Bibeln

Gamla testamentet

Domarboken utan noter

Domarboken

Judas och Simons erövringar

1 1När Josua var död frågade israeliterna Herren: "Vem av oss skall först dra ut mot kanaaneerna och kämpa mot dem?" 2Herren svarade: "Juda. Jag ger landet i hans våld." 3Då sade Juda till sin bror Simon: "Följ med mig till det område som föll på min lott. Låt oss kämpa tillsammans mot kanaaneerna. Sedan följer jag dig till ditt område." Och Simon följde honom. 4Judeerna gick till angrepp, och Herren gav kanaaneer och perisseer i deras våld; de besegrade dem i Besek, 10 000 man. 5I Besek mötte de Adoni-Besek. De kämpade med honom och besegrade kanaaneerna och perisseerna. 6Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom, tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår. 7Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulorna under mitt bord. Nu låter Gud mig plikta för vad jag har gjort." Han fördes till Jerusalem och dog där.

8Judeerna anföll och intog Jerusalem. De högg ner invånarna och stack staden i brand. 9Sedan drog de ut för att kämpa mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, i Negev och i Låglandet. 10Juda anföll de kanaaneer som bodde i Hebron - Hebron hette tidigare Kirjat Arba - och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. 11Därefter vände de sig mot invånarna i Devir - Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 12Kalev sade: "Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru." 13Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 14När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 15"Ge mig en gåva", svarade hon. "Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten." Kalev gav henne då Övre och Nedre källorna.

16Ättlingarna till den kenit som var svärfar till Mose hade följt med judeerna när de drog ut från Palmstaden mot Juda öken, i Negev nära Arad. Där slog de sig ner bland amalekiterna.

17Juda följde nu med sin bror Simon, och de besegrade kanaaneerna i Sefat. De vigde staden åt förintelse, och den kom därför att kallas Horma. 18Juda intog därefter Gaza med omland, Ashkelon med omland och Ekron med omland. 19Herren var med judeerna, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort folket på slätten, som hade järnbeslagna stridsvagnar. 20Kalev fick Hebron, som Mose bestämt, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. 21Men benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem.

Josefstammarnas erövringar och motgångar

22Också Josefs stammar drog ut. De gick mot Betel, och Herren var med dem. 23Under sin spaning mot Betel - det hette tidigare Lus - 24fick spejarna se en man komma ut från staden. De sade till honom: "Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så skall vi skona dig." 25Han visade var de kunde ta sig in. De högg ner invånarna men lät mannen och hela hans familj slippa undan. 26Han gav sig i väg till hettiternas land, där han grundade en stad som han gav namnet Lus. Så heter den än i dag.

27Manasse kunde inte driva bort folket i Bet-Shean med lydstäder eller i Tanak med lydstäder och inte heller invånarna i Dor med lydstäder, i Jivleam med lydstäder eller i Megiddo med lydstäder. Kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 28När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten, men de drevs inte bort.

29Efraim drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, utan kanaaneerna bodde kvar där bland dem.

De övriga stammarnas bosättning i landet

30Sebulon drev inte bort invånarna i Kitron och Nahalol, utan kanaaneerna bodde kvar bland dem men måste utföra tvångsarbeten.

31Asher drev inte bort invånarna i Acko och Sidon och inte heller folket i Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. 32Asheriterna fick alltså bo bland kanaaneerna i landet, ty de kunde inte driva bort dem.

33Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat utan fick bo bland kanaaneerna i landet. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat måste utföra tvångsarbeten.

34Amoreerna trängde undan daniterna till bergen och lät dem inte komma ner på slätten. 35Amoreerna lyckades hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stammar fick övertaget måste de utföra tvångsarbeten.

36Amoreernas område sträckte sig från Akrabbimbranten, från Sela och vidare uppåt.

1:1 När Josua var död I tiden mellan den invandring i Kanaan som skildras i Josuas bok och kungamaktens införande genom Saul som behandlas i Första Samuelsboken (ca 1200‑1020 f.Kr.) styrdes Israel av s.k. domare; se 2:16 med not. Domarboken är en historisk skildring av den perioden och ingår i det s.k. deuteronomistiska historieverket; Berättande skrifter. Boken bygger på ursprungligen fristående hjältesägner, delvis med rötter i tidiga israelitiska eller främreorientaliska myter, t.ex. berättelserna om Jefta (kap. 11‑12) och Simson (kap. 13‑18). Dessa sägner har infogats i ett enhetligt schema som presenteras i inledningen (2:11‑23): domartiden skildras som en ständig växling mellan avfall, straff och räddning genom domare. I bokens avslutande partier (kap. 17‑21) framhävs laglösheten i landet innan kungamakten infördes; se 17:6; 18:1; 19:1; 21:25.

1:3 Juda ... Simon Stammarna framställs som personer; Stam.

1:4 perisseer Se not till 1 Mos 13:7.

1:4 Besek Troligen en stad nära Jerusalem. En stad med samma namn låg nordost om Shekem; se 1 Sam 11:8.

1:7 sjuttio Uttryck för ett obestämt eller överdrivet antal; Tal.

1:8 Judeerna ... intog Jerusalem Enligt 2 Sam 5:6 ff. intogs Jerusalem första gången i ett senare historiskt skede av kung David, som avstod från att utrota den jevuseiska befolkningen i staden.

1:9 Bergsbygden. Negev. Låglandet. De tre områden som tillsammans utgör området för Judas stam.

1:10 Sheshaj, Achiman och Talmaj Anakitiska folk, betecknade med stamfädernas namn; jfr 4 Mos 13:23 med not.

1:11 Devir Stad i Juda, 22 km sydväst om Hebron.

1:12-15 Berättelsen återfinns med nästan samma ord i Jos 15:16‑19.

1:14 Hon steg av Grundtextens innebörd osäker; jfr Jos 15:18.

1:16 den kenit Keniterna, som omtalas i 1 Mos 15:19, var en stam besläktad med midjaniterna; se not till 2 Mos 2:15 f. Moses svärfar var midjanit (2 Mos 2:16) men kan alltså också kallas kenit. Enligt 1 Mos 15:19 var keniterna ett av de folk som bodde i Palestina före israeliterna.

1:16 Palmstaden Sannolikt avses här en stad strax söder om Döda havet. Vanligen avser dock beteckningen Jeriko, så i 3:13.

1:16 Arad Stad i Negev, öster om Beer Sheva. Kanske identisk med Sefat (v. 17).

1:16 amalekiterna Folkslag som enligt 1 Mos 36:12 räknas till edomeerna. Amalekiterna, som uppfattades som en arvfiende (se 2 Mos 17:16), levde troligen i gränsområdet till Edom, söder om Döda havet; Folknamn.

1:17 Sefat, Horma Stad i Negev, exakt läge osäkert. Namnet Horma anspelar på det hebreiska ordet för "förintelse"; jfr not till 4 Mos 14:45.

1:18 intog Enligt 3:1‑3 kunde israeliterna inte erövra Filisteen vid denna tid. Uppgiften kan avspegla senare förhållanden. Området erövras mot slutet av 600-talet f.Kr.

1:18 Gaza, Ashkelon, Ekron Filisteernas städer.

1:20 Anaks tre söner Se not till v. 10.

1:21 benjaminiterna ... jevuseerna ... i Jerusalem Jerusalem ligger på gränsen mellan Judas och Benjamins områden; jfr not till v. 8.

1:22 Josefs stammar Efraim och Manasse.

1:22 Betel.

1:26 hettiternas land Uttrycket är här använt för att ange ett område långt norrut, troligen i norra Syrien. Hettiter.

1:27 Bet-Shean ... Megiddo Städer mellan Karmelberget och Jordandalen.

1:29 Geser Stad 23 km väster om Jerusalem, strax norr om de filisteiska städerna.

1:30 Kitron, Nahalol Okända städer som troligen låg väster om Gennesaretsjön.

1:31 Acko ... Rechov Städer norr om Karmelberget. Alla kan inte identifieras.

1:33 Bet-Shemesh och Bet-Anat Städer 30 resp. 40 km nordväst om Gennesaretsjön.

1:34 f. Amoreerna.

1:35 Har-Heres, Ajalon och Shaalvim Städer 20‑30 km väster om Jerusalem.

1:36 Versen utgör troligen ett brottstycke av en längre text, och innebörden är därför oklar. Möjligen rör det sig om en beskrivning av en amoreisk, dvs. kanaaneisk, sydgräns.

Herrens ängel i Bokim

2 1Herrens ängel kom från Gilgal till Bokim och sade: "Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er, 2och ni får inte sluta något förbund med invånarna i detta land. Deras altaren skall ni riva ner. Men ni lyssnade inte på mig. Hur kan ni handla så? 3Nu säger jag: Jag skall inte driva undan dem för er, utan de skall vara en pik i er sida, och deras gudar skall bli en snara för er." 4När Herrens ängel sade detta till israeliterna började folket gråta och klaga. 5De kallade platsen för Bokim, och där offrade de åt Herren.

Josuas död

6Josua sände i väg folket, och israeliterna begav sig var och en till sitt område för att ta landet i besittning. 7Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De hade ju själva sett alla de storverk som Herren hade utfört för Israel. 8Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog då han var 110 år gammal. 9Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 10Alla i hans generation förenades med sina fäder. En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.

Herren insätter domare

11Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna, 12de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, de följde andra gudar som de kringboende folken hade, de tillbad dem och utmanade Herren. 13När israeliterna övergav Herren och i stället dyrkade Baal och astartegudinnorna 14blev Herren vred på dem. Han utlämnade dem åt folk som plundrade dem, han prisgav dem åt fiender på alla håll, och de kunde inte längre hålla stånd mot dem. 15Varje gång de drog i fält slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren med ed hade lovat att göra. Deras nöd var stor.

16Då lät Herren insätta domare, som räddade israeliterna från alla som plundrade dem. 17Men de ville inte lyssna till sina domare heller. De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart lämnade de den väg som deras fäder hade vandrat. Fäderna hade lytt Herrens bud, de själva gjorde det inte. 18När Herren insatte en domare åt dem var Herren med honom och räddade dem från deras fiender, så länge domaren levde, ty Herren kände medlidande när de klagade över hur de förtrycktes och plågades. 19Men när domaren var död återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar, som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina ogärningar och sitt trots.

20Då blev Herren vred på Israel, och han sade: "Detta folk har brutit mot det förbund som jag befallde deras fäder att hålla, och de lyssnar inte på mig. 21Därför skall jag inte längre driva bort något enda av de folk som fanns kvar då Josua dog. 22Genom dem skall jag sätta Israel på prov: Vill de följa Herrens väg lika lydigt som sina fäder eller vill de det inte?" 23Herren lät alltså dessa folk vara, han drev inte bort dem med en gång och gav dem inte i Josuas våld.

2:1 Gilgal.

2:1 Bokim I hebreiskan anspelning på "gråta" (jfr v. 4). Platsen är i övrigt okänd.

2:9 Timnat-Heres Se Jos 19:50 med not.

2:11 baalsgudarna Baal.

2:13 astartegudinnorna Ashera.

2:15 som Herren med ed hade lovat Syftar på de förbannelser som vid förbundets ingående uttalades över israeliterna, om de vägrade att lyda Guds bud; se 5 Mos 27:14‑26; 28:15‑44, särskilt v. 25.

2:16 domare De israelitiska domarna hade inte bara som uppgift att lösa rättstvister bland folket. De s.k. stora domarna, Ehud (kap. 3), Barak (kap. 4‑5), Debora (kap. 4‑5), Gideon (kap. 6‑7), Jefta (kap. 11‑12) och Simson (kap. 13‑16), har mer karaktär av räddare och försvarare. De inskrider på Guds ingivelse till sitt folks hjälp. Domarna var troligen lokala hjältegestalter, men de framställs i Dom som ledare för samtliga israelitiska stammar.

2:22 Prov.

3 1Detta är de folk som Herren lät vara kvar för att alla de israeliter som inte hade varit med om krigen i Kanaan skulle sättas på prov genom dem, 2och det gjorde han med tanke på nya generationer israeliter, för att de skulle lära sig kriga, alltså de som inte förut varit med om sådant: 3filisteernas fem hövdingadömen, alla kanaaneer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanonmassivet mellan Baal Hermonberget och Levo-Hamat. 4Genom dem ville Herren sätta israeliterna på prov för att se om de skulle lyda de bud han hade gett deras fäder genom Mose. 5Israeliterna bodde bland kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. 6De tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner, och de dyrkade deras gudar.

7Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon: de glömde Herren, sin Gud, och dyrkade baalsgudarna och asheragudinnorna. 8Då blev Herren vred på israeliterna, och han prisgav dem åt Kushan Rishatajim, kungen av Aram Naharajim. Israeliterna måste tjäna under Kushan Rishatajim i åtta år.

9Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en man som räddade dem, Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas. 10Herrens ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Otniel drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan Rishatajim i hans våld, så att han kunde underkuva honom. 11Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.

Ehud dödar Eglon och slår moabiterna

12Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren lät då Eglon, kungen av Moab, få makten över dem, eftersom de gjorde sådant som var ont i Herrens ögon. 13Eglon drog ut tillsammans med ammoniter och amalekiter och besegrade Israel och intog Palmstaden. 14Israeliterna måste tjäna under Eglon, Moabs kung, i arton år.

15Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en räddare, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. En gång när israeliterna skulle erlägga sin tribut skickade de honom till Eglon, Moabs kung. 16Ehud lät göra ett tveeggat svärd, en knapp aln långt, som han spände fast vid höger sida, dolt under kläderna. 17Han överlämnade tributen till Eglon, Moabs kung, som var en mycket fet man. 18När allt var överlämnat skildes Ehud från bärarna 19vid Stenarna nära Gilgal. Därifrån vände han tillbaka och sade till kungen: "Jag har ett hemligt budskap till dig." - "Vänta!" sade Eglon, och hela hans uppvaktning fick gå ut. 20Ehud hade alltså kommit in till Eglon, som nu satt ensam i sitt svala rum på övervåningen. "Jag har ett budskap till dig från Gud", sade Ehud. Eglon reste sig ur sin stol. 21Då stack Ehud in vänster hand och tog svärdet från sin högra sida och rände det i buken på Eglon, 22så att både klinga och fäste trängde in. Fettet slöt sig om klingan; han drog inte ut svärdet ur Eglons buk. 23Ehud gick ut i förhallen, stängde dörren till rummet och låste. 24När han gått sin väg kom Eglons tjänare dit. De såg att dörren till kungens rum var låst men tänkte att han höll på att uträtta sina behov därinne. 25De väntade både länge och väl, men när han aldrig öppnade dörren tog de nyckeln och låste upp. Där låg deras herre död på golvet.

26Medan de väntade hade Ehud lyckats fly. Han var redan förbi Stenarna och flydde vidare mot Seira. 27När han var framme lät han stöta i horn i Efraims bergsbygd, och israeliterna följde honom ner från bergen. Han gick själv i täten. 28"Följ mig", sade han, "Herren har gett era fiender, moabiterna, i ert våld." De följde honom och spärrade vadställena över Jordan för moabiterna, så att ingen kunde ta sig över. 29De dödade vid detta tillfälle omkring 10 000 moabiter, alla kraftiga och tappra män. Ingen enda kom undan. 30Den dagen kuvades Moab av Israel, och landet hade sedan lugn och ro i åttio år.

31Efter Ehud kom Shamgar, Anats son, han som slog ihjäl 600 filisteer med en oxpik. Även han räddade Israel.

3:1 Kanaan.

3:3 Filisteen. Sidon.

3:5 kanaaneer ... jevuseer Sammanfattande uppräkning av hela den förisraelitiska befolkningen. Kanaaneer används här i vid mening, i v. 3 med snävare syftning på dem som bodde i området söder om Karmelberget.

3:8 Kushan Rishatajim Vem som åsyftas med smädenamnet (Rishatajim = "dubbelt ont") är okänt.

3:8 Aram Naharajim Se not till 1 Mos 24:10.

3:13 Palmstaden Jeriko; jfr not till 1:16.

3:15 tribut Den skatt som israeliterna skulle betala till Moab, sannolikt i form av naturaprodukter.

3:19 Stenarna Det hebreiska ordets betydelse osäker. Det kan beteckna stenar med bilder eller inskriptioner eller obearbetade stenar som var föremål för gudsdyrkan. Stenarna kan också ha varit en gränsmarkering; jfr v. 26.

3:23 förhallen Det hebreiska ordets betydelse osäker.

3:26 Seira Ort med okänt läge.

Debora och Barak

4 1När Ehud var död gjorde israeliterna åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då prisgav Herren dem åt Javin, den kanaaneiske kung som regerade i Hasor. Hans befälhavare hette Sisera och bodde i Haroshet Haggojim. 3Israeliterna ropade till Herren, ty Javin hade 900 järnbeslagna stridsvagnar, och i tjugo år hade de lidit under hans förtryck.

4Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. 6Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sade till honom: "Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp på berget Tabor med tio tusen man från Naftali och Sebulon. 7Jag vill få Sisera, Javins befälhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld." 8Barak sade till henne: "Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte." 9Hon svarade: "Ja, jag går med dig, men du kommer inte att få äran av ditt företag. Herren skall prisge Sisera åt en kvinna." Och Debora bröt upp och följde Barak till Kedesh. 10Där bådade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora följde honom.

11Keniten Hever hade flyttat bort från de andra keniterna, ättlingarna till Moses svärfar Hovav, och hade nu satt upp sina tält ända fram till Besaanannims terebint i närheten av Kedesh.

12När Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp på Tabor 13samlade han alla sina stridsvagnar, 900 järnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och förde dem från Haroshet Haggojim till Kishonbäcken. 14Då sade Debora till Barak: "Framåt! Nu är dagen kommen då Herren ger Sisera i ditt våld. Herren går före dig." Barak marscherade ner från Tabor med sina 10 000 man, 15och när han anföll spred Herren förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans här. Sisera lämnade sin vagn och flydde till fots, 16medan Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet Haggojim. Hela Siseras här föll för svärdet. Ingen enda kom undan.

Jael dödar Sisera

17Sisera flydde till fots och kom till Jaels tält. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god sämja. 18Jael gick ut och tog emot Sisera. "Kom in, herre", sade hon. "Kom med mig in, var inte rädd." Han följde med henne in i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19"Ge mig lite vatten", bad han, "jag är så törstig." Hon öppnade en lägel med mjölk och gav honom att dricka. Sedan lade hon täcket över honom igen. 20Han sade: "Ställ dig i tältdörren. Kommer man och frågar dig om det finns någon här, så svara nej."

21Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken. Han dog där han låg i djup sömn, förbi av trötthet. 22Då kom Barak på jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: "Kom", sade hon, "jag skall visa dig den du söker." Han gick in, och där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.

23Den dagen lät Gud den kanaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. 24Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt hårdare, tills de slutligen förgjorde honom helt.

4:2 Javin ... som regerade i Hasor Hasor låg på Naftalis område, 15 km norr om Gennesaretsjön. Enligt Jos 11:1‑11 besegrades Javin av Josua och staden stacks i brand. Utgrävningar har visat att Hasor ödelades på 1200‑talet f.Kr.

4:4 Profet.

4:5 Deborapalmen Siare och vismän brukade sitta under ett heligt träd när de förmedlade budskap från Gud och domsutslag i form av orakel; se 1 Mos 12:6 med not; Dom 6:11; 9:37. I 1 Mos 35:8 omtalas ett sådant träd utanför Betel med anknytning till en annan kvinna med namnet Debora.

4:6 Tabor De geografiska angivelserna i kapitlet pekar på att händelserna utspelar sig kring Jisreelslätten mellan Karmelberget och Jordan. Berget Tabor ligger i den norra delen av denna slätt, 10 km från Gennesaretsjön.

4:7 Kishonbäcken Kishon går över Jisreelslätten (jfr "Megiddos vatten" i 5:19) och har sitt utlopp i Medelhavet strax norr om Karmelberget.

4:9 prisge Sisera åt en kvinna Kan syfta på Debora själv eller på Jael, se v. 17‑22; 5:24‑27.

4:11 Hovav Jfr noter till 2 Mos 2:18; 4 Mos 10:29.

4:11 Besaanannims terebint Se not till Jos 19:33.

4:11 Kedesh Möjligen avses här ett annat Kedesh än Baraks hemort i Naftali, beläget närmare de trakter där striderna ägde rum.

4:19 Lägel.

Deborasången

5 1Den dagen sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång:

2Israel reste sig till kamp,
folket slöt villigt upp.
Prisa Herren!

3Konungar, hör!
Furstar, lyssna!
Jag vill sjunga, besjunga Herren,
jag lovprisar Herren, Israels Gud!

4Herre, när du drar ut från Seir,
går fram från Edoms nejder,
då skälver jorden, det strömmar från himlen,
ja, vatten strömmar ur molnen!
5Bergen bävar
inför Herren, Sinais herre,
inför Herren, Israels Gud.

6På Shamgars tid, sonen till Anat,
på Jaels tid fanns inga vägar mer,
vandrare följde vindlande stigar.
7Ledare fanns inte mer,
fanns inte mer i Israel,
förrän du trädde fram, Debora,
trädde fram, du Israels moder.
8[---]
Inte en sköld, inte en lans fanns att se
bland Israels fyrtio tusen.

9Mitt hjärta brinner
för Israels hövdingar,
för folket som villigt slöt upp.
Prisa Herren!

10Ni som rider på vita åsnor,
som sitter på praktfulla täcken,
som vandrar på vägarna,
stäm in!
11Vid rännorna där vattnet hämtas
besjunger man Herrens segrar,
hans segrar i spetsen för Israel.

Då drog Herrens folk mot portarna:
12"Upp, upp, Debora!
Upp, upp, sjung din sång!
Framåt, Barak,
tag fångar, fångar, Avinoams son!"

13Då drog Israel ut som tappra män,
Herrens folk som hjältar.
14Furstar från Efraim drog fram över slätten,
de följde dig, Benjamin, och ditt folk.
Från Makir drog hövdingar ut,
från Sebulon de som bar ledarstav.
15Isaskars furstar följde Debora,
Isaskar som var Baraks stöd
sändes med honom ner på slätten.

Rubens ätter höll grundliga rådslag.
16Varför dröjde du kvar bland fållorna
och lyssnade till herdarnas flöjter?
Rubens ätter höll grundliga rådslag.
17Gilead stannade bortom Jordan.
Och Dan - varför väntade han vid skeppen?
Asher blev kvar på havets strand,
hemma vid sina hamnar.

18Sebulons folk visade dödsförakt,
liksom Naftali på höglänt fält.

19Kungar samlades och gick till anfall,
Kanaans kungar gick till anfall
i Tanak vid Megiddos vatten,
men inget silver blev deras byte.
20Från himlen anföll stjärnorna,
de anföll Sisera från sina banor.
21Han vräktes undan av Kishonbäcken,
bäcken överföll honom, bäcken Kishon.

Fortsätt, min själ, att sjunga med kraft!

22Då dånade hästarnas hovar,
bort i galopp, i galopp.

23Förbanna Meros, säger Herrens ängel,
förbanna dem som bor där,
för att de inte kom till Herrens hjälp,
till Herrens och hans hjältars hjälp.

24Välsignad bland kvinnor är Jael,
keniten Hevers hustru,
välsignad bland tältens kvinnor.
25Han bad om vatten, hon gav honom mjölk,
bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål.
26Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter klubban.
Med klubban slog hon Sisera,
spräckte hans skalle,
genomträngde och klöv hans tinning.
27Vid hennes fötter sjönk han ner.
Han föll och låg stilla.
Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll.
Där sjönk han samman,
föll,
tillintetgjord.

28Genom fönstret blickade Siseras mor,
ropade ut genom gallret:
"Varför kommer inte hans vagn?
Varför hörs inte hästarnas hovar?"
29Den klokaste hovdamen svarade henne
så som hon ville ha det:
30"De skiftar nog bytet de tagit:
en kvinna eller två åt varje karl,
mönstrade tyger som byte åt Sisera,
mönstrade tyger som byte,
brokiga dukar, en eller två,
om halsen på den som tog byte."

31Så förgås alla dina fiender, Herre.
Men de som älskar honom blir som solen
när den går upp i all sin kraft.

Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år.

5:2-31 Deborasången återger i poetisk form händelserna i kap. 4. Den är mycket svårtolkad. Texten är på en del ställen (särskilt v. 6‑8) skadad och kan inte alltid rekonstrueras. Sången antas vara den äldsta texten i GT, avfattad före 1000 f.Kr. Språkligt ger den ett ålderdomligt intryck, och den innehåller många ovanliga ord. Upprepning är ett påfallande stildrag. Poesi.

5:4 Seir, Edoms nejder Landet söder om Döda havet.

5:6 På Shamgars tid Se 3:31.

5:8 [---] Text.

5:14 Makir Här beteckning för Manasse. Makir var Manasses son; se 4 Mos 26:29; Jos 17:1.

5:15 ff. Fyra stammar deltog inte i kriget: Ruben, Gad (här kallad Gilead), Dan och Asher. Sångens ord om dem är sannolikt klandrande men har också tolkats som ursäktande.

5:17 Dan ... vid skeppen ... Asher ... vid sina hamnar Män från dessa stammar kan ha gjort tjänst åt de sjöfarande fenikierna vid deras hamnar.

5:19 Tanak, Megiddo Städer på Jisreelslätten; se 1:27; Jos 12:21. Tiderna igenom har många slag utkämpats i denna trakt.

5:23 Meros Okänd ort.

Midjaniterna angriper Israel

6 1Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, 2och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. 3Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. 4De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor. 5De drog fram med sina hjordar och tält som svärmar av gräshoppor; oräkneliga var de och deras kameler. De trängde in i landet och skövlade det. 6Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren.

7När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna 8sände han en profet till dem som sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. 9Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. 10Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig."

Gideon kallas till domare

11Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. 12Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, tappre krigare!" 13Gideon svarade: "Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld." 14Herren vände sig till Gideon och sade: "Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig." 15Gideon svarade: "Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj." 16Herren sade: "Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man." 17Gideon sade: "Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 18Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig." Han svarade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."

19Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. 20Guds ängel sade: "Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över." Gideon gjorde så. 21Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. 22Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: "Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte."

23Herren sade till honom: "Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö." 24Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det "Herren är trygghet". Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra.

Herrens altare i Ofra

25Den natten sade Herren till Gideon: "Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. 26Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare åt Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved."

27Gideon tog med sig tio drängar och gjorde som Herren hade befallt. Men han vågade inte göra det under dagen, han var rädd för sin familj och för folket i staden, så han gjorde det på natten. 28Tidigt nästa morgon såg männen i staden att baalsaltaret var rivet, att asherapålen bredvid var nerhuggen och att den granna tjuren hade offrats på ett nybyggt altare. 29"Vem har gjort detta?" sade de till varandra. När de frågade sig för och undersökte saken fick de veta att det var Gideon, Joashs son. 30De sade till Joash: "Skicka ut din son, han måste dö! Han har rivit baalsaltaret och huggit ner asherapålen som stod bredvid." 31Men Joash sade till dem som ansatte honom: "Skall ni försvara Baal? Skall ni hjälpa honom? Den som försvarar honom skall dödas innan morgonen kommer. Är han en gud, låt honom då försvara sig själv mot den som river hans altare." 32Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: "Må Baal försvara sig mot den som river hans altare."

Guds tecken till Gideon

33Midjaniterna, amalekiterna och folk från Östlandet slöt sig samman. De gick över Jordan och slog läger på Jisreelslätten. 34Herrens ande uppfyllde Gideon. Han stötte i horn, och aviesriterna slöt upp kring honom. 35Han sände bud till hela Manasse, och även där slöt man upp. Också till Asher, Sebulon och Naftali sände han bud, och de anslöt sig till de andra.

36Gideon sade till Gud: "Vill du verkligen rädda Israel genom mig, som du har lovat? 37Jag lägger nu en ulltapp på tröskplatsen. Om daggen faller på ullen, medan marken runtomkring är torr, då vet jag att du vill rädda Israel genom mig, som du har lovat." 38Och det var vad som hände. När Gideon tidigt nästa morgon kramade ur ullen, pressade han ut så mycket dagg att en hel skål fylldes med vatten. 39Gideon sade till Gud: "Bli inte vred om jag tar till orda en gång till. Jag vill göra ännu ett prov med ullen. Låt ullen få vara torr, medan det faller dagg på marken runtomkring." 40Och under natten gjorde Gud just så: ullen var torr, medan det hade fallit dagg på marken runtomkring.

6:1 Midjan.

6:3 amalekiter Se not till 1:16. Östlandet Se not till 1 Mos 25:6.

6:10 Amoreerna.

6:11 Ofra Stad på Manasses område. Ett annat Ofra låg på Benjamins område (Jos 18:23).

6:11 terebinten Se 4:5 med not.

6:11 aviesriten Aviesriterna utgjorde en mindre grupp inom Manasses stam (Jos 17:2; jfr 6:15).

6:11 tröska vete i vinpressen Man var då bättre skyddad vid överfall än när man tröskade på den vanliga, öppet belägna tröskplatsen.

6:12 Herrens ängel Ängeln är identisk med Herren själv (v. 14). Gideon inser inte detta förrän senare (v. 17 och v. 22).

6:17 Tecken.

6:19 efa Mått.

6:22 ansikte mot ansikte Den som ser Gud måste dö; jfr 1 Mos 16:13; 2 Mos 19:21; 33:11 med not; Dom 13:22.

6:25 den granna sjuårstjuren Rättelse; MT oklar. Ashera.

6:26 på föreskrivet sätt Grundtextens innebörd osäker.

6:32 Jerubbaal Namnet anspelar på det hebreiska ordet för "försvara sig".

6:36-40 Under.

Gideons seger över midjaniterna

7 1På morgonen bröt Jerubbaal, dvs. Gideon, och hela hans här upp och slog läger nära Harodkällan. Han hade då midjaniternas läger i norr, på slätten vid Morehöjden. 2Herren sade till Gideon: "Du har för mycket folk med dig. Jag vill inte ge midjaniterna i deras våld, då kunde israeliterna ta äran åt sig och tro att de segrat av egen kraft. 3Kungör nu för ditt folk att den som är rädd och ängslig skall lämna Gilboaberget och skynda tillbaka hem." Av hären återvände 22 000 man, medan 10 000 stannade kvar.

4Herren sade till Gideon: "Du har fortfarande för mycket folk. Låt dem gå ner till källan, där skall jag gallra dem åt dig. Den jag säger att du skall ta med, han skall följa med dig, och den jag säger att du inte skall ta med, han skall inte följa med." 5Gideon lät sitt folk gå ner till källan, och Herren sade till honom: "Den som lapar i sig vattnet som hundarna gör skall du ställa för sig, och den som lägger sig på knä för att dricka skall du ställa för sig!" 6De som förde händerna till munnen och lapade var trehundra man, resten lade sig på knä och drack. 7Herren sade till Gideon: "Med de trehundra man som lapade vattnet skall jag rädda er. Jag ger midjaniterna i ditt våld. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt." 8När man tagit hand om folkets proviant och deras horn skickade Gideon hem de andra israeliterna och behöll bara de trehundra. Nedanför honom på slätten låg midjaniternas läger.

9Den natten sade Herren till Gideon: "Gå till anfall mot lägret, jag ger det i ditt våld. 10Och om du inte vågar anfalla, ta då med dig din tjänare Pura ner till lägret 11och hör vad de säger där. Det kommer att ge dig mod att anfalla lägret."

Gideon och hans tjänare Pura gick ner till lägrets förposter. 12Midjaniterna, amalekiterna och alla från Östlandet hade slagit sig ner på slätten som en svärm gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga som sandkornen på havsstranden. 13När Gideon kom fram höll en man just på att berätta en dröm för sin kamrat: "Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger och fram till ett tält. Den stötte emot tältet, så att det välte och hamnade upp och ner. Och där blev det liggande." 14Kamraten svarade: "Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld."

15När Gideon hörde drömmen berättas och tydas föll han ner och tillbad. Därefter gick han tillbaka till israeliternas läger och ropade: "Gör er redo! Herren har gett midjaniternas läger i ert våld." 16Han delade in sina trehundra man i tre avdelningar och gav varje man ett horn, en tom kruka och en fackla att ha i krukan. 17Och han sade till dem: "Se på mig och gör som jag! När jag är framme vid utkanten av lägret skall ni göra precis som jag gör. 18När jag och de som följer mig stöter i hornen skall ni andra också stöta i era horn runt hela lägret och ropa: För Herren och Gideon!"

19Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig. 20Alla tre avdelningarna stötte i sina horn och krossade sina krukor. I vänster hand höll de facklorna och i höger hornen de stötte i, och de ropade: "Svärd för Herren och Gideon!" 21Israeliterna stod kvar runt lägret, var och en på sin plats, men alla i lägret rusade upp och flydde skrikande. 22När de stötte i de trehundra hornen lät Herren alla i lägret vända sina svärd mot varandra. Hären flydde till Bet Hashitta, i riktning mot Serera, ända till trakten av Avel Mechola nära Tabbat. 23Alla i Israel bådades upp, från Naftali, Asher och hela Manasse, och de förföljde midjaniterna.

Gideon och efraimiterna

24Gideon sände bud till hela Efraims bergsbygd och lät säga: "Dra ut mot midjaniterna och spärra flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan." Och folket i Efraim bådades upp och spärrade flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan. 25De tog två midjanitiska hövdingar till fånga, Orev och Seev. Orev dödade de vid Orevklippan och Seev vid Seevs vinpress. De fortsatte att förfölja midjaniterna och tog med sig Orevs och Seevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

7:1 Harodkällan Nära Gilboaberget; se not till v. 3. Morehöjden Berg nordost om Jisreelslätten.

7:3 Gilboaberget Rättelse; MT har "Gileads berg", vilket ur geografisk synpunkt är omöjligt. Gilboaberget avgränsar Jisreelslätten i sydost. Harodkällan (v. 1) ligger på nordsidan av detta berg. Det hebreiska ordet för "vara ängslig" anspelar på källans namn.

7:3 skynda tillbaka hem Se 5 Mos 20:8.

7:5 f. som hundarna gör ... förde händerna till munnen Jämförelsen tycks ha att göra med graden av vaksamhet under drickandet: de som dricker "som hundar" står upp och lapar ur sina kupade händer.

7:19 början av mellersta nattväkten Omkring kl. 10 på kvällen. Natten indelades i tre nattväkter, från kl. 6 på kvällen till kl. 6 på morgonen; Tideräkning.

7:22 Bet Hashitta ... Tabbat Ingen av orterna kan identifieras.

7:24 flodövergångarna fram till Bet Bara Troligen avses övergångarna över en biflod till Jordan. Bet Baras läge är okänt.

8 1Efraimiterna sade till Gideon: "Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?" På deras häftiga anklagelser 2svarade Gideon: "Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. 3Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?" När han talade så, lade sig deras vrede mot honom.

Gideons fälttåg på andra sidan Jordan

4Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, 5och Gideon bad därför männen i Suckot: "Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna." 6Ledarna i Suckot svarade: "Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd." 7Då sade Gideon: "När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar." 8Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. 9Då sade Gideon till folket i Penuel: "När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här."

10Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. 11Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. 12Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären.

13Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. 14Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. 15När Gideon kom till männen i Suckot sade han: "Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd." 16Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. 17Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden.

18Gideon frågade Sevach och Salmunna: "Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?" De svarade: "De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans." 19Han sade: "Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er." 20Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: "Gå fram och döda dem!" Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. 21Sevach och Salmunna sade: "Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!" Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler.

Efoden i Ofra

22Israeliterna sade till Gideon: "Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld." 23Men Gideon svarade: "Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare."

24Gideon sade till dem: "Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte." Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. 25De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. 26Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. 27Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall.

28Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.

29Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. 30Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. 31En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. 32Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra.

33När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. 34Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. 35De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel.

8:5 Suckot Stad i Manasses område i Gilead, 6 km öster om Jordandalen, strax norr om floden Jabbok.

8:5 Sevach och Salmunna Namnen, som betyder "offer" och "förvägrat skydd", anspelar på det öde som senare drabbar de båda männen (v. 21).

8:8 Penuel Se not till 1 Mos 32:30.

8:10 Karkor Okänd ort, kanske en oas.

8:11 Novach och Jogbeha Se not till 4 Mos 32:42.

8:13 genom Herespasset Grundtextens innebörd osäker. Passets läge är okänt.

8:14 77 namn Det är möjligt att talet 77 här uttrycker ett obestämt stort antal; jfr not till 1:7.

8:16 Grundtextens innebörd osäker.

8:18 männen ni dödade vid Tabor Vilken händelse som åsyftas är okänt; jfr not till 4:6.

8:21 månsmyckena Troligen amuletter i form av månar eller halvmånar.

8:26 1 700 siklar Omkring 20 kg; Mynt och vikt.

8:26 droppsmycken Det hebreiska ordets betydelse osäker.

8:30 sjuttio Se not till 1:7.

8:33 Baal Berit Den gud som dyrkades av den kanaaneiska befolkningen i Shekem och som templet där var helgat åt. Namnet kan återges med "Förbundets herre". Gudsnamnet El Berit, "Förbundets gud" (9:46), är kanske en annan beteckning på samme gud. Baal.

Avimelek blir kung i Shekem

9 1Avimelek, Jerubbaals son, begav sig till sin mors bröder i Shekem. Han bad dem och hela sin släkt på morssidan 2att fråga Shekems borgare: "Vilket föredrar ni, att sjuttio män, Jerubbaals alla söner, härskar över er eller att en enda man gör det? Tänk på att jag är ert eget kött och blod." 3Hans mors bröder framförde hans sak till shekemiterna, och de vanns för Avimelek. "Han är ju en av våra egna", menade de. 4De gav honom 70 siklar silver från Baal Berits tempel, och för dem lejde Avimelek en hop råa sällar som följde honom. 5Sedan begav han sig till sin släkt i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, alla på en och samma sten. Endast Jotam, Jerubbaals yngste son, klarade sig, eftersom han hade gömt sig. 6Shekems borgare och Bet Millos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimelek till kung.

Fabeln om trädens konung

7När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisimbergets topp och ropade med hög röst:

"Shekems borgare, hör på mig,
så att Gud må höra på er.
8En gång beslutade träden
att smörja en konung åt sig.
De bad olivträdet:
Bli vår konung!
9Men olivträdet svarade dem:
Skall jag sluta att ge av min feta saft,
varmed gudar och människor äras,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden?
10Då bad de fikonträdet:
Kom och bli vår konung!
11Men fikonträdet svarade dem:
Skall jag sluta att ge av min sötma,
av min härliga frukt,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden?
12Då bad de vinstocken:
Kom och bli vår konung!
13Men vinstocken svarade dem:
Skall jag sluta att ge av min saft,
som gör gudar och människor glada,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden?
14Då bad alla träden törnbusken:
Kom och bli vår konung!
15Törnbusken sade till träden:
Är det er ärliga mening
att smörja mig till er konung,
sök då skydd i min skugga.
Om inte, skall eld slå ut från törnbusken
och förtära alla cedrar på Libanon.

16Hör nu på! Handlade ni ärligt och hederligt när ni gjorde Avimelek till kung? Handlade ni rätt mot Jerubbaal och hans hus, gav ni honom den lön hans gärningar förtjänat? 17Min far kämpade för er och vågade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 18Ni däremot har i dag rest er mot min fars familj. Ni har dödat hans söner, sjuttio män på en och samma sten. Ni har gjort Avimelek, hans son med en slavinna, till kung över er shekemiter, bara för att han är en av era egna. 19Om ni handlade ärligt och hederligt mot Jerubbaal och hans hus i dag, gläd er då över Avimelek och låt honom glädjas över er. 20Om inte, skall eld slå ut från Avimelek och förtära Shekems borgare och Bet Millos invånare. Och eld skall slå ut från Shekems borgare och Bet Millos invånare och förtära Avimelek."

21Sedan flydde Jotam därifrån. Han begav sig till Beer och slog sig ner där för att vara utom räckhåll för sin bror Avimelek.

Avimeleks krig mot Shekem

22När Avimelek hade härskat över israeliterna i tre år 23sådde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avföll från honom. 24Det skedde för att våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat; deras bror Avimelek, som dräpte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu få plikta för deras död. 25För att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakhåll på bergshöjderna, och man plundrade alla som färdades på vägarna. Detta rapporterades till Avimelek.

26Gaal, Eveds son, och hans bröder kom förbi Shekem, och Shekems borgare fick förtroende för honom. 27En gång när de varit ute och skördat vinet i vingårdarna och trampat druvorna, firade de en tacksägelsefest. De höll till i sin guds tempel och åt och drack och började sedan förbanna Avimelek: 28"Vem är Avimelek", sade Gaal, Eveds son, "och vilka är shekemiterna, eftersom vi skall tjäna honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju stått i tjänst hos ättlingar till Hamor, Shekems anfader. Varför skulle vi tjäna honom? 29Tänk om jag hade makt över folket här! Då skulle jag göra mig av med Avimelek. Jag skulle säga: Skaffa dig en större här och kom an!"

30När Sevul, stadsfogden, fick höra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 31men han var slug och sände bud till Avimelek: "Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 32Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll ute på fälten. 33I morgon bitti när solen går upp skall du gå till attack mot staden. Då kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du göra med honom som du själv finner bäst."

34Avimelek och allt hans folk bröt upp under natten och lade sig i bakhåll utanför Shekem, delade på fyra grupper. 35När Gaal, Eveds son, kom ut och ställde sig i öppningen till stadsporten, lämnade Avimelek och hans män bakhållet. 36Gaal fick syn på dem och sade till Sevul: "Titta, det kommer folk från bergen." Sevul sade: "Det är bara skuggor på bergen som du tar för människor." 37Men Gaal fortsatte: "Jo, det kommer folk från Världens navel och en annan skara bortifrån Teckentydarterebinten." 38Då sade Sevul: "Vad säger du nu, du som var så stor i orden och sade: Vem är Avimelek, eftersom vi skall tjäna honom? - Här kommer det folk som du föraktade. Dra nu ut och kämpa med dem!" 39Och Gaal drog ut i spetsen för Shekems borgare och kämpade med Avimelek. 40Avimelek drev honom tillbaka, och han måste ta till flykten. Många föll, och det låg stupade ända fram till stadsporten. 41Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem.

42Dagen därpå gick folket ut på fälten, och Avimelek fick rapport om detta. 43Han delade sina män i tre grupper och lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och dödade dem. 44Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de två andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute på fälten och dödade dem. 45Avimelek anföll staden under hela dagen. Han intog den och dödade dem därinne. Sedan lät han riva ner staden till grunden och beströdde platsen med salt.

46När borgarna i Shekemtornet hörde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 47Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade på ett ställe 48och gick med allt sitt folk upp på Salmonberget. Han tog en yxa och högg av en trädgren och lade den på axeln. "Ni såg vad jag gjorde", sade han till sina män, "skynda på och gör likadant!" 49Och alla högg sina grenar och följde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och tände på, så att valvet brann och folket brändes inne. Så dog alla i Shekemtornet, omkring tusen män och kvinnor.

50Avimelek begav sig till Teves, som han belägrade och intog. 51I staden fanns ett befäst torn, dit alla män och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De stängde in sig där och gick upp på taket. 52När Avimelek kom dit angrep han tornet. Men när han kom intill tornporten för att sticka den i brand 53kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet på honom, så att skallen krossades. 54Han ropade genast på sin väpnare: "Drag ditt svärd och ge mig dödsstöten. Ingen skall kunna säga att det var en kvinna som dödade mig." Och väpnaren stack ihjäl honom.

55När israeliterna såg att Avimelek var död återvände de hem, var och en till sitt.

56/57Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder och det onda som männen i Shekem hade gjort lät Gud alltså falla tillbaka på dem själva. De drabbades av den förbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat.

9:1 Shekem.

9:5 sjuttio Jfr not till 1:7.

9:5 på en och samma sten Varför denna detalj tycks tillmätas en viss vikt, jfr v. 18, är oklart.

9:6 Bet Millo En del av Shekem, sannolikt i anslutning till templet (v. 4) och tornet (v. 46).

9:6 Stenstodsterebinten Se Jos 24:26 f. med not.

9:21 Beer Ort med okänt läge.

9:26 Gaal, Eveds son Gaal anspelar på ett hebreiskt ord för "avsky"; Eved betyder "tjänare", "slav".

9:27 tacksägelsefest Skördefest med offer av den första skörden, här druvorna.

9:28 Hamor, Shekems anfader Hamor var enligt 1 Mos 33:19 far till Shekem. Invånarna i Shekem var kanaaneer. Motsättningarna mellan shekemiter och israeliter speglas också i berättelsen om Shekem och Jakobs söner Simon och Levi (1 Mos 34).

9:31 han var slug Grundtextens innebörd osäker.

9:37 Världens navel Här en rent geografisk angivelse med osäker syftning. I Hes 38:12 används beteckningen om Juda som världens medelpunkt.

9:37 Teckentydarterebinten Se not till 1 Mos 12:6.

9:45 beströdde platsen med salt En symbolhandling som markerar total förstörelse. Seden är annars inte belagd på israelitiskt område.

9:46 Shekemtornet En befästning i Shekem, möjligen utanför själva staden; jfr not till v. 6.

9:46 El Berits tempel Se not till 8:33.

9:46 valvet Det hebreiska ordets betydelse osäker.

9:48 Salmonberget Jfr not till Ps 68:15.

9:50 Teves Stad med okänt läge. Avimeleks död vid Teves skildras också i 2 Sam 11:21.

Tola och Jair

10 1Efter Avimelek trädde Tola fram som Israels räddare. Han var son till Pua, Dodos son, och tillhörde Isaskars stam. Han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd, 2och han var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och begravdes i Shamir. 3Efter honom trädde Jair från Gilead fram. Han var domare i Israel i tjugotvå år. 4Han hade trettio söner, som red på trettio åsnehingstar och ägde trettio städer. Dessa kallas än i dag för Jairs byar och ligger i Gilead. 5Jair dog och begravdes i Kamon.

Ammoniterna anfaller Israel

6Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna och astartegudinnorna, arameernas, sidoniernas, moabiternas, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och dyrkade inte längre honom. 7Då blev Herren vred på dem och utlämnade dem åt filisteer och ammoniter.

8Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt de israeliter som bodde på andra sidan Jordan i amoreernas land i Gilead. 9Nu gick ammoniterna över Jordan och anföll folket i Juda, Benjamin och Efraim. Israeliternas nöd var stor. 10Då ropade de till Herren: "Vi syndade mot dig när vi övergav vår Gud och dyrkade baalsgudarna." 11/12Herren svarade dem: "När ni förtrycktes av egypterna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, sidonierna, amalekiterna och midjaniterna, då ropade ni till mig och jag räddade er ur deras våld. 13Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar. Därför vill jag inte rädda er igen. 14Ropa nu till de gudar ni har valt, så får de rädda er när ni är i nöd." 15Israeliterna sade till Herren: "Vi har syndat. Gör vad du vill med oss, bara du räddar oss den här gången." 16De gjorde sig av med de främmande gudar de hade hos sig och dyrkade Herren i stället. Då stod han inte längre ut med att se dem lida.

17Ammoniterna bådades upp och slog läger i Gilead. Då samlades israeliterna, och de slog läger i Mispa. 18Folket, dvs. ledarna i Gilead, sade sinsemellan: "Den som först går ut i strid mot ammoniterna skall vara hövding för alla som bor i Gilead."

10:6 Baal. Astarte. Folknamn.

10:8 Detta år ... i arton år I grundtexten står de båda tidsangivelserna i motsättning till varandra. Möjligen är "detta år" ett sent tillägg.

10:17 Mispa.

Jefta

11 1Gileaditen Jefta var en tapper krigare. Han var en oäkting, och Gilead var hans far. 2Men Gilead hade söner också med sin hustru, och när de hade växt upp drev de bort Jefta. "Du har ingen del i vår fars hus", sade de, "du är ju en främmande kvinnas son." 3Jefta flydde undan sina bröder och slog sig ner i landet Tov. Löst folk slöt sig till honom där och drog omkring tillsammans med honom.

4En tid därefter angrep ammoniterna Israel. 5När ammoniterna gick till anfall gav sig Gileads äldste i väg för att hämta Jefta från landet Tov. 6"Kom och bli vår anförare", bad de, "så att vi kan kämpa mot ammoniterna." 7Jefta svarade Gileads äldste: "Ni hatade mig och drev bort mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?" 8De svarade: "Det är just därför vi vänder oss till dig. Följ med oss och kämpa mot ammoniterna, så skall du bli hövding för alla som bor i Gilead." 9Då sade Jefta till Gileads äldste: "Om ni hämtar hem mig för att jag skall kämpa mot ammoniterna och Herren låter mig besegra dem, då blir jag er hövding." 10De äldste svarade: "Herren är vårt vittne: vi lovar att göra som du har sagt." 11Jefta följde då med Gileads äldste, och folket gjorde honom till sin hövding och anförare. I Mispa bekräftade Jefta inför Herren vad han hade sagt.

Förhandlingar med ammoniterna

12Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och frågade: "Vad har vi för otalt med varandra eftersom du angriper mitt land?" 13Ammoniternas kung svarade sändebuden: "När israeliterna drog ut ur Egypten tog de mitt land mellan Arnon och Jabbok, ända fram till Jordan. Lämna nu godvilligt tillbaka allt." 14Då skickade Jefta på nytt sändebud till ammoniternas kung 15och sade: "Så säger Jefta: Israeliterna tog inte moabiternas och ammoniternas land. 16De drog ut ur Egypten och vandrade genom öknen fram till Sävhavet och kom till Kadesh. 17Där sände de bud till kungen av Edom och bad att få ta vägen genom hans land, men han ville inte höra på dem. De sände även bud till kungen av Moab, men inte heller han ville tillåta det. Då stannade de kvar i Kadesh. 18När de sedan vandrade genom öknen tog de vägen runt Edom och Moab och kom fram öster om Moab. De slog läger på andra sidan Arnon, men de gick inte in på Moabs område - Arnon är nämligen gräns mot Moab. 19Sedan skickade israeliterna bud till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och bad att få ta vägen genom hans land för att komma dit de skulle. 20Men Sichon förbjöd israeliterna att ta vägen över hans område. Han samlade allt sitt folk, de slog läger i Jahas och gick till anfall mot israeliterna. 21Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och hela hans här i israeliternas våld. De besegrade dem och intog hela det land som tillhörde amoreerna som bodde där. 22De erövrade allt amoreiskt land från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan. 23Herren, Israels Gud, drev undan amoreerna för sitt folk Israel, och nu vill du inta deras land! 24När Kemosh, din gud, har drivit bort ett folk för dig, så intar ju du deras land, och var gång Herren, vår Gud, har drivit undan ett folk för oss, så intar vi deras land. 25Är du verkligen förmer än Balak, Sippors son, kungen av Moab? Han tvistade inte med israeliterna och angrep dem inte. 26I trehundra år har israeliterna bott i Heshbon med lydstäder, i Aroer med lydstäder och i städerna på båda sidor om Arnon. Varför har ni inte tagit dem under hela den tiden? 27Jag för min del har aldrig gjort dig något ont. Det är du som vill skada mig genom att angripa mig. Nu får Herren, domaren, skipa rätt mellan israeliter och ammoniter." 28Men ammoniternas kung ville inte lyssna till det budskap Jefta sänt honom.

Jefta och hans dotter

29Herrens ande kom över Jefta. Han tågade genom Gilead och Manasse, passerade Mispa i Gilead och drog vidare mot ammoniterna. 30Jefta avgav ett löfte till Herren: "Om du ger ammoniterna i mitt våld, 31så lovar jag att den som först kommer ut genom dörren till mitt hus och möter mig, när jag återvänder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillhöra Herren och offras som brännoffer."

32Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld. 33Han tillfogade dem ett förödande nederlag och intog landet från Aroer till trakten av Minnit, tjugo städer, ända fram till Avel Keramim. Så underkuvades ammoniterna av israeliterna.

34När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar. 35När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: "Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka." 36Hon svarade honom: "Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna." 37Och hon fortsatte: "Jag ber bara om detta: Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru." - 38"Gå", sade han, och han tillät henne att vara borta i två månader. Hon begav sig då upp i bergen tillsammans med sina väninnor, och där begrät hon sin jungfrudom. 39Efter två månader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde då med henne i enlighet med sitt löfte. Hon hade inte haft någon man.

Det blev sed i Israel 40att kvinnorna varje år går ut för att under fyra dagar besjunga gileaditen Jeftas dotter.

11:3 landet Tov Område nordost om Gilead, beläget i nuvarande Syrien.

11:4 Ammon.

11:5 Äldste.

11:12 ammoniternas kung Förhandlingarna (v. 12‑28) gäller inte ammonitiska områden utan moabitiska. Även andra detaljer tyder på att berättelsen ursprungligen haft en moabitisk bakgrund.

11:13 mitt land mellan Arnon och Jabbok Det land som den ammonitiske kungen gör anspråk på beboddes av de israelitiska stammarna Ruben och Gad (Jos 13:15‑28). Området var ursprungligen moabitiskt men hade erövrats av den amoreiske kungen Sichon (4 Mos 21:26‑30), innan israeliterna i sin tur erövrade det från honom (4 Mos 21:21‑25). Ammoniternas område låg öster om detta område.

11:17 bud till kungen av Edom ... bud till kungen av Moab Förhandlingen med Edoms kung skildras i 4 Mos 20:14‑21. Däremot återges ingenstans liknande förhandlingar med Moab.

11:18 på andra sidan Arnon Dvs. norr om floden; jfr 4 Mos 21:13.

11:19 Sichon, Heshbon Se 4 Mos 21:25 f. med not.

11:20 Jahas Stad med okänt läge i södra Ammon; se Jos 21:36.

11:24 Kemosh.

11:25 Balak, Sippors son I berättelsen om Bileam (4 Mos 22-24) skildras Balak som fientligt inställd mot israeliterna.

11:33 Aroer Stad i södra Ammon; se Jos 13:16. Minnit Stad med okänt läge. Avel Keramim Stad, troligen ca 20 km söder om Rabba.

11:35 rev han sönder sina kläder Sorg.

11:39 f. sed i Israel ... Jeftas dotter Seden omtalas ingen annanstans i GT. Liknande sorgeriter fanns i andra kulturer; jfr Hes 8:14 med not.

Jefta och efraimiterna

12 1Efraimiterna bådades upp och gick över Jordan i riktning mot Safon. De sade till Jefta: "Varför angrep du ammoniterna utan att kalla på oss så att vi fick följa dig? Nu sätter vi eld på ditt hus och bränner dig inne." 2Jefta svarade dem: "När jag och mitt folk var i bitter fejd med ammoniterna kallade jag på er, men ni hjälpte mig inte mot dem. 3När jag såg att ni inte ville hjälpa mig tog jag mitt öde i egna händer och drog ut mot ammoniterna, och Herren gav dem i mitt våld. Så varför kommer ni nu och vill angripa mig?"

4Jefta samlade alla män i Gilead och gick till anfall mot efraimiterna. Männen från Gilead besegrade efraimiterna, som brukade säga: "Ni är bara flyktingar från Efraim, ni gileaditer, hälften Efraim, hälften Manasse." 5Gileaditerna spärrade vadställena över Jordan för efraimiterna, och när någon av de flyende efraimiterna ville gå över floden frågade gileaditerna: "Är du efraimit?" Om han svarade nej 6sade de: "Säg shibbolet!" Om han då sade "sibbolet", därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och högg ner honom vid vadstället. Vid detta tillfälle stupade 42 000 efraimiter.

Jefta och hans efterträdare

7Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och begravdes i sin hemstad i Gilead.

8Efter honom blev Ivsan från Betlehem domare i Israel. 9Han hade trettio söner. Trettio döttrar gifte han bort, och trettio nya förde han hem som hustrur åt sina söner. Ivsan var domare i Israel i sju år. 10Sedan dog han och begravdes i Betlehem. 11Efter honom blev Elon från Sebulon domare i Israel. Han var domare i tio år. 12Sedan dog han och begravdes i Ajalon på Sebulons område. 13Efter honom blev Avdon från Piraton, Hillels son, domare i Israel. 14Avdon hade fyrtio söner och trettio sonsöner, och de red på sjuttio åsnehingstar. Han var domare i Israel i åtta år. 15Sedan dog Avdon från Piraton, Hillels son. Han begravdes i Piraton på Efraims område, vid amalekiternas berg.

12:1 mot Safon Eller "norrut".

12:6 shibbolet, sibbolet Ett av de få vittnesbörden i GT om dialektala skillnader i hebreiskan. Det hebreiska ordet shibbólet betyder "ax" eller "ström". Som lånord används det i många nutida språk med innebörden "avslöjande kännemärke".

12:8 Betlehem Den kända staden i Juda eller en stad i norr, 11 km nordväst om Nasaret.

12:13 Piraton Stad 14 km sydväst om Shekem.

Simsons födelse

13 1Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år.

2Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 3Herrens ängel visade sig för henne och sade: "Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. 4Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. 5Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna."

6Kvinnan gick till sin man och berättade: "Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. 7Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död."

8Då bad Manoach till Herren: "Herre, låt gudsmannen du sände komma till oss igen och lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas." 9Gud hörde Manoachs bön, och Guds ängel kom till hans hustru igen. Hon befann sig då ute på åkern, men hennes man Manoach var inte där. 10Hon sprang genast hem och berättade för honom: "Mannen som kom till mig häromdagen har visat sig för mig!" 11Manoach följde med sin hustru, och när han kom fram till mannen frågade han: "Var det du som talade med min hustru?" - "Ja", svarade mannen. 12"När dina ord har gått i uppfyllelse, hur skall då pojken tas om hand, hur skall vi göra med honom?" frågade Manoach. 13Herrens ängel sade: "Din hustru måste vara noga med allt det jag sagt henne. 14Hon får inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Hon måste rätta sig efter allt som jag har befallt henne." 15Manoach sade till Herrens ängel: "Vi vill gärna be dig stanna, så att vi kan laga till en killing åt dig." 16Men Herrens ängel svarade: "Även om du ber mig stanna, kommer jag inte att äta av maten. Men om du frambär ett brännoffer, skall du offra det åt Herren." Manoach visste inte att det var Herrens ängel 17och frågade: "Vad heter du? Vi vill hedra dig när dina ord går i uppfyllelse." 18Herrens ängel sade: "Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart."

19Manoach tog killingen och matoffret och offrade det på en klippa som ett brännoffer till Herren, han som gör det ofattbara. 20Då lågorna steg från altaret upp mot himlen, steg Herrens ängel upp i altarlågorna. Manoach och hans hustru såg det, och de föll ner med ansiktet mot marken. 21Herrens ängel visade sig sedan inte mer för Manoach och hans hustru. Manoach förstod nu att det varit Herrens ängel, 22och han sade till sin hustru: "Nu måste vi dö, vi har sett Gud." 23Men hans hustru sade: "Om Herren velat döda oss, hade han inte tagit emot vårt brännoffer och matoffer, och inte heller hade han låtit oss se allt detta och höra något sådant."

24Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 25Herrens ande började ansätta honom vid Dans läger, mellan Sora och Eshtaol.

13:2 Sora Stad i Sorekdalen, som ligger 25‑30 km väster om Jerusalem. Flera av de orter som nämns i Simsonberättelsen ligger i denna dal.

13:3 Ängel.

13:4 Var noga med ... någonting orent Se not till 4 Mos 6:2. Eftersom Simson är nasir redan före sin födelse gäller nasirreglerna också för hans mor under hennes havandeskap. Om förbudet för nasirer att dricka vin se 4 Mos 6:3 f.

13:5 Ingen rakkniv Se 4 Mos 6:5.

13:14 någonting som kommer från vinstocken Enligt 4 Mos 6:4 fick nasiren inte ens äta vindruvornas skal och kärnor.

13:18 Namn.

13:22 Nu måste vi dö, vi har sett Gud Se not till 6:22.

13:24 Simson Namnet kommer av samma stam som det hebreiska ordet för "sol". Berättelserna om Simson utspelas i trakten av Bet-Shemesh, som betyder "solens hus"; jfr not till v. 2.

13:25 Dans läger Det område i Sorekdalen (jfr not till v. 2) där Dans stam uppehöll sig innan den flyttade norrut. I 18:12 avser "Dans läger" en ort eller ett område som tillhör Judas stam.

Simsons bröllop

14 1En gång gick Simson ner till Timna. Där såg han en filisteisk kvinna. 2När han kom hem berättade han det för sin far och sin mor: "Jag såg en filisteisk kvinna i Timna", sade han. "Ordna så att hon blir min hustru." 3Föräldrarna sade: "Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller i hela vårt folk, eftersom du måste gå till de oomskurna filisteerna för att få en hustru?" Simson sade till sin far: "Ordna så att hon blir min. Det är henne jag vill ha." 4Hans far och mor förstod inte att Herren låg bakom alltsammans, att han sökte strid med filisteerna. Vid den tiden härskade filisteerna över Israel.

5Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. 6Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort 7utan gick vidare. Han talade med kvinnan, och hon var den han ville ha.

8När han efter en tid återvände för att gifta sig med kvinnan vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Då fick han se att det fanns en bisvärm och honung i kadavret. 9Han skrapade ut honungen i händerna och gick sedan och åt av den under vägen. När han kom tillbaka till föräldrarna delade han med sig av honungen, och de åt av den. Men han talade inte om att han skrapat ut honungen ur lejonkadavret.

10Simsons far gick hem till kvinnan, och Simson ställde till med en fest, så som de unga männen brukade göra. 11När folket såg honom valde de ut trettio unga män till bröllopsföljet. 12Simson sade till dem: "Jag skall ge er en gåta. Om ni gissar rätt på den under de sju dagar festen varar skall jag ge er trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter. 13Men om ni inte kan lösa den skall ni ge trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter åt mig." - "Ge oss din gåta", sade de. "Låt höra!" 14Och Simson sade:

"Från storätaren kom ätbart,
från den starke kom sött."

Efter tre dagar hade de ännu inte kunnat lösa gåtan. 15Den fjärde dagen sade de till Simsons hustru: "Locka din man att avslöja gåtans lösning för oss, annars bränner vi inne både dig och din familj. Bjöd ni kanske hit oss för att ruinera oss?" 16Och Simsons hustru låg nu över honom med gråt och tårar: "Du måste hata mig", sade hon. "Du älskar mig inte. Du gav mina landsmän en gåta, men du vill inte avslöja lösningen för mig." Han svarade: "Jag har inte avslöjat den för min far och mor. Skulle jag då avslöja den för dig?" 17Hon låg över Simson med sin gråt de sju dagar festen varade. Och den sjunde dagen avslöjade han lösningen, eftersom hon aldrig lämnade honom i fred, och hon förde den vidare till sina landsmän. 18Innan solen gick ner den sjunde dagen sade männen i staden till Simson:

"Vad är sötare än honung,
vad är starkare än ett lejon?"

Och han svarade dem:

"Hade ni inte plöjt med min kviga,
skulle ni aldrig ha gissat min gåta."

19Då föll Herrens ande över honom. Han gick till Ashkelon och slog ihjäl trettio män. Han tog deras dräkter och gav kläderna till dem som hade löst gåtan. I vredesmod vände han hem. 20Simsons hustru giftes bort med den som varit ledare för bröllopsföljet.

14:1 Timna Stad nära Bet-Shemesh; jfr not till 13:24.

14:6 Ande.

14:10 så som de unga männen brukade göra Formuleringen anger att det handlar om en speciell typ av äktenskap, där hustrun bor kvar i sin familj i stället för att flytta med sin man till hans familj; jfr 15:1. Det är därför Simson ordnar bröllopsfesten i brudens hem.

14:15 fjärde Med Septuaginta och Peshitta; MT har "sjunde".

14:18 Innan solen gick ner Grundtextens innebörd osäker.

14:19 Ashkelon.

Simsons hämnd på filisteerna

15 1En tid därefter, under veteskörden, sökte Simson upp sin hustru och hade med sig en killing. "Låt mig få komma in till min hustru i hennes rum", bad han. Men hennes far släppte inte in honom 2utan sade: "Jag var övertygad om att du hade förskjutit henne, så jag gav henne till ledaren för bröllopsföljet. Men hennes yngre syster är ju vackrare än hon, ta henne i stället." 3Simson sade: "Den här gången är jag utan skuld om jag skadar filisteerna."

4Simson gick därifrån och fångade trehundra rävar. Han tog facklor, band ihop svansarna två och två och fäste en fackla i varje svanspar. 5Sedan tände han facklorna och släppte ut rävarna på filisteernas sädesfält, så att både kärvar och omejad säd stacks i brand, liksom vingårdar och olivlundar. 6"Vem har gjort det här?" undrade filisteerna, och svaret blev: "Simson, svärsonen till timniten som gav hans hustru till ledaren för bröllopsföljet." Då gav sig filisteerna i väg och brände inne både kvinnan och hennes far. 7Simson sade: "Eftersom ni bär er åt så här skall jag inte unna mig någon ro förrän jag har tagit hämnd på er!" 8Han gick lös på dem och slog dem sönder och samman. Sedan gick han därifrån och höll till i bergsklyftan vid Etam.

Simson och åsnekäken

9Filisteerna drog ut, de slog läger i Juda och spred sig mot Lechi. 10När judeerna frågade varför de dragit ut mot dem fick de svaret: "För att fängsla Simson. Vi skall behandla honom likadant som han behandlade oss." 11Då begav sig 3 000 man från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: "Du vet ju att filisteerna har makten här. Hur kan du då göra så här mot oss?" Han svarade: "Jag har behandlat dem likadant som de behandlade mig." 12Judeerna sade då: "Vi har kommit hit för att fängsla dig och överlämna dig till filisteerna." - "Svär på att ni inte tänker hugga ner mig", sade Simson, 13och de svarade: "Vi skall fängsla dig och överlämna dig till filisteerna, men döda dig skall vi inte." Så band de honom med två nya rep och förde bort honom från klyftan.

14När han kom fram till Lechi, där filisteerna kom emot honom under höga rop, föll Herrens ande över honom. Repen om hans armar blev nu som svedda lintrådar, och bojorna gled av hans händer. 15Han fick fatt på en färsk åsnekäke, och med den i handen slog han ihjäl tusen man. 16Simson sade:

"Med åsnekäken slog jag en hop, ja två,
med åsnekäken slog jag tusen man."

17När han sagt detta slängde han käken ifrån sig. Platsen kallades sedan för Käkhöjden.

18Simson hade blivit mycket törstig, och han ropade till Herren: "Herre, du lät din tjänare vinna denna stora seger. Skall jag nu behöva dö av törst och falla i händerna på de oomskurna?" 19Då klöv Gud kratern i Lechi, och vatten strömmade fram. Simson drack och hans livsandar återvände. Källan heter än i dag Roparkällan i Lechi.

20Under den filisteiska tiden var Simson domare i Israel i tjugo år.

15:1 sökte Simson upp sin hustru Se not till 14:10.

15:8 Etam Okänd plats.

15:9 Lechi Ort som kanske är identisk med Lechja (2 Sam 23:11 f.), där en av Davids befälhavare besegrade filisteerna. Lechi betyder "käke".

15:16 åsnekäken ... en hop I hebreiskan påminner orden för "åsna" och "hop" om varandra.

Simson i Gaza

16 1En gång gick Simson till Gaza. Där fick han se en hora och gick in till henne. 2När folket i Gaza fick reda på att Simson var där omringade de platsen och låg natten lång på lur vid stadsporten. Men under natten gjorde de ingenting, de tänkte: "Vi väntar till gryningen, då dödar vi honom." 3Simson låg kvar till midnatt. Då steg han upp, grep tag i stadsportens dörrar och dörrposter och slet loss både dem och bommen. Alltihop tog han på ryggen och bar det upp till toppen av berget nära Hebron.

Simson och Delila

4En tid därefter förälskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen. Hon hette Delila. 5Filisteernas hövdingar kom till henne och sade: "Locka honom att tala om var han får sin väldiga styrka ifrån och hur vi skall få makt över honom, så att vi kan binda och kuva honom. Du får elvahundra siklar silver av var och en av oss."

6Delila sade till Simson: "Tala om för mig var du får din väldiga styrka ifrån och hur man gör för att binda och kuva dig." 7Simson svarade: "Om man binder mig med sju färska senor som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som vem som helst." 8Filisteernas hövdingar kom då till henne med sju färska senor som inte hunnit torka, och hon band honom med dem. 9Samtidigt hade hon folk som låg på lur i rummet innanför. Men när hon ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" slet han sönder senorna som om de varit blånor som svetts av eld. Och ingen visste var hans styrka kom ifrån.

10Delila sade till Simson: "Du har lurat mig och ljugit för mig! Tala om hur man gör för att binda dig." 11Simson svarade: "Om man binder mig med nya rep som inte varit i bruk, så blir jag lika svag som vem som helst." 12Delila tog nya rep, som hon band Simson med, och ropade sedan: "Filisteerna tar dig, Simson!" Samtidigt låg folk på lur i rummet innanför. Men Simson slet bort repen från armarna som om de varit trådar.

13Delila sade till Simson: "Du bara lurar mig och ljuger för mig. Tala om hur man gör för att binda dig." Simson svarade: "Om du väver in mina sju flätor i vävstolens varp och pluggar fast dem i väggen, så blir jag lika svag som vem som helst." 14Hon vaggade honom till sömns och vävde sedan in hans sju flätor i varpen och pluggade fast dem i väggen. Men när hon ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" for han upp ur sömnen och ryckte loss både plugg och varp.

15Då sade hon: "Hur kan du säga att du älskar mig, när du inte berättar allt för mig. Tre gånger har du lurat mig, och du har inte talat om för mig var du får din väldiga styrka ifrån." 16Dagarna i ända pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han så trött på henne att han kunde dö, 17och han berättade sin hemlighet: "Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst."

18Delila, som förstod att han hade berättat hela hemligheten, sände bud efter filisteernas hövdingar och sade: "Kom hit! Nu har Simson berättat sin hemlighet." Hövdingarna kom, och pengarna hade de med sig. 19Delila vaggade Simson till sömns i sitt knä, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju flätor. Så började Simsons förnedring. Han hade förlorat sin styrka. 20När Delila ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" for han upp ur sömnen och tänkte: "Jag lyckas nog göra mig fri den här gången också." Han visste inte att Herren hade övergett honom.

21Filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom och förde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala på kvarnen i fängelset.

22Men hans hår som rakats av började växa ut igen.

Simsons hämnd och hans död

23Filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon. Och de sjöng:

"Vår gud har överlämnat
vår fiende Simson i vår hand."

24Och när folket fick se honom lovsjöng de sin gud:

"Vår gud har överlämnat
vår fiende i vår hand,
han som förhärjade landet
och dräpte en mängd av de våra."

25De blev alltmer upprymda och sade: "Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!" Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna, 26och Simson bad pojken som ledde honom: "Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem." 27Huset var fullt av män och kvinnor, alla filisteernas hövdingar var där, och på taket stod omkring 3 000 män och kvinnor som såg på när man roade sig med Simson.

28Då ropade Simson till Herren: "Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för mina båda ögon!" 29Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra 30och sade: "Må jag dö på samma gång som filisteerna!" Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.

31Hans bröder och hela hans familj kom dit och hämtade honom. De förde honom till hans far Manoachs grav mellan Sora och Eshtaol. Där begravde de honom. Han hade varit domare i Israel i tjugo år.

16:2 Gaza.

16:3 berget nära Hebron Avståndet mellan Gaza och Hebron är omkring 60 km.

16:4 Sorekdalen Se not till 13:2.

16:13 f. och pluggat fast ... flätor i varpen Med Septuaginta; avsnittet saknas i MT. Några hebreiska ords betydelse är osäker.

16:14 i väggen Med Septuaginta; orden saknas i MT.

16:17 Nasir.

16:21 mala på kvarnen En slavsyssla som det var vanligt att fångar fick utföra.

16:23 Dagon.

Mikas gudabild och daniterna

17 1I Efraims bergsbygd bodde en man vid namn Mika. 2Han sade till sin mor: "De elvahundra siklarna silver som stals från dig - jag hörde själv när du uttalade förbannelsen - de pengarna har jag. Det var jag som tog dem, men nu lämnar jag tillbaka dem." Hans mor svarade: "Må Herren välsigna dig, min son!" 3Han lämnade tillbaka de elvahundra siklarna till sin mor, och hon sade: "För min sons räkning helgar jag dessa pengar åt Herren och låter göra en snidad och gjuten gudabild." 4Sedan han lämnat tillbaka silvret till sin mor tog hon 200 siklar och gav till en silversmed, som gjorde en snidad och gjuten gudabild. Den ställdes upp i Mikas hus. 5Denne Mika hade en helgedom. Han gjorde också en efod och husgudar och vigde en av sina söner till präst hos sig.

6På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.

7I Betlehem i Juda bodde en ung man som var levit och hade vistats där en tid. 8Han gav sig i väg från staden Betlehem i Juda för att hitta en plats där han kunde slå sig ner. Under sin vandring kom han till Mikas hus i Efraims bergsbygd. 9Mika frågade var han kom ifrån, och han svarade: "Jag är en levit från Betlehem i Juda och är på vandring för att hitta en plats där jag kan slå mig ner." 10Mika sade: "Stanna här och var fader och präst hos mig. Du får tio siklar silver om året, och jag håller dig med kläder och mat." 11Leviten bestämde sig för att stanna hos Mika, som behandlade den unge mannen som en av sina söner. 12Mika vigde leviten till präst hos sig, och den unge mannen blev kvar i hans hus. 13Mika sade: "Nu vet jag att Herren är god mot mig. Jag har fått en levit som präst."

17:2 Må Herren välsigna dig Med välsignelseformeln upphäver modern sin förut uttalade förbannelse över tjuven.

17:3 en snidad och gjuten gudabild Sannolikt en gudabild av trä överdragen med metall, i detta fall silver.

17:5 Husgudar.

17:6 På den tiden fanns ingen kung i Israel Se not till 1:1.

17:7 Levit.

17:10 fader Här en hedersbeteckning. Kan användas också som tilltal till profeter (2 Kung 2:12; 6:21; 13:14) och makthavare (2 Kung 5:13).

18 1På den tiden fanns ingen kung i Israel. Det var på den tid då Dans stam letade efter ett område där de kunde bo. Än så länge hade inget område tillfallit dem bland Israels stammar. 2Daniterna sände ut fem män ur sin släkt, män ur de egna leden, tappra krigare från Sora och Eshtaol med uppgift att spionera i landet och utforska det. "Gå dit och utforska landet!" var den order de fått. De kom till Mikas hus i Efraims bergsbygd och övernattade där. 3När de var vid Mikas hus kände de igen den unge leviten på rösten. De gick fram till honom och frågade: "Vem har tagit dig hit? Varför är du här, vad gör du?" 4Han berättade att detta och detta hade Mika gjort för honom och att han hade anställt honom som sin präst. 5"Fråga Gud", bad de honom då, "så att vi får veta om vi kommer att lyckas med vårt uppdrag." 6Prästen svarade dem: "Ni kan lugnt gå, ert uppdrag har Herrens stöd."

7De fem männen fortsatte sin färd och kom till Lajish. De såg att folket där levde i trygghet, som sidonierna. De hade det lugnt och tryggt och led inte brist på något av livets goda. De bodde långt från sidonierna och hade inget med andra människor att skaffa. 8När männen kom tillbaka till Sora och Eshtaol frågade deras landsmän vad de hade att rapportera, 9och de sade: "Låt oss gå till anfall! Vi har sett landet, det är mycket rikt. Vad väntar ni på? Tveka inte att dra ut och erövra det. 10När ni kommer dit skall ni finna ett folk som lever i trygghet och ett land där det är gott om plats. Gud har gett det i ert våld. Det är en bygd som inte lider brist på något av livets goda."

11Sexhundra beväpnade män av danitisk släkt bröt upp från Sora och Eshtaol. 12Under vägen slog de läger vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallas denna plats än i dag för Dans läger. Den ligger bortom Kirjat-Jearim. 13Därifrån fortsatte de mot Efraims bergsbygd och kom fram till Mikas hus. 14De fem som varit och spionerat i landet sade till sina landsmän: "Vet ni, i de här husen finns efod och husgudar och en snidad och gjuten gudabild! Då förstår ni vad ni skall göra?" 15De gick dit och kom fram till den unge levitens hus, Mikas hus, och hälsade på honom. 16De sexhundra beväpnade daniterna ställde sig vid ingången, 17medan de fem män som varit och spionerat i landet gick in och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. Prästen stod vid ingången, han och de sexhundra beväpnade männen. 18De fem gick in i Mikas hus och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. "Vad tar ni er till?" sade prästen. 19De svarade: "Tyst, inga invändningar! Följ med oss och bli vår fader och präst. Är det bättre att vara präst hos en enda man än att vara det åt en stam och släkt i Israel?" 20Prästen blev förtjust och tog efod, husgudar och gudabild och följde med folket. 21De fortsatte sin väg med kvinnor och barn, boskap och dyrbarheter längst fram.

22Daniterna hade redan hunnit ett gott stycke från Mikas hus när ett uppbåd av grannar till Mika kom ifatt dem. 23De ropade till daniterna, som vände sig om och sade till Mika: "Vad är det fråga om? Varför kommer du med ett sådant uppbåd?" 24Han svarade: "Ni tar gudarna jag låtit göra och prästen dessutom och ger er i väg. Ingenting har jag kvar, och ni undrar vad det är fråga om!" 25Daniterna sade: "Inte ett ord till! Männen här kan ta illa upp och ge sig på er, och då mister både du och de dina livet." 26Sedan gick de sin väg. Mika insåg att de var starkare än han och vände tillbaka hem. 27Så tog daniterna de föremål som Mika hade gjort och prästen dessutom.

De kom fram till Lajish, till ett folk som hade det lugnt och tryggt. De högg ner folket och brände staden, 28och ingen kom till undsättning eftersom staden låg långt från Sidon och de inte hade något med andra människor att skaffa. Staden låg i dalen vid Bet-Rechov, och daniterna byggde upp den och slog sig ner där. 29De kallade staden för Dan efter sin anfader Dan, som var son till Israel; tidigare hette staden Lajish. 30Daniterna satte upp gudabilden, och Jonatan, ättling till Moses son Gershom, och Jonatans efterkommande var präster i Dans stam ända tills folket blev förvisat. 31De ställde alltså upp den gudabild som Mika hade gjort, och den stod kvar lika länge som Guds tempel fanns i Shilo.

18:1 inget område Jfr Jos 19:40 ff.Dan.

18:7 Lajish Stad i norra Palestina, senare kallad Dan (v. 29); se Jos 19:47 med not.

18:12 Dans läger Jfr 13:25 med not.

18:12 Kirjat-Jearim Stad 15 km väster om Jerusalem.

18:14 Husgudar.

18:17 f. den snidade gudabilden, den gjutna gudabilden Att det här handlar om två gudabilder kan vara en missuppfattning av uttrycket i 17:3; 18:14.

18:19 fader Se not till 17:10.

18:28 Bet-Rechov Aram.

18:30 satte upp gudabilden Hela berättelsen ställer Dans stam i en ofördelaktig dager: deras gudsdyrkan bygger på en stöld och är avgudadyrkan.

18:30 tills folket blev förvisat Detta skedde under åren 734‑732 f.Kr., då den assyriske kungen Tiglat Pileser III intog större delen av Nordriket (Israel).

18:30 Moses son Med några hebreiska handskrifter (Text), Septuaginta och Vulgata; MT har, genom att lägga till bokstaven "n", ändrat den ursprungliga lydelsen till "Manasses son". Sannolikt har det ansetts olämpligt att präster som stod i spetsen för en avgudakult beskrevs som ättlingar till Mose. Genom att ändra namnet till "Manasse" anspelade man på kung Manasse i Juda rike (696‑642 f.Kr.). Han beskrivs som urtypen för en avfällig regent (2 Kung 21:1‑7).

18:31 lika länge som Guds tempel fanns i Shilo Dvs. tills Jerobeam I (928‑907 f.Kr.) uppförde helgedomen i Betel. Troligen ersattes då också en tidigare helgedom i Dan med en ny. Enligt 1 Kung 12:28 f. satte Jerobeam upp en gudabild i form av en guldkalv på resp. ort. Shilo.

Våldtäkten i Giva i Benjamin

19 1På den tid då ingen kung fanns i Israel hade en levit slagit sig ner långt uppe i Efraims bergsbygd. Han tog sig en kvinna från Betlehem i Juda som bihustru. 2Hon blev arg på honom, lämnade honom och flyttade hem till sin far i Betlehem i Juda. Där blev hon kvar i fyra månader. 3Då gav sig mannen i väg efter flickan för att övertala henne att komma tillbaka. Han hade en tjänare med sig och ett par åsnor. Flickan släppte in honom i sin fars hus, och när fadern såg honom gav han honom ett hjärtligt mottagande. 4Svärfadern, flickans far, fick honom att stanna, och han blev kvar i tre dagar. De åt och drack och sov över där. 5På morgonen den fjärde dagen gjorde sig mannen resklar, men flickans far sade till sin svärson: "Skall du inte ha en bit mat att styrka dig med, innan ni ger er i väg?" 6Så de båda slog sig ner och åt och drack tillsammans. "Varför inte stanna här över natten och ha lite trevligt?" föreslog flickans far. 7Mannen var resklar, men på sin svärfars enträgna bön stannade han en natt till. 8På morgonen den femte dagen var han klar att gå, men flickans far sade: "Styrk dig först med något och vänta till i eftermiddag." Och de båda satte sig och åt. 9Mannen var resklar, liksom hans bihustru och tjänare, då hans svärfar, flickans far, sade: "Det är snart kväll, stanna här över natten. Dagen lider mot sitt slut, stanna här över natten och ha lite trevligt. I morgon bitti kan ni ge er i väg, och sedan är du snart hemma." 10Men mannen ville inte stanna över natten utan bröt upp. Han kom till en plats i höjd med Jevus, dvs. Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans bihustru var med honom.

11De befann sig nära Jevus, och det började bli sent. Då sade tjänaren till sin husbonde: "Låt oss stanna i jevuseerstaden här och övernatta." 12Men husbonden svarade: "Nej, vi skall inte stanna i en främmande stad, där folket inte är israeliter. Vi fortsätter till Giva." 13Han sade till sin tjänare: "Vi hinner fram till någon annan plats, vi kan stanna över natten i Giva eller Rama." 14De fortsatte, och i solnedgången var de i närheten av Giva i Benjamin, 15och de stannade där för att övernatta i Giva. När mannen kommit in i staden slog han sig ner på torget, men ingen erbjöd dem husrum för natten.

16En gammal man var på väg hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i Giva; folket där var benjaminiter. 17Den gamle fick se den resande där på torget och frågade: "Vart skall du, och var kommer du ifrån?" 18Mannen svarade: "Vi är på väg från Betlehem i Juda och skall långt upp i Efraims bergsbygd. Jag bor där men har varit på resa ända till Betlehem i Juda. Nu är jag på hemväg, men ingen vill ge mig husrum. 19Jag har halm och foder till åsnorna, herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver." - 20"Du är välkommen", sade den gamle, "låt mig stå för allt du behöver. Här på torget får du i alla fall inte stanna över natten." 21Han tog honom med sig hem och fodrade åsnorna. Och de tvättade fötterna, och de åt och drack.

22Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle som ägde huset: "Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom." 23Värden gick ut till dem och sade: "Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd. 24Men här finns min dotter, som är orörd, och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte begå ett sådant nidingsdåd." 25Männen vägrade att lyssna på honom. Hans gäst tog då sin bihustru och skickade ut henne till dem. Och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå. 26Fram på morgonen kom kvinnan tillbaka. Hon föll ihop vid dörren till den gamles hus, där hennes man befann sig. Där blev hon liggande tills det var ljust.

27På morgonen steg hennes man upp, öppnade dörren och gick ut för att fortsätta resan. Då fick han se sin bihustru ligga vid dörren med händerna på tröskeln. 28"Res dig upp, vi skall ge oss i väg", sade han. Men han fick inget svar. Han lyfte upp henne på åsnan och begav sig hemåt.

29När mannen kom hem hämtade han en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut till hela Israel. 30Männen han sände i väg skulle säga till alla i Israel: "Har något liknande skett alltsedan Israel drog ut ur Egypten och fram till i dag? Begrunda detta, håll rådslag och säg er mening!"

19:10 Jevus.

19:12 Giva.

19:13 Rama Stad 5 km norr om Giva.

19:22-24 En liknande berättelse om ett brutalt brott mot gästfrihetens lagar finns i 1 Mos 19 och kan ha påverkat skildringen av övergreppet här.

19:29 f. Syftet med styckningen och kringsändandet av likdelarna är inte tydligt utsagt. Det tycks vara en symbolhandling som skall väcka insikt om att stamgemenskapen och den nationella enheten har kränkts och därigenom mana till handling; jfr berättelsen om Saul och oxarna i 1 Sam 11:7.

19:30 Männen han sände i väg skulle säga till alla i Israel: "Har något liknande skett ...?" Texten rekonstruerad med stöd av Septuaginta; MT har "Alla som såg det sade: ’Något liknande har aldrig skett och aldrig skådats …’". I det första fallet är det budbärarna som talar till israeliterna, i det andra är det israeliterna själva som talar sinsemellan.

Kriget mot Benjamin

20 1Alla israeliter, från Dan till Beer Sheva och från Gilead, drog ut, och menigheten samlades mangrant inför Herren i Mispa. 2Hövdingarna för folket, alla Israels stammar, infann sig när Guds folk kom samman, 400 000 väpnade män till fots. 3Benjaminiterna fick höra att israeliterna dragit upp till Mispa.

Israeliterna sade: "Berätta hur detta illdåd gick till!" 4Leviten, mannen till den dödade kvinnan, sade: "Jag kom till Giva i Benjamin med min bihustru för att stanna där över natten. 5På natten angrep Givas invånare mig och omringade huset. Mig tänkte de döda, och min bihustru våldtog de, så att hon dog. 6Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände ut delarna till hela Israels område, eftersom ett så avskyvärt nidingsdåd hade begåtts i Israel. 7Israeliter, nu är ni alla samlade här. Håll rådslag om saken."

8Folket reste sig som en man och sade: "Ingen av oss går tillbaka! Ingen vänder hem igen! 9Med Giva skall vi göra så här: Vi går till anfall, men först drar vi lott. 10I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen, tusen av tio tusen. De skall skaffa proviant åt hären när den kommer för att ge folket i Giva i Benjamin vedergällning för det nidingsdåd de begått i Israel." 11Och som en man slöt sig alla israeliter samman och gick mot staden, i förbund med varandra.

12Israels stammar sände ut folk till hela Benjamins stam för att säga: "Det är en ogärning, det som har skett hos er. 13Lämna ut skurkarna i Giva, så att vi får döda dem och utrota det onda ur Israel." Men benjaminiterna vägrade lyssna till sina israelitiska bröder. 14De samlades i Giva från övriga städer för att dra ut i strid mot israeliterna. 15Den dagen kunde Benjamins städer mönstra 26 000 väpnade män. Därtill kom de som bodde i Giva, 16700 vänsterhänta elitsoldater, som alla kunde träffa ett hårstrå med stenen från sin slunga.

17Hos israeliterna mönstrades, benjaminiterna undantagna, 400 000 väpnade män, alla erfarna krigare. 18De bröt nu upp och begav sig till Betel, där de frågade Gud: "Vem av oss skall först dra ut mot benjaminiterna och kämpa mot dem?" Herren svarade: "Juda skall göra det."

19På morgonen bröt israeliterna upp och slog läger vid Giva. 20De drog ut för att kämpa mot benjaminiterna och ställde upp sig till strid mot dem utanför Giva. 21Från staden ryckte benjaminiterna ut och nedgjorde den dagen 22 000 israeliter. 23Israeliterna begav sig till Betel, där de klagade inför Herren ända till kvällen. De frågade Herren: "Skall vi ännu en gång inlåta oss i strid med vår broder Benjamin?" Och Herren svarade: "Dra ut mot honom!" 22Då repade den israelitiska hären mod och ställde upp sig till strid på samma ställe som första dagen. 24När israeliterna nästa dag mötte benjaminiterna 25ryckte benjaminiterna även denna gång ut från Giva och nedgjorde ytterligare 18 000 israeliter, alla väpnade män. 26Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren, 27och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där, 28och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: "Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?" Herren svarade: "Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld."

29Israeliterna lade folk i bakhåll runt Giva, 30och den tredje dagen drog de ut mot benjaminiterna. Liksom de tidigare gångerna ställde de upp sig utanför Giva. 31Benjaminiterna ryckte ut mot hären men lockades att dra sig bort från staden. Liksom tidigare högg de till en början ner en del av hären på vägarna som löpte över fälten, den ena till Betel och den andra till Givon. Ett trettiotal israeliter stupade.

32Benjaminiterna sade: "Vi har slagit dem den här gången också." Men israeliterna sade: "Låt oss fly, så att vi lockar dem bort från staden och ut på vägarna." 33Och israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar, medan de som låg i bakhåll strömmade fram ur sina gömställen väster om Giva. 34Det var 10 000 elitsoldater från hela Israel som ryckte fram mot Giva, och striden blev hård. Benjaminiterna förstod inte att olyckan var över dem. 35Herren lät Benjamin lida nederlag mot Israel, och denna dag nedgjorde israeliterna 25 100 benjaminiter, alla väpnade män. 36Då insåg benjaminiterna att de var slagna.

Israeliterna vek undan för Benjamin, eftersom de litade på sitt bakhåll vid Giva. 37De som legat i bakhåll gjorde en snabb attack mot Giva, de föll in i staden och högg ner folket. 38Israeliterna hade kommit överens med bakhållsstyrkan att den skulle låta rök stiga upp från staden som en signal. 39När israeliterna gjorde helt om i striden högg benjaminiterna till en början ner ett trettiotal av dem. "Vi har slagit dem nu som i den förra striden", sade de. 40Men signalen, en rökpelare, började höja sig över staden, och när benjaminiterna vände sig om såg de hela staden stå i lågor.

41Nu gjorde israeliterna helt om igen, och benjaminiterna greps av skräck, de förstod att olyckan kommit över dem. 42De tog till flykten för israeliterna i riktning mot öknen. Men de undkom ändå inte striden, för nu var männen som varit i staden där och nedgjorde dem. 43De krossade benjaminiterna. De förföljde dem utan uppehåll och hann upp dem vid en punkt öster om Giva. 44Av benjaminiterna stupade 18 000 man, alla tappra krigare. 45De hade vänt om och flytt ut i öknen mot Rimmonklippan. På vägarna fick israeliterna en efterskörd på 5 000 man. De förföljde dem ända till Gidom, där de slog 2 000 man till. 46Av benjaminiterna stupade denna dag 25 000 väpnade män, alla tappra krigare. 47Men 600 man som flytt ut i öknen till Rimmonklippan blev kvar där i fyra månader.

48Israeliterna vände sig nu mot folket i Benjamin. De högg ner allt som kom i deras väg, folket i städerna och boskapen. Och de brände alla städer de kom till.

20 Se not till Jos 8.

20:1 Från Dan till Beer Sheva och från Gilead Från Dan till Beer Sheva betecknar här allt israelitiskt land väster om Jordan, medan Gilead står för de israelitiska områdena öster om Jordan.

20:1 Mispa.

20:23 Broder.

20:22-23 I MT, som ligger till grund för versernas numrering, har verserna kastats om. Felet har här rättats. Text.

20:26 brännoffer och gemenskapsoffer Offer.

20:31 Givon.

20:33 Baal Tamar Ort med okänt läge.

20:45 Rimmonklippan Troligen på Benjamins område, nära Giva.

20:45 Gidom Ort med okänt läge.

Benjamins stam återupprättas

21 1I Mispa hade israeliterna svurit denna ed: "Ingen av oss skall ge sin dotter som hustru åt en benjaminit." 2Nu kom folket till Betel och satt där inför Gud ända till kvällen, under högljudd gråt och klagan. 3"Herre, Israels Gud", ropade de. "Varför har detta skett i Israel, varför saknar Israel i dag en stam?" 4Tidigt nästa morgon byggde folket ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.

5Israeliterna frågade: "Är det några från Israels alla stammar som inte infunnit sig, när vi nu har församlats inför Herren?" De hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte infann sig inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.

6Israeliterna kände medlidande med sin broder Benjamin, och de sade: "I dag har en stam huggits bort från Israel. 7Hur skall vi göra för att skaffa hustrur åt dem som är kvar? Vi har ju med ed lovat Herren att inte ge någon av våra döttrar som hustru åt dem." 8De frågade: "Är det några från Israels stammar som inte har infunnit sig inför Herren i Mispa?" Det visade sig då att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i församlingen. 9Man höll mönstring bland folket, men ingen av invånarna i Javesh i Gilead var där.

10Menigheten sände då ut 12 000 krigare med denna order: "Gå till Javesh i Gilead och hugg ner invånarna där, även kvinnor och barn. 11Detta är vad ni skall göra: alla män och alla de kvinnor som har haft samlag med en man skall ni viga åt förintelse." 12Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 orörda unga flickor, som ännu inte haft samlag med någon man. Dem förde de till lägret i Shilo i Kanaan.

13Därefter skickade menigheten förhandlare till benjaminiterna vid Rimmonklippan och erbjöd dem fred. 14Benjaminiterna återvände då, och man gav dem de kvinnor från Javesh i Gilead som man låtit leva. Men det fanns inte tillräckligt många.

15Folket kände medlidande med benjaminiterna för den lucka Herren hade skapat bland Israels stammar. 16Menighetens äldste sade: "Hur skall vi kunna skaffa hustrur åt dem som är kvar? Alla kvinnor i Benjamin är ju utrotade." 17De fortsatte: "En rest av Benjamin måste räddas, en hel stam får inte utplånas ur Israel. 18Men vi israeliter kan inte själva ge dem några av våra döttrar som hustrur, eftersom vi svurit en ed: Förbannad den som ger en kvinna till någon från Benjamins stam." 19Och de sade: "Varje år firas ju Herrens högtid i Shilo." Shilo ligger norr om Betel, öster om vägen från Betel till Shekem och söder om Levona. 20Och de sade åt benjaminiterna hur de skulle göra: "Lägg er på lur i vingårdarna. 21Passa på när flickorna från Shilo kommer ut för att dansa. Då skall ni rusa fram och röva till er var sin hustru bland flickorna från Shilo och sedan återvända hem till Benjamin. 22Om deras fäder eller bröder kommer och ställer oss till svars, säger vi: Ha medlidande med dem. Alla kunde inte få tag på en hustru i kriget. Och ni kunde inte själva ge era döttrar till dem, då hade ni ju dragit skuld över er."

23Benjaminiterna gjorde så. De tog var sin av de dansande flickorna och rövade med sig dem. Sedan återvände de hem till sitt eget område, och där byggde de upp städerna och slog sig ner i dem. 24Israeliterna bröt upp, stam för stam och släkt för släkt, och begav sig därifrån, var och en till sitt område.

25På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.

21:8 Javesh i Gilead Stad i Gilead, 40 km söder om Gennesaretsjön. Staden tycks ha haft en särskild förbindelse med Benjamins stam; se 1 Sam 11:1; 31:11 f.; 2 Sam 2:4 ff.

Till Josua

Till Rut