Bibeln
Nya testamentet
Första Thessalonikerbrevet med noter
Första Thessalonikerbrevet
Hälsning
1 1Från Paulus, Silvanus och Timotheos till församlingen i Thessalonike som lever i Gud fadern och herren Jesus Kristus. Nåd och frid.
Tack till Gud för församlingens tro
2Vi tackar alltid Gud för er alla och nämner er ständigt i våra böner, 3ty vi tänker på vad ni uträttar i tron, hur ni uppoffrar er i kärleken och hur ni håller ut i hoppet till vår herre Jesus Kristus inför Gud, vår fader. 4Gud älskar er, bröder, och vi vet att han har utvalt er. 5Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull. 6Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt exempel och därmed Herrens eget under många lidanden, med den glädje som den heliga anden ger. 7Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. 8Ni har fått Herrens ord att höras, och inte bara i Makedonien och Achaia: överallt har man hört talas om er tro på Gud, och vi behöver inte säga någonting. 9Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden 10och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.
Paulus tidigare vistelse i församlingen
2 1Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. 3Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. 4Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan. 5Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller haft någon baktanke på egen fördel - Gud är vårt vittne - 6och inte har vi strävat efter att bli ärade av människor, varken av er eller andra. 7Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn. 8Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. 9Ni minns ju, bröder, hur vi slet och släpade; dag och natt arbetade vi för att inte behöva ligga någon av er till last när vi förkunnade Guds evangelium för er. 10Ni, och Gud, kan vittna om hur heligt, rätt och oförvitligt vi handlade mot er som tror. 11/12Ni vet att vi förmanade och uppmuntrade varenda en av er som en far sina barn och enträget vädjade till er att leva ett liv värdigt den Gud som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
Exemplet från de kristna i Judeen
13Därför tackar vi också ständigt Gud för att ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende. 14Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. 15Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, 16eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.
Väntan på underrättelser
17Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er, till kroppen men inte till själen, hur har vi inte saknat er och gjort allt för att få se er igen. 18Vi har verkligen försökt komma till er - jag, Paulus, mer än en gång - men Satan har hindrat oss. 19Vem är vårt hopp, vår glädje, vår stolta segerkrans inför vår herre Jesus vid hans ankomst om inte ni! 20Ja, ni är vår ära och vår glädje.
3 1När vi därför inte stod ut längre beslöt vi att själva stanna kvar i Athen 2och skicka vår broder Timotheos, Guds medhjälpare vid förkunnandet av evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron 3så att ingen vacklade under alla dessa påfrestningar. De hör till vår lott, det vet ni själva. 4Redan när vi var hos er förutsade vi att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. 5När jag inte stod ut längre skickade jag därför honom för att få veta hur det var med er tro. Frestaren kunde ju ha frestat er, så att all vår möda hade varit förspilld.
Goda nyheter
6Men nu har Timotheos kommit tillbaka med goda nyheter om er tro och kärlek, och han har berättat att ni alltid tänker på oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi efter er. 7Därför har ni, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden gett oss nytt mod med er tro: 8nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för er, för all den glädje över er som vi känner inför vår Gud, 10när vi dag och natt bönfaller honom om att få återse er för att rätta till bristerna i er tro?
11Måtte vår Gud och fader själv och vår herre Jesus hålla vägen till er öppen för oss. 12Och måtte Herren låta er kärlek till varandra och till alla människor bli rik och överflödande som vår kärlek till er, 13så att ni blir styrkta i era hjärtan och kan stå oförvitliga och heliga inför vår Gud och fader, när vår herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Varningar och maningar
4 1Och nu, bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni skall leva för att behaga Gud - och det är ju så ni lever - vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. 2Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från herren Jesus. 3Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Ni skall avhålla er från all otukt. 4Var och en skall lära sig att hålla sin kropp i helgd och ära, 5inte utlämna den åt lidelser och begär som hedningarna, som inte känner Gud. 6Ingen får kränka och utnyttja sin broder i det som det här gäller. Herren straffar allt sådant, det har vi redan klart och tydligt låtit er veta. 7Gud har inte kallat oss till orenhet utan till helighet. 8Om någon sätter sig över detta är det alltså inte en människa han sätter sig över utan Gud, honom som ger er sin heliga ande.
9Om broderskärleken behöver vi inte skriva till er; Gud har själv lärt er att älska varandra, 10och kärlek visar ni ju också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi manar er, bröder, att göra ännu mer. 11Sätt en ära i att leva lugnt och stilla, sköta ert eget och arbeta med era händer så som vi har föreskrivit er. 12Lever ni på det sättet vinner ni de utomståendes aktning och blir inte beroende av någon.
Herrens dag och de dödas uppståndelse
13Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.
14Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. 15Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. 16Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, 17och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. 18Ge nu varandra tröst med dessa ord.
Håll er vakna
5 1Men om tid och stund, bröder, behöver man inte skriva till er, 2för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3Just när folk säger: "Allt är lugnt och tryggt", då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan. 4Men ni, bröder, lever inte i mörkret, och dagen kan inte överraska er som en tjuv. 5Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6Därför får vi heller inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. 7De som sover sover om natten, och de som berusar sig är druckna om natten. 8Men vi som tillhör dagen skall vara nyktra och iföra oss trons och kärlekens rustning och ha hoppet om frälsning som hjälm. 9Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, 10som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. 11Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.
Visa kärlek. Släck inte anden
12Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. 13Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. 14Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. 15Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.
16Var alltid glada, 17be ständigt 18och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. 19Släck inte anden, 20förakta inga profetior 21men pröva allt. Ta vara på det som är bra, 22och avhåll er från allt slags ont.
Slutönskan
23Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. 24Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.
25Bröder, be också för oss. 26Hälsa alla bröderna med en helig kyss. 27Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.
28Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.
Till Kolosserbrevet