Bibeln
Nya testamentet
Jakobsbrevet
Hälsning
1 1Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
Tro och prövning
2Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. 3Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. 4Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. 5Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. 6Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. 7/8En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.
9En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, 10en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. 14Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. 15Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. 16Låt inte bedra er, mina kära bröder. 17Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 18Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. 19Håll detta i minnet, mina kära bröder.
Ordets hörare och ordets görare
Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, 20ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. 21Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.
22Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 23Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 24han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 25Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
26Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 27Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.
1:1 Hälsningar från Jakob Säkerligen menas Jesu bror; se Matt 13:55; Apg 12:17; Gal 1:19 med noter. Bl.a. på grund av brevets vårdade grekiska har det ifrågasatts om han är den verklige författaren. Har han skrivit brevet bör det vara en av NT:s tidigaste skrifter. Innehållet har beröringspunkter med kristendomens ursprungsmiljö; flera kärva uttalanden påminner om Jesu ord i evangelierna.
1:1 de tolv stammarna i förskingringen Uttrycket anknyter till föreställningen att de flesta av Israels stammar efter kungatidens olyckor levde skingrade bland folken. Det används här i överförd mening om de kristna som det nya Israel, möjligen med särskild tanke på de judekristna.
1:2 Prov.
1:17 himlaljusens fader Dvs. stjärnornas skapare; jfr Job 38:28‑32.
1:18 Först.
1:27 Värld.
Rika och fattiga
2 1Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. 2Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: "Här är en bra plats för dig", men till den fattige: "Ställ dig där borta", eller "Sätt dig på golvet vid mina fötter" - 4gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?
5Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? 6Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?
8Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. 9Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. 10Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. 11Ty han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott har också sagt: Du skall inte dräpa. Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare. 12Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. 13Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.
Tro och gärningar
14Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? 15Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16vad hjälper det då om någon av er säger: "Gå i frid, håll er varma och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver? 17Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
18Nu kanske någon frågar: "Har du tro?" - Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. 19Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. 20Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? 21Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? 22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. 23Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän. 24Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? 26Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.
2:2 er synagoga Ordvalet kan antyda att brevets mottagare var judekristna men bevisar inte att de var det. Ordet synagoga kunde användas om församlingar, sammankomster och möteslokaler även i icke-judisk miljö.
2:4 gör ni då inte åtskillnad Eller "motsäger ni då inte er själva".
2:7 det härliga namn som har uttalats Jesu namn, som nämndes vid dopet.
2:8 lagens kungsbud Eller "den kungliga lagen", dvs. den lag som gäller i Guds rike; jfr v. 12; 1:25. Den sammanfattas i kärleksbudet (3 Mos 19:18), som också enligt Matt 22:34‑40 med par. är det största budet i GT:s lag.
2:14 vad hjälper det om någon säger sig ha tro Olikheten mellan v. 14‑26 och Rom 4 är påfallande. Det kan inte avgöras om författaren skriver utan tanke på Paulus, vänder sig mot hans läror eller vill rätta missuppfattningar av dem.
2:18 Nu kanske någon frågar: "Har du tro?" - Ja, och jag har gärningar Eller "Nu kanske någon säger: Den ene har tro, den andre gärningar." Den tänkta invändningen (jfr 1 Kor 10:29 med not) vill antingen ifrågasätta om författaren verkligen har kristen tro, när han betonar gärningarna så starkt, eller tona ner hela motsättningen. Svaret innebär i båda fallen att tro och gärningar är oskiljaktiga; tro utan gärningar är ingen tro.
2:19 att Gud är en Annan läsart "att det finns en enda Gud". Jfr Mark 12:29 med not.
2:21 Rättfärdig.
2:25 skökan Rachav Berättelsen i Jos 2; 6:17‑25 anförs också i Heb 11:31, där kvinnans handlingssätt tolkas som ett uttryck för tro.
2:26 livsande Ande.
Tungan är en eld
3 1Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom, 2ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp. 3När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss styr vi också hela hans kropp. 4Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. 5På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. 6Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. 7Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. 8Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. 10Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten? 12Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.
Vishet från ovan
13Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. 14Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. 15Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. 16Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. 17Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. 18Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.
3:6 själva den onda världen Grundtextens innebörd osäker. Troligen menas att tungan mer än andra lemmar kan tjäna tillvarons ondska. Värld.
3:6 livshjulet Uttrycket erinrar om religiösa och filosofiska system där världen tänktes röra sig i ständiga kretslopp. Här används det bara som en välkänd bild för tillvaron.
3:15 Oandlig.
4 1Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Är det inte från begären som för krig i era lemmar? 2Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider. Ni har ingenting, därför att ni inte ber. 3Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär.
4Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss? 6Större är dock den nåd han ger oss. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd. 7Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er. 8Närma er Gud, och han skall närma sig er.
Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9Sörj och gråt och klaga. Vänd skrattet i tårar och glädjen i sorg. 10Ödmjuka er inför Herren, och han skall upphöja er.
11Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 12Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?
Varning för övermod
13Ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi fara till den eller den staden och stanna där ett år och göra goda affärer", 14ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. 15Ni borde säga: "Om Herren vill får vi leva och göra det eller det." 16I stället är ni övermodiga och skryter. Allt sådant skryt är av ondo. 17Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd.
4:2 Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider Eller "Ni vill ha, men får ingenting: då dödar ni. Ni avundas, men uppnår ingenting: då kämpar ni och strider."
4:5 när skriften säger Citatets källa är okänd; det kan ha hämtats ur en nu förlorad judisk skrift. Orden tillämpar GT:s tanke att Gud kräver fullständig trohet av sitt folk på hans förhållande till den enskilda människan, som fått sin ande av honom. Svartsjuka.
5 1Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 2Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, 3ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. 4Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. 5Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 6Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.
Herrens ankomst är nära
7Bröder, var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. 8Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. 9Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren. 10Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. 11Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.
12Framför allt, mina bröder, svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej, annars drabbas ni av Guds dom.
Bönens kraft
13Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. 14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 16Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.
Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. 17Elia var en människa som vi, men när han bönföll Gud om att det inte skulle regna kom inget regn över landet på tre och ett halvt år. 18Sedan bad han igen, och då gav himlen regn, och jorden lät sin gröda växa.
Syndaren skall återföras
19Mina bröder, om en av er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20då skall ni veta: den som återför en syndare från hans villovägar räddar hans liv undan döden och gör att många synder blir förlåtna.
5:4 undanhållit Enligt GT måste lönen betalas den dag då arbetet utförts (3 Mos 19:13; 5 Mos 24:14 f.; jfr Tob 4:14; Syr 34:27; Matt 20:8).
5:4 Sebaot.
5:5 slaktdagen I första hand menas att de rika har levt gott på sin slaktboskap. Samtidigt antyds att de fattiga offrats som djur (v. 6), kanske också att "slaktdagen" i betydelsen vedergällningens dag (Jer 12:3) snabbt närmar sig för de sorglösa rika (v. 3).
5:6 den rättfärdige De obarmhärtiga rika jämställs med värnlösa frommas förföljare i GT-texter som Ps 10; 37:12‑14; Vish 2:10‑20, kanske också med de makthavare som dömde Jesus, "den Rättfärdige" (Apg 7:52; 22:14).
5:10 ert föredöme i att lida Se noter till Matt 23:30; Heb 11:35.
5:14 Äldste.
5:20 gör att många synder blir förlåtna Uttrycket, som anknyter till Ords 10:12 ("skyler alla fel"), kan avse både den omvändes synder och hans räddares.
Till Hebreerbrevet
Till Första Petrusbrevet