Christer Malmbergs värld - Texter

Bibeln

Nya testamentet

Apostlagärningarna

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

1 1I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 3Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 4Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, "det som ni har hört mig tala om", sade han. 5"Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar."

6De som hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?" 7Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." 9När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11"Galileer", sade de, "varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen."

En efterträdare åt Judas utses

12Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. 13Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. 14Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

15En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför bröderna - omkring 120 personer var samlade - och sade: 16"Mina bröder, de ord i skriften skulle uppfyllas som den heliga anden lät David säga om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17Han var en av oss och hade fått samma uppdrag som vi. 18Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. 19Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern. 20I Psaltaren står det: Må hans boplats läggas öde, ingen skall bo där, och: Må hans ämbete övergå till någon annan.

21Därför måste nu någon av dem som var med oss under hela den tid då herren Jesus kom och gick ibland oss, 22från det att han döptes av Johannes fram till den dag då han blev upptagen från oss - någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse."

23Två blev föreslagna, Josef Barsabbas, som kallades Justus, och Mattias. 24Och man bad: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda du har utvalt 25till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma." 26Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.

1:1 min första bok Dvs. Lukasevangeliet; Evangelieskrifter. Om författaren och adressaten Theofilos se not till Luk 1:3.

1:2 utvalt till apostlar Annan läsart "utvalt till apostlar och ålagt att förkunna evangeliet". Sådana tillägg finns ofta i Apostlagärningarna hos en grupp textvittnen som kallats "västliga". Text.

1:3 Dag. Talmystik.

1:4 det som Fadern hade utlovat Dvs. helig ande. Jfr Luk 24:49; Joh 15:26.

1:4 under en måltid tillsammans med dem Eller "medan de var tillsammans".

1:6 återupprätta Israel som kungarike Lärjungarnas fråga utgår från en gängse syn på Messias som politisk befriare. Svaret antyder att Guds slutliga ingripande dröjer; först måste den kristna läran spridas; jfr noter till Kol 1:25; 2 Thess 2:6. Denna historiesyn är ett ledmotiv i Apg.

1:12 Olivberget.

1:12 sabbatsväg Mått.

1:13 Judas, Jakobs son Nämns bland apostlarna även i Luk 6:14 ff. men motsvaras i Matt 10:3 och Mark 3:18 av Taddaios.

1:15 bröderna Här liksom ofta i Apg och NT:s brev avses den kristna församlingens medlemmar. I v. 14 ("hans bröder") är det fråga om vanlig släktskap (jfr Matt 12:46 ff.; 13:53 ff. med par.). Broder.

1:16 de ord i skriften Se v. 20, där Psaltarens olycksprofetior mot den frommes fiender (Ps 69:26; 109:8) tillämpas på Judas. Liksom i Joh 2:17; 13:18 likställs den rättfärdige som förföljs med Jesus. Skrifttolkning.

1:18 föll han framstupa Texten anknyter till äldre beskrivningar av syndares undergång; jfr Vish 4:19; 2 Mack 9:7 ff. I Matt 27:3 ff. skildras Judas död på annat sätt; även förklaringen av namnet Blodsåkern avviker.

1:23 Josef Barsabbas, som kallades Justus Mannen hade ett semitiskt tillnamn (jfr 15:22; Barsabbas betyder kanske "sabbatssonen") och ett latinskt. Justus, "den rättfärdige", anspelade kanske på GT:s berättelse om Josef (1 Mos 39). Judar i grekisk-romersk miljö tog ofta tillnamn vilkas lydelse eller betydelse erinrade om deras egentliga namn; jfr 13:9 med not.

1:23 Mattias I övrigt okänd.

Den heliga anden

2 1När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar." 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: "De har druckit sig fulla på halvjäst vin."

Petrus tal på pingstdagen

14Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: "Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: 17Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

22Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 25Ty David säger om honom:

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
26Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
27Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
28Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje
när jag får se ditt ansikte.

29Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 30Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. 32Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 33Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 34David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 36Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst."

37Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla." 40Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: "Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte."

De troendes gemenskap

41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

43Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

2:1 pingstdagen Högtider.

2:4 Tungotal.

2:9 parther, meder, elamiter Dessa folkslag hörde hemma i forntidens Persien, det nuvarande Iran. I likhet med Mesopotamien aktualiserar de den östliga delen av Judeens omvärld. Folknamn.

2:9 f. Kappadokien, Pontos, Asien, Frygien, Pamfylien Områden i det nuvarande Turkiet. När Judeen nämns före dessa namn åskådliggörs dess plats mitt i den värld där kristendomen skulle spridas. I fortsättningen nämns grannområden i sydväst (Egypten och Libyen), nordväst (Kreta) och sydost (Arabien).

2:11 Proselyt.

2:17 i de sista dagarna Med detta tillägg till citatet (Joel 2:28 ff.) markeras att en längre period skall föregå Herrens dag (v. 20). Den inleds med att Gud sänder sin ande. - Orden saknas i en "västlig" läsart; Text.

2:27 din helige "Guds helige" är i NT en beteckning för Jesus som Messias (Mark 1:24; Joh 6:69); han kallas också "Herren" (v. 25). Citatet (Ps 16:8-11) kan därmed tillämpas på Jesu begravning och uppståndelse: David talar "om honom" (v. 25). Kanske menas att han i förväg såg Jesus, liksom Abraham gjorde enligt Joh 8:56. Skrifttolkning.

2:30 sätta en ättling ... hans tron Här anspelning på 2 Sam 7:12; Ps 132:11.

2:33 med sin högra hand Eller "vid sin högra hand", dvs. låtit Jesus sitta på sin högra sida (jfr v. 34; Heb 1:3). - Handen står som symbol för Guds påtagliga ingripande bl.a. i 2 Mos 15:6; Ps 118:15 f.

2:34 min herre Orden från Ps 110:1 tillämpas på Jesus även i Matt 22:44 f. med par. Stället betraktas här som en förutsägelse om hans himmelsfärd.

2:42 brödbrytandet Dvs. nattvarden, som vid denna tid ännu ingick i verkliga måltider (v. 46; jfr 1 Kor 11:20). Ordet anspelar på hur Jesus bröt bröd med lärjungarna (Matt 14:19; 26:26 med par.; Luk 24:30, 35; jfr 1 Kor 10:16).

2:42 den inbördes hjälpen Grundtextens ord kan ha en allmän innebörd ("gemenskapen") men syftar här på den ekonomiska hjälp som de kristna gav varandra ("egendomsgemenskapen").

2:43 genom apostlarna Annan läsart "genom apostlarna i Jerusalem, och stor bävan behärskade alla".

Den lame vid Sköna porten

3 1Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 2Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 3När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 4De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 6Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" 7Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 8Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 9Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.

Petrus tal i Salomos pelarhall

11Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 12Då sade Petrus till folket: "Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 13Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. 14Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 15och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 16Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

17Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 18Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 19Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 20Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 21fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 22Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. 23Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. 26Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg."

3:1 eftermiddagsbönen Ordagrant "vid bönetimmen, den nionde"; Timme. Fasta bönetider hade vuxit fram med utgångspunkt från de dagliga offren (2 Mos 29:38‑46).

3:2 Sköna porten Beteckningen finns inte i andra källor, och det är ovisst vilken port som avses.

3:6 Nasaret.

3:11 Salomos pelarhall Jfr Joh 10:23 med not.

3:13 sin tjänare Jesus Beteckningen anknyter till senare delen av Jesajas bok; se 42:1; 49:1 ff. med noter. Särskilt Jes 52:13 ff. spelade en avgörande roll för urkyrkans tro på Jesus som en lidande Messias. Jfr 8:30 ff.

3:15 vägvisaren till livet Grundtextens uttryck (med motsvarigheter i 5:31; Heb 2:10; 12:2) kan användas om en föregångare och upphovsman, men också om en hövding eller militär ledare; jfr Mik 2:13.

3:20 den tid ... då vi får vila ut Jfr bilden av Messias ankomst som en "tröst" för Israel (Luk 2:25).

3:25 Förbund.

3:26 i första hand för er Dvs. för judarna. Ett ledmotiv i Apg är att frälsningen först erbjuds dem men sedan tillfaller icke-judiska folk, som tar emot den villigare (13:46; 28:27 f.; jfr Rom 11:11 ff.).

3:26 genom att förmå er alla att lämna Eller "om var och en av er lämnar".

Petrus och Johannes inför rådet

4 1Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 2som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

5Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7De lät föra fram apostlarna och frågade dem: "Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?" 8Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: "Ni äldste och folkets ledare, 9när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 10då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 11Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. 12Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss."

13När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 14och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 16"Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 17Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet."

18De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade dem: "Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört." 21Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.

Bön om helig ande

23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: "Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,
varför smider folken fåfänga planer?
26Jordens kungar träder fram
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans smorde.

27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

Egendomsgemenskap

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 37sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

4:1 prästerna Annan läsart "översteprästerna".

4:1 tempelkommendanten Officer. Sadduké.

4:2 med hänvisning till Jesus Eller "i Jesu namn".

4:5 de högsta styresmännen Troligen menas det högre prästerskapet (v. 6), som tillsammans med de äldste och de skriftlärda bildade rådet.

4:6 Översteprästen Hannas, Kajafas Se not till Luk 3:2.

4:6 Jonatas Enligt Josefus hade Hannas en son med detta namn, som blev överstepräst år 36 e.Kr. men snart avsattes, fast han vid ett par senare tillfällen återtog ämbetet. - Annan läsart "Johannes"; ingen känd bärare av det namnet passar in här. - Alexandros är för oss helt okänd.

4:10 Nasaret.

4:11 stenen som föraktades av er husbyggare En anspelning på Ps 118:22; jfr Matt 21:42. Hörnsten. Skrifttolkning.

4:12 Hos ingen annan finns frälsningen Orden saknas helt eller delvis i "västliga" läsarter; Text.

4:25 du som har låtit den heliga anden säga Annan läsart "du som har sagt".

4:27 din helige tjänare Se not till 3:13.

4:27 Herodes och Pontius Pilatus Se noter till Matt 14:1; 27:2. Beträffande deras medverkan vid Jesu död se Matt 27:11 ff. med par. och Luk 23:8 ff.

4:33 de fick alla riklig del av Guds nåd Eller "de var omtyckta av alla". Det grekiska ordet för "nåd" kan också beteckna välvilja eller förtjusning.

4:36 Levit.

4:36 Barnabas Barnabas är känd som Paulus följeslagare (Apg 9:27; 11‑15; 1 Kor 9:6; Gal 2:1 ff.; Kol 4:10). Namnet kan svårligen betyda "Tröstens son". Återgivningen passar bättre till Manaen ("Tröstaren"), som i 13:1 nämns tillsammans med Barnabas. Namnen kan alltså ha förväxlats; förstavelsen "Bar-" betyder "son" i flera arameiska namn. Son.

Ananias och Sapfeira

5 1En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 2Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 3Då sade Petrus: "Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 4Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud." 5Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 6De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

7Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8Petrus vände sig till henne: "Säg mig, var det allt ni fick för jorden?" - "Ja, det var allt", svarade hon. 9Men då sade Petrus: "Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren - det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig." 10I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 11Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.

Tecken och under bland folket

12Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 13Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 14män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 15Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 16Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Rådet ingriper mot apostlarna

17Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 18grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 19Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 20"Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv." 21De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 23"Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne." 24När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 25Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 26Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

27När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 28"Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod." 29Petrus och apostlarna svarade: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 31Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 32Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom."

33Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35Sedan fortsatte han: "Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv."

40De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 41Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 42De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.

5:12 Salomos pelarhall Jfr 3:11 samt Joh 10:23 med not.

5:16 Demon.

5:20 Liv.

5:24 tempelkommendanten Officer.

5:30 träpåle I sak menas korset, det romerska avrättningsredskapet. Uttrycket anknyter till 5 Mos 21:22 f., som anknyter till seden att hänga upp liken av redan avrättade förbrytare på pålar. Jfr 10:39; Gal 3:13.

5:31 med sin högra hand Se not till 2:33.

5:31 hövding Jfr not till 3:15.

5:34 Gamaliel Gamaliel d.ä., berömd rabbin, verksam ca 30‑60 e.Kr. Även i judisk tradition skildras han som tolerant, klok och måttfull.

5:36 Theudas En folkledare med profetiska anspråk bar enligt Josefus detta namn. Hans rörelse krossades av romarna vid mitten av 40-talet e.Kr., dvs. vid en betydligt senare tid än den som Lukas här berättar om.

5:37 Judas från Galileen Ledde enligt Josefus revolten mot romarnas skattskrivning år 6 e.Kr.; jfr not till Luk 2:1. Han gav därmed upphov till seloternas rörelse.

5:39 då kan ni inte krossa dem I en "västlig" läsart tillfogas orden "varken ni eller kungar eller härskare; håll er alltså borta från de här männen"; jfr Vish 12:14. Text.

5:42 att Jesus är Messias Eller "om Kristus Jesus".

Sju medhjälpare utses

6 1Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. 2De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. 3Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. 4Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst." 5Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, 6och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.

7Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron.

Stefanos arresteras

8Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 10Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 11Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 13Där fick falska vittnen träda fram och säga: "Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 14Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose." 15Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.

6:1 de grekisktalande judarna Sannolikt sådana som flyttat till Jerusalem från kolonier i utlandet. En del av dem hade tydligen tagit emot den kristna förkunnelsen; andra uppträder i 9:29 som motståndare. Här beskrivs en motsättning inom den kristna församlingen ("lärjungarna"), som vid denna tid bara bestod av judar (jfr 10:45; 11:1).

6:1 deras änkor ... utspisningen Änkor som saknade familj togs om hand av församlingen; jfr 9:39; 1 Tim 5:3 med not.

6:3 sju män Gruppen har i kristen tradition uppfattats som föregångare till församlingsledarnas medhjälpare, "diakonerna"; jfr Fil 1:1; 1 Tim 3:8.

6:5 Antiochia En av det romerska imperiets största städer. Den låg ett par mil från Medelhavets kust strax norr om den nutida gränsen mellan Turkiet och Syrien. Antiochias grekisktalande befolkning visade enligt Josefus stort intresse för judendomen, och staden fick stor betydelse för kristendomens vidare utbredning (jfr 11:19‑30; 13:1‑3; 14:24‑28; 15:22‑35).

6:5 Stefanos ... Nikolaos Alla de uppräknade namnen är grekiska. Ingenting är känt om deras bärare utöver uppgifterna i Apg (kap. 6‑7 om Stefanos, kap. 8; 21:8 om Filippos) och vissa fornkyrkliga traditioner (jfr not till Upp 2:6 om Nikolaos).

6:6 lade sina händer på dem Välsigna.

6:9 De frigivnas Den aktuella synagogan var alltså samlingspunkt för judiska f.d. slavar eller krigsfångar i Nordafrika (Kyrene, Alexandria) och Mindre Asien (Kilikien, jfr 9:11). Asien.

Stefanos tal

7 1Översteprästen frågade: "Är detta sant?" 2Stefanos svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham, som då bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran, 3och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. 4Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. När hans far var död lät Gud honom flytta vidare till det land där ni nu bor. 5Han gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han skulle få landet som sin egendom, han och hans ättlingar, fast han ännu inte hade några barn. 6Detta är vad Gud sade: Hans ättlingar skall bo som främlingar i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. 7Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, sade Gud, och därefter skall de dra ut ur landet och dyrka mig på denna plats. 8Och han upprättade med Abraham det förbund som har omskärelsen som tecken. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamfäderna.

9Stamfäderna greps av avund mot Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10och hjälpte honom ur alla svårigheter. Han gav honom vishet och lät honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sköta hans förvaltning. 11Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hungersnöd och svåra lidanden, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. 12Men Jakob fick höra att det fanns brödsäd i Egypten och skickade dit våra fäder, först en gång och sedan en gång till. 13Andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick reda på hans släkt. 14Josef sände då bud efter sin far Jakob och hela hans familj på sjuttiofem personer, 15och Jakob drog ner till Egypten. När han och våra fäder hade dött 16fördes de till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt av Hamors söner i Shekem mot betalning i silver.

17Tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten. 18Men då uppsteg en ny kung på Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef. 19Han gick fram med list mot vårt folk, förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut de nyfödda, så att de inte skulle överleva. 20Då föddes Mose, och han var ett sällsynt vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars hus. 21Sedan sattes han ut, men faraos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling.

23När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna. 24När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern. 25Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte. 26Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa?’ 27Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’ 29Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner.

30När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske. 31Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst: 32Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vågade inte se efter. 33Men Herren sade till honom: Ta av dig dina skor, ty platsen där du står är helig mark. 34Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten.

35Denne Mose som de hade avvisat med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud att vara både ledare och befriare när han lät ängeln visa sig för honom i törnbusken. 36Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37Det var Mose som sade till israeliterna: En profet lik mig skall Gud låta stå upp ur era bröders led. 38Det var han som i folkförsamlingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss. 39Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten 40och sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss. Ty vad som har hänt denne Mose som har fört oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 41Under den här tiden gjorde de en kalv och bar fram offer åt avguden och höll fest i glädje över sina händers verk. 42Men Gud vände sig bort och lät dem dyrka den himmelska hären, som det står i profetboken: Varken slaktoffer eller andra offer frambar ni åt mig under de fyrtio åren i öknen, ni som är Israels folk. 43Ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni gjort för att tillbe. Därför skall jag fördriva er till landet bortom Babylon.

44I öknen hade våra fäder förbundstecknets tält, inrättat så som den som talade med Mose hade bestämt, nämligen efter den förebild Mose fick se. 45Och fäderna tog det i arv och förde det hit under Josua, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för våra fäder. Här stod det till Davids tid, 46och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. 47Men Salomo byggde ett hus åt honom. 48Den Högste bor dock inte i något som är byggt av människohand. Som profeten säger:

49Himlen är min tron,
jorden min fotapall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren,
var skulle min viloplats vara?
50Har inte mina händer gjort allt detta?

51Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. 52Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, 53ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den."

Stefanos stenas

54När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. 55Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, 56och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." 57Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång 58och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. 59Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60Han föll på knä och ropade högt: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden dog han. 8 1Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.

7:1-53 Stefanos tal är en historiebetraktelse med förebilder i GT (t.ex. Ps 78); en del detaljer följer Septuaginta eller rabbinska traditioner. Den utmanande slutpoängen att Israel har avvisat Guds uppenbarelse (v. 51‑53) överensstämmer med historiesynen i Apg (se not till 3:26).

7:2 Harran Se 1 Mos 11:31 med not.

7:8 Förbund. Omskärelse.

7:14 sjuttiofem Så Septuaginta i 1 Mos 46:27, där MT har "sjuttio".

7:16 Hamors söner i Shekem Annan läsart "sönerna till Hamor, Shekems son". Enligt Jos 24:32 blev Josef begravd på en plats som Jakob köpt av "sönerna till Hamor, Shekems far" (1 Mos 33:19). Jakobs egen grav (1 Mos 50:12 f.) hade Abraham köpt av "hettiten Efron" (1 Mos 23).

7:20 sällsynt Det grekiska uttrycket kan antingen betyda att Gud själv fann barnet vackert eller (efter hebreiskans mönster) användas som förstärkningsord.

7:29 Midjan.

7:30 Sinai.

7:38 det som ängeln talade Lagen gavs enligt 2 Mos 19:19; 20:1 direkt av Gud till Mose. GT nämner inte ordet ängel i det sammanhanget (däremot i 2 Mos 3:2; jfr v. 30). Berättelsen tolkas här enligt den sentida tron att Guds uppenbarelse alltid förmedlas av änglar. Jfr v. 53 och not till Gal 3:20.

7:38 Folkförsamling.

7:42 Här.

7:42 profetboken Citatet (Am 5:25‑27) kommer från en av de tolv s.k. mindre profetböckerna, vilka behandlades som en enhet (Syr 49:10).

7:43 Moloks tält och guden Romfas stjärna Den grekiska texten följer Septuagintas tolkning av Am 5:26, vars hebreiska lydelse är dunkel. Bl.a. har ett assyriskt gudsnamn lästs som "tält" och ordet "konung" som Molok.

7:43 Babylon GT:s lydelse ("Damaskus") har anpassats efter minnet av den babyloniska fångenskapen.

7:44 Förbundstecknet. Uppenbarelsetältet.

7:46 Jakobs Gud Annan läsart "Jakobs folk" (ordagrant "hus").

7:51 oomskurna till hjärta och öron Uttryck för motspänstighet och tröghet, som den grekiska texten hämtat från GT:s hebreiska. Omskärelse.

7:52 den Rättfärdige En beteckning för Jesus som Messias; se 22:14 och jfr 3:14; Vish 2:18. Rättfärdig.

7:52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? Se not till Matt 23:30.

7:53 av änglar Se not till v. 38.

7:56 Människosonen Annan läsart "Guds son".

7:58 Stena.

7:58 Saul Paulus judiska namn. Jfr 13:9 med not.

Saul förföljer de kristna

Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 2Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. 3Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Filippos förkunnar i Samarien

4De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. 5Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. 6Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. 7Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. 8Det blev stor glädje i den staden.

9Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort 10och fick alla med sig, hög som låg, och de sade: "Han är Guds kraft, den som kallas Den stora kraften." 11De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina trollkonster. 12Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. 13Simon kom själv till tro. Han blev döpt och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde.

14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, 15som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. 16Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. 17Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande.

18När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar 19och sade: "Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande." 20Men Petrus svarade: "Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva. 21Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 22Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt. 23För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet." 24Simon svarade: "Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig."

25Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet.

Filippos och den etiopiske hovmannen

26En ängel från Herren sade till Filippos: "Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." 27Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud 28och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29Anden sade till Filippos: "Gå fram till vagnen och håll dig intill den." 30Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" - 31"Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?" svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som leds till slakt,
liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det
öppnade han inte sin mun.
33Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden?

34Hovmannen frågade Filippos: "Säg mig, vem talar profeten om - sig själv eller någon annan?" 35Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. 36När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" 38Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. 39När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. 40Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

8:4 Budskapet.

8:5 Filippos Då apostlarna enligt v. 1 var kvar i Jerusalem avses sannolikt inte aposteln Filippos utan den person som nämns i 6:5 med not.

8:5 huvudstaden Samaria. - Annan läsart "en stad".

8:7 de orena andarna Demon.

8:9 Simon Om denne man finns en mängd fornkyrkliga traditioner. De är legendartade men kan ha en sanningskärna. Han ansågs ha gett upphov till gnosticismen, en livaktig andlig rörelse där kristendomen blandades med andra filosofiska och religiösa system.

8:23 du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet Eller "din lott blir bitter galla och orättfärdighetens band". - Orden "bitter galla" motsvarar Septuagintas återgivning av "gift och malört" i 5 Mos 29:18.

8:25 Vittna.

8:26 vid middagstiden Eller "mot söder".

8:26 Den ligger öde Orden antyder kanske att Filippos skall få vara ostörd. Möjligen är de en i efterhand tillagd anmärkning om staden Gaza, som enligt Josefus förstördes år 66 e.Kr.

8:27 etiopier Invånarna i det land som i GT kallas Kush, motsvarande det nutida Nubien och norra Sudan.

8:27 hoveunuck Ordet eunuck (kastrat) kunde i vid mening användas om hovfunktionärer och ämbetsmän av olika slag; se not till Est 2:3.

8:27 kandake I likhet med "farao" en titel, ej ett egennamn. Titeln bars av nubiska drottningar eller regerande kungamödrar.

8:27 tillbe Gud Gudfruktig.

8:33 Versen motsvarar första delen av Jes 53:8, som här sannolikt läses i ljuset av Jesu uppståndelse: efter sin död upprättades han av Gud, upphöjdes till himlen och vann oräkneliga efterföljare; jfr 1 Tim 3:16. Tolkningen utgår från Septuagintas ordalydelse, som i sig är svårtydd. Även den hebreiska texten är dunkel; se not till Jes 52:13 ff. Skrifttolkning.

8:39 ryckte Herrens ande bort Filippos Jfr 1 Kung 18:12; Ande. - Ashdod (v. 40) låg drygt 3 mil nordost om Gaza.

8:40 Caesarea Residensstad för de romerska ståthållarna i Judeen, belägen vid kusten ca 5 mil norr om nutidens Tel Aviv. Staden, även kallad "Caesarea vid havet" till skillnad från Caesarea Filippi (Matt 16:13 med not), var anlagd av Herodes den store och uppkallad efter den romerske kejsaren.

Saul på vägen till Damaskus

9 1Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. 4Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?" 5Han frågade: "Vem är du, herre?" - "Jag är Jesus, den som du förföljer. 6Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra." 7Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. 8Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack.

Ananias. Saul i Damaskus

10I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Ja, herre." 11Herren sade: "Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, 12och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen." - 13"Herre", svarade Ananias, "jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." 15Men Herren sade till honom: "Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, 16och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

17Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: "Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande." 18Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, 19och när han hade ätit återfick han krafterna.

Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. 21Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?" 22Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

23Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom, 25men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg.

Saul i Jerusalem

26När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 27Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. 29Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen, 30men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos.

Petrus i Lydda och Joppe

31Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.

32Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. 33Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. 34Petrus sade till honom: "Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd." Genast steg han upp, 35och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren.

36I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. 37Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. 38Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. 39Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 40Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stig upp!" Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. 41Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. 42Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.

9:2 Damaskus.

9:2 Vägen Vanlig bild för livsstilar och handlingsmönster (t.ex. Matt 7:13 f.), i Apg använd speciellt om det kristna levnadssättet, "vägen till frälsning" (16:17), "Herrens väg" (18:25) eller "Guds väg" (18:26). Här och i 19:9, 23; 22:4; 24:14, 22 står ordet ensamt för kristendomen eller kyrkan.

9:11 Raka gatan Troligen avses Damaskus gamla huvudgata, vars sträckning ännu är bevarad, liksom rester av tillhörande portar och kolonner.

9:11 Tarsos Huvudstad i landskapet Kilikien vid norra medelhavskustens östligaste del. Staden, som ännu existerar, nämns flera gånger i Apg som Paulus hemstad (v. 30; 11:25; 21:39; 22:3).

9:13 Helig.

9:27 Barnabas Jfr 4:36 med not.

9:29 de grekisktalande judarna Jfr 6:1 med not.

9:31 Kyrkan Församling.

9:32 Lydda Det grekiska namnet på GT:s och nutidens Lod, ca 2 mil sydost om Tel Aviv.

9:35 Sharonslätten Vid medelhavskusten söder om Karmel.

9:36 Joppe Det grekiska namnet på GT:s Jafo, i dag en del av Tel Aviv.

9:36 Tabita, på grekiska Dorkas Dvs. "hind". "Tabita" är arameiska.

9:39 alla änkorna Dessa bör ha haft nytta av kvinnans välgörenhet (v. 36; jfr 6:1 med not) och anlitades kanske även som klagosångerskor. Sorg.

9:43 Simon, en garvare Strängt lagtrogna judar höll avstånd till garvarna, vilkas arbete med döda djur medförde orenhet. Att Petrus bodde hos Simon (som i övrigt är okänd) antyder redan de frågor som tas upp i kap. 10.

Petrus och Cornelius

10 1I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 2Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 3En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: "Cornelius!" 4Han såg förskräckt på ängeln och frågade: "Vad vill du, herre?" Ängeln svarade: "Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. 5Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet." 7När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. 8Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

9Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. 10Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. 11Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, 12och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13En röst sade till honom: "Petrus, slakta och ät!" 14Petrus svarade: "Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent." 15Då hörde han för andra gången en röst: "Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent." 16Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.

17Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 18och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. 19Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: "Här är tre män som söker dig. 20Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem." 21Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?" 22De svarade: "Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där.

Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. 24Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. 25När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. 26Men Petrus sade åt honom att resa sig: "Stig upp, jag är en människa, jag också." 27Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, 28och han sade till dem: "Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. 29Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig." 30Cornelius svarade: "Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig 31och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. 32Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ 33Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga."

Petrus tal om hedningarna

34Då tog Petrus till orda: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor 35utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. 36Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus - han är allas herre. 37Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 38hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. 39Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. 40Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. 42Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. 43Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

44Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. 45De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; 46de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 47Då frågade Petrus: "Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?" 48Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

10:1 Italiska bataljonen Enligt romersk terminologi en "kohort", dvs. ca 600 man, i detta fall rekryterade från Italien. Fem kohorter lydde under ståthållaren i Caesarea (jfr not till 8:40). Officer.

10:2 allmosor till judarna Grundtextens ordval antyder att gåvorna uttryckte solidaritet med Guds heliga folk. Gudfruktig.

10:3 på eftermiddagen Jfr 3:1 med not. Här förutsätts att Cornelius iakttog de judiska bönetiderna (se v. 30).

10:4 har stigit upp till Gud Dvs. tagits emot med välbehag; bilden av offerrök överförs på bön och goda gärningar (Ps 141:2; Upp 8:3 f.; Offer).

10:9 vid middagstiden Timme.

10:12 alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar Dvs. representanter för hela djurvärlden (1 Mos 6:7), utan avseende på indelningen i rena och orena djur. - Till Petrus reaktion (v. 14) jfr Hes 4:14.

10:15 gjorde till rent Eller "förklarat för rent" (jfr Mark 7:19).

10:28 förbjudet för en jude Vardagligt umgänge med icke-israeliter förbjuds inte i GT (bara samverkan som kunde leda till avgudadyrkan) men äventyrade den rituella renheten. Möjligheten att ta upp icke-judar i urkyrkan hängde därför på frågan om renhetslagarnas giltighet.

10:30 bad jag Annan läsart "fastade jag och bad".

10:36 Detta var ordet som Gud sände Föreningen av judar och icke-judar var en avgörande nyhet i det kristna budskapet (jfr Ef 2:17). - Om orden förs samman med v. 37 åsyftas i stället förkunnelsen om Jesu liv: "Det ord som Gud har sänt … känner ni till, det som har skett i hela Judeen."

10:38 Smord.

10:39 träpåle Se not till 5:30.

10:42 den som Gud har bestämt till att döma Människosonen.

10:46 Tungotal.

Petrus redogörelse för hedningarnas omvändelse

11 1Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars 3för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. 4Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: 5"Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. 6Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 7Jag hörde också en röst som sade till mig: ’Petrus, slakta och ät!’ 8Men jag svarade: ’Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.’ 9För andra gången talade en röst från himlen: ’Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.’ 10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 11Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. 13Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. 14Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus.’ 15Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. 16Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’ 17Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?" 18När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv."

Barnabas och Saul i Antiochia

19De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. 21Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. 23När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; 24han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. 25Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, 26och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

27Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen - den inträffade också under kejsar Claudius. 29Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. 30De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste.

11:2 När Petrus kom upp till Jerusalem En "västlig" läsart har följande utvidgning: "Petrus var nu sedan länge angelägen om att resa till Jerusalem. Han kallade till sig bröderna och styrkte dem med många ord och med undervisning på de olika platserna. När han kom fram berättade han för dem om bevisen på Guds nåd. Men de omskurna ställde honom till svars." Text.

11:2 Omskärelse.

11:11 där vi var Annan läsart "där jag var".

11:12 De sex bröderna Dvs. de kristna från Joppe som nämnts i 10:23, 45.

11:19 De som hade skingrats Se 8:1, 4 ff.

11:19 Fenikien Grekernas och romarnas namn på ett område ungefär motsvarande kustregionen i det nutida Libanon. Tyros. Sidon.

11:19 Antiochia Se not till 6:5.

11:20 Kyrene Stad i Libyen; jfr 2:10; 6:9; 13:1.

11:21 Herrens hand Jfr 2:33 med not.

11:22 Barnabas Se 4:36 med not.

11:23 bevisen på Guds nåd Ordagrant "Guds nåd"; de nyomvända utgjorde bevis på vad den kunde åstadkomma.

11:25 till Tarsos för att söka upp Saul Berättelsen anknyter nu till 9:30. Beträffande Tarsos se not till 9:11.

11:26 kristna Kristus.

11:28 kejsar Claudius Regerade 41‑54 e.Kr.

11:30 de äldste Uttrycket har förut i Apg betecknat judiska rådsmedlemmar men avser nu kristna ledare. Äldste.

Petrus arresteras och blir räddad

12 1Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. 2Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, 3och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. 4Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. 5Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom.

6Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. 7Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. "Skynda dig upp", sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. 8Ängeln fortsatte: "Ta på dig bältet och sandalerna." Petrus lydde, och ängeln sade: "Svep om dig manteln och följ mig." 9Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. 10De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. 11Så snart Petrus hade sansat sig sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig."

12När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. 13Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. 14Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. 15"Du är tokig", svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: "Det är hans ängel." 16Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17Han gav dem tecken att vara tysta, och så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats.

18När morgonen kom blev det stor uppståndelse bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? 19När så Herodes skickade efter honom och inte kunde få tag i honom förhörde han vakterna och befallde att de skulle straffas. Därefter for han tillbaka från Judeen och uppehöll sig i Caesarea.

Herodes död

20Invånarna i Tyros och Sidon hade dragit på sig Herodes vrede. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de lyckats vinna hans kammarherre Blastos för sin sak bad de om fred; deras land var beroende av kungen för sin försörjning. 21På utsatt dag tog Herodes plats på tribunen, iförd sin kungaskrud, och höll ett tal riktat till dem. 22Och folket ropade: "Det är en gud som talar, inte en människa." 23Men i samma ögonblick slog honom en ängel från Herren för att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

24Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa. 25Sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem vände de tillbaka och tog då med sig Johannes som kallades Markus.

12:1 kung Herodes Herodes Agrippa I var sonson till Herodes den store (Matt 2:1) och brorson till Herodes Antipas (Matt 14:1); Tabell 1, Kronologisk översikt. Han hade uppfostrats i Rom och var vän till kejsar Claudius (11:28) men visade också stor lojalitet mot judisk tro och sed.

12:2 Jakob, Johannes bror Säkerligen avses det kända brödraparet i apostlakretsen (Matt 10:2 med par.).

12:4 efter påsken Påsken och det osyrade brödets högtid (v. 3) betraktas här som samma sak; jfr Luk 22:1.

12:10 När de kom ut I en "västlig" läsart tillfogas orden "gick de nerför de sju trappstegen". De bygger möjligen på bekantskap med den för oss okända byggnaden. Text.

12:12 Johannes som kallades Markus Samma person återkommer i v. 25; 13:5, 13; 15:37, 39 och åsyftas troligen även i Kol 4:10, där han kallas Barnabas kusin, samt i 2 Tim 4:11; Filem v. 24; 1 Pet 5:13. Enligt traditionen var han Markusevangeliets författare. Hans mor Maria nämns bara här.

12:15 Ängel.

12:17 Jakob Här och i 15:13; 21:18 avses säkert Jesu bror (Matt 13:55 med par.; Gal 1:19; 2:9; jfr Jak 1:1 med not), känd även i fornkyrklig tradition som ledare av församlingen i Jerusalem. Hans död år 62 e.Kr. omnämns av Josefus.

12:19 Caesarea Se not till 8:40.

12:20 hans kammarherre Blastos Titeln är känd från andra källor, däremot inte Blastos själv.

12:20 Tyros. Sidon.

12:22 Det är en gud som talar Tillbedjan av regenter förekom allmänt under antiken. Även Josefus återger händelsen och betraktar kungens död som ett straff för hans övermod.

13 1I församlingen i Antiochia fanns dessa profeter och lärare: Barnabas, Symeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen, som var uppfostrad tillsammans med tetrarken Herodes, samt Saul. 2Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till." 3Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade i väg dem.

På Cypern. Saul blir Paulus

4Dessa båda, som alltså sändes ut av den heliga anden, for ner till Seleukia, och därifrån seglade de till Cypern. 5I Salamis förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som hjälp.

6Sedan tog de sig tvärs över ön till Pafos, där de träffade på en judisk trollkarl vid namn Barjesus, som påstod sig vara profet. 7Han umgicks hos den romerske ståthållaren Sergius Paulus, som var en klok man. Denne kallade till sig Barnabas och Saul och bad att få höra Guds ord. 8Men Elymas - namnet kan översättas med "trollkarl" - motarbetade dem och sökte förhindra att ståthållaren kom till tro. 9Saul, som även kallades Paulus, fylldes då av helig ande. Han spände blicken i honom 10och sade: "Du djävulens son, full av list och fräckhet, du fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga? 11Nu slår dig Herrens hand. Du skall vara blind en tid och inte se solen." I detsamma föll töcken och mörker över mannen, och han gick runt och famlade efter någon som kunde leda honom. 12När då ståthållaren såg vad som hade hänt kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

Paulus tal i Antiochia i Pisidien

13Från Pafos seglade Paulus och hans följeslagare till Perge i Pamfylien. Där övergav Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14Själva fortsatte de från Perge och kom till Antiochia i Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan och satte sig där. 15Efter läsningen ur lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa: "Bröder, om ni har något att säga till folkets uppbyggelse, så gör det." 16Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. 17Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. 18I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, 19och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. 20Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. 21Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. 23Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, 24vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. 25Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’

26Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. 27Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. 28Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. 30Men Gud uppväckte honom från de döda, 31och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. 32Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick 33har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. 34Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David. 35Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen. 36David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. 37Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse. 38/39Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag. 40Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in:

41Se, föraktare, häpna och förintas:
jag utför en gärning i era dagar,
en gärning som ni inte kommer att tro på
när den berättas för er."

42När de gick ut bad man dem att få höra mer om detta nästa sabbat. 43Och när man skildes åt efter gudstjänsten gjorde många judar och gudfruktiga proselyter sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Ordet om Herren sprids i Pisidien

44Följande sabbat samlades så gott som hela staden för att höra ordet om Herren. 45När judarna fick se allt folket fylldes de av avund och bemötte det Paulus sade med smädelser. 46Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: "Det var ni som först skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47Ty så har Herren befallt oss:

Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna,
för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns."

48När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade ordet om Herren. Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro, 49och ordet om Herren fördes ut i hela den trakten.

50Men judarna hetsade upp de gudfruktiga kvinnorna av förnäm familj och de ledande männen i staden. De fick i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51De båda skakade dammet av sina fötter mot dem och gick till Ikonion. 52Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.

13:1 Antiochia Se not till 6:5.

13:1 profeter och lärare Kristna förkunnare av olika slag. Gränserna mellan deras uppgifter är för oss inte klart urskiljbara. Församlingsledare.

13:1 Barnabas Se not till 4:36; Symeon, Lucius och Manaen är i övrigt okända; tillnamnet Niger är latinskt och betyder "den svarte".

13:1 tetrarken Herodes Jfr Matt 14:1 med not. - Att kallas "uppfostrad tillsammans med" en furste kunde vara en ren hederstitel. Vän.

13:1 Kyrene Jfr 11:20 med not.

13:2 Fasta.

13:3 lade de sina händer på dem Välsigna.

13:4 Seleukia Antiochias hamnstad, belägen drygt 2 mil västerut.

13:5 Salamis Cyperns viktigaste handelsplats i nytestamentlig tid. Den låg på öns ostkust, strax intill det nutida Famagusta.

13:5 Johannes Som framgår av v. 13 och 15:37 avses Johannes Markus (12:12 med not).

13:6 Pafos Cyperns administrativa huvudstad, belägen på öns sydvästra kust.

13:7 ståthållaren Sergius Paulus Cypern var från år 22 f.Kr. en "senatsprovins" med ståthållare, "prokonsuler", som tjänstgjorde ett år. Sergius Paulus är känd från inskrifter, men hans ämbetstid kan inte tidfästas.

13:8 Elymas - namnet kan översättas med "trollkarl" Eller "trollkarlen Elymas, som hans namn lyder i översättning". Möjligen menas att mannen förutom sitt judiska namn också hade ett grekiskt, Elymas.

13:9 Saul, som även kallades Paulus Det latinska namnet Paulus ("den lille") var ett tillnamn som användes i icke-judisk miljö; jfr 1:23 med not. Att Apg här övergår till det har inte med Paulus omvändelse att göra utan markerar att han i fortsättningen rör sig på grekiskt-romerskt område.

13:11 Herrens hand Jfr 2:33 med not.

13:13 Pamfylien Landskap vid Mindre Asiens sydkust med hamnstaden Attaleia (14:25), det nutida Antalya. Perge låg ca 1 mil inåt landet.

13:14 Pisidien Landskap i Mindre Asiens inland, norr om Pamfylien. Antiochia (att skilja från Antiochia i Syrien, 6:5) låg vid dess nordgräns mot grannlandskapet Frygien. Administrativt hörde staden till den romerska provinsen Galatien.

13:15 Efter läsningen Jfr Luk 4:16 med not.

13:16 Gudfruktig.

13:17 med lyftad arm Dvs. med överväldigande makt. Jfr t.ex. 5 Mos 4:34; Ps 136:12.

13:19 sju folk Jfr 5 Mos 7:1; fler folknamn förekommer i andra uppräkningar.

13:20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år Beräkningen tycks förutsätta fyrahundra år i Egypten (1 Mos 15:13), fyrtio år i öknen (v. 18; jfr 2 Mos 16:35) och tio avrundande år för Kanaans erövring. - Annan läsart "Därefter gav han dem domare för omkring fyrahundrafemtio år".

13:22 Vittna.

13:27 "Västlig" läsart "Ty folket i Jerusalem och stadens ledande män förstod inte profeternas skrifter, som läses varje sabbat, men lät dem ändå gå i fullbordan". Även i v. 28 f. förekommer avvikelser. Text.

13:33 åt oss, deras barn Annan läsart "åt våra barn".

13:33 i andra psalmen Andra läsarter "i psalmerna" (dvs. Psaltaren); "i första psalmen" (psalmernas indelning varierade i äldre tid). - Ps 2:7 spelade stor roll i urkyrkans skrifttolkning; jfr Heb 1:5; 5:5.

13:34 det har han sagt med dessa ord Citatet från Jes 55:3 skall stödja tolkningen av Ps 16, som ansågs författad av David, genom att Guds löften till David sägs gälla framtiden. Orden om "din trogne" (Ps 16:10), enligt den grekiska översättningen "din helige", tillämpas därför på Jesus som Messias och på hans uppståndelse. Jfr 2:25‑32.

13:40 hos profeterna Dvs. i tolvprofetboken (jfr 7:42 med not). Citatet är från Hab 1:5 och följer Septuaginta.

13:43 Proselyt.

13:51 skakade dammet av sina fötter mot dem Se not till Matt 10:14.

13:51 Ikonion Det nutida Konya ca 15 mil söder om Ankara. Staden var huvudort i Lykaonien (14:6), som låg öster om Pisidien (v. 14 med not); båda landskapen ingick i provinsen Galatien.

Förkunnelse och förföljelse i Ikonion, Lystra och Derbe

14 1Även i Ikonion gick de till judarnas synagoga och predikade där på ett sådant sätt att en stor mängd judar och greker kom till tro. 2Men de judar som inte ville tro hetsade upp hedningarna mot bröderna och förgiftade deras sinnen. 3Emellertid stannade Paulus och Barnabas där en längre tid och talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under. 4Men folket i staden delade sig i två läger: somliga höll med judarna och andra med apostlarna. 5När dessa förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, 6flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, 7och där fortsatte de att förkunna budskapet.

8I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. 9Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 10sade han med hög röst: "Res dig och stå på benen!" Då sprang mannen upp och började gå. 11När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de högt på lykaoniska: "Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt." 12De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. 13Prästen i zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 15"Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. 16Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 17men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje." 18Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.

19Men från Antiochia och Ikonion kom judar som fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 20Men när lärjungarna samlades omkring honom reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe.

21Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia 22och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike", sade de. 23I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.

Tillbaka i Antiochia i Syrien

24Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, 25och när de hade förkunnat ordet i Perge fortsatte de ner till Attaleia. 26Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där.

14:3 sitt nåderika ord Eller "ordet om sin nåd".

14:4 Apostel.

14:5 Stena.

14:6 Lystra och Derbe Lystra låg ca 4 mil söder om Ikonion (13:51), Derbe ca 10 mil öster om Lystra.

14:11 på lykaoniska Författaren vill kanske förklara varför Paulus inte genast gjorde invändningar: han förstod inte folkspråket.

14:12 Zeus, Hermes I grekisk mytologi den högste guden resp. gudarnas talesman. I en känd berättelse besöker dessa båda ett par åldringar (Filemon och Baukis) i Frygien i Mindre Asien.

14:14 Kläder. Sorg.

14:19 Antiochia Se 13:14 med not.

14:21 Lystra, Ikonion och Antiochia Samma städer som förut besöktes nu i omvänd ordning (jfr v. 8‑20, 1‑7; 13:14‑52).

14:24 f. Pisidien, Pamfylien, Perge, Attaleia Se noter till 13:13, 14.

14:26 Antiochia Se 6:5 med not.

14:27 trons dörr Uttrycket kan betyda att tron är dörren till en andlig värld eller att omvändelsen öppnar dörren till troslivet. Bilden varieras i 1 Kor 16:9; 2 Kor 2:12; Kol 4:3; Upp 3:8.

Möte med apostlarna i Jerusalem. Frågan om hedningarna

15 1Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. 2Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. 3Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna.

4Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. 5Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. 6Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. 7Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: "Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den heliga anden åt dem likaväl som åt oss. 9Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. 10Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? 11Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de." 12Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.

13När de hade slutat tog Jakob till orda: "Mina bröder, hör på. 14Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 15Till detta passar profeternas ord, där det står:

16Därefter skall jag vända tillbaka
och bygga upp Davids fallna hydda.
Ur dess spillror skall jag bygga upp den
och resa den igen,
17för att alla de andra människorna skall söka Herren,
alla folk över vilka mitt namn har utropats.
Så säger Herren, som har gjort detta
18känt för länge sedan.

19Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud 20utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. 21Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat."

Brevet från församlingen i Jerusalem

22Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, 23och de fick med sig detta brev:

"Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. 24Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. 25Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. 27Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. 28Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: 29att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!"

30Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. 31Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. 32Judas och Silas, som också själva var profeter, talade länge till dem och uppmuntrade och styrkte dem. 33När de hade varit där en tid skildes de under fridsönskningar från bröderna och återvände till dem som hade sänt ut dem. 35Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia, där de tillsammans med många andra undervisade och förkunnade ordet om Herren.

Paulus reser genom Mindre Asien

36Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: "Låt oss resa ut igen och se hur det står till med bröderna i alla de städer där vi har förkunnat ordet om Herren." 37Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. 38Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 39Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern. 40Paulus däremot utsåg Silas till sin följeslagare, och sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd bröt han upp. 41Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna där.

15:1 rest ner Dvs. till Antiochia (14:26). - V. 1‑21 kan jämföras med Gal 2, som åtminstone delvis måste handla om samma händelser; Omskärelse. - Avvikande "västliga" läsarter är talrika i detta kapitel; Text.

15:3 genom Fenikien och Samarien Detta var den naturliga vägen till Jerusalem. Fenikien (11:19 med not) begränsades i söder av Karmel. Om man där tog av inåt landet kom man upp till Samariens bergsrygg norr om Jerusalem.

15:7 valde ut mig Jfr kap. 10, där beslutet att ta upp icke-judar i den kristna gemenskapen återförs på Petrus (eller Simon; v. 14, jfr 10:5; Kefas).

15:13 Jakob Se not till 12:17.

15:15 profeternas ord Am 9:11 f. (i tolvprofetboken, jfr 7:42 med not) citeras enligt Septuaginta, där v. 12 handlar om hedningarnas omvändelse.

15:20 sådant som har orenats genom avgudadyrkan Dvs. kött som offrats åt främmande gudar; jfr 1 Kor 8, där Paulus intar en mildare ståndpunkt i samma fråga. Undantagsreglerna i v. 20 gäller rituella bud som ansågs så viktiga att även icke-judar borde respektera dem. Hit hörde enligt judisk tradition befallningar som Gud gett till "Noa och hans söner", dvs. alla människor (1 Mos 9:1‑7; jfr 3 Mos 17).

15:20 otukt Avser här giftermål i förbjudna led, i strid med 3 Mos 18. Jfr Matt 5:32 med par. och not.

15:20 köttet av kvävda djur Sannolikt ett tekniskt uttryck för kött som inte tappats på blod genom rituell slakt, alltså en precisering av förbudet mot att förtära blod. - I en "västlig" läsart ersätts uttrycket med orden "och att de inte skall göra mot andra vad de själva inte vill utsättas för"; man har ansett att undantagsreglerna borde gälla etiska principer. Text.

15:21 Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare Vad som menas är oklart, kanske att undantagsreglerna måste stå kvar av hänsyn till den vitt spridda judiska förkunnelsen. Kanske motiveras i stället huvudbeslutet: de hednakristnas frihet hindrade inte de judekristna från att lyssna till GT:s bud och följa dem.

15:22 Judas som kallades Barsabbas I övrigt okänd; beträffande tillnamnet jfr 1:23 med not.

15:22 Silas Mannen uppträder i fortsättningen (16:19‑38; 17:4‑15; 18:5) som medarbetare till Paulus och är troligen identisk med Silvanus (en latinsk namnform) i 2 Kor 1:19; 1 Thess 1:1; 2 Thess 1:1; 1 Pet 5:12.

15:23 Kilikien Det landskap där Paulus hemstad Tarsos låg; se not till 9:11.

15:29 handlar ni rätt Eller "går det er väl".

15:33 I ett par handskrifter med inbördes avvikelser tillfogas v. 34. En version lyder: "Men Silas ville att de skulle stanna, och Judas reste ensam."

15:37 Johannes som kallades Markus Se 12:12 med not och 13:13.

15:39 seglade över till Cypern Samma väg som under den föregående resan, se 13:4. Paulus och Silas resrutt gick däremot (v. 41) landvägen direkt till de i 14:6 ff. nämnda platserna.

Paulus med Silas och Timotheos

16 1Så kom han till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. 2Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. 3Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek.

4De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. 5Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar.

6De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien eftersom den heliga anden hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. 7När de hade nått Mysien ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. 8Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas. 9På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss." 10När han hade haft denna syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där.

Till Filippi i Makedonien

11Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. 12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. 13På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. 14En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. 15Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: "När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig." Och hon gav sig inte.

Paulus och Silas fängslas och befrias

16När vi en gång gick till bönestället mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. 17Hon följde efter Paulus och oss andra och ropade: "De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er." 18Så höll hon på i flera dagar, tills Paulus förlorade tålamodet och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for anden ut. 19När hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst hade farit sin väg, tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter. 20De förde dem till de romerska domarna och sade: "De här männen stör lugnet i vår stad. De är judar, 21och de talar för seder och bruk som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta och följa." 22Folket tog då parti mot dem, och domarna slet kläderna av dem och befallde att de skulle pryglas. 23Man gav dem många rapp och satte dem sedan i fängelse. Fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar, 24och för den skull lät han dem sitta i det innersta fängelserummet och låste fast deras ben i stocken.

25Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. 26Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla. 27Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt. 28Men Paulus ropade högt: "Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop." 29Då sade fångvaktaren till om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30Sedan förde han ut dem och frågade dem: "Vad skall jag göra för att räddas?" 31De svarade: "Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj." 32Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus. 33Fångvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tvättade såren efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj. 34Han tog dem med upp i sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud.

35På morgonen skickade domarna dit sina vakter med order om att männen skulle friges. 36Fångvaktaren talade om det för Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall släppas. Ni behöver inte stanna längre. Gå i frid!" 37Men Paulus svarade: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och sedan har de satt oss i fängelse. Och nu vill de skicka i väg oss i tysthet? Å nej, de får själva komma hit och hämta oss." 38Vakterna framförde detta till domarna. Då de fick höra att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de rädda. 39De kom och talade väl med dem, följde dem ut och vädjade till dem att lämna staden.

40När de hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och intalade dem mod och for sedan vidare.

16:1 till Derbe och till Lystra Se 14:6 med not.

16:1 Timotheos Paulus främste medarbetare; se t.ex. Fil 2:19‑22. Han återkommer i 17:14 f.; 18:5; 19:22; 20:4.

16:1 fadern var grek Dvs. icke-jude; sonen följde då enligt judiskt synsätt moderns religionstillhörighet och borde vara omskuren. Paulus kategoriska vägran att omskära icke-judar (Gal 2:3‑5; 5:2‑4) är därför inte oförenlig med hans handlingssätt enligt v. 3. Jfr 21:20‑26; 1 Kor 9:20. Greker.

16:2 Ikonion Se 13:51 med not.

16:4 de föreskrifter som apostlarna ... hade utfärdat Se 15:22-29.

16:6 den heliga anden hindrade dem Jfr 21:11; Gal 4:13 med not.

16:6 Frygien och Galatien Landskap i Mindre Asien. Frygien låg nordväst om de trakter Paulus dittills besökt och var delat mellan de romerska provinserna Asien och Galatien. Provinsen Galatien omfattade därutöver Pisidien och Lykaonien (kap. 13‑14) samt landskapet Galatien, motsvarande området kring det nutida Ankara. I NT står namnet Galatien säkerligen för landskapet, inte provinsen. Här beskrivs alltså Paulus första kontakt med Galaterbrevets mottagare.

16:7 Mysien, Bithynien Landskap i Mindre Asiens nordvästra del; de vette mot Dardanellerna resp. mot Marmarasjön och Svarta havet.

16:8 Troas Romersk koloni nära platsen för det gamla Troja, vid kusten söder om Dardanellernas mynning i Egeiska havet.

16:9 Makedonien Vid denna tid en romersk provins, som sträckte sig tvärs över Balkanhalvön från Chalkidiki till Otrantosundet. En romersk väg, Via Egnatia, löpte genom provinsen som en huvudförbindelse mellan Främre orienten och Italien.

16:10 försökte vi Detta är det första av fyra ställen i Apg där Lukas utan kommentar övergår till att tala i första person. De övriga är 20:5; 21:1; 27:1. Förklaringen kan vara att han själv var med vid dessa tillfällen eller att han använt delar av en annans reseberättelse.

16:11 Samothrake Ö i nordligaste delen av Egeiska havet.

16:11 Neapolis Det nutida Kavalla, mitt på Egeiska havets norra kust, i nytestamentlig tid hamnstad för det närbelägna Filippi.

16:12 koloni Dvs. en stad som lydde under romersk lag och huvudsakligen beboddes av romare, i Filippi främst f.d. soldater med familjer.

16:12 en stad som ligger i första makedoniska distriktet Rättelse. Den grekiska texten har "den främsta (första, ledande) staden i Makedoniens distrikt". - Provinsen Makedonien hade av romarna delats i fyra distrikt. Huvudstad för hela provinsen var Thessalonike, för första distriktet Amfipolis (17:1).

16:13 där vi trodde att det skulle finnas Andra läsarter "där det brukade finnas"; "där det tycktes finnas".

16:13 böneställe Grundtextens ord kunde också användas om synagogor.

16:14 Thyatira Stad i Mindre Asien, motsvarande det nutida Akhisar, ca 10 mil nordost om Izmir. Jfr Upp 2:18 med not. - Gudfruktig.

16:16 en spådomsande Förmågan att se in i framtiden tillskrivs en demon, som också uppfattar gudomliga krafters närvaro; jfr Mark 1:24; 5:7 med par.

16:20 De är judar Judendomen tolererades i det romerska imperiet, men det var förbjudet att söka omvända romerska medborgare till den.

16:37 romerska medborgare Sådana hade en rad privilegier. Att prygla dem var i lag förbjudet.

I Thessalonike och Beroia

17 1De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga. 2Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. 3Utgående från skriftställen som han tolkade visade han att Messias måste lida och uppstå från de döda. "Och Messias", sade han, "det är just denne Jesus som jag förkunnar för er." 4Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Det gjorde också en mängd gudfruktiga greker och inte så få förnäma kvinnor. 5Detta väckte judarnas avund, de fick med sig en del slödder från gatan och satte i gång ett upplopp i staden. De samlades utanför Jasons hus och försökte få tag på Paulus och Silas för att ställa dem till svars inför folket. 6När de inte kunde hitta dem släpade de Jason och några andra bröder inför stadens styresmän och ropade: "Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, 7och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus." 8Med detta hetsade de upp folket och stadens styresmän. 9Jason och de andra fick ställa borgen och frigavs sedan.

10Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. 11Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. 12Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män. 13Men när judarna i Thessalonike fick veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Beroia, gav de sig dit och hetsade upp folket även där. 14Då såg bröderna genast till att Paulus kom i väg ner till kusten. Men både Silas och Timotheos stannade kvar. 15De som förde Paulus från Beroia följde honom ända till Athen och återvände sedan med bud till Silas och Timotheos att de skulle komma till honom så fort som möjligt.

Paulus i Athen

16Medan Paulus gick och väntade på dem i Athen blev han upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. 17Han talade i synagogan till judarna och de gudfruktiga och på torget var dag till dem som uppehöll sig där. 18En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: "Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?" Och andra: "Han är tydligen en som vill införa främmande gudar." Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen. 19De tog honom med sig till areopagen och sade: "Kan vi få reda på vad det är för en ny lära du förkunnar? 20Det är besynnerliga saker som du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om." 21Athenarna liksom de främlingar som bodde i staden ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.

Paulus tal inför areopagen

22Paulus steg fram inför areopagen och sade: "Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 23När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 24Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. 25Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. 26Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. 27Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom - han är ju inte långt borta från någon enda av oss. 28Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. 29När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. 30En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. 31Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda."

32När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda var det några som gjorde sig lustiga, men andra sade: "Vi vill höra dig tala mera om detta en annan gång." 33Därmed lämnade han de församlade. 34Det var dock några som slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysios, som var medlem av areopagen, och en kvinna vid namn Damaris och några till.

17:1 Amfipolis och Apollonia Städer sydväst om Filippi (16:12), vid och på halvön Chalkidiki. De var anhalter på Via Egnatia; se not till 16:9.

17:1 Thessalonike Stad vid Egeiska havets nordvästra vik, då huvudstad i den romerska provinsen Makedonien, i dag Greklands näst största stad.

17:5 Jasons hus Att mannen införs utan vidare presentation (jfr 19:33) beror möjligen på att han var känd i urkyrkan. För oss är han okänd, men samma namn förekommer i Rom 16:21.

17:10 Beroia Stad ca 8 mil väster om Thessalonike.

17:14 f. Dessa händelser bildar bakgrunden till 1 Thess, som dock ger en något avvikande version (Paulus sänder Timotheos till Thessalonike från Athen, 3:1 f.). - Några ord om resan till Athen genom Thessalien tillfogas i en "västlig" läsart; Text.

17:16 Athen Vid denna tid en politiskt obetydlig stad men ryktbar genom sina traditioner. Som lärdomsstad spelade den ännu stor roll.

17:17 Gudfruktig.

17:18 epikureer och stoiker Filosofiska riktningar, grundade omkring år 300 f.Kr. av Epikuros resp. Zenon. I nytestamentlig tid spreds deras läror i folklig förkunnelse och fyllde till stor del religiösa behov.

17:18 främmande gudar Inte bara namnet Jesus utan också ordet "uppståndelsen" kan ha uppfattats som gudsnamn.

17:19 areopagen Ursprungligen en kulle i torgets närhet, där rättegångar hållits sedan gammalt. Namnet betecknade senare stadens inhemska domstol, oavsett sammanträdesplats. Paulus kan ha underkastats ett slags förhör inför den, eftersom den kontrollerade filosofernas undervisning.

17:22 noga med religiösa ting Inledningen är hövlig enligt talekonstens dåtida mönster men kan även vara ironiskt färgad. Grundtextens uttryck användes ibland nedsättande om ängslig vidskepelse.

17:23 Åt en okänd gud Antika författare har berättat om altaren med liknande inskrifter i Athen och dess omgivningar.

17:26 bestämda tider för dem Det kan vara fråga om årstiderna (jfr 14:17) eller, snarare, olika väldens blomstringsperioder.

17:27 Gud Andra läsarter "Herren"; "det gudomliga".

17:28 några av era egna skalder Annan läsart "några av era landsmän".

17:28 Vi har vårt ursprung i honom Den stoiske diktaren Aratos (ca 310‑240 f.Kr.) säger detta om Zeus. Hos Kleanthes (ca 330‑233 f.Kr.) finns en liknande formulering, men det är inte säkert att mer än en diktare citeras. Ett enda citat kunde anföras med orden "som skalderna säger".

17:29 något en människa har format Talet anknyter här till GT:s kritik av gudabilder; jfr t.ex. Jes 44:9‑20; Jer br.

Paulus vistelse i Korinth

18 1Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. 2Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 3och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare.

4Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. 6Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: "Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna." 7Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. 9En natt sade Herren till Paulus i en syn: "Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 10ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk." 11Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord.

12Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen 13och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. 14Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: "Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. 15Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare." 16Därmed körde han bort dem från domstolen. 17Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om.

Nya resor. Jerusalem. Antiochia

18Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. 19När de kom till Efesos skildes han från sina reskamrater. Själv gick han till synagogan och talade till judarna. 20De bad honom stanna där längre, men han avböjde 21och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. 22Han steg i land i Caesarea och for upp till Jerusalem för att hälsa på församlingen där, varpå han reste till Antiochia. 23Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.

Apollos i Efesos och i Achaia

24Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. 25Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. 26Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. 27När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, 28ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

18:1 Korinth Huvudstad i den romerska provinsen Achaia, som motsvarade södra delen av nutidens Grekland, och en livlig handelsstad. Den låg i närheten av den nutida staden med samma namn.

18:2 Aquila Mannen och hans hustru (Prisca eller Priscilla, "lilla Prisca") nämns som Paulus medarbetare även i Rom 16:3; 1 Kor 16:19; 2 Tim 4:19.

18:2 kejsar Claudius Jfr 11:28 med not. Hans aktion mot judarna i Rom år 50 e.Kr. är känd genom den romerske historieskrivaren Suetonius. Den kan ha föranletts av oroligheter som den framväxande kristendomen medförde.

18:2 Pontos Landskap vid Mindre Asiens kust mot Svarta havet. Tillsammans med Bithynien bildade det en romersk provins.

18:3 de var sadelmakare Ordagrant "tälttillverkare"; ordet användes om tillverkare av lädervaror. - Som skriftlärd hade Paulus ett manuellt yrke för att i sin religiösa verksamhet vara oberoende av andras bidrag; jfr 20:34; 1 Kor 4:12; 9:6; 1 Thess 2:9; 2 Thess 3:8.

18:5 kom ner från Makedonien Se 17:14 f.

18:6 skakade han sina kläder Jfr 13:51 och Matt 10:14 med not.

18:6 Ert blod må komma över era egna huvuden Blodet betecknar Guds straff över dem som inte vill omvända sig. Paulus menar att hans åhörare har sig själva att skylla. Om han inte försökt omvända dem hade ansvaret för deras "blod" vilat på honom; jfr Hes 33:1 ff.

18:8 synagogföreståndaren Crispus I 1 Kor 1:14 nämns en person med detta namn bland dem som Paulus själv hade döpt i Korinth.

18:12 då Gallio var ståthållare i Achaia Achaia, som motsvarade södra delen av nutidens Grekland, var en "senatsprovins"; jfr noter till 13:7; 18:1. Gallio nämns som ståthållare på en daterad inskrift. Hans möte med Paulus bör ha ägt rum något av åren 51‑53 e.Kr.

18:15 ord och namn och er egen lag En antydan om stridsfrågorna mellan kristna och judar (Kunde Jesus kallas Messias? Hur skulle GT:s lagar tillämpas?).

18:17 synagogföreståndaren Sosthenes Kanske den man som tillsammans med Paulus står som avsändare av 1 Kor (1:1).

18:18 Kenchreai En av Korinths två hamnstäder. Enligt Rom 16:1 hade den en egen kristen församling.

18:18 klippa av håret Troligen menas att Paulus hade avslutat sin vistelse i Korinth genom att leva en tid som nasir med oklippt hår. Inför hemresan klippte han håret för att sedan frambära det avslutande offret i Jerusalem. Enligt en annan tolkning inledde han sin nasirtid vid avresan och klippte nu sista gången dessförinnan håret på vanligt sätt.

18:19 Efesos Huvudorten i den romerska provinsen Asien. Staden låg mitt på Mindre Asiens västkust, nordost om ön Samos.

18:22 Caesarea, Antiochia Se noter till 8:40; 6:5.

18:23 Galatien, Frygien Se not till 16:6.

18:24 bildad Eller "vältalig"; för dåtidens kultur var begreppen mer eller mindre sammanfallande. Jfr 1 Kor 1:17 med not.

18:24 Alexandria En av den romerska världens största städer och dess främsta lärdomsstad. Många av invånarna var judar; om deras kontakt med grekisk kultur vittnar bl.a. Septuaginta, företalet till Syr och skrifter av filosofen Filon; jfr noter till Vish 18:15; Bar 3:24.

18:24 Apollos Enligt 1 Kor 1:12; 3:4 ff.; 4:6; 16:12 fick denne man stort inflytande i Korinth, kanske tack vare den bildning som här nämns.

18:25 Johannes-dopet Förhållandet mellan denna rit och det kristna dopet behandlas också i 19:1‑7. Urkyrkan rymde olika åsikter även i frågor som är grundläggande för nutida kristen tro, men det är också möjligt att anhängare till Johannes döparen levde i egna samfund.

18:27 till Achaia Dvs. till Korinth (se 19:1), provinsens största stad med dess livaktigaste församling (jfr noter till v. 1, 12).

Paulus vistelse i Efesos

19 1Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar 2och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: "Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande." - 3"Vilket dop blev ni då döpta med?" frågade Paulus, och de svarade: "Johannes-dopet." 4Paulus sade: "Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus." 5Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det väl tolv män.

8I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. 9Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal. 10Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren.

11Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 12man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.

13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar." 14Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. 15Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?" 16Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. 18Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt, 19och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. 20Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.

Upplopp i Efesos

21Efter alla dessa händelser bestämde sig Paulus för att över Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: "Och sedan jag varit där måste jag också besöka Rom", sade han. 22Emellertid sände han två av sina medhjälpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

23Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen. 24En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. 25Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: "Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. 26Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. 27Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar."

28Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: "Stor är den efesiska Artemis!" 29Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus. 30Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern. 32Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. 33Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad. 34Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: "Stor är den efesiska Artemis!" och höll på så i ett par timmar.

35Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: "Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen? 36Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat. 37Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra. 39Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen. 40Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst." Med de orden fick han mötet att skingras.

19:1 I en "västlig" läsart lyder versens första mening: "Då Paulus enligt sin plan ville resa till Jerusalem sade den heliga anden till honom att återvända till Asien, och efter att ha rest genom inlandet kom han till Efesos." Text.

19:9 Vägen Se not till 9:2.

19:9 Tyrannos föreläsningssal Man känner varken till lokalen eller Tyrannos (ägaren eller någon filosof?). - En "västlig" läsart tillägger att Paulus brukade tala "från den femte till den tionde timmen". Text.

19:10 Asien.

19:13 judiska andeutdrivare Urkristendomen delade sin tro på demoner med samtida folktro inom både judendomen och andra religioner; jfr 13:6; Matt 12:27 med par. Namn och besvärjelser som ansågs ha magisk kraft lånades fritt från olika håll under tidens allmänna religionsblandning.

19:14 Skeuas Ingen judisk överstepräst med detta namn är känd. I en "västlig" läsart kallas mannen bara präst; Text.

19:19 sina böcker Kataloger över besvärjelseformler och liknande.

19:19 silverdrachmer Mynt och vikt.

19:21 bestämde sig Paulus Eller "beslöt sig Paulus under Andens ledning". Den grekiska texten klargör inte om beslutet fattades av Paulus ensam, "i hans ande", eller med gudomlig medverkan.

19:21 fara till Jerusalem: "Och sedan ... besöka Rom" Romarbrevet skrevs med denna resplan som förutsättning (Rom 15:23‑29), troligen i samband med uppehållet i Grekland (20:2 f.). Under vistelsen i Efesos brevväxlade Paulus med församlingen i Korinth. I 1 Kor 16:3‑9 nämns den planerade resan till Jerusalem.

19:21 över Makedonien och Achaia Resan skulle gå landvägen runt Egeiska havet, sedan sjövägen till Syrien. På sistnämnda punkt ändrades planen (20:3).

19:22 två av sina medhjälpare Beträffande Timotheos se 16:1 med not. Erastos är okänd, men namnet förekommer också i Rom 16:23 och 2 Tim 4:20.

19:24 artemistempel av silver Artemis var en grekisk jaktgudinna men fick i Främre orienten drag av Ashera eller Astarte. Hennes tempel i Efesos räknades som ett av världens sju underverk. Antika texter bekräftar att man gjorde miniatyrer av det och av gudinnans bild.

19:29 teatern Friluftsanläggning av grekisk typ. Tämligen välbevarade ruiner återstår. Den rymde ca 25 000 personer.

19:29 Gaius och Aristarchos Jfr 20:4 med not.

19:31 Några i provinsrådet Troligen avses inhemska ämbetsmän som bl.a. ansvarade för kejsarkulten.

19:32 Mötet Meningen tycks vara att sammankomsten var en folkförsamling, fast improviserad och oordnad (v. 40), inte ett upplopp.

19:33 satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom Eller "drog slutsatsen att det gällde Alexandros, eftersom judarna knuffade fram honom". Grundtexten klargör inte om Alexandros hörde till de kristna eller till judarna. Han är även i övrigt okänd.

19:35 stenen från himlen Ordagrant "det från himlen fallna". Det kan vara fråga om en meteorit; möjligen avses en legend om gudinnans staty.

Ny resa till Makedonien och Grekland. I Troas

20 1När oron hade lagt sig kallade Paulus till sig lärjungarna och intalade dem mod. Därefter tog han farväl och bröt upp för att resa till Makedonien. 2Och när han hade farit genom det landet och flitigt uppmuntrat bröderna kom han till Grekland, 3där han uppehöll sig i tre månader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien. 4I sällskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus, som hörde till bröderna i Thessalonike, vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från Asien. 5De reste nu i förväg och inväntade oss i Troas. 6Själva seglade vi från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.

7Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt. 8Det fanns många lampor i det rum på översta våningen där vi var samlade. 9En ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Han föll i djup sömn då Paulus talade så länge, och i sömnen ramlade han ut från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade: "Sluta med er klagan, han lever!" 11Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem. 12Ynglingen levde och kunde föras hem, och de kände en stark tillförsikt.

I Miletos. Avskedstal till de äldste från Efesos

13Vi gick direkt ombord och avseglade till Assos, där vi skulle hämta Paulus; det hade han bestämt, eftersom han själv ville ta landvägen dit. 14När vi mötte honom i Assos tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. 15Därifrån seglade vi vidare och hade nästa dag nått i höjd med Chios; dagen därpå lade vi till vid Samos, och ännu en dag senare kom vi till Miletos. 16Paulus hade nämligen beslutat fara förbi Efesos för att inte förlora någon tid i Asien. Han hade bråttom, eftersom han om möjligt ville vara i Jerusalem på pingstdagen.

17Från Miletos skickade han emellertid bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18När de infunnit sig sade han till dem: "Ni vet hur jag har uppträtt bland er hela tiden, från första dagen jag kom hit till Asien. 19Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och under prövningar som jag har utsatts för genom judarnas anslag. 20Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, 21och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus. 22Nu känner jag mig tvingad att resa till Jerusalem utan att veta vad som skall möta mig där. 23Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig. 24Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig; jag vill bara fullborda mitt lopp och det uppdrag som jag har fått av herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.

25Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har besökt och förkunnat riket för. 26Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. 27Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan. 28Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. 29Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. 30Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. 31Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. 32Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 33Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. 34Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få."

36Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. 37De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. 38Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. Slutligen följde de honom till båten.

20:1 Makedonien Jfr resplanen enligt 19:21.

20:4 Flertalet av de i versen nämnda följeslagarna till Paulus förekommer även i andra sammanhang i NT. Sopatros är möjligen identisk med Sosipatros i Rom 16:21; om Beroia se not till 17:10. Aristarchos nämns i 27:2; Kol 4:10; Filem v. 24 samt i 19:29 tillsammans med Gaius. Båda kallas där makedonier. Thessalonike (17:1 med not) låg i Makedonien, Derbe i Mindre Asien (14:6 med not); enligt en annan läsart kom Gaius från den makedoniska staden Doberes. Secundus nämns bara här. Om Timotheos se 16:1 med not. Tychikos nämns i Ef 6:21; Kol 4:7; 2 Tim 4:12; Tit 3:12, Trofimos i 21:29; 2 Tim 4:20.

20:5 oss Här börjar det andra "vi-avsnittet"; se not till 16:10.

20:5 Troas Se 16:8 med not.

20:6 Filippi Se 16:11 f. med noter. - Högtider.

20:7 bryta bröd Se not till 2:42.

20:7 Dagen efter sabbaten Dvs. söndagen, som nu blivit de kristnas gudstjänstdag (jfr 1 Kor 16:2). Det är oklart om mötet inleddes lördag kväll (enligt judisk dygnsindelning) eller söndag kväll (enligt romersk). Timme.

20:10 lade sig över honom På liknande sätt beskrivs hur profeterna Elia (1 Kung 17:21) och Elisha (2 Kung 4:34) väckte döda pojkar till liv.

20:13 Assos Hamnstad ett par mil söder om Troas.

20:14 Mitylene Huvudstaden på Lesbos, som i likhet med Chios och Samos (v. 15) är en ö utanför Mindre Asiens västkust.

20:15 Miletos Hamnstad på Mindre Asiens västkust. Den låg sydost om Samos och ca 5 mil söder om Efesos.

20:17 Äldste.

20:20 inte varit rädd En antydan om att den kristna förkunnelsen liknade profeternas i GT: den väckte motstånd och vållade förkunnaren obehag.

20:27 Plan.

20:28 att ha uppsikt över Grundtextens uttryck används i NT också som en fristående term om församlingsledare (Fil 1:1; 1 Tim 3:2; Tit 1:7).

20:28 Guds En annan läsart "Herrens" (dvs. Jesu) har sannolikt sin upprinnelse i att orden "sin sons blod" har misstolkats som "sitt eget blod".

20:32 hans nåderika ord Eller "ordet om hans nåd".

20:32 Arv.

20:34 dessa händer Jfr 18:3 med not.

20:35 herren Jesu egna ord Det följande citatet hör till de s.k. ágrafa, uttalanden som tillskrivs Jesus men inte står i evangelierna utan har nått oss på andra vägar (oftast via utombibliska texter).

Resa till Jerusalem

21 1När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 2Där fann vi ett skepp som skulle till Fenikien, och vi seglade vidare med det. 3Vi siktade Cypern, passerade söder om ön med kurs på Syrien och kom till Tyros, där lasten skulle lossas. 4Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. På Andens ingivelse varnade de Paulus för att fara vidare till Jerusalem. 5Men när dagarna i Tyros var till ända bröt vi upp för att fortsätta resan. Alla, också kvinnor och barn, följde oss ut ur staden. Vi knäböjde på stranden och bad, 6och sedan tog vi farväl av varandra. Vi steg ombord, medan de andra gick hem till sitt igen.

7Från Tyros kom vi till Ptolemais, där vår sjöresa slutade. Vi hälsade på bröderna och stannade hos dem en dag, 8varefter vi fortsatte till Caesarea. Där gick vi hem till förkunnaren Filippos, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera. 10Vi hade varit där i flera dagar då en profet vid namn Agabos kom ner från Judeen och sökte upp oss. 11Han tog Paulus bälte och band sina händer och fötter och sade: "Så säger den heliga anden: Den som äger detta bälte skall judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningarnas händer." 12När vi hörde hans ord vädjade både vi och folket där till Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 13Då svarade han: "Varför gör ni så, gråter och slår ner modet på mig? Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden i Jerusalem för herren Jesu namns skull." 14När han inte lät övertala sig lugnade vi oss och sade: "Må Herrens vilja ske."

15Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och fortsatte upp till Jerusalem. 16En del av lärjungarna i Caesarea följde med för att visa oss till Mnason, en cypriot som länge hade varit lärjunge; hos honom skulle vi få bo.

Jakobs och de äldstes råd till Paulus

17I Jerusalem tog bröderna emot oss med glädje. 18Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra hem till Jakob, och dit kom också alla de äldste. 19Sedan han hade hälsat på dem redogjorde han noggrant för allt som Gud hade utfört bland hedningarna genom hans arbete. 20De prisade Gud för vad de fick höra och sade till Paulus: "Du vet, broder, att det finns tiotusentals troende bland judarna, och alla håller de strängt på lagen. 21Nu har de fått höra att du lär alla judar ute bland hedningarna att överge Mose och förklarar för dem att de inte skall omskära sina barn och inte leva efter våra seder och bruk. 22Vad gör vi nu? De får säkert veta att du är här. 23Följ därför vårt råd. Här finns fyra män som har avlagt ett löfte. 24Ta med dig dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de kan låta raka huvudet. Då förstår alla att det inte ligger någonting i det som de har fått veta om dig, utan att också du håller fast vid lagen och lever efter den. 25Men när det gäller hedningar som har kommit till tro har vi meddelat vårt beslut: de skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt." 26Då tog Paulus med sig männen och renade sig nästa dag tillsammans med dem. Sedan gick han till templet och tillkännagav när renhetstiden skulle vara avslutad och offer bäras fram för var och en av dem.

Paulus arresteras

27Strax innan de sju dagarna var slut fick judarna från Asien syn på Paulus i templet. De hetsade upp folkmassan och tog fast honom 28och ropade: "Israeliter, kom och hjälp till! Här är mannen som överallt sprider en lära som riktar sig mot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit med sig greker till templet och vanhelgat denna heliga plats." 29De hade nämligen sett Trofimos från Efesos tillsammans med Paulus i staden och tog för givet att Paulus tagit med honom till templet. 30Hela staden kom i rörelse och folket strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom från templet, och portarna stängdes genast. 31De ville döda honom, men den romerske kommendanten fick rapport om att hela Jerusalem var i uppror 32och skyndade omedelbart ner till dem med manskap och officerare. När judarna fick se kommendanten och soldaterna slutade de att misshandla Paulus. 33Kommendanten steg fram, arresterade honom och lät belägga honom med dubbla bojor, och sedan frågade han vem det var och vad han hade gjort. 34Det kom olika svar ur hopen, och då han i allt tumultet inte kunde få klart besked lät han föra Paulus till fästningen. 35När man hade fått honom till trappan måste soldaterna bära honom. Så våldsam var trängseln, 36för massan följde efter och skrek: "Döda honom!"

Paulus försvarstal inför folket

37Just som man skulle föra in Paulus i fästningen frågade han kommendanten: "Får jag säga dig en sak?" - "Jaså, du kan grekiska", sade denne. 38"Då är du inte egyptern som för en tid sedan uppviglade de fyra tusen knivmännen och drog ut med dem i öknen?" 39Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber att du låter mig tala till folket." 40Kommendanten gav honom sin tillåtelse, och uppifrån trappan gjorde Paulus tecken åt folket att lyssna. När det blivit tyst började han tala till dem på hebreiska:

21:1 vi Här börjar det tredje "vi-avsnittet"; se not till 16:10.

21:1 Kos, Rhodos Öar utanför Mindre Asiens sydvästra kust.

21:1 Patara Annan läsart "Patara och Myra". Båda städerna var hamnar på Mindre Asiens sydkust, i Lykien (jfr 27:5).

21:2 f. Fenikien Se not till 11:19. Tyros.

21:7 Ptolemais GT:s och det nutida Israels Acko, hamnstad ca 4 mil söder om Tyros. Det grekiska namnet var en hyllning åt en av ptolemeerna.

21:8 Caesarea Se not till 8:40.

21:8 förkunnaren Filippos Se 6:5; 8:5 med noter. Församlingsledare.

21:10 Agabos Jfr 11:28.

21:11 Han tog Paulus bälte Också GT:s profeter kunde illustrera sina förutsägelser med symboliska handlingar; jfr not till 1 Kung 22:11.

21:16 Mnason I övrigt okänd. Kristna cyprioter nämns i 4:36; 11:20.

21:18 Jakob Se not till 12:17. Äldste.

21:21 Omskärelse.

21:23 f. Nasir.

21:24 rena dig tillsammans med dem Meningen kan vara att Paulus skulle ansluta sig till de andra männen som nasir (jfr 18:18 med not) eller, mer troligt, att han skulle rena sig för att vara med dem i templet. Att döma av de riter som beskrivs i v. 26 f. hade männen före nasirtidens utgång ofrivilligt smittats av kultisk orenhet. De måste då genomgå en reningsperiod om sju dagar, frambära offer och påbörja nasirtiden på nytt (4 Mos 6:9‑12). Renhet.

21:24 betala för dem Dvs. bekosta de föreskrivna offren. Detta var ett vanligt sätt att demonstrera lojalitet med judendomen.

21:24 också du håller fast vid lagen Den ståndpunkt som här tillskrivs Paulus svarar mot urförsamlingens beslut enligt kap. 15: judar bör även som kristna iaktta GT:s rituella bud, men de hednakristna slipper med vissa undantag göra det. I Paulus egna brev uttrycks radikalare tankar; jfr t.ex. 1 Kor 9:20 f. Lag.

21:27 judarna från Asien Några konflikter med judarna framhävs inte i skildringen av Paulus vistelse i Efesos, Asiens huvudstad; jfr dock 20:19.

21:28 vanhelgat Om en icke-jude beträdde den inre delen av tempelområdet betraktades det som helgerån och straffades med döden. Ännu bevarade varningstavlor vittnar om detta. Greker.

21:29 Trofimos från Efesos Jfr 20:4.

21:31 kommendanten Officer.

21:34 fästningen Antoniaborgen, uppförd av Herodes den store och uppkallad efter hans beskyddare Marcus Antonius, hölls i nytestamentlig tid besatt av romarna. Den låg omedelbart nordväst om tempelområdet. Trappor ledde dit ner från den högre belägna borgen.

21:38 egyptern Enligt Josefus besegrades en egyptisk upprorsledare av ståthållaren Felix; trots skiljaktigheter avses här troligen samme man.

21:38 knivmännen Selot.

21:39 Tarsos i Kilikien Se not till 9:11.

21:40 hebreiska Ordet användes också om arameiskan, judarnas dåtida vardagsspråk.

22 1"Bröder och fäder, lyssna på vad jag nu har att säga er till mitt försvar." 2När de hörde att det var på hebreiska han talade till dem blev det ännu tystare, och han fortsatte: 3"Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden. Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning i vår fäderneärvda lag. Jag har kämpat för Guds sak lika ivrigt som ni alla gör i dag. 4Jag har varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse. 5Det kan översteprästen och hela rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till våra bröder i Damaskus och reste dit för att också där fängsla folk och föra dem till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.

6Men under färden, då jag närmade mig Damaskus, omgavs jag plötsligt mitt på dagen av ett bländande ljussken från himlen. 7Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 8Jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 9De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig. 10Jag frågade: ’Vad skall jag göra, herre?’ Och Herren svarade: ’Gå genast till Damaskus. Där skall du få veta allt som du har utsetts att göra.’ 11Eftersom strålglansen hade gjort mig blind fick mina följeslagare leda mig vid handen, och så kom jag fram till Damaskus.

12Ananias, en from och lagtrogen man som hade gott namn om sig bland alla judarna i staden, 13kom till mig, ställde sig vid min sida och sade: ’Saul, min broder, öppna dina ögon och se!’ Och strax kunde jag se honom. 14Han sade: ’Våra fäders Gud har utvalt dig till att få kunskap om hans vilja, till att se den Rättfärdige och till att höra hans röst. 15Du skall bli hans vittne och berätta för alla människor vad du har sett och hört. 16Tveka inte! Åkalla hans namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.’

17När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och stod och bad i templet föll jag i hänryckning 18och fick se Herren som sade till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.’ 19Jag svarade: ’Herre, de vet ju att jag i alla synagogor lät gripa och piska dem som trodde på dig. 20Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’ 21Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’"

Paulus hos kommendanten

22Ända hit hade de lyssnat, men när han sade detta började de ropa: "Bort med honom från jordens yta! En sådan bör inte få leva." 23De skrek, slet i sina kläder och kastade upp sand i luften. 24Kommendanten lät då föra in Paulus i fästningen och gav order att han skulle förhöras under prygel, så att man fick reda på varför de skränade så mot honom. 25När man band fast honom för att piska honom sade han till officeren som var med: "Är det tillåtet att prygla en romersk medborgare som inte är dömd för något?" 26Då gick officeren till kommendanten och anmälde saken och sade: "Vad är det du tänker göra? Den mannen är romersk medborgare." 27Kommendanten gick till honom och frågade: "Är du verkligen romersk medborgare?" När Paulus svarade ja, 28sade kommendanten: "Jag betalade en stor summa pengar för att få detta medborgarskap." - "Jag fick det när jag föddes", sade Paulus. 29De som skulle förhöra honom lät honom då genast vara, och kommendanten själv blev förskräckt när han insåg att det var en romersk medborgare som han hade låtit fängsla. 30Då kommendanten ville få klarhet om vad judarna anklagade Paulus för lät han nästa dag ta av honom bojorna, befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas och förde ner Paulus och ställde honom inför dem.

22:3 Hos Gamaliel Ordagrant "vid Gamaliels fötter". Uttrycket betecknade från början lärjungens ödmjuka plats (jfr Luk 10:39) men är här en bleknad bild för elevförhållandet. Jfr 5:34 med not.

22:4 Vägen Se not till 9:2.

22:5 våra bröder i Damaskus Se 9:1 ff. "Våra bröder" betecknar här judarna, inte kristna trosbröder. Paulus talar som jude till judar. Broder.

22:14 den Rättfärdige Jfr 7:52 med not.

22:20 ditt vittne Stefanos Se 6:8 ff.; 7:58. Vittna.

22:22 Ända hit hade de lyssnat Liksom i berättelsen om Stefanos (se not till 7:1‑53) markeras att den avgörande konflikten gäller synen på hedningar och judar i den kristna förkunnelsen.

22:23 slet i sina kläder och kastade upp sand i luften Det är ovisst om orden skall skildra en allmän upprördhet eller återge symboliska gester som uttryckte avståndstagande (13:51; 18:6) eller sorg och fasa.

22:24 förhöras under prygel Tortyr var för romarna en rutinmässig förhörsmetod när det gällde slavar eller utlänningar.

22:25 för att piska honom Eller "med remmarna".

22:25 en romersk medborgare Jfr 16:37 med not.

22:28 en stor summa pengar Handel med romerska medborgarskap tog fart under kejsar Claudius. Köparen kunde lägga kejsarens namn till sitt eget; jfr kommendantens namn enligt 23:26 (Claudius Lysias). Paulus familjehistoria är okänd, men Marcus Antonius (82‑30 f.Kr.) gav romerskt medborgarskap åt stora grupper av judar som hade stött honom.

22:30 Råd.

Paulus inför rådet

23 1Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." 2Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen. 3Men Paulus sade till honom: "Gud skall slå dig, din vitmenade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller du dem att slå mig." - 4"Förolämpar du Guds överstepräst!" sade de som stod bredvid. 5Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna."

6Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer höjde han rösten och sade till rådet: "Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta." 7När han sade så utbröt ett gräl mellan fariseerna och saddukeerna, och man delade sig i två läger. 8Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta. 9Det blev ett väldigt ropande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade sin åsikt, och de sade: "Vi kan inte finna att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel." 10Grälet blev så häftigt att kommendanten fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han kallade ner vaktstyrkan för att rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till fästningen.

11På natten kom Herren till honom och sade: "Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom."

En sammansvärjning mot Paulus

12Nästa morgon höll judarna ett möte och svor att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13Det var mer än fyrtio män som deltog i denna sammansvärjning, 14och de gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte röra mat eller dryck förrän vi har dödat Paulus. 15Ni skall därför nu tillsammans med det övriga rådet lämna in en anmälan till kommendanten, så att han skickar ner Paulus till er; säg att ni vill undersöka hans fall närmare. Vi står färdiga att döda honom innan han kommer fram." 16Paulus systerson hade emellertid varit där och fått reda på detta bakhåll, och han gick till Paulus i fästningen och talade om det. 17Paulus kallade på en av officerarna och sade: "För den här ynglingen till kommendanten, han har något att berätta." 18Officeren tog honom till kommendanten och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig, för han har något att säga dig." 19Kommendanten tog ynglingen vid handen och gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill berätta för mig?" 20Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till rådet i morgon, för att de skall få utreda hans fall närmare. 21Men gå inte med på det, för mer än fyrtio av dem har planerat ett bakhåll och svurit att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. De står färdiga och väntar bara på att du skall svara ja." 22Kommendanten sade åt ynglingen att inte tala om för någon att han hade avslöjat detta och lät honom sedan gå.

Paulus förs till ståthållaren i Caesarea

23Därefter kallade han till sig två av sina officerare och sade: "Tre timmar efter mörkrets inbrott skall tvåhundra man stå färdiga att gå till Caesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra man hjälptrupp." 24De skulle ha med sig riddjur åt Paulus och se till att han kom oskadd fram till ståthållaren Felix. 25Han skrev också ett brev av följande lydelse: 26"Från Claudius Lysias till Felix. Högt ärade ståthållare. 27Den här mannen hade gripits av judarna och var nära att dödas av dem, när jag ingrep med min trupp och förde honom i säkerhet sedan jag erfarit att han var romersk medborgare. 28Då jag ville veta vad de anklagade honom för tog jag ner honom till deras råd. 29Jag fann att anklagelserna mot honom gällde tolkningar av deras lag; något som förtjänar döden eller fängelse anklagades han inte för. 30Eftersom det nu har meddelats mig att judarna planerar ett överfall på honom, skickar jag honom direkt ner till dig. Samtidigt har jag anmodat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig."

31Soldaterna tog enligt sina order hand om Paulus och förde honom under natten till Antipatris. 32Nästa dag återvände de till sin förläggning medan ryttarna fortsatte med honom. 33När de kom fram till Caesarea gav de ståthållaren brevet och förde också in Paulus till honom. 34Han läste brevet och frågade Paulus från vilken provins han var och fick veta att han var från Kilikien. 35"Jag skall höra dig när dina anklagare också har infunnit sig", sade han och befallde att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes palats.

23:2 Ananias Överstepräst ca 48‑58 e.Kr. Han mördades ca 66 e.Kr. i samband med de oroligheter som föregick upproret mot Rom.

23:3 din vitmenade vägg Bilden avser motsättningen mellan en vacker fasad och bristande inre halt; jfr Hes 13:10‑16; Matt 23:27.

23:3 mot lagen GT innehåller inget speciellt förbud mot misshandel av fångar men många uppmaningar till rättvist dömande, t.ex. 3 Mos 19:15.

23:5 Det står ju skrivet Se 2 Mos 22:28. - Paulus svar kan vara ironiskt: han skulle inte ha uttalat någon förbannelse ("Gud skall slå dig") om han hade ansett Ananias vara en verklig överstepräst, värdig sitt ämbete.

23:6 jag är farisé Jfr Fil 3:5. - Uppståndelsetron kunde sägas vara sakens kärna, eftersom Jesu uppståndelse var kristendomens huvudpunkt för Paulus (1 Kor 15). Samtidigt drar han bort uppmärksamheten från de konflikter som gällde renhetslagarna och utnyttjar åsiktsskillnaderna mellan de judiska partierna (jfr Matt 22:15‑40). Farisé. Sadduké.

23:23 hjälptrupp Grundtexten har en fackterm vars exakta innebörd är osäker.

23:24 ståthållaren Felix Utövade romarnas regeringsmakt i Judeen, Samarien och Galileen ca 52‑60 e.Kr. Tabell 1, Kronologisk översikt.

23:26 Högt ärade Samma respektfulla tilltalsord som i Luk 1:3.

23:26 Claudius Lysias Se not till 22:28.

23:30 inför dig I en läsart tillfogas det vanliga brevslutet "Allt gott!" (jfr 15:29).

23:31 Antipatris Platsen låg sannolikt ett par mil nordost om Joppe/Jafo. Den hade fått sitt namn av Herodes den store, efter hans far Antipater.

23:33 Caesarea Se not till 8:40.

23:34 Kilikien Se not till 9:11.

23:35 Herodes palats Ett palats som byggts av Herodes den store var vid denna tid den romerske ståthållarens residens.

Anklagelsen mot Paulus

24 1Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner med några av de äldste och en advokat Tertullus och lämnade ståthållaren sin anmälan mot Paulus. 2Sedan Paulus kallats in började Tertullus sitt anklagelsetal med följande ord: 3"Högt ärade Felix. Att vi tack vare dig får leva i djupaste fred och att genom din omtanke villkoren har förbättrats för vårt folk är något som vi alla erkänner oförbehållsamt och med den största tacksamhet. 4Jag vill inte uppehålla dig alltför länge men ber dig att godhetsfullt lyssna till några korta ord från oss. 5Vi har funnit att den här mannen är en smitthärd som sprider oro bland judarna på alla håll i världen och att han är ledare för nasareernas sekt. 6Han har till och med försökt vanhelga templet. Vi har gripit honom, 8och när du själv förhör honom kommer du att vinna klarhet om allt det vi anklagar honom för." 9Judarna instämde och försäkrade att det förhöll sig på det viset.

Paulus försvarstal inför ståthållaren Felix

10På ståthållarens tecken tog Paulus till orda: "Jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, och därför är det med tillförsikt jag försvarar min sak. 11Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att be i templet. 12Varken där eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller hetsa upp folk, 13och de kan heller inte inför dig styrka sina anklagelser mot mig. 14Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samtidigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna. 15Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda. 16Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor.

17Efter flera år kom jag tillbaka till mitt folk för att ge allmosor och offra. 18Det var då man fann mig i templet; jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19Men där var några judar från Asien - de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något att anföra. 20Eller också får de som är här tala om vad de fann mig skyldig till när jag stod inför rådet, 21om det inte var just de ord som jag ropade mitt ibland dem: ’Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står till svars inför er.’"

Paulus i tvåårigt häkte

22Felix, som var mycket väl underrättad om Vägen, uppsköt nu rättegången och sade: "När kommendanten Lysias kommer hit skall jag avdöma ert mål." 23Officeren fick order att hålla Paulus i häkte men ge honom lättnader och inte hindra hans anhängare från att sörja för honom.

24Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. 25Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: "Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid." 26Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, och därför lät han ofta hämta honom för att samtala med honom.

27När två år hade gått efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelse.

24:1 översteprästen Ananias Se not till 23:2.

24:1 en advokat Det grekiska ordet betydde ursprungligen "talare". Den i antiken högt skattade talekonsten odlades inte minst inför rätta. De återgivna talens smickrande inledningar är exempel på dess gängse former.

24:5 Nasaret.

24:6-8 templet. Vi har gripit honom En "västlig" läsart tillfogar: "och ville döma honom efter vår lag. 7Men kommendanten Lysias kom till platsen, förde bort honom från oss med stark våldsinsats 8och befallde hans anklagare att bege sig till dig." Text.

24:14 Vägen Se not till 9:2.

24:19 Men där var några judar från Asien Grundtextens mening är oavslutad.

24:24 Drusilla En dotter till den i 12:1 nämnde Herodes Agrippa I.

24:27 Porcius Festus Josefus har relativt få uppgifter om denne ståthållare, vars ämbetstid därför är svårbestämd. Den varade troligen ca 60‑62 e.Kr.

Paulus inför ståthållaren Festus

25 1Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt som ståthållare reste han från Caesarea upp till Jerusalem. 2Översteprästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus till honom, 3och de bad Festus att gynna deras sak och låta hämta Paulus till Jerusalem. De förberedde nämligen ett bakhåll för att döda honom under vägen. 4Festus svarade att Paulus hölls i häkte i Caesarea och att han själv snart skulle fara dit. 5"Era ledare", sade han, "får alltså följa med dit ner och anklaga mannen om han har gjort något som är fel."

6Festus stannade inte mer än åtta tio dagar och for sedan ner till Caesarea. Följande dag intog han sin plats på domartribunen och befallde att Paulus skulle föras in. 7När han kom omringades han av de judar som hade rest ner från Jerusalem. De riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom utan att kunna styrka dem, 8medan Paulus försvarade sig med att säga: "Varken mot judarnas lag eller templet eller kejsaren har jag förbrutit mig." 9Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Går du med på att fara upp till Jerusalem och dömas av mig där?" 10Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och det är här jag skall dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du själv mycket väl. 11Om jag har gjort mig skyldig till något som förtjänar döden är jag beredd att dö. Men om deras anklagelser saknar grund kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren." 12Efter överläggning med sina rådgivare sade Festus: "Du har vädjat till kejsaren, till kejsaren skall du fara."

Festus lägger fram fallet Paulus för kung Agrippa

13Några dagar senare anlände kung Agrippa och Berenike till Caesarea och besökte Festus. 14De stannade i flera dagar, och Festus lade fram fallet Paulus för kungen. "Här finns en fånge", sade han, "som Felix har lämnat efter sig. 15När jag var i Jerusalem gjorde judarnas överstepräster och äldste en anmälan mot honom där de krävde att få honom dömd. 16Jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad innan han har fått möta sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig. 17När de så hade kommit hit spillde jag ingen tid utan satte mig redan nästa dag att hålla dom och lät föra fram mannen. 18Men när hans anklagare uppträdde beskyllde de honom inte för något sådant brott som jag hade väntat, 19utan det gällde en del tvistefrågor i deras egen religion och en viss Jesus, som är död men som Paulus säger är i livet. 20Då jag inte visste hur jag skulle reda ut detta, föreslog jag honom att resa till Jerusalem och låta sig dömas där. 21När han då yrkade på att hållas i förvar för att få sin sak avgjord av kejsaren, gav jag order att han skall sitta kvar här tills jag skickar honom till kejsaren."

22Agrippa sade att han själv skulle vilja höra mannen tala, och Festus svarade att det kunde ske dagen därpå.

Paulus försvarstal inför kung Agrippa

23Följande dag kom alltså Agrippa och Berenike med prakt och ståt och tog plats i audienssalen tillsammans med överstarna och de förnämsta i staden. 24Festus lät föra in Paulus och sade: "Kung Agrippa och alla andra här närvarande. Ni ser framför er den man för vars skull hela mängden av judar har legat över mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte skall få leva längre. 25Jag kan inte finna att han har gjort något som förtjänar döden, 26och när han själv vädjade till kejsaren beslöt jag att skicka honom dit. Men jag har ingenting påtagligt att skriva om honom till min härskare. Därför låter jag honom framträda inför er och först och främst inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen vet vad jag skall skriva. 27Det kan inte vara rimligt att skicka en fånge utan att också ange vad han anklagas för."

25:10 Jag står inför kejsarens domstol Paulus motsätter sig att bli behandlad på andra villkor än den romerska rättens.

25:11 Jag vädjar till kejsaren Det fanns åtminstone två rättsregler ("provocatio" och "appellatio") som tillät en anklagad att gå till högre myndighet, men man vet inte exakt hur de kan ha tillämpats i ett fall som detta.

25:13 kung Agrippa och Berenike (Marcus Julius) Agrippa II (ca 27‑100 e.Kr.) efterträdde år 48 e.Kr. sin farbror Herodes II som regent över Chalkis, ett smårike vid Libanon. Berenike var hans syster och Herodes II:s änka.

25:23 överstarna Officer.

26 1Agrippa sade då till Paulus: "Du har min tillåtelse att föra din talan." Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar: 2"Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller mig för, 3särskilt som du så väl känner till alla judiska seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod. 4Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla judar. 5De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår religions strängaste riktning. 6Vad jag nu står till svars för är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder 7och som vårt folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung Agrippa, som jag nu anklagas av judarna. 8Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?

9Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt bekämpa nasarén Jesu namn, 10och jag gjorde det också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för det. 11Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde jag dem till och med i städer utanför Judeen. 12När jag för den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag 13fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett sken som var starkare än solen. 14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’ 15Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, 17då jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig, 18för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’

19Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. 20Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. 21Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig. 22Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: 23att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

24På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: "Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen." 25Paulus svarade: "Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar sanna och förnuftiga ord. 26Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För jag är säker på att inget av detta är obekant för honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok. 27Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror."

28Agrippa svarade Paulus: "Det går fort för dig att få mig till kristen." - 29"Fort eller långsamt", svarade Paulus, "Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag - men utan de här bojorna."

30Kungen och ståthållaren och Berenike samt deras uppvaktning reste sig nu, 31och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen gör ingenting som förtjänar döden eller fängelse." 32Och Agrippa sade till Festus: "Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges."

26:1 Då lyfte Paulus handen En talares sätt att be om tystnad; jfr 13:16; 21:40.

26:6 det som Gud har lovat Uttrycket innefattar tron på Jesus som Messias, på hans uppståndelse och på de dödas uppståndelse vid hans återkomst; jfr 23:6 med not. Även i judisk tradition finns tanken att man kan påskynda Messias ankomst genom fromhet och lydnad mot Gud.

26:9 f. Nasaret. Helig.

26:12 reste till Damaskus Se 9:1 ff.

26:14 spjärnar emot Grundtextens uttryck är ett alldagligt talesätt men antyder bilden av ett motspänstigt kreatur som inte vill drivas fram med oxpiken.

26:22 f. Messias. Skrifttolkning.

Resan över Medelhavet

27 1När det var bestämt att vi skulle avsegla till Italien överlämnades Paulus och några andra fångar till en av Kejsarbataljonens officerare som hette Julius. 2Vi steg ombord på ett fartyg från Adramyttion som skulle till hamnar i Asien och seglade ut. Aristarchos, en makedonier från Thessalonike, följde med oss. 3Dagen därpå gick vi in till Sidon. Julius behandlade Paulus väl och lät honom gå till sina vänner för att få vad han behövde. 4När vi lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind. 5Och efter att ha gått över öppna havet utanför Kilikien och Pamfylien kom vi till Myra i Lykien. 6Där fick officeren tag på ett fartyg från Alexandria som skulle till Italien och satte oss ombord på det. 7Under åtskilliga dagar gick seglatsen långsamt, och när vi omsider nått i höjd med Knidos och vinden fortfarande låg emot oss gick vi in i lä av Kreta vid Salmone. 8Längs kusten lyckades vi så småningom ta oss fram till en plats i närheten av staden Lasaia som hette Goda hamnarna.

9Då hade lång tid förflutit, fastedagen var redan förbi och det började bli riskfyllt att segla. Paulus varnade dem 10och sade: "Jag ser tydligt att resan blir strapatsrik och leder till stora förluster, inte bara av last och skepp utan också av våra egna liv." 11Men officeren litade mer på skepparen och fartygets ägare än på vad Paulus sade. 12Eftersom platsen var olämplig som vinterhamn röstade flertalet för att man skulle segla därifrån och försöka nå fram till Foinix och ligga där över vintern. Det är en hamn på Kreta som är öppen mot sydväst och nordväst. 13När så en sydlig bris blåste upp menade de att de kunde genomföra sin plan.

Storm utanför Kreta

De lättade ankar och följde Kretas kust. 14Men det dröjde inte länge förrän en våldsam storm, den så kallade Nordosten, svepte ner från land. 15Fartyget fångades av den och kunde inte hålla upp mot vinden, utan vi föll av och länsade undan för den. 16Vi kom i lä av en liten ö som hette Kauda och lyckades där med nöd och näppe bärga skeppsbåten. 17Sedan den tagits ombord stagade man fartyget som en säkerhetsåtgärd. De var rädda för att de skulle driva upp på Syrtenbankarna, och därför sänkte de rån och seglade vidare så. 18Då vi var svårt ansatta av stormen gjorde de sig nästa dag av med en del av lasten, 19och på tredje dagen vräkte de med egna händer allt löst överbord. 20Varken sol eller stjärnor visade sig på flera dygn, och stormen låg hårt på. Till slut förlorade vi allt hopp om räddning.

21Ingen hade nu på länge fått någon mat. Paulus steg då fram bland dem och sade: "Ni skulle ha lytt mitt råd och inte gett er ut från Kreta, så hade ni besparat er dessa strapatser och förluster. 22Men nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inga liv skall gå förlorade, bara skeppet. 23I natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och som jag tjänar, 24och han sade: ’Var inte rädd, Paulus. Du skall stå inför kejsaren, och alla som är med dig ombord har Gud skänkt dig!’ 25Var därför vid gott mod! Jag litar på Gud, det blir som han har sagt mig. 26Men vi kommer att drivas i land på någon ö."

27På fjortonde dygnet av vår färd över Adriahavet började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. 28De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efteråt lodade de på nytt och fick det nu till femton famnar. 29De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare från aktern och önskade bara att det skulle bli dag. 30Sjömännen gjorde ett försök att överge fartyget och firade ner skeppsbåten under förevändning att de skulle lägga ut ankare från fören. 31Då sade Paulus till officeren och soldaterna: "Om inte de där stannar kvar ombord är ni förlorade." 32Då kapade soldaterna linorna och lät skeppsbåten driva i land.

33Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. "Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring. 34Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå." 35Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. 36Då repade alla mod och intog föda. 37Allt som allt var vi 276 personer ombord. 38Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.

Strandning på Malta

39När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land. 40De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden. 41Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna. 42Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly. 43Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga, 44en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.

27:1 vi Här börjar det sista "vi-avsnittet"; se not till 16:10.

27:1 Kejsarbataljonen En av de kohorter som i nytestamentlig tid var förlagda till Syrien bar kejsarens titel som hedersbeteckning. Officer.

27:2 Aristarchos Se 19:29; 20:4 med not.

27:2 Adramyttion Det nutida Edremit på Mindre Asiens västkust, innanför Lesbos. Asien.

27:3 Sidon.

27:5 Kilikien, Pamfylien, Lykien Landskap på Mindre Asiens sydkust; jfr noter till 9:11; 13:13; 21:1.

27:7 Knidos Stad på Mindre Asiens sydvästligaste udde mellan Rhodos och Kos; jfr 21:1.

27:7 Salmone Kretas nordostspets, det nutida Kap Sideros.

27:8 Lasaia, Goda hamnarna Små kuststäder nära Kap Lithinos mitt på Kretas sydkust. Lasaia har lokaliserats genom utgrävningar, Goda hamnarna genom ett nutida ortnamn (Kali Limenes).

27:9 fastedagen Dvs. försoningsdagen; Högtider. Sjöfarten låg nere under vinterhalvåret, då fartygen inte var tillräckligt sjödugliga för stormarna.

27:12 Foinix Hamnen (nämnd även av andra antika författare) bör ha legat på västra delen av Kretas sydkust, troligen intill den nutida hamnen Lutro på en plats som i dag heter Fineka.

27:16 Kauda Nutidens Gaudos, söder om den hamn som man hade försökt nå.

27:17 Syrtenbankarna I Medelhavets sydligaste del, utanför Libyens kust.

27:17 stagade man fartyget Grova trossar spändes runt skrovet för att öka dess motståndskraft.

27:17 sänkte de rån Grundtextens uttryck är dunkelt. Troligen menas att man minskade segelytan. Man kunde då fortfarande styra fartyget och hålla västlig eller nordvästlig kurs. Enligt en annan tolkning menas att man lade ut ett drivankare.

27:24 har Gud skänkt dig I första hand menas att Gud på Paulus bön skall spara medresenärernas liv, kanske också att de sedan kommer att omvända sig.

27:27 Adriahavet Farvattnen mellan Kreta och Sicilien.

27:28 famnar Mått.

27:35 tackade Gud Jfr Matt 14:19 med not.

27:40 fällde de ner styrårorna I stället för fast roder hade man två styråror, en på var sida om aktern. För att de inte skulle skadas kunde man fälla upp dem och göra fast dem när de inte användes.

28 1När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. 2De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt. 3Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. 4När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: "Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva." 5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 6De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud.

7I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar. 8Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9Efter det kom också de andra sjuka på ön dit och blev botade. 10De gav oss många bevis på sin uppskattning, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde.

Till Rom

11Efter tre månader avseglade vi med "Dioskurerna", ett fartyg från Alexandria som hade legat vid ön över vintern. 12Vi gick in till Syrakusa och låg där i tre dagar. 13Därifrån kom vi så småningom fram till Regium. Efter en dags väntan fick vi sydlig vind och nådde efter två dagar Puteoli. 14Där fann vi trosbröder och blev inbjudna att stanna hos dem en vecka. Och på det sättet kom vi till Rom. 15Bröderna där hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. När Paulus såg dem tackade han Gud och fylldes med tillförsikt. 16Efter ankomsten till Rom fick han tillstånd att ha egen bostad tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.

Tal till judarna i Rom

17Tre dagar senare bad Paulus de ledande bland judarna att komma till honom, och när de var samlade sade han till dem: "Mina bröder. Fast jag inte har förbrutit mig mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder och bruk blev jag i Jerusalem utlämnad till romarna och bortförd som fånge. 18Sedan de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänar döden. 19Men judarna satte sig emot det, och jag blev tvungen att vädja till kejsaren, dock inte för att anklaga mitt folk. 20Detta är bakgrunden till att jag har kallat er hit för att få träffa er och tala till er, ty det är Israels hopp som är anledning till att jag bär dessa bojor." 21De svarade: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit haft något ont att säga om dig, vare sig öppet eller i enrum. 22Men vi vill gärna höra av dig själv vad du har för åsikter. Om den här sekten vet vi ju att den möter motstånd överallt."

23De kom överens om en viss dag, och då infann sig ännu fler hos honom där han bodde. Från morgonen till sena kvällen vittnade han om Guds rike och utlade vad det innebär, och utgående från Moses lag och profeterna sökte han vinna dem för tron på Jesus. 24Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25I stor oenighet bröt de upp sedan Paulus tillagt detta enda: "Det var med rätta som den heliga anden 26sade till era fäder genom profeten Jesaja: Gå till detta folk och säg: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå, och se med era ögon men ingenting uppfatta. 27Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron, och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 28Därför skall ni veta att det är till hedningarna som Gud nu har sänt frälsningen. De kommer att lyssna."

Paulus vistelse i Rom

30Där stannade han i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, 31och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.

28:4 rättvisans gudinna Grekernas Dike; namnet betyder straff eller rättvisa.

28:7 öns främste man Grundtextens uttryck återfinns på inskriptioner om romerska ämbetsmän på Malta och kan vara en officiell titel. Mannen är okänd; Publius var ett vanligt romerskt namn.

28:11 Dioskurerna Dvs. tvillinggudarna Castor och Pollux, vilka räknades som sjöfartens beskyddare.

28:12 Syrakusa Stad på Siciliens ostkust som fortfarande har samma namn.

28:13 kom vi så småningom fram Den grekiska texten är oklar.

28:13 Regium Det nutida Reggio di Calabria vid Messinasundet.

28:13 Puteoli Det nutida Pozzuoli nära Neapel. Till denna hamn fördes Roms import från imperiets östra delar, bl.a. spannmål från Alexandria.

28:15 Forum Appii och Tres Tabernae Dessa platser ("Appius torg" och "Tre krogar") låg vid Via Appia, den ännu delvis bevarade huvudvägen söderut från Rom, på ca 65 resp. 50 kilometers avstånd från staden.

28:20 Israels hopp Jfr 23:6 och 26:6 med noter.

28:26 genom profeten Jesaja Citatet från Jes 6:9 f. tillämpas i evangelierna (Matt 13:14 med par.; Joh 12:40) på Jesu förkunnelse och dess mottagande. Här åberopas det för en av huvudtankarna i Apg; se not till 3:26.

28:28 De kommer att lyssna I senare handskrifter tillfogas som v. 29: "När han hade sagt detta gick judarna sin väg under livligt diskuterande." Text.

28:30 två år Ingenting sägs om hur denna period avslutades. Enligt traditionen blev Paulus frikänd, företog flera resor och led först därefter martyrdöden. Olika teorier har anförts som förklaring till att boken slutar här: att den skrivits innan mer fanns att berätta; att författaren nöjt sig med att skildra kristendomens väg till Rom; att han förtigit senare konflikter för att kunna betona kristendomens politiska ofarlighet.

Till Johannesevangeliet

Till Romarbrevet