Betraktelser
Ekorrhjulet
Vaknade som vanligt imorse. Ljuset tittade in. Låg och lyssnade på vinden. Jag ville ligga och dra mig lite till, men dagen påkallade sin uppmärksamhet. Frukost. Åt det vanliga. Känner hur den kalla årstiden nalkas. Mörkare. Men också lite kyligare om morgnarna.
Jag behöver samla lite mer inför vintern. Tittade efter igår kväll. Det såg lite tomt ut. Igår när jag var ute såg jag ett nytt ställe där jag kan samla lite. Men det låg rätt långt bort. Frågan är hur mycket jag kan samla. Och hur är mina förråd? Är de stora nog? Måste nog göra ett nytt, eller det gamla större. Men ingen tid är att förlora. Ingen annan verkar ha upptäckt detta än, så det gäller att komma först.
Jag begav mig ut. Till stället från igår. Men jag var inte ensam där. Såg en jag aldrig sett förut. Ivrigt samlande sin last. Nu gäller det att skynda på. Plockade och plockade. Så mycket jag kan. Tillbaka. Men snubblade. Snabbt, snabbt. Samla upp allt igen. Hem.
Ner med allt i förrådet. Och lägga över så att det inte upptäcks. Ut igen. Samla. Hem. Förrådet. Ut. Hem. Förrådet. Ut. Hem. Förrådet. ...
Vid lunchtid var jag alldeles slut. Lunch? Nej det började skymma. Tiden hade rusat iväg. Magen skrek. Jag var törstig. Åt lite av det jag samlat idag. Smakade mycket gott.
La mig efter middagen. Var helt utpumpad. Världen började blekna. Drömde hur jag sprang och hoppade. Hur jag hittade en jättestor nöt. Försökte ta hem den. Jag fastnade, snubblade, tappade den. Andra dök upp, försökte ta nöten ifrån mig.
Med ett ryck vaknade jag. Alldeles svettig. Försökte somna om, men kunde inte. Jag hörde hur det regnade utanför. Vyssades till sömns så småningom.
Imorgon är det en ny dag. Inte helt olik den som nyss varit. Bara något mörkare.