Christer Malmbergs värld - Texter

Bibeln

Gamla testamentet

Josua

Övergången av Jordan förbereds

1 1När Mose, Herrens tjänare, var död sade Herren till Moses medhjälpare Josua, Nuns son: 2"Min tjänare Mose är död. Gå nu över Jordan med hela detta folk till det land jag ger åt dem, åt israeliterna. 3Varje fotsbredd mark ni trampar ger jag er, så som jag lovat Mose. 4Från öknen och från Libanon fram till den stora floden, Eufrat - allt hettitiskt land - och till Medelhavet i väster skall ert område sträcka sig. 5Ingen skall kunna hålla stånd mot dig så länge du lever. Jag skall vara med dig som jag var med Mose och inte svika dig, inte överge dig. 6Var tapper och stark! Du skall göra till detta folks egendom det land som jag med ed lovat att ge deras fäder. 7Så var tapper och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. 8Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. 9Jag har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör."

10Josua befallde då folkets förmän 11att gå runt i lägret och säga till folket: "Gör i ordning proviant! Om tre dagar skall ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, er Gud, ger er och ta det i besittning." 12Till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam sade Josua: 13"Tänk på de anvisningar ni fick av Herrens tjänare Mose, när han sade att Herren, er Gud, skulle ge er detta land och låta er bli bofasta. 14Era kvinnor och barn och er boskap skall stanna kvar i landet som Mose gett er öster om Jordan. Men ni själva, alla tappra krigare, skall ställa upp till strid och gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem, 15tills Herren har låtit dem bli bofasta liksom ni själva och även de har intagit det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni återvända till det land som är er egendom, det land som Herrens tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan, den östra sidan." 16De svarade Josua: "Allt du befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 17Som vi lydde Mose skall vi lyda dig, må bara Herren, din Gud, vara med dig, som han var med Mose. 18Var och en som trotsar ditt ord och inte lyder dig i allt du befaller skall dödas. Var tapper och stark!"

1:1 Josua I 4 Mos 27:12‑23 utses Josua till Moses efterträdare. Josuaboken skildrar hur de israelitiska stammarna under hans ledning erövrar Kanaan och delar upp landet mellan sig. Jos ingår i det s.k. deuteronomistiska historieverket; Berättande skrifter.

1:3 ff. så som jag lovat Mose Se 5 Mos 11:24.

1:4 Eufrat Se not till 5 Mos 1:7.

1:4 allt hettitiskt land Orden kan vara ett tillägg som kommit in på fel ställe i texten. Hettiter.

1:7 f. den lag ... Mose gav dig ... lagens bok Troligen avses den lagsamling som utgör huvuddelen av 5 Mos; se not till 5 Mos 4:44. Jfr 2 Kung 22:8‑10. Lag.

1:10 folkets förmän Se not till 5 Mos 20:5.

1:14 öster om Jordan Ordagrant "på andra sidan Jordan"; se not till 4 Mos 22:1.

De två spejarna i Rachavs hus

2 1Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. 2Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet 3sände han bud till Rachav: "Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet." 4Kvinnan gömde de båda männen och svarade: "Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. 5När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem." 6I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. 7Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.

8Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. 9Hon sade: "Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. 10Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. 11När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: 13låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö." 14Männen svarade: "Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet."

15Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren. 16Och hon gav dem rådet: "Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta." 17Männen sade: "Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära. 18När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus. 19Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död. 20Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära." - 21"Som ni säger får det bli", sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.

22Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem. 23Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om. 24De sade: "Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet."

2:1 Shittim Se not till 4 Mos 25:1.

2:10 Sichon och Og Se 4 Mos 21:21‑35.

2:15 hennes hus ... inne i själva muren I städer med dubbelmur kunde bostäder byggas mellan den yttre och den inre muren.

Övergången av Jordan

3 1Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. 2Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret 3och befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, 4men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare."

5Josua sade till folket: "Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er." 6Till prästerna sade han: "Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket." Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

7Herren sade till Josua: "Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. 8Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan."

9Josua sade till israeliterna: "Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord." 10Han fortsatte: "Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: 11förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. 12Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. 13När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur."

14Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. 15Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet - Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden - 16stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. 17Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden.

3:1-17 Under.

3:3 förbundsark Ark.

3:10 kanaaneer ... jevuseer Se not till 1 Mos 15:19 ff.; Folknamn.

3:16 Adam Stad nära Jabboks utlopp i Jordan; se not till 1 Mos 32:22.

De tolv stenarna

4 1När allt folket hade gått över Jordan sade Herren till Josua: 2"Välj ut tolv män bland folket, en från varje stam, 3och befall dem: Hämta tolv stenar från det ställe i Jordan där prästerna står stilla, ta med dem över och lägg ner dem där ni slår läger för natten."

4Josua kallade till sig de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, 5och sade till dem: "Gå framför Herrens, er Guds, ark mitt ut i Jordan, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar. 6Detta skall vara ett tecken bland er. När era barn en gång frågar: Vad betyder de här stenarna? 7skall ni svara: Jordans vatten hejdades i sitt lopp inför Herrens förbundsark. När den gick över Jordan hejdades vattnet i sitt lopp. De här stenarna skall vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid."

8Israeliterna gjorde som Josua hade befallt dem. De hämtade tolv stenar ur Jordan, lika många som Israels stammar, som Herren hade sagt till Josua, och tog med dem över floden till nattlägret och ställde dem där.

9Josua reste tolv stenar mitt ute i Jordan på det ställe där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag.

10Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, helt enligt Moses befallning till Josua. Folket skyndade sig över. 11När alla hade kommit över floden bars Herrens ark över, och prästerna tog täten framför folket. 12Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna, som Mose hade sagt till dem. 13Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko. 14Den dagen gav Herren Josua storhet, så att israeliterna vördade honom, som de hade vördat Mose så länge han levde.

15Herren sade till Josua: 16"Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan." 17Då befallde Josua prästerna: "Stig upp ur Jordan." 18Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. 19Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns.

20De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, 21och han sade till israeliterna: "När era barn en gång frågar sina fäder: Vad betyder de här stenarna? 22skall ni förklara för dem: Israeliterna gick torrskodda över Jordan 23när Herren, er Gud, lät Jordans vatten torka bort inför er tills ni gått över, liksom han gjorde med Sävhavet, som han lät torka bort inför oss tills vi gått över. 24Det skedde för att alla jordens folk skall förstå att Herrens hand är stark och för att de alltid skall frukta Herren, er Gud."

4:1 ff. I kapitlet har två olika traditioner sammanfogats, en där tolv stenar bärs från Jordans östra sida ut i floden (v. 5‑7, 9) och en där tolv stenar tas upp ur Jordan och förs över till Jordans västra sida (v. 3, 8, 20).

4:19 den tionde dagen i den första månaden Den dag då man enligt 2 Mos 12:2‑5 skulle börja förbereda påsken. Påskfirandet skildras i 5:10 f. Högtider.

4:19 Gilgal Se not till 5:9.

5 1När de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den västra sidan, och de kanaaneiska kungarna vid havet fick höra hur Herren hade låtit Jordans vatten torka bort inför israeliterna tills de gått över floden, rann deras mod bort, och de kände sig maktlösa inför israeliterna.

Omskärelse och påskfirande

2Nu sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång." 3Då gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. 4Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten. 5Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren. 6I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen. 8När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig. 9Herren sade till Josua: "I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten." Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag.

10När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. 11Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. 12Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.

Josuas syn vid Jeriko

13En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: "Hör du till oss eller till våra fiender?" 14Han svarade: "Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit." Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: "Herre, vad har du att säga till din tjänare?" 15Anföraren för Herrens här svarade: "Ta av dig dina skor, du står på helig mark." Josua gjorde så.

5:2 omskär Omskärelsen var en förutsättning för påskfirandet i v. 10; jfr 2 Mos 12:43 ff.

5:9 lyft av I hebreiskan anspelning på Gilgal.

5:10 påsk Högtider.

5:13 en man Ängel.

5:14 Nu har jag kommit Grundtextens innebörd osäker. Möjligen inledde dessa ord en längre mening vars slut fallit bort.

Erövringen av Jeriko

6 1Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. 2Men Herren sade till Josua: "Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld. 3Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. 4Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. 5När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in."

6Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade: "Lyft upp förbundsarken. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför Herrens ark." 7Till folket sade han: "Tåga runt staden. Krigarna skall gå framför Herrens ark."

8När Josua hade talat till folket gick de sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herren och stötte i hornen; Herrens förbundsark följde bakom dem. 9Krigarna gick framför prästerna som stötte i hornen, och eftertruppen följde bakom arken, och hela tiden stötte man i hornen. 10Josua hade befallt folket: "Höj inget härskri! Håll er tysta, inte ett ord! Först den dag då jag säger åt er att höja härskri skall ni göra det." 11Så lät han Herrens ark bäras runt staden, ett varv. Därefter begav de sig till lägret och övernattade där.

12Nästa morgon var Josua tidigt uppe. Prästerna lyfte upp Herrens ark, 13och de sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och stötte hela tiden i hornen. Krigarna gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Herrens ark, och hela tiden stötte man i hornen. 14De tågade runt staden ett varv denna andra dag och återvände därefter till lägret. Så gjorde de sex dagar.

15Den sjunde dagen var de uppe i gryningen och tågade på samma sätt runt staden, sju varv; endast den dagen tågade de sju varv runt staden. 16På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: "Höj härskri! Herren ger er staden. 17Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse och tillhöra Herren. Bara Rachav, skökan, skall få leva, hon och de som är hos henne i huset, eftersom hon gömde männen som vi sände ut. 18Akta er för det som är vigt åt förintelse, så att ni inte frestas att ta av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över Israel. 19Allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn skall helgas åt Herren och föras till Herrens skattkammare."

20Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden. 21Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner. 22Till de två männen som spionerat i landet sade Josua: "Gå in i skökans hus och för ut henne själv och alla hennes anhöriga, så som ni lovat henne med ed." 23De båda männen gick in och förde ut Rachav, hennes far och mor och bröder och alla hennes anhöriga. Hela hennes släkt fick slå sig ner utanför Israels läger. 24Staden och allt som fanns i den brändes; bara silvret och guldet och föremålen av koppar och järn lades i skattkammaren i Herrens hus. 25Men skökan Rachav och hennes familj och alla hennes anhöriga skonades av Josua. Hon fick slå sig ner bland israeliterna, där hennes ättlingar bor än i dag, eftersom hon hade gömt de män Josua sänt som spejare till Jeriko.

26Josua förestavade nu denna ed: "Förbannad av Herren är den som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko. Hans förstfödde son är priset om han lägger grunden, hans yngste om han reser porten."

27Herren var med Josua, och hans rykte spreds över hela landet.

6 Skildringen av Jerikos erövring har troligen vuxit fram under lång tid och fortlöpande byggts på med nya inslag, delvis svårförenliga. Erövringen är inte historiskt och arkeologiskt belagd.

6:4 Sju präster, sju vädurshorn, Den sjunde dagen, sju varv Sju.

6:4 Ark.

6:19 Herrens skattkammare Uppgiften förutsätter att templet i Jerusalem, där det fanns ett flertal skattkamrar, redan har byggts.

6:21 Förintelse.

Akans förbrytelse och det misslyckade fälttåget mot Aj

7 1Men israeliterna förgrep sig på det som var vigt åt förintelse: Akan, son till Karmi, son till Savdi, son till Serach av Juda stam, tog av detta. Då vredgades Herren på israeliterna.

2Från Jeriko sände Josua några män till Aj, nära Bet Aven, öster om Betel, med order att spionera på landet. Männen gav sig i väg till Aj och spionerade. 3Därefter återvände de och sade till Josua: "Hela hären behöver inte rycka ut. Ett par tre tusen man är nog för att ta Aj. Låt inte hela hären göra sig besvär, där bor så få." 4Omkring 3 000 krigare begav sig då dit, men de fick ta till flykten för ajiterna, 5som dödade trettiosex av dem. Ajiterna förföljde dem från stadsporten ända till Stenbrotten och dödade dem på vägen ner dit. Då rann Israels mod bort som vatten.

6Josua rev sönder sina kläder och föll ner med ansiktet mot marken inför Herrens ark och blev liggande så ända till kvällen, liksom Israels äldste. De strödde jord på huvudet, 7och Josua ropade: "Ack, Herre, min Gud, varför förde du detta folk över Jordan? För att ge oss i amoreernas våld? För att förgöra oss? Om vi ändå hade valt att stanna på andra sidan Jordan! 8Herre, vad kan jag säga, nu när Israel vänt ryggen till och flytt för sina fiender? 9När kanaaneerna och alla de andra som bor i landet får höra det angriper de oss från alla håll och utplånar vårt namn från jorden. Hur skall du då rädda ditt namns ära?"

10Då sade Herren till Josua: "Stig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot marken? 11Israeliterna har syndat och brutit det förbund som jag befallde dem att hålla. De tog av det som var vigt åt förintelse, de stal det och lade det i smyg bland sina ägodelar. 12Därför kan Israel inte hålla stånd mot sina fiender utan måste vända ryggen till och fly: israeliterna är vigda åt förintelse. Jag skall inte längre vara med er, om ni inte utplånar det som är vigt åt förintelse. 13Se nu till att folket renar sig. Säg: Gör er rena till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Israel, du har hos dig sådant som är vigt åt förintelse. Ni kan inte hålla stånd mot era fiender förrän ni har gjort er av med det. 14I morgon bitti skall ni stiga fram, stam för stam. Den stam som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, släkt för släkt. Den släkt som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, familj för familj. Den familj som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, man för man. 15Den lotten då faller på därför att han har det som är vigt åt förintelse, han skall brännas med allt han äger. Han har brutit Herrens förbund och begått ett nidingsdåd i Israel."

16Tidigt nästa morgon lät Josua Israel stiga fram, stam för stam, och lotten föll på Judas stam. 17Han lät Judas släkter stiga fram, och lotten föll på Serachs släkt. Han lät Serachs släkt stiga fram, familj för familj, och lotten föll på Savdi. 18Han lät hans familj stiga fram, man för man, och lotten föll på Akan, son till Karmi, son till Savdi, son till Serach av Juda stam. 19Josua sade till Akan: "Min son, ära Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Tala om vad du har gjort, dölj ingenting för mig." 20Akan svarade: "Ja, det är jag som har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta har jag gjort: 21bland bytet fick jag se en fin babylonisk mantel, tvåhundra siklar silver och en guldtacka på femtio siklar. Jag blev frestad av det, så jag tog det. Nu ligger det nergrävt i mitt tält med silvret underst." 22Josua skickade i väg några män, som skyndade bort till tältet. Och mycket riktigt, där låg allt nergrävt med silvret underst. 23De tog med alltsammans från tältet till Josua och israeliterna och lade ner det inför Herren.

24Därefter tog Josua Akan, Serachs son, och silvret, manteln och guldtackan, hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, hans tält och allt han ägde, och han och de andra israeliterna förde alltsammans till Akordalen, Olycksdalen. 25Där sade Josua: "Du drog olycka över oss - i dag skall Herren dra olycka över dig." Och hela Israel stenade Akan. De brände och stenade allt. 26Över Akan kastade de upp ett väldigt stenröse; det finns kvar än i dag. Då upphörde Herren att vredgas. Så fick platsen namnet Akordalen, och det heter den än i dag.

7:1 Serach Son till Juda och hans svärdotter Tamar (1 Mos 38:3).

7:1 vredgades Herren på israeliterna Enligt äldre israelitisk tro drar individuell synd med sig kollektiv skuld och kollektivt straff. Vrede.

7:2 Aj Namnet betyder "ruin". Aj, som låg 3 km öster om Betel, var en ruinstad redan vid tiden för berättelsen.

7:2 Bet Aven Namnet betyder "ondskans boning" och används ibland som en nedsättande beteckning på Betel.

7:5 Stenbrotten Det hebreiska ordets betydelse osäker.

7:7 amoreerna Här samlingsbeteckning på den förisraelitiska befolkningen i landet; Amoreer.

7:9 ditt namns ära Se not till Ps 23:3.

7:9 kanaaneerna Här beteckning på en mindre befolkningsgrupp i landet; Kanaan.

7:12 Förintelse.

7:14 Herren låter lotten falla på Lottens utfall ses inte som slumpens verk utan som Herrens; jfr Ords 16:33. Hur lottförfarandet praktiskt gick till är okänt; jfr 1 Sam 10:20 ff.

7:17 familj för familj Med några hebreiska handskrifter och Peshitta; MT har "man för man".

7:21 siklar Mynt och vikt.

7:24 Akordalen, Olycksdalen Troligen nära Jeriko. Namnet Akor anspelar på det hebreiska ordet för "dra olycka över" (jfr v. 25; Hos 2:15).

Erövringen och ödeläggelsen av Aj

8 1Herren sade till Josua: "Var inte rädd, fäll inte modet! Ta med dig allt ditt krigsfolk och dra ut mot Aj. Jag ger Ajs kung, hans folk, hans stad och hans land i ditt våld. 2Med Aj och dess kung skall du göra som du gjorde med Jeriko och dess kung, men bytet och boskapen får ni behålla. Ordna ett bakhåll på andra sidan staden."

3Josua och allt krigsfolket bröt upp för att dra ut mot Aj. Han valde ut 30 000 tappra krigare och skickade i väg dem nattetid 4med denna order: "Lägg er i bakhåll på andra sidan staden, inte alltför långt ifrån, och håll er redo. 5Jag och allt folk som jag har med mig rycker fram mot staden. När de drar ut mot oss som förra gången flyr vi för dem, 6så att de följer efter oss tills vi lockat dem bort från staden. De tror ju att vi flyr för dem som förra gången. Medan vi flyr 7skall ni lämna bakhållet och inta staden. Herren, er Gud, ger den i ert våld. 8När ni erövrat staden, stick den då i brand. Gör som Herren sagt. Det är min order." 9Han skickade i väg dem, och de lade sig i bakhåll mellan Betel och Aj, väster om Aj. Josua tillbringade natten i dalen.

10Tidigt nästa morgon mönstrade Josua sin här och ryckte fram mot Aj med Israels äldste i spetsen för hären. 11När krigsfolket han hade med sig kommit nära staden slog de läger norr om Aj, med en dalgång mellan sig och staden. 12Josua lät omkring 5 000 man lägga sig i bakhåll väster om staden, mellan Betel och Aj. 13Hären fick gå i ställning, både huvudstyrkan norr om staden och den mindre truppen väster om den. Josua tillbringade natten i dalen. 14När Ajs kung fick se det drog han skyndsamt ut med allt sitt folk till en samlingsplats åt öknen till för att möta Israel i strid. Han visste inte att folk låg i bakhåll på andra sidan staden. 15Josua och israeliterna slog till reträtt och flydde ut mot öknen. 16Allt folket i Aj bådades upp för att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades bort från staden. 17Inte en enda man blev kvar i Aj, alla följde efter israeliterna, och när de förföljde dem lämnade de staden öppen.

18Då sade Herren till Josua: "Sträck ut sabeln i din hand mot Aj. Jag ger staden i ditt våld." Josua sträckte ut sin sabel mot staden. 19Så snart han sträckte ut sin hand lämnade bakhållsstyrkan snabbt sitt gömställe och stormade fram mot staden, intog den och stack den genast i brand. 20När ajiterna vände sig om fick de se röken från staden stiga upp mot himlen, men de hade ingen möjlighet att fly åt något håll, ty hären som flytt ut mot öknen gjorde nu helt om mot förföljarna. 21När Josua och israeliterna såg att staden intagits av bakhållsstyrkan och att det steg upp rök därifrån, vände de om och angrep ajiterna. 22De andra gjorde då ett utfall från staden mot ajiterna, som hamnade mitt emellan, med israeliter både framför och bakom. De blev så grundligt slagna att ingen kom undan, ingen lyckades fly. 23Ajs kung togs levande och fördes till Josua.

24När israeliterna hade dödat alla män från Aj på öppna fältet, i öknen dit de förföljt dem, och alla till sista man hade stupat för svärdet, då återvände de till Aj och högg ner dem som fanns där. 25Antalet dödade den dagen, män och kvinnor, var 12 000, hela befolkningen i Aj. 26Josua drog inte tillbaka sin hand med den utsträckta sabeln förrän alla som bodde i Aj vigts åt förintelse. 27Men boskapen och bytet från staden behöll israeliterna, så som Herren hade befallt Josua. 28Josua brände ner staden och gjorde den för alltid till en ruinhög; det är den än i dag. 29Kungen i Aj hängde han upp på en påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid solnedgången befallde Josua att liket skulle tas ner. De slängde det utanför stadsporten och kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset finns kvar än i dag.

Altarbygget på Evalberget

30Nu byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på Evalberget, 31så som Herrens tjänare Mose hade befallt israeliterna och så som det står skrivet i Moses lagbok, ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn. Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 32På dessa stenar gjorde Josua i israeliternas åsyn en avskrift av den lag som Mose skrivit. 33Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på bägge sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark, allesammans, främlingar som infödda. Hälften stod vända mot Gerisimberget, hälften mot Evalberget, så som Mose, Herrens tjänare, en gång bestämt att det skulle vara när Israel välsignades. 34Därefter läste Josua upp alla lagens ord, välsignelser och förbannelser, alldeles så som det står skrivet i lagboken. 35Inte ett ord av det som Mose stadgat utelämnade Josua. Allt lästes upp för Israels församling samt för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.

8 Ajs erövring skildras på liknande sätt som då israeliterna intar det benjaminitiska Giva (Dom 20).

8:28 ruinhög Jfr not till 7:2.

8:29 hängde han upp på en påle Se not till 5 Mos 21:22.

8:31 ett altare av ohuggna stenar Se not till 5 Mos 27:6.

8:31 Moses lagbok Lag.

8:33 Äldste. Ark.

8:33 Gerisimberget, Evalberget Se not till 5 Mos 11:29.

8:34 välsignelser och förbannelser Dessa återfinns i 5 Mos 27‑28.

Givoniternas list och israeliternas bestraffning

9 1När alla kungarna väster om Jordan, i bergsbygden, i Låglandet och längs Medelhavets kust ända upp mot Libanon, hettiter, amoreer, kanaaneer, perisseer, hiveer och jevuseer, hörde vad som hade hänt, 2slöt de sig samman för att enade gå ut i krig mot Josua och Israel.

3Men när folket i Givon hörde talas om vad Josua hade gjort med Jeriko och Aj, 4tillgrep de för sin del en list. De försåg sig med färdkost, lastade sina åsnor med gamla säckar och gamla spruckna och lappade vinläglar 5och satte på sig slitna, lagade sandaler och slitna kläder, och brödet de tog med sig var torrt och smuligt. 6Så begav de sig till Josua i lägret i Gilgal och sade till honom och israeliterna: "Vi kommer från ett land långt borta. Slut förbund med oss!" 7Israeliterna svarade hiveerna: "Ni kanske bor här i närheten. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8De sade till Josua: "Vi är dina tjänare." - "Vilka är ni, och var kommer ni ifrån?" frågade han. 9De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta, därför att ryktet om Herren, din Gud, har nått oss. Vi har hört berättas om honom, om allt han gjorde i Egypten 10och allt han gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon, Heshbons kung, och Og, Bashans kung i Ashtarot. 11Våra äldste och alla i vårt land sade till oss att ta med färdkost och söka upp er och säga: ’Vi är era tjänare. Slut förbund med oss!’ 12Här är vårt bröd. Det var nybakt när vi tog med det som färdkost hemifrån, den dag vi började vår resa hit, och se nu så torrt och smuligt det har blivit! 13Och här är läglarna som var nya när vi fyllde dem. Se så spruckna de är! Se på våra kläder och sandaler, de är utslitna, så långt har vi färdats!" 14Då tog ledarna emot av deras färdkost utan att rådfråga Herren. 15Josua slöt ett fredsförbund med dem och lovade att de skulle få leva. Ledarna för menigheten bekräftade det med ed.

16Tre dagar efter det att förbundet slutits fick israeliterna veta att givoniterna var deras grannar och bodde alldeles i närheten. 17Då bröt de upp och kom på tredje dagen fram till deras städer, Givon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18Men israeliterna dödade dem inte, på grund av den ed som menighetens ledare hade svurit dem vid Herren, Israels Gud. Hela menigheten knotade mot ledarna, 19men de svarade: "Vi har svurit dem en ed vid Herren, Israels Gud, och nu kan vi inte röra dem. 20Så här gör vi: vi låter dem leva, så drabbar oss ingen vrede för eden vi svor dem. 21De får leva", sade ledarna, "men de får hugga ved och bära vatten åt hela menigheten." Och menigheten lydde sina ledare.

22Josua kallade till sig givoniterna och sade: "Varför lurade ni oss? Ni sade att ni bodde mycket långt ifrån oss, och så bor ni här i närheten! 23Förbannade skall ni vara! Ingen av er skall slippa att tjäna som slav och hugga ved och bära vatten till min Guds hus." 24De svarade honom: "Dina tjänare fick veta att Herren, din Gud, hade kungjort för sin tjänare Mose att han skulle ge hela landet åt er och förgöra alla invånarna där. Då fruktade vi för våra liv, det var därför vi gjorde som vi gjorde. 25Nu är vi i ditt våld. Gör med oss vad du finner rätt och riktigt." 26Josua gjorde så med dem: han räddade dem från israeliterna, och de dödade dem inte. 27Men samma dag bestämde han att de skulle hugga ved och bära vatten åt menigheten och till Herrens altare, och så gör de än i dag, på den plats som Herren har utvalt.

9:3 Givon.

9:7 hiveerna Folknamn.

9:10 Sichon, Og Se 4 Mos 21:21‑35.

9:14 tog ... emot av deras färdkost Att dela bröd med någon var ett tecken på gemenskap; jfr 1 Mos 26:26‑31; 31:46, 54.

9:16-27 Upprepningar och varianter i berättelsen kan bero på att flera traditioner har sammanfogats. Så är t.ex. v. 18‑21 och v. 22‑27 samma berättelse men med ledarna resp. Josua i huvudrollen.

9:21 hugga ved och bära vatten Se 5 Mos 29:11 med not.

9:27 på den plats som Herren har utvalt Jerusalem.

Josua besegrar de fem amoreiska kungarna

10 1När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Aj och vigt det åt förintelse - att han gjort med Aj och dess kung som han gjort med Jeriko och dess kung - och att folket i Givon hade slutit fred med israeliterna och bodde i närheten av dem, 2blev han mycket rädd, ty Givon var en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna, större än Aj, och alla männen där var tappra kämpar. 3Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, skickade bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Devir, kungen i Eglon: 4"Kom hit och hjälp mig, så skall vi besegra Givon, som har slutit fred med Josua och israeliterna." 5De fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, samlades med alla sina trupper, och de belägrade och anföll Givon. 6Men givoniterna skickade bud till Josua i lägret i Gilgal: "Lämna inte dina tjänare i sticket! Skynda hit till vår hjälp, rädda oss! Alla de amoreiska kungarna i bergsbygden har slutit sig samman mot oss." 7Josua ryckte ut från Gilgal med allt sitt krigsfolk, alla sina tappra krigare.

8Herren sade till Josua: "Var inte rädd för dem, jag ger dem i ditt våld. Ingen av dem skall kunna hålla stånd mot dig." 9Josua överrumplade amoreerna efter att hela natten ha ryckt fram från Gilgal. 10Herren spred förvirring bland dem när israeliterna kom, och de led ett svårt nederlag vid Givon. Israeliterna förföljde dem mot branten vid Bet-Horon och fortsatte dödandet hela vägen fram till Aseka och Mackeda. 11När amoreerna under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen ner från Bet-Horon kastade Herren stora hagel över dem från himlen hela vägen fram till Aseka, så att de dog. De som dödades av hagelstenarna var fler än de som israeliterna dräpte med svärd. 12Den dagen, då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren. I israeliternas närvaro sade han:

Sol, stå stilla i Givon,
måne, i Ajalons dal.

13Då stod solen stilla och månen stannade, tills han hämnats på fiendefolket.

Detta är nedtecknat i Den redliges bok. Solen stannade mitt på himlen hela dagen och väntade med att gå ner. 14Aldrig, varken förr eller senare, har Herren bönhört någon som den dagen. Ty Herren kämpade för Israel.

15Josua och alla israeliterna återvände till lägret i Gilgal. 16Men de fem kungarna flydde och gömde sig i en grotta i Mackeda. 17När Josua fick veta att de fem kungarna höll sig gömda i grottan i Mackeda 18sade han: "Vältra stora stenar för öppningen och ställ några män på vakt. 19Men ni andra får inte stanna. Förfölj fienderna och hugg ner eftersläntrarna, låt dem inte ta sig in i sina städer. Herren, er Gud, har gett dem i ert våld." 20Josua och israeliterna tillfogade dem ett mycket svårt nederlag och förgjorde dem i grund; bara några undkom och tog sig in i de befästa städerna. 21Hela hären återvände därefter välbehållen till Josua i lägret i Mackeda. Ingen vågade trotsa israeliterna.

22Josua sade: "Öppna grottan och för ut de fem kungarna till mig." 23De gjorde så, de förde ut de fem kungarna till honom från grottan, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon. 24När kungarna förts ut till Josua kallade han till sig alla israeliter. Till anförarna för krigsfolket som följde honom sade han: "Gå fram och sätt foten på dessa kungars nackar." Och de gick fram och satte foten på deras nackar. 25Josua sade: "Var inte rädda, fäll inte modet! Var tappra och starka! Så skall Herren göra med alla fiender ni kämpar mot." 26Därefter slog Josua ihjäl de fem och hängde upp dem på fem pålar, där de fick hänga kvar till kvällen. 27Vid solnedgången befallde han att de skulle tas ner. Man slängde in dem i grottan där de hållit sig gömda. För öppningen lade man stora stenar, som finns där än i denna dag.

Josua intar och förstör sex städer

28Josua intog samma dag Mackeda, högg ner folket och kungen och vigde staden och allt levande i den åt förintelse. Han lät ingen komma undan. Med kungen i Mackeda gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko.

29Från Mackeda fortsatte Josua och israeliterna till Livna, som han anföll. 30Även Livna och dess kung gav Herren i Israels våld. Josua högg ner folket och allt levande i staden. Han lät ingen komma undan. Med kungen där gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko.

31Från Livna fortsatte Josua och israeliterna till Lakish, som han belägrade och anföll. 32Herren gav Lakish i Israels våld, och nästa dag intog Josua staden. Han högg ner folket och allt levande i staden, alldeles som han hade gjort i Livna. 33Då ryckte Horam, kungen i Geser, ut för att undsätta Lakish, men honom och hans här slog Josua så grundligt att ingen kom undan.

34Från Lakish fortsatte Josua och israeliterna till Eglon, som de belägrade och anföll. 35De intog staden samma dag och högg ner folket. Josua vigde denna dag allt levande i staden åt förintelse, alldeles som han hade gjort i Lakish.

36Från Eglon drog Josua och israeliterna vidare till Hebron, som de anföll. 37De intog staden och högg ner folket och kungen och allt levande där, liksom i alla underlydande städer. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde som han hade gjort i Eglon: han vigde Hebron och allt levande där åt förintelse.

38Därefter vände Josua och israeliterna tillbaka mot Devir, som han anföll. 39Han intog staden med dess kung och alla underlydande städer, högg ner folket och vigde allt levande åt förintelse. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde med Devir och dess kung som han gjort med Hebron och med Livna och dess kung.

40Josua erövrade hela landet, bergsbygden och Negev, Låglandet och branterna, och besegrade alla dess kungar. Han lät ingen komma undan. Han vigde allt levande åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 41Josua erövrade landet från Kadesh Barnea till Gaza samt hela Goshenområdet fram till Givon. 42Alla dessa kungar och länder underkuvade han på en enda gång. Ty Herren, Israels Gud, kämpade för Israel.

43Josua och israeliterna återvände sedan till lägret i Gilgal.

10:3 Dessa amoreiska riken låg alla i södra delen av Palestina. Det gäller också de orter som nämns i v. 10.

10:5 amoreiska Se not till 7:7.

10:10 f. branten vid Bet-Horon Ca 18 km nordväst om Jerusalem; jfr 1 Mack 3:16.

10:12 Ajalon Stad i Juda bergsbygd, 22 km väster om Jerusalem.

10:13 Den redliges bok Nämns också i 2 Sam 1:18 och kan vara en samling sånger som skildrar krigiska bedrifter.

10:21 vågade trotsa Grundtextens innebörd osäker.

10:26 hängde upp dem Jfr 8:29 med not.

10:28 Förintelse.

10:40 branterna Troligen området längs Döda havets västra kust.

10:40 Bergsbygden. Negev. Låglandet.

10:41 Goshenområdet Område med okänt läge. Det är inte identiskt med Goshen i Egypten (se 1 Mos 47:27). - Med "Goshenområdet fram till Givon" och "från Kadesh Barnea till Gaza" anges gränserna för det erövrade området i den södra delen av landet.

Josua erövrar Hasor

11 1När Javin, kungen i Hasor, fick höra detta skickade han bud till Jovav, kungen i Madon, till kungen i Shimron och kungen i Akshaf, 2till kungarna i bergsbygden i norr, i ökentrakterna söder om Kinneret, i Låglandet och i Dors uppland i väster, 3till kanaaneerna i öster och i väster, till amoreerna, hettiterna, perisseerna och jevuseerna i bergsbygden och till hiveerna vid foten av Hermon i trakten kring Mispa. 4De ryckte ut med alla sina trupper, en väldig här, talrik som sanden på havets strand, och med en väldig mängd hästar och vagnar. 5Alla dessa kungar tågade gemensamt till Meroms vatten och slog läger där för att strida mot Israel.

6Herren sade till Josua: "Var inte rädd för dem! I morgon vid den här tiden låter jag dem alla ligga dräpta av israeliterna. Du skall skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar." 7Josua och hans krigsfolk överrumplade dem vid Meroms vatten och gick till anfall. 8Herren gav dem i israeliternas våld, och de slog dem och förföljde dem ända till det stora Sidon, till Misrefot Majim och till Mispadalen i öster. De slog dem så grundligt att ingen kom undan. 9Och Josua gjorde som Herren hade sagt: han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar.

10Josua vände nu tillbaka, intog Hasor och högg ner dess kung; Hasor var en gång det främsta av alla dessa kungadömen. 11Allt levande i staden vigdes åt förintelse och höggs ner, ingen lämnades vid liv. Hasor brände han ner. 12Alla dessa kungastäder och deras kungar underkuvades av Josua, och han vigde dem åt förintelse och högg ner alla, så som Mose, Herrens tjänare, hade befallt. 13Men ingen av städerna på kullarna brändes ner av israeliterna, utom Hasor, som Josua brände ner. 14Allt byte i dessa städer och all boskap behöll israeliterna. Människorna högg de ner tills de utrotat alla. De lät ingen förbli vid liv.

15De befallningar som Herren hade gett sin tjänare Mose, dem hade Mose gett Josua, och dem lydde Josua. Han försummade inte något av det som Herren hade befallt Mose.

Återblick på erövringen av landet

16Allt detta land intog Josua: bergsbygden och hela Negev, hela Goshenområdet, Låglandet och Jordandalen, Israels bergsbygd och lågland, 17från Halakberget, som sträcker sig upp till Seir, ända till Baal-Gad på Libanonslätten vid foten av Hermonberget. Alla kungarna där tillfångatog han och slog ihjäl. 18Länge förde Josua krig mot dessa kungar. 19Ingen stad slöt fred med israeliterna utom hiveerna i Givon, alla togs med vapen. 20Det var Herren som förhärdade dem och fick dem att strida mot Israel, för att de skulle vigas åt förintelse utan förskoning och utplånas så som Herren hade befallt Mose.

21Det var då Josua utrotade anakiterna i bergsbygden, i Hebron, Devir och Anav och i hela Judas och hela Israels bergsbygd, och vigde dem och deras städer åt förintelse. 22Inga anakiter lämnades kvar i israeliternas land, bara i Gaza, Gat och Ashdod blev några kvar.

23Josua intog alltså hela landet, alldeles så som Herren hade sagt till Mose. Han gav det som egendom åt Israel, fördelat på stammarna. Nu hade landet ro och slapp krig.

11:1 Javin, kungen i Hasor Se not till Dom 4:2.

11:13 städerna på kullarna Grundtextens innebörd osäker.

11:19 slöt fred ... utom hiveerna i Givon Se kap. 9.

11:21 Anakiter.

12 1Detta är de kungar i landet som israeliterna besegrade och vilkas länder de tog i besittning på andra sidan Jordan, den östra sidan, från Arnons floddal till Hermonberget, hela östra Jordandalen: 2den amoreiske kungen Sichon, som hade sitt säte i Heshbon och härskade från Aroer vid randen av Arnons floddal, med gränsen mitt i dalen, och över halva Gilead fram till Jabboks floddal, som är gräns mot Ammon, 3samt över Jordandalen mellan östsidan av Gennesaretsjön och östsidan av Aravasjön, Döda havet, åt Bet Hajshimot till och söderut till trakten nedanför Pisgas branter, 4och vidare Og, kungen av Bashan, en av dem som var kvar av refaeerna; han hade sitt säte i Ashtarot och Edrei 5och härskade över Hermon, Salka och hela Bashan fram till geshureernas och maakateernas område och över halva Gilead fram till det område som tillhörde Sichon, kungen i Heshbon. 6Det var Mose, Herrens tjänare, och israeliterna som besegrade dem, och Mose, Herrens tjänare, gav landet som egendom åt rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam.

7Detta är de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på andra sidan Jordan, den västra sidan, från Baal-Gad på Libanonslätten till Halakberget, som sträcker sig upp till Seir, och vilkas länder Josua fördelade som egendom åt Israels stammar, 8i bergsbygden, i Låglandet, i Jordandalen, på branterna, i öknen och i Negev - hettiternas, amoreernas, kanaaneernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land: 9kungen i Jeriko, kungen i Aj nära Betel, 10kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, 11kungen i Jarmut, kungen i Lakish, 12kungen i Eglon, kungen i Geser, 13kungen i Devir, kungen i Geder, 14kungen i Horma, kungen i Arad, 15kungen i Livna, kungen i Adullam, 16kungen i Mackeda, kungen i Betel, 17kungen i Tappuach, kungen i Hefer, 18kungen i Afek vid Sharon, 19kungen i Madon, kungen i Hasor, 20kungen i Shimron, kungen i Meron, kungen i Akshaf, 21kungen i Tanak, kungen i Megiddo, 22kungen i Kedesh, kungen i Jokneam vid Karmel, 23kungen i Dor vid Dors uppland, kungen i Gojim i Galileen 24och kungen i Tirsa. Allt som allt trettioen kungar.

12:2 Sichon Se 4 Mos 21:21‑25.

12:3 Pisgas branter Se not till 4 Mos 21:20.

12:4 Og Se 4 Mos 21:33‑35.

12:4 refaeerna Se 5 Mos 2:20.

12:5 geshureerna Se not till 13:2.

12:9-24 De nio första av de uppräknade kungarna nämns alla i kap. 6‑10. De följande sex hör hemma i landets sydöstra del och i Låglandet. Av dem nämns kungarna i Livna och Mackeda redan i kap. 10. De sex som sedan nämns hör hemma på kustslätten och i bergsbygden i den centrala delen av landet, medan de övriga, med undantag av kungen i Tirsa, hör hemma i Galileen.

Områden som ännu inte erövrats

13 1Josua var nu mycket gammal. Herren sade till honom: "Du är en gammal man, men av landet återstår mycket att ta i besittning. 2Detta är vad som återstår: filisteernas alla områden och allt geshureiskt land 3från Shichor öster om Egypten fram till Ekrons gräns i norr - det räknas som kanaaneiskt land - med filisteernas fem hövdingadömen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron samt avveernas land 4i söder, och allt kanaaneiskt land från Meara, som tillhör sidonierna, fram till Afek, till amoreernas område, 5och därtill gevaleernas land och hela Libanonberget i öster från Baal-Gad vid foten av Hermon till Levo-Hamat. 6Alla som bor i bergsbygden, från Libanon till Misrefot Majim, alla sidonier, skall jag själv driva undan för israeliterna, men du skall utskifta området som egendom åt Israel, så som jag har befallt dig.

7Detta land skall du fördela som egendom åt de nio och en halv stammarna."

Rubens, Gads och Manasses områden öster om Jordan

Halva Manasses stam 8liksom rubeniterna och gaditerna hade redan tagit sin egendom i besittning, den som Mose gett dem på andra sidan Jordan, den östra sidan, så som Herrens tjänare Mose hade bestämt: 9landet från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten från Medeva till Divon, 10och alla städer som lytt under den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon, fram till gränsen mot Ammon, 11och därtill Gilead, geshureernas och maakateernas område, hela Hermon och hela Bashan fram till Salka, 12hela det rike som tillhört Og av Bashan; han regerade i Ashtarot och Edrei och var en av dem som var kvar av refaeerna, som Mose hade besegrat och drivit bort. 13Men israeliterna drev inte bort geshureerna och maakateerna, och än i dag bor det geshureer och maakateer bland israeliterna.

14Det var bara Levis stam som inte fick någon egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.

15Rubeniternas stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 16De fick området från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten fram till Medeva, 17Heshbon med underlydande städer på högslätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 18Jahas, Kedemot, Mefaat, 19Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 20Bet Pegor, Pisgas branter, Bet Hajshimot 21och alla de andra städerna på högslätten, hela det rike som tillhört den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon. Mose besegrade honom jämte de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons hövdingar som bodde i landet. 22Förutom alla andra som de dräpte högg israeliterna också ner spåmannen Bileam, Beors son. 23Jordan utgjorde gräns för rubeniterna. Detta var rubeniternas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.

24Gads stam, gaditerna, tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 25De fick området med Jaser och alla städerna i Gilead och hälften av ammoniternas land fram till Aroer nära Rabba, 26området från Heshbon till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim till Lo Devars område 27samt i dalen Bet Haram, Bet Nimra, Suckot och Safon, resten av det rike som tillhört Sichon, kungen i Heshbon. Jordan utgjorde gräns upp till änden av Gennesaretsjön på flodens östra sida. 28Detta var gaditernas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.

29Halva Manasses stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 30Deras område sträckte sig från Machanajim och omfattade hela Bashan, hela det rike som tillhört Og, kungen av Bashan, och alla Jairs byar i Bashan, sextio städer, 31därtill halva Gilead med Ashtarot och Edrei, Ogs kungastäder i Bashan. Det gavs åt ättlingarna till Makir, Manasses son, åt ena hälften av makiriterna, släkt för släkt. 32Detta var den egendom som Mose fördelade på Moabs hedar på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan.

33Men åt Levis stam gav Mose ingen egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.

13:2 allt geshureiskt land Geshureerna levde enligt 1 Sam 27:8 söder om Filisteen. De är alltså inte identiska med de geshureer som nämns i 12:5; 13:11, 13. Dessa hörde hemma öster om Gennesaretsjön; jfr not till 2 Sam 3:3.

13:3 Shichor Den östra delen av Nilens deltaområde.

13:3 avveerna Inget är känt om detta folk, som också nämns i 5 Mos 2:23.

13:4 fram till Afek, till amoreernas område Troligen avses gränsen mellan filisteernas områden och bergsbygden i mellersta Palestina.

13:5 gevaleerna Befolkningen i och omkring den fenikiska staden Geval; se not till 1 Kung 5:18.

13:7 Egendom. Stam.

13:8 så som Herrens tjänare Mose hade bestämt Se 4 Mos 32:33‑42.

13:14 Levis stam Om bestämmelserna för Levis stam se 5 Mos 18:1‑8.

13:21 de midjanitiska furstarna Om Moses hämnd på midjaniterna se 4 Mos 31:5‑12.

13:33 Egendom.

Judas område

14 1Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaan och som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och stammarnas familjeöverhuvuden tilldelade dem. 2Genom lottning fördelade de områdena som egendom åt nio stammar och en halv stam, så som Herren hade befallt genom Mose. 3Två stammar och en halv stam hade redan fått områden av Mose på andra sidan Jordan; åt leviterna gav han inget område som åt de andra. 4Josefs ättlingar utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim, och leviterna fick ingen del av landet men städer att bo i och betesmarker för den boskap de ägde. 5När israeliterna fördelade landet gjorde de alltså som Herren hade befallt Mose.

6Judas stam vände sig till Josua i Gilgal, och kenissén Kalev, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet ju vad Herren sade till gudsmannen Mose i Kadesh Barnea angående mig och dig. 7Jag var fyrtio år när Mose, Herrens tjänare, sände ut mig från Kadesh Barnea för att spionera i landet, och jag berättade ärligt vad jag sett. 8Mina bröder som hade varit med gjorde folket modlöst, jag däremot var Herren, min Gud, trogen. 9Den dagen svor Mose denna ed: Den mark din fot har trampat skall för all framtid vara din och dina ättlingars egendom, ty du har varit Herren, min Gud, trogen. - 10Och se, Herren har låtit mig leva, som han lovade. Det är fyrtiofem år sedan Herren gav Mose det löftet, medan Israel vandrade i öknen, och nu är jag åttiofem. 11Än i dag är jag lika stark som den dagen Mose sände ut mig, krigarlivet klarar jag lika bra nu som då. 12Så ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade mig då. Du hörde själv den gången att där finns anakiter och stora, befästa städer. Kanske är Herren med mig, så att jag kan driva bort dem, som han lovade."

13Då välsignade Josua Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom. 14Och eftersom kenissén Kalev, Jefunnes son, varit Herren, Israels Gud, trogen, är Hebron hans egendom än i dag. 15Hebron hette tidigare Kirjat Arba; Arba var den störste bland anakiterna.

Nu hade landet ro och slapp krig.

14:1 Detta är de områden som ... Redovisningen av landets fördelning mellan stammarna följer först i kap. 15.

14:1 Kanaan.

14:4 leviterna ... städer att bo i Leviternas städer anges i kap. 21.

14:6 Kadesh Barnea.

14:7 för att spionera i landet Berättelsen om de tolv spanarna återfinns i 4 Mos 13.

14:15 Kirjat Arba Namnet betyder "Arbas stad"; Anakiterna.

15 1Judas stam fick på sin lott, släkt för släkt, området fram till Edoms gräns vid Sinöknen längst i söder. 2Deras sydgräns börjar vid änden av Döda havet, vid viken längst i söder, 3och går söder om Akrabbimbranten och förbi Sin, fortsätter uppåt söder om Kadesh Barnea förbi Hesron upp till Addar, böjer av mot Karka, 4går förbi Asmon och sedan till Egyptens gränsflod och löper fram till havet. Detta är deras sydgräns.

5Östgränsen utgörs av Döda havet upp till Jordans utlopp. På norra sidan går gränsen från den vik av havet där Jordan har sitt utlopp, 6fortsätter upp till Bet-Hogla, går vidare norr om Bet Haarava och upp till Bohans, Rubens sons, sten. 7Från Akordalen fortsätter den upp till Devir, svänger av norrut mot Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten söder om bäckravinen, går vidare till Shemeshkällan och löper fram till Rogelkällan. 8Gränsen fortsätter sedan upp genom Ben-Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning, dvs. Jerusalem, och upp till toppen av det berg som ligger väster om Hinnoms dal vid Refaimdalens norra ände. 9Från bergets topp går gränsen i en båge fram till Neftoachkällan, går därifrån till Ijim i Efrons bergsbygd och sedan i en båge till Baala, dvs. Kirjat-Jearim. 10Från Baala böjer den av åt väster mot Seirs berg, går vidare längs Jearimbergets norrsluttning, dvs. Kesalon, och fortsätter ner till Bet-Shemesh och förbi Timna. 11Den går sedan till Ekrons bergssluttning i norr och i en båge fram till Shickeron, går förbi Baalaberget fram till Javneel och löper fram till havet. 12Västgränsen utgörs av Medelhavet. Detta är gränserna runt Judas släkters område.

13Åt Kalev, Jefunnes son, gav Josua, som Herren hade befallt, en andel bland judeerna, nämligen Kirjat Arba, dvs. Hebron; Arba var anakiternas stamfar. 14Kalev drev bort de tre anakiterna därifrån, Sheshaj, Achiman och Talmaj, Anaks ättlingar. 15Därefter drog han ut mot invånarna i Devir; Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16Kalev sade: "Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru." 17Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 18När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 19"Ge mig en gåva", svarade hon. "Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten." Han gav henne då Övre och Nedre källorna.

20Detta är den egendom som tillföll Judas stam, släkt för släkt. 21Här följer städerna i Judas stams ytterområde, mot gränsen till Edom i Negev: Kavseel, Eder, Jagur, 22Kina, Dimona, Adada, 23Kedesh, Hasar Jitnan, 24Sif, Telem, Bealot, 25Hasor Hadatta, Keriot Hesron, dvs. Hasor, 26Amam, Shema, Molada, 27Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, 28Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, 29Baala, Ijim, Esem, 30Eltolad, Kesil, Horma, 31Siklag, Madmanna, Sansanna, 32Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon, sammanlagt tjugonio städer med omgivande orter.

33I Låglandet: Eshtaol, Sora, Ashna, 34Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam, 35Jarmut, Adullam, Soko, Aseka, 36Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim, fjorton städer med omgivande orter, 37Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38Dilan, Mispa, Jokteel, 39Lakish, Boskat, Eglon, 40Kabbon, Lachmas, Kitlish, 41Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med omgivande orter, 42Livna, Eter, Ashan, 43Jefta, Ashna, Nesiv, 44Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med omgivande orter, 45Ekron med kringliggande byar och orter, 46från Ekron och västerut alla städer med omgivande orter nära Ashdod, 47Ashdod med kringliggande byar och orter och Gaza med kringliggande byar och orter fram till Egyptens gränsflod och Medelhavet.

48I bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, 50Anav, Eshtemoa, Anim, 51Goshen, Holon och Gilo, elva städer med omgivande orter, 52Arav, Duma, Eshan, 53Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 54Humta, Kirjat Arba, dvs. Hebron, och Sior, nio städer med omgivande orter, 55Maon, Karmel, Sif, Jutta, 56Jisreel, Jokdeam, Sanoach, 57Kain, Giva och Timna, tio städer med omgivande orter, 58Halchul, Bet-Sur, Gedor, 59Maarat, Bet-Anot och Eltekon, sex städer med omgivande orter, Tekoa, Efrata, dvs. Betlehem, Pegor, Etam, Kulon, Tatam, Shoresh, Kerem, Gallim, Beter och Manocho, elva städer med omgivande orter, 60Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, och Rabba, två städer med omgivande orter.

61I öknen: Bet Haarava, Middin, Sekaka, 62Nivshan, Ir-Hammelach och En-Gedi, sex städer med omgivande orter.

63Men jevuseerna, som bodde i Jerusalem, kunde Judas stam inte driva bort, och än i dag bor det jevuseer bland judeerna i Jerusalem.

15:1 ff. Judas sydgräns (v. 2‑4) var identisk med hela rikets sydgräns som den beskrivs i 4 Mos 34:3‑5.

15:10 Seirs berg Avser här ett berg norr om Jerusalem; inte Seir i Edom.

15:14 drev bort de tre anakiterna Enligt Jos 11:21 var det Josua själv som fördrev de anakitiska stammarna.

15:16-19 Berättelsen återfinns med nästan samma ord i Dom 1:12‑15.

15:18 Hon steg av Grundtextens innebörd osäker; jfr Dom 1:14.

15:21-62 De uppräknade städerna är i ett par fall fler än den angivna slutsumman (v. 32, 36). Troligen har en ursprunglig lista efter hand utökats med flera ortnamn.

15:49 Kirjat-Sanna Vanligtvis identifieras Kirjat-Sefer med Devir (se t.ex. v. 15). Möjligen föreligger en felskrivning i grundtexten.

15:56 Jisreel Av allt att döma ett annat Jisreel än i 19:18.

15:59 Tekoa ... orter Med Septuaginta; avsnittet saknas i MT. De sju sista orterna nämns inte på något annat ställe i GT. Det är därför svårt att säkert fastställa namnens hebreiska form.

Efraims och Manasses områden

16 1Josefs ättlingar fick på sin lott området från Jordan vid Jeriko öster om Jerikos vatten i öknen. Från Jeriko går gränsen upp genom bergsbygden till Betel. 2Från Betel går den till Lus och vidare till arkeernas område, till Atarot, 3fortsätter ner åt väster till jafleteernas område och fram till Nedre Bet-Horons område och Geser och löper fram till havet.

4Josefs ättlingar, Manasse och Efraim, fick sin egendom. 5De efraimitiska släkternas område blev detta: gränsen för deras egendom går från Atrot Addar i öster till Övre Bet-Horon 6och därifrån ut till havet. Från Mikmetat i norr böjer den av åt öster mot Taanat Shilo, går vidare österut till Janoach, 7fortsätter ner från Janoach till Atarot och Naara, går fram till Jeriko och sedan till Jordan. 8Från Tappuach går gränsen västerut till Kanabäcken och löper sedan fram till havet. Detta är den egendom som tillföll efraimiternas stam och deras släkter. 9Därtill kom alla städer med omgivande orter som avskildes åt efraimiterna inne på manassiternas område. 10Men efraimiterna drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, och än i dag bor det kanaaneer bland efraimiterna, fast de måste göra tvångsarbeten.

16:1-3 Här beskrivs Josefstammarnas sydgräns. Efraim innehar området längst i söder, Manasses ligger norr därom.

16:2 Från Betel ... till Lus Betel och Lus avser här två olika städer. Vanligen brukar de uppfattas som identiska; se 1 Mos 28:19; Dom 1:23.

16:5 f. gränsen ... till havet Här beskrivs Efraims sydgräns från öst till väst. Den är alltså inte identisk med sydgränsen för Josefs stammar i v. 1‑3. Sannolikt utgår v. 1‑3 från en senare tids förhållanden och beskriver gränsen mellan Juda och Israel under det delade rikets tid (efter 922 f.Kr.), medan v. 5 f. beskriver förhållandet under en äldre tid då Efraims stam omfattade ett mindre område.

17 1Manasses stam fick sin lott: Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, som var krigare, fick Gilead och Bashan. 2Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas ättlingar, fick släkt för släkt sin lott. Detta var de manliga ättlingarna till Manasse, Josefs son, släkt för släkt.

3Men Selofchad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan bara döttrar. Hans döttrar hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4De trädde fram inför prästen Elasar, inför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: "Herren befallde Mose att ge egendom åt oss liksom åt våra manliga släktingar." Då gav man egendom åt dem liksom åt deras fars manliga släktingar, så som Herren hade befallt. 5Åt Manasse utskiftades tio andelar, förutom Gilead och Bashan på andra sidan Jordan. 6Ty Manasses döttrar tilldelades egendom liksom hans söner, och de övriga manassiterna fick Gilead.

7Manasses gräns går från Ashers område till Mikmetat mitt emot Shekem och därifrån söderut till Jashuv vid Tappuachkällan. 8Manasse fick landet kring Tappuach, medan själva Tappuach vid Manasses gräns tillföll efraimiterna. 9Gränsen fortsätter ner till Kanabäcken. Söder om bäcken ligger städer som hör till Efraim bland de manassitiska städerna. Manasses gräns går norr om bäcken och löper fram till havet. 10Området söderut tillhör Efraim, området norrut tillhör Manasse och har havet som gräns. I norr gränsar de till Asher och i öster till Isaskar. 11På Isaskars och Ashers områden fick Manasse Bet-Shean med lydstäder, Jivleam med lydstäder, invånarna i Dor med lydstäder, i En-Dor med lydstäder, i Tanak med lydstäder och i Megiddo med lydstäder. 12Men manassiterna kunde inte driva bort folket i dessa städer, och kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 13När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten. Men de drevs inte bort.

14Josefs ättlingar vände sig till Josua och sade: "Varför har du gett oss bara en lott och en andel som egendom? Vi är ett talrikt folk, Herren har ju välsignat oss hitintills." 15Josua svarade dem: "Om ni är ett så talrikt folk, dra då upp i skogen och röj ny mark åt er där, i perisseernas och refaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd inte är stor nog åt er." 16Josefs ättlingar sade: "I bergsbygden ryms vi inte, och alla kanaaneerna på slättlandet har järnbeslagna stridsvagnar, både de i Bet-Shean med lydstäder och de på Jisreelslätten." 17Då svarade Josua Josefs stammar, Efraim och Manasse: "Ni är ett talrikt och mäktigt folk, ni får inte bara en lott. 18Ni får ännu ett bergsområde. Där växer skog, men röj den, så blir området ert så långt det sträcker sig. Kanaaneerna skall ni driva bort, fast de har järnbeslagna stridsvagnar och fast de är starka."

17:3 f. Om Selofchads döttrar och deras arvsanspråk se 4 Mos 27:1‑7 och Familj.

17:5 tio andelar Fem andelar tillföll ättlingarna till de i v. 2 uppräknade personerna, med undantag av Hefer. Dennes fem kvinnliga ättlingar fick de övriga fem andelarna.

17:9 städer som hör till Efraim bland de manassitiska städerna Man väntar sig en motsatt formulering: att manassitiska städer låg bland efraimitiska. Texten kan spegla ett försök att bringa olika tiders gränsdragningar i samklang med varandra.

17:11 invånarna i Dor ... i Megiddo med lydstäder Uppgiften om invånarna i städerna passar inte i sammanhanget och har sannolikt hämtats från motsvarande uppräkning i Dom 1:27.

17:11 I slutet av versen står ytterligare två hebreiska ord, ordagrant "tre uppland", vilket inte ger mening. Troligen är "tre" skrivfel för "(den) tredje". Orden kan då vara ett förklarande tillägg som vill koppla den tredje av städerna i versen, dvs. Dor, till "Dors uppland", som nämns i 12:23.

Resten av landet fördelas genom lottkastning i Shilo

18 1Israeliternas hela menighet samlades i Shilo, där de reste uppenbarelsetältet. De hade nu lagt landet under sig, 2men sju av israeliternas stammar hade ännu inte tilldelats sin egendom. 3Josua sade till israeliterna: "Hur länge tänker ni vänta med att ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4Välj tre män från varje stam, som jag kan sända ut. De skall vandra genom landet och beskriva lämpliga stamområden och sedan komma till mig. 5De skall dela upp landet i sju delar. Juda skall bli kvar på sitt område i söder, och Josefs stammar skall bli kvar på sitt område i norr. 6Ni skall göra en beskrivning av landets sju delar och komma hit till mig med den, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren, vår Gud. 7Leviterna får ingen andel som ni andra, Herrens prästämbete är deras egendom. Och Gad och Ruben och halva Manasses stam har redan fått sin egendom på andra sidan Jordan, den östra sidan, den egendom som Mose, Herrens tjänare, gav dem." 8Innan männen gav sig i väg fick de befallning av Josua att göra en beskrivning av landet. "Vandra genom landet", sade han, "gör en beskrivning av det, och kom sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren i Shilo." 9Männen gav sig av och genomkorsade landet och beskrev de sju delarna i ett dokument, stad för stad. Sedan kom de till Josua i lägret i Shilo. 10Josua kastade lott åt israeliterna inför Herren i Shilo och fördelade landet åt dem, så att varje stam fick sin del.

11Lotten föll först på benjaminiternas stam, släkt för släkt. Det område lotten gav dem ligger mellan judeerna och Josefs stammar. 12På nordsidan börjar deras gräns vid Jordan, fortsätter upp till bergssluttningen norr om Jeriko och västerut upp genom bergsbygden och löper ut i öknen vid Bet Aven. 13Därifrån går den vidare till Lus, till sydsluttningen vid Lus, dvs. Betel, och fortsätter ner till Atrot Addar vid berget söder om Nedre Bet-Horon. 14Gränsen går sedan i en båge, böjer på västsidan av söderut från berget söder om Bet-Horon och löper ut vid den judeiska staden Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim. Detta är västsidan. 15På sydsidan börjar gränsen i utkanten av Kirjat-Jearim och går till Ijim och vidare till Neftoachkällan, 16fortsätter ner till foten av det berg som ligger vid Ben-Hinnoms dal norr om Refaimdalen, går vidare ner genom Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning och ner till Rogelkällan. 17Gränsen går därifrån i en båge norrut till Shemeshkällan och bort till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten, och fortsätter ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18Sedan går den vidare till bergssluttningen norr om Bet Haarava och fortsätter ner i Jordandalen 19och vidare till bergssluttningen norr om Bet-Hogla och löper ut i Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta är sydgränsen. 20På östsidan avgränsas området av Jordan. Detta är de benjaminitiska släkternas egendom och gränserna runt den.

21Städerna som tillföll benjaminiternas stam, släkt för släkt, var: Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 22Bet Haarava, Semarajim, Betel, 23Avvim, Para, Ofra, 24Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med omgivande orter, 25Givon, Rama, Beerot, 26Mispa, Kefira, Mosa, 27Rekem, Jirpeel, Tarala, 28Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med omgivande orter. Detta är benjaminiternas egendom, släkt för släkt.

18:1 Shilo. Uppenbarelsetältet.

18:10 kastade lott Jfr 7:14 med not. Enligt 17:11 bodde både Asher och Isaskar på sina respektive områden då Manasses stam fick sitt land.

19 1Den andra lotten föll på Simon, på simoniternas stam, släkt för släkt. Deras område låg inne på judeernas område. 2Som sin egendom fick de Beer Sheva, Shema, Molada, 3Hasar Shual, Bala, Esem, 4Eltolad, Betul, Horma, 5Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, 6Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med omgivande orter, 7samt Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med omgivande orter. 8Därtill kom alla byar runt om dessa städer fram till Baalat Beer, Ramot i Negev. Detta är den egendom som tillföll simoniternas stam, släkt för släkt. 9Simoniterna fick sin egendom från judeernas andel, ty judeernas del var för stor för dem. Därför tilldelades simoniterna sin egendom inne på deras område.

10Den tredje lotten föll på sebuloniterna, släkt för släkt. Det område de fick som sin egendom sträckte sig fram till Sarid. 11Deras gräns går därifrån västerut upp till Marala och sedan fram till Dabbeshet och bäcken vid Jokneam. 12Åt andra hållet går den från Sarid österut mot Kislot Tabors område och fortsätter till Daverat och upp till Jafia. 13Därifrån går den vidare österut till Gat Hefer och Et Kasin, fortsätter till Rimmon och går i en båge till Nea. 14Gränsen böjer sedan av i norr mot Hannaton och löper fram till dalen vid Jefta-El. 15Därtill Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med omgivande orter. 16Detta är sebuloniternas egendom, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.

17På Isaskar föll den fjärde lotten, på isaskariterna, släkt för släkt. 18Deras område innefattade Jisreel, Kesulot, Shunem, 19Hafarajim, Shion, Anacharat, 20Rabbit, Kishjon, Eves, 21Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. 22Gränsen går fram till Tabor, Shachasima och Bet-Shemesh och löper fram till Jordan. Det blir sexton städer med omgivande orter. 23Detta är den egendom som tillföll isaskariternas stam, släkt för släkt, städerna med omgivande orter.

24Den femte lotten föll på asheriternas stam, släkt för släkt. 25Deras område innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26Alammelek, Amad och Mishal. Gränsen går åt väster fram till Karmel och Shichor Livnat 27och åt andra hållet österut mot Bet-Dagon, går åt norr fram till Sebulons område och dalen vid Jefta-El, Bet Haemek och Negiel och fortsätter sedan norrut till Kavul, 28Avdon, Rechov, Hammon och Kana och bort till det stora Sidon. 29Åt andra hållet går den mot Rama och sedan till den befästa staden Tyros, vänder mot Hosa och löper fram till havet. Därtill Machalev, Aksiv, 30Acko, Afek och Rechov, tjugotvå städer med omgivande orter. 31Detta är den egendom som tillföll asheriternas stam, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.

32På naftaliterna föll den sjätte lotten, på naftaliterna, släkt för släkt. 33Deras gräns går från Helef, från Besaanannims terebint, förbi Adami Hannekev och Javneel fram till Lackum och löper fram till Jordan. 34Åt andra hållet går den västerut mot Asnot Tabor och därifrån till Hukok. I söder gränsar deras område till Sebulon, i väster till Asher och i öster till Jordan. 35Därtill de befästa städerna Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, 36Adama, Rama, Hasor, 37Kedesh, Edrei, En Hasor, 38Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med omgivande orter. 39Detta är den egendom som tillföll naftaliternas stam, släkt för släkt, städerna med omgivande orter.

40På daniternas stam, släkt för släkt, föll den sjunde lotten. 41Det område de fick som sin egendom innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, 42Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43Elon, Timna, Ekron, 44Elteke, Gibbeton, Baalat, 45Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon 46och Me Hajarkon liksom området invid Jafo. 47Men daniternas område räckte inte till för dem. Därför drog de ut och anföll Leshem, intog staden och högg ner folket där. De tog staden i besittning och slog sig ner där och kallade den Dan efter sin stamfar. 48Detta är den egendom som tillföll daniternas stam, släkt för släkt, dessa städer och omgivande orter.

49När israeliterna avslutat fördelningen av landet, område för område, fick Josua, Nuns son, ett eget område bland dem. 50Som Herren hade befallt gav de honom den stad han begärde, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han befäste staden och slog sig ner där.

51Detta var de områden som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden fördelade som egendom genom lottning. Det skedde i Shilo, inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.

19:1 Deras område Den enda stam vars gränser fullständigt beskrivs är Benjamins (18:12‑20). Dessutom anges städerna inom stamområdet (18:21‑28). För övriga stammar beskrivs gränserna kortfattat (Sebulon 19:10‑14, Asher 19:26‑29, Naftali 19:33‑34) eller inte alls. För Simons, Isaskars och Dans stammar anges endast städerna som resp. stam innehade. En del av dessa städer är att uppfatta som gränsstäder.

19:6 tretton städer Se not till 15:21‑62.

19:11 Deras gräns går därifrån västerut Dvs. sydgränsen.

19:15 Betlehem Stad på Sebulons område, 11 km nordväst om Nasaret.

19:28 det stora Sidon Det område norr om Asher som tillhörde staden Sidon.

19:33 Besaanannims terebint Eller "terebinten i Saanannim". Namnet förekommer också i Dom 4:11.

19:47 räckte inte till för dem Enligt Dom 18:1 hade Dans stam inte fått något område innan den flyttade norrut.

19:47 Leshem Kallas i Dom 18 Lajish.

19:50 Timnat-Serach Kallas i Dom 2:9 Timnat-Heres.

Asylstäderna

20 1Herren talade till Josua:

2Säg till israeliterna att utse de asylstäder som jag talade med dem om genom Mose, 3städerna dit en dråpare skall kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt eller avsikt. De skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren. 4Den som flyr till någon av dessa städer skall stanna utanför stadsporten och lägga fram sin sak för stadens äldste. De skall då släppa in honom i staden och anvisa honom en plats där han får bo. 5Om blodshämnaren förföljer dråparen skall de inte utlämna honom, ty han har dödat en annan utan avsikt och utan att förut ha hyst agg mot honom. 6Han skall bo kvar i denna stad tills han ställs inför menighetens domstol och tills den som är överstepräst vid tiden i fråga avlider. Då kan dråparen återvända till sin stad och sitt hem, till staden som han flytt från.

7Israeliterna avskilde då Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat Arba, dvs. Hebron, i Juda bergsbygd. 8På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på högslätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan. 9Detta var de städer man beslöt utse för alla israeliter och för de invandrare som bodde bland dem; dit skulle var och en som utan uppsåt hade dödat en människa kunna fly för att slippa dö för blodshämnarens hand innan han ställts inför menigheten.

20:3 blodshämnaren Se not till 4 Mos 35:12.

20:6 Menighet. Överstepräst.

20:7 f. Om asylstäderna se 4 Mos 35:13 f. De tre asylstäderna öster om Jordan namnges också i 5 Mos 4:43, de tre väster om Jordan däremot endast här.

Leviternas städer

21 1Leviternas familjeöverhuvuden vände sig till prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden 2och talade till dem i Shilo i Kanaan: "Herren befallde genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap." 3Som Herren hade befallt gav då israeliterna av sin egendom följande städer med betesmarker åt leviterna. 4Lotten föll först på kehatiternas släkter. Vid lottningen fick prästen Arons ättlingar bland leviterna tretton städer från Judas stam, Simons stam och Benjamins stam. 5Övriga kehatiter fick vid lottningen, släkt för släkt, tio städer från Efraims stam, Dans stam och halva Manasses stam. 6Gershoniterna fick vid lottningen, släkt för släkt, tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och halva Manasses stam i Bashan. 7Merariterna fick, släkt för släkt, tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 8Dessa städer med tillhörande betesmarker gav israeliterna genom lottning åt leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.

9Från judeernas stam och simoniternas stam togs de städer som anges nedan. 10De gavs åt Arons ättlingar, som tillhörde de kehatitiska släkterna bland leviterna, ty på dem föll lotten först. 11De fick Kirjat Arba, dvs. Hebron - Arba var anakiternas stamfar - i Juda bergsbygd med omgivande betesmarker, 12men åkerjorden och byarna som hörde till staden hade Kalev, Jefunnes son, fått som sin egendom. 13Prästen Arons ättlingar fick alltså Hebron, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Livna med betesmarker, 14Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, 15Holon med betesmarker, Devir med betesmarker, 16Ashan med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker, nio städer från dessa två stammar. 17Från Benjamins stam fick de Givon med betesmarker, Geva med betesmarker, 18Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker, fyra städer. 19Sammanlagt hade Arons ättlingar, prästerna, tretton städer med tillhörande betesmarker.

20Av de städer som kehatiternas släkter, de övriga leviterna som var kehatiter, fick på sin lott kom några från Efraims stam. 21De fick Shekem, som var asylstad för dråpare, med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 22Kivsajim med betesmarker och Bet-Horon med betesmarker, fyra städer. 23Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, 24Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker, fyra städer. 25Och från ena hälften av Manasses stam fick de Tanak med betesmarker och Jivleam med betesmarker, två städer. 26Sammanlagt fick de övriga kehatiternas släkter tio städer med tillhörande betesmarker.

27Gershoniterna bland de levitiska släkterna fick från andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan, som var asylstad för dråpare, med betesmarker och Ashtarot med betesmarker, två städer, 28från Isaskars stam Kishjon med betesmarker, Daverat med betesmarker, 29Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker, fyra städer, 30från Ashers stam Mishal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 31Helkat med betesmarker och Rechov med betesmarker, fyra städer, 32och från Naftalis stam Kedesh i Galileen, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Hammot Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker, tre städer. 33Sammanlagt hade gershoniterna, släkt för släkt, tretton städer med tillhörande betesmarker.

34Merariternas släkter, de övriga leviterna, fick från Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, 35Rimmona med betesmarker och Nahalal med betesmarker, fyra städer, 36vidare på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan, från Rubens stam Beser, som var asylstad för dråpare och låg i öknen på högslätten, med betesmarker, Jahas med betesmarker, 37Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker, fyra städer, 38och från Gads stam Ramot i Gilead, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 39Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker, tillsammans fyra städer. 40Sammanlagt fick merariterna, de övriga levitiska släkterna, släkt för släkt, tolv städer på sin lott. 41Allt som allt hade leviterna i det land som var israeliternas egendom fyrtioåtta städer med betesmarker. 42Till var och en av dessa städer hörde betesmarker runt omkring, det gällde dem alla.

43Så gav Herren Israel hela det land som han med ed hade lovat deras fäder, och de tog det i besittning och slog sig ner där. 44Och Herren lät dem få fred på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde hålla stånd mot dem, Herren gav dem alla i deras våld. 45Av allt det goda Herren hade lovat Israels folk uteblev ingenting. Allt gick i uppfyllelse.

21:2 få städer att bo i Jfr 4 Mos 35:1‑8; Jos 14:4. Listan över de levitiska städerna finns också i 1 Krön 6:54‑81. Stadsnamnen i de båda listorna stämmer inte överens på alla punkter.

21:3 följande städer Uppräkningen börjar i v. 11.

21:4-7 Till leviterna hörde tre släkter: kehatiter (v. 4), gershoniter (v. 6) och merariter (v. 7). Efterkommande till Aron utgjorde en särskild grupp inom kehatiterna. Kehat, Gershon och Merari var alla söner till Jakobs son Levi (1 Mos 46:11), medan Aron var sonson till Kehat (2 Mos 6:20).

21:11 Kirjat Arba Se not till 14:15.

21:25 Jivleam Namnet rekonstruerat med stöd av Septuaginta; MT har "Gat-Rimmon", som troligen felaktigt kommit in från v. 24.

21:36 f. Med Septuaginta; verserna saknas i MT. Texten finns också bevarad i en kortare version i några hebreiska handskrifter. Jfr 1 Krön 6:78 f., som återger en text av nästan samma omfattning som Septuaginta.

Altaret vid Jordan

22 1Nu kallade Josua till sig rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam 2och sade till dem: "Ni har gjort allt som Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har lytt mig i allt som jag har befallt er. 3Ni har inte övergett era bröder under denna långa tid utan alltid hållit Herrens, er Guds, bud. 4Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder bli bofasta, som han lovade, så nu kan ni bege er till era hem och till det land som är er egendom, det som Herrens tjänare Mose gav er öster om Jordan. 5Se bara noga till att följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose gav er, att ni skall älska Herren, er Gud, alltid vandra hans vägar och hålla hans bud, hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och med hela er själ." 6Josua välsignade dem och lät dem bege sig hem.

7Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Bashan, medan Josua gett den andra hälften land tillsammans med deras bröder på andra sidan Jordan, den västra sidan. När nu Josua lät dem vända hem och välsignade dem 8sade han: "Nu kan ni återvända hem med rika skatter och boskap i mängd, med silver och guld, koppar och järn och med kläder i överflöd. Bytet ni tagit från fienden skall ni dela med era bröder." 9Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam vände så tillbaka. De lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan för att bege sig till Gilead, det land som var deras egendom och som de hade tagit i besittning, så som Herren hade befallt genom Mose.

10När rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam kom till Gelilot vid Jordan i Kanaan byggde de ett altare där, invid Jordan, ett väldigt altare. 11Men israeliterna fick höra att rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam hade byggt ett altare vid Gelilot vid Jordan mitt emot Kanaan, israeliternas område, 12och så fort israeliterna hörde det samlades hela menigheten i Shilo för att gå ut i strid mot dem.

13Israeliterna skickade Pinechas, prästen Elasars son, till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead. 14Med honom följde tio ledare, en ledare från var och en av Israels stammar, var och en av dem sin familjs överhuvud i Israels ätter. 15De kom till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead och sade till dem: 16"Så säger Herrens menighet: Vad är detta för en trolöshet mot Israels Gud? Här vänder ni er i dag bort från Herren genom att bygga er ett altare, ni sätter er upp mot Herren. 17Är det inte nog med den skuld som vi ådrog oss vid Pegor och som vi inte har renats från ännu i denna dag? För den skull drabbade hemsökelsen Herrens menighet, 18och ändå vänder ni er nu bort från Herren. Men sätter ni er upp mot Herren i dag, kommer han att vredgas på Israels hela menighet i morgon. 19Om det land som är er egendom är orent, kom då över till det land som är Herrens egendom och där Herrens boning har sin plats, och bosätt er bland oss. Men sätt er inte upp mot Herren och blanda inte in oss genom att bygga er ett annat altare än Herrens, vår Guds. 20Vreden drabbade ju hela den israelitiska menigheten när Akan, Serachs son, hade förgripit sig på det som var vigt åt förintelse. Det var inte bara han som miste livet för den synd han begått."

21Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam svarade de israelitiska ätternas överhuvuden: 22"Gud, Herren Gud, ja, Gud, Herren Gud, vet det, och Israel skall veta det: Må Herren vägra oss sin hjälp i dag, om det var för att sätta oss upp mot honom och visa oss trolösa 23och vända oss bort från Herren som vi byggde oss ett altare! Må Herren själv straffa oss, om det var för att offra brännoffer och matoffer och frambära gemenskapsoffer där! 24Nej, det var för att vi befarade att era söner en gång skulle kunna säga till våra söner: Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25Herren har satt Jordan som gräns mellan oss och er, rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren. - Då skulle era söner kunna få våra söner att sluta frukta Herren. 26Därför tänkte vi: Låt oss bygga ett altare, inte för brännoffer och slaktoffer 27utan som ett vittne för oss och er och våra efterkommande, ett vittne om att vi gör tjänst inför Herren med våra brännoffer, slaktoffer och gemenskapsoffer, så att inte era söner en gång skall kunna säga till våra söner: Ni har ingen del i Herren. - 28Vi tänkte: Om de en gång säger något sådant till oss och våra efterkommande, då svarar vi: Se på den avbild av Herrens altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer och slaktoffer utan som ett vittne för oss och er. 29Aldrig att vi skulle sätta oss upp mot Herren och nu vända oss bort från honom genom att bygga ett altare för brännoffer, matoffer och slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare som står framför hans boning!"

30När prästen Pinechas och de som var med honom, menighetens ledare och de israelitiska ätternas överhuvuden, hörde vad rubeniterna, gaditerna och manassiterna hade att säga, godtog de förklaringen. 31Och Pinechas, prästen Elasars son, sade till rubeniterna, gaditerna och manassiterna: "Nu vet vi att Herren är mitt ibland oss, ty ni har inte begått någon sådan trolöshet mot Herren, och därmed har ni räddat Israel undan Herrens straff."

32Pinechas, prästen Elasars son, och ledarna återvände från rubeniterna och gaditerna i Gilead till israeliterna i Kanaan och berättade vad som hänt, 33och israeliterna godtog förklaringen. De prisade Gud och hade inte längre en tanke på att gå ut i strid mot rubeniter och gaditer och ödelägga landet där de bodde. 34Rubeniterna och gaditerna kallade altaret Vittnesaltaret, "ty", sade de, "det är ett vittne för oss att Herren är Gud".

22:10 Gelilot Det är osäkert om Gelilot var en stad, ett område, en anläggning eller en terrängformation. I 15:7; 18:17 är Gelilot en ort på Benjamins område.

22:10 f. ett altare Altaret tycks enligt v. 10 vara uppfört väster om Jordan, medan det enligt v. 11 ligger öster om Jordan. V. 11 kan vara ett tillägg till den ursprungliga texten som har gjorts för att försyndelsen skulle framstå som större. Landet öster om Jordan räknades som orent (jfr v. 17, 19).

22:17 den skuld som vi ådrog oss vid Pegor Se 4 Mos 25:3 med not.

22:34 Vittnesaltaret Med Peshitta; ordet saknas i MT.

Josuas avskedstal till Israel

23 1Lång tid hade nu gått sedan Herren lät Israel få ro för alla fiender runt omkring, och Josua var mycket gammal. 2Han kallade till sig hela Israel med äldste och överhuvuden, domare och förmän och sade: "Jag är nu en gammal man. 3Ni har själva sett vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk ni mött; Herren, er Gud, har själv kämpat för er. 4Från Jordan till Medelhavet har jag utskiftat de kvarvarande folkens land, likaväl som de utrotade folkens, som egendom åt er, stam för stam. 5Herren, er Gud, skall själv jaga bort dem och driva undan dem, så att ni kan inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat. 6Var starka! Följ troget allt som står skrivet i Moses lagbok, och vik inte av från det åt vare sig höger eller vänster. 7Beblanda er inte med dessa folk som är kvar bland er. Ni får inte åkalla deras gudars namn och svära vid dem, inte tjäna och tillbe dem, 8utan ni skall hålla er till Herren, er Gud, så som ni hittills har gjort. 9Herren har drivit undan stora och mäktiga folk för er, mot er har hittills ingen kunnat hålla stånd. 10En enda av er kan slå tusen på flykten, ty Herren, er Gud, kämpar själv för er, så som han lovat.

11Akta er noga. Älska Herren, er Gud, 12ty om ni vänder er från honom och håller er till dessa folk som ännu är kvar bland er, knyter släktskapsband med dem och beblandar er med dem, 13då skall ni veta att Herren, er Gud, inte längre skall driva undan dessa folk, utan de blir en fälla och en snara för er, piskor på era ryggar och taggar i era ögon, tills ni utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 14Själv går jag nu den väg allt levande måste vandra. Av hela ert hjärta och med hela er själ har ni erfarit att ingenting har uteblivit av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Allt har gått i uppfyllelse, ingenting har uteblivit. 15Men liksom allt det goda Herren, er Gud, lovat er har gått i uppfyllelse, så kan Herren, er Gud, låta allt det onda gå i uppfyllelse, tills han utrotat er från detta goda land som han har gett er. 16Om ni bryter det förbund som Herren, er Gud, har befallt er att hålla och börjar tjäna och tillbe andra gudar, skall Herren vredgas, och ni skall snart utplånas från det goda land som han har gett er."

23:2 förmän Se not till 5 Mos 20:5.

23:6 Moses lagbok Lag.

Förbundet sluts i Shekem

24 1Josua samlade alla Israels stammar i Shekem. Han kallade till sig Israels äldste och överhuvuden, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 2Därefter talade Josua till hela folket: "Så säger Herren, Israels Gud: För länge sedan bodde era förfäder - Terach, Abrahams och Nachors far - på andra sidan floden Eufrat, och de tjänade andra gudar. 3Men jag hämtade er stamfar Abraham från landet på andra sidan Eufrat och lät honom vandra omkring i hela Kanaan. Jag gjorde hans ättlingar talrika, jag gav honom Isak, 4och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Esau fick Seirs bergsbygd att ta i besittning, Jakob och hans söner flyttade ner till Egypten. 5Jag sände Mose och Aron, och jag slog Egypten med de tecken som jag gjorde där. Sedan förde jag er ut därifrån. 6När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit fram till havet, satte egypterna efter era fäder med vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. 7Då ropade ni till Herren, och han lät mörker sänka sig mellan er och egypterna, han lät havet dränka dem. Med egna ögon såg ni vad jag gjorde med egypterna. När ni hade bott en lång tid i öknen 8förde jag er till amoreernas land, de som bodde öster om Jordan. De anföll er, men jag gav dem i ert våld så att ni kunde inta deras land, och jag utrotade dem åt er. 9Sedan gick Moabs kung Balak, Sippors son, till anfall mot Israel. Han skickade bud efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er. 10Men jag ville inte låta Bileam göra det, han måste välsigna er i stället, och så räddade jag er undan honom. 11När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko anfölls ni av invånarna där - amoreer, perisseer, kanaaneer, hettiter, girgasheer, hiveer och jevuseer - men jag gav dem i ert våld. 12Jag sände modlöshet framför er, och den, inte ditt svärd och din båge, jagade undan dem för er. 13Jag gav er ett land ni inte har mödat er med, städer ni inte har byggt men får bo i, vingårdar och olivlundar ni inte har planterat men får äta av.

14Frukta därför Herren och tjäna honom redligt och troget. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren. 15Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i. Jag och min släkt vill tjäna Herren."

16Folket svarade: "Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. 17Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. 18Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud."

19Då sade Josua till folket: "Ni förmår inte tjäna Herren, ty han är en helig Gud, en svartsjuk Gud, och han förlåter inte era brott och synder. 20Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar vänder han sig från er och låter det gå er illa och förgör er, han som förut låtit det gå er väl." 21Folket svarade Josua: "Herren vill vi tjäna." 22Josua fortsatte: "Ni är själva vittnen till att ni har valt Herren och vill tjäna honom." - "Ja", svarade de. - 23"Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud." 24Folket svarade honom: "Herren, vår Gud, vill vi tjäna, honom vill vi lyda."

25Den dagen slöt Josua ett förbund för folkets räkning och gav dem lag och rätt i Shekem. 26Alltsammans skrev han ner i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste den där, under terebinten i Herrens helgedom 27och sade till hela folket: "Denna sten är ett vittne mot oss, ty den har hört allt som Herren har sagt oss. Den är ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud." 28Sedan lät Josua folket gå, var och en till sitt område.

29En tid därefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal. 30Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 31Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De kände ju till hur mycket Herren hade gjort för Israel.

32Josefs ben, som israeliterna fört med sig från Egypten, begravdes i Shekem, på det stycke mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor och som tillfallit Josefs ättlingar som egendom.

33Också Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.

24:1 Shekem.

24:8 amoreernas land Kungarna Sichons och Ogs riken; se 4 Mos 21:21‑35.

24:9 f. skickade bud efter Bileam ... måste välsigna er Se 4 Mos 22‑24.

24:12 modlöshet Se not till 2 Mos 23:28.

24:12 jagade undan dem för er Efter dessa ord har MT "de två amoreiska kungarna", möjligen med syftning på de två kungarna Sichon och Og (se not till 24:8), ett förklarande tillägg som infogats på ett felaktigt sätt och därför inte tagits med i översättningen.

24:15 amoreerna Se not till 7:7.

24:17 dessa stora tecken Troligen avses både de nyss skildrade segrarna och räddningen ur Egypten. Tecken.

24:19 Helig. Svartsjuka.

24:22 Vittna.

24:25 Förbund.

24:26 Guds lagbok Lag.

24:26 terebinten i Herrens helgedom Samma träd som i Dom 9:6 kallas Stenstodsterebinten. Helgedomen kan ha varit uppförd kring trädet.

24:29-31 Jfr Dom 2:6‑10.

24:30 Timnat-Serach Se not till 19:50.

24:32 som Jakob hade köpt Se 1 Mos 33:19.

24:32 kesitor Mynt och vikt.

24:33 Giva.

Till Femte Moseboken

Till Domarboken