Bibeln
Gamla testamentet
Nehemja
1 1Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
Underrättelser om Jerusalem
I månaden kislev, under det tjugonde året, befann jag mig på borgen i Susa. 2Dit kom då Hanani, en av mina bröder, tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem hur det hade gått för den skara judar som var kvar där och som undsluppit fångenskapen och hur det var med Jerusalem. 3De svarade: "De som är kvar i landet och sluppit undan fångenskapen lever i nöd och förnedring. Jerusalems mur är raserad och portarna nerbrända."
4När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud. 5Jag sade:
O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud. 6Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig. 7Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. 8Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: "Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken, 9men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo." 10Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand. 11Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.
1:1 Nehemjas ... berättelse Nehemjas bok skildrar hur Jerusalem återuppbyggs och Moses lag införs vid mitten av 400-talet f.Kr. Nehemja var troligen ättling till en av de judar som fördes till den babyloniska fångenskapen på 590- och 580-talen. En del av dessa och deras efterkommande hade med de persiska kungarnas tillstånd återvänt hem i etapper med början 538 f.Kr. (se Esr 1:3), men många stannade kvar i det persiska riket. Nehemja verkade vid det persiska hovet och utsågs till ståthållare över Juda 445 f.Kr.; jfr 5:14. Boken som bär hans namn brukar räknas till det kronistiska historieverket och bygger utom på andra källor också på Nehemjas självbiografi; Berättande skrifter.
1:1 kislev November-december; Månad.
1:1 det tjugonde året Troligen den persiske kungen Artaxerxes I:s (465‑424 f.Kr.) tjugonde regeringsår (445 f.Kr.).
1:1 på borgen i Susa Se noter till Esr 4:9; Est 1:2; 3:15.
1:11 denne man Kung Artaxerxes.
Nehemjas resa till Jerusalem
Jag var kungens munskänk. 2 1Det var i månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd, 2men nu frågade han mig: "Varför ser du så ledsen ut? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig." Jag blev mycket rädd 3och sade: "Må du leva för evigt, min konung! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och när dess portar härjats av eld?" 4Kungen frågade mig: "Vad önskar du?" Då bad jag till himlens Gud 5och svarade: "Om det behagar dig, min konung, och om din tjänare äger din ynnest, så låt mig fara till Juda, till den stad där mina fäder har sina gravar, för att bygga upp den igen." 6Då frågade kungen - och hans gemål satt bredvid honom: "Hur länge blir du borta? När kommer du tillbaka?" Kungen gav mig alltså tillåtelse att resa, och jag angav en viss tid. 7Sedan fortsatte jag: "Om det behagar dig, min konung, låt mig få brev med mig till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, så att de underlättar min resa till Juda, 8och likaså ett brev till Asaf, kungens skogsförvaltare, så att han ger mig timmer till bjälkar för tempelborgens portar, stadsmuren och det hus där jag skall bo." Kungen gav mig det jag bad om, ty min Gud höll sin skyddande hand över mig.
9När jag kom till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat överlämnade jag kungens brev. Kungen hade dessutom sänt med mig officerare och en beriden eskort. 10Men när horoniten Sanvallat och ammoniten Tobia, ämbetsmannen, fick reda på allt detta blev de mycket förargade över att det kom någon som ville förbättra israeliternas villkor.
Nehemjas inspektion av stadsmuren
11Så anlände jag till Jerusalem. När jag hade varit där i tre dagar 12gick jag om natten ut med bara ett par man. Jag hade inte berättat för någon vad min Gud hade ingivit mig att göra för Jerusalem, och jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. 13Mitt i natten red jag ut genom Dalporten i riktning mot Drakkällan och Dyngporten. Jag undersökte Jerusalems raserade murar och nerbrända portar. 14Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. 15Under natten fortsatte jag upp längs dalen och undersökte muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen.
Stadsmuren återuppbyggs
16Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, ty jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som hade med saken att göra. 17Men nu sade jag till dem: "Ni ser själva hur illa det står till med oss: Jerusalem är ödelagt och dess portar nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!" 18Och jag berättade för dem hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig. "Låt oss börja bygga!" sade de och grep sig an med detta goda verk.
19Men när horoniten Sanvallat, ammoniten Tobia, ämbetsmannen, och araben Geshem fick reda på detta öste de spott och spe över oss: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?" 20Men jag gav dem svar på tal: "Himlens Gud skall ge oss framgång. Nu börjar vi, hans tjänare, att bygga. Varken lag eller hävd ger er någon rätt till Jerusalem."
1:11 munskänk Högt uppsatt funktionär vid hovet (jfr Tob 1:22), som provsmakade och serverade kungens vin.
2:1 nisan Mars-april; Månad.
2:7 provinsen Väster om Eufrat Se not till Esr 4:10.
2:10 horoniten Sanvallat Enligt andra källor tycks Sanvallat ha varit ståthållare i provinsen Samaria, en delprovins inom provinsen Väster om Eufrat. Beteckningen horonit hör troligen samman med ett ortnamn.
2:10 ammoniten Tobia, ämbetsmannen Antingen en av Sanvallats närmaste män eller ståthållare i Ammon, öster om Jordan.
2:13-15 Exakt var längs Jerusalems stadsmur de här nämnda platserna låg är okänt. Dalporten kan ha funnits i murens västra del, Dyngporten i sydväst och Källporten i sydost, medan dalen (v. 15) sannolikt avser Kidrondalen öster om staden.
2:19 araben Geshem Möjligen hövding över en arabisk stam söder om Juda.
3 1Översteprästen Eljashiv och de andra prästerna började nu bygga upp Fårporten, och de välsignade den och satte in dörrar. Sedan fortsatte de ända fram till Hundradetornet, till Hananeltornet. 2Bredvid dem byggde männen från Jeriko och bredvid dem Sackur, Imris son.
3Fiskporten byggdes upp av ättlingar till Hassenaa. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 4Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, och bredvid honom arbetade Meshullam, son till Berekja, son till Meshesavel, och bredvid honom Sadok, Baanas son. 5Bredvid honom arbetade männen från Tekoa, men de förnämsta av dem ville inte axla sin herres ok.
6Jeshanaporten reparerades av Jojada, Paseachs son, och Meshullam, Besodejas son. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 7Bredvid dem arbetade Melatja från Givon och Jadon från Meronot samt männen från Givon och Mispa, säte för ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat. 8Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, en guldsmed, och bredvid honom Hananja, en parfymberedare, ända fram till Breda muren och avstod så från en del av Jerusalem. 9Bredvid dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare för det ena Jerusalemområdet. 10Bredvid honom arbetade Jedaja, Harumafs son, utanför sitt eget hus, och bredvid honom Hattush, Hashavnejas son.
11Malkia, Harims son, och Hashuv, Pachat Moabs son, arbetade på nästa mursträcka och på Ugnstornet. 12Bredvid dem arbetade Shallum, Hallocheshs son, ledare för det andra Jerusalemområdet - han och hans döttrar. 13Dalporten reparerades av Hanun och invånarna i Sanoach. De byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar. Dessutom reparerade de 1 000 alnar av muren ända fram till Dyngporten. 14Malkia, Rekavs son, ledare för Bet-Hackeremområdet, reparerade Dyngporten. Han byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar.
15Shallun, Kol-Hoses son, ledare för Mispaområdet, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den och satte in dörrar med lås och bommar. Han byggde också muren runt vattenledningsdammen nära Kungliga trädgården, fram till trappan ner från Davids stad. 16Intill honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare för det ena Bet-Surområdet, fram till en punkt utanför Davids gravar, dammanläggningen och livgardets kasern. 17Intill honom arbetade leviter: Rechum, Banis son, och bredvid honom Hashavja, ledare för det ena Keilaområdet, som reparerade vad som ålåg hans distrikt. 18Intill dem arbetade deras ämbetsbröder Binnuj, Henadads son, ledare för det andra Keilaområdet, 19och bredvid honom Eser, Jeshuas son, ledare i Mispa, som reparerade nästa sträcka, framför trappan till vapenförrådet vid murvinkeln.
20Intill honom reparerade Baruk, Sackajs son, nästa sträcka, från vinkeln fram till ingången till översteprästen Eljashivs hus. 21Intill honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hackos, nästa sträcka, från ingången fram till hörnet av Eljashivs hus. 22Intill honom arbetade de präster som bodde i stadens omgivning. 23Intill dem arbetade Benjamin och Hashuv utanför sitt eget hus. Intill dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, invid sitt hus.
24Intill honom reparerade Binnuj, Henadads son, nästa sträcka, från Asarjas hus till murvinkeln och fram till hörnet. 25Intill honom arbetade Palal, Usajs son, i anslutning till vinkeln och tornet som skjuter ut från palatset, det övre tornet vid vaktgården. Intill honom arbetade Pedaja, Paroshs son, 26fram till Vattenporten, på östsidan, och det utskjutande tornet. 27Intill honom reparerade männen från Tekoa nästa sträcka, från platsen utanför det stora utskjutande tornet och fram till Ofelmuren.
28Ovanför Hästporten arbetade prästerna, var och en utanför sitt eget hus. 29Intill dem arbetade Sadok, Immers son, framför sitt eget hus, och intill honom arbetade Shemaja, Shekanjas son, som var vakt vid Östra porten. 30Intill honom reparerade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, nästa sträcka. Intill dem arbetade Meshullam, Berekjas son, framför sin tempelkammare. 31Intill honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus vid Mönstringsporten och ända till Hörnloftet. 32Mellan Hörnloftet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
3:1-32 Alla portar och torn kan inte lokaliseras. Några detaljer i beskrivningen av muren är oklara, och man vet inte heller exakt vilken sträckning den hade. Allt tyder på att beskrivningen inleds med den norra mursträckan för att via den västra, södra och östra återvända till utgångspunkten.
3:1 Fårporten Låg i den norra mursträckans östra del, där muren avgränsar tempelområdet. Det kan förklara att det var präster som arbetade på den.
3:1 till Hundradetornet, till Hananeltornet Namnen uppfattas här som två beteckningar på samma byggnad. Enligt en annan tolkning rör det sig om två olika torn.
3:3 Fiskporten Kan ha varit belägen i stadsmurens nordvästra del.
3:5 sin herres Dvs. Nehemjas.
3:6 Jeshanaporten Det exakta läget är osäkert, men porten bör ha legat i den nordvästra delen av stadsmuren.
3:7 Mispa Avser troligen själva staden, belägen strax norr om Jerusalem, medan Mispaområdet (v. 15) avser hela distriktet; jfr not till 3:9. Mispa fungerade troligen som tillfälligt säte för ståthållaren under hans resor i provinsen.
3:8 avstod så från en del av Grundtextens innebörd osäker.
3:9 det ena Jerusalemområdet Ett distrikt i det större område som fr.o.m. Nehemjas tid utgjorde provinsen Juda. Enligt 3:9‑18 fanns det i Juda fem sådana distrikt, varav tre, däribland Jerusalem, var delade i två mindre distrikt.
3:13 Dalporten, Dyngporten Se not till 2:13‑15.
3:15-32 Murpartierna ligger alla på den östra mursträckan, som tycks ha varit den svårast skadade delen av muren.
3:15 Källporten Den sydligast belägna porten i murens östra del.
3:15 Davids stad.
3:19 vapenförrådet vid murvinkeln Grundtextens innebörd osäker.
3:26 I MT inleds versen med "och tempeltjänarna bodde på Ofel". Dessa ord (ett citat från 11:21) var troligen från början en marginalanteckning till ordet "Ofelmuren" (v. 27); de passar inte i sammanhanget och har därför lämnats oöversatta.
3:29 Östra porten Troligen inte en av stadsportarna utan en port till tempelområdet.
3:31 Mönstringsporten I den nordöstra delen av stadsmuren. Exakt läge okänt.
3:31 Hörnloftet Beläget i murens nordöstra hörn.
Murbygget hotas
4 1När Sanvallat fick höra att vi höll på att bygga upp muren blev han ursinnig, och i sin vrede hånade han judarna 2inför sina medarbetare och den samariska truppstyrkan: "Vad sysslar de eländiga judarna med? Tror de att de kan lämna sin sak åt Gud och offra och bli klara på en enda dag? Tror de att de här brända stenarna i grushögarna kan bli som nya igen?" 3Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, fortsatte: "Låt dem bygga! Deras stenmur rasar nog, bara en räv skuttar upp på den."
4Vår Gud, hör hur vi blir föraktade! Låt deras hån falla tillbaka på dem själva. Låt dem föras bort som fångar till ett främmande land och bli utplundrade. 5Glöm aldrig deras brott och utplåna inte deras synd, ty de har kränkt dem som bygger.
6Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet.
7När Sanvallat och Tobia och araber, ammoniter och ashdoditer fick höra att Jerusalems sargade murar helades, att bräscherna börjat fyllas igen, blev de utom sig av vrede. 8De gaddade sig samman för att angripa Jerusalem och skapa förvirring bland oss. 9Vi bad till vår Gud och satte dag och natt ut vakter till skydd mot dem. 10Men folket i Juda klagade:
Bärarnas kraft rinner ut,
mycket grus är kvar.
All vår ork är slut,
muren blir aldrig klar.
11Och våra fiender sade: "Innan de vet ordet av skall vi vara över dem och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet." 12De judar som bodde i närheten av dem kom till oss och varnade oss gång efter annan för deras planer. 13Jag satte ut posteringar vid de lägsta ställena, innanför blottorna i muren; jag placerade ut folket släktvis med svärd, spjut och bågar. 14Efter att ha inspekterat dem sade jag till stormännen, styresmännen och resten av folket: "Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem."
15När våra fiender fick reda på att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, kunde vi alla återvända till muren, var och en till sin syssla. 16Från den dagen fick bara hälften av mina män arbeta, medan den andra hälften stod med spjut och sköld, båge och harnesk bakom Judas folk, 17som byggde på muren. Även bärarna var beväpnade: med ena handen arbetade de och med den andra höll de sitt vapen. 18Och alla som byggde hade svärdet hängande vid höften under arbetet. Hornblåsaren gick bredvid mig, 19och jag sade till stormännen, styresmännen och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande, och vi är utspridda längs hela muren, långt ifrån varandra. 20Var ni än är när hornsignalen ljuder skall ni samlas här hos oss. Vår Gud skall kämpa för oss."
21Så fortsatte vi arbetet, medan hälften stod med sina spjut, från gryningen till dess att stjärnorna började synas. 22Det var också nu som jag sade till folket: "Alla skall tillbringa natten inne i Jerusalem, tjänarna också, så att vi kan hålla vakt om natten och arbeta under dagen." 23Och varken jag själv eller mina närmaste eller mina tjänare eller min livvakt var ur kläderna på hela tiden, och alla hade vi våra vapen i handen.
4:1-23 Motsvarar i MT 3:33‑38; 4:1‑17; Kapitel- och versindelning.
4:2 lämna sin sak åt Gud Rättelse; MT skadad.
4:7 araber, ammoniter och ashdoditer Grannfolken i provinserna söder, öster och väster om Juda.
4:12 för deras planer Rättelse; MT skadad.
4:13 Jag satte ut posteringar vid de lägsta ställena, innanför blottorna i muren Grundtextens innebörd osäker.
4:23 i handen Rättelse; MT skadad.
Inre motsättningar
5 1Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän. 2"Vi måste lämna söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi kan överleva", sade några. 3Andra sade: "Vi måste lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern borta." 4Andra åter: "Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatt till kungen. 5Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar - ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar."
6Jag blev mycket upprörd när jag lyssnade till deras förtvivlade klagan. 7Jag tänkte noga igenom saken och gick så till rätta med stormännen och styresmännen. "Skall ni kräva in fordringar av era egna bröder?" sade jag. Sedan kallade jag samman ett stort folkmöte mot dem 8och sade: "Vi har gjort allt vi kan för att köpa tillbaka judiska bröder som sålts till utlänningar. Skall nu ni sälja era bröder, så att vi måste köpa tillbaka dem också!" Då teg de, de kunde inte komma på någonting att säga. 9Jag fortsatte: "Det ni gör är inte rätt. Ni borde ju visa gudsfruktan och inte utsätta oss för hån från folk som är våra fiender. 10Också jag själv, mina närmaste män och mina tjänare har pengar och brödsäd att fordra av dem, men vi är beredda att avskriva skulden. 11Lämna nu omedelbart tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus, och avskriv de fordringar i pengar, säd, vin eller olja som ni har på dem." 12De svarade: "Vi skall lämna tillbaka allt och inte kräva något mer, precis som du har sagt." Jag kallade då på prästerna, och i deras närvaro fick de med ed bekräfta sitt löfte. 13Själv skakade jag ur mantelvecket, medan jag sade: "Må Gud på samma sätt skaka bort från gård och grund var och en som bryter detta löfte. Må en sådan man bli utskakad och utblottad." De församlade ropade "amen" och prisade Herren. Och de höll sitt löfte.
Nehemja som ståthållare
14Och dessutom: från den dag då jag utsågs till ståthållare över Juda - dvs. från kung Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra, i tolv år - avstod jag och mina närmaste män från det underhåll som tillkom ståthållaren. 15Mina företrädare som ståthållare lade tunga bördor på folket och utkrävde 40 siklar silver om dagen till mat och dryck. Och folket tyranniserades av deras män. Men så handlade inte jag, ty jag är en gudfruktig man.
16Dessutom tog jag del i arbetet på muren, fastän jag inte var markägare, och alla mina tjänare var samlade där för att arbeta. 17Vid mitt bord förplägades hundrafemtio stormän och styresmän, förutom gäster från grannländerna. 18Varje dag stod jag för en oxe, sex får av bästa sort samt fågel och var tionde dag för ett stort antal vinsäckar. Trots det utnyttjade jag aldrig ståthållarens underhåll, ty detta folk hade pålagor nog ändå.
19Min Gud, räkna mig till godo allt det som jag har gjort för mitt folk.
5:14 f. ståthållare över Juda ... Mina företrädare I samband med Nehemjas ankomst till Jerusalem framträder Juda som delprovins, med Nehemja som ståthållare, inom den persiska provinsen Väster om Eufrat. Vilken ställning Juda hade dessförinnan och i vilket förhållande det stod till Samaria är oklart; jfr not till 2:10. Inte heller vet man vilka som kunde betecknas som Nehemjas företrädare.
5:14 tolv år 445‑433 f.Kr. Jfr not till 1:1.
5:17 stormän Med Peshitta; MT har "judar".
Komplotter mot Nehemja
6 1När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fått rapport om att jag hade byggt upp muren och att inga bräscher fanns kvar - låt vara att jag ännu inte satt in dörrar i portarna - 2sände Sanvallat och Geshem bud till mig: "Kom till Kefirim i Onodalen och möt oss där." De ville komma åt mig. 3Jag skickade budbärare till dem med svaret: "Jag står mitt uppe i ett viktigt arbete och kan inte komma. Arbetet avstannar om jag lämnar det för att träffa er." 4Fyra gånger sände de sin inbjudan, och varje gång svarade jag likadant. 5Sanvallat skickade sin tjänare med samma bud en femte gång, nu i form av ett öppet brev 6med följande lydelse: "Bland icke-judarna sägs - och Geshem bekräftar det - att du och de andra judarna tänker göra uppror, att det är därför du bygger muren och att du skall bli deras kung. 7Du lär till och med ha ordnat med profeter i Jerusalem som skall ropa: Juda har fått en konung! De här ryktena kommer nog att nå fram till kungen. Kom därför hit. Låt oss rådslå om saken."
8Jag sände honom följande svar: "Inget av det du talar om har ägt rum. Du har själv hittat på alltihop." 9Vad de allesammans ville var att skrämma oss. "De kommer att ge upp och arbetet blir aldrig utfört", tänkte de. Men i stället fortsatte jag med förnyade krafter.
10En dag gick jag till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetavel, som inte kunde lämna sitt hem. Han sade:
"Låt oss mötas i Guds hus,
inne i templet.
Låt oss stänga templets portar,
ty de kommer för att döda dig,
om natten skall de komma för att döda dig."
11Jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Och skulle en sådan som jag få gå in i templet och ändå behålla livet? Nej, jag går inte dit in." 12Jag insåg nu att han inte var sänd av Gud. Profetian om mig uttalade han därför att Tobia och Sanvallat hade mutat honom. 13Avsikten var att jag skulle bli rädd och begå en synd genom att göra som de ville. Jag skulle få en fläck på mitt rykte, så att de kunde sprida sitt förtal om mig.
14Min Gud, glöm aldrig Tobia och Sanvallat och deras ogärningar, eller profetissan Noadja och de andra profeterna som försökte skrämma mig.
Murbygget fullbordas
15Muren stod färdig den 25 elul, efter femtiotvå dagar. 16När våra fiender fick reda på det och folken omkring oss upptäckte det, framstod det för dem som ett under. De förstod att detta verk hade kommit till stånd med vår Guds hjälp.
17Under den här tiden skrev stormännen i Juda åtskilliga brev till Tobia och Tobia i sin tur till dem. 18Många i Juda var förbundna med honom genom ed; han var ju svärson till Shekanja, son till Arach, och hans son Jochanan var gift med en dotter till Meshullam, son till Berekja. 19De talade väl om honom inför mig och underrättade honom om mina göranden och låtanden. Tobia skickade också brev i syfte att skrämma mig.
6:2 Onodalen Belägen på neutralt område utanför Juda, i närheten av Lod (Lydda); se not till 1 Krön 8:12.
6:10 inte kunde lämna sitt hem Grundtextens innebörd osäker.
6:11 gå in i templet ... behålla livet Som lekman hade Nehemja trots sin ställning som ståthållare ingen rätt att uppehålla sig i själva tempelbyggnaden; jfr 4 Mos 18:7.
6:15 elul Augusti-september; Månad.
6:16 och folken omkring oss upptäckte det Annan tolkning "blev folken omkring oss förskräckta. Det".
7 1När muren nu var uppbyggd lät jag sätta in portdörrarna. Sedan fick dörrvaktare, sångare och leviter sina uppgifter. 2Befälet över Jerusalem gav jag åt min bror Hanani och fästningskommendanten Hananja, en plikttrogen man och gudfruktig som få. 3Jag gav dem denna order: "Jerusalems portar får inte öppnas förrän solen börjar bränna, och dörrarna skall stängas och reglas innan vakten går av. Dela in Jerusalems invånare i vaktlag och ställ var och en på sin post, var och en utanför sitt eget hus."
Jerusalems befolkning
4Staden var stor och vidsträckt, men befolkningen var liten och inga nya hus hade byggts. 5Min Gud ingav mig att samla stormännen, styresmännen och folket för att de skulle föras in i släktregistret. Jag fann då registret över dem som först bröt upp ur fångenskapen, och där stod skrivet:
6Detta är de män från vår provins som återvände från deportation och fångenskap. Den babyloniske kungen Nebukadnessar hade fört bort dem, men nu kom de tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 7De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.
Antalet israelitiska män: 8Paroshs släkt 2 172, 9Shefatjas släkt 372, 10Arachs släkt 652, 11Pachat Moabs släkt, dvs. Jeshuas och Joavs släkt, 2 818, 12Elams släkt 1 254, 13Sattus släkt 845, 14Sackajs släkt 760, 15Binnujs släkt 648, 16Bevajs släkt 628, 17Asgads släkt 2 322, 18Adonikams släkt 667, 19Bigvajs släkt 2 067, 20Adins släkt 655, 21Aters, dvs. Hiskias, släkt 98, 22Hashums släkt 328, 23Besajs släkt 324, 24Harifs släkt 112, 25männen från Givon 95, 26männen från Betlehem och Netofa 188, 27männen från Anatot 128, 28männen från Bet-Asmavet 42, 29männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743, 30männen från Rama och Geva 621, 31männen från Mikmas 122, 32männen från Betel och Aj 123, 33männen från Nebo 52, 34den andre Elams släkt 1 254, 35Harims släkt 320, 36männen från Jeriko 345, 37männen från Lod, Hadid och Ono 721 38och Senaas släkt 3 930.
39Präster: Jedajas släkt, dvs. Jeshuas familj, 973, 40Immers släkt 1 052, 41Pashchurs släkt 1 247 42och Harims släkt 1 017.
43Leviter: Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt, 74.
44Sångare: Asafs släkt 148.
45Dörrvaktare: Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt, Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt 138.
46Tempeltjänare: Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt, 47Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt, 48Levanas släkt, Hagavas släkt, Salmajs släkt, 49Hanans släkt, Giddels släkt, Gachars släkt, 50Reajas släkt, Resins släkt, Nekodas släkt, 51Gassams släkt, Ussas släkt, Paseachs släkt, 52Besajs släkt, meuniternas släkt, nefusiternas släkt, 53Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt, 54Baslits släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt, 55Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt, 56Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
57Ättlingar till Salomos slavar: Sotajs släkt, Soferets släkt, Peridas släkt, 58Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt, 59Shefatjas släkt, Hattils släkt, Pokeret Hassevajims släkt och Amons släkt. 60Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos slavar var sammanlagt 392.
61De som vänt tillbaka från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel: 62Delajas, Tobias och Nekodas släkter 642.
63Av prästerna: Hovajas släkt, Hackos släkt och Barsillajs släkt, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och antog dennes namn. 64De letade i släktregistren, men eftersom de inte fanns med där var de inte behöriga till prästämbetet. 65Provinsguvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills det framträdde en präst med urim och tummim.
66Hela församlingen bestod av inalles 42 360 personer, 67förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. Dessutom hade de 200 sångare och sångerskor. 68De hade 736 hästar, 245 mulor, 69435 kameler och 6 720 åsnor.
70Några av familjeöverhuvudena gav donationer till tempelfonden. Provinsguvernören gav 1 000 gulddareiker, 50 skålar och 30 prästdräkter till fonden. 71Andra familjeöverhuvuden gav 20 000 gulddareiker och 2 200 silverminor till tempelfonden. 72Det övriga folkets gåvor utgjordes av 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor och 67 prästdräkter.
73Prästerna, leviterna och en del av folket bosatte sig i Jerusalem, medan dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla övriga israeliter slog sig ner i sina hemstäder.
7:3 innan vakten går av Grundtextens innebörd osäker.
7:5 fann ... registret Den följande texten, 7:6‑73, återfinns med delvis andra namn och taluppgifter i Esr 2:1‑70. Jfr noter till Esr 2:2; 2:3‑58.
7:65 Provinsguvernören Se not till Esr 2:63.
7:65 Urim och tummim.
7:67 f. 200 sångare ... 245 mulor Med flera hebreiska handskrifter (Text; jfr Esr 2:66); MT har "245 sångare och sångerskor".
7:68-69 Motsvarar i MT 7:68; Kapitel- och versindelning.
7:70 f. gulddareiker, silverminor Mynt och vikt.
Lagen läses
När den sjunde månaden var inne bodde israeliterna var och en i sin stad. 8 1Hela folket samlades nu mangrant på torget framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta bokrullen med Moses lag, som Herren hade gett Israel. 2Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna nog att lyssna. Det var den första dagen i sjunde månaden. 3Han läste ur lagen på torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som var mogna nog, och hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. 4Esra, den skriftlärde, stod på en tribun av trä som hade byggts enkom för detta tillfälle. Till höger om honom stod Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och till vänster stod Pedaja, Mishael, Malkia, Hashum, Hashbaddana, Sakarja och Meshullam. 5Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn - han stod ju högre än de - och när han öppnade den reste sig hela folket upp. 6Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: "Amen, amen." De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. 7Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket, som stod kvar på sina platser. 8De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.
9Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: "Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta." Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. 10Och Esra fortsatte: "Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka." 11Och för att folket skulle tystna sade leviterna: "Var stilla, detta är en helig dag. Var inte bedrövade."
12Då gick alla hem till sitt för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjefest; de hade förstått det som man hade undervisat dem om.
Lövhyddefesten
13På månadens andra dag samlades överhuvudena för alla folkets familjer samt prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagen. 14De fann att det var skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt israeliterna att bo i lövhyddor under högtiden i den sjunde månaden. 15I alla städer och i Jerusalem skulle kungöras och tillkännages att man skulle gå ut bland bergen och hämta grenar av olivträd och vildoliv, myrten, palmer och andra lövträd för att bygga hyddor, så som det är skrivet.
16Och folket gick ut och hämtade grenar, och var och en byggde en hydda på sitt tak eller på sin gård. Man byggde också på gårdarna till Guds hus och på torgen vid Vattenporten och Efraimporten. 17Hela den församling som återvänt från fångenskapen byggde sig lövhyddor och bodde i dem. Så hade israeliterna inte gjort under tiden från Josua, Nuns son, till denna dag.
Nu var glädjen stor hos alla, 18och varje dag, från den första till den sista, läste Esra ur rullen med Guds lag. I sju dagar varade festen och den åttonde hölls en högtidssamling, så som det är stadgat.
8:1 ff. Det är oklart hur Esra och Nehemja tidsmässigt förhåller sig till varandra; jfr not till Esr 7:7. Enligt 8:9 skulle Esra och Nehemja ha befunnit sig i Jerusalem samtidigt, men det är inte troligt att så varit fallet. Oklarheten har också samband med att kap. 8‑10 sannolikt bygger på andra källor än Neh i övrigt.
8:1 Vattenporten Se 3:26.
8:1 bokrullen med Moses lag Troligen avses de fem Moseböckerna eller delar av dem; Lag.
8:2 Församling.
8:8 tolkade Grundtextens innebörd osäker; den har fattats som "förklarade" eller "översatte" (dvs. till arameiska).
8:9 Nehemja Se not till 8:1 ff. Troligen har Nehemjas namn infogats i texten i efterhand; jfr v. 10.
8:14 genom Mose hade befallt ... bo i lövhyddor Se 3 Mos 23:33‑43 och 5 Mos 16:13 ff.; Högtider.
8:16 Efraimporten Av namnet att döma en port ut mot Efraims område, dvs. norrut.
Folkets syndabekännelse
9 1Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 2De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser. 3De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud. 4Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani gick upp på leviternas podium och ropade med hög röst till Herren, sin Gud. 5Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sade: "Stå upp och lovprisa Herren, er Gud, han som är från evighet till evighet."
Må ditt ärofulla namn bli prisat,
det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
6Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.
7Du är Herren Gud,
som utvalde Abram,
som förde honom från Ur i Kaldeen
och gav honom namnet Abraham.
8Du fann att han var dig trogen,
och du slöt ett förbund med honom:
det land som beboddes av kanaaneer,
hettiter och amoreer,
perisseer, jevuseer och girgasheer
lovade du hans ättlingar.
Och du höll ditt löfte,
ty du är trofast.
9Du såg hur våra fäder led i Egypten,
vid Sävhavet hörde du deras rop.
10Du gjorde tecken och under med farao,
hans tjänare och folket i hans land,
ty du såg deras övermod mot våra fäder
och gjorde ditt namn ryktbart intill denna dag.
11Havet klöv du framför dem,
och de gick genom havet på torr mark.
Förföljarna vräkte du i djupet,
som en sten i mäktiga vatten.
12Du ledde dem om dagen i en pelare av moln
och om natten i en pelare av eld,
som lyste den väg de skulle gå.
13Du steg ner på Sinaiberget
och talade med dem från himlen.
Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar,
goda bud och befallningar.
14Din heliga sabbat kungjorde du,
och befallningar, bud och lag
gav du dem genom din tjänare Mose.
15Du gav dem bröd från himlen mot hungern,
vatten ur klippan mot törsten.
Du befallde dem
att gå och ta i besittning
det land du svurit att ge dem.
16Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade
och lyssnade inte till dina befallningar.
17De vägrade att lyda
och ville inte minnas de under
som du hade gjort med dem.
De var styvnackade och tog saken i egna händer
och ville återvända till slaveriet i Egypten.
Men du är en förlåtande Gud,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på kärlek,
och du övergav dem inte.
18De gjorde sig en gjuten kalv
och sade: "Detta är din Gud,
som har fört dig ut ur Egypten!"
och de hädade dig grovt.
19Ändå övergav du dem inte i öknen,
ty din barmhärtighet är stor.
Molnpelaren vek inte från dem om dagen
utan ledde dem på deras väg.
Eldpelaren lyste för dem om natten
på den väg de skulle gå.
20Du gav dem din goda ande
för att undervisa dem.
Du vägrade dem inte manna att äta,
du gav dem vatten i deras törst.
21I fyrtio år sörjde du för dem i öknen
så att de inte saknade något.
Deras kläder slets inte ut,
och deras fötter svullnade inte.
22Du gav dem folk och riken,
som du gjorde till deras randområden.
Så intog de länder som tillhörde
Sichon, kungen i Heshbon,
och Og, kungen av Bashan.
23Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor,
och du lät dem komma till det land
som deras fäder blivit lovade att ta i besittning.
24Och barnen tog landet i besittning.
Framför dem underkuvade du
kanaaneerna som bodde i landet,
och du gav dem i deras våld,
både kungarna och folket i landet,
de fick göra med dem vad de ville.
25De intog befästa städer
och bördiga landområden.
De tog i besittning välfyllda hus,
vattencisterner och vingårdar,
olivlundar och fruktträd i mängd.
De åt, de blev mätta och feta
och frossade på dina rika gåvor.
26Men de satte sig upp mot dig.
De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag,
de dödade dina profeter,
som med varningar sökte föra dem åter,
och de hädade dig grovt.
27Du utlämnade dem åt förtryckare,
de levde under förtryck.
Då ropade de i sin nöd till dig,
och du hörde det i din himmel.
I din stora barmhärtighet
sände du dem räddare,
de räddades ur förtryckarnas våld.
28Men när allt var lugnt igen
gjorde de på nytt vad som är ont inför dig.
Du prisgav dem åt fiender,
som fick herraväldet över dem.
När de åter ropade till dig
hörde du det i himlen och räddade dem
i din barmhärtighet, gång på gång.
29Med varningar sökte du få dem
att vända tillbaka till din lag.
Men de var övermodiga
och lydde inte dina befallningar.
De syndade mot dina stadgar,
som ger liv åt den som följer dem.
De spjärnade emot i trots,
de var sturska och vägrade lyda.
30Du hade tålamod med dem i många år
och lät din ande varna dem
genom dina profeter,
men de ville inte lyssna.
Då gav du dem i de främmande folkens våld,
31men i din stora barmhärtighet
förgjorde du dem inte helt,
och du övergav dem inte,
ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32Och nu, vår Gud,
store, väldige, fruktansvärde Gud,
du som troget står fast vid ditt förbund:
visa inte likgiltighet
för allt lidande som vi fått utstå
- våra kungar, våra furstar och präster,
våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk -
från de assyriska kungarnas tid
ända till denna dag.
33Du har varit rättvis
vad som än har drabbat oss,
du har visat dig trogen
även när vi förbrutit oss.
34Våra kungar och våra furstar,
våra präster och våra fäder
handlade inte efter din lag,
lyssnade inte på dina befallningar
och de varningar du givit.
35Och fast de hade sitt eget rike
och njöt allt det goda du givit dem,
fast de ägde det rymliga och bördiga land
som du hade låtit dem inta,
tjänade de ändå inte dig,
vände inte om från det onda de gjorde.
36I dag är vi slavar.
I det land du gav våra fäder,
att njuta dess frukter och goda gåvor,
där är vi slavar i dag.
37Dess rika gröda tillfaller kungar
som du satt över oss för våra synders skull.
Över våra kroppar och över vår boskap
härskar de egenmäktigt.
Vår nöd är stor.
Folket lovar att följa lagen
38Med hänsyn till allt detta avlägger vi ett högtidligt löfte som vi låter nedteckna. På det förseglade dokumentet står våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
9:7 Kaldeen.
9:9 Sävhavet.
9:17 tog saken i egna händer Grundtextens innebörd osäker. Annan tolkning "valde en ledare".
9:22 randområden Det hebreiska ordets betydelse osäker.
9:27 räddare Dvs. de domare som skildras i Domarboken.
9:32 från de assyriska kungarnas tid Sedan 700-talet f.Kr. då den assyriska stormakten krossade Nordriket, Israel, (722 f.Kr.) och inskränkte självbestämmanderätten för Sydriket, Juda.
9:38-10:39 Motsvarar i MT 10:1‑40; Kapitel- och versindelning.
10 1Undertecknarna var:
Provinsguvernören Nehemja, son till Hakalja, samt Sidkia, 2Seraja, Asarja, Jeremia, 3Pashchur, Amarja, Malkia, 4Hattush, Shevanja, Malluk, 5Harim, Meremot, Obadja, 6Daniel, Ginneton, Baruk, 7Meshullam, Avia, Mijamin, 8Maasja, Bilgaj, Shemaja - detta var prästerna.
9Leviter: Jeshua, son till Asanja, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel 10och deras ämbetsbröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rechov, Hashavja, 12Sackur, Sherevja, Shevanja, 13Hodia, Bani och Beninu.
14Folkets ledare: Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani, 15Bunni, Asgad, Bevaj, 16Adonia, Bigvaj, Adin, 17Ater, Hiskia, Assur, 18Hodia, Hashum, Besaj, 19Harif, Anatot, Nevaj, 20Magpiash, Meshullam, Hesir, 21Meshesavel, Sadok, Jaddua, 22Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hashuv, 24Hallochesh, Pilcha, Shovek, 25Rechum, Hashavna, Maaseja, 26Achia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana.
28Resten av folket - präster, leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar som har kommit till mognad - 29förenar sig med sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans befallningar och stadgar.
30"Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 31När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå från att indriva skulder. 32Och vi förpliktar oss att årligen betala en tredjedels sikel till gudstjänsten i vår Guds hus, 33för skådebröden, de dagliga matoffren och de dagliga brännoffren och för offren på sabbatsdagarna, nymånadsdagarna och högtiderna, för de heliga gåvor och syndoffer som bärs fram till försoning för Israel och för allt arbete i vår Guds hus.
34Vi - prästerna, leviterna och folket - har kastat lott om hur vedoffret skall föras familjevis till vår Guds hus vid bestämda tider varje år för att brinna på Herrens, vår Guds, altare, som det är skrivet i lagen.
35Vi förpliktar oss att årligen föra till Herrens hus den första grödan från vår mark och den första frukten från träd av alla slag. 36Vidare skall de förstfödda av våra söner och våra djur, som det är skrivet i lagen, och de förstfödda av både nötboskap och småboskap lämnas i vår Guds hus till prästerna som tjänstgör där. 37Det första av det vi bakar och de första frukterna av alla slags träd, av vin och av olja skall vi föra till prästernas förråd i vår Guds hus.
Tiondet av det som växer på vår mark skall vi ge till leviterna - de leviter som uppbär tionde i alla landsortsstäder. 38En präst, en av Arons släkt, skall följa med leviterna när de samlar in tiondet, och leviterna skall föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till kamrarna i förrådshuset. 39Det är till dessa förråd som israeliterna och leviterna skall föra gåvorna av säd, vin och olja. Där förvaras också tempelkärlen och utrustningen för de tjänstgörande prästerna, dörrvaktarna och sångarna. Vi skall aldrig försumma vår Guds hus."
10:31 folken i landet Se not till Esr 3:3.
10:31 vart sjunde år ... skulder Se 2 Mos 23:10 f.; 3 Mos 25:2 ff.; 5 Mos 15:1‑3. Sabbatsår.
10:32 sikel Mynt och vikt.
10:33 skådebröden Se not till 2 Mos 25:30.
10:34 vedoffret Nämns endast här och i 13:31 men inte i Moseböckerna. Avser troligen leveransen av ved för templets behov av bränsle för offren; jfr 3 Mos 6:8‑13.
10:35 Först.
10:37 Tiondet Se 4 Mos 18:21, 24. Tionde. Levit.
10:37 landsortsstäder Grundtextens innebörd osäker.
Bosättningen i Jerusalem och Juda
11 1Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem. Resten av folket utsåg genom lottkastning en tiondel att bo i Jerusalem, den heliga staden, och nio tiondelar att bo i övriga städer. 2De män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem välsignades av folket.
3Detta är de familjeöverhuvuden i provinsen Juda som bodde i Jerusalem, medan vanliga israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos slavar bodde i Judas städer, var och en på sin egen tomt i sin egen stad. 4I Jerusalem bodde ättlingar av både Judas och Benjamins stammar.
Judas ättlingar: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt, 5och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. 6Peres släkt, som bodde i Jerusalem, omfattade sammanlagt 468 vapenföra män.
7Och detta är Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 928. 9Joel, son till Sikri, hade befälet över dem, och Juda, Hassenuas son, var näst högste befälhavare i staden.
10Präster: Jedaja, son till Jojariv, Jakin, 11Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, den främste i Guds hus, 12och deras släktingar, som tjänstgjorde i templet, sammanlagt 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, 13och hans släktingar, familjeöverhuvuden, sammanlagt 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 128. Savdiel, son till Haggadol, hade befälet över dem.
15Leviter: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, 16och Shabbetaj och Josavad, som ledde det yttre arbetet på Guds hus och hörde till leviternas överhuvuden. 17Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som var ledare för lovsången och den som vid bönen stämde upp tackpsalmen, hans släkting Bakbukja, som var hans ställföreträdare, och Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.
19Dörrvaktare var Ackuv, Talmon och deras ämbetsbröder som höll vakt vid portarna, sammanlagt 172. 20Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i de andra städerna i Juda, var och en i sitt eget hus. 21Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa hade uppsikt över dem. 22Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika av Asafs släkt, som svarade för sången enligt ordningen för Guds hus. 23För dem fanns en kunglig förordning; den bestämde sångarnas dagliga tjänstgöring. 24Petachja, son till Meshesavel, en av ättlingarna till Serach, son till Juda, gick kungen till handa i allt som rörde folket.
25Beträffande orter med omgivande åkrar: några av Judas ättlingar bodde i Kirjat Arba med kringliggande byar, i Divon med dess byar, i Jekavseel med omgivande orter, 26i Jeshua, Molada och Bet Pelet, 27i Hasar Shual, i Beer Sheva med dess byar, 28i Siklag, i Mekona och i dess byar, 29i En Rimmon, i Sora och Jarmut, 30i Sanoach, i Adullam med omgivande orter, i Lakish med omgivande åkrar och i Aseka med dess byar. De bosatte sig alltså från Beer Sheva till Hinnoms dal.
31Några av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja och Betel med kringliggande byar, 32i Anatot, Nov, Ananja, 33Hasor, Rama, Gittajim, 34Hadid, Sevoim, Nevallat, 35Lod, Ono och Ge Hacharashim. 36Och av leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.
11:2 frivilligt bosatte sig ... välsignades av folket Att under rådande förhållanden bosätta sig i Jerusalem betraktades tydligen som en uppoffring.
11:8 och hans släktingar, tappra krigare Texten rekonstruerad; MT skadad.
11:20 Versen har troligen hört samman med v. 25. V. 21‑24, som bryter sammanhanget, har infogats senare.
Förteckning över präster och leviter
12 1Detta är de präster och leviter som återvände tillsammans med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua:
Seraja, Jeremia, Esra, 2Amarja, Malluk, Hattush, 3Shekanja, Rechum, Meremot, 4Iddo, Ginneton, Avia, 5Mijamin, Maadja, Bilga, 6Shemaja, Jojariv, Jedaja, 7Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. De var ledare för prästerna och för deras ämbetsbröder på Jeshuas tid.
8Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja. Han och hans ämbetsbröder ledde lovsången, 9medan Bakbukja, Unni och deras ämbetsbröder stod mitt emot dem, indelade i avdelningar.
10Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim till Eljashiv, Eljashiv till Jojada, 11Jojada till Jochanan och Jochanan till Jaddua.
12På Jojakims tid var prästsläkternas överhuvuden följande: Meraja för Serajas släkt, Hananja för Jeremias släkt, 13Meshullam för Esras släkt, Jochanan för Amarjas släkt, 14Jonatan för Malluks släkt, Josef för Shevanjas släkt, 15Adna för Harims släkt, Helkaj för Merajots släkt, 16Sakarja för Iddos släkt, Meshullam för Ginnetons släkt, 17Sikri för Avias släkt, ... för Minjamins släkt, Piltaj för Moadjas släkt, 18Shammua för Bilgas släkt, Jonatan för Shemajas släkt, 19Mattenaj för Jojarivs släkt, Ussi för Jedajas släkt, 20Kallaj för Sallus släkt, Ever för Amoks släkt, 21Hashavja för Hilkias släkt och Netanel för Jedajas släkt.
22Under Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid förtecknades prästsläkternas överhuvuden ända fram till persern Dareios regeringstid. 23De levitiska släkternas överhuvuden förtecknades i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid.
24Leviternas överhuvuden var Hashavja, Sherevja, Jeshua, Binnuj, Kadmiel och de ämbetsbröder som stod mitt emot dem, indelade i avdelningar, för att tacka och lova Gud, som gudsmannen David hade föreskrivit. 25Mattanja, Bakbukja och Obadja var sångare. Talmon och Ackuv var dörrvaktare, med uppsikt över förråden vid portarna. 26Dessa var samtida med Jojakim, son till Jeshua, son till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde.
Nehemja inviger stadsmuren
27När Jerusalems mur skulle invigas hämtade man leviterna till Jerusalem från alla platser där de bodde för att fira en invigningsfest med lovsång och med musik av cymbaler, harpor och lyror. 28De levitiska sångarna kom både från området kring Jerusalem och från netofateernas byar, 29från Bet Haggilgal och från trakten kring Geva och Asmavet, ty sångarna hade byggt sig byar runt Jerusalem. 30Prästerna och leviterna renade först sig själva. Sedan renade de folket, portarna och muren.
31Därefter lät jag ledarna i Juda stiga upp på muren och ställde upp två stora lovsångskörer. Den ena gick åt höger, uppe på muren, i riktning mot Dyngporten. 32Efter gick Hoshaja med hälften av ledarna i Juda. 33Asarja, Esra, Meshullam, 34Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, 35som var präster, blåste trumpet. Här gick också Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36och hans ämbetsbröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani. De spelade på de musikinstrument som gudsmannen David hade bestämt, och Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem. 37De gick förbi Källporten och rakt fram uppför trappan till Davids stad, trappan till muren ovanför Davids palats, och därefter fram till Vattenporten på östsidan. 38Den andra lovsångskören gick åt vänster, och jag följde efter med den andra hälften av folket. Vi gick uppe på muren förbi Ugnstornet till Breda muren 39och förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, dvs. Hundradetornet, fram till Fårporten och stannade vid Vaktporten.
40De båda lovsångskörerna ställde sedan upp sig i Guds hus. Så gjorde också jag tillsammans med hälften av styresmännen, 41och dessutom prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter 42och Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna stämde upp under ledning av Jisrachja.
43Denna dag offrades stora offer och alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen var glada. Och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring.
Åtgärder för tempeltjänsten
44Denna dag tillsattes också män som skulle ha uppsikt över de kamrar som tjänade till förråd för offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Där samlades det som prästerna och leviterna enligt lagen skulle ha från städernas åkrar. Glädjen var stor i Juda över att prästerna och leviterna var i tjänst 45och att de skötte gudstjänsterna och reningsriterna, liksom sångarna och dörrvaktarna skötte sina uppgifter enligt Davids och hans son Salomos anvisningar. 46Ty redan på Davids och Asafs tid fanns ledare för sångarna vid tackpsalmen och lovsången till Gud. 47Och på Serubbabels och Nehemjas tid brukade hela Israel ge sångarna och dörrvaktarna vad de behövde för var dag. Man gav leviterna vad som helgats åt dem, och leviterna gav Arons söner deras andel.
12:12-21 Släktnamnen svarar mot dem i 12:1‑6. Listan i v. 1‑6 har 22 namn, men den i v. 12‑21 har 21. I flera fall uppvisar listorna olika namnformer. MT har rättats bara i uppenbara fall.
12:17 ... för Minjamins släkt Ett namn saknas i MT och kan inte rekonstrueras.
12:28 netofateerna Se not till 1 Krön 9:16.
12:31 Den ena gick åt höger Varifrån de två processionerna utgick är ovisst, men utgångspunkten kan ha varit någonstans på den västra mursträckan. Den första gruppen gick då åt söder, den andra (v. 38) åt norr.
12:39 Vaktporten Möjligen identisk med Mönstringsporten; se not till 3:31.
12:47 och leviterna gav Arons söner Leviterna var skyldiga att ge en tiondel av tiondet till prästerna; se 10:38.
Nehemjas reformer
13 1Denna dag läste man för folket ur Moses bok och fann att det stod skrivet där att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få upptas i Guds församling. 2De kom ju inte israeliterna till mötes med bröd och vatten utan lejde Bileam till att förbanna dem, men vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse. 3När de hade hört lagen avskilde de alla av främmande ursprung från Israel.
4En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia, 5gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna. 6När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få 7resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus, 8blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet. 9Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.
10Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten. 11Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen. 12Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna. 13Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.
14Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.
15Vid samma tid såg jag i Juda några som trampade vinpressarna på sabbaten. Andra kom med spannmål som de lastade på åsnor eller med vin, druvor, fikon och andra varor och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja sina livsmedel. 16Några män från Tyros som bodde i Jerusalem förde in fisk och allehanda varor för att sälja till judarna på sabbaten - och det i Jerusalem. 17Då gick jag till rätta med stormännen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni bära er så illa åt och vanhelga sabbatsdagen? 18Var det inte därför att våra fäder gjorde så som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och staden? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!" 19När mörkret föll över Jerusalems portar på kvällen före sabbaten gav jag order om att dörrarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän sabbaten var över. Jag ställde också några av mina män vid portarna för att inget gods skulle föras in på sabbaten. 20Det hände ett par gånger att köpmän och varuförsäljare tillbringade natten utanför Jerusalem, 21men jag varnade dem: "Varför tillbringar ni natten framför muren? Om det upprepas kommer jag att ta i med hårdhandskarna!" I fortsättningen kom de inte under sabbaten. 22Sedan gav jag order till leviterna att rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig.
Min Gud, kom ihåg mig också för detta och skona mig i din stora godhet.
23Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24Av deras barn talade hälften ashdoditiska eller något av de andra språken och kunde inte längre tala hebreiska. 25Jag gick till rätta med dem, förbannade dem, slog några av dem, drog dem i håret och besvor dem vid Gud: "Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 26Var det inte på det sättet som Salomo, Israels kung, syndade? Bland de många folken fanns det ingen kung som var hans like, och han var så älskad av sin Gud att han sattes till kung över hela Israel. Men utländska kvinnor fick även honom att synda. 27Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda och är otrogna mot vår Gud genom att gifta er med utländska kvinnor!"
28En son till Jojada, son till översteprästen Eljashiv, var svärson till horoniten Sanvallat; honom skickade jag bort.
29Min Gud, glöm dem aldrig, ty de har befläckat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund.
30Så renade jag israeliterna från allt utländskt, och jag fastställde arbetsordningar för prästerna och leviterna, så att var och en av dem visste vad han hade att göra. 31Jag föreskrev också vid vilka tider vedoffret och det första av grödan skulle frambäras.
Min Gud, kom ihåg detta och räkna mig det till godo.
13:1 det stod skrivet 5 Mos 23:3‑5.
13:4 Tobia Se not till 2:10.
13:6 kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon Dvs. 433 f.Kr.; jfr not till 1:1. De persiska kungarna härskade över det tidigare babyloniska riket.
13:14 Min Gud, kom ihåg mig för detta Jfr Mal 3:16 med not.
13:15 Sabbat.
13:16 Tyros.
13:19 mörkret föll över Grundtextens innebörd osäker.
13:23 Ashdod Ursprungligen en filisteisk stad, här beteckning för ett större område väster om Juda; jfr 4:7 med not.
13:27 Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till ... och är ... genom att gifta er Grundtextens innebörd osäker. Annan tolkning "Skall vi rätta oss efter er och göra oss skyldiga till … och vara … genom att gifta oss?"
13:28 horoniten Sanvallat Se not till 2:10.
Till Esra
Till Ester