Betraktelser
Förlist
Jag befinner mig i vattnet. Det är kallt. Runt omkring mig är det massor av bråte. Ljudet är öronbedövande. Hur hamnade jag här?
Jag försöker att klamra mig fast vid en upp-och-ned-vänd räddningsjolle. Emellanåt glider jag av. Den är hal, och vågorna är höga. Jag kommer under vattnet, får massor av kallsupar. Försöker varje gång klamra mig fast vid jollen igen.
Jag var på en lugn kryssning. Men mitt ute på havet började det blåsa allt hårdare. Till slut var det full storm. Vårt skepp fick slagsida. Senare fick jag berättat att lasten i lastrummet var dåligt fastsatt och att den kastades omkring. Man hade försökt få ordning på lasten men stormen var alltför hård så till slut var man tvungen att ge upp.
Paniken blev allt större. Jollarna sattes i sjön. Skeppet hade en stor slagsida. När vi väl hade lämnat skeppet dröjde det inte alltför långt innan det bröts itu. Skeppet sjönk, men lämnade kvar en stor mängd bråte.
Vi var flera i min jolle. Vi försökte att ro vår jolle bort från det havererade skeppet, för att komma så långt bort från all bråte som möjligt.
Helt plötsligt så kommer en jättevåg och lyfter upp vår jolle. När den handlöst faller ner igen har den vänts upp och ner. Jag är under vattenytan, kämpar för mitt liv. En bit bort ser jag jollen. Jag försöker att simma dit. Jag klamrar mig fast på den upp-och-ned-vända jollen. Jag är ensam. Jag ser ingen annan.
Efter att ha kämpat med att hålla mig fast vid jollen, glidit av den, klamrat mig fast på den igen, glidit av, klamrat mig fast, under rätt lång tid, började vinden och vågorna att lugna ner sig. Jag försöker att vila lite när jag ligger på jollen.
Jag slumrade antagligen till lite. Jag vaknade av att jag var under vattnet. Återigen fick jag kämpa för mitt liv. Stormen och vågorna hade ökat kraftigt igen. När jag kommit upp ovanför vattenytan ser jag att jollen var borta. Jag får fatt i något annat flytande. Vad det är ser jag inte. Det är alldeles mörkt nu.
Jag hamnar hela tiden under ytan. Även om jag håller fast mig vid mitt flytetyg så förmår den inte hålla mig över ytan hela tiden när vågorna är höga. Jag kämpar och kämpar för att vara över vattenytan. Jag inser att jag skulle behöva något mer stabilt att hålla mig fast i för att inte hamna under vattenytan ideligen.
Alla dopp jag utsätts för tröttar ut mig. Jag känner att jag snart kommer att tappa taget om det jag håller mig fast i, och inser att jag då också kommer att vara förlorad.
Det börjar att ljusna. Jag håller på att ge upp. Jag är så trött nu. Jag försöker att titta efter något annat som jag skulle kunna rädda upp mig på, och som lättare skulle kunna hålla mig ovanför vattenytan.
Långt där borta ser jag ett svagt lampsken. Jag ser en av det förlista skeppets räddningsflottar. Den är rättvänd, men rätt långt borta. Klarar jag att ta mig dit? Mina krafter är nästan slut.
Jag börjar att paddla mig fram med min ena hand, samtidigt som jag klamrar mig fast vid mitt bräckliga flytetyg med den andra armen. Det känns övermäktigt. Jag är många gånger på väg att ge upp, men varje gång får jag kraft från ingenstans. Jag får tillbaka tron att jag ska klara det. Men så kommer en stor våg och lyfter upp mig i luften och drar så ner mig under vattnet. Jag försöker att komma upp till vattenytan igen. Nu är jag ännu tröttare. Snart orkar jag inte mer. Jag är nära att ge upp.