Bibeln
Gamla testamentet
Första Krönikeboken
Från Adam till Abraham
1 1Adam, Set, Enosh, 2Kenan, Mahalalel, Jered, 3Henok, Metushelach, Lemek 4och Noa. Noas söner var Sem, Ham och Jafet.
5Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. 6Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma. 7Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna.
8Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. 9Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka. Ragmas söner var Saba och Dedan. 10Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden.
11Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, 12patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.
13Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het, 14till jevuseerna, amoreerna, girgasheerna, 15hiveerna, arkeerna, sineerna, 16arvadeerna, semareerna och hamateerna.
17Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. 18Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever. 19Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan. 20Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, 21Hadoram, Usal, Dikla, 22Eval, Avimael, Saba, 23Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner.
24Sem, Arpakshad, Shelach, 25Ever, Peleg, Regu, 26Serug, Nachor, Terach 27och Abram, dvs. Abraham.
Från Abraham till Jakob
28Abrahams söner var Isak och Ismael. 29Detta är deras släkttavla.
Ismaels förstfödde var Nevajot. Sedan följde Kedar, Adbeel, Mivsam, 30Mishma, Duma, Massa, Hadad, Tema, 31Jetur, Nafish och Kedma. Dessa var Ismaels söner.
32Ketura, Abrahams bihustru, födde sönerna Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach. Jokshans söner var Saba och Dedan. 33Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Alla dessa härstammade från Ketura.
34Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
35Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeush, Jalam och Korach.
36Elifas söner var Teman, Omar, Sefi, Gatam, Kenas, Timna och Amalek. 37Reguels söner var Nachat, Serach, Shamma och Missa.
38Seirs söner var Lotan, Shoval, Sivon, Ana, Dishon, Eser och Dishan.
39Lotans söner var Hori och Homam, Lotans syster var Timna. 40Shovals söner var Aljan, Manachat, Eval, Shefi och Onam. Sivons söner var Aja och Ana. 41Anas son var Dishon. Dishons söner var Hamran, Eshban, Jitran och Keran. 42Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan. Dishans söner var Us och Aran.
Edoms kungar
43Detta är de kungar som regerade i Edom innan någon israelitisk kung regerade där. Bela, Beors son, med säte i Dinhava. 44När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra kung efter honom. 45När Jovav dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom. 46När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han hade sitt säte i Avit. 47När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom. 48När Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom. 49När Saul dog blev Baal Hanan, Akbors son, kung efter honom. 50När Baal Hanan dog blev Hadad kung efter honom, med säte i Pagi. Hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, dotter till Me Sahav.
51När Hadad dog hade Edom dessa klanhövdingar: hövdingarna Timna, Alva, Jetet, 52Oholivama, Ela, Pinon, 53Kenas, Teman, Mivsar, 54Magdiel och Iram. Detta var Edoms klanhövdingar.
Juda
2 1Detta var Israels söner: Ruben, Simon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, 2Dan, Josef, Benjamin, Naftali, Gad och Asher.
3Judas söner var Er, Onan och Shela. Dessa tre fick han med Bat-Shua, den kanaaneiska kvinnan. Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och han dödade honom. 4Tamar, hans sonhustru, födde honom Peres och Serach. Juda hade alltså fem söner.
5Peres söner var Hesron och Hamul. 6Serachs söner var Simri, Etan, Heman, Kalkol och Darda, alltså sammanlagt fem.
7Simris son var Karmi, och Karmis son var Akar, som störtade Israel i olycka när han förgrep sig på det som hade vigts åt förintelse. 8Etans son var Asarja.
9De söner som föddes åt Hesron var Jerachmeel, Ram och Keluvaj. 10Ram blev far till Amminadav och Amminadav till Nachshon, judeernas furste. 11Nachshon blev far till Salma och Salma till Boas. 12Boas blev far till Oved och Oved till Jishaj. 13Jishaj blev far till Eliav, den förstfödde, Avinadav, den andre, Shima, den tredje, 14Netanel, den fjärde, Raddaj, den femte, 15Osem, den sjätte, och David, den sjunde. 16Deras systrar var Seruja och Avigajil. Serujas söner var Avishaj, Joav och Asael, alltså tre. 17Avigajil födde Amasa, vars far var ismaeliten Jeter.
18Kalev, Hesrons son, fick med sin hustru Asuva dottern Jeriot. Hennes söner var Jesher, Shovav och Ardon. 19När Asuva dog tog Kalev Efrat till hustru, och hon födde Hur åt honom. 20Hur blev far till Uri och Uri till Besalel.
21Därefter var Hesron gift med dottern till Makir, Gileads far. Henne tog han till hustru när han var 60 år gammal, och hon födde Seguv åt honom. 22Seguv blev far till Jair, som hade 23 städer i Gilead. 23Geshur och Aram erövrade av dessa Havvot Jair samt Kenat med kringliggande byar, sammanlagt 60 orter. Alla dessa hade tillhört sönerna till Makir, Gileads far.
24Efter Hesrons död låg Kalev med Efrata, sin far Hesrons hustru, som födde honom Ashchur, Tekoas far. 25Jerachmeel, Hesrons förstfödde, hade sönerna Ram, den förstfödde, Buna, Oren, Osem och Achia. 26Jerachmeel hade också en annan hustru. Hon hette Atara och var mor till Onam. 27Ram, Jerachmeels förstfödde, hade sönerna Maas, Jamin och Eker. 28Onams söner var Shammaj och Jada. Shammajs söner var Nadav och Avishur. 29Avishurs hustru hette Avihajil. Hon födde honom Achban och Molid. 30Nadavs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös, 31men Appajim hade sonen Jishi. Jishi hade sonen Sheshan och Sheshan hade sonen Achlaj. 32Jada, Shammajs bror, hade sönerna Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös. 33Jonatans söner var Pelet och Sasa. Dessa var ättlingar till Jerachmeel.
34Sheshan hade inga söner utan bara döttrar. Han hade en egyptisk slav vid namn Jarcha 35och åt honom gav han sin dotter till hustru. Hon födde Attaj åt honom. 36Attaj blev far till Natan och Natan till Savad. 37Savad blev far till Eflal och Eflal till Oved. 38Oved blev far till Jehu och Jehu till Asarja. 39Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa. 40Elasa blev far till Sismaj och Sismaj till Shallum. 41Shallum blev far till Jekamja och Jekamja till Elishama.
42Kalev, Jerachmeels bror, hade sonen Mesha, den förstfödde, far till Sif. Dennes son var Maresha, far till Hebron. 43Hebrons söner var Korach, Tappuach, Rekem och Shema. 44Shema blev far till Racham, Jorkoams far, och Rekem till Shammaj. 45Shammaj hade sonen Maon, och Maon blev far till Bet-Sur. 46Efa, Kalevs bihustru, födde Harran, Mosa och Gases; Harran blev far till Gases. 47Johdajs söner var Regem, Jotam, Geshan, Pelet, Efa och Shaaf. 48Kalevs bihustru Maaka födde Shever och Tirchana. 49Hon födde också Shaaf, far till Madmanna, och Sheva, far till Makbena och Giva. Kalevs dotter hette Aksa. 50Dessa var ättlingar till Kalev.
Hur, Efratas förstfödde, hade sönerna Shoval, far till Kirjat-Jearim, 51Salma, far till Betlehem, och Haref, far till Bet-Gader. 52Ättlingarna till Shoval, Kirjat-Jearims far, var Reaja och hälften av manachteerna. 53Släkterna som härstammade från Kirjat-Jearim var jitreerna, puteerna, shumateerna och mishraeerna, och från dem kom sorateerna och eshtauleerna.
54Salma, Betlehems far, hade som ättlingar netofateerna, Atrot Bet Joav och den sorateiska hälften av manachteerna 55samt de sifreiska släkter som bodde i Jabes: tirateer, shimateer och sukateer. Detta var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekavs släkt.
Davids ätt
3 1Detta är de söner David fick i Hebron: Amnon, den förstfödde, med Achinoam från Jisreel, Daniel, den andre, med Avigajil från Karmel, 2Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur, Adonia, den fjärde, son till Haggit, 3Shefatja, den femte, med Avital, och Jitream, den sjätte, med sin hustru Egla. 4Dessa sex fick han i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
5Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shima, Shovav, Natan och Salomo, alltså fyra, med Bat-Shua, Ammiels dotter, 6vidare Jivchar, Elishua, Elifelet, 7Nogah, Nefeg, Jafia, 8Elishama, Eljada och Elifelet, alltså nio.
9Detta var Davids alla söner, förutom sönerna med bihustrurna, och Tamar var deras syster.
10Salomos son var Rehabeam, vars son var Avia, vars son var Asa, vars son var Joshafat, 11vars son var Joram, vars son var Achasja, vars son var Joash, 12vars son var Amasja, vars son var Asarja, vars son var Jotam, 13vars son var Achas, vars son var Hiskia, vars son var Manasse, 14vars son var Amon, vars son var Josia. 15Josias söner var Jochanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, och Shallum, den fjärde. 16Jojakim hade sonen Jekonja och sonen Sidkia.
17Jekonjas, den fångnes, söner var Shealtiel, den förstfödde, 18Malkiram, Pedaja, Shenassar, Jekamja, Hoshama och Nedavja. 19Pedajas söner var Serubbabel och Shimi. Serubbabel hade sönerna Meshullam och Hananja - deras syster hette Shelomit - 20vidare Hashuva, Ohel, Berekja, Hasadja och Jushav Hesed, alltså fem. 21Hananjas söner var Pelatja, Jesaja, Refaja, Arnan, Obadja och Shekanja. 22Shekanjas söner var Shemaja, Hattush, Jigal, Bariach, Nearja och Shafat, alltså sex. 23Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam - alltså tre. 24Eljoenajs söner var Hodavja, Eljashiv, Pelaja, Ackuv, Jochanan, Delaja och Anani, alltså sju.
Stammarna i söder
4 1Ättlingar till Juda var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shoval. 2Reaja, Shovals son, blev far till Jachat och Jachat till Achumaj och Lahad. Detta var de sorateiska släkterna.
3Detta är Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash - deras syster hette Haslelponi - 4vidare Penuel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var ättlingar till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5Ashchur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara. 6Naara födde honom Achussam, Hefer, Temni och achashtareerna. Dessa var Naaras söner. 7Helas söner var Seret, Sochar, Etnan och Kos. 8Kos blev far till Anuv och Hassoveva och stamfar till de släkter som härstammade från Acharchel, Harums son.
9Jabes hade högre anseende än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, "ty", sade hon, "jag födde honom med smärta". 10Men Jabes åkallade Israels Gud: "Välsigna mig och gör mitt område stort. Låt din hand stödja mig och befria mig från olycka och smärta." Och Gud uppfyllde hans önskan.
11Keluv, Shuchas bror, blev far till Mechir, som var Eshtons far. 12Eshton blev far till Bet Rafa, Paseach och Techinna, far till Ir Nachash. Detta var männen från Reka.
13Kenas söner var Otniel och Seraja, Otniels söner var Hatat och Meonotaj. 14Meonotaj blev far till Ofra, och Seraja blev far till Joav, stamfar till Timmermansdalens släkt; de var ju timmermän. 15Kalev, Jefunnes son, hade sönerna Ir, Ela och Naam, och Elas son var Kenas.
16Jehallelels söner var Sif, Sifa, Tirja och Asarel.
17Esras söner var Jeter, Mered, Efer och Jalon. Jeter blev far till Mirjam, Shammaj och Jishbach, Eshtemoas far. 18Hans judeiska hustru födde Jered, Gedors far, Hever, Sokos far, och Jekutiel, Sanoachs far. Detta var sönerna till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru: ... 19Söner till hans judeiska hustru, syster till Nacham, far till Keila, var ..., garmén, och Eshtemoa, maakatén.
20Shimons söner var Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishi hade sonen Sochet.
21Ättlingarna till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, Lada, Mareshas far, och de släkter som var linnevävare i Bet Ashbea, 22vidare Jokim och männen från Koseva och Joash och Saraf, som hade tjänstgjort i Moab och sedan återvänt till Betlehem - enligt gamla traditioner. 23Detta var de krukmakare som bodde i Netaim och Gedera; de bodde där i kungens tjänst.
24Simons söner var Nemuel, Jamin, Jariv, Serach och Saul. 25Hans son var Shallum, vars son var Mivsam, vars son var Mishma. 26Mishma hade sonen Hammuel, sonen Sackur och sonen Shimi. 27Shimi hade sexton söner och sex döttrar, men hans bröder hade inte många barn. Deras släkt blev inte lika stor som Judas. 28De bodde i Beer Sheva, Molada, Hasar Shual, 29Bilha, Esem, Tolad, 30Betuel, Horma, Siklag, 31Bet Markavot, Hasar Susim, Bet Biri och Shaarajim. Dessa var deras städer till dess att David blev kung, 32liksom tillhörande byar. De bodde också i Etam, Ajin, Rimmon, Token och Ashan, dessa fem städer, 33samt alla deras byar, som låg runt om dessa städer, ända till Baal. Det var där de bodde, och de hade ett eget släktregister. 34Vidare: Meshovav, Jamlek, Josha, Amasjas son, 35Joel, Jehu, son till Joshivja, son till Seraja, son till Asiel, 36Eljoenaj, Jaakova, Jeshochaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja 37och Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. 38Dessa ovan nämnda var sina släkters hövdingar. Deras familjer förökade sig starkt, 39och de drog ut i riktning mot Gedor, till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin småboskap. 40Där fann de fett, gott bete, och landet var vidsträckt och där var lugnt och fridfullt; de som förut bodde där var hamiter.
41De som här blivit upptecknade med namn kom vid den tid då Hiskia regerade över Juda, och de förstörde hamiternas tält och boplatser, som fanns där. De förintade dem för all framtid och slog sig ner på deras område, ty där fanns bete för småboskapen. 42Några av dem, 500 man från Simons stam, drog till Seirs bergsbygd, ledda av Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner. 43De slog de sista överlevande amalekiterna och bor där än i dag.
Stammarna på andra sidan Jordan
5 1Vidare sönerna till Ruben, Israels förstfödde. (Han var den förstfödde, men eftersom han vanhelgat sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt till Josefs, Israels sons, söner, och han bör inte räknas som förstfödd. 2Juda var mäktigast bland sina bröder och från honom härstammade en furste, men förstfödslorätten tillhörde Josef.) 3Ruben, Israels förstfödde, hade sönerna Henok, Pallu, Hesron och Karmi. 4Joels ättlingar: hans son var Shemaja, vars son var Gog, vars son var Shimi, 5vars son var Mika, vars son var Reaja, vars son var Baal, 6vars son var Beera, som den assyriske kungen Tiglat Pileser förde bort i fångenskap; han var en av rubeniternas hövdingar. 7Hans släkt blev familjevis och i åldersordning uppförd i släktregistret: Jeiel, överhuvudet, Sakarja 8och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Rubeniterna bodde i Aroer och ända bort mot Nebo och Baal Meon. 9Österut hade de boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat; de hade mycket boskap i Gilead. 10På Sauls tid förde de krig med hagareerna, som de underkuvade. Sedan övertog de deras boplatser längs med hela östra sidan av Gilead.
11Gads stam bodde mittemot dem i Bashan ända till Salka. 12Joel var överhuvudet, därnäst kom Shafam och sedan Janaj, domaren i Bashan. 13Deras släkt var, familj för familj, Mikael, Meshullam, Sheva, Joraj, Jakan, Sia och Ever, alltså sju. 14De var söner till Avichajil, son till Huri, son till Jaroach, son till Gilead, son till Mikael, son till Jeshishaj, son till Jachdo, son till Bus. 15Achi, son till Avdiel, son till Guni, var överhuvud för dessa familjer. 16De bodde i Gilead, i Javesh med kringliggande byar, och på Sharons alla utmarker så långt de sträckte sig.
17De blev alla uppförda i släktregister då Jotam, Judas kung, och Jerobeam, Israels kung, regerade.
18Rubens stam och gaditerna och hälften av Manasses stam var krigare, stridsvana män med sköld och svärd eller båge. De var 44 760 vapenföra män, 19och de förde krig mot hagareerna och mot Jetur, Nafish och Nodav. 20De fick hjälp mot dem så att hagareerna och alla deras bundsförvanter föll i deras händer. Under striden hade de nämligen ropat till Gud, och han hörde deras bön därför att de förtröstade på honom. 21De lade beslag på deras boskap: 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor och dessutom 100 000 människor. 22Många hade stupat; striden var Guds verk. Sedan bodde de i deras land ända till exilen.
23Halva Manasses stam bodde i Bashan ända upp mot Baal Hermon, Senir och berget Hermon. De var talrika. 24Dessa var överhuvuden för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jachdiel - förmögna och berömda män, överhuvuden för sina familjer. 25Men de avföll från sina fäders Gud och var otrogna med de gudar som dyrkades av landets olika folk, dem som Gud förintade åt dem. 26Då ingav Israels Gud den assyriske kungen Pul - den assyriske kungen Tiglat Pileser - att bortföra folket i fångenskap, rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam, och han lät dem komma till Halach, Havor och floden Gosan, och där bor de än i dag.
Levi
6 1Levis söner var Gershom, Kehat och Merari. 2Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 3Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam. Arons söner var Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 4Elasar blev far till Pinechas och Pinechas till Avishua. 5Avishua blev far till Bucki och Bucki till Ussi. 6Ussi blev far till Serachja och Serachja till Merajot. 7Merajot blev far till Amarja och Amarja till Achituv. 8Achituv blev far till Sadok och Sadok till Achimaas. 9Achimaas blev far till Asarja och Asarja till Jochanan. 10Jochanan blev far till Asarja, som var präst i det tempel Salomo byggde i Jerusalem.
11Asarja blev far till Amarja och Amarja till Achituv. 12Achituv blev far till Sadok och Sadok till Shallum. 13Shallum blev far till Hilkia och Hilkia till Asarja. 14Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak, 15som var bland de deporterade när Herren lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem.
16Levis söner var Gershom, Kehat och Merari. 17Gershoms söner hette Livni och Shimi. 18Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 19Meraris söner var Machli och Mushi.
Detta är de levitiska släkterna ordnade efter deras stamfäder:
20Gershom hade sonen Livni, vars son var Jachat, vars son var Simma, 21vars son var Joach, vars son var Iddo, vars son var Serach, vars son var Jeotraj. 22Kehats ättlingar: hans son var Amminadav, vars son var Korach, vars son var Assir, 23vars son var Elkana, vars son var Evjasaf, vars son var Assir, 24vars son var Tachat, vars son var Uriel, vars son var Ussia, vars son var Saul. 25Elkanas ättlingar: Amasaj och Achimot, 26vars son var Elkana, vars son var Sofaj, vars son var Nachat, 27vars son var Eliav, vars son var Jerocham, vars son var Elkana, vars son var Samuel. 28Samuels söner var Joel, den förstfödde, och Avia, den andre. 29Meraris ättlingar: Machli, vars son var Livni, vars son var Shimi, vars son var Ussa, 30vars son var Shima, vars son var Haggia, vars son var Asaja.
Tempelsångarna
31Detta är de som David gav i uppdrag att svara för sången i Herrens hus när arken hade fått sin plats där. 32Tills Salomo hade byggt Herrens hus i Jerusalem fullgjorde de denna tjänst framför uppenbarelsetältet, boningen, och de utförde sina uppgifter enligt den ordning som gällde för dem.
33Detta är de som med sina söner fullgjorde denna tjänst:
Av Kehats släkt: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel, 34son till Elkana, son till Jerocham, son till Eliel, son till Toach, 35son till Suf, son till Elkana, son till Machat, son till Amasaj, 36son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, 37son till Tachat, son till Assir, son till Evjasaf, son till Korach, 38son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel.
39Vidare Asaf, sångare liksom Heman, som stod på hans högra sida, son till Berekja, son till Shima, 40son till Mikael, son till Maaseja, son till Malkia, 41son till Etni, son till Serach, son till Adaja, 42son till Etan, son till Simma, son till Shimi, 43son till Jachat, son till Gershom, son till Levi.
44Meraris ättlingar, sångare även de, stod på den vänstra sidan: Etan, son till Kishi, son till Avdi, son till Malluk, 45son till Hashavja, son till Amasja, son till Hilkia, 46son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 47son till Machli, son till Mushi, son till Merari, son till Levi.
De övriga leviterna
48Deras levitiska bröder var satta till att göra allt slags tjänst i boningen, Guds hus. 49Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret. De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt. 50Detta är Arons ättlingar: hans son var Elasar, vars son var Pinechas, vars son var Avishua, 51vars son var Bucki, vars son var Ussi, vars son var Serachja, 52vars son var Merajot, vars son var Amarja, vars son var Achituv, 53vars son var Sadok, vars son var Achimaas.
Leviternas städer
54Detta är leviternas boplatser, tältstäderna, som de hade inom sina landområden. Lotten föll först på Arons ättlingar av Kehats släkt, 55och de fick Hebron i Juda land med omgivande betesmarker, 56men åkerjorden och byarna som hörde till staden fick Kalev, Jefunnes son. 57Arons ättlingar fick asylstäderna Hebron och Livna med betesmarker, Jattir och Eshtemoa med betesmarker, 58Hilen med betesmarker, Devir med betesmarker, 59Ashan med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker 60samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker. Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.
61Kehats övriga ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tio städer från den ena hälften av Manasses stam. 62Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan. 63Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 64Israeliterna gav leviterna dessa städer med betesmarker. 65Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan. 66Vissa släkter bland Kehats ättlingar fick städerna inom sitt område från Efraims stam: 67man gav dem asylstaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 68Jokmeam med betesmarker, Bet-Horon med betesmarker, 69Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker 70samt från den ena hälften av Manasses stam Aner med betesmarker och Bileam med betesmarker. Allt detta fick släkterna bland Kehats övriga ättlingar. 71Gershoms ättlingar fick släkt för släkt från den andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan med betesmarker och Ashtarot med betesmarker. 72Från Isaskars stam fick de Kedesh med betesmarker, Daverat med betesmarker, 73Ramot med betesmarker och Anem med betesmarker, 74från Ashers stam Mashal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 75Hukok med betesmarker och Rechov med betesmarker, 76samt från Naftalis stam Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammon med betesmarker och Kirjatajim med betesmarker. 77Meraris övriga ättlingar fick från Sebulons stam Rimmono med betesmarker och Tabor med betesmarker. 78På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, öster om Jordan, fick de från Rubens stam Beser i öknen med betesmarker, Jahas med betesmarker, 79Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker 80samt från Gads stam Ramot i Gilead med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 81Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker.
Stammarna i norr
7 1Isaskars söner var Tola, Pua, Jashuv och Shimron, alltså fyra. 2Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jachmaj, Jivsam och Samuel, överhuvuden för de familjer som härstammade från Tola; de var tappra krigare. Enligt släktregistren var deras antal på Davids tid 22 600. 3Ussis söner var Jisrachja, Mikael, Obadja, Joel och Jishia, alltså fem, alla överhuvuden. 4Till deras familjer hörde enligt deras släktregister skaror av krigare, 36 000 man; de hade många hustrur och barn. 5Deras bröder i Isaskars alla släkter var tappra krigare. Sammanlagt 87 000 fanns upptecknade.
6Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, alltså tre. 7Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, alltså fem, överhuvuden för sina familjer och tappra krigare. 22 034 man fanns upptecknade. 8Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Avia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner. 9I deras släktregister upptecknades 20 200 man, överhuvuden för sina familjer och tappra krigare. 10Jediaels son var Bilhan, och Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Achishachar. 11Alla dessa var ättlingar till Jediael, överhuvuden för sina familjer, tappra krigare, 17 200 vapenföra män. 12Shufam och Hufam var söner till Ir, Hushim var son till Acher.
13Naftalis söner var Jachasiel, Guni, Jeser och Shallum, ättlingar till Bilha.
14Manasses son var Asriel, som hans arameiska bihustru födde; hon födde också Makir, Gileads far. 15Makir tog hustrur åt Hufam och Shufam. Hans syster hette Maaka. Hans andra son hette Selofchad; Selofchad hade endast döttrar. 16Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh; hans bror hette Sheresh och hans söner var Ulam och Rekem. 17Ulams son var Bedan. Dessa var ättlingar till Gilead, son till Makir, son till Manasse. 18Och hans syster Hammoleket födde Ishhod, Avieser och Machla. 19Shemida hade sönerna Achjan, Shekem, Likchi och Aniam.
20Efraims ättlingar var Shutelach, vars son var Bered, vars son var Tachat, vars son var Elada, vars son var Tachat, 21vars son var Savad, vars son var Shutelach; dessutom Eser och Elad. De blev dödade av några män från Gat, som var födda där i landet, när de kom dit för att ta deras boskap. 22Deras far Efraim sörjde länge, och hans bröder kom för att trösta honom. 23Sedan låg han med sin hustru, och hon blev havande. Hon födde en son, och han gav honom namnet Beria, ty det hade skett i en olyckstid för hans familj. 24Hans dotter var Sheera; hon grundade Nedre och Övre Bet-Horon och Ussen Sheera. 25Hans son var Refach, vars son var Reshef, vars son var Telach, vars son var Tachan, 26vars son var Ladan, vars son var Ammihud, vars son var Elishama, 27vars son var Nun, vars son var Josua. 28Deras egendomar och boplatser var Betel med kringliggande byar, och i öster Naaran och i väster Geser med dess byar, dessutom Shekem med dess byar ända till Aja med dess byar. 29Manasses släkt kontrollerade Bet-Shean med dess byar, vidare Tanak med dess byar, Megiddo med dess byar och Dor med dess byar. Där bodde ättlingarna till Josef, Israels son.
30Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Serach var deras syster. 31Berias söner var Hever och Malkiel, Birsajits far. 32Hever blev far till Jaflet, Semer och Hotam. Shua var deras syster. 33Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. De var Jaflets söner. 34Hans bror Semers söner var Rohga, Hubba och Aram. 35Hans bror Hotams söner var Sofach, Jimna, Shelesh och Amal. 36Sofachs söner var Suach, Harnefer, Shual, Beri, Jimra, 37Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera. 38Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara. 39Ullas söner var Arach, Hanniel och Risja. 40Alla dessa var Ashers ättlingar, överhuvuden för sina familjer, utvalda, tappra krigare, ledande bland hövdingarna. De som upptecknades för krigstjänst utgjorde 26 000 man.
Benjamin
8 1Benjamin blev far till Bela, den förstfödde, Ashbel, den andre, Achrach, den tredje, 2Nocha, den fjärde, och Rafa, den femte. 3Bela hade sönerna Addar och Gera, Ehuds far. 4Avishua, Naaman, Achia, 5Gera, Shefufan och Huram: 6dessa var Ehuds söner. De var överhuvuden för sina familjer bland invånarna i Geva och fördes bort i fångenskap till Manachat, 7nämligen Naaman, Achia och Gera. Det var han som förde bort dem, han blev far till Ussa och Achichud.
8Shacharajim fick söner i Moab sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 9Med sin hustru Hodesh fick han Jovav, Sivja, Mesha, Malkam, 10Jeus, Sakeja och Mirma. De var hans söner, överhuvuden för sina familjer. 11Med Hushim fick han Avituv och Elpaal. 12Elpaals söner var Ever, Misham och Semer. Han var den som grundade Ono och Lod med kringliggande byar.
13Beria, Elpaal och Shema var överhuvuden för sina familjer bland invånarna i Ajalon och drev bort invånarna i Gat; 14deras bröder var Shashak och Jerocham. 15Sevadja, Arad, Eder, 16Mikael, Jishpa och Jocha var Berias söner. 17Sevadja, Meshullam, Hiski, Hever, 18Jishmeraj, Jislia och Jovav var Elpaals söner. 19Jakim, Sikri, Savdi, 20Eljoenaj, Silletaj, Eliel, 21Adaja, Beraja och Shimrat var Shemas söner. 22Jishpan, Ever, Eliel, 23Avdon, Sikri, Hanan, 24Hananja, Elam, Antotia, 25Jifdeja och Penuel var Shashaks söner. 26Shamsheraj, Shecharja, Atalja, 27Jaareshja, Elia och Sikri var Jerochams söner. 28De var överhuvuden för sina familjer enligt släktordningen; de bodde i Jerusalem.
29I Givon bodde Givons grundare Jeiel; hans hustru hette Maaka. 30Hans söner var Avdon, den förstfödde, Sur, Kish, Baal, Ner, Nadav, 31Gedor, Achjo, Seker och Miklot. 32Miklot blev far till Shima. Också dessa bodde i Jerusalem liksom sina bröder, tillsammans med dem.
33Ner blev far till Kish, Kish till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal. 34Jonatans son var Meriv-Baal, och Meriv-Baal blev far till Mika. 35Mikas söner var Piton, Melek, Tarea och Achas.
36Achas blev far till Joadda och Joadda till Alemet, Asmavet och Simri. Simri blev far till Mosa 37och Mosa till Bina, vars son var Rafa, vars son var Elasa, vars son var Asel. 38Asel hade sex söner. De hette Asrikam, den förstfödde, Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 39Hans bror Esheks söner var Ulam, den förstfödde, Jeush, den andre, och Elifelet, den tredje. 40Ulams söner var tappra krigare, bågskyttar. De hade många söner och sonsöner, sammanlagt 150. Alla dessa var ättlingar till Benjamin.
Jerusalems invånare
9 1Nu hade alla israeliter upptecknats i släktregister; de är uppskrivna i boken om Israels kungar. Judas folk fördes bort till Babylon därför att de hade varit trolösa. 2De första som återvände till sina städer och egendomar var vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 3I Jerusalem bosatte sig folk av Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar:
4Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, släkt. 5Vidare av Shelas efterkommande Asaja, den förstfödde, och hans söner. 6Av Serachs ättlingar Jeguel. Denna ätt omfattade 690 personer.
7Av Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8Jivneja, son till Jerocham, Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jivnia. 9Denna ätt omfattade enligt sina släktregister 956 personer. Alla dessa var överhuvuden för sina familjer.
10Av prästerna: Jedaja, Jojariv, Jakin, 11Asarja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, den främste i Guds hus, 12Adaja, son till Jerocham, son till Pashchur, son till Malkia, och Masaj, son till Adiel, son till Jachsera, son till Meshullam, son till Meshillemot, son till Immer. 13Denna ätt omfattade 1 760 personer, överhuvuden för sina familjer, väl skickade att göra tjänst i Guds hus.
14Av leviterna: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, av Meraris släkt. 15Vidare Bakbackar, Heresh, Galal, Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, och Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofateernas byar.
17Dörrvaktare var Shallum, Ackuv, Talmon och Achiman. Shallum var deras förman. 18Dittills hade de tjänstgjort vid Kungsporten på östra sidan. Detta var dörrvaktarna i leviternas läger.
19Shallum, son till Kore, son till Evjasaf, son till Korach, och de som hörde till hans släkt, korachiterna, tjänstgjorde som tröskelväktare i tältet, liksom deras fäder hade hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 20Pinechas, Elasars son, var en gång den främste bland dem. Herren var med honom.
21Sakarja, Meshelemjas son, vaktade ingången till uppenbarelsetältet. 22De som utvalts till att vakta trösklarna var 212, och de var upptecknade i släktregister i sina byar. David och siaren Samuel hade insatt dem till att tjänstgöra ständigt. 23De och deras söner tjänstgjorde avdelningsvis vid portarna i Herrens hus, tälthuset. 24De fyra dörrvaktarna var posterade i de fyra väderstrecken, öster, väster, norr och söder, 25och deras släktingar i varje by skulle var sjunde dag komma in och tjänstgöra tillsammans med dem enligt en bestämd ordning. 26De fyra överdörrvaktarna var dock ständigt i tjänst. De var leviter och skötte kamrarna och förråden i Guds hus. 27De skulle tillbringa natten i närheten av Guds hus; det ålåg dem att hålla vakt och att öppna varje morgon.
28En del av dem hade hand om de kärl som användes vid gudstjänsten. De skulle räkna dem både när de ställde in dem och när de tog ut dem. 29Andra skulle ta hand om de vanliga kärlen och helgedomens övriga kärl och ha uppsikt över mjölet, vinet, oljan, rökelsen och de välluktande kryddorna. 30Några av prästerna hade till uppgift att tillreda den välluktande smörjelsen. 31Och leviten Mattitja, som var korachiten Shallums förstfödde, övervakade ständigt brödbakningen. 32Några av deras ämbetsbröder bland Kehats ättlingar hade uppsikt över skådebröden och skulle lägga fram dem varje sabbat. 33Dessa sångare var överhuvuden för levitiska familjer och bodde i särskilda kammare, ty de var i tjänst dag och natt.
34De var överhuvuden för de levitiska familjerna enligt släktordningen; de bodde i Jerusalem.
Sauls härstamning
35I Givon bodde Givons grundare Jeiel; hans hustru hette Maaka. 36Hans söner var Avdon, den förstfödde, Sur, Kish, Baal, Ner, Nadav, 37Gedor, Achjo, Sakarja och Miklot. 38Miklot blev far till Shimam. Också dessa bodde i Jerusalem liksom sina bröder, tillsammans med dem.
39Ner blev far till Kish, Kish till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal. 40Jonatans son var Meriv-Baal, och Meriv-Baal blev far till Mika. 41Mikas söner var Piton, Melek, Tachrea och Achas.
42Achas blev far till Jada och Jada till Alemet, Asmavet och Simri. Simri blev far till Mosa 43och Mosa till Bina. Hans son var Refaja, vars son var Elasa, vars son var Asel. 44Asel hade sex söner. De hette Asrikam, den förstfödde, Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. De var Asels söner.
Sauls död
10 1Filisteerna hade gått till anfall mot israeliterna och drivit dem tillbaka; många låg stupade på Gilboaberget. 2Filisteerna var tätt i hälarna på Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. 3Striden blev hård kring Saul, bågskyttarna upptäckte honom, och han sårades i veka livet. 4Då sade han till sin väpnare: "Drag ditt svärd och stöt ner mig, så att inte de där oomskurna hedningarna förgriper sig på mig." Men väpnaren var lamslagen av skräck och vågade inte. Då drog Saul sitt svärd och kastade sig på det, 5och när väpnaren såg att han var död kastade sig också han på sitt svärd och dog. 6Så dog Saul och hans tre söner; hela hans ätt dog på samma gång.
7Då alla israeliterna nere på slätten fick veta att soldaterna hade tagit till flykten och att Saul och hans söner hade stupat, övergav de sina städer och flydde. Och filisteerna kom och bosatte sig där.
8När filisteerna nästa dag kom för att plundra de stupade fann de Saul och hans söner, där de låg fallna på Gilboaberget. 9De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och skickade runt i sitt land för att kungöra segern för gudarna och folket. 10Hans vapen lade de i sina gudars tempel, och skallen satte de upp i Dagontemplet.
11När folket i Javesh i Gilead fick höra vad filisteerna hade gjort med Saul 12bröt alla vapenföra män upp och hämtade Sauls och hans söners kvarlevor och förde dem till Javesh. Där begravde de benen under terebinten i staden och fastade sedan i sju dagar.
13Saul dog därför att han hade varit trolös mot Herren och inte följt Herrens befallning. Han hade också frågat en ande till råds 14och inte Herren; därför dödade Herren honom och överförde kungamakten till David, Jishajs son.
David blir kung och intar Jerusalem
11 1Nu samlades hela Israel hos David i Hebron. "Vi är av samma kött och blod som du", sade de. 2"Redan förut, redan när Saul var kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren, din Gud, sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara mitt folk Israels furste." 3Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde David till kung över Israel enligt Herrens ord genom Samuel.
4David och hela Israel tågade nu mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuseerna bodde. 5Jevuseerna sade till David: "Här slipper du aldrig in!" Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 6David sade: "Den som först dödar en jevusé, han skall få högsta befälet." Och Joav, Serujas son, var den förste som kom dit upp, och han blev alltså överbefälhavare.
7David slog sig ner i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8Han befäste staden runt om, från Millo och inåt, medan Joav återställde resten av staden. 9David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Davids kämpar
10Detta är de främsta bland Davids kämpar, som var ett starkt stöd för hans kungamakt och som tillsammans med hela Israel hade gjort honom till kung enligt Herrens ord till Israel. 11Detta är förteckningen över Davids kämpar:
Jishbaal, son till en man av Hakmons släkt, var den främste av de tre. Han svängde sitt spjut över 300 fiender, fällda på en och samma gång. 12Därnäst kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt; han var en av de tre kämparna. 13Han var med David vid Pas Dammim, där filisteerna hade samlats till drabbning. Där fanns ett fält med korn. Israeliterna flydde för filisteerna, 14men Elasar fattade posto mitt på fältet och försvarade det och nedgjorde fienderna. Så skänkte Herren dem en stor seger.
15En gång gick tre av de trettio hövdingarna ner för klippan till David i Adullams grotta, samtidigt som filisteernas här var lägrad i Refaimdalen. 16David var då i sitt bergfäste, medan filisteerna hade en förpost vid Betlehem. 17David greps av längtan och sade: "Den som ändå kunde få lite vatten från brunnen vid stadsporten i Betlehem!" 18De tre tog sig då igenom filisteernas läger, hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och utgöt det som dryckesoffer åt Herren. 19"Min Gud bevare mig för att göra något sådant", sade han. "Inte kan jag dricka dessa mäns blod! Ty de har satt sina liv på spel för att hämta vattnet." Och han ville inte dricka. - Detta var de tre kämparnas bedrifter.
20Avishaj, bror till Joav, var ledare för de trettio. Han svängde sitt spjut över 300 fällda fiender. Han hade stort anseende bland de trettio; 21han var mer berömd än någon av dem och blev deras anförare. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. 22Benaja, Jojadas son, från Kavseel var en tapper man som utförde stora bragder. Han högg ner de båda sönerna till Ariel från Moab, och det var också han som en snöig dag steg ner i en brunn och dödade ett lejon. 23Vidare fällde han en jättelik egyptisk man, två och en halv meter lång. Egyptern var beväpnad med ett spjut, tjockt som en vävbom, men Benaja gick emot honom med en påk, ryckte från honom spjutet och dödade honom med det. 24Detta var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han vann stort anseende bland de trettio kämparna. 25Han var mer berömd än någon av dem. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
26De tappra kämparna var: Asael, Joavs bror, Elchanan, Dodos son, från Betlehem, 27Shammot från Harod, Heles från Pelet, 28Ira, Ickeshs son, från Tekoa, Avieser från Anatot, 29Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt, 30Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa, 31Itaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton, 32Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava, 33Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon, 34Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar, 35Achiam, Sakars son, från Harar, Elifal, Urs son, 36Hefer från Mekera, Achia från Gilo, 37Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son, 38Joel, Natans bror, Mivchar, Hagris son, 39Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, som var väpnare åt Joav, Serujas son, 40Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt, 41Uria, hettiten, Savad, Achlajs son, 42Adina, Shisas son, av Rubens släkt och överhuvud för Rubens släkt, och trettio man med honom, 43Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten, 44Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer, 45Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis, 46Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab 47och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.
Davids första anhängare
12 1Detta är de som slöt sig till David i Siklag, medan han ännu gömde sig undan Saul, Kishs son; de tillhörde de kämpar som bistod honom i striden. 2De var beväpnade med bågar och kunde slunga stenar och skjuta pilar med både höger och vänster hand. De var benjaminiter, släktingar till Saul. 3Den främste var Achieser, därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 4Jishmaja från Givon, en av de trettio kämparna och deras anförare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 5Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 6Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla av Korachs släkt, 7samt Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.
8Av gaditerna gick en del över till David vid bergfästet i öknen; tappra män och goda soldater, rustade med sköld och lans. De liknade lejon och var snabba som gaseller på bergen. 9Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, 10Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, 11Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, 12Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, 13Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. 14Dessa hörde till Gads stam och var de främsta i hären; den svagaste motsvarade hundra man, den starkaste tusen. 15Det var dessa som i första månaden gick över Jordan när den hade svämmat över sina bräddar så att alla dalarna i öster och väster blivit avskurna.
16Av Benjamins och Judas män kom några till David i bergfästet. 17David gick ut till dem och sade: "Om ni har kommit till mig med gott uppsåt och för att hjälpa mig är jag villig att förena mig med er. Men om ni vill förråda mig åt mina fiender, fastän jag inte har gjort någonting orätt, då må våra fäders Gud se det och straffa er." 18Men Amasaj, den främste av de trettio, fylldes av ande och sade:
"Dig följer vi, David,
vi är med dig, Jishajs son.
Framgång och seger åt dig
och åt dem som stöder dig,
ty din Gud är ditt stöd!"
Då tog David emot dem och gav dem befäl i sin trupp.
19Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut till strid mot Saul. Men han kom aldrig att kämpa på filisteernas sida, ty deras furstar höll rådslag och skickade sedan bort honom. "Vi riskerar huvudet om han går över till sin herre Saul", sade de. 20När han tågade till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj, hövdingar i Manasses släkter. 21Dessa hjälpte David mot rövarbandet, ty de var alla tappra soldater och blev befälhavare i hären. 22Dag för dag kom allt flera till David för att bistå honom, till dess att hären blev ofantligt stor.
23Här förtecknas antalet väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att låta Sauls kungamakt enligt Herrens ord övergå till honom: 24Av Judas stam, beväpnade med sköld och lans, 6 800 män rustade för krigstjänst; 25från Simons stam, 7 100 tappra soldater; 26från Levis stam 4 600, 27vidare Jojada, den främste i Arons släkt, och med honom 3 700, 28därtill Sadok, en tapper ung soldat, med sin släkt, 22 befälhavare; 29från Benjamins stam, Sauls stamfränder, 3 000, ty ännu var de flesta lojala mot Sauls ätt; 30från Efraims stam 20 800 tappra soldater, berömda män i sina släkter; 31från Manasses halva stam 18 000 man, som utsetts att komma och göra David till kung; 32från Isaskars stam de som kunde tyda tidens tecken och insåg vad Israel borde göra: 200 befälhavare med sina släktingar under sig; 33från Sebulon 50 000 vapenföra män, rustade till krig med alla slags vapen, helt eniga om att bistå David; 34från Naftali 1 000 hövdingar och med dem 37 000 män, väpnade med sköld och spjut; 35av daniterna 28 600 stridsrustade män; 36från Asher 40 000 vapenföra män, rustade till krig; 37från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasses stam, 120 000 män utrustade med alla slags vapen.
38Alla dessa soldater som anslöt sig till hären kom till Hebron fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Också de övriga israeliterna var eniga om att göra David till kung. 39Och de uppehöll sig hos David tre dagar, och de åt och drack; deras landsmän sörjde för dem. 40Folk från grannskapet, ja, ända från Isaskar, Sebulon och Naftali, forslade på åsnor, kameler, mulor och oxar mängder av mat till dem: mjöl, torkade fikon, russinkakor, vin och olja, kor och får. Ty nu rådde glädje i Israel.
David flyttar arken
13 1David rådgjorde med alla i befälsställning, högre och lägre officerare. 2Sedan sade David till hela det församlade Israel: "Om ni finner för gott och om Herren, vår Gud, ger sitt bifall, så låt oss sända bud till dem av våra bröder som är kvar på olika håll i Israel, och även till prästerna och leviterna i deras städer med omgivningar, att de skall samlas hos oss. 3Och låt oss hämta vår Guds ark till oss, som vi försummade under Sauls tid." 4Alla de församlade svarade att man skulle göra så, ty de fann förslaget gott.
5Så samlade David hela Israel från Shichor i Egypten till Levo-Hamat för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6Och David drog med hela Israel upp till Baala, eller Kirjat-Jearim, som hör till Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds, Herrens, ark, över vilken hans namn uttalats, hans som tronar på keruberna. 7De förde Guds ark från Avinadavs hus på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter.
9När de kom fram till Kidons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen för att gripa tag i arken. 10Då blev Herren vred på Ussa: han slog Ussa för att han hade sträckt ut handen mot arken, och han föll död ner inför Gud. 11David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.
12Nu var David rädd för Gud och undrade hur han skulle kunna föra Guds ark till sig. 13Han flyttade den inte till sig i Davids stad utan ställde in den hos Oved-Edom från Gat. 14Guds ark blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom.
Kung David i Jerusalem. Seger över filisteerna
14 1Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med murare och snickare, som skulle bygga ett hus åt honom. 2Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet, ty riket hade nått högt anseende för hans folk Israels skull.
3David tog sig nya hustrur i Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 4Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Nogah, Nefeg, Jafia, 7Elishama, Beeljada och Elifelet.
8När filisteerna hörde att David var smord till kung över hela Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och gick emot dem, 9medan filisteerna ryckte fram och plundrade i Refaimdalen. 10David frågade Gud: "Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem då i mitt våld?" Herren svarade: "Dra ut mot dem, så skall jag ge dem i ditt våld." 11Så drog David upp till Baal-Perasim och slog där filisteerna. "Gud har låtit mig vräka undan mina fiender som en flodvåg", sade David. Man kallade därför platsen för Baal-Perasim. 12Filisteerna lämnade kvar sina gudar, och på Davids befallning brändes de upp. 13Ännu en gång plundrade filisteerna i dalen. 14Då frågade David åter Gud, och han svarade honom: "Du skall inte följa efter dem utan gå runt och falla över dem från det håll där bakaträden står. 15När du hör steg i bakaträdens kronor, gå då genast till anfall, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 16David gjorde som Gud hade befallt, och han slog filisteernas här och förföljde dem från Givon ända till Geser. 17Och ryktet om David spreds i alla länder, och Herren lät alla folk fyllas av fruktan för honom.
Arken förs till Jerusalem
15 1Sedan byggde kungen hus åt sig i Davids stad; han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält åt den. 2David sade då: "Inga andra än leviterna får bära Guds ark, ty dem har Herren utvalt till att bära hans ark och att alltid tjäna honom." 3Så samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats som han gjort i ordning åt den. 4David kallade samman Arons ättlingar och leviterna: 5av Kehats släkt Uriel, den främste, och hans bröder, 120, 6av Meraris släkt Asaja, den främste, och hans bröder, 220, 7av Gershoms släkt Joel, den främste, och hans bröder, 130, 8av Elisafans släkt Shemaja, den främste, och hans bröder, 200, 9av Hebrons släkt Eliel, den främste, och hans bröder, 80, 10och av Ussiels släkt Amminadav, den främste, och hans bröder, 112.
11David tillkallade prästerna Sadok och Evjatar och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav 12och sade till dem: "Ni är överhuvuden för de levitiska familjerna. Ni skall rena er tillsammans med era bröder och föra Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning. 13Ty det var för att ni inte var med oss förra gången som Herren, vår Gud, fällde en bland oss - vi hade inte rådfrågat Herren som vi borde." 14Då renade sig prästerna och leviterna för att föra upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Leviterna bar Guds ark på sina axlar med bärstänger, så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord. 16David befallde de främsta bland leviterna att låta sina ämbetsbröder sångarna göra tjänst med musikinstrument: harpor, lyror och cymbaler. De skulle spela på dem och låta glädjesången ljuda. 17Då utsåg leviterna dessa: Heman, Joels son, och av hans ämbetsbröder Asaf, Berekjas son, och av deras ämbetsbröder, Meraris släkt, Etan, Kushajas son. 18Vidare deras ämbetsbröder av andra tjänstegraden: Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19Sångarna Heman, Asaf och Etan skulle slå på kopparcymbaler. 20Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja skulle spela på harpa. 21Och Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja skulle spela på lyra för att leda sången. 22Kenanja, leviternas sånganförare, instruerade sångarna, ty det var han skicklig i. 23Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare vid arken.
25David, Israels äldste och de högre befälen gick för att låta föra upp Herrens förbundsark i festtåg från Oved-Edoms hus. 26Därför att Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en mantel av fint linne, liksom alla leviterna som bar arken, sångarna och Kenanja, sånganföraren. David bar också en linne-efod. 28Så förde hela Israel upp Herrens förbundsark under jubelrop och fanfarer, till klangen av trumpeter och cymbaler och under spel på harpor och lyror. 29Då Herrens förbundsark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David dansa och jubla kände hon förakt för honom.
16 1Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, 2och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. 3Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.
Leviternas tjänstgöring
4Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud. 5Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler, 6prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark. 7Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:
8Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk!
9Sjung och spela till hans ära,
tala om alla hans under!
10Prisa stolt hans heliga namn;
de som söker Herren må glädja sig.
11Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
12Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
13ni barn till Israel, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.
14Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15För evigt minns han sitt förbund,
i tusen släktled det bud han gav,
16förbundet han slöt med Abraham
och sin ed till Isak.
17Han gav det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund:
18"Åt dig skall jag ge Kanaans land
till arv och egendom."
19Fastän de var så få,
en liten skara främlingar
20som vandrade från folk till folk,
från det ena riket till det andra,
21lät han inte någon förtrycka dem.
Han tuktade kungar för deras skull:
22"Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!"
23Sjung till Herrens ära, hela världen,
ropa ut hans seger dag efter dag!
24Förkunna hans ära bland folken,
bland alla människor hans under!
25Ty stor är Herren, högt är han prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27Han omges av prakt och glans,
av makt och glädje i sin boning.
28Ära Herren, alla folkslag,
ära Herrens majestät,
29ära Herrens höga namn!
Kom med offer inför honom,
fall ner inför Herren i helig skrud!
30Darra inför honom, hela jorden!
Förkunna bland folken: Herren är konung!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
31Må himlen fröjdas och jorden jubla,
32havet brusa och allt det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig.
33Då skall skogens träd jubla
inför Herren - se, han kommer
för att råda över jorden.
34Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
35Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare,
hämta hem oss och befria oss från folken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
36Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Och hela folket sade: "Amen", och de prisade Herren.
37David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag, 38liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.
39Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon. 40De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel. 41Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren - evigt varar hans nåd.
42Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.
43Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.
Guds löften till David
17 1När David hade inrättat sig i sitt hus sade han till profeten Natan: "Jag bor i ett hus av cederträ, men Herrens förbundsark står i ett tält." 2Natan svarade: "Gör vad du tänker, Gud är med dig."
3Samma natt kom Guds ord till Natan: 4"Gå till David, min tjänare, och säg honom: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga mig det hus jag skall bo i. 5Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring från tält till tält, från boning till boning, alltsedan jag förde ut Israel. 6Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. - 7Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, 9och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förgöras av onda människor som tidigare, 10som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, jag skall förödmjuka alla dina fiender. Nu kungör jag att Herren skall bygga dig ett hus, ett kungahus. 11Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. 12Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. 13Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. 14Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla."
David tackar Herren
15Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. 16Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: "Vem är då jag, Herre Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? 17Men du har inte låtit detta vara nog, o Gud, utan talar också om min ätt i en fjärran framtid. [---] 18Vad skall jag mera säga till dig om den ära du har visat mig? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit mig få veta det. 20Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du - därom vittnar allt vi hört. 21Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt genom stora och förunderliga gärningar, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken i dess väg. 22Du har för all framtid gjort Israel till ditt eget folk, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23Herre, låt alltid det ord stå fast som du har uttalat om mig och min ätt, och uppfyll vad du har lovat. 24Ja, låt det stå fast; då skall ditt namn alltid äras och man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Och din tjänare Davids ätt skall bestå inför dig. 25Min Gud, du har själv uppenbarat för mig att du skall bygga mig ett hus, ett kungahus. Därför har din tjänare vågat be inför dig. 26Du, Herre, är Gud, och nu har du gett mig detta stora löfte. 27Nu har du beslutat att välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det förblir välsignat för alltid."
Davids segrar och rikets förvaltning
18 1En tid därefter slog David filisteerna och underkuvade dem och tog Gat med kringliggande byar ifrån dem. 2Också moabiterna besegrade han; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. 3Vidare drog David ut för att utsträcka sitt välde fram till Eufrat, och han besegrade då kungen av Sova, Hadadeser, vid Hamat. 4David tog 1 000 vagnar, 7 000 vagnskämpar och 20 000 fotsoldater och lät skära av senorna på alla vagnshästarna utom hundra. 5Då arameerna i Damaskus kom för att undsätta Hadadeser besegrade David dem och dödade 22 000. 6Därefter satte han fogdar över arameerna i Damaskus; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. Herren gav honom seger var han drog fram. 7De gyllene koger som Hadadesers officerare hade burit tog David som byte och förde till Jerusalem. 8Han tog också en stor mängd koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Därav gjorde Salomo sedan bronshavet, pelarna och bronskärlen.
9När kung Tou av Hamat fick höra att David hade besegrat kung Hadadesers här 10sände han sin son Hadoram för att lyckönska David till segern över Hadadeser; denne hade nämligen fört krig mot Tou. Han sände också alla slags kärl av guld, silver och koppar, 11och dem helgade David åt Herren liksom det silver och guld som han hade tagit från alla folken: arameer, moabiter, ammoniter, filisteer och amalekiter. 12Sedan Avishaj, Serujas son, hade slagit edomeerna i Saltdalen, 18 000 man, 13satte David fogdar över edomeerna; hela Edom blev Davids lydland. Herren gav honom seger var han drog fram.
14David regerade nu över hela Israel och sörjde för lag och rätt hos sitt folk. 15Joav, Serujas son, var överbefälhavare, och Joshafat, Achiluds son, var kansler. 16Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. 17Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna, och Davids söner var de främsta vid kungens sida.
Seger över ammoniter och arameer
19 1En tid därefter dog kung Nachash av Ammon och efterträddes av sin son. 2Då sade David: "Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig." Han skickade därför sändebud till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Hanun i Ammon för att beklaga sorgen 3sade de ammonitiska furstarna till Hanun: "Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera och spana och utforska landet." 4Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till sätet; sedan fick de gå. 5När David fick bud om vad som hänt männen skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: "Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!"
6Ammoniterna förstod att de hade ådragit sig Davids hat. Hanun och ammoniterna sände därför 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim och Maaka och från Sova. 7De lejde 32 000 vagnar och dessutom kungen av Maaka och hans här, som kom och slog läger framför Medeva. Ammoniterna samlades från sina städer och kom för att strida. 8När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela sin här, alla kämparna. 9Ammoniterna ordnade sig till strid utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit stod för sig ute på öppna fältet. 10Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna. 11Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna. 12Och Joav sade: "Om arameerna får övertaget skall du undsätta mig, och om ammoniterna får övertaget så undsätter jag dig. 13Fatta mod! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. I Herrens hand ligger utgången."
14Joav och hans styrka angrep nu arameerna och jagade dem på flykten. 15När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde också de för hans bror Avishaj och drog sig in i staden. Joav återvände då till Jerusalem.
16Då arameerna fann sig besegrade av Israel sände de bud och bådade upp de arameer som bodde på andra sidan Eufrat. De stod under ledning av Shofak, Hadadesers överbefälhavare. 17När David fick bud om detta samlade han israeliterna. Han gick över Jordan, och när han nådde fram ställde han upp i slagordning. Arameerna ställde upp sig till kamp och öppnade strid med David. 18Men de drevs på flykten, och David kunde tillintetgöra besättningarna på 7 000 stridsvagnar samt 40 000 fotsoldater. Överbefälhavaren Shofak dödade han också. 19När Hadadesers män insåg att de var besegrade slöt de fred med David och gav sig under honom. Arameerna ville sedan aldrig mer undsätta ammoniterna.
Nytt krig med ammoniter och filisteer
20 1Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, drog Joav ut med krigshären, skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem. Joav erövrade Rabba och förstörde staden.
2David tog kronan från huvudet på Milkom. Den var av guld och befanns väga över 30 kilo och var prydd med en ädelsten. Den sattes nu på Davids huvud. Han förde bort ett ofantligt byte från staden 3och tvingade ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och yxor. På samma sätt behandlade David alla ammonitiska städer. Sedan återvände han med hären till Jerusalem.
4Efter en tid utkämpades åter en strid med filisteerna vid Geser, och Sibbekaj av Hushas släkt dräpte då Sippaj av Rafas ätt. Så blev de underkuvade. 5Ännu en strid utkämpades med filisteerna, och Elchanan, Jairs son, dödade då Lachmi, bror till Goljat från Gat, vars spjutskaft var tjockt som en vävbom. 6Ytterligare en strid utkämpades vid Gat. Där deltog en jättelik man som hade tolv fingrar och tolv tår, alltså tjugofyra; också han var ättling till Rafa. 7Han hånade och utmanade Israel men blev nerhuggen av Jonatan, son till Davids bror Shima. 8Dessa var ättlingar till Rafa i Gat, och de stupade alla för David och hans män.
Mönstring och pest
21 1Satan trädde nu upp mot Israel och eggade David att räkna israeliterna. 2David befallde Joav och officerarna i hären: "Räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och rapportera till mig, så att jag får veta hur många de är." 3Joav svarade: "Må Herren göra sitt folk hundra gånger större! Är de inte alla, min herre och konung, dina undersåtar? Men varför begär du en mönstring, herre? Varför dra skuld över Israel?"
4Joav måste böja sig för kungens vilja och gav sig av och färdades genom hela Israel. Han kom tillbaka till Jerusalem 5och redovisade resultatet av mönstringen för David: hela Israel kunde ställa upp 1 100 000 vapenföra män och Juda 470 000 vapenföra män. 6Men Levi och Benjamin hade han inte mönstrat tillsammans med de andra, ty det som kungen befallde var avskyvärt för Joav. 7Det som skett väckte Guds misshag, och han straffade Israel. 8Och David sade till Gud: "Jag har begått en svår synd genom att göra detta. Förlåt din tjänare den orätt han har gjort - det var en stor dårskap." 9Herren talade till Gad, kungens siare: 10"Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig." 11Gad kom till David och sade: "Så säger Herren: Gör ditt val: 12att det i tre år är hungersnöd eller att du i tre månader måste fly undan dina fiender utan att undkomma deras svärd eller att Herrens svärd, pesten, i tre dagar går fram över landet och Herrens ängel sprider död i hela Israel. Tänk efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig." 13David svarade: "Jag är i svår vånda. Men låt mig falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är mycket stor; i människors händer vill jag inte falla."
14Då lät Herren pesten drabba Israel så att 70 000 dog. 15Gud skickade en ängel till Jerusalem för att sprida död i staden. Men då Herren såg ängeln sprida död ångrade han det onda och sade: "Det är nog! Dra tillbaka din hand!" Herrens ängel stod då vid jevusén Ornans tröskplats. 16När David fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med ett draget svärd i sin hand, riktat mot Jerusalem, föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17David sade till Gud: "Det var jag som gav befallning om att räkna folket. Jag är den som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt straffet drabba mig och min familj, men hejda denna hemsökelse bland folket."
David bygger ett altare på Ornans tröskplats
18Herrens ängel lät Gad säga till David att han skulle gå upp på jevusén Ornans tröskplats och resa ett altare åt Herren. 19Och David gick, så som Gad hade sagt på Herrens uppdrag. 20Ornan höll på att tröska vete. Då han vände sig om fick han se ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21David gick fram till Ornan. När denne fick syn på David lämnade han tröskplatsen och hälsade underdånigt. 22David sade till Ornan: "Ge mig tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare åt Herren på den. Låt mig få den mot full betalning, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör." 23Då sade Ornan: "Tag den, min herre och konung, och gör vad du finner för gott. Här ger jag boskap till brännoffer och tröskslädar till bränsle och vete till matoffer. Allt detta ger jag." 24Men kung David sade: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte ge Herren något som är ditt och offra brännoffer som inte har kostat mig något." 25David betalade Ornan 600 siklar guld för platsen. 26Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och Herren svarade honom med eld från himlen över brännofferaltaret. 27Och på Herrens befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan. 28Då, när David märkte att Herren hade bönhört honom på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret stod då på offerplatsen i Givon. 30Men David kunde inte gå dit för att söka Gud, så starkt fruktade han Herrens ängels svärd. 22 1David sade: "Här skall Herren Guds hus stå, här skall altaret för Israels brännoffer stå."
Förberedelser för tempelbygget
2David lät nu kalla samman de invandrare som bodde i Israel och utsåg stenhuggare, som skulle hugga stenblocken till tempelbygget. 3David skaffade också mängder av järn till spikar för portarnas dörrar och till krampor och dessutom koppar i omätliga mängder 4och otaliga cederbjälkar. Det var män från Sidon och Tyros som förde cederträ i mängd till David. 5Han tänkte: "Min son Salomo är ung och oerfaren, och huset som skall byggas åt Herren måste göras så storslaget att det blir känt och ärat i hela världen. Därför skall jag förbereda bygget åt honom." Så gjorde David omfattande förberedelser innan han dog.
6Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 7Han sade till honom: "Min son, jag hade själv tänkt bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. 8Men Herrens ord kom till mig: ’Du har spillt mycket blod och fört stora krig. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn då du har spillt så mycket blod på jorden i min åsyn. 9Men du skall få en son, som skall vara en fredshärskare: jag skall låta honom få ro för alla fiender runt omkring. Salomo skall vara hans namn, och jag skall ge Israel fred och trygghet under hans tid. 10Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag hans fader; jag skall befästa hans kungatron i Israel för all framtid.’ 11Må nu Herren vara med dig, min son, må det lyckas dig att bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12Må Herren bara ge dig förstånd och insikt när han sätter dig över Israel, så att du håller Herrens, din Guds, lag. 13Då kommer du att lyckas, om du noga rättar dig efter de stadgar och bud som Herren givit Israel genom Mose. Var frimodig och beslutsam, inte rädd och försagd! 14Med stor möda har jag skaffat fram till Herrens hus 100 000 talenter guld och en miljon talenter silver, och därtill koppar och järn i omätliga mängder. Trä och sten har jag också skaffat fram, och mer kan du själv lägga till. 15Arbetsfolk har du i stort antal: stenhuggare, murare, timmermän och otaliga andra som är skickliga i allt slags arbete 16med guld och silver, koppar och järn. Grip dig verket an, må Herren vara med dig!"
17David befallde Israels alla furstar att hjälpa hans son Salomo: 18"Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få fred på alla sidor. Han gav mig makt över dem som bodde i landet, och så blev det underlagt Herren och hans folk. 19Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta! Grip er an med att bygga Herren Guds helgedom, så att ni kan föra Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten till det hus som skall byggas åt Herrens namn."
Leviternas avdelningar
23 1När David var gammal och mätt av år gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. 2Han samlade Israels alla furstar och prästerna och leviterna 3och lät räkna alla leviter från trettio års ålder och uppåt; det fanns 38 000 manliga leviter. 4Av dessa skulle 24 000 leda arbetet på Herrens hus, 6 000 vara förmän och styresmän, 54 000 vakta dörrarna och 4 000 lovprisa Herren med instrument som David låtit göra till lovsången.
6David delade in dem i avdelningar efter Levis söner, Gershom, Kehat och Merari. 7Till Gershoms släkt hörde Ladan och Shimi. 8Ladans söner var Jechiel, överhuvudet, Setam och Joel, alltså tre. 9Jechiels söner var Shelomot, Hasiel och Haran, alltså tre. Dessa var överhuvuden för Ladans familjer. 10Shimis söner var Jachat, Sisa, Jeush och Beria. Dessa var Shimis söner, alltså fyra. 11Jachat var överhuvudet och Sisa var den andre. Men Jeush och Beria hade inte många barn, därför räknades de som en enda familj, en enda avdelning.
12Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, alltså fyra. 13Amrams söner var Aron och Mose. Aron avdelades för all framtid, tillsammans med sina söner, för att inviga det högheliga, tända rökoffer åt Herren, tjäna honom och välsigna i hans namn - detta för all framtid. 14Gudsmannen Moses söner räknades till Levis stam. 15Moses söner var Gershom och Elieser. 16Gershom hade sonen Shuvael, som var överhuvud. 17Elieser fick sonen Rechavja, som var överhuvud. Några andra söner hade han inte, men Rechavjas söner var mycket talrika. 18Jishar hade sonen Shelomot, som var överhuvud. 19Hebrons söner var Jeria, överhuvudet, Amarja, den andre, Jachasiel, den tredje, och Jekamam, den fjärde. 20Ussiels söner var Mika, överhuvudet, och Jishia, den andre.
21Meraris söner var Machli och Mushi. Machlis söner var Elasar och Kish. 22När Elasar dog lämnade han inga söner efter sig, endast döttrar, men Kishs söner, deras släktingar, gifte sig med dem. 23Mushis söner var Machli, Eder och Jeremot, alltså tre.
24Detta var Levis ättlingar, familj för familj, med deras överhuvuden, så som de mönstrades och räknades, var och en för sig. De svarade för allt som rörde tjänsten i Herrens hus, från tjugo års ålder och uppåt. 25Ty David sade: "Herren, Israels Gud, har nu låtit sitt folk komma till ro och har för all framtid tagit sin boning i Jerusalem. 26Därför behöver leviterna inte längre bära boningen med alla tillbehör för tjänsten där." 27Bland det sista David gjorde var att låta räkna leviterna, från tjugo års ålder och uppåt. 28De skulle hjälpa Arons söner med tjänsten i Herrens hus. De skulle ha tillsyn över förgårdarna, sidorummen, reningen av allt som var heligt och tjänstgöringen i Guds hus: 29de framlagda bröden, det siktade mjölet till matoffren, de osyrade kakorna, plattbröden, det hoprörda mjölet samt mått och vikt. 30De skulle göra tjänst varje morgon genom att tacka och lovsjunga Herren, likaså varje kväll. 31Varje gång man offrade brännoffer åt Herren skulle de hjälpa till - på sabbater, vid nymånadsfester och högtider - och i det antal som var föreskrivet ständigt stå inför Herrens ansikte. 32De skulle sköta tjänsten vid uppenbarelsetältet och templet och gå sina ämbetsbröder, Arons söner, till handa i allt som gällde Herrens hus.
Prästernas avdelningar
24 1Också Arons släkt hade sina avdelningar. Arons söner var Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 2Men Nadav och Avihu dog före sin far och hade inga söner. Därför kom bara Elasar och Itamar att vara präster. 3Tillsammans med Sadok, av Elasars släkt, och Achimelek, av Itamars släkt, delade David in dem i avdelningar för den tjänst de skulle fullgöra. 4Då det visade sig att Elasars släkt hade fler män än Itamars släkt tilldelade man familjerna i Elasars släkt sexton överhuvuden och familjerna i Itamars släkt åtta. 5Indelningen skedde genom lottkastning för båda släkterna eftersom det fanns heliga ledare, ledare för tjänsten åt Gud, i både Elasars och Itamars släkt. 6Shemaja, Netanels son, den levitiske sekreteraren, upptecknade dem i närvaro av kungen, furstarna, prästen Sadok och Achimelek, Evjatars son, samt överhuvudena för prästernas och leviternas familjer. En familj från Elasars släkt och en familj från Itamars togs ut växelvis.
7Den första lotten föll på Jojariv, den andra på Jedaja, 8den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, 9den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, 10den sjunde på Hackos, den åttonde på Avia, 11den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, 12den elfte på Eljashiv, den tolfte på Jakim, 13den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshevav, 14den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, 15den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, 16den nittonde på Petachja, den tjugonde på Hesekiel, 17den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, 18den tjugotredje på Delaja och den tjugofjärde på Maasja. 19Detta var de avdelningar de skulle vara indelade i när de kom och gjorde tjänst i Herrens hus, så som de blivit ålagda av sin fader Aron, som själv hade fått denna befallning av Herren, Israels Gud.
Andra leviter
20De övriga leviterna var: av Amrams släkt Shuvael, av Shuvaels släkt Jechdeja, 21av Rechavja, dvs. av Rechavjas släkt, Jishia, överhuvudet, 22av Jishars släkt Shelomot och av Shelomots släkt Jachat. 23Hebrons söner var Jeria, överhuvudet, Amarja, den andre, Jachasiel, den tredje och Jekamam, den fjärde. 24Ussiels son var Mika. Till Mikas söner hörde Shamir. 25Mikas bror var Jishia. Till Jishias söner hörde Sakarja. 26Meraris söner var Machli och Mushi. Hans son Jaasias söner - 27Meraris söner genom sonen Jaasia - var Shoham, Sackur och Ivri. 28Machlis söner var Elasar, som inte själv hade några söner, 29och Kish. Kishs son var Jerachmeel. 30Mushis söner var Machli, Eder och Jerimot. Detta var leviternas ättlingar, familj för familj. 31Också dessa kastade lott, liksom sina släktingar av Arons ätt, i närvaro av kung David, Sadok, Achimelek och överhuvudena för prästernas och leviternas familjer, de främsta familjerna såväl som de ringaste.
Sångarna
25 1David och ledarna för tempeltjänsten avdelade till tjänstgöring sönerna till Asaf, Heman och Jedutun, som i profetisk anda spelade på lyror, harpor och cymbaler. Detta är förteckningen över de män som tilldelades denna tjänstgöring.
2Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf, som i profetisk anda spelade efter kungens anvisningar.
3Jedutuns: Jedutuns söner Gedalja, Jisri, Jesaja, Shimi, Hashavja och Mattitja, alltså sex, under ledning av sin far Jedutun, som i profetisk anda spelade på lyra till Herrens lov och pris.
4Hemans: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Shuvael, Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti, Romamti Eser, Joshbekasha, Malloti, Hotir och Machasiot. 5Alla dessa var söner till Heman, kungens siare. Gud hade lovat honom styrka och makt och gav honom därför fjorton söner och tre döttrar. 6Alla dessa leddes av sin far när de vid gudstjänsten i Herrens hus sjöng till cymbaler, harpor och lyror efter kungens anvisningar.
7Tillsammans med sina fränder, alla fullärda i konsten att sjunga till Herrens ära, var de 288. 8Och de kastade alla lott om tjänstgöringen, unga likaväl som gamla, mästare såväl som nybörjare.
9Den första lotten föll på Asaf, på Josef, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. Gedalja blev den andre, han själv, hans fränder och söner, sammanlagt tolv. 10Den tredje blev Sackur, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 11Den fjärde föll på Jisri, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 12Den femte blev Netanja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 13Den sjätte blev Buckia, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 14Den sjunde blev Asarela, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 15Den åttonde blev Jesaja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 16Den nionde blev Mattanja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 17Den tionde blev Shimi, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 18Den elfte blev Ussiel, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 19Den tolfte föll på Hashavja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 20Den trettonde blev Shuvael, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 21Den fjortonde blev Mattitja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 22Den femtonde föll på Jerimot, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 23Den sextonde föll på Hananja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 24Den sjuttonde föll på Joshbekasha, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 25Den artonde föll på Hanani, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 26Den nittonde föll på Malloti, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 27Den tjugonde föll på Eliata, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 28Den tjugoförsta föll på Hotir, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 29Den tjugoandra föll på Giddalti, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 30Den tjugotredje föll på Machasiot, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 31Den tjugofjärde föll på Romamti Eser, hans söner och fränder, sammanlagt tolv.
Dörrvaktarna. Andra uppgifter för leviterna
26 1Vidare dörrvaktarnas avdelningar. Till korachiterna hörde Meshelemja, Kores son, av Evjasafs släkt. 2Meshelemja hade dessa söner: Sakarja, den förstfödde, Jediael, den andre, Sevadja, den tredje, Jatniel, den fjärde, 3Elam, den femte, Jochanan, den sjätte och Eljoenaj, den sjunde.
4Oved-Edom hade dessa söner: Shemaja, den förstfödde, Josavad, den andre, Joach, den tredje, Sakar, den fjärde, Netanel, den femte, 5Ammiel, den sjätte, Isaskar, den sjunde och Peulletaj, den åttonde. Gud hade välsignat honom. 6Hans son Shemaja fick också söner, som genom sin duglighet blev ledare för sina familjer. 7Shemajas söner var Otni, Refael, Oved och Elsavad; hans fränder, som var dugliga män, var Elihu och Semakja. 8Alla dessa var avkomlingar till Oved-Edom. De och deras söner och fränder var dugliga män, väl lämpade för tjänsten. Oved-Edoms avkomlingar var sammanlagt 62. 9Meshelemja hade söner och fränder, dugliga män, sammanlagt 18.
10Hosa, av Meraris släkt, hade söner. Shimri var överhuvud; han var visserligen inte den förstfödde, men hans far hade insatt honom till överhuvud. 11Hilkia var den andre, Tevalja den tredje och Sakarja den fjärde. Hosas söner och fränder var sammanlagt 13.
12Dessa dörrvaktare, i avdelningar efter huvudmän, tilldelades tjänst i Herrens hus, liksom sina bröder. 13De kastade lott om varje port, familj för familj, ung som gammal. 14Lotten för östsidan föll på Shelemja. Man kastade också lott för hans son Sakarja, en rådklok man, och han fick nordsidan. 15Oved-Edom fick sydsidan, medan hans söner fick förrådshusen. 16Hosa fick väst med Shalleketporten, där vägen kommer upp. Avdelning för avdelning stod: 17i öster sex för var dag, i norr fyra för var dag, i söder fyra för var dag och vid varje förrådshus två, 18och vid tillbyggnaden i väster stod fyra vid vägen och två vid själva tillbyggnaden. 19Detta var dörrvaktarnas avdelningar, av Korachs och Meraris släkter.
20Leviterna, deras bröder, hade uppsikt över tempelförråden och förråden för det som blivit helgat. 21Ladans släkt, Gershoms släkt genom Ladan, överhuvudena för gershomiten Ladans familj, jechieliterna, 22dvs. Jechiels släkt, Setam och hans bror Joel, hade uppsikt över tempelförråden. 23Vad beträffar Amrams, Jishars, Hebrons och Ussiels släkter 24var Shuvael av Gershoms, Moses sons, släkt högste chef för förråden. 25Hans släktingar av Eliesers ätt var dennes son Rechavja, hans son Jesaja, hans son Joram, hans son Sikri och hans son Shelomot. 26Denne Shelomot och hans fränder hade uppsikt över förråden för det som blivit helgat åt Herren av kung David, av familjeöverhuvudena, de högre och lägre officerarna och de högsta befälhavarna. 27Dessa gåvor var en del av bytet från krigen och användes till underhållet av Herrens hus. 28Shelomot och hans fränder hade också uppsikt över allt det som siaren Samuel, Saul, Kishs son, Avner, Ners son, och Joav, Serujas son, hade helgat, alla de heliga gåvorna.
29Av Jishars släkt sattes Kenanja och hans söner inte till tempeltjänst utan blev förmän och styresmän i Israel. 30Av Hebrons släkt sattes Hashavja och hans fränder, 1 700 dugliga män, till att förvalta Israel på västra sidan av Jordan, till allt slags arbete åt Herren och till kungens tjänst. 31Till Hebrons släkt hörde också Jeria, som var överhuvud för släkten. Under Davids fyrtionde regeringsår gick man igenom dess släktregister familjevis, och då fanns det betydande män bland dem i Jaser i Gilead. 32Jerias fränder, 2 700 dugliga män och överhuvuden för sina familjer, sattes av kung David över Ruben och Gad och ena hälften av Manasses stam för att sköta alla Guds och kungens angelägenheter.
Rikets militära och civila indelning
27 1Förteckning över israeliternas familjeöverhuvuden, högre och lägre officerare och uppsyningsmän, som tjänade kungen i allt som hade att göra med avdelningarna, vilka var i tjänst en månad var under årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
2Över den första avdelningen, som tjänstgjorde under första månaden, hade Jishbaal, Savdiels son, befälet. Hans avdelning var på 24 000 man. 3Han hörde till Peres släkt och hade högsta befälet över alla officerare som tjänstgjorde under första månaden.
4Över den andra månadens avdelning hade Dodaj av Achoachs släkt befälet. Hans avdelning var på 24 000 man.
5Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. Hans avdelning var på 24 000 man. 6Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Hans avdelning stod under befäl av hans son Ammisavad.
7Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joavs bror, och efter honom hans son Sevadja. Hans avdelning var på 24 000 man.
8Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Shamhut av Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
9Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var Ira, Ickeshs son, från Tekoa. Hans avdelning var på 24 000 man.
10Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var Heles från Pelet av Efraims stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
11Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var Sibbekaj av Hushas släkt, som hörde till Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
12Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var Avieser från Anatot av Benjamins stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
13Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var Mahraj från Netofa av Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
14Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var Benaja från Piraton av Efraims stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
15Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var Heldaj från Netofa av Otniels släkt. Hans avdelning var på 24 000 man.
16Furstarna för Israels stammar var: för Ruben Elieser, son till Sikri, för Simon Shefatja, son till Maaka, 17för Levi Hashavja, son till Kemuel, för Aron Sadok, 18för Juda Elihu, en av Davids bröder, för Isaskar Omri, son till Mikael, 19för Sebulon Jishmaja, son till Obadja, för Naftali Jerimot, son till Asriel, 20för efraimiterna Hosea, son till Asasja, för ena hälften av Manasses stam Joel, son till Pedaja, 21för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, son till Sakarja, för Benjamin Jaasiel, son till Avner, 22och för Dan Asarel, son till Jerocham. Dessa var hövdingar för Israels stammar.
23David lät aldrig räkna dem som var under tjugo år, ty Herren hade sagt att han skulle göra israeliterna talrika som himlens stjärnor. 24Joav, son till Seruja, började räkningen men avslutade den inte, ty vreden drabbade Israel och antalet togs inte upp i kung Davids krönika.
25Asmavet, son till Adiel, hade uppsikt över de kungliga förråden, och Jonatan, son till Ussia, över förråden i landsorten, i städer, byar och fästningstorn. 26Esri, son till Keluv, hade uppsikt över jordbruksarbetet i landsorten. 27Shimi från Rama hade uppsikt över vingårdarna och Savdi från Shefam över vinförråden i vingårdarna. 28Baal Hanan från Geder hade uppsikt över olivträden och sykomorerna i Låglandet och Joash över oljeförråden. 29Shitraj från Sharon hade uppsikt över nötboskapen som betade i Sharon, och Shafat, son till Adlaj, över boskapen i dalarna, 30ismaeliten Ovil hade uppsikt över kamelerna, Jechdeja från Meronot över åsnorna 31och hagarén Jasis över småboskapen. Alla dessa var uppsyningsmän över kung Davids egendom.
32Davids farbror, Jonatan, var hans rådgivare. Han var en klok man och kunglig sekreterare. Jechiel, son till en hakmonit, tjänstgjorde hos kungens söner. 33Achitofel var kungens rådgivare, och Hushaj från Erek var kungens vän. 34Achitofel efterträddes av Jojada, son till Benaja, och av Evjatar. Joav var kungens överbefälhavare.
David ger anvisningar för tempelbygget
28 1David samlade alla Israels ledare i Jerusalem: stamhövdingarna, de olika avdelningarnas ledare som var i kungens tjänst, de högre och lägre officerarna, uppsyningsmännen över kungens och hans söners egendom och boskap, hovmännen, hjältarna och andra inflytelserika män. 2Kung David reste sig och sade:
"Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag ville bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark, vår Guds fotapall, och jag började förbereda byggandet. 3Men Gud sade till mig: ’Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har fört krig och utgjutit blod.’ 4Men Herren, Israels Gud, utvalde mig bland alla i min fars familj till att vara kung över Israel för all framtid. Juda utvalde han till ledare och i Judas stam min fars familj. Bland min fars söner föredrog han mig och satte mig till kung över Israel. 5Och bland alla mina söner - ty Herren har givit mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel.
6Och han sade till mig: ’Det är din son Salomo som skall bygga mitt hus och mina förgårdar, ty honom har jag utvalt till min son och jag skall vara hans fader. 7Jag skall trygga hans kungamakt för all framtid, om han fortsätter att handla efter mina bud och stadgar, så som han nu gör.’ 8Och nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och med vår Gud som vittne: Håll alla Herrens, er Guds, bud och ge akt på dem, så att ni får behålla detta goda land och lämna det i arv åt era barn för all framtid. 9Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom helhjärtat och villigt, ty Herren rannsakar alla hjärtan och känner alla tankar och uppsåt. Om du söker Herren så låter han dig finna honom, men om du överger honom så förskjuter han dig för all framtid. 10Vet att Herren har utvalt dig till att resa en tempelbyggnad. Gå frimodigt till verket!"
11Och David gav sin son Salomo en beskrivning av förhuset och av tempelhuset, förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och av rummet för arken med dess lock. 12Vidare gav han honom en beskrivning av allt som Guds ande hade ingivit honom, av förgårdarna till Herrens hus och alla rummen däromkring, av tempelförråden och av förråden för det som blivit helgat, 13samt föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och om allt som rörde tjänsten i Herrens hus och om alla kärl som skulle användas vid tjänsten i Herrens hus. 14David angav vikten av guldet, av guldet till alla kärlen för de olika gudstjänsterna och i fråga om silverkärlen vikten av silvret till alla kärlen för de olika gudstjänsterna, 15vikten av guldlampställen och deras guldlampor, vikten av varje särskilt lampställ och dess lampor, och i fråga om silverlampställen vikten av varje lampställ och dess lampor, alltefter hur varje lampställ skulle användas, 16vikten av guldet till vart och ett av skådebrödsborden och av silvret till silverborden, 17vikten av gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld, vikten av var och en av guldbägarna och silverbägarna 18och vikten av rökelsealtaret av rent guld. Han gav honom också en beskrivning av tronvagnen, de gyllene keruberna, som skulle skyla Herrens förbundsark med sina utbredda vingar. 19Allt detta nedtecknades, ty Herren hade uppenbarat det för honom och undervisat honom om alla detaljer i beskrivningen.
20David sade nu till sin son Salomo: "Gå frimodigt och beslutsamt till verket! Var inte rädd och försagd! Ty Herren Gud, min Gud, är med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig utan hjälpa dig att genomföra allt som behövs för tjänsten i Herrens hus. 21Du har prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus, och för allt annat har du folk till förfogande som både vill och kan utföra allt slags arbete, och hövdingarna och hela folket skall lyda din minsta vink."
Gåvor till templet
29 1Därefter sade kung David till alla som hade samlats: "Min son Salomo är den som Gud har utvalt. Han är ung och oerfaren, och uppgiften är väldig. Denna byggnad reses inte åt människor utan åt Herren Gud. 2Efter bästa förmåga har jag nu till min Guds hus skaffat fram guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det som skall vara av trä, vidare onyx och andra ädelstenar, svartglänsande och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och alabaster i mängd. 3Av kärlek till min Guds hus ger jag också all min egendom av guld och silver, utöver allt vad jag förut har skaffat till helgedomen: 43 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter rent silver att täcka byggnadernas väggar med, 5guld till det som skall göras av guld och silver till det som skall göras av silver, alla de arbeten som hantverkarna skall utföra. Vem är villig att denna dag lämna en frikostig gåva till Herren?"
6Då kom de villigt med gåvor, familjernas huvudmän och Israels stamhövdingar, de högre och lägre officerarna och kungens främsta ämbetsmän. 7Till arbetet på Guds hus gav de 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 8Och var och en som hade ädelstenar lämnade dem till skattkammaren i Herrens hus, som Jechiel av Gershoms släkt hade uppsikt över. 9Folket gladde sig över att de så helhjärtat lämnade dessa frivilliga gåvor åt Herren. Också David gladde sig mycket.
Davids bön
10Inför hela församlingen prisade David Herren: "Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet. 11Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. 12Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. 13Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn. 14Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand. 15Vi är främlingar och gäster hos dig liksom alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och vi har ingenting att hoppas på. 16Herre, vår Gud! All denna rikedom som vi har samlat för att bygga ett hus åt ditt heliga namn kommer från dig, och alltsammans är ditt. 17Nu vet jag, min Gud, att du prövar hjärtan och vill se redlighet. Med redligt hjärta och villig håg har jag burit fram allt detta, och jag har med glädje sett hur ditt folk som samlats här villigt burit fram sina gåvor. 18Herre, våra fäder Abrahams, Isaks och Israels Gud! Bevara alltid ett sådant sinne hos ditt folk, och vänd deras hjärtan till dig! 19Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, stadgar och föreskrifter och följer dem i allt och uppför den byggnad som jag har gjort förberedelser för."
20David sade till hela församlingen: "Prisa Herren, er Gud!" Då prisade de alla Herren, sina fäders Gud. De bugade sig och föll ner inför Herren och kungen. 21Och dagen därefter frambar de slaktoffer och brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 bockar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, mängder av slaktoffer för hela Israel. 22Den dagen åt och drack de inför Herren med stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son, till kung; de smorde honom till en Herrens furste, och Sadok smorde de till präst.
23Salomo besteg Herrens tron som kung efter sin far David. Han hade framgång, och hela Israel lydde honom. 24Alla hövdingarna och kämparna och alla kung Davids söner erkände Salomo som kung. 25Och hela Israel såg hur Herren gjorde Salomo stor och mäktig och åt hans välde gav en glans som ingen kung i Israel före honom hade ägt.
26David, Jishajs son, hade regerat över hela Israel. 27I fyrtio år var han kung över Israel, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. 28Han fick dö i hög ålder, mätt av år, rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. 29Kung Davids historia, från början till slut, har nedtecknats i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30Där skildras också hela hans regering och hans bedrifter och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.
Till Andra Kungaboken
Till Andra Krönikeboken