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. 3Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 4Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. 6Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. 7Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.
8Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. 9Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå. 10De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man - 11men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen - och en man får inte skilja sig från sin hustru.
12Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 13Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 14Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu. 15Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid, 16och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru?
Yttre levnadsförhållanden
17I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. 18Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. 19Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. 20Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. 21Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är. 22Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav. 23Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. 24Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Ogifta och änkor
25I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig. 26Jag anser alltså detta vara bäst i den svåra tid som nu är inne - det är bäst att leva på det viset. 27Är du bunden vid en kvinna, sök då inte att bli löst. Har du blivit löst från en kvinna, sök då inte att finna någon annan. 28Men om du gifter dig är det ingen synd. Och om den ogifta kvinnan gifter sig är det ingen synd. Men de som gör så kommer att få det svårt här på jorden, och jag vill inte kräva för mycket av er. 29Men det säger jag, bröder: tiden krymper. Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, 30de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det 31och de som lever i världen som om de inte levde av den. Ty den värld som nu är går mot sitt slut, 32och jag ser helst att ni slipper bekymra er. Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. 33Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, 34och det gör honom kluven. En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags.
35Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla fast vid Herren. 36Men om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig. 37Men den som står fast i sin föresats och inte känner något tvång utan är herre över sin vilja och i sitt inre har bestämt sig för att låta flickan förbli orörd, han handlar rätt. 38Alltså: den som gifter sig med flickan handlar rätt, och den som inte gifter sig handlar bättre.
39En kvinna är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det är med en kristen. 40Men långt bättre är det för henne om hon förblir som hon är, det är min uppfattning, och jag menar att även jag har Guds ande.
7:1 Nu till det ni skrev Paulus övergår till att besvara frågor, som församlingen riktat till honom; jfr 7:25; 8:1; 12:1.
7:6 Detta säger jag som ett medgivande Det är oklart om orden syftar på allt som sagts i v. 2-5 (om att äkta makar bör leva samman) eller på de särskilda råden i v. 5 (om periodisk avhållsamhet).
7:7 att alla levde som jag Dvs. ogifta.
7:10 som inte är min utan Herrens Paulus åberopar ett ord av Jesus (Matt 5:32 med par.). Herren.
7:16 hur vet du ... rädda din man ... rädda din hustru Möjligheten att mannen blir "räddad", dvs. omvänd, är alltför osäker för att motivera ett fortsatt samliv. Enligt en annan tolkning menar Paulus i stället att äktenskapet helst bör fortsätta (jfr 1 Pet 3:1): "Vem vet, kvinna, om du inte kan rädda din man? Och du, man, kan kanske rädda din hustru."
7:18 skall inte ändra på det En del judar som skämdes för sin omskärelse sökte utplåna spåren av den genom en operation; jfr 1 Mack 1:15 med not.
7:21 Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är Eller "Men om du kan bli fri, så gör hellre bruk av den möjligheten".
7:26 den svåra tid som nu är inne Paulus var övertygad om att den sista dagen snart skulle komma (15:51; 1 Thess 4:15) och föregås av svåra lidanden; jfr Matt 24:4 ff. med par.
7:36 Men om någon tycker Det följande stycket gäller sannolikt en man som bundit sig vid en kvinna men valt att avstå från fullbordat äktenskap, t.ex. av det skäl Paulus anför i v. 28; jfr också v. 17.
Kött från hedniska offer
8 1I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. 2Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, 3men den som har kärlek, han är känd av Gud. 4När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. 5Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden - och det finns ju många gudar och många herrar - 6så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.
7Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är. 8Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. 9Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. 10För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? 11Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. 12Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. 13Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.
8:1 offerkött Merparten av det kött som såldes på öppna marknaden kom från templen. Frågan gäller om en kristen som äter sådant kött besmittas av den hedniska kulten.
8:1 vet vi att vi alla har kunskap Dvs. kristen kunskap om att avgudarna är maktlösa (v. 4; 10:19) och att det i sig är ofarligt att äta offerkött.
8:3 den som har kärlek, han är känd av Gud Att Gud känner en människa innebär i bibliskt språkbruk att han tar upp henne i sin gemenskap; jfr 13:12; 14:38; Gal 4:9; 2 Tim 2:19. - Annan läsart "den som älskar Gud, han känner honom också" eller "den som älskar Gud är känd av honom".
8:10 ligger till bords Gränserna mellan religiös och sällskaplig samvaro var flytande. I sällskapslivet kunde man inbjudas till en tempelmåltid.
8:11 Då går den osäkre förlorad Fastän Paulus själv ansåg en kristen vara oförhindrad att äta offerkött betraktade han det som en synd om någon gjorde det mot sitt samvete; se Rom 14:23.
Paulus avstår från ersättning
9 1Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? 2Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel.
3Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: 4Har vi inte rätt till mat och dryck? 5Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6Är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att slippa arbeta? 7Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken? 8Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? 9Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar? 10Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. 11Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? 12Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. 13Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren. 14Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet. 15Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, och jag skriver inte det här för att skaffa mig dem. Hellre dör jag - ingen skall få ta ifrån mig det som är min stolthet. 16Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! 17Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. 18Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
Allt för att vinna så många som möjligt
19Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. 20För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. 21För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. 22För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. 23Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.
24Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. 25Var och en som tävlar måste försaka allt - löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 26Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. 27Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.
9:2 bekräftelse Paulus framgång som missionär bekräftar att han är sänd av Kristus. Apostel.
9:5 Herrens bröder Se Matt 13:55 med not. Kefas.
9:6 Barnabas En av Paulus närmaste medarbetare. Jfr Apg 4:36 med not.
9:14 Så har också Herren bestämt Liksom i 7:10 åberopar Paulus ett ord av Jesus. Se Matt 10:10; Luk 10:7. Herren.
9:20 Lag.
Varning för avgudadyrkan
10 1Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. 3Alla åt de samma andliga mat, 4och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. 6Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 7Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp och förlustade sig. 8Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 9Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 10Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. 11Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 12Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 13Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. 15Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. 16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 17Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 18Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? 19Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? 20Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. 21Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. 22Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Frihet eller hänsyn
23Allt är tillåtet - men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet - men allt bygger inte upp. 24Sök inte ert eget bästa utan andras. 25Allt som säljs i köttstånden kan ni äta utan att undersöka det för ert samvetes skull - 26jorden är Herrens med allt den rymmer. 27Om en som inte tror bjuder hem er och ni tackar ja, ät då allt som sätts fram för er utan att för samvetets skull undersöka vad det är. 28Men om någon säger: "Det här är offerkött", ät det då inte, av hänsyn till den som säger det och för samvetets skull - 29jag menar inte det egna samvetet utan den andres. Varför då? Skall jag låta min frihet bestämmas av en annans samvete? 30Äter jag med tacksamhet, varför skall jag klandras för det som jag tackar Gud för? 31Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds församling. 33Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade. 11 1Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.
10:2 Alla blev de döpta i molnet och i havet Dopet uppfattades i urkyrkan som en räddning ur fara, symboliserad av vattnet; se 1 Pet 3:21. Israeliternas farofyllda vandring genom öknen och Sävhavet (2 Mos 13:21 f.; 14) representerar för Paulus samma slags verklighet. Skrifttolkning.
10:3 Alla åt de samma andliga mat I rabbinsk tradition uppfattades mannat som en symbol för lagen. Här tillämpas bilden på Kristus; jfr Joh 6:31 ff.
10:4 en andlig klippa som följde dem Berättelsen om hur Mose tog fram vatten ur en klippa finns i GT i två versioner knutna till två olika platser (2 Mos 17; 4 Mos 20). Ur detta uppstod tanken att en övernaturlig klippa följde israeliterna under ökenvandringen.
10:7 Bli inte avgudadyrkare Se berättelsen om guldkalven i 2 Mos 32.
10:8 begå otukt Se 4 Mos 25:1‑9. Talet 23 000 i stället för GT-berättelsens 24 000 kan bero på förväxling med 4 Mos 26:62.
10:9 Prov.
10:10 Förgöraren Uttrycket är hämtat från 2 Mos 12:23 (jfr Vish 18:14‑25) men tillämpas här på berättelser om hur Gud straffade upproriska israeliter, t.ex. 4 Mos 14:36 f.; 16:41‑49.
10:16 Välsignelsens bägare Dvs. nattvardsbägaren. I judisk tradition används uttrycket om den bägare vin över vilken man läste den avslutande måltidsbönen. Över denna bägare, som vid påskmåltiden är den tredje av dem som dricks gemensamt, uttalade Jesus troligen tydningsorden om sitt blod; jfr not till Luk 22:17. Välsigna.
10:21 demonernas bägare Paulus syftar på hedniska måltider och riter, som hade likheter med den kristna nattvarden. Demon.
10:25 Allt som säljs i köttstånden Se not till 8:1.
10:29 Varför då? Filosofiska utredningar utformades ofta som samtal med tänkta meningsmotståndare. Paulus gör här på samma sätt: brevets läsare tänks ställa frågor, som besvaras i v. 31 ff. Jfr 15:35.
10:32 Församling.
Kvinnorna vid de kristna sammankomsterna
2Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. 3Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. 5Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, 6för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. 7En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 8ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 9och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. 10Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. 11Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 12Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 14Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 15men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. 16Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.
Ovärdigt uppträdande vid Herrens måltid
17När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 19Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 20Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.
23Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig." 25Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig."
26Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. 27Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. 28Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 29Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. 30Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit. 31Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. 32Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra. 34Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.
11:2 det som jag har fört vidare till er Dvs. kristna traditioner, trossatser och levnadsregler som fått sin form inom urförsamlingen; jfr v. 23‑25; 15:1 ff.
11:7 han är en avbild och avglans av Gud Paulus utlägger GT:s skapelseberättelser. Enligt 1 Mos 1:27 skapades den första människan (Adam) som Guds avbild; de närmast följande orden om "man och kvinna" beaktas inte i utläggningen. Den första kvinnan, Eva, skapades enligt 1 Mos 2:18‑24 av mannens (Adams) revben.
11:10 ett tecken på sin rätt Grundtextens ord, som kan betyda "makt", "myndighet" eller "rätt(ighet)", måste i detta sammanhang syfta på en slöja eller huvudbonad. Denna är för Paulus ett tecken på kvinnans av Gud givna plats, särskilt på hennes rätt att enligt kristen ordning be och profetera i församlingen (v. 5). Enligt en annan tolkning skulle den symbolisera mannens myndighet över henne.
11:10 för änglarnas skull Troligen menas att heliga makters närvaro vid församlingens gudstjänst skärper kraven på ordning och sedesamhet.
11:20 Herrens måltid Nattvardsriten ingick ännu i en verklig måltid.
11:23 Jag har själv tagit emot från Herren Paulus menar att det som nu skall återges är Jesus-ord (Matt 26:26 ff. med par.) som han förmedlat till de kristna i Korinth från urförsamlingen (jfr v. 2 med not).
11:29 äter och dricker en dom över sig Som framgår av fortsättningen menar Paulus att den felande kommer att drabbas av sjukdom. Jfr 5:5 med not.
Andens gåvor
12 1I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. 2Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. 3Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga: "Jesus är herre", om han inte är fylld av den heliga anden.
4Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. 5Tjänsterna är olika, men Herren densamme. 6Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 7Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. 8Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 9En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 10en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 11Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.
Lemmarna i den kropp som är Kristus
12Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 13Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. 14Kroppen består inte av en enda del utan av många. 15Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. 16Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 18Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. 19Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 20Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
21Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, 23och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, 24något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, 25för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. 26Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.
27Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. 28I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. 29Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? 30Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? 31Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.
12:1 de andliga gåvorna Tillstånd och förmågor som förknippades med Guds andes närvaro. Församlingen i Korinth tycks ha räknat extatiska upplevelser som särskilt värdefulla. Här och i de följande kapitlen betonar Paulus i stället den kristna enheten, kärleken och förkunnelsen.
12:2 drogs ni viljelöst med Den grekiska texten är oklar. Meningen tycks vara att en människa i ett viljelöst tillstånd kan föras vart som helst, även till falska gudar. För att avgöra om det är Guds ande som driver henne måste man pröva hennes ord efter den kristna bekännelsen (v. 3, 10; jfr 1 Joh 4:1‑6).
12:10 Tungor.
12:13 Slav.
12:13 att dricka Jfr bilden av Anden som vatten i Joh 7:37 ff.
Vägen framför andra: kärleken
13 1Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
13:1 ekande brons, en skrällande cymbal Deltagare i hedniska, extatiska kulter använde rytminstrument bl.a. i sina processioner.
13:3 låter bränna mig på bål En anspelning på de tre män som enligt Dan 3 kastades i en brinnande ugn för sin trohet mot Israels Gud. - Annan läsart "offrar mig själv för att skryta".
13:12 en gåtfull spegelbild Äldre tiders metallspeglar gav i motsats till moderna glasspeglar en oskarp bild.
13:12 ansikte mot ansikte Jfr 4 Mos 12:8. I judisk tradition används ett likartat bildspråk när en ofullkomlig kunskap om Gud jämförs med Moses direkta skådande.
Profetiskt tal
14 1Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera. 2Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. 3Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar. 4Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5Jag vill gärna att ni alla talar med tungor men helst att ni profeterar. Att profetera är bättre än att tala med tungor, såvida man inte kan tolka sina ord så att församlingen blir uppbyggd.
6Nej, bröder, vad hjälper det er om jag kommer till er och talar med tungor men inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur skall man då kunna uppfatta vad som spelas? 8Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid? 9På samma sätt med er: om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften. 10Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan ljud. 11Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar och han en främling för mig. 12På samma sätt med er: när ni nu söker vinna andekrafter, försök då att få dem i överflöd till församlingens uppbyggelse. 13Därför skall den som talar med tungor be om förmågan att tolka sitt tal. 14Ty om jag ber med tungor är det min ande som ber, medan mitt förnuft är overksamt.
15Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft. 16För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det. 18Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er, 19men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.
20Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet. 21I lagen står det: Genom människor med andra språk och främmande tungomål skall jag tala till detta folk, men ändå skall de inte lyssna till mig, säger Herren. 22Därför blir tungotalet ett tecken för de otroende, inte för de troende, medan det profetiska talet blir ett tecken för de troende och inte för de otroende. 23Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: "Ni är galna." 24Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, 25och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: "Hos er finns verkligen Gud."
Ordningen vid de kristna sammankomsterna
26Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp. 27Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka. 28Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud. 29Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. 30Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta. 31Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran. 32Profeternas ande behärskas av profeterna; 33Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom överallt i de heligas församlingar 34skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten. 36Är det kanske från er som Guds ord har utgått, och är det bara till er som det har kommit?
37Om någon tror sig vara profet eller ha andegåvor skall han veta att vad jag skriver till er är Herrens bud. 38Den som inte erkänner detta blir själv inte erkänd. 39Mina bröder, sök att vinna profetians gåva, men hindra inte tungotalet. 40Låt allt ske värdigt och med ordning.
14:1 de andliga gåvorna Se not till 12:1.
14:2 Tungor.
14:16 Amen Detta hebreiska ord för "sannerligen" (se t.ex. Ps 41:14 med not) användes oöversatt i den urkristna gudstjänsten. Genom att uttala det instämde församlingen i en bön eller lovsång. Jfr Upp 5:14.
14:22 ett tecken för de troende För de kristna är det ett hoppfullt tecken när icke-kristna tar intryck av förkunnelsen och böjer sig för den (v. 24 f.).
14:22 ett tecken för de otroende När icke-kristna hör tungotalet och förlöjligar det (v. 23) är detta ett tecken på deras otro, som Gud kommer att bestraffa. Därmed uppfylls enligt Paulus domsorden i Jes 28:11 ff. (v. 21; "lagen" står här för hela GT). Om ställets ursprungliga innebörd se noter till Jes 28:9 f., 11.
14:33 Liksom överallt i de heligas församlingar I en läsart avslutar dessa ord föregående mening, och v. 34 f. står efter v. 40: "Kvinnorna skall tiga ..."
14:38 blir själv inte erkänd Dvs. Gud skall inte kännas vid honom på den sista dagen; jfr Matt 7:23. - Annan läsart "han må låta bli".
Nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse
15 1Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står 2och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse - den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. 3Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. 7Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. 9Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. 11Jag eller de - så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.
12Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. 14Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. 15Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. 16Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. 17Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
20Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 21Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 23Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Den siste fienden som förintas är döden, 27ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. 28Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.
29Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull? 30Och jag själv, varför sätter jag livet på spel i varje ögonblick? 31Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag. 32Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö. 33Låt inte bedra er. "Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd." 34Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.
Uppståndelse är förvandling
35Nu undrar någon: "Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?" 36Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. 37Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. 38Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. 39Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. 40Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. 41Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.
42Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 43Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. 44Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. 45Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. 46Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. 47Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. 48Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. 49Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.
50Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet. 51Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas, 52i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. 53Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. 55Död, var är din seger? Död, var är din udd? 56Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. 57Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. 58Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld.
15:3 förde vidare till er Se not till 11:2.
15:5 han visade sig för Kefas Jfr Luk 24:34 med not. De femhundra brödernas (v. 6) och Jakobs (v. 7) möten med den uppståndne nämns bara här. Kefas. Broder.
15:7 Jakob Sannolikt menas Jesu bror; se noter till Matt 13:55; Apg 12:17.
15:8 detta ofullgångna foster Bilden förekommer i rabbinsk tradition med en allmänt nedsättande innebörd (om unga skriftlärda som tog sig ton); jfr också 4 Mos 12:12. Möjligen antyds att Paulus andliga födelse, dvs. hans omvändelse till kristendomen, varit våldsam och onormal.
15:19 Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet Eller "Har detta vårt kristna liv inte varit mer än ett hopp".
15:20 Först.
15:21 döden kom genom en människa Paulus utlägger berättelsen om den första människans olydnad (1 Mos 3); jfr Vish 2:24; Syr 25:24; Rom 5:12-21.
15:24 Makter.
15:27 allt har han lagt under sina fötter Eller "allt har han (dvs. Gud) lagt under hans (dvs. Kristi) fötter". - Orden om människan i Ps 8:7 tillämpas här på Kristus, Människosonen; jfr Heb 2:8; Ef 1:22. Samtidigt anspelas på Ps 110:1, där Israels kung får triumfera över sina fiender. Messias.
15:29 döpa sig för de dödas skull I fornkyrkan förekom på sina håll ställföreträdande dop, avsedda att rädda avlidna släktingar som inte hunnit omvända sig till kristendomen. Tydligen har denna sed praktiserats i Korinth.
15:30 jag själv Den grekiska texten har flertal, "vi själva". Se not till 2 Kor 2:14.
15:32 kämpade mot vilddjuren Uttrycket är säkerligen bildligt; "vilddjuren" kan vara brutala fångknektar eller folkmassor av det slag som beskrivs i Apg 19:28-36.
15:33 Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd Detta citat från den grekiske komediförfattaren Menandros (ca 342‑291 f.Kr.) var känt som ordspråk.
15:44 med fysiskt liv Oandlig.
15:50 Kött.
15:51 mysterium Hemlighet.
15:51 vi skall inte alla dö Att Paulus väntade den sista dagen inom sin livstid framgår också av 1 Thess 4:15.
15:54 så som skriftordet säger Ett citat från Jes 25:8 kombineras med en nytolkning av Hos 13:14; de ord som där hotar med dödens makt kommer i detta sammanhang att gälla dess nederlag.
15:56 Lag.
Insamlingen till de kristna i Jerusalem
16 1När det gäller insamlingen till de heliga skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. 2Dagen efter sabbaten skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer. 3När jag väl är hos er skall jag förse dem som ni finner lämpliga med brev och skicka dem till Jerusalem med er gåva. 4Om det visar sig bäst att också jag reser gör jag sällskap med dem.
Paulus resplaner
5Jag skall komma till er när jag har varit i Makedonien, för jag tänker fara genom Makedonien. 6Men hos er stannar jag kanske en tid, möjligen hela vintern, och då kan ni hjälpa mig när jag far vidare, vart det nu blir. 7Den här gången tänker jag nämligen inte besöka er bara i förbifarten utan hoppas kunna stanna hos er en tid, om Herren tillåter det. 8Jag blir kvar i Efesos fram till pingst. 9Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många.
Timotheos och Apollos besök
10När Timotheos kommer, se då till att han slipper oroa sig för er. Han arbetar för Herren precis som jag, 11och därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan i väg och önska honom frid så att han kan resa tillbaka till mig. Jag väntar på honom, och bröderna också.
12Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att fara till er tillsammans med bröderna. Men det var säkert inte meningen att han skulle fara nu; han kommer vid lämpligt tillfälle.
Förmaningar och hälsningar
13Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka. 14Gör allting i kärlek.
15En sak ber jag er om, mina bröder. Ni vet att Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga. 16Jag vill att ni i er tur skall underordna er sådana människor och alla andra som delar arbetet och mödan. 17Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit hit. 18De gör saknaden efter er mindre, de har varit till glädje för mig liksom för er. Sådana män skall ni sätta värde på.
19Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus hälsar hjärtligt till er, sina medkristna. 20Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.
21Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. 22Om någon inte älskar Herren: förbannelse över honom. Marana ta. 23Nåd från vår herre Jesus åt er alla. 24Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.
16:1 Galatien Se not till Apg 16:6. Insamling.
16:2 Dagen efter sabbaten Söndagen, som blivit kristen gudstjänstdag.
16:5 Makedonien Se not till Apg 16:9. - Under den resa som Paulus här säger sig planera skrevs troligen 2 Kor.
16:6 hjälpa mig när jag far vidare I kristna församlingar var det en plikt att utrusta resande missionärer för fortsatt färd; jfr 3 Joh v. 6. Det här obestämda resmålet blev till slut Jerusalem; jfr v. 4; Apg 19:21.
16:8 Jag blir kvar i Efesos fram till pingst Om brevet skrevs vid påsktiden (5:7 f.) har enligt dessa ord ca sju veckor återstått av Paulus långa uppehåll i Efesos (Apg 19:10). Den slutliga avresan till Jerusalem från Grekland bör enligt Apg 20:16 ha följt ca ett år senare.
16:10 Timotheos Jfr 4:17 med not.
16:12 Apollos Jfr 1:12 med not.
16:15 Stefanas, Achaia Jfr 1:16; Apg 18:1 med noter. Först. - Fortunatus och Achaikos (v. 17) nämns endast här i NT.
16:19 Aquila och Prisca ... som möts i deras hus Jfr Apg 18:2; Rom 16:5 med noter.
16:20 en helig kyss Se not till Rom 16:16.
16:21 Här skriver jag, Paulus Brev.
16:22 förbannelse över honom Se not till Rom 9:3.
16:22 Marána ta Arameiska ord, som betyder "vår herre, kom". Detta anrop ingick i den kristna gudstjänsten. Jfr Upp 22:17, 20.
Till Romarbrevet