Christer Malmbergs värld - Texter

Bibeln

Gamla testamentet

Jesaja

1 1Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda.

Herren anklagar sitt folk

2Hör, himmel, och lyssna, jord!
Herren talar.
Barn har jag fostrat och vårdat,
men nu har de brutit med mig.
3Oxen känner sin husbonde
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inte sin herre,
mitt folk har inget förstånd.

4Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
detta onda släkte, dessa vanartade barn.
De har övergivit Herren,
visat förakt för Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5Har ni inte fått nog med slag
eftersom ni fortsätter att trotsa?
Huvudet är sönderslaget,
hjärtat sönderkrossat.
6Från huvud till fot finns inget helt -
bulor, skråmor, öppna sår,
inte urkramade, inte förbundna,
inte baddade med olja.
7Ert land är förött, era städer brända.
Era åkrars gröda ser ni främlingar äta.
En förödelse är det, som när Sodom lades öde.
8Bara Sion är kvar
som en hydda i vingården,
ett vaktskjul på gurkfältet
- en beskyddad stad.
9Om inte Herren Sebaot
lämnat en spillra av oss,
då vore vi som Sodom,
Gomorra skulle vi likna.

10Lyssna till Herrens ord,
sodomfurstar!
Hör vad vår Gud har att säga,
gomorrafolk!
11Vad skall jag med alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett,
jag vill inte ha blodet
från tjurar och lamm och bockar.
12Vem har begärt detta av er
när ni träder fram inför mig,
ni som trängs på mina förgårdar?
13Kom inte med era meningslösa gåvor,
jag avskyr offerröken.
Nymånad, sabbat, högtidssamling -
jag tål inte falskhet och fest.
14Jag hatar era högtider och nymånadsfester,
de har blivit en börda för mig,
som jag inte orkar bära.
15När ni lyfter era händer i bön
vänder jag bort blicken.
Hur mycket ni än ber
lyssnar jag inte.
Ni har blod på händerna.
16Tvätta er, rena er!
Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta göra det onda
17och lär er göra det goda.
Sträva efter rättvisa,
stöd den förtryckte.
För den faderlöses talan,
skaffa änkan rätt.

18Låt oss gå till rätta med varandra,
säger Herren.
När era synder är scharlakansröda,
kan de då bli vita som snö?
När de är röda som purpur,
kan de då bli vita som ull?
19Om ni villigt lyder mig
skall ni få njuta det goda i landet,
20men om ni trotsar och vägrar
skall ni bli svärdets byte.
Herren har talat.

Klagosång över Sion

21Ack, en sköka har hon blivit,
den trofasta staden,
hon som var uppfylld av rätt,
en boning för rättfärdighet -
nu bor det mördare där.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor,
ständigt försöker de sko sig.
De för inte den faderlöses talan,
änkans sak tar de inte upp.
24Därför säger Härskaren Herren Sebaot,
Israels Mäktige:
Ve dem!
Jag skall utkräva hämnd på mina fiender,
jag skall vedergälla mina ovänner.
25Jag skall lyfta min hand mot dig.
Jag skall bränna bort allt orent i smältugnen
och avlägsna din slagg.
26Jag skall ge dig sådana domare som du hade förr
och rådgivare som i forna tider.
Då skall du kallas "rättfärdighetens borg",
"den trofasta staden".

27Genom rätt skall Sion räddas,
genom rättfärdighet de som bor där.
28Men brottslingar och syndare skall krossas,
de som överger Herren skall förgås.

29Då skall ni känna skam över terebinterna
som förut var er lust,
besvikelse över lundarna
som ni älskade så högt.
30Ni skall bli som en terebint med vissnad krona,
som en lund där vattnet sinat.
31Den starke skall bli till blånor
och hans verk till en gnista.
Tillsammans skall de brinna i en eld
som ingen kan släcka.

1:1 Jesaja Jesajas kallelse till profet (kap. 6) ägde rum under kung Ussias dödsår (744 f.Kr.). Hur länge han sedan verkade som profet är ovisst, men det finns inga ord av Jesaja bevarade som med säkerhet kan dateras senare än 701 f.Kr., då Jerusalem belägrades av assyrierna. Endast kap. 1‑39 innehåller ord av Jesaja, kap. 40‑66 är senare (se noter till 40:1 och 56:1). De första 39 kapitlen består av flera delsamlingar av profetord och berättelser från olika tider (jfr noter till 24‑27; 36‑39). Rubrikversen 1:1 tycks gälla enbart kap. 1‑12; med kap. 13 börjar en serie profetord om främmande folk. Profetböcker.

1:1 Amos son Amos är inte identisk med profeten Amos (jfr Am 1:1); på hebreiska skrivs namnen olika.

1:1 när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade Kungar i Juda, dvs. Sydriket, som regerade under senare delen av 700-talet f.Kr.; Tabell 2, Regentlängd.

1:4 Helig.

1:5-9 Bakgrunden till den nationella katastrof som skildras är sannolikt den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Juda 701 f.Kr.; se kap. 36‑37.

1:7 Sodom.

1:8 Sion.

1:9 Sebaot.

1:11 ff. Offer.

1:17 stöd den förtryckte Grundtextens innebörd osäker.

1:18 När ... kan de då bli vita som snö? Annan tolkning "Fastän ... skall de bli vita som snö".

1:18 När ... kan de då bli vita som ull? Annan tolkning "Fastän ... skall de bli vita som ull".

1:24 Härskaren.

1:24 Israels Mäktige Se not till 1 Mos 49:24.

1:29 terebinterna, lundarna Heliga träd och lundar spelade en viktig roll i kanaaneisk religion; jfr 57:5; 65:3; 66:17. Fruktbarhets- och vegetationskult förekom också hos israeliterna och fördöms av profeterna.

Sions framtid

2 1Detta är det ord om Juda och Jerusalem som uppenbarades för Jesaja, Amos son.

2Den dag skall komma
då berget med Herrens tempel
står där orubbligt fast,
högst av bergen, överst bland höjderna.
Alla folk skall strömma dit,
3folkslag i mängd skall komma,
och de skall säga:
"Låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds tempel.
Han skall lära oss sina vägar,
hans stigar vill vi följa."
Ty från Sion skall lag förkunnas,
från Jerusalem Herrens ord.
4Han skall döma mellan folken,
skipa rätt bland alla folkslag.
De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd mot varandra
och aldrig mer övas för krig.
5Kom, alla av Jakobs ätt,
låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

6Du har övergivit Jakobs ätt, ditt folk,
ty det var fullt av Österns spåmän,
fullt av teckentydare som Filisteen -
överallt folk av främmande börd!
7Landet var fullt av silver och guld,
tallösa var dess skatter.
Landet var fullt av hästar,
tallösa var dess vagnar.
8Landet var fullt av gudabilder,
man föll ner inför ting som människor gjort,
som de tillverkat med egna händer.
9Därför kuvades människan,
därför tvangs hon på knä.
- Förlåt dem inte!

10Fly in i klippan, göm dig i jorden,
för Herrens fruktansvärda makt,
för hans höga majestät.

11De stolta måste sänka blicken,
människans högmod skall kuvas.
Herren ensam triumferar
den dagen.
12Ty Herren Sebaot har bestämt en dag
med dom över allt som är övermodigt och stolt,
över allt som skjuter i höjden och yvs,
13över alla Libanons cedrar,
de höga och mäktiga,
och alla Bashans ekar,
14över alla höga berg
och alla mäktiga höjder,
15över alla stolta torn
och alla branta murar,
16över alla långfärdsskepp
och alla praktfulla fartyg.
17Då skall människans stolthet kuvas,
hennes högmod kväsas.
Herren ensam triumferar
den dagen.
18Avgudarna skall utplånas.

19Fly in i klippgrottor och jordkulor
för Herrens fruktansvärda makt,
för hans höga majestät,
när han reser sig och slår jorden med skräck.
20Den dagen skall människorna kasta bort
sina gudar av silver och guld
som de gjort med egna händer
och sedan fallit ner inför,
kasta dem åt råttor och fladdermöss
21och fly in i bergsklyftor och klippskrevor
för Herrens fruktansvärda makt,
för hans höga majestät,
när han reser sig och slår jorden med skräck.

22Vänta inget av människan,
denna flyktiga varelse.
Vad är hon värd?

2:2 orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna Uttrycken är färgade av mytologiska föreställningar om ett högt berg, som utgör världens medelpunkt och som förbinder himmel och jord. Här framställs Jerusalems tempel på Sionberget som den plats där jordens folk skall söka gudomlig vägledning.

2:5 Ljus.

2:6 överallt folk av främmande börd Grundtextens innebörd osäker.

2:6 Filisteen.

2:13 Libanon. Bashan.

2:16 långfärdsskepp Ordagrant "Tarshish-skepp".

Anarki i Juda

3 1Se, Härskaren Herren Sebaot
skall beröva Jerusalem och Juda
stöd och stöttepelare:
all tillgång på mat, all tillgång på vatten,
2kämpar och krigare, domare och profeter,
spåmän och äldste,
3befäl och betrodda,
rådgivare, teckentydare och besvärjare.
4Jag skall ge dem pojkar till ledare,
lynniga barn skall styra dem.
5Alla skall hunsa varandra,
unga sätta sig upp mot gamla,
ringa mot ansedda.

6Om man då får fatt på någon i hans fädernehem och säger: "Du äger en mantel, du får bli vår furste och härska över detta vacklande rike", 7då skall han svara: "Jag är ingen ledare. Jag har inte bröd i huset och ingen mantel. Gör inte mig till furste över folket!"

8Ja, Jerusalem vacklar, Juda faller.
I ord och handling utmanar de Herren
och trotsar öppet hans höghet.
9Deras partiska domar vittnar mot dem,
de ropar ut sin synd liksom Sodom,
de döljer den inte.
Ve dem!
De drar olycka över sig.
10Lycklig den rättfärdige, han är god
och får njuta sina gärningars lön.
11Ve den orättfärdige, han är ond
och får igen vad han har gjort.
12Förtryckare skinnar mitt folk,
ockrare härskar över det.
Mitt folk, de som leder dig för dig vilse
och gör dig osäker om vägen.

13Herren träder fram med sin anklagelse,
han står redo att döma sitt folk.
14Herren går till rätta
med sitt folks äldste och styresmän.
"Det är ni som har skövlat vingården,
rov från de fattiga finns i era hus.
15Med vilken rätt krossar ni mitt folk
och mal de fattiga till stoft?"
säger Herren Gud Sebaot.

Dom över Sions döttrar

16Herren sade:
Därför att Sions döttrar är så högfärdiga
och går där med näsan i vädret,
kastar blickar omkring sig
och trippar fram så kokett,
17därför skall Herren raka deras hjässor
och blotta deras blygd.

18Den dagen skall Herren ta ifrån dem hela härligheten: ankelringar, solsmycken och månsmycken, 19droppsmycken och armringar, slöjor 20och turbaner, fotlänkar och gördlar, amuletter och talismaner, 21fingerringar och näsringar, 22festkläder och kåpor, sjalar och kappor, 23flätade bälten och linneplagg, sjaletter och flor.

24I stället för parfym blir det stank,
i stället för gördel rep,
i stället för lockar skallighet,
i stället för festkläder säcktyg om livet,
ja, i stället för skönhet skam.

25Dina män skall falla för svärd,
dina kämpar stupa i strid.
26Dina portar skall sörja och klaga,
övergiven skall du sitta på marken.

3:9 Vittna. Sodom.

3:12 Förtryckare skinnar mitt folk, ockrare härskar över det Grundtextens innebörd osäker. Annan tolkning "Mitt folk regeras av ett spädbarn, kvinnor härskar över det".

3:13 sitt folk Med Septuaginta och Peshitta; MT har "folken".

3:16 Sion.

3:18-23 Flera plagg och smycken är svåra att identifiera; översättningen är i många fall osäker. Kläder.

3:24 i stället för skönhet skam Med en Qumran-handskrift; MT saknar ordet för "skam" och kan tolkas "brännmärke i stället för skönhet". Skam.

4 1Sju kvinnor skall den dagen
gripa tag i samme man och ropa:
"Vi skaffar själva vår mat
och håller oss själva med kläder,
om vi bara får tillhöra dig!
Befria oss från vår vanära!"

En framtid för de räddade

2Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära. 3Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som skall leva. 4Men först skall Herren med domens ande och reningens ande tvätta bort Sions döttrars smuts och skölja Jerusalem rent efter dess blodsdåd. 5Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, 6ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.

4:3 den som är kvar ... skall kallas helig Rest. Helig.

4:3 skriven bland dem som skall leva Tanken att Gud i en bok upptecknar namnen på dem som skall bevaras vid liv kommer till uttryck flera gånger i GT; se t.ex. Ps 69:29; Dan 12:1.

4:5 f. Grundtextens innebörd osäker.

4:5 moln, eldsken Jfr 2 Mos 13:21 f.

Sången om vingården

5 1Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,
en sång om min vän och hans vingård.

Högt uppe på en bördig sluttning
hade min vän en vingård.
2Han luckrade upp den och plockade sten
och planterade ädelt vin.
Han byggde ett vakttorn,
han högg ut ett presskar.
Han väntade sig söta druvor,
men vingården gav honom sura.

3Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,
döm mellan mig och min vingård!
4Vad mer kunde göras för min vingård,
som jag inte redan har gjort?
Jag väntade söta druvor -
varför gav den mig sura?
5Nu skall jag låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård.
Jag skall ta bort stängslet,
så att den blir skövlad,
jag skall riva muren,
så att den blir nertrampad.
6Jag skall låta den förfalla:
där skall inte beskäras, inte hackas,
tistel och törne skall ta överhand.
Och molnen skall jag förbjuda
att fälla sitt regn över den.

7Herren Sebaots vingård är Israel,
Judas folk hans älskade plantering.
Han väntade oväld men fann våld,
väntade rätt men fann orättvisa.

Verop

8Ve er som samlar hus efter hus
och lägger åker till åker,
tills ingen mark finns kvar
och ni ensamma äger landet!
9Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig:
Sannerligen, de många husen skall stå öde,
stora och ståtliga, men tomma.
10En vingård på tio plogland
skall ge en enda lägel vin,
en hel tunna utsäde
skall ge en enda skäppa korn.

11Ve dem som störtar upp i ottan
för att få sig ett rus
och blir sittande långt fram på kvällen
heta av vin!
12Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt,
medan vinet flödar på deras fester.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör märker de inte.
13Därför skall mitt folk föras bort,
ty de saknar förstånd.
Stormännen skall dö av hunger,
den larmande hopen försmäkta av törst.
14Därför öppnar dödsriket sitt gap,
spärrar upp sina breda käftar,
och stadens förnäma skall störta dit ner,
hela den högljudda, larmande hopen,
de som nu festar i staden.

15Därför kuvades människan,
därför tvangs hon på knä,
och de stolta tvangs att sänka blicken.
16Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet
när han fällde sin dom,
Gud, den Helige, framstod i sin helighet
när rättvisa skipades.

17Där skall lammen vallas som på en äng,
bland de dräptas ruiner skall killingar beta.

18Ve dem som drar till sig straffet med lögnens rep
och straffdomen med falskhetens lina,
19de som säger:
"Må han skynda sig,
må han snart utföra sitt verk,
så att vi får se det.
Må det komma, må det ske,
det som Israels Helige har bestämt,
så att vi får uppleva det."

20Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
surt till sött och sött till surt!

21Ve dem som är visa i egna ögon
och anser sig själva kloka!

22Ve dem som är hjältar i att dricka
och mästare i att blanda sitt vin!

23De friar den skyldige för mutor
och vägrar den oskyldige hans rätt.
24Men som halmstrån förtärs av lågan
och hö sjunker samman i elden
skall deras rot murkna
och löven virvla bort som stoft.
De har förkastat Herren Sebaots lag,
Israels Heliges ord har de föraktat.

25Därför vredgades Herren på sitt folk,
han lyfte handen och slog det.
Då bävade bergen
och liken låg på gatorna som avskräde.
Ändå lade sig inte hans vrede,
hans hand är alltjämt lyft.

Fienden från fjärran

26Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran,
locka det hit från jordens ände.
I rasande fart skall det komma,
27ingen är trött eller snubblar,
ingen dåsar, ingen sover.
Inget bälte lossnar,
ingen skorem brister.
28Deras pilar är vässade,
bågarna spända.
Hästarnas hovar är hårda som flinta,
vagnshjulen virvlar som vinden.
29Deras rytande är som lejonets,
de ryter som unga lejon.
Morrande griper de bytet
och släpar i väg det,
och ingen kan rädda det.

30Den dagen skall man höra ett rytande
som när havet ryter.
Blickar man ut över landet
råder mörker och nöd,
ljuset förmörkas av töcken.

5:1 vingård Se not till Ps 80:9.

5:10 plogland ... skäppa Mått. Lägel.

5:14 Dödsriket.

5:17 bland de dräptas ruiner skall killingar beta Med Septuaginta; MT obegriplig.

5:18 med falskhetens Rättelse; MT har "som med vagnens".

5:26 ett folk i fjärran Assyrierna.

5:30 ljuset förmörkas av töcken Grundtextens innebörd osäker.

Herren kallar Jesaja till profet

6 1Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra:

Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet.

4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade:

Ve mig! Jag är förlorad,
ty jag har orena läppar
och jag bor bland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett
Konungen, Herren Sebaot.

6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: "När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad." 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" Jag svarade: "Jag, sänd mig!" 9Då sade han:

"Gå och säg till detta folk:
’Ni skall höra men ingenting förstå,
ni skall se men ingenting fatta.’
10Förstocka detta folk,
täpp till deras öron,
täck för deras ögon,
så att de ingenting ser,
ingenting hör,
ingenting förstår
och inte vänder om och blir botade."

11Jag frågade: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Tills städerna ligger i ruiner
och ingen bor i dem,
tills husen står tomma
och åkrarna ligger övergivna."

12Herren skall föra människorna långt bort,
och landet skall lämnas öde.
13När en tiondel ännu är kvar
skall också den tillintetgöras,
så som man bryter upp stubben
efter en terebint eller ek.
- Ett heligt släkte är den stubben.

6:1 Det år då kung Ussia dog 744 f.Kr.; Tabell 2, Regentlängd.

6:2 Serafer Övernaturliga väsen. Det hebreiska ordet tycks antyda att de hade ormkropp. Blandväsen av liknande art hade ofta en väktarfunktion i främreorientalisk mytologi; Drake.

6:3 Helig. Sebaot.

6:8 vår Gudsnamn.

6:13 så som ... ek Grundtextens innebörd osäker.

Budskap till kung Achas

7 1På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. 2När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen. 3Då sade Herren till Jesaja: "Ta med dig din son Shear Jashuv, ’En rest vänder om’, och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, 4och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. 5Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt 6att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung.

7Men så säger Herren Gud:
Det skall inte lyckas,
det skall inte ske.
8Aram behärskas av Damaskus
och Damaskus av Resin.
Sextiofem år till,
och Efraim blir utplånat som folk.
9Efraim behärskas av Samaria
och Samaria av Remaljas son.
Om inte er tro består,
skall inte ni bestå."

Immanuelstecknet

10Vidare sade Herren till Achas: 11"Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden." 12Men Achas svarade: "Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov." 13Då sade Jesaja: "Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. 15Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. 17Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda - kungen av Assyrien."

Krigets förödelse

18Den dagen skall Herren locka hit
flugorna längst bort vid Egyptens floder
och bina i Assyrien.
19Hela svärmen skall komma och slå ner
i bäckraviner och klippskrevor,
bland törnen och snår.
20Den dagen skall Herren
med den lejda kniven från andra sidan Eufrat
- kungen av Assyrien -
raka av håret från huvud och kön,
även skägget skär den bort.

21Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. 22Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet.

23Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. 24Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. 25De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.

7:1 ff. År 733 f.Kr. försökte kungarna i Aram (Damaskus) och Israel (Nordriket) med vapenmakt tvinga kung Achas i Juda att delta i en försvarsallians mot Assyrien (det s.k. syrisk-efraimitiska kriget). Inför deras hot sökte Achas hjälp hos den assyriske kungen Tiglat Pileser; se 2 Kung 16.

7:2 Efraim Annat namn på Israel; jfr "efraimiterna", v. 5.

7:6 Taveals son Annars okänd. Namnet kan tyda på arameisk härkomst; i varje fall torde han inte ha varit av Davids ätt.

7:8 Sextiofem år Israel (Nordriket) gick under redan 722 f.Kr.; se 2 Kung 17. Det är ovisst vad tidsangivelsen syftar på.

7:9 skall inte ni bestå Orden syftar troligen på den davidiska dynastins bestånd; jfr t.ex. 2 Sam 7:16.

7:14 Den unga kvinnan Det hebreiska ordet betecknar en flicka i giftasvuxen ålder. Det är osäkert om profeten syftar på någon särskild kvinna och i så fall på vem. Den unga kvinnan skulle kunna vara profetens egen hustru (jfr 8:3) eller en hustru till kung Achas. - I Matteusevangeliet (1:23) tillämpas denna vers på Maria ("jungfrun") och Jesus, i anslutning till översättningen i Septuaginta.

7:14-17 Innehållet i dessa verser är svårtolkat och motsägelsefullt. V. 14 och 16 förstås bäst som lyckoprofetior, medan v. 17 talar om en kommande katastrof. I vilken riktning v. 15 skall tolkas är omstritt. Osäkerheten kan bero på att avsnittet har bearbetats och anpassats till andra situationer än den ursprungliga.

7:17 Efraim lösgjorde sig från Juda Syftar på rikets delning efter Salomos död 926 f.Kr. (1 Kung 12); Tabell 2, Regentlängd.

7:18-25 Avsnittet har samma växling mellan profetior om ofärd (v. 18‑20, 23‑25) och profetior om välgång (v. 21 f.) som v. 14‑17; jfr not.

7:18 flugorna, bina Bilder för de främmande arméerna.

Profetens barn som tecken från Herren

8 1Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och rista med outplånlig skrift: Maher shalal hash bas, ’Snart rov strax byte’." 2Jag skaffade mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3Sedan var jag tillsammans med profetissan, och hon blev havande och födde en son. Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher shalal hash bas. 4Ty innan pojken kan säga pappa och mamma skall Damaskus rikedomar och bytet från Samaria bäras fram inför kungen av Assyrien."

5Åter talade Herren till mig och sade: 6"Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. 7Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde - kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, 8den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. - Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El."

9Folk, slut er samman
- ni skall ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran!
Rusta er - ni skall krossas,
rusta er - ni skall krossas.
10Smid planer - de skall slå fel,
ge order - de skall inte utföras.
Ty Gud är med oss.

11Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: 12"Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er - honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. 14Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. 15Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas."

16Jag vill knyta in min undervisning, jag vill gömma mitt budskap under sigill i mina lärjungar. 17Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom. 18Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.

19/20Man säger till er: "Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!" - Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? - Så talar de för vilka ingen gryning finns.

21Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden 22eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning. 9 1Men natten skall vika där ångest nu råder.

Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

8:1 tavla Det hebreiska ordets betydelse osäker.

8:1 outplånlig skrift Grundtextens innebörd osäker.

8:3 profetissan Jesajas hustru, som kan ha varit profet vid templet; jfr 2 Kung 22:14.

8:6 Siloa Namnet betyder "vattenledning" och betecknar sannolikt en kanal som ledde vattnet från Jerusalems enda beständiga källa, Gichon, söderut längs Kidrondalens sluttning. "Siloas vatten" får här symbolisera Herrens löfte att beskydda Jerusalem.

8:8 Hans utbredda ... Immanu El Orden är troligen ett senare tillägg, som talar om Herrens beskydd av Israel; jfr t.ex. Ps 57:2.

8:10 Gud är med oss På hebreiska immánu el (v. 8), namnet på sonen som skulle födas enligt 7:14.

8:12 stämpling Troligen åsyftas en sammansvärjning mot kung Achas i kretsar som sympatiserade med Israel och Aram; jfr 7:5 f.

8:13 Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er Rättelse; MT har "Herren Sebaot skall ni hålla helig".

8:14 stämplar Rättelse; MT har "blir en helgedom för".

8:18 tecken och förebud Profeten hade nu upphört att förkunna sitt budskap offentligt (v. 16). Men hans barn var genom sina namn (7:3; 8:3 f.) och han själv genom sin närvaro i Jerusalem påminnelser om vad Jesaja hade sagt om det som väntade folket.

8:19/20 Grundtextens innebörd osäker. Dödsriket.

8:21 f. Det är osäkert vilka som omtalas i dessa verser; kanske avses folket i Israel efter de assyriska härjningarna på 730-talet f.Kr.

9:1-21 Motsvarar i MT 8:23; 9:1‑20; Kapitel- och versindelning.

9:1 Grundtextens innebörd osäker.

9:1 Sebulons land och Naftalis land Gränsområden i Israel som intogs av assyrierna ca 733 f.Kr.; se 2 Kung 15:29.

Fredsfursten

2Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
3Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
4Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
5Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
6Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
7Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Det obotfärdiga Israel

8Herren sände ett ord mot Jakob,
hans ord drabbade Israel.
9Hela folket fick erfara det,
Efraim och Samarias invånare.
Men i stolthet och övermod sade de:
10"Murar av tegel har fallit,
då bygger vi nya med huggen sten.
Bjälkar av sykomor har knäckts,
då tar vi ceder i stället."
11Herren lät deras motståndare triumfera
och hetsade deras fiender mot dem,
12arameerna från öster, filisteerna från väster,
glupskt högg de in på Israel.
Ändå lade sig inte hans vrede,
hans hand är alltjämt lyft.

13Men folket vände inte om till honom som slog,
Herren Sebaot sökte de inte.
14Då högg Herren av Israel huvud och svans,
stam och strå på samma dag.
15De äldste och de betrodda är huvudet,
profeterna som visar fel väg är svansen.
16De som ledde detta folk förde det vilse,
de som blev ledda villades bort.
17Därför skonade inte Herren deras unga män,
hade inget förbarmande med faderlösa och änkor.
Gudlösa och nidingar var de alla,
vettlöst var allt deras tal.
Ändå lade sig inte hans vrede,
hans hand är alltjämt lyft.

18Ondskan brann som en eld
och förtärde tistel och törne.
Den satte snårskogen i brand
och röken steg mot skyn.
19Av Herren Sebaots vrede brändes landet,
och folket blev som det elden förtär,
den ene skonade inte den andre.
20Man högg för sig till höger
utan att bli mätt,
man rev åt sig till vänster
men var lika hungrig.
Alla högg in på varandra:
21Manasse på Efraim, Efraim på Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Ändå lade sig inte hans vrede,
hans hand är alltjämt lyft.

9:2 mörkrets land Jfr not till Ps 23:4.

9:3 Du låter jublet stiga Rättelse; MT har "Du gör folket stort, inte" eller "Du gör folket stort åt det".

9:4 Midjan.

9:6 ett barn ... en son Profeten talar antingen om en tronarvinges födelse eller om en kungs tronbestigning; jfr Ps 2:7 med not.

9:6 Allvis härskare Grundtextens ärenamn anger en förunderlig förmåga att regera genom goda och visa beslut.

9:6 detta är hans namn En ny kung fick symboliska ärenamn. Seden är känd bl.a. från Egypten.

9:7 lidelse Svartsjuka.

9:9 Samaria Israels huvudstad, som intogs av Salmanassar V år 722 f.Kr.; se 2 Kung 17. Efraim.

9:10 sykomor, ceder Sykomor var enkelt virke, medan cederträ från Libanon var dyrbart och användes till praktbyggnader; se 1 Kung 10:27.

9:19 brändes Det hebreiska ordets betydelse osäker.

9:21 Manasse, Efraim Två stammar som konkurrerade om ledarskapet i Israel; jfr 1 Mos 48:12‑20.

10 1Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
och skriver förtryckande stadgar!
2De förvägrar de svaga rättvisa,
berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.
Änkor blir deras offer,
faderlösa plundrar de.
3Vad skall ni göra på räfstens dag,
när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem skall ni fly för att få hjälp
och var skall ni göra av era skatter?
4Då återstår bara att kröka rygg bland de fångna
eller att falla bland de dräpta.
Ändå lade sig inte hans vrede,
hans hand är alltjämt lyft.

Assur verktyg för Herrens vrede

5Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
6Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
mot dem som har väckt min vrede,
för att han skall röva och plundra
och trampa ner dem som gatans modd.
7Men han förstår det inte så,
hans tanke är en annan.
Vad han vill är att förhärja
och att utplåna folk efter folk.
8Han säger:
"Är inte alla mina hövdingar kungar?
9Det gick ju Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus.

10Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias. 11Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?"

12När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, 13då han säger:

"Detta gjorde jag av egen kraft,
i min oändliga vishet.
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras förråd,
allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
14Som man sträcker handen mot fågelboet,
så sträckte jag mig efter folkens skatter,
och som man samlar de övergivna äggen,
samlade jag alla jordens länder.
Ingen så mycket som slog med vingen
eller öppnade näbben och pep."
15Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?
Är sågen förmer än den som sågar?
Som om käppen håller sin bärare,
som om staven bär den som inte är av trä!

16Därför skall Härskaren Herren Sebaot
sända tvinsot på hans kraftiga karlar,
under ett ståtligt yttre
skall det brinna som en brännande eld.
17Israels Ljus skall bli till en eld,
dess Helige bli till en flamma
som bränner och förtär hans törne och tistel,
allt på en enda dag.
18Hans praktfulla skogar och trädgårdar
skall han förstöra i grund.
Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19De träd som blir kvar i hans skog
är så få att ett barn kan räkna dem.

20Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige. 21En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten. 22Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod. 23Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.

24Så säger Herren Gud Sebaot: "Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten. 25Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs. 26Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten. 27Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.

Fienden rycker fram mot Jerusalem

Han drar ut från Pene-Shemen,
28rycker fram mot Ajat,
går genom Migron,
lämnar trossen i Mikmas.
29Han passerar genom passet,
tar nattkvarter i Geva.
Rama bävar,
Sauls Giva flyr.
30Ropa, Gallim!
Lyssna, Lajsha!
Svara henne, Anatot!
31Madmena tar till flykten,
folket i Gevim sätter sig i säkerhet.
32Redan i dag skall han stå i Nov,
beredd att slå mot Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33Men då:
Härskaren Herren Sebaot hugger av
trädens kronor med skrämmande kraft,
de resliga fälls,
de höga huggs ner.
34Snårskogen röjs med yxan,
Libanons väldiga skog mejas ner.

10:4 Då återstår ... de dräpta Grundtextens innebörd osäker.

10:4 Ändå ... lyft Denna refräng avslutar i 5:25; 9:12, 17, 21 beskrivningar av hur Herren har straffat sitt folk. Här, som avslutning på en framtidsvision, passar orden mindre bra; de kan vara ett senare tillägg.

10:5 Assur Namnet på den äldsta assyriska huvudstaden och på dess gud; det betecknar också det assyriska riket. I 1 Mos 10:22 räknas Assur som son till Sem. Assyrierna ses som Guds redskap, v. 6; jfr 7:20.

10:9 Samaria Se not till 9:9.

10:9 Kalno, Karkemish, Hamat, Arpad, Damaskus Städer i Syrien som erövrades av den assyriske kungen Tiglat Pileser III (745‑727 f.Kr.).

10:10 f. Grundtextens innebörd osäker; verserna kan vara ett senare tillägg.

10:13 allsmäktig Det hebreiska ordets betydelse osäker.

10:17 Israels Ljus Som direkt gudsbeteckning förekommer uttrycket bara här, men jfr t.ex. 2:5 och 60:1. Ljus.

10:20 Rest.

10:21 En rest skall vända om På hebreiska sheár jashúv, namnet på en av Jesajas söner, se 7:3.

10:26 lyfta sin stav Staven som Mose lyfte när han klöv havet (2 Mos 14:16) kallas också "Guds stav" (2 Mos 4:20; 17:9).

10:27-32 Här skildras en fientlig framryckning mot Jerusalem från norr. Flera av ortnamnen är okända; de orter som kan identifieras ligger alla norr om Jerusalem. Det är osäkert om det är en verklig händelse som skildras eller om det är en framtidssyn. Marschväg och händelseförlopp stämmer inte in på Sanheribs angrepp på Jerusalem 701 f.Kr.; jfr 36:1 ff.

10:30 Svara henne Med Peshitta; MT har "Det är synd om".

Den rättrådige härskaren

11 1En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
2Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
3Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
4Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
5Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.

6Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
7Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
8Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
9Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.

10Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad.

Herren låter sitt folk komma hem

11Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna.

12Han skall höja ett fälttecken för folken,
förena de skingrade av Israel
och samla de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13Då skall Efraims avund upphöra
och Judas fiendskap ta slut.
Efraim skall inte avundas Juda
och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.
14De skall slå mot filisteernas sluttning i väster,
tillsammans plundra folket i öster.
Edom och Moab skall falla i deras händer,
ammoniterna bli deras lydfolk.
15Herren skall torrlägga Egyptens havsvik,
han skall slå mot Eufrat med sin våldsamma vind,
han skall dela floden i sju bäckar
och föra dem torrskodda över.
16Det skall bli en banad väg
för dem som är kvar av hans folk,
dem som är kvar i Assyrien,
så som det var för Israel
den gång de drog ut ur Egypten.

11:1 Jishajs avhuggna stam Jishaj var far till David, som grundade kungadynastin i Jerusalem (1 Sam 16:10‑13). Här förutsätts att en katastrof skall drabba (eller har drabbat) ätten. Men Herren skall ändå uppfylla sina löften till David (2 Sam 7:1‑16): en ättling till honom skall fortsätta hans verk och skapa paradisiska förhållanden. Davids son.

11:6 går i bet Med bl.a. en Qumran-handskrift och Septuaginta; MT har "och gödboskap".

11:8 kobra Vilken art av giftorm som avses är osäkert.

11:8 bo Det hebreiska ordets betydelse osäker.

11:9 mitt heliga berg Syftar antingen på tempelberget och Jerusalem eller på hela Juda; jfr Jer 31:23.

11:11 dem som är kvar Rest.

11:11 Namnen anger ytterområdena i den av israeliterna kända världen. Patros Övre (dvs. södra) Egypten. Kush. Elam Nuvarande sydvästra Iran. Shinar Babylonien. Hamat. kustländerna Mindre Asiens kust med kringliggande öar.

11:13 Efraim.

11:15 Egyptens havsvik Troligen Suezviken.

Tackpsalm

12 1Den dagen skall du säga:
Jag tackar dig, Herre.
Du var vred på mig,
men din vrede lade sig
och du gav mig tröst.
2Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och utan fruktan.
Min kraft och mitt värn är Herren,
han räddade mig.
3Jublande skall ni ösa vatten
ur räddningens källor.
4Den dagen skall ni säga:
Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk,
förkunna hans upphöjda namn!
5Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,
gör dem kända över hela jorden!
6Höj jubelrop,
ni som bor på Sion,
ty stor är han mitt ibland er,
Israels Helige.

12:2 mitt värn Eller "min lovsång".

Herrens dag och Babyloniens undergång

13 1Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner.

2Höj ett fälttecken på det kala berget,
ropa till dem,
ge tecken till samling vid furstarnas portar.
3Jag bådar upp mina invigda
att verkställa min vredesdom,
jag kallar mina kämpar,
mina stolta, jublande skaror.
4Hör! Vilket larm på bergen,
larmet från en stor här.
Hör! Vilket brus av folk,
de strömmar samman från alla riken.
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
5De kommer från fjärran land,
långt bortifrån himlaranden,
Herren och hans vredes verktyg.
De skall ödelägga hela jorden.
6Jämra er, ty Herrens dag är nära,
den kommer med våld från den Väldige.
7Då förlamas alla händer,
allt mod rinner bort.
8De grips av skräck,
av ångest och smärta,
som en kvinna i barnsnöd.
Rådlösa ser de på varandra,
deras ansikten bleknar.
9Skoningslös kommer Herrens dag
med vrede och glödande harm.
Jorden skall läggas öde,
syndarna skall han förinta.
10Himlavalvets alla stjärnor
skall sluta att lysa.
Mörk skall solen gå upp,
månen skall mista sitt sken.
11Jag skall straffa jorden för dess ondska,
de gudlösa för deras synd.
De fräckas högmod skall jag kväsa,
kuva tyrannernas stolthet.
12Människor blir mer sällsynta än guld,
ovanligare än guld från Ofir.
13Ja, himlen skall skälva
och jorden skakas ur sitt läge
genom Herren Sebaots raseri
på hans flammande vredes dag.
14Som skrämda gaseller
eller får som ingen håller samman
skall de fly, var och en till sitt eget folk,
var och en till sitt eget land.
15Den som blir fångad skall stickas ner,
den som hinns upp skall falla för svärdet.
16Spädbarnen krossas inför deras ögon,
husen plundras, kvinnorna våldtas.

17Jag skall egga upp mederna mot dem.
De bryr sig inte om silver
och lockas inte av guld.
18Deras bågar fäller de unga.
De har inget förbarmande med barnen,
de skonar inte de små.
19Med Babylonien, kronan bland riken,
kaldeernas prydnad och stolthet,
skall det gå som när Gud
ödelade Sodom och Gomorra.
20Ingen skall mer slå sig ner där,
obebott skall det ligga från släkte till släkte.
Där skall ingen beduin slå upp sitt tält,
inga herdar låta hjordarna vila.
21Men ökendjur skall vila där,
husen fyllas av hyenor.
Där skall uvar ha sitt tillhåll
och gastar hoppa omkring.
22Vilda hundar skall bo i palatsen,
schakaler i de praktfulla salarna.
Stunden är inne för Babylonien,
dess dagar är räknade.

13:1 Budskap Ordet återkommer i kap. 13‑23 flera gånger som inledning till domsord över främmande folk. Det hebreiska ordet kan betyda både "utsaga" och "börda"; jfr not till Jer 23:33‑39.

13:1 Babylon Den historiska bakgrund som förutsätts i kap. 13 och i 21:1‑10 är densamma som i kap. 40‑55, dvs. mitten av 500-talet f.Kr., då det babyloniska riket stod inför sin undergång.

13:6 Herrens dag Dag.

13:12 Ofir Se not till 1 Kung 9:28.

13:17 Medien.

13:19 Kaldeen.

13:21 f. Den exakta betydelsen av enskilda djurnamn är osäker.

13:21 gastar Demoner med bockgestalt; jfr 3 Mos 17:7.

14 1Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han skall låta folket bo på sin egen mark. Främlingarna som bor där skall sluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 2Folken skall föra dem tillbaka hem, och där, på Herrens mark, skall israeliterna göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Deras fångvaktare skall bli deras fångar, de skall bli herrar över sina förtryckare.

Smädesång om kungen av Babylonien

3När Herren låter dig vila från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tvingats till, 4då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:

Ack, det är slut med tyrannen,
slut med hans vilda framfart!
5Herren har brutit de gudlösas stav
och härskarnas spira,
6den som i vrede slog folken
med slag på slag,
den som härskade över dem med grymhet
och skoningslöst förföljde dem.
7Hela världen har fått ro
och alla brister ut i jubel.
8Också cypresserna gläds åt ditt öde
och Libanons cedrar:
"Nu när du ligger där
kommer ingen hit för att fälla oss."

9Nere i dödsriket blir det rörelse
när man ser dig komma.
Skuggorna väcks ur sin dvala,
jordens härskare.
Folkens alla kungar
måste resa sig från sina troner.
10Alla hälsar de dig med dessa ord:
"Nu har också du mist din kraft
och blivit som vi.
11Ner till dödsriket störtade din ståt
och dina klingande harpor.
Maskar blir din bädd,
likmaskar ditt täcke."

12Ack, fallit har du från himlen,
lysande stjärna, gryningens son,
du har krossats mot jorden,
du som betvingade folken.
13Det var du som sade till dig själv:
"Upp till himlen skall jag stiga.
Ovan Guds stjärnor
skall jag resa min tron
och ta säte på gudaberget
längst uppe i norr.
14Jag skall stiga upp ovan molnen,
jag skall bli som den Högste."
15Men ner till dödsriket störtas du,
längst ner i avgrundens djup.

16De som ser dig skärskådar dig,
de granskar dig noga:
"Är detta den man som skakade världen
och fick riken att vackla,
17förvandlade jorden till öken
och lade städer i ruiner,
han som aldrig frigav sina fångar?
18Folkens alla kungar ligger nu ärade,
var och en i sitt vilorum,
19men du ligger utslängd utan grav,
ett vämjeligt kadaver,
täckt av män som stupat för svärdet.
De skall läggas i gravrum av sten,
men du är ett lik som man trampar på,
20du får inte vila i graven med de andra,
ty du har förött ditt land och dödat ditt folk.
Aldrig mer skall man nämna
denna onda ätt."

21Gör slaktbänken klar för hans söner,
de skall straffas för fädernas synd.
Aldrig skall de erövra världen
och fylla jorden med skräck.

22Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren. 23Jag skall göra staden till sumpmark, till en boplats för rördrom. Jag skall låta den försvinna i dyn, säger Herren Sebaot.

Assyrierna krossas i Herrens land

24Herren Sebaot har svurit och sagt:
Det jag har bestämt skall ske,
det jag har beslutat skall fullbordas.
25Assyrierna skall krossas i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner dem.
Då skall oket lyftas av mitt folk,
bördan lyftas från deras axlar.
26Detta är beslutet som drabbar hela världen,
detta är den hand som är lyft mot alla folk.
27Herren Sebaot har fattat beslutet,
vem kan upphäva det?
Han har lyft sin hand,
vem kan hejda honom?

Filisteernas undergång

28Det år då kung Achas dog kom detta budskap:

29Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är bruten.
Ty av ormens rot skall en kobra komma,
den skall föda en flygande drake.
30De fattiga skall finna bete på mina ängar,
de svaga skall vila i trygghet.
Men er skall han utrota genom svält,
dräpa till sista man.
31Klaga, port! Jämra dig, stad!
Låt hoppet fara, Filisteen!
Ty från norr kommer förtryckaren,
ingen i hans uppbåd tar till flykten.

32Vad skall man svara främlingarnas sändebud?
"Sion är grundat av Herren,
hans arma folk finner där sin tillflykt."

14:4 hans vilda framfart Med bl.a. en Qumran-handskrift och Septuaginta; MT obegriplig.

14:8 fälla oss Se not till 9:10.

14:12-15 Uttryckssätten anknyter till främreorientaliska myter. "Gryningen" var en gudomlighet, och dess son var morgonstjärnan (planeten Venus), som här kallas "lysande stjärna".

14:13 gudaberget längst uppe i norr Enligt kanaaneisk mytologi bodde gudarna på ett berg i norr; jfr grekernas Olympen. Se not till 2:2.

14:14 Högst.

14:23 rördrom Det hebreiska ordets betydelse osäker; jfr 13:21 f. med not.

14:23 låta den försvinna i dyn Eller "sopa bort den med förintelsens kvast".

14:24-27 Avsnittet syftar troligen på händelserna år 701 f.Kr., då den assyriske kungen Sanherib angrep Juda och belägrade Jerusalem; se kap. 36‑37.

14:28 Det år då kung Achas dog Achas dödsår är osäkert och har angetts både till 727 och 715 f.Kr.; Tabell 2, Regentlängd. Den assyriske kungen Tiglat Pileser III dog 727. Om profetordet i v. 29‑32 hänför sig till denna tid kan det avse ett av filisteerna planerat uppror mot Assyrien i samband med tronskiftet där. Sändebuden i v. 32 kan vara filisteer som kommit till Jerusalem för att förmå Juda att ansluta sig till upproret.

14:29 av ormens rot skall en kobra komma Syftar troligen på Tiglat Pilesers efterträdare (jfr not till v. 28), som skall bli ännu hårdare än Tiglat Pileser varit. Jfr not till 11:8. Filisteen.

14:31 Port.

14:31 förtryckaren Assyrierna.

14:31 förtryckaren ... flykten Texten rekonstruerad med stöd av grekiska översättningar och Vulgata; MT skadad.

Moabs undergång

15 1Budskap om Moab.

I ödeläggelsens natt
lades Ar Moab i ruiner.
Ja, i ödeläggelsens natt
lades Kir-Moab i ruiner.
2Divons folk går upp
till offerplatserna för att gråta.
På Nebo och Medeva
ljuder Moabs klagan.
Ja, varje hjässa är rakad
och varje skägg är avklippt.
3På gatorna går de i säcktyg,
på tak och torg ljuder klagan,
tårarna strömmar.
4Heshbon och Elale klagar,
ända till Jahas hörs deras rop.
Därför skakar Moab av skräck
och förlorar modet.

5Mitt hjärta vill skrika för Moabs skull.
Flyktingarna kommer till Soar och Eglat Shelishia.
Uppför sluttningen mot Luchit
går folket gråtande.
På vägen mot Horonajim
höjs klagorop över förödelsen.
6Nimrims vatten blir ökenmark,
gräset torkar, ängen vissnar,
inget grönt blir kvar.
7Allt de har sparat, alla förråd,
bär de nu över Pilträdsbäcken.
8Runt hela Moab ljuder klagan,
jämmerropen hörs till Eglajim,
ja, ända till Beer Elim.
9Dimons vatten fylls av blod.
Nya plågor skall jag sända över Dimon,
ett lejon mot dem som har skonats i Moab,
mot det som är kvar av Adma.

15-16 Profetorden om Moab tycks hänföra sig till skilda tider och situationer. Några av dem uttrycker medkänsla med moabiterna i deras nöd, andra uttrycker fiendskap och hat. Mycket av texten i Jes 15‑16 återfinns i delvis förändrad form i Jer 48.

15:1 Ar Moab Se not till 4 Mos 21:15. Kir-Moab Moabs huvudstad, troligen på platsen för det nuvarande Karak, 20 km öster om Döda havet.

15:2 Divon, Nebo, Medeva Städer i Moab.

15:4 Heshbon Se not till 4 Mos 21:25 f. Elale Stad 3 km nordost om Heshbon. Jahas Se not till Dom 11:20.

15:5 Soar Se not till 1 Mos 13:10. Eglat Shelishia, Luchit, Horonajim Städer i Moab.

15:6 Nimrims vatten Vattendrag troligen öster om Döda havets södra ände.

15:7 Pilträdsbäcken Vattendrag som utgjorde gräns mellan Edom och Moab. Se not till 4 Mos 21:12.

15:8 Eglajim, Beer Elim Troligen orter i Moab.

15:9 Dimon Troligen samma som Divon (v. 2).

15:9 Adma Med Septuaginta; MT har "marken". - Adma ödelades enligt 5 Mos 29:23 tillsammans med Sodom och Gomorra.

16 1Sänd ett lamm från härskaren i landet,
från klippan i öknen till Sions berg.
- 2Likt skrämda fåglar som flyr ur redet
skall Moabs döttrar komma
till Arnons vadställen. -
3"Ge oss råd, visa en väg!
Låt din skugga mitt på dagen
bli som nattens skyddande mörker.
Göm de skingrade, röj inte de flyende!
4Låt Moabs skingrade folk
få en fristad hos dig.
Var deras skydd mot skövlaren."
"När våldet upphör
och skövlandet är slut,
när den som förtrycker landet är borta,
5då skall av nåd en tron bli rest,
och genom Guds trofasthet
skall en domare regera i Davids borg,
en som söker rättvisan
och vet vad rätten kräver."

6Vi har sett Moabs högmod,
det måttlösa,
hans övermod, högmod och fräckhet.
Skamlöst är hans skrävel.
7Därför jämrar sig moabiterna,
de jämrar sig alla över Moab.
Förkrossade tänker de
på Kir-Haresets druvkakor.
8Ty förstörda är Heshbons terrasser,
förtorkade Sivmas vinrankor,
vars ädla druvor
betvingade folkens härskare.
Rankorna nådde ända till Jaser,
slingrade sig ut i öknen
och sträckte sig ut över havet.
9Därför vill jag gråta med Jaser
över Sivmas vinrankor,
jag vill låta mina tårar strömma
över er, Heshbon och Elale.
Ty då ni bärgade er frukt och er säd
överfölls ni av skövlare.
10Trädgården tömdes på glädje och fröjd,
ingen sjunger och ropar i vingården.
Ingen trampar vin i pressarna,
skörderopen har upphört.
11Därför klagar mitt hjärta över Moab som en lyra,
min själ klagar över Kir-Heres.

12När moabiterna mödar sig på offerplatsen och går till sin helgedom för att be, åstadkommer de ingenting.

13Detta var det ord som Herren talade till Moab den gången. 14Nu säger Herren så: Om tre år, som skall vara som en daglönares år, skall Moab med hela sitt myller av folk bli förödmjukat. Bara en obetydlig liten rest blir kvar.

16:1-5 Det är osäkert hur sammanhanget skall uppfattas. Enligt den här valda tolkningen uppmanas moabiterna att begära hjälp och beskydd av Juda (v. 1, 2‑4a), vars svar följer i v. 4b‑5. V. 2 bryter sammanhanget och har kanske ursprungligen haft sin plats i slutet av kap. 15.

16:7 Kir-Hareset Troligen samma som Kir-Moab; se 15:1 med not.

16:8 havet Döda havet.

16:8 Sivma, Jaser Städer i Moab, den senare troligen vid Moabs nordgräns.

16:14 som en daglönares år Uttryckets innebörd oklar; det förekommer också i 21:16.

Damaskus och Efraims undergång

17 1Budskap om Damaskus.

Damaskus skall utplånas som stad
och bli en ruinhög, 2övergiven för alltid.
Dess lydstäder lämnas åt boskapshjordar,
som kan vila ostörda där.
3Efraim skall förlora sin borg,
Damaskus sitt kungavälde.
Med det som blir kvar av Aram
skall det gå som med Israels glans.
Detta är Herren Sebaots ord.

4Den dagen bleknar Jakobs glans
och all hans frodighet förtvinar.
5Det blir som vid skörden:
man tar ett knippe med handen
och skär av axen.
Det blir som när man plockar ax
i Refaimdalen.
6En efterskörd är allt som blir kvar,
som när man slår ner oliver:
ett par tre frukter uppe i toppen,
fyra fem på trädets grenar.
Detta är Herrens, Israels Guds, ord.

7Den dagen skall människorna vända sig till sin skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige. 8De skall inte vända sig till altarna, som de själva har byggt, inte rikta sina blickar mot det som de gjort med egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.

9Den dagen skall dina städer ligga lika övergivna som de städer som amoreerna och hiveerna övergav när israeliterna kom. Allt skall bli öde.

10Du har glömt Gud, din räddning,
inte tänkt på klippan, din tillflykt.
Därför:
du kan göra planteringar åt den ljuvlige,
så frön till rankor åt den främmande,
11du kan få plantorna att växa höga
samma dag du sätter dem
och låta det du sår
spira redan på morgonen -
ändå slår skörden fel på plågans dag,
ingen lindring finns för smärtan.

Herren skingrar Israels fiender

12Vilket dån från tallösa folk,
ett dån som när havet dånar!
Vilket brus av folk,
ett brus som när väldiga vatten brusar!
13Men när Herren ryter mot dem,
flyr de bort i fjärran
som agnar jagade av vinden över bergen,
som tisteldun i stormen.
14På kvällen råder skräck,
i gryningen är de borta.
Detta blir plundrarnas lott,
skövlarnas öde.

17:1 ff. Damaskus Staden erövrades av den assyriske kungen Tiglat Pileser III 732 f.Kr. Avsnittet om Damaskus och Efraim/Jakob (dvs. Israel) bör ha tillkommit i samband med det syrisk-efraimitiska kriget; se not till 7:1 ff.

17:3 sin borg Samaria, huvudstad i Israel.

17:3 Aram.

17:5 Refaimdalen Se not till 2 Sam 5:18.

17:6 slår ner oliver Man slår med käppar på olivträdens grenar för att få ner den frukt man inte kommer åt att plocka för hand.

17:8 Ashera.

17:9 amoreerna och hiveerna Folknamn.

17:10 planteringar ... rankor Anspelar troligen på seder förknippade med vegetations- och fruktbarhetsguden (Adonis, Tammuz eller Baal). Man planterade växter som hastigt sköt upp och lika hastigt vissnade.

17:12-14 Bakgrunden till dessa verser kan vara den assyriske kungen Sanheribs angrepp på Juda och belägring av Jerusalem 701 f.Kr.; se kap. 36‑37.

Sändebuden från Kush

18 1Du land som surrar av flygfän
- land bortom floderna i Kush -
2du som skickar sändebud över havet,
i papyrusskepp ut på vattnet!
Ge er av, snabba budbärare,
till ert resliga, svartglänsande folk,
som är fruktat vida omkring,
det starka och segerrika folket,
vars land är genomskuret av floder.
3Alla ni som bygger och bor på jorden,
ge akt när fälttecknet höjs på bergen,
lyssna när hornet ljuder!
4Så säger Herren till mig:
"Lugnt ser jag på från min boning
medan luften dallrar i solvärmen
och daggen faller rikt i skördetiden."
5Ty innan säden ännu skördats,
när vinrankans blomma fallit av
och druvan börjar mogna,
då skär man av skotten med kniv
och hugger bort revorna.
6Allt skall lämnas åt rovfåglarna i bergen
och åt markens djur.
Det räcker både sommar och vinter
för fåglarna och markens alla djur.

7När den tiden kommer skall tribut till Herren Sebaot lämnas av det resliga, svartglänsande folket, som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land är genomskuret av floder, den skall lämnas på platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.

18:1 som surrar av flygfän Eller "med bevingade skepp" (om segelfartyg).

18:1 Kush I slutet av 700-talet f.Kr. hade härskarna i Kush gripit makten i Egypten; se 2 Kung 19:9 med not. Bakgrunden till kap. 18 tycks vara att sändebud från Kush kommit till Jerusalem för att underhandla om en pakt mot Assyrien. Jesaja uppmanar dem att återvända till sitt folk (v. 2) och framföra det budskap som han mottagit från Herren.

18:2 det starka och segerrika, genomskuret De hebreiska ordens betydelse osäker.

18:6 Allt skall lämnas De stupade krigarna, som i v. 5 liknats vid avhuggna revor.

Herren sänder förvirring över Egypten

19 1Budskap om Egypten.

Herren rider på snabba skyar,
han kommer till Egypten.
Egyptens avgudar darrar inför honom,
egypterna skälver av skräck.
2"Jag hetsar Egypten mot Egypten,
så att alla strider mot alla,
stad mot stad, rike mot rike.
3Egypterna mister sans och vett,
jag gör deras planer om intet.
De måste fråga avgudar och gengångare,
de dödas andar och spådomsandar.
4Jag skall lämna egypterna
i en hård herres våld,
en grym kung skall råda över dem."
Detta är Härskaren Herren Sebaots ord.

5Vattnet skall ta slut i Nilen,
floden sina och torka ut.
6Kanalerna skall stinka,
Nildeltat tömmas på vatten.
Säv och rör skall svartna,
7vassruggarna vid Nilens mynning.
Allt som såtts längs floden
torkar, virvlar bort och försvinner.
8Alla fiskare sörjer och klagar,
de som lägger ut rev i floden.
De som kastar ut sina nät
grips av vanmakt.
9Linodlarna ger upp hoppet,
häcklerskor och vävare bleknar,
10lärftmakarna står betryckta,
alla daglönare förlorar modet.

11Rena dårar är furstarna i Soan,
de visa ger farao enfaldiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Vi är söner av visa män,
vi stammar från forntidens kungar."
12Var är de nu, dina visa?
Må de berätta och låta dig veta
vad Herren Sebaot beslutat om Egypten.
13Soans furstar handlar som dårar,
Memfis furstar låter sig luras,
stamhövdingarna leder Egypten vilse.
14Herren har fyllt dem med förvillelse,
därför får de egypterna att ragla
vad de än tar sig för,
som en drucken raglar i sina spyor.
15Ingenting skall lyckas för Egypten,
varken för huvud eller svans,
stam eller strå.

16Den dagen skall egypterna bli som kvinnor, de skall darra och bäva när Herren Sebaot lyfter handen mot dem. 17Juda land skall bli en fasa för egypterna. När de hör det namnet nämnas skall de bäva inför det beslut som Herren Sebaot har fattat om dem.

Herren välsignar folken

18Den dagen skall det i Egypten finnas fem städer där man talar Kanaans språk och där man svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir Haheres.

19Den dagen skall det finnas ett altare åt Herren mitt inne i Egypten och en stod åt Herren vid landets gräns. 20Detta skall i Egypten vara tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot. När de ropar till Herren och klagar över sina förtryckare skall han sända en befriare som kämpar för dem och räddar dem. 21Herren skall göra sig känd för egypterna, och egypterna skall lära känna Herren den dagen. De skall frambära slaktoffer och matoffer, de skall avge löften till Herren som de också skall få infria. 22Herren skall slå egypterna, slå men också bota. När de omvänder sig till Herren skall han bönhöra dem och bota dem.

23Den dagen skall det finnas en banad väg från Egypten till Assyrien, och assyrierna skall komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna skall frambära offer tillsammans med assyrierna.

24Den dagen skall Israel vara jämställt med Egypten och Assyrien och bli en välsignelse på jorden, 25när Herren Sebaot välsignar jorden och säger:

Välsignat är Egypten, mitt folk,
Assyrien, mitt eget verk,
Israel, min egendom.

19:9 Linodlarna Egypten var den antika världens ledande producent av lin, och egyptiskt linne stod högt i kurs.

19:10 lärftmakarna Det hebreiska ordets betydelse osäker.

19:11 Soan Se not till 4 Mos 13:23.

19:13 Memfis Det hebreiska namnet är Nof. En av Egyptens äldsta och viktigaste städer, ca 20 km söder om nuvarande Kairo.

19:18 Ir Haheres Vilken egyptisk stad som avses med detta namn, som kan översättas "Förödelsens stad", är ovisst. Många hebreiska handskrifter, bl.a. en från Qumran, har Ir Hacheres, "Solstaden", i så fall Heliopolis = On; se not till 1 Mos 41:45.

Tecken om Egypten och Kush

20 1Det år då den assyriske kungen Sargon sände sin överbefälhavare till Ashdod och han angrep och intog staden, 2då talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Lägg av säcktyget du bär om livet och ta av sandalerna du har på fötterna." Jesaja gjorde så och gick naken och barfota.

3Herren sade: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota i tre år som ett tecken och förebud om Egypten och Kush, 4så skall både unga och gamla gå nakna och barfota när den assyriske kungen för egypterna i fångenskap och driver kushiterna i landsflykt. De skall få gå med baken bar, Egypten är blottat. 5Då skall alla stå där förkrossade och besvikna på det Kush de satte sitt hopp till och det Egypten de var så stolta över."

6Den dagen skall de som bor vid denna kust säga: "Så gick det med dem vi hoppades på, dem vi sökte hjälp hos för att bli räddade från den assyriske kungen! Hur skall då vi komma undan?"

20:1 f. Händelserna inträffade 712 f.Kr. Det filisteiska Ashdod var liksom Juda en assyrisk vasallstat men hade gjort sig självständigt i hopp om hjälp från Egypten, som då regerades av en kung från Kush; se not till 18:1. Profet. Tecken.

20:6 de som bor vid denna kust Invånarna i Ashdod och andra filisteiska städer.

Babylons fall

21 1Från öknen. Ett budskap.

Som stormen drar genom Negev,
så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.
2En grym syn har uppenbarats för mig:
Förrädare förråder,
härjare härjar.
"Framåt, Elam!
Till anfall, Medien!
Jag gör slut på all jämmer."

3Därför skälver jag i hela kroppen
och våndas som en födande kvinna.
Jag skakas av vad jag hör,
fasar för vad jag ser.
4Jag grips av svindel,
jag överväldigas av skräck.
Skymningen jag längtade till
skrämmer mig nu.

5Det dukas ett bord,
dynor läggs ut,
man äter och dricker.
"Res er, furstar!
Smörj era sköldar!"

6Så sade Herren till mig:
Ställ ut en vaktpost,
som skall kungöra vad han ser.
7Ser han vagnar dragna av hästar,
ryttare på åsnor, ryttare på kameler,
då skall han lyssna,
lyssna noga.
8Och spejaren ropade:
"Dagarna i ända håller jag vakt,
Herre, natt efter natt står jag på post.
9Se! Nu kommer män
på vagnar dragna av hästar."

Då sade han:
"Det har fallit, Babylon har fallit!
Alla dess gudabilder
ligger krossade på marken!"
10Du mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört från Herren Sebaot,
Israels Gud,
det har jag kungjort för er.

Duma, Dedan, Kedar

11Budskap om Duma.

Ett rop når mig från Seir:
"Väktare, när tar natten slut?
Väktare, när tar natten slut?"
12Väktaren svarar:
"Morgonen har kommit,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer,
kom tillbaka igen."

13I ödemarken. Ett budskap.

Bland snåren i ödemarken
skall ni övernatta,
karavaner från Dedan.
14Gå ut till de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
möt de flyende med bröd!
15Ty de flyr undan svärdet,
det skarpa svärdet,
undan den spända bågen,
undan krigets gissel.

16Så säger Herren till mig: Om ett år, som skall vara som en daglönares år, är Kedars storhet slut. 17Av Kedars skickliga bågskyttar blir bara ett litet fåtal kvar. Herren, Israels Gud, har talat.

21:1-10 Se not till 13:1.

21:2 Framåt ... jämmer Herren ger order om anfall mot den babyloniska förtryckarmakten för att göra slut på allt lidande den orsakat.

21:2 Elam Nuvarande sydvästra Iran (jfr 11:11 med not). Elam kom under senare delen av 500-talet f.Kr. att ingå i det persiska riket.

21:2 Medien.

21:5 Det dukas Antika historieskrivare uppger att Babylon intogs medan en fest firades i staden; jfr Dan 5.

21:6 vaktpost I v. 8 kallas denne väktare "spejaren". Hans förhållande till profeten är oklart. Kanske är det profeten själv som talar genom "vaktposten" och "spejaren".

21:8 spejaren Med en Qumran-handskrift; MT har "ett lejon".

21:9 Då sade han Den talande kan vara en ängel som tolkar synen eller Herren själv.

21:11 f. Grundtextens innebörd osäker.

21:11 Duma Stad i arabiska öknen, 45 mil sydost om Döda havet. Seir.

21:13 Dedan Viktig handelsort i arabiska öknen på karavanvägen från Medina i söder till Tema i norr.

21:14 Tema Stad ca 10 mil norr om Dedan.

21:16 som en daglönares år Se not till 16:14.

21:16 Kedar Nomadfolk i arabiska öknen. Enligt 1 Mos 25:13 ff. var Kedar, liksom bland andra Duma och Tema, son till Ismael, om vilken det heter att han var en skicklig bågskytt (1 Mos 21:20).

Synernas dal

22 1Synernas dal. Ett budskap.

Vad tar det åt dig,
varför går alla upp på taken,
2du stad full av rop och larm,
du stad i glädjeyra?
Dina fallna föll inte för svärd,
de stupade inte i strid.
3Alla dina furstar tog till flykten
undan den spända bågen,
dina tappra kämpar flydde långt bort.
4Därför säger jag:
Låt mig vara,
jag måste få gråta.
Försök inte trösta mig
när mitt folk går under.

5Detta var Herren Gud Sebaots dag,
en dag av skräck och tumult och förvirring.
I Synernas dal bröts muren ner,
på berget hördes rop och klagan.
6Elams skyttar tog sina koger,
krigarna från Kir grep sina sköldar.
7Dina sköna dalar
fylldes av vagnar och hästar.
De ansatte stadens portar
8och blottade Judas värn.

Den dagen tänkte du bara
på vapnen i Skogshuset.
9Ni såg att dammarna var många
i Davids stad,
och ni förde dit Nedre dammens vatten.
10Ni räknade husen i Jerusalem,
ni rev hus och förstärkte muren.
11Mellan murarna byggde ni en bassäng
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni tänkte inte på honom som gjort detta,
ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.

12Herren Gud Sebaot
påbjöd den dagen gråt och klagan,
rakat huvud och säcktyg om livet.
13I stället blev det glädje och fest,
här slaktades oxar och lamm,
här åts det kött, här dracks det vin.
"Ät och drick, i morgon skall vi dö!"
14Herren Sebaot har uppenbarat för mig:
Denna er skuld skall inte bli sonad
så länge ni lever,
säger Herren Gud Sebaot.

Förvaltarna Shevna och Eljakim

15Så sade Herren Gud Sebaot:
Gå till den där förvaltaren,
till Shevna, kungens minister, och säg:
16Vad och vem ger dig rätt
att här hugga ut en grav åt dig,
du som hugger ut din grav högt uppe,
gör dig en boning i klippan?
17Herren skall skaka lössen av dig,
som man skakar kläder.
18Han skall knyckla ihop dig till en boll
och slunga dig bort till ett vidsträckt land.
Där skall du dö
och där skall dina praktvagnar hamna.
Du är en skamfläck för din herres hus.

19Jag skall beröva dig ditt ämbete,
störta dig från din ställning.
20Den dagen skall jag kalla på min tjänare,
på Eljakim, Hilkias son.
21Jag skall klä honom i din dräkt,
spänna om honom ditt bälte
och ge honom den makt som du har nu.
Han skall bli en fader
för Jerusalems invånare och Judas folk.
22I hans vård skall jag lämna
nyckeln till Davids kungahus.
Där han öppnar skall ingen stänga,
där han stänger skall ingen öppna.
23Jag skall driva in honom som en spik
som sitter stadigt på sin plats,
och hans ämbetes tyngd
skall sprida glans över hans släkt.

24Men hans släkt skall hänga sig på honom med hela sin tyngd, telningar och ätteläggar, alla slags småkärl och skålar och krus av alla de slag. 25Den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken som satt så stadigt lossna; den bryts av och faller ner, och allt som hängde på den går i kras. Herren har talat.

22:1-14 Se not till 17:12‑14.

22:3 undan den spända bågen Med en Qumran-handskrift; MT har "de fängslades utan båge".

22:5 I Synernas dal ... klagan Grundtextens innebörd osäker.

22:6 Elam, Kir Soldater från dessa områden torde ha ingått i den assyriska hären. Om Elam se not till 21:2. Kir är okänt men förbinds i Am 1:5; 9:7 med Aram.

22:8 Judas värn Troligen Jerusalem.

22:8 Skogshuset Troligen detsamma som Libanonskogshuset; se 1 Kung 7:2 ff.

22:14 inte bli sonad Försoning.

22:15 Shevna I kap. 36‑37 omtalas Shevna som "sekreterare", en lägre befattning än "minister". Något närmare är inte känt om honom, men man har antagit att han var av låg börd, eftersom hans fars namn inte nämns.

22:17 f. skaka lössen av dig ... slunga dig bort Grundtextens innebörd osäker.

22:20 Eljakim, Hilkias son I kap. 36 omtalas Eljakim som "kungens förste minister".

22:21 Fader.

22:24 ätteläggar Det hebreiska ordets betydelse osäker.

Tyros och Sidon läggs öde

23 1Budskap om Tyros.

Klaga, Tarshish-skepp,
er trygga hamn ligger öde!
När de kom åter från kitteernas land
fick de veta vad som hänt.
2Förstummas, ni som bor vid kusten,
köpmän från Sidon,
staden vars utsända for 3över vida vatten.
Med Shichors säd, Nillandets skördar,
drev de handel bland folken
och fick så sin bärgning.
4Vilken skam, o Sidon,
du havets fästning,
som måste säga:
"Jag har inga barn,
jag föder inte mer,
ser inga pojkar växa upp
och fostrar inga flickor."
5När egypterna får höra detta
bävar de som när de hörde om Tyros.

6Dra bort till Tarshish!
Klaga, ni som bor vid kusten!
7Är detta er glada stad
som stått sedan urminnes tid
och vars folk for vida omkring
och bodde i främmande land?

8Vem har beslutat detta
om Tyros, drottningen,
vars köpmän var furstar,
vars krämare var stormän på jorden?
9Herren Sebaot har beslutat detta
för att kväsa allt stolt och ståtligt
och kuva jordens stormän.

10Odla upp ditt land,
ty för Tarshish-skeppen
finns inte mer någon hamn.
11Han sträckte ut sin hand över havet,
han fick riken att vackla.
Herren gav befallning
att Kanaans fästen skulle krossas.

12Han sade:

"Det är slut med all din glädje,
Sidon, du misshandlade jungfru.
Drar du bort till kitteernas land
skall du inte heller där finna ro."
13[---]
14Klaga, Tarshish-skepp,
er trygga hamn ligger öde!

15När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:

16"Ta din lyra och dra runt i staden,
gamla bortglömda hora!
Spela vackert och sjung dina sånger,
så att de minns dig igen."

17Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. 18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.

23:1 Budskap om Tyros I kapitlet talas om en katastrof som har drabbat Tyros och Sidon, de båda mäktiga fenikiska hamnstäderna med kolonier bl.a. på Cypern ("kitteernas land") och i Tarshish.

23:3 Shichor Namn på ett vattendrag i Egypten, här troligen använt om Nilen; jfr not till Jos 13:3.

23:7 bodde i främmande land Syftar på de fenikiska kolonierna; jfr not till v. 1.

23:10 Texten rekonstruerad med stöd av en Qumran-handskrift och Septuaginta; MT oklar och troligen skadad.

23:11 Kanaans fästen Tyros och Sidon; jfr not till v. 1.

23:12 jungfru Dotter.

23:13 [---] Text.

23:15 sjuttio år Knappast avsett som en exakt sifferuppgift utan som ett runt tal, motsvarande en människas livslängd; jfr Ps 90:10.

23:15 motsvarande en konungs tid Vad som åsyftas är oklart.

23:17 att hora Syftar på fenikiernas handelsverksamhet.

23:18 dem som bor inför Herren Troligen prästerskapet i Jerusalem.

Dom över jorden

24 1Herren skall föröda jorden,
han skall ödelägga den,
härja hela dess yta,
skingra dess inbyggare.
2Då går det prästen som folket,
husbonden som slaven,
matmodern som pigan,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som gäldenären.
3Öde och förödd blir jorden,
skövlad och plundrad.
Detta är vad Herren har talat.
4Jorden sörjer och vissnar,
hela världen förtorkar och vissnar,
jordens höjder förtorkar.
5Jorden har vanhelgats av dem som bor där:
de har överträtt lagarna,
kränkt rätten,
brutit det eviga förbundet.
6Därför fräter förbannelse jorden
och de som bor där får bära sitt straff.
Därför blir jordens invånare färre,
bara en liten rest blir kvar.

7Vinet sörjer,
vinstocken vissnar,
de förr så glada suckar.
8Borta är tamburinernas muntra ljud,
det är slut med fest och glam,
borta är lyrans muntra toner.
9Ingen sjunger vid dryckeslag,
vinet har en bitter smak.

10Staden ligger skövlad och öde,
alla hus har bommats till.
11Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut.
Glädjen har slocknat,
all fröjd har flytt ur landet.
12Bara förödelsen är kvar i staden,
porten är slagen i spillror.
13Ty det skall bli på jorden, bland folken,
som när oliverna skördats
och de sista druvorna plockats.

14De höjer glädjerop
och jublar över Herrens majestät,
de ropar högt i väster.
15Ära Herren också i öster,
ära i kustländerna
Herrens, Israels Guds, namn!
16Från jordens ände hör vi lovsång,
en hyllning till den rättfärdige.

Jag sade:

"Ve mig, jag förgås, ve mig!"
Förräderi! Förrädare förråder!
Förrädare förråder!
17Fara, fallgrop och fälla
väntar er som bor på jorden.
18Den som flyr för faran
skall falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
skall fastna i fällan.
Dammluckorna i höjden öppnas,
jordens grundvalar skälver.
19Jorden brister och skakar,
den skakar och skälver,
den skälver och rister.
20Jorden raglar som en drucken,
svajar som ett fallfärdigt ruckel.
Den dignar under sin skuld,
faller och reser sig aldrig mer.

21Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar. 22De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten. 23Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.

24-27 Dessa kapitel bildar en egen avdelning inom Jesajaboken och innehåller profetior om den sista tiden; Apokalyptik. De har troligen tillkommit efter den babyloniska fångenskapen.

24:5 det eviga förbundet Uttrycket används i andra sammanhang, bl.a. om Guds löfte till Noa (1 Mos 9:16) och om Guds förbund med Davids dynasti (2 Sam 23:5). Här syftar det på regler som gäller för hela mänskligheten i alla tider.

24:10 Staden Det är osäkert om någon särskild stad åsyftas. Dunkla anspelningar är kännetecknande för apokalyptiska texter; jfr 24:14, 16, 21; 25:2; 26:5, 14, 19 m.fl.

24:14 De Det är oklart vilka som omtalas, men troligen är det israeliterna. Detsamma gäller om "vi" i v. 16.

24:15 kustländerna Mindre Asiens kust med kringliggande öar, som för israeliterna framstod som ett avlägset land; jfr not till 11:11.

24:16 den rättfärdige Det är oklart om uttrycket syftar på Herren eller på fromma israeliter; jfr 26:2. Rättfärdig.

24:21 höjdens här Troligen avses stjärnorna, betraktade som himmelska väsen. Här.

Herren gör slut på sitt folks förnedring

25 1Herre, du är min Gud,
jag vill lova dig och prisa ditt namn.
Du har utfört dina allvisa planer,
dina löften från fordom står orubbligt fast.
2Du har gjort en stenhög av staden,
en ruin av fästningen.
Främlingarnas borg är förstörd
och skall aldrig mer byggas upp.
3Därför skall starka folk ära dig,
grymma hedningar frukta dig.
4Du blev en tillflykt för den svage,
en tillflykt för den fattige i hans nöd,
skydd mot slagregn, skugga i hetta.
Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn
5och som hettan i öknen.
Du gör slut på främlingarnas larm
och tystar våldsmännens sång.

6Herren Sebaot skall på detta berg
hålla gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter och starkt vin,
med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin.
7På detta berg skall han utplåna
den slöja som höljer alla folk,
det dok som skyler alla folkslag.
8Han skall utplåna döden för alltid.
Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder
och göra slut på sitt folks förnedring
överallt på jorden.
Herren har talat.

9Den dagen skall man säga:

Se, detta är vår Gud,
den räddare vi hoppades på.
Detta är Herren som vi hoppades på,
låt oss jubla av glädje,
han kom till vår räddning.
10Herren håller sin hand över detta berg.

Moab skall trampas ner
som halm i en dyngpöl.
11Där skall han sträcka ut sina armar
som simmaren gör.
Herren skall kväsa hans stolthet.
[---]
12Han bryter ner dina höga fästningsmurar,
störtar dem till marken,
förvandlar dem till grus.

25:6 detta berg Tempelberget i Jerusalem; Sion.

25:7 slöja, dok Troligen tecken på sorg; se v. 8 och jfr 2 Sam 15:30; 19:4.

25:11 [---] Text.

26 1Den dagen skall man sjunga denna sång i Juda:

Staden är vår styrka,
till skydd har han skänkt den
vallar och värn.
2Slå upp portarna,
låt det rättfärdiga folket dra in,
ett folk som förblir troget.
3Den som är ståndaktig
skänker du trygghet,
på dig förtröstar han.
4Förtrösta alltid på Herren,
ty Herren är en evig klippa.
5Han störtar ner dem som bor där uppe
i den otillgängliga staden,
han jämnar den med marken,
förvandlar den till grus,
6så att de fattiga och de svaga
kan trampa den under fötterna.

7Den rättfärdiges stig är rak,
du gör vägen jämn för honom,
8dina rättvisa domars väg.
Herre, till ditt namn står vårt hopp,
vår längtan är att få åkalla dig.
9Min själ längtar efter dig om natten,
min ande söker dig.
När dina rättvisa domar upplyser jorden
lär sig världens folk det rätta.
10Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta,
och rättvisan kränks av våldsmän,
de ser inte Herrens majestät.
11Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem stå där med skam
när de ser din lidelse för folket.
Låt eld förtära dina fiender.

12Herre, ge oss välgång,
allt vad vi gör är ditt verk.
13Herre, vår Gud,
har vi haft andra härskare än dig?
Endast ditt namn vill vi bekänna.

14De döda får inte liv igen,
skuggorna uppstår inte.
Så har du straffat och förgjort dem
och utplånat minnet av dem.
15Herre, åter och åter har du gjort
mäktiga gärningar för ditt folk.
[---]
16[---]

17Som en kvinna som skall föda
och krystar och skriker av smärta,
så lät du oss bli, o Herre.
18Vi var havande, vi krystade,
men vi födde vind.
Vi har ingen hjälp för landet.
[---]

19Dina döda skall få liv igen,
deras kroppar skall uppstå.
Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!
Ty din dagg är en ljusets dagg,
du låter den falla över skuggornas land.

20Mitt folk, gå in i era kamrar
och stäng dörren om er.
Göm er en kort stund,
tills vreden har dragit förbi.
21Ty Herren drar ut från sin boning
för att straffa jordens folk för deras synd,
och jorden skall blotta det blod som spillts,
inte längre dölja de dräpta.

26:1 Staden Troligen avses Jerusalem.

26:5 den otillgängliga staden Fientlig stad, oklart vilken; jfr 24:10 ff.; 25:2.

26:14 Så har du straffat och förgjort dem Det är oklart vilka som omtalas.

26:15 f. [---] Text.

26:18 [---] Text.

26:19 Det kan inte säkert avgöras vem som talar i versen, Gud, profeten eller folket.

26:19 deras kroppar Med Peshitta; MT har "min kropp".

26:19 Ty din dagg ... skuggornas land Grundtextens innebörd osäker. - Dödsriket. Liv.

27 1Den dagen skall Herren med sitt svärd,
sitt hårda, väldiga, skarpa svärd,
slå Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
han skall dräpa draken i havet.

Herrens vingård

2Sjung den dagen om den härliga vingården!
3Jag, Herren, har vård om den.
Träget vattnar jag den,
jag vårdar den natt och dag,
så att den inte drabbas av något ont.
4Jag hyser ingen vrede mot den,
men ger den mig tistel och törne,
då går jag till angrepp mot den
och sätter eld på alltsammans.
5Eller också tar man sin tillflykt till mig
och söker fred med mig,
ja, söker fred med mig.

Herren skall samla sitt folk

6När den tiden kommer skall Jakob slå rot,
Israel skall blomstra och frodas
och frukterna uppfylla världen.

7Blev de slagna som den som slog dem,
dräpta som de som dräpte dem?
8Nej, du gick till rätta med folket
genom att skrämma upp och jaga bort dem,
du svepte bort dem med din storm,
din heta östanvind.
9Därför kan Jakobs skuld sonas,
och detta är den lösen som tar bort hans synd:
att han låter altarnas stenar bli till flisor,
att asherapålar och rökelsealtaren
aldrig reses mer.
10Den befästa staden ligger öde,
en övergiven boplats,
folktom som öknen.
Där betar kalvar,
där ligger de och vilar.
11När grenarna är torra
kommer kvinnorna och bryter dem
och gör upp eld.
Detta är ett folk utan förstånd,
därför har deras skapare ingen misskund,
han som gjort dem visar ingen nåd.

12Den dagen skall Herren klappa kornen ur axen,
från Eufrat ända till Egyptens gränsflod,
och en efter en skall ni plockas samman,
alla ni israeliter.
13Den dagen skall det stora hornet ljuda,
och alla skall komma,
de som gick förlorade i Assyrien,
de som skingrades i Egypten,
och de skall tillbe Herren
på Jerusalems heliga berg.

27:1 Leviatan, draken Båda orden syftar troligen på ett och samma urtidsvidunder; jfr not till Job 3:8. Det får här symbolisera de gudsfientliga makterna vid tidens slut; Drake.

27:2-5 Denna vingårdssång tycks anknyta till vingårdssången i 5:1‑7. Grundtexten är dock osäker och svårtolkad, särskilt i v. 4 f.

27:7 Herrens bestraffning av Israel jämförs med hur han straffade Israels förtryckare.

27:9 Ashera.

27:9 sonas Försoning.

27:10 Den befästa staden Det är okänt vilken stad som åsyftas.

27:10 MT är i slutet av versen troligen skadad; de två sista orden kan inte översättas.

Dom över Samaria

28 1Ve Efraims drinkares stolta krona,
den härliga prydnadens vissnande blomster
som kröner de vintyngdas hjässa!
2Se, Herren är stark och väldig,
lik en hagelby, en förhärjande storm,
lik skyfall och översvämning.
Med handen slår han till marken,
3med fötterna trampar han ner
Efraims drinkares stolta krona.
4Med den härliga prydnadens vissnande blomster
som kröner hjässan över den bördiga dalen
går det som med ett försommarfikon:
så snart någon får se det
blir det plockat och uppätet.

5Den dagen skall Herren Sebaot bli till en härlig krona och en ärekrans för dem som är kvar av hans folk. 6Han skall ge en rättens ande åt dem som skipar rätt och styrka åt dem som driver fienden ut genom porten.

Mot de styrande i Jerusalem

7Men också här raglar man av vin,
vinglar man av öl.
Präster och profeter raglar av öl,
är omtöcknade av vin.
De vinglar av öl,
de raglar när de har sina syner,
vacklar när de fäller sina domar.
8Borden är täckta av spyor,
ingenstans finns en ren fläck.
9"Vem vill han undervisa,
för vem vill han tolka budskapet?
För barn som nyss blivit avvanda,
som just har tagits från bröstet?
10Abrakadabra, abrakadabra,
lite här, lite där!"
11Ja, på obegripligt språk
och främmande tungomål
skall Herren tala till detta folk,
12han som sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila!
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte lyssna.
13För dem blir Herrens ord
abrakadabra, abrakadabra,
lite här, lite där.
Då skall de snava och falla omkull,
de skall krossas, snärjas och fångas.

14Hör därför Herrens ord,
ni som tar munnen så full,
ni som härskar över detta folk i Jerusalem.
15Ni säger: "Vi har slutit fördrag med döden,
ett avtal med dödsriket:
när stormfloden kommer
skall den inte nå oss.
Vi har gjort lögn till vårt värn,
bländverk till vår tillflykt."
16Därför säger Herren Gud:
Se, jag lägger en grundsten på Sion,
en sten som håller provet,
en utvald hörnsten som säker grund.
Den som har tro förhastar sig inte.
17Jag skall göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till sänklod.
Hagel skall utplåna lögnens värn,
er tillflykt spolas bort av vattenmassor.
18Då upphävs ert fördrag med döden,
ert avtal med dödsriket gäller inte mer.
När stormfloden kommer
slår den er till marken.
19Var gång den kommer
drar den er med sig.
Morgon efter morgon kommer den,
ja, dag och natt.
Att förstå budskapet blir en fasa.

20Bädden är för kort när man sträcker ut sig,
täcket för smalt när man kryper ihop.

21Herren skall resa sig som på Perasims berg,
visa sin vrede som i Givons dal.
Han skall utföra sin gärning, en underlig gärning,
fullborda sitt verk, ett säreget verk.
22Sluta upp att ta munnen så full,
så att inte era bojor stramas åt.
Ty jag har hört om en förödelse över hela jorden,
beslutad av Herren Gud Sebaot.

Liknelse från bondens liv

23Vänd er hit och hör när jag talar,
lyssna, hör mina ord!
24Bereder bonden ständigt sin åker,
plöjer och harvar han bara?
25Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin,
sår vete och hirs, korn och emmer.
26Hans Gud lär honom rätta sättet,
det är han som vägleder honom.
27Ingen tröskar svartkummin med släde
eller spiskummin med tröskvagn.
Svartkummin klappar man ut med käppen,
spiskummin med staven.
28Och brödsäden, skall den krossas?
Bonden tröskar den inte i det oändliga,
låter inte vagnshjulen rulla över den,
krossar inte den utbredda säden.
29Även detta kommer från Herren Sebaot.
Underbara är hans beslut,
stor hans visdom.

28:1-4 Profetens verop gäller Efraim, dvs. Israel (Nordriket), och huvudstaden Samaria, som låg på krönet av ett berg.

28:5 f. Dessa verser är troligen ett senare tillägg, som använder bildspråket i v. 1‑4 i en lyckoprofetia.

28:6 åt dem som driver ... porten Grundtextens innebörd osäker.

28:7 också här Dvs. i Jerusalem.

28:9 f. Prästerna och profeterna hånar här Jesaja och hans förkunnelse.

28:10, 13 Abrakadabra Grundtextens innebörd osäker.

28:11 på obegripligt språk Dvs. genom de assyriska erövrarna.

28:16 grundsten, hörnsten Det går inte att med säkerhet avgöra vad profeten syftar på. Det skulle kunna vara t.ex. templet, Messias eller den sanna gudsdyrkan. I NT tillämpas versen på Kristus; se t.ex. 1 Pet 2:6. Hörnsten.

28:17 mätsnöre, sänklod Dessa verktyg nämns ibland i samband med byggande, ibland i samband med rivning av byggnader och städer. Om det här är fråga om uppbyggande kan första hälften av v. 17 ansluta till v. 16. Men om det är fråga om rivning hör hela v. 17 samman med det följande.

28:21 Perasims berg Troligen anspelning på segern över filisteerna vid Baal-Perasim; se 2 Sam 5:17‑21.

28:21 en underlig gärning, ett säreget verk I striderna vid Perasim och Givon stod Herren på Israels sida; nu skall han kämpa mot sitt eget folk.

28:21 Givons dal Kan vara en anspelning antingen på segern över filisteerna enligt 2 Sam 5:22‑25 eller på segern över de fem kungarna enligt Jos 10.

28:25 emmer En enklare vetesort.

28:25 Grundtexten innehåller i slutet av versen två ord som är obegripliga och inte har kunnat översättas.

Ve över Ariel

29 1Ariel, Ariel, ve dig,
stad som David belägrade!
Foga år till år,
låt högtid följa på högtid!
2Jag skall gå till storms mot Ariel,
och där skall bli gråt och jämmer.
Ariel blir min altarhärd.
3Jag skall som David belägra dig,
omringa dig med belägringstorn
och kasta upp vallar mot dig.
4Krälande i stoftet talar du då,
dina ord är en viskning ur gruset.
Spöklikt hörs din röst från jorden,
ur gruset stönar du fram dina ord.
5Stoft blir då hela din sturska hop,
agnar i vinden hopen av våldsmän.
Snabbt och plötsligt skall det ske:
6Herren Sebaot skall själv gripa in mot staden
med dunder och dån och larm,
med piskande storm och förtärande eld.
7Men som en dröm, en syn om natten,
blir då hela den hop av folk
som dragit i strid mot Ariel,
alla belägringstorn och vallar
och de som gått till storms mot staden.
8Som när den hungrige drömmer att han äter
men vaknar och känner att magen är tom,
som när den törstige drömmer att han dricker
men vaknar matt och med torr strupe,
så skall det bli med hela den hop av folk
som drog i strid mot Sions berg.

9Förstummas av häpnad!
Famla i blindo,
druckna, fast inte av vin,
raglande, fast inte av öl!
10Herren har låtit er falla i dvala.
Han har slutit era ögon
- det gäller profeterna -
och täckt över era huvuden
- det gäller siarna.

11För er har all profetia blivit som orden i en förseglad bokrulle: ger man den till en som är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: "Det kan jag inte, den är förseglad." 12Och ger man den till en som inte är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: "Jag kan inte läsa."

13Herren sade:
Detta folk nalkades mig med ord,
deras läppar ärade mig,
men deras hjärtan var långt ifrån mig,
deras gudsfruktan var inlärda människobud.
14Därför skall jag än en gång
slå detta folk med förundran
genom förunderliga gärningar.
Då är det slut med de visas vishet,
de förnuftigas förnuft är borta.

15Ve dem som i dolda djup
vill gömma sina planer undan Herren
och utför sina gärningar i mörkret,
dem som säger:
"Ingen ser oss, ingen vet!"
16Ni vänder allting upp och ner!
Är leran jämställd med krukmakaren?
Skall verket säga om mästaren:
"Han har inte gjort mig"?
Skall det som formats av lera
säga om honom som formade det:
"Han kan ingenting"?

Den kommande förvandlingen

17Snart, om en liten tid,
skall Libanon bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog.
18Den dagen skall de döva höra
när man läser ur bokrullen,
och de blindas ögon skall se,
fria från dunkel och mörker.
19De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren,
de fattigaste jubla över Israels Helige.
20Ty då är det slut med tyrannerna,
borta är de hänsynslösa,
utplånade alla som hade ont i sinnet,
21de som anklagade oskyldiga inför domstolen,
snärjde dem som förde rättvisans talan
och med lögner fällde den som var utan skuld.

22Så säger Herren till Jakobs folk,
han som räddade Abraham:
Nu skall Jakob slippa att blygas,
nu skall han inte mer rodna av skam.
23När han - hans barn - ser vad jag utför bland dem
skall de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige skall de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24De förvillade skall få insikt,
de missnöjda lära sig en läxa.

29:1-8 Se not till 17:12‑14.

29:1 Ariel Ordet, som här används om Jerusalem, Davids stad, har förklarats på olika sätt. En förklaring är att det är samma ord som i Hes 43:15 f. översätts "altarhärd". Med den tolkningen blir ordets användning i v. 2 begriplig.

29:3 som David Med en Qumran-handskrift, två andra hebreiska handskrifter och Septuaginta; MT har "som en boll".

29:5 din sturska hop Med en Qumran-handskrift; MT har "dina främlingars hop".

29:16 Ni vänder ... ner Grundtextens innebörd osäker.

29:17 Versen har tolkats på olika sätt. Enligt den tolkning som valts här beskriver den en förvandling av naturen som är positiv för människan: skogarna uppe på det höga Libanon blir till en (frukt-)trädgård, och trädgårdar blir lika vanliga som skogsmark.

29:23 Namn. Helig.

Egypten kan inte ge hjälp

30 1Ve er, trotsiga söner,
säger Herren.
Ni genomför planer mot min vilja,
ni sluter fördrag mot min önskan.
Så hopar ni synd på synd.
2Utan att rådfråga mig
far ni ner till Egypten
för att söka stöd hos farao,
beskydd från Egypten.
3Men faraos stöd blir er till skam,
Egyptens beskydd till nesa.
4När stormännen kommer till Soan
och sändebuden når fram till Hanes,
5kommer de alla att stå där besvikna
över ett folk som inte kan hjälpa,
inte kan bli dem till nytta och hjälp,
bara till skam och besvikelse!

6Djuren i Negev. Ett budskap.

Genom farans och skräckens land,
bland rytande lejon,
ormar och flygande drakar,
för de sina skatter på åsnans rygg,
sina gåvor på kamelens puckel,
till ett folk som inte kan hjälpa,
7till Egypten, vars hjälp är luft och vind.
Därför kallar jag det
"Rahav, den kvästa".

Folket vägrar att lyssna till Herren

8Gå och skriv ner det på en tavla inför dem,
pränta det i en bokrulle,
så att det bevaras för kommande dagar
som ett vittnesbörd för all framtid.
9Ty detta är ett motsträvigt folk,
barn som är trolösa,
som vägrar att lyda vad Herren befallt.
10Till siarna säger de:
"Sluta upp med era syner!"
och till profeterna:
"Sluta predika det rätta för oss!
Förkunna något behagligt,
profetera förföriskt!
11Vik av från leden,
lämna vägen!
Låt oss slippa Israels Helige!"

12Därför säger Israels Helige:
Eftersom ni har förkastat detta ord,
stött er på våld och falskhet
och satt er lit till sådant,
13skall denna er synd
bli som sprickan i en hög mur:
den går allt djupare och vidgar sig,
tills plötsligt hela muren rasar.
14Det blir som när en kruka krossas
och går i tusen bitar,
så att man inte kan finna en skärva
stor nog att krafsa ut glöd från härden
eller skopa upp vatten ur dammen.

Lugn och tillit ger styrka

15Så sade Herren Gud, Israels Helige:
Vänd om och var stilla,
då kan ni räddas,
genom lugn och tillit
vinner ni styrka.
- Men ni ville inte.
16Ni sade:
"Nej, på hästar skall vi flyga fram."
Ja, hastig blir er flykt.
"På snabba springare skall vi rida."
Ja, snabba skall era förföljare vara.
17Tusen skall darra för en endas härskri,
när fem höjer härskri skall ni fly,
tills det som är kvar av er
blir som baneret på bergets krön,
som fälttecknet uppe på höjden.

Herren välsignar sitt folk

18Nu väntar Herren på att få visa er nåd, nu vill han uppenbara sin höghet genom att förbarma sig över er. Ty Herren är en rättvis Gud, lyckliga de som sätter sitt hopp till honom! 19Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara. 20Herren har låtit dig leva på svältkost, men nu skall du inte vänta förgäves på höstregnet mer. - Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare 21och lyssna på dina vägvisare som säger: "Här är vägen, följ den!" när ni vill vika av åt höger eller vänster. 22Silvret och guldet som du har täckt dina snidade och gjutna gudabilder med, det skall du behandla som orent, du skall kasta ut det som något besudlat och kalla det träck. - 23Han skall ge dig regn när du sår på din åker, och markens gröda skall bli rik och frodig. Dina hjordar skall den dagen få beta på vidsträckta ängar. 24Oxarna och åsnorna, dina arbetsdjur, skall få äta surfoder av säd som rensats med vanna och skovel. 25På alla berg och höjder skall vattenströmmar välla fram på den stora slaktens dag, dagen när torn skall falla. 26Månen skall lysa som solen, och solens ljus bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått.

Assyrierna drabbas av Herrens vrede

27Se, Herrens namn kommer från fjärran,
hans vrede brinner, tung faller hans dom.
Harm strömmar från hans läppar,
hans tunga är som förtärande eld.
28Hans andedräkt är som en strid flod
som når människorna till halsen.
Han skakar folken i ofärdens såll,
lägger betsel i deras mun och för dem vilse.

29Men ni skall få sjunga, så som man sjunger under en natt då man helgar sig till högtid, ni skall få glädja er som när man med flöjtspel går upp till Herrens berg, till honom som är Israels klippa. 30Herren låter höra sin majestätiska stämma, man ser hans arm slå med rasande vrede - förtärande eld, skyfall, slagregn och hagel. 31Herrens stämma sätter skräck i assyrierna, han slår dem med sin stav. 32[---] 33Tofet ligger redo sedan länge, ja, det väntar på kungen. Herren har gjort eldstaden djup och vid och fyllt den med ved. Som en svavelström skall hans andedräkt sticka bålet i brand.

30:1-7 Bakgrunden till dessa profetord är sannolikt att kung Achas sökt hjälp av Egypten mot assyrierna; se 36:6, 9.

30:4 Soan, Hanes Städer i östra Nildeltat; jfr not till 4 Mos 13:23.

30:7 Rahav Ett mytiskt vidunder, här och i Ps 87:4 använt som namn på Egypten; Drake.

30:20 höstregnet Det första regnet efter torrperioden brukar falla i oktober-december. Om det kommer för sent hotar missväxt.

30:20 lärare Det hebreiska ordet för "lärare" är likalydande med ordet för "höstregn". Enligt den tolkning som valts här är senare delen av v. 20 en omtolkning av första delen av versen: det hebreiska ordet ges en ny innebörd. Tankegången i denna omtolkning fortsätter sedan i v. 21 f., och först i v. 23 återupptas temat från första delen av v. 20.

30:32 [---] Text.

30:33 Tofet Molok.

30:33 kungen Dvs. den assyriske kungen.

Herren hjälper, inte människor

31 1Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp!
De sätter sin lit till hästar,
förtröstar på stridsvagnarnas mängd
och den väldiga hopen av vagnskämpar.
Till Israels Helige vänder de sig inte,
de söker inte Herrens hjälp.
2Han är den som är vis.
Han låter ofärden komma
och ändrar inte det han har sagt,
han griper in mot de ondas anhang
och mot dem som hjälper ogärningsmän.
3Egypterna är människor, inte gudar,
deras hästar är kött, inte ande.
När Herren lyfter sin hand
vacklar den som skulle hjälpa
och faller den som sökte hjälp.
Båda går under på samma gång.

4Så sade Herren till mig:
Som lejonet morrande vakar över sitt byte
och inte skräms av ropen,
inte kryper ihop för skriken
när herdarnas uppbåd kommer,
så skall Herren Sebaot vara
när han stiger ner för att strida
mot Sions berg, mot Sions höjd.

5Likt en svävande fågel
skall Herren Sebaot skydda Jerusalem,
skydda och hjälpa,
skona och rädda.

6Vänd om till honom som Israel så svekfullt avföll från! 7Den dagen skall alla förkasta gudarna av silver och guld, dem som ni har gjort åt er i synd.

8Assyrien skall falla för svärdet,
men inte en människas svärd,
bli till byte för ett svärd
som inte bärs av en dödlig.
De skall fly för svärdet,
de unga männen skall tvingas till slavtjänst.
9Den de litade på förgås av skräck,
deras furstar flyr från fälttecknet.
Detta är ett ord från Herren,
han som har en eld på Sion,
en ugn i Jerusalem.

31:1-3 Bakgrunden är densamma som förutsätts i 30:1‑7.

31:4 f. för att strida mot Sions berg Liksom i v. 1‑3 tycks Juda och Jerusalem i den svårtolkade v. 4 hotas med undergång. V. 5 talar i stället om hur Herren skall skydda sitt folk och ge det en framtid.

31:9 som har ... en ugn i Jerusalem Orden kan syfta på offergudstjänsten vid templet; jfr 29:2. Det är också möjligt att "eld" och "ugn" syftar på assyriernas undergång; jfr 30:33.

När rättfärdigheten råder

32 1Rättvist skall en gång en konung regera,
furstar härska med rättfärdighet.
2Alla skall de vara som värn mot stormen
och skydd mot slagregn.
De skall vara som bäckar i öknen,
som klippblockets skugga i solpinat land.
3Då skall de seendes ögon inte slutas,
de hörandes öron skall lyssna.
4De obetänksamma skall få förstånd,
de stammande tala flytande och klart.
5Dåren skall inte mer kallas ädel,
skurken inte kallas storsint.
6Dårens ord är idel dårskap
och alla hans avsikter onda.
Han handlar gudlöst
och talar förvänt om Herren.
Den hungrige låter han svälta,
den törstande vägrar han vatten.
7Onda är skurkens vapen,
skändliga är hans planer,
när hans lögner fäller den hjälplöse,
hans ord den fattige i rätten.
8Men den ädles planer är ädla,
han träder upp för allt som ädelt är.

Dom och räddning för Jerusalem och Israel

9Sorglösa kvinnor, hör mina ord,
ni obekymrade, lyssna till mig.
10En dag skall ni darra, ni obekymrade,
när skördetiden är förbi
och ingenting har bärgats.
11Bäva, ni sorglösa,
darra, ni obekymrade,
klä av er nakna,
bind säcktyg om livet.
12Klaga över åkrarna, de härliga åkrarna,
över de dignande vingårdarna,
13klaga över mitt folks marker,
där törne och tistel skall ta överhand,
ja, över husen där glädjen bor
i den jublande staden.
14Palatset skall ligga övergivet,
den brusande staden bli tom.
Ofelhöjden och tornet blir öde fält för alltid,
en tummelplats för vildåsnor,
en betesplats för hjordar -
15tills ande från ovan utgjuts över oss.

Då skall öknen bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog.
16Rätten skall bo i öknen,
rättfärdighet i trädgården.
17Rättfärdighetens verk är fred och välstånd,
dess frukt beständig ro och trygghet.
18Mitt folk skall få bo i ett fredligt land,
i hem där de känner sig trygga
och får vila sorglösa.
19Men skogen skall fällas
och staden jämnas med marken.
20Lyckliga ni som kan så vid alla vatten
och låta oxar och åsnor ströva fritt!

32:14 Ofelhöjden Jfr not till 2 Krön 27:3.

32:15 Då skall öknen ... skog Se not till 29:17.

32:17 Fred.

32:19 Versen tycks bryta sammanhanget. Om den inte har hamnat fel måste "skogen" och "staden" här stå för den fientliga makt som hotar Israel; jfr 10:33 f.

Herren träder fram i sin höghet

33 1Ve dig som härjar
men inte själv har härjats!
Ve dig som förråder
utan att själv ha blivit förrådd!
När du härjat nog skall du själv härjas,
när du slutat förråda blir du själv förrådd.

2Herre, förbarma dig över oss,
till dig står vårt hopp.
Var vårt stöd varje ny dag,
vår hjälp i nödens stund!
3Folken flyr för det väldiga dånet,
inför din höghet skingras de alla.
4Plundrare går fram som gräshoppor,
som en gräshoppssvärm går de lös på allt.
5Upphöjd är Herren som bor i himlen,
han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6[---]
En skatt som ger räddning är vishet och insikt,
gudsfruktan är hans rikedom.

7Hör, på Ariels gator klagar folket,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8Vägarna ligger öde,
där färdas ingen.
Fördrag har brutits,
vittnena frågar man inte efter,
och en människa räknas som intet.
9Landet sörjer och förtvinar,
Libanon blygs och svartnar,
Sharon har blivit som en öken,
Bashan och Karmel ligger kala.
10Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,
nu visar jag mig i min makt.
11Ni är havande med hö, ni föder halm,
min andedräkt skall förtära er som eld.
12Folken skall brännas till aska,
eldas upp som avhugget törne.
13De som är fjärran får höra vad jag gjort,
de som är nära förnimmer min makt.

14Syndarna bävar i Sion,
de gudlösa grips av skräck:
"Vem kan bo vid en förtärande eld,
vid ständigt brinnande lågor?"
15Den som lever rättfärdigt
och talar sanning,
den som skyr vad som vinns med våld
och slår ifrån sig när han erbjuds mutor,
den som inte vill höra talas om dråp
och inte vill se åt det som är ont.
16Han får bo på höjderna,
klippfästet skall vara hans tillflykt,
han skall ha nog med bröd
och aldrig sakna vatten.

Återkomsten till Sion

17Du skall få skåda en konung i all hans glans,
du skall se det fjärran landet.
18Då minns du skräckens tid -
var är nu han som räknade,
var är nu han som vägde?
Var är nu han som räknade tornen?
19Det grymma folket ser du inte mer,
folket som talade så underligt,
ett främmande, obegripligt språk.
20Se, här är Sion, våra högtiders stad!
Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats,
ett tält som aldrig skall rivas,
vars pluggar aldrig rycks upp,
vars linor inte slits av.
21Nej, där är Herren vår väldige Gud.

Där flyter strömmar, breda floder,
men inga roddarfartyg går där fram,
inga ståtliga krigsskepp.

22Herren är vår härskare,
Herren vår hövding,
Herren vår konung,
han är den som räddar oss.

23Slaka hänger dina tåg,
masten är inte fäst,
seglet inte spänt.

Då kan den blinde ta rikt byte
och den halte vara med och plundra.
24Ingen i staden skall säga: "Jag är sjuk",
ty folkets synd är förlåten.

33:1 Ve dig ... Det är oklart vem som här tilltalas och vilken tid och situation som är bakgrunden i kapitlet.

33:6 [---] Text.

33:6 hans Det är oklart vem som omtalas; jfr not till v. 1.

33:7 fredsbudbärarna Det hebreiska ordet för "fred", shalóm, påminner om senare ledet i namnet "Jerusalem", och profeten anspelar troligen på denna likhet: människorna i Jerusalem borde bära bud om fred och välgång men gråter nu i stället.

33:7 Ariels gator Se not till 29:1.

33:8 vittnena Med en Qumran-handskrift; MT har "städerna". - Med "vittnena" avses de som var närvarande när ett förbund ingicks och som hade till uppgift att vaka över att förpliktelserna iakttogs. Vittna.

33:9 De områden som nämns var kända för frodig växtlighet.

33:14 en förtärande eld Herrens närvaro; jfr 29:2; 31:9.

33:17 det fjärran landet Denna beteckning för Israels land förutsätter att de tilltalade befinner sig i exil.

33:18 han som räknade, han som vägde Ockupationsmaktens fogdar.

33:21 Där flyter strömmar ... krigsskepp Orden bryter sammanhanget och tycks liksom motsvarande inskott i v. 23 vara fragment av någon profetia mot en sjöfartsnation, sannolikt Egypten.

33:24 Enligt allmän uppfattning rådde ett direkt samband mellan sjukdom och synd.

Dom över Edom

34 1Kom, alla folk, och lyssna,
hör på, alla länder!
Må världen och allt den rymmer lyssna,
jorden och allt den frambragt.
2Herren rasar mot alla folk,
hans vrede flammar mot hela skaran.
Han viger dem åt förintelse,
lämnar dem att slaktas.
3De som stupat skall bli liggande
och stanken stiga från liken,
bergen skall dränkas i blod.
4Himlens stjärnor skall falna,
himlen rullas ihop som en bokrulle,
alla dess stjärnor vissnar och faller
som vissna löv från vinrankan,
som skrumpna fikon från trädet.

5"På himlen syns mitt svärd,
nu far det ner över Edom
för att straffa det folk jag vigt åt förintelse."
6Herrens svärd dryper av blod,
det dryper av fett,
av blod från lamm och bockar,
fett från baggars njurar.
Ty Herren håller offerfest i Bosra,
en stor slakt i Edoms land.
7Även vildoxar faller,
unga tjurar och väldiga bestar.
Landet mättas med blod
och marken göds av fett.
8Det är en hämndens dag för Herren,
ett vedergällningens år för Sions försvarare.
9Edoms bäckar förvandlas till tjära
och myllan till svavel,
hela landet blir brinnande tjära.
10Natt och dag skall det brinna,
oupphörligt skall röken stiga.
Från släkte till släkte skall landet ligga öde,
aldrig i evighet skall någon sätta sin fot där.
11Pelikaner och rördrommar skall överta det,
ugglor och korpar skall bo där.
Mätsnöret skall spännas över landet
och stenlodet sänkas,
allt blir öde och tomt.
12Ingen kung skall koras där,
inga furstar finnas mer.
13I palatsen växer törne,
tistlar och snår fyller borgarna.
Där stryker schakaler omkring,
där har uvar sina bon.
14Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor,
en plats där gastar möts.
Där håller också Lilit till
och finner en plats att vila.
15Där bygger skriktrastar bo och lägger ägg,
ruvar och kläcker tryggt sina ungar.
Där samlas också glador i flockar.

16Sök i Herrens bok, läs och se efter:
ingen av dem har uteblivit,
ingen enda saknas.
Ty Herren själv har så befallt,
hans ande för dem samman.
17Han utskiftar deras lott,
med mätsnöre mäter han ut deras del.
De skall äga landet för alltid,
bo där från släkte till släkte.

34-35 Dessa kapitel bildar liksom 24‑27 (se not) ett särskilt avsnitt med apokalyptisk prägel, troligen från tiden efter den babyloniska fångenskapen.

34:2 Förintelse.

34:5 syns Med en Qumran-handskrift; MT har "mättar".

34:5 Edom I samband med Judas (Sydrikets) fall 587 f.Kr. utnyttjade edomeerna de besegrades nödläge och gjorde framstötar i Negev. Många profetord i GT ger uttryck åt den bitterhet som israeliterna därför hyste mot Edom; de beskylldes för att ha deltagit i plundringen av Jerusalem (Ps 137:7).

34:6 offerfest i Bosra Straffdomen mot Edom liknas vid ett slaktoffer. Bosra, söder om Döda havet, var huvudstad i Edom.

34:11 ff. Flera av de djur som skall bo i det ödelagda Edom nämns också i 13:21 f. Det enda som med någorlunda säkerhet kan identifieras är korpen.

34:11 f. Grundtexten delvis oklar och troligen skadad; första ordet i v. 12 kan inte översättas.

34:14 Lilit Ett kvinnligt demonväsen; jfr Job 18:15 med not. I efterbiblisk tradition uppfattades hon som Adams första hustru. Demon.

34:16 Herrens bok Vilken bok som åsyftas är osäkert; möjligen avses en profetia i Jesajaboken eller någon liknande samling.

Vägen tillbaka till Sion

35 1Öknen och ödemarken skall jubla,
det förtorkade landet glädjas och blomma.
Som en äng med liljor 2skall öknen blomma,
den skall glädjas och fröjda sig.
Libanons glans skall skänkas den,
Karmels och Sharons härlighet,
och folket får skåda Herrens glans,
vår Guds härlighet.
3Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
4Säg till de förskrämda:
"Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er."
5Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
6Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken.
7Förbränt land skall bli till sjö,
törstande mark till källsprång.
Där nu schakalerna ligger och vilar
skall säv och papyrusgräs växa.
8Där skall gå en banad väg,
den skall kallas den heliga vägen.
Ingen oren får beträda den.
[---]
9Där finns inga lejon,
där kommer inga rovdjur.
Men de återlösta vandrar där,
10de som Herren friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.

35:8 [---] Text.

Assyriens kung Sanherib angriper Juda och Jerusalem

36 1Under Hiskias fjortonde regeringsår angrep den assyriske kungen Sanherib alla de befästa städerna i Juda och intog dem. 2Från Lakish skickade han sin stabschef i spetsen för en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Stabschefen stannade vid kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet. 3Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, gick ut till honom tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son. 4Då sade den assyriske stabschefen åt dem att framföra detta budskap till Hiskia: "Så säger den store konungen, Assyriens konung: Hur kan du känna dig så säker? 5Tror du att munväder är lika mycket värt i krig som klokhet och styrka? Vem är det du hoppas på, när du sätter dig upp mot mig? 6Du litar förstås på stöd av Egypten, denna brutna stav som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Sådan är farao, kungen av Egypten, för alla som hoppas på honom. 7Men du kanske svarar mig: Vi litar på Herren, vår Gud! - Var det inte hans offerplatser och altaren som Hiskia avskaffade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret här? - 8Ingå nu ett vad med min herre konungen: han ger dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 9Hur skulle du kunna stå emot en enda av min herres obetydligaste tjänare? Och du sätter din lit till vagnar och hästar från Egypten! 10Dessutom har jag inte kommit för att angripa och förhärja detta land mot Herrens vilja: Herren har själv befallt mig att angripa detta land och förhärja det."

11Eljakim, Shevna och Joach svarade då den assyriske stabschefen: "Tala till oss på arameiska, herre - vi förstår det språket - tala inte hebreiska till oss när folket på muren hör på." 12Stabschefen svarade: "Tror du det är till din herre och till dig som min herre har skickat mig med detta budskap? Nej, det är till dem som sitter här på muren och som kan bli tvungna att äta sin avföring och dricka sin urin - de lika väl som ni." 13Och stabschefen stod kvar och ropade högt på hebreiska: "Hör detta budskap från den store konungen, Assyriens konung. 14Så säger konungen: Låt inte Hiskia bedra er, han kan inte rädda er. 15Låt inte Hiskia övertala er att hoppas på Herren och inbilla er att Herren kommer att rädda er och att denna stad inte kommer att falla i den assyriske kungens våld. 16Lyssna inte på Hiskia! Så säger konungen: Gör upp i godo med mig och ge er åt mig, så får var och en av er äta frukten från sin vinstock och sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn. 17Sedan kommer jag och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18Låt inte Hiskia lura er med sitt ’Herren skall rädda oss!’ Har de andra folkens gudar räddat sina länder ur den assyriske kungens våld? 19Var är nu Hamats och Arpads gudar och var är Sefarvajims gudar? Och fanns det några gudar som räddade Samaria ur mitt våld? 20Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur mitt våld eftersom ni tror att Herren skulle rädda Jerusalem?" 21Men de teg och svarade inte ett ord. Kungen hade nämligen förbjudit dem att svara honom.

36-39 Med vissa avvikelser har detta avsnitt hämtats från 2 Kung 18:13‑20:19; jfr not till 2 Kung 18:14‑16. Hiskias psalm (38:9‑20) har inte någon motsvarighet i 2 Kung. - Den som fogade dessa historiska skildringar till profetorden i kap. 1‑35 har av allt att döma velat göra bilden av profeten Jesaja mera fullständig. För noter till 36:1‑38:8 se i huvudsak 2 Kung 18:13‑20:19.

36:3 Shevna Se not till 22:15.

22Nu kom Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, sekreteraren Shevna och kanslern Joach, Asafs son, till kungen med kläderna sönderrivna. De berättade vad den assyriske stabschefen hade sagt. 37 1När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 2Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 3med denna hälsning: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 4Kanske har Herren, din Gud, hört vad den assyriske stabschefen sade, när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar."

5När kung Hiskias män kom till Jesaja 6fick de följande svar med sig tillbaka: "Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 7På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd."

8Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 9Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom.

Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 10"Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 11Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 12De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar - blev de räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?"

14Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: 16"Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 17Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 18Det är sant, Herre: Assyriens kungar har skövlat alla länder 19och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 20Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren."

Jesajas profetia mot Sanherib

21Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud, som du har bett till när det gäller Sanherib, Assyriens kung. 22Detta är de ord Herren riktar mot honom:

Jungfrun Sion föraktar och hånar dig.
Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.
23Vem är det du har smädat och skymfat,
mot vem har du höjt din röst
och kastat stolta blickar?
Mot Israels Helige!
24Genom dina tjänare har du smädat Herren:
Du sade: ’Med mina många vagnar
har jag utfört stora bedrifter.
Jag drog fram över bergens krön,
det fjärran Libanons höjder.
Jag fällde dess högsta cedrar,
dess yppersta cypresser.
Jag nådde dess bortersta höjder,
där skogen står tät.
25Jag grävde efter vatten
och drack ur okända flöden.
Egyptens alla floder torkade ut
där min fot hade trampat.’
26Har du då inte hört
att jag för länge sedan planlagt detta,
skapat det i en fjärran urtid?
Nu har jag låtit det komma:
det blev din lott att förvandla
befästa städer till ruiner.
27Invånarna stod där handfallna,
förkrossade och uppgivna.
De var som örter på marken,
som den spirande grönskan,
som gräset på taken
under den brännande östan.
28Du må stå eller sitta,
du må gå eller komma
- jag vet vad du gör.
29Du rasar mot mig,
och jag märker ditt övermod.
Därför skall jag sätta en krok i din näsa
och betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg du kom.

30Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 32Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herren Sebaots lidelse skall utföra detta.

33Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 34Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 35ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull."

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

36Herrens ängel drog ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.

37Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 38En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg hans söner Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.

Hiskias sjukdom

38 1Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva." 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3"Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon." Och han grät häftigt.

4Herrens ord kom till Jesaja: 5"Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 6och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad." 21Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskia skulle bli frisk. 22Hiskia frågade: "Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus?" 7Jesaja sade: "Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: 8Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor." Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.

Hiskias psalm

9Ett kväde av kung Hiskia av Juda när han hade varit sjuk och blivit frisk från sjukdomen.

10Jag sade:
Mitt i livet går jag bort,
bakom dödsrikets port förblir jag
de återstående åren.
11Jag sade:
Jag får inte mer skåda Herren
i de levandes land,
aldrig se människor mer
bland dem som bor i världen.
12Min boning flyttas,
bärs bort som en herdes tält.
Du rullar ihop mitt liv som en väv
och skär ner mig från varpen.
Innan dagen blir natt gör du slut på mig,
13innan morgonen kommer är jag gjord till intet.
Som ett lejon krossar du alla mina ben.
14Som svalans gälla skri hörs min röst,
som duvans klagande läte.
Gråtande ser jag mot höjden:
Herre, jag är hårt ansatt,
grip in till min hjälp!
15Vad kan jag säga till honom?
Det är ju han som har gjort detta.
Sömnen flyr mig
i min bittra plåga.
16[---]
Herre, gör mig frisk, låt mig få leva!

17Min bittra plåga blev mig till välsignelse.
Du skonade mitt liv
och räddade mig från förintelsens avgrund,
du kastade alla mina synder bakom dig.
18Dödsriket prisar dig inte,
de döda sjunger inte ditt lov,
de som har lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19De levande prisar dig, de levande,
så som jag gör i dag.
Fäder undervisar söner
om din trofasthet.
20Herren kommer till min räddning,
låt oss slå an strängarna
och spela vid Herrens hus
i alla våra livsdagar.

38:6 f. MT är i oordning: v. 21 f. måste från början ha haft sin plats mellan v. 6 och 7; jfr 2 Kung 20:7 f.

38:9 kväde Rättelse med stöd av Septuaginta; MT har "en skrivelse". - Det hebreiska ord som översatts med "kväde" förekommer i överskrifterna till några psaltarpsalmer; se not till Ps 16:1.

38:10 Port.

38:13 är jag gjord till intet Med en Qumran-handskrift; MT obegriplig.

38:16 [---] Text.

Sändebuden från Babylonien

39 1När kungen av Babylonien, Merodak-Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 2Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt hela sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 3Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. "De har kommit till mig från ett fjärran land", svarade Hiskia, "från Babylonien." - 4"Vad fick de se i ditt palats?" frågade Jesaja. Hiskia sade: "Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem." 5Då sade Jesaja: "Hör Herren Sebaots ord: 6Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 7Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats." 8Hiskia svarade: "Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren." Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.

39:1 Merodak-Baladan Se not till 2 Kung 20:12.

Tröstande ord till Guds folk

40 1Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
2Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.

3En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
4Alla dalar skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas
och branter bli till slätt.
5Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.

6En röst sade: Förkunna!
Jag frågade: "Vad skall jag förkunna?"
Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.
7Gräset torkar, blomman vissnar,
när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.
8Gräset torkar, blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.

9Gå upp på ett högt berg
med ditt glädjebud, Sion,
ropa ut ditt glädjebud
med hög röst, Jerusalem.
Ropa, var inte rädd,
säg till Judas städer:
Er Gud kommer!
10Herren Gud kommer i all sin styrka,
han härskar med mäktig arm.
Sin segerlön har han med sig,
de han vunnit går framför honom.
11Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn
och bär dem i sina armar,
han driver tackorna varligt.

Guds storhet

12Vem mäter upp havet i sin kupade hand
och himlens vidd med sina fingrar?
Vem häller jordens mull i ett mått,
väger bergen och höjderna på våg?
13Vem kan styra Herrens tankar,
vem ger honom råd och kunskap?
14Vem rådgör han med, vem kan ge honom vishet
och lära honom den rätta vägen,
skänka honom kunskap
och leda honom till insikt?
15Folken är som droppar ur ett ämbar,
som dammkorn i en vågskål.
Fjärran länder väger lätt som stoft.
16Libanons skog räcker inte till ved,
dess djur förslår inte till brännoffer.
17Alla folk är som intet för honom,
som mindre än intet räknar han dem.

18Med vem vill ni jämföra Gud,
vad vill ni likna honom vid?
19En gudabild som konstnären gjuter,
som guldsmeden täcker med guld
och förser med kedjor av silver?
20[---]
Man väljer trä som inte murknar
och anlitar en skicklig konstnär,
som kan ställa upp sin gudabild stadigt.
21Förstår ni inte, hör ni inte?
Har det inte sagts er från begynnelsen,
har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?
22Han tronar ovan jordens rund,
de som bor på den är som myror.
Han breder ut himlen som en duk,
spänner upp den som ett tält att bo i.
23Han gör furstar till intet,
utplånar jordens härskare.
24Knappt har de såtts, knappt planterats,
knappt har de hunnit slå rot,
så andas han på dem och de vissnar,
stormen för bort dem som boss.
25Med vem vill ni jämföra mig,
vem är min like? säger den Helige.
26Lyft blicken mot skyn och se:
Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här
och låter dem tåga fram,
han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka
att ingen av dem uteblir.

27Jakob, hur kan du tala så,
Israel, hur kan du säga:
"Jag vandrar osedd av Herren,
min Gud tar sig inte an min sak."
28Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud,
han har skapat hela jorden.
Han blir inte trött, han mattas inte.
Ingen pejlar djupet av hans vishet.
29Han ger den trötte kraft,
den svage får ny styrka.
30Unga män kan bli trötta och mattas,
ynglingar snava och falla,
31men de som litar till Herren får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta,
vandrar utan att mattas.

40:1 Med kap. 40 börjar en ny del av Jesajaboken, och den har en annan historisk bakgrund; jfr noter till 1:1; 13:1; 24‑27; 36‑39. Tiden är 500-talet f.Kr., och Babylonien (som ibland kallas Kaldeen) är den dominerande stormakten. Många israeliter, särskilt i ledande kretsar, har deporterats till Babylonien (2 Kung 24:14 ff.; 25:11) och lever i exil där. I kap. 40‑55 talar en profet vars namn är okänt och som därför brukar kallas "Den andre Jesaja". Hans ord är riktade till ett Israel som befinner sig i den babyloniska fångenskapen. Han förkunnar att Herren skall befria sitt folk genom perserkungen Kyros, som erövrade Babylon 539. Därigenom blev det möjligt för israeliterna att återvända till sitt land.

40:1 Trösta, trösta Vilka som tilltalas är oklart. Den som förmedlar uppmaningen kan ingå i Guds himmelska hov; se 1 Kung 22:19 ff. Även rösterna i v. 3 och v. 6 kan tillhöra himmelska väsen. Tröst.

40:2 hennes träldom Israeliternas fångenskap i Babylonien efter deportationerna i början av 500-talet f.Kr.

40:6 Människan är som gräset Kött.

40:16 Libanon.

40:19 och förser med kedjor av silver Grundtextens innebörd osäker.

40:20 [---] Text.

40:25 Helig.

40:26 Här.

40:31 får vingar som örnar Se not till Ps 103:5.

Herren har kallat Kyros

41 1Var tysta inför mig, ni fjärran länder,
lägg handen för munnen, alla folk!
Må de stiga fram och få ordet.
Låt oss mötas till rättegång.
2Vem har från öster manat fram
den man som segrar vart han går?
Vem lämnar folken i hans våld
och låter honom störta kungar?
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till boss i vinden.
3Han förföljer dem och drar oskadd fram,
hans fötter snuddar knappt vid marken.
4Vems verk är detta, vem har gjort det?
Han som i begynnelsen kallade fram släktena,
jag, Herren, som var den förste
och som ännu för de sista är densamme.

5Fjärran länder ser det och bävar,
hela jorden darrar.

De har kommit samman.
6Alla hjälper varandra
och sporrar sina kamrater.
7Guldsmeden sporras av gjutaren,
klensmeden av den som hamrar.
Han berömmer lödningen
och spikar fast gudabilden,
så att den står stadigt.

Tröst och löften till Israel

8Israel, du min tjänare,
Jakob, som jag har utvalt,
ättling till Abraham, min vän,
9du som jag hämtade från jordens ände,
kallade från dess bortersta hörn -
till dig sade jag: Du är min tjänare,
jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte.
10Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.
11Alla som vänder sin vrede mot dig
får blygas och stå med skam.
De män som ligger i fejd med dig
skall bli till intet och förgås.
12De män som har slagits med dig
skall du söka men inte finna.
De män som fört krig mot dig
skall bli till intet, ett ingenting.
13Ty jag är Herren, din Gud,
jag tar dig vid handen
och säger till dig:
Var inte rädd, jag hjälper dig.

14Var inte rädd, Jakob, lilla kryp,
Israel, du stackars mask.
Jag hjälper dig, säger Herren,
Israels Helige är din befriare.
15Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde,
en ny med vassa taggar.
Du skall tröska bergen till stoft,
höjderna till agnar.
16Du skall vanna dem, vinden skall ta dem,
en stormvind skall skingra dem.
Men du skall glädjas över Herren,
över Israels Helige får du jubla.

17De fattiga och svaga söker vatten - förgäves.
Tungan torkar av törst.
Jag, Herren, hör deras bön,
Israels Gud sviker dem inte.
18Floder skall rinna fram på kala höjder,
källor springa upp på slätten.
Jag gör öknen rik på vatten,
gör det torra landet till oaser.
19Ceder planterar jag i öknen,
akacia, myrten och vildoliv,
jag sätter cypresser i ödemarken
tillsammans med almar och pinjer.
20Så skall alla se och veta,
besinna och förstå,
att Herrens hand har utfört detta,
att Israels Helige skapat det.

Herrens överlägsenhet över avgudarna

21Lägg fram er sak, säger Herren,
anför era bevis, säger Jakobs konung.
22Må de stiga fram och förklara för oss
allt som sker.
Förklara det förflutna,
så att vi kan begrunda det
och förstå det som har skett.
Eller tala om för oss vad som skall hända,
23berätta vad som skall ske härnäst,
så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla kan se och skåda.
24Nej, ni är ingenting,
det ni gör är mindre än intet.
Avskyvärd är den som väljer er.
25Jag manade fram en man från norr,
från öster kallade jag honom.
Han trampar på furstar som på jord,
som en krukmakare trampar sin lera.
26Vem berättade det i förväg, så att vi visste,
förutsade det, så att vi såg att det slog in?
Ingen förutsade, ingen förkunnade,
inte ett ord hördes från er.
27Jag är den förste som säger det till Sion,
jag sänder en glädjebudbärare till Jerusalem.
28Jag ser mig omkring, men ingen är här,
jag talar, men ingen vet råd,
ingen kan svara på mina frågor.
29Nej, de är ingenting, de uträttar intet.
Dessa beläten är luft och tomhet.

41:1 lägg handen för munnen, alla folk Rättelse; MT har "alla folk får ny kraft" (jfr 40:31).

41:1 de De främmande folkens gudar.

41:2 den man som segrar Den persiske kungen Kyros (559‑530 f.Kr.), som omkring 550 f.Kr. började sitt segertåg västerut och 539 slutgiltigt besegrade babylonierna. Här beskrivs Kyros uppstigande till makten som ett verk av Herren.

41:2-5 Herrens plädering vid den rättegång som skall avgöra om han eller någon av de andra folkens gudar har den verkliga makten. Samma bildspråk återkommer i det följande, t.ex. 41:21‑29 och 43:8‑13.

41:8 Utvald.

41:14 befriare Ordet hör ursprungligen hemma inom familjerätten och avser en person, "skyldeman", med plikt att hjälpa en nära släkting ur olika nödsituationer; se not till Rut 2:20. Det kan innefatta befrielse och friköpande från slaveri och förpantning; se 3 Mos 25:47‑49. I Jes 40‑55 används ordet om Gud för att beskriva hans förhållande till Israel. Familj.

41:15 trösksläde Se not till 2 Sam 24:22.

41:16 vanna Den tröskade säden rensades genom att kastas upp i luften.

41:21-29 Se not till 41:2‑5.

41:25 en man från norr, från öster Kyros; se not till 41:2.

Herrens tjänare och hans uppgift

42 1Detta är min tjänare som jag ger kraft,
min utvalde som jag har kär.
Jag låter min ande komma över honom,
han skall föra ut rätten till folken.
2Han ropar inte, han höjer inte rösten,
hans stämma hörs inte på gatorna.
3Det knäckta strået bryter han inte av,
den tynande lågan släcker han inte.
Trofast skall han föra ut rätten.
4Han skall inte tyna bort eller knäckas,
innan han fört rätten till seger på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning.

5Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt upp den,
brett ut jorden med allt vad den alstrar,
han som gett liv åt människorna där,
livsande åt dem som vandrar på jorden:
6Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,
jag tar dig vid handen och skyddar dig.
Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk
till ett ljus för de andra folken.
7Du skall öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.
8Jag är Herren, detta är mitt namn.
Jag delar inte min ära med någon,
inte min berömmelse med gudabilder.
9Det som förut var är förbi,
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det ännu spirat
kungör jag det för er.

Herren kämpar och segrar

10Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,
sjung hans lov över hela jorden.
Må havet brusa och allt det rymmer,
fjärran länder jubla och de som bor där.
11Må öknen och dess städer ropa,
byarna där Kedar bor.
Må folket i Sela glädjas,
höja jubelrop från bergens krön.
12Ge Herren äran,
lovprisa honom i fjärran länder!

13Herren drar ut som en kämpe,
som en krigare, upptänd av stridslust,
han utstöter härskrin
och visar fienden sin styrka.
14Länge har jag tigit,
varit tyst och behärskat mig.
Nu vrålar jag som en födande kvinna,
flämtar, drar efter andan.
15Jag förhärjar berg och höjder,
allt som växer där skall torka bort.
Floder förvandlar jag till torra fåror,
jag låter sjöarna torka ut.
16Jag skall leda de blinda på vägen,
föra dem längs okända stigar.
Mörkret framför dem gör jag till ljus,
oländig mark blir jämn.
Det jag nu har sagt skall jag göra,
jag viker inte från det.
17I djupaste skam tar de till flykten,
de som förtröstar på gudabilder
och säger till beläten: "Ni är våra gudar."

Herrens blinde och döve tjänare

18Ni döva, lyssna!
Ni blinda, se!
19Vem är blind om inte min tjänare,
vem är så döv som budbäraren jag sänder?
Vem är lika blind som min utsände,
lika döv som Herrens tjänare?
20Han ser mycket, men bryr sig inte om det,
hans öron är öppna, men han lyssnar inte.

21Herren är rättfärdig, därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla hölls fångna i hålor,
i fängelser gömdes de undan.
De skövlades och ingen hjälpte dem,
de plundrades och ingen sade: "Ge tillbaka!"
23Vem av er hör detta,
ger akt och lyssnar hädanefter?
24Vem utlämnade Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Det gjorde Herren, han som vi syndat mot.
De vägrade följa hans vägar,
lyssnade inte till hans lag.
25Då tömde han sin brinnande vrede över dem,
lät dem drabbas av krig och våld.
De omvärvdes av eld men kom inte till insikt,
brändes av lågor men tog inte varning.

42:1 min tjänare Därmed avses vanligen i Jes 40‑55 Israels folk; se t.ex. 41:8 f. Troligen gäller det även här, men det kan också handla om en grupp inom folket, som för profeten representerar det sanna Israel; jfr not till 49:1 ff. Enligt en annan uppfattning avses i v. 1‑4 profeten, i v. 5‑9 Kyros. Messias.

42:6 Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk Grundtextens innebörd osäker. Förbund.

42:9 Det som förut var är förbi Eller "Det som förut blev sagt har gått i uppfyllelse".

42:10 en ny sång Se not till Ps 33:3.

42:11 Kedar Se not till 21:16.

42:11 Sela "Klippa", namn på en eller flera städer i den arabiska öknen. En av dessa städer, mera känd under det grekiska namnet Petra, ligger söder om Döda havet.

42:19 min utsände Rättelse; MT obegriplig.

Herrens befrielse av Israel

43 1Nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
2När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
3Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig.
Jag lämnar Egypten som lösen för dig,
jag ger Kush och Seba i utbyte.
4Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig.
Därför ger jag människor i utbyte mot dig,
andra folk som betalning för ditt liv.
5Var inte rädd, jag är med dig.
Från öster för jag hem dina barn,
från väster samlar jag er alla.
6Till norden säger jag: Ge mig dem!
och till södern: Släpp dem!
För hem mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ände,
7alla som bär mitt namn
och som jag har skapat,
format och gjort till min ära.

Endast Herren kan ge räddning

8För fram dem som är blinda fast de har ögon,
döva fast de fått öron.
9Alla folk har samlats, folkslagen möts.
Vem bland dem kunde förutsäga detta
eller förkunna vad som förut skett?
Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt
och de som lyssnar blir övertygade.
10Men ni är mina vittnen, säger Herren,
min tjänare, den som jag har utvalt,
för att ni skall få insikt och tro mig,
förstå att jag är Gud.
Ingen gud har blivit till före mig,
ingen skall komma efter mig.
11Jag, jag är Herren,
ingen annan än jag kan ge räddning.
12Det var jag som förutsade och förkunnade,
ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren.
Jag är Gud,
13också i framtiden är jag densamme.
Ingen kan rycka något ur min hand,
det jag gör kan ingen göra om intet.

Herrens nya underverk

14Så säger Herren,
er befriare, Israels Helige:
För er skull har jag sänt bud till Babylon.
Jag skall slå sönder portarnas reglar,
från skeppen hörs kaldeernas klagorop.
15Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.

16Så säger Herren,
han som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17han som lät hästar och vagnar
och starka kämpar rycka ut:
där ligger de och reser sig inte mer,
utsläckta, som en slocknad veke.
18Men glöm det som förut var,
tänk inte på det förgångna.
19Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.
20Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,
för att jag frambringar vatten i öknen,
floder i ödemarken,
så att mitt folk, det utvalda, får dricka,
21det folk som jag har skapat åt mig.
De skall sjunga mitt lov.

Israels rättmätiga straff

22Du åkallade inte mig, Jakob,
tröttade inte ut dig för min skull, Israel.
23Du gav mig inte får som brännoffer,
ärade mig inte med slaktoffer.
Jag betungade dig inte med matoffer,
tröttade dig inte med krav på rökelse.
24Du köpte inte kalmus åt mig,
mättade mig inte med dina slaktoffers fett.
Tvärtom betungade du mig med dina synder
och tröttade mig med dina förbrytelser.

25Jag, jag är den som utplånar dina brott,
för min egen skull,
jag minns inte mer dina synder.

26Stäm mig! Låt oss processa!
För din talan, så att du får rätt.
27Din stamfader syndade,
dina talesmän satte sig upp mot mig.
28Därför förnedrade jag de heliga furstarna,
jag lät Jakob vigas åt förintelse,
lät Israel skymfas.

43:3 Kush. Saba.

43:8-13 Se not till 41:2‑5.

43:9 dem De främmande gudarna.

43:10 min tjänare Se not till 42:1.

43:14 kaldeerna Babylonierna; jfr not till 40:1.

43:24 kalmus Enligt 2 Mos 30:23 en av ingredienserna i oljan som man smorde heliga föremål med.

43:28 de heliga furstarna Troligen israelitiska kungar.

Välsignelse över Israel

44 1Men lyssna nu, Jakob, min tjänare,
Israel, som jag har utvalt.
2Så säger Herren, din skapare,
han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun, som jag har utvalt.
3Jag skall gjuta vatten över törstande mark,
floder av vatten över torrt land,
och jag skall utgjuta min ande över dina barn,
min välsignelse över dina ättlingar.
4De skall skjuta upp som grönskande popplar,
som pilträd vid vattenströmmar.
5En skall säga att han tillhör Herren,
en skall bära Jakobs namn,
en skall skriva att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.

Herren är den ende Guden

6Så säger Herren, Israels konung,
han som friköper dem, Herren Sebaot:
Jag är den förste, jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
7Vem är som jag? Må han ge sig till känna,
förklara och bevisa det för mig.
Vem har i förväg kungjort det som händer?
Låt dem berätta för oss vad som skall ske.
8Var inte förfärade, hys ingen fruktan!
Kungjorde och berättade jag det inte i förväg?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag,
någon klippa som jag inte vet om?

Avgudamakarnas fåfänga verk

9Avgudamakarna är ingenting,
deras älskade bilder ger ingen hjälp.
Deras vittnen varken ser eller förstår
och får stå där med skam.
10Vem vill göra en gud, gjuta en gudabild,
som inte ger någon hjälp?
11Alla hans anhängare står med skam,
hantverkarna är bara människor.
Må de alla samlas och träda fram,
de skall fyllas av skam och skräck.
12Smeden arbetar fram sitt verk vid härden,
med hammare formar han det
och bearbetar det med starka armar.
Han låter bli att äta och blir trött,
han dricker inget och blir kraftlös.
13Snickaren sträcker sitt måttband,
märker ut bilden med krita
och hugger ut den med stämjärn.
Han märker ut måtten med passare
och ger bilden mänsklig form,
en praktfull gestalt som skall bo i ett tempel.

14Man fäller cederträd,
man tar en stenek eller en ek,
som får växa sig stor bland skogens träd,
eller planterar ett lagerträd,
som regnet ger växtkraft.
15Virket skall folk ha till bränsle,
man har det att värma sig med
och göra upp eld för att baka.
Man tillverkar också en gud som man tillber,
gör en gudabild och faller på knä för den.
16Hälften gör man en brasa av,
där steker man kött,
man äter sin stek och blir mätt,
och man värmer sig och säger:
"Vilken härlig brasa!"
17Av resten gör man en gud, en bild
som man faller på knä för och tillber
och riktar sina böner till:
"Rädda mig, du som är min gud!"
18De har inget vett, inget förstånd,
deras ögon är tillslutna så att de inte ser,
deras hjärtan så att de ingenting fattar.
19Ingen tänker sig för,
har vett och förstånd att säga:
"Hälften gör jag en brasa av,
jag bakar bröd på glöden
och steker en köttbit och äter -
skall jag nu göra resten till en vidrig avgud
och falla på knä för en träklabb?"
20Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv.
Han kan inte rädda sitt liv,
inte säga: "Jag har litat på en lögn."

Herrens storhet som skapare

21Minns detta, Jakob,
Israel, du som är min tjänare.
Jag har format dig, du skall tjäna mig.
Israel, jag skall aldrig glömma dig.
22Jag plånar ut dina synder som ett moln,
dina brott som en sky.
Vänd tillbaka till mig,
jag har friköpt dig.

23Jubla, du himmel,
över vad Herren har gjort!
Ropa av glädje, jordens djup!
Brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd!
Ty Herren har friköpt Jakob,
genom Israel visar han sin härlighet.

24Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
Jag är Herren, som har skapat allt.
Jag ensam spände upp himlen,
jag bredde ut jorden utan hjälp.
25Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel
och gör spåmännen till narrar,
de visa kommer till korta,
jag gör deras klokhet till dårskap.
26Mina tjänares ord låter jag slå in,
jag förverkligar det mina utsända förkunnat.
Jag säger: Jerusalem skall bli bebott
och Judas städer byggas upp,
staden skall jag resa ur ruinerna.
27Jag säger till havsdjupet: Sina!
Dina flöden torkar jag ut.
28Jag säger: Kyros är min herde,
han skall förverkliga allt jag vill.
Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp,
templet få en fast grund.

44:2 Jeshurun Dvs. Israel; se not till 5 Mos 32:15.

44:7 Vem har i förväg kungjort det som händer Texten rekonstruerad; MT skadad.

44:9 Deras vittnen De som dyrkar avgudarna; jfr v. 8: "mina vittnen". Vittna.

44:12 arbetar ... verk Texten rekonstruerad, delvis med stöd av en Qumran-handskrift; MT oklar och troligen skadad.

44:13 stämjärn Det hebreiska ordets betydelse osäker.

44:26 Mina tjänare, mina utsända Profeterna.

Kyros som Herrens utvalda redskap

45 1Så säger Herren till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand han har fattat
för att lägga folken under honom
och beröva kungarna deras svärd,
för att dörrarna skall öppnas för honom
och inga portar förbli stängda:
2Jag går framför dig och jämnar ut bergen,
kopparportarna krossar jag,
järnbommarna slår jag sönder.
3Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,
gömda rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.
4För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5Jag är Herren, ingen annan finns,
ingen är Gud utom jag.
Jag rustar dig till strid,
fastän du inte känner mig,
6för att alla i öst och i väst skall inse
att det inte finns någon mer än jag.
Jag är Herren, ingen annan finns.
7Jag ger ljus och skapar mörker,
jag bringar lycka och skapar ofärd.
Jag, Herren, gör allt detta.
8Må det flöda från himlen därovan,
må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig,
räddningen spira
och rättfärdigheten slå ut i blom.
Jag, Herren, har skapat det.

9Ve den som tvistar med sin skapare
- en skärva bland skärvor på marken.
Skall leran säga till krukmakaren:
"Vad gör du? Du har inget handlag."
10Ve den som säger till en far: "Vad har du avlat?"
och till en kvinna: "Vad har du fött?"
11Så säger Herren, Israels Helige,
han som formar framtiden:
Ställer ni frågor till mig om mina barn,
ger ni mig order om mina händers verk?
12Det är jag som har skapat jorden
och gjort människorna där.
Jag har spänt upp himlen med egna händer
och ger order till hela dess här.
13Jag har i min trohet manat fram en man,
vart han går jämnar jag hans väg.
Han skall bygga upp min stad
och släppa mitt bortförda folk
utan betalning och utan lön,
säger Herren Sebaot.

Herrens överhöghet över alla folk

14Så säger Herren:
Det rika Egypten,
det välmående Kush
och Sebas resliga folk
skall tillfalla dig och bli ditt.
De skall gå bakom dig, komma i bojor.
De faller ner inför dig
och ber med orden:
"Bara hos dig finns Gud,
ingen annan finns,
ingen annan är Gud."

15Du är sannerligen en dold gud,
Israels Gud, som ger räddning.
16Alla får blygas och känna skam,
nesa blir avgudamakarnas lott.
17Men Israel räddas av Herren för evigt.
Aldrig skall ni känna blygsel och skam,
aldrig i evighet.

18Så säger Herren,
han som skapat himlen
- han är Gud -
han som format och frambragt jorden
- han gav den en fast grund -
han skapade den inte till att ligga tom
utan gjorde den till att vara bebodd:
Jag är Herren, ingen annan finns.
19Jag har aldrig talat i det fördolda,
någonstans i ett mörkt land,
aldrig uppmanat Jakobs ättlingar
att söka mig i tomheten.
Jag är Herren, mina ord är sanna,
det jag säger är att lita på.

20Kom hit, samlas här,
träd fram, ni som skonats bland folken!
Utan insikt är de som bär på träbeläten
och ber till en gud som inte kan hjälpa dem.
21Berätta, kom med ert svar,
överlägg tillsammans!
Vem förutsade detta,
berättade om det i förväg?
Det gjorde jag, Herren.
Det finns ingen annan Gud än jag,
ingen trofast Gud som hjälper utom jag.
22Vänd er till mig, folk från hela jorden,
så skall ni bli hjälpta.
Jag är Gud, ingen annan finns.
23Jag svär vid mig själv,
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig skall alla böja knä,
alla skall svära mig trohet.
24Blott hos Herren, skall det heta,
finns seger och styrka.
Alla som vänt sin vrede mot honom
skall komma till honom i skam.
25Genom Herren skall alla Israels ättlingar
vinna seger och ära.

45:1 sin smorde Beteckning på israelitiska kungar, här använd om den persiske kungen. Smord. Utvald.

45:2 bergen Det hebreiska ordets betydelse osäker.

45:9 en skärva bland skärvor på marken Grundtextens innebörd osäker.

45:14 skall tillfalla dig Här tilltalas Sion.

45:20 ni som skonats bland folken Jfr not till 66:19.

Herren ger hjälp, inte avgudarna

46 1Bel faller, Nebo sviktar.
Gudabilderna lastas
på dragdjur och boskap,
de som burits av er lyfts nu upp
och blir burna av trötta ök.
2De sviktar båda och faller.
Ingenting kan de bära och rädda,
de förs själva bort i fångenskap.
3Hör på mig, Jakobs ätt,
ni som är kvar av Israel,
och som jag lyft ända sedan ni föddes,
burit från er första stund.
4Ännu när ni blir gamla är jag densamme,
ännu när ni grånat skall jag bära på er.
Jag har skapat er,
jag skall lyfta, bära och rädda er.

5Vem vill ni jämföra mig med
och göra till min like?
Vem vill ni ställa vid min sida
som kan jämföras med mig?
6Man häller ut guld ur pungen
och väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed som gör en gud,
och man faller på knä och tillber.
7Man lyfter upp den på axeln,
bär i väg den och ställer den på plats.
Där står den och rör sig inte ur fläcken.
Hur man än ropar svarar den inte
och räddar inte i nöden.

8Tänk på detta med sorg,
besinna det, ni syndare!
9Tänk på det som förut var, för länge sedan.
Jag är Gud, ingen annan finns.
Gud är jag, och ingen är min like.
10Jag berättar i förväg vad som skall ske,
förutsäger det som ännu inte hänt.
Jag säger: Mina planer står fast,
allt jag vill, det gör jag.
11Jag kallar på en rovfågel från öster,
från fjärran land en man som genomför min plan.
Det jag har sagt, det låter jag ske,
det jag bestämt, det gör jag.
12Hör på mig, ni modfällda,
ni som är så långt från räddningen!
13Jag låter räddningen komma närmare,
den är inte långt borta,
min hjälp skall inte dröja.
I Sion skall jag skänka hjälp,
jag skall ge min härlighet åt Israel.

46:1 Bel, Nebo Babyloniska gudar. Nebo (Nabu) betraktades som son till Bel (Marduk). Baal. Gudsnamn.

46:8 med sorg Det hebreiska ordets betydelse osäker.

46:10 Plan.

46:11 en rovfågel, en man Kyros; se not till 40:1.

Babylons kommande olycka

47 1Stig ner och sätt dig i stoftet,
du arma jungfru Babylon!
Ner från tronen, sätt dig på marken,
arma Kaldeen!
Aldrig mer skall du kallas
den bortskämda och fina.
2Hämta kvarnen och mal mjöl,
ta av dig slöjan.
Dra upp kjolarna och blotta benen,
vada genom vattnet.
3Ditt sköte skall blottas,
din skam bli sedd.
Jag vill ta hämnd,
ingen kan hindra mig.

4Han som friköper oss,
hans namn är Herren Sebaot,
Israels Helige.
5Sitt tyst, försvinn i mörkret,
arma Kaldeen!
Aldrig mer skall du kallas
rikenas drottning.

6Jag blev vred på mitt folk,
försköt min egendom
och lämnade dem i ditt våld.
Du visade inget förbarmande,
ditt ok tyngde även de gamla.
7Du sade: "Jag är drottning för tid och evighet."
Du gjorde dig inga bekymmer,
tänkte inte på hur det kunde sluta.
8Hör nu på, du som lever i överdåd,
som tronar så säker och tänker:
"Ingen är som jag!
Aldrig skall jag sitta som änka
eller mista mina barn."
9Bådadera skall drabba dig.
Samma dag, på ett ögonblick
blir du både barnlös och änka.
I fullt mått drabbar det dig,
trots alla dina trollkonster
och dina besvärjelsers kraft.
10Du kände dig säker i din ondska,
du tänkte: "Ingen ser mig."
Din klokhet och kunskap ledde dig vilse,
och du tänkte:
"Ingen är som jag!"
11Men en olycka skall drabba dig
som du inte kan besvärja,
ett ont skall hemsöka dig
som du inte förmår avvärja.
Plötsligt drabbas du av en förödelse
som du aldrig kunnat ana.
12Fortsätt bara med dina besvärjelser
och alla de där trollkonsterna
som du har hängett dig åt från din ungdom.
Kanske gör de nytta,
kanske kan du skrämma bort olyckan.
13Du är trött av alla rådslag.
Må nu himlaskådarna komma till din hjälp,
stjärntydarna som varje månad förkunnar
vad som skall hända dig.
14Nej, de är som boss,
elden förtär dem.
De kan inte rädda sig undan lågorna.
Det blir ingen värmande glöd,
ingen brasa att sitta vid.
15Så går det med dina trollkarlar,
som du har hängett dig åt från din ungdom.
De irrar bort åt olika håll.
Ingen räddar dig.

47:1 arma jungfru Dotter.

47:1 Kaldeen.

47:4 Sebaot. Helig.

47:9 trollkonster, besvärjelsers kraft Babylonien var känt för spådomskonst, magi och stjärntydning.

Israels tidigare trolöshet

48 1Hör detta, Jakobs ätt,
ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
ni som svär vid Herrens namn
och prisar Israels Gud,
men utan ärlighet och trohet.
2De uppkallar sig efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är Herren Sebaot.
3Det som en gång hände hade jag förutsagt,
jag förkunnade det och gav det till känna.
Plötsligt handlade jag, och det skedde.
4Jag vet att du är hård,
din nacke av järn,
din panna av brons.
5Därför förutsade jag det,
förkunnade det innan det skedde,
för att du inte skulle säga:
"Det var min gudabild som gjorde det,
mitt gjutna beläte som befallde det."
6Här ser du allt detta som du har hört.
Berätta nu om det!
Nu förkunnar jag något nytt för dig,
något förborgat som du inte känner till.
7Det skapades just nu, inte för länge sedan,
du har inte hört om det förrän i dag,
för att du inte skulle säga:
"Det visste jag."
8Du fick inget höra, inget veta,
inget blev yppat för dig i förväg.
Jag vet ju att du är trolös,
du heter avfälling alltsedan du föddes.
9För mitt namns skull behärskar jag min vrede,
för min äras skull har jag tålamod med dig
och utplånar dig inte.
10Jag har smält dig, men inte för att få silver,
prövat dig i lidandets ugn.
11För min skull, för min egen skull handlar jag -
mitt namn skall inte vanhelgas.
Jag delar inte min ära med någon.

Herren har tagit Kyros i sin tjänst

12Hör på mig, Jakob,
Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud,
jag är den förste och jag är den siste.
13Min hand lade jordens grund,
min högra hand spände ut himlen.
När jag kallade på dem stod de där.
14Samlas nu alla och lyssna!
Vem av de andra förkunnade detta,
att den som Herren älskar
skall utföra det han vill
mot Babylon och Kaldeens folk?
15Jag, jag sade det,
jag kallade honom, jag sände honom
och gav honom framgång.
16Kom hit till mig och hör detta:
Sedan allt började har jag talat öppet,
när något skedde fanns jag där.

Nu har Herren Gud sänt mig,
och hans ande ...

Israels lydnad och lycka

17Så säger Herren, din befriare,
Israels Helige:
Jag är Herren, din Gud,
som ger dig nyttig undervisning
och leder dig den väg du skall gå.
18Om du ändå lydde mina bud!
Då skulle din lycka bli som en flod,
som havets vågor din framgång.
19Din avkomma skulle bli som sanden,
dina ättlingar som sandkornen.
Ditt namn skulle inte utplånas
utan alltid stå inför mig.

Hem från Babylon

20Lämna Babylon,
fly från Kaldeen!
Berätta det med jubel, förkunna det
och låt det bli känt över hela jorden
att Herren har befriat sin tjänare Jakob.
21De behövde inte törsta
när han förde dem genom ödemarken.
Han lät vatten flöda ur klippan,
han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.

22De gudlösa får aldrig någon lycka,
säger Herren.

48:10 lidandets ugn Den babyloniska fångenskapen; se not till 40:2.

48:14 den som Herren älskar Kyros.

48:16 Nu har Herren Gud sänt mig, och hans ande ... Den talande är troligen profeten själv. - Slutet av versen saknas i MT och kan inte rekonstrueras.

Herrens tjänares uppgift

49 1Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.
2Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.
3Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
4Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.
5Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.

Herren räddar sitt folk

7Så säger Herren,
Israels befriare, Israels Helige,
till den som är föraktad och avskydd av alla,
till härskarnas tjänare:
Kungar skall se det och resa sig,
furstar se det och falla på knä,
därför att Herren är trofast,
Israels Helige som utvalde dig.
8Så säger Herren:
Jag bönhör dig när nådens tid är inne,
jag hjälper dig på räddningens dag.
Jag skyddar dig,
och genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk.
Landet skall bli upprättat
och de övergivna jordlotterna utskiftas.
9Till de fångna säger jag: "Gå ut!"
och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram!"
De skall finna bete längs vägarna,
alla kala höjder skall bli betesmark.
10De skall inte hungra eller törsta,
ökenvind och sol skall inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem skall leda dem
och föra dem till flödande källor.
11Jag förvandlar alla berg till väg,
bygger vägarna högt däruppe.
12Se, de kommer från fjärran,
från norr och väster
och från Assuans land.
13Jubla, himmel, och gläd dig, jord,
brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk,
han förbarmar sig över de plågade.

Sions kommande upprättelse

14Sion sade:
"Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig."
15Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.
16Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar.
17De som skall bygga upp dig kommer skyndande,
de som rev ner och förstörde drar bort.
18Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du skall bära dem som smycken,
snöra dem om dig som en brudgördel.
19Du ligger i ruiner, ödelagd,
landet är förhärjat.
Men nu blir du för trång att bo i,
skövlarna är borta.
20Barnen från din barnlöshets tid
skall du få höra säga:
"Här är för trångt för mig.
Flytta på dig, så att jag får plats."
21Då skall du säga för dig själv:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam.
Jag var förvisad och förskjuten,
vem fostrade dem?
Jag var lämnad ensam,
var fanns de då?"

22Så säger Herren Gud:
Jag ger tecken till folken,
höjer mitt baner för länderna,
och de skall komma med dina söner i famnen,
bära hit dina döttrar på ryggen.
23Kungar skall vårda dem
och drottningar amma dem.
De skall falla ner på sina ansikten inför dig
och kyssa dammet av dina fötter.
Då skall du inse att jag är Herren.
De som hoppas på mig blir inte svikna.

24Kan man rycka bytet från den starke,
kan fången räddas undan den grymme?
25Så säger Herren:
Ja, fången skall ryckas från den starke,
bytet räddas undan den grymme.
Jag skall strida mot den som strider mot dig,
jag skall rädda dina barn.
26Dina förtryckare skall äta sitt eget kött och blod,
berusa sig som på vin.
Då skall allt levande inse
att jag, Herren, är den som räddar dig,
att Jakobs Mäktige befriar dig.

49:1 ff. Här talar Herrens tjänare, som enligt v. 3 är Israels folk; jfr not till 42:1. Denne tjänare bär samtidigt utpräglat individuella drag, och många uttolkare har menat att tjänaren här måste vara en enskild person, troligen profeten själv. Men det är inte ovanligt att ett kollektiv skildras som en individ (se t.ex. om Israel 44:2, 24, om Babylon 47:1 ff.), och tjänaren kan här liksom annars i Jes 40‑55 vara Israel. Tjänaren är då en sinnebild för de israeliter som under fångenskapens lidanden och frestelser varit trogna mot Herren och därför har en uppgift mot folket som helhet och mot andra folk (v. 6; jfr 42:6; 52:10).

49:8 genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk Se not till 42:6.

49:12 Assuans land Område vid Egyptens sydgräns.

49:26 Jakobs Mäktige Gudsnamn.

50 1Så säger Herren:
Var är skilsmässobrevet
genom vilket jag försköt er mor?
Vem stod jag i skuld till,
så att jag måste sälja er?
Nej, för era synder blev ni sålda,
för era brott blev er mor förskjuten.
2Varför fann jag ingen när jag kom,
varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för svag för att befria er,
saknar jag kraft att ge räddning?
Jag ryter åt havet och det torkar ut,
floder förvandlas till öken.
Fiskarna ruttnar när vattnet försvinner,
alla dör de av törst.

3Jag klär himlen i svart,
jag höljer den i sorgdräkt.

Herrens tjänares plågor och upprättelse

4Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
5När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
6Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
7Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.
8Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram.
9Ja, Herren Gud hjälper mig,
vem kan då få mig fälld?
De blir som utslitna kläder,
malen skall äta upp dem.

10Vem bland er fruktar Herren
och lyssnar på hans tjänare,
som vandrar i mörker
utan en strimma av ljus
men sätter sin lit till Herrens namn
och förtröstar på sin Gud?
11Alla ni som gör upp eld
och tänder brandpilar,
gå genom er flammande eld
och bland era brinnande pilar!
Det är jag som låter detta drabba er,
ni blir liggande i plågor.

50:1 skilsmässobrevet Det skriftliga beviset på att ett äktenskap var upplöst och att kvinnan därför hade rätt att gifta om sig; jfr 5 Mos 24:1 ff. Familj.

50:1 sälja er Den som inte betalade sina skulder kunde tvingas lämna sina barn som slavar till fordringsägaren; jfr 2 Mos 21:7; Neh 5:5.

50:4 mig Den som talar är troligen Israel, som här personifieras som en profet; jfr noter till 42:1 och 49:1 ff. Enligt en annan uppfattning är det profeten själv som talar.

50:4 en lärjunges tunga ... mod Grundtextens innebörd osäker. Lärjunge.

Herrens löfte till Israel

51 1Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Tänk på klippan ni är huggna ur,
på schaktet ni har hämtats från.
2Tänk på Abraham, er far,
och Sara, som födde er.
En enda var han när jag kallade honom,
men genom min välsignelse blev han många.
3Herren tröstar Sion,
ger tröst åt hennes ruiner.
Han gör hennes öken lik Eden,
hennes ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje skall råda där,
lovsångens toner ljuda.

4Lyssna på mig, alla folk,
ni folkslag, hör noga på!
Från mig skall lagen utgå,
min rätt skall bli ett ljus för folken.
Snabbt 5nalkas min rättfärdighet,
min hjälp är på väg,
med mäktig arm skipar jag rätt bland folken.
Fjärran länder väntar på mig,
de sätter sitt hopp till min makt.
6Lyft blicken mot himlen,
betrakta jorden därunder.
Himlen skall lösas upp som rök,
jorden slitas ut som en klädnad
och dess invånare dö som flugor.
Men min hjälp varar i evighet,
min rättfärdighet går aldrig om intet.

7Hör på mig, ni som vet vad rättfärdighet är,
du folk som bär min lag i hjärtat.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras smädelser.
8Malen skall äta upp dem som kläder,
larverna skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar i evighet,
min hjälp i släkte efter släkte.

Herrens makt som skapare och befriare

9Vakna upp, vakna upp,
klä dig i makt och styrka, Herre!
Vakna upp som i forna dagar,
som i gången tid.
Det var du som högg ner Rahav,
du som genomborrade draken.
10Det var du som torkade ut havet,
vattnet i det stora djupet,
du som gjorde havsbottnen till en väg,
där de befriade kunde tåga fram.
11De som Herren har friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.

12Jag, jag är den som tröstar er.
Varför fruktar du människor,
de dödliga, som är som gräset?
13Varför glömmer du Herren, din skapare,
han som har spänt upp himlen
och lagt jordens grund?
Du lever i ständig skräck
för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
men vad blir det av förtryckarens vrede?
14Snart skall den fjättrade befrias,
han skall inte läggas i graven,
och aldrig skall han sakna bröd.
15Jag är Herren, din Gud,
som rör upp havet i dånande vågor,
han vars namn är Herren Sebaot.
16Jag lade mina ord i din mun
och gömde dig under min skyddande hand,
jag spände upp himlen
och lade jordens grund,
jag sade till Sion: "Du är mitt folk."

Israel slipper Herrens vredes bägare

17Vakna, vakna!
Res dig, Jerusalem,
du som ur Herrens hand
fått hans vredes bägare att dricka,
du som måste tömma kalken i botten,
bägaren som får dig att ragla.
18Av alla de söner hon fött
är det ingen som leder henne,
av alla de söner hon fostrat
är det ingen som tar henne vid handen.
19Dubbelt drabbad är du
- vem ömkar dig?
Våld och förödelse, svält och svärd
- vem tröstar dig?
20Dina söner ligger hjälplösa i gathörnen,
som antiloper i fångstnät,
berusade av Herrens vrede,
av din Guds raseri.
21Hör därför detta, du plågade,
du som är drucken, fast inte av vin.
22Så säger din härskare,
Herren, din Gud, som kämpar för sitt folk:
Bägaren som får dig att ragla
tar jag nu ur din hand,
kalken, min vredes bägare,
skall du inte mer dricka.
23Jag räcker den till dem som plågat dig,
som sade till dig:
"Lägg dig ner, vi skall gå här!"
och tvang dig att göra din rygg till mark,
till en gata att gå på.

51:2 genom min välsignelse blev han många Se 1 Mos 12:2; 22:16 f.

51:9 f. I hebreisk poesi skildras skapelsen ibland som Herrens kamp mot ett vidunder, som kan kallas Rahav, Leviatan, draken, havet eller det stora djupet och som representerar kaosmakterna. Uttåget ur Egypten beskrivs på flera ställen i GT med bilder som hämtats ur denna skapelsemyt. Jfr Ps 89:10 ff. med not. Drake.

51:17 bägare Se not till Ps 75:9.

Sions kommande lycka och Herrens återkomst

52 1Vakna upp, vakna upp,
klä dig i din styrka, Sion,
klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, heliga stad.
Ingen oomskuren och oren
skall mer komma in i dig.
2Skaka dammet av dig,
res dig, du fångna Jerusalem,
lös bojorna kring din hals,
du fångna dotter Sion.

3Så säger Herren:
Ni blev sålda för ingenting,
och utan betalning skall ni friköpas.

4Så säger Herren Gud: Mitt folk begav sig för länge sedan till Egypten för att bo där en tid. Sedan förtrycktes de orättfärdigt av Assyrien. 5Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela tiden. 6Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.

7Härligt är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen,
han som bär bud om seger,
som ropar ut goda nyheter,
bär bud om räddning
och säger till Sion:
"Din Gud är konung!"
8Hör, dina väktare ropar och jublar.
Med egna ögon ser de
hur Herren vänder åter till Sion.
9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
Herren tröstar sitt folk
och friköper Jerusalem.
10Herren visar sin makt och helighet
inför alla folk,
hela jorden skall se
hur vår Gud räddar oss.

11Bort, bort! Dra ut därifrån,
rör inte vid något orent!
Håll er rena när ni drar ut,
ni som bär Herrens kärl.
12Ni drar ju inte ut i hast,
ni är inte på flykt,
ty Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.

Herrens lidande tjänare

13Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
14Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
15Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
53 1Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?

52:1 Kläder. Sion.

52:11 därifrån Från Babylonien.

52:11 Herrens kärl De heliga kärlen från templet i Jerusalem, som förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar; se 2 Kung 24:13; 25:14 f.; 2 Krön 36:7, 10, 18.

52:12 Versen anspelar på uttåget ur Egypten, då folket måste lämna landet i stor hast; jfr 2 Mos 12:11, 33, 39; 5 Mos 16:3. När man nu lämnar Babylonien kommer Herren själv att leda uttåget liksom den gången; jfr 2 Mos 13:21; 14:19 f.

52:13 ff. Avsnittet 52:13‑53:12 är svårtolkat. Ställvis är texten sannolikt skadad, och översättningen är osäker. Tjänaren, som här beskrivs som lidande, död och upprättad, kan liksom annars i Jes 40‑55 avse Israel eller en grupp inom folket; se noter till 42:1; 49:1 ff.; 50:4. Enligt en annan tolkning är tjänaren en person, t.ex. profeten själv eller en kung. I NT tillämpas utsagorna om den lidande tjänaren på Jesus. Messias.

52:15 häpna Det hebreiska ordets betydelse osäker.

2Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

53:10 den han sargat ... skuldoffer Rättelse; MT troligen skadad.

53:11 ljuset Med två Qumran-handskrifter och Septuaginta; ordet saknas i MT.

53:12 Jag skall ... de mäktiga Eller "Jag skall ge honom de många som andel, han får de talrika som byte".

Sions upprättelse

54 1Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
2Gör mer plats åt ditt tält,
spänn ut dina tältdukar,
snåla inte,
gör linorna längre,
slå ner pluggarna stadigt.
3Åt söder och norr skall du utbreda dig,
dina ättlingar skall fördriva de främmande folken
och bosätta sig i de övergivna städerna.
4Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,
blygs inte, du skall inte förödmjukas.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
inte mer minnas änketidens smälek.
5Ty din man är han som har skapat dig,
han vars namn är Herren Sebaot,
din befriare är Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
8Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
9Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
10Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.

Det nya Jerusalems härlighet

11Du plågade, härjade,
du som ingen tröstar,
jag låter dina stenar vila på spetsglans,
jag lägger grunden med safirer,
12jag gör dina tinnar av granater,
dina portar av beryller
och hela staden av ädla stenar.
13Alla dina barn skall fostras av Herren,
i fred och välgång skall dina barn leva.
14Rättfärdighet skall vara din grund.
Du skall vara långt från förtrycket
- du har inget att frukta -
långt från fördärvet
- det skall inte nå dig.
15Om någon går till angrepp
är det inte jag som vållat det,
och vem som än angriper dig
skall falla för din hand.
16Det är jag som skapar smeden,
han som blåser på kolelden
och formar vapnen för deras värv,
jag skapar förgöraren som skall förinta.
17Men inget vapen som smids mot dig
skall ha framgång,
alla som för talan mot dig
skall du få fällda.
Detta är Herrens tjänares lott,
jag ger dem segern,
säger Herren.

54:1 du ofruktsamma Sion.

54:4 din ungdoms skam, änketidens smälek Tiden i Egypten och den babyloniska fångenskapen.

54:5 Sebaot. Helig.

54:11 jag låter dina stenar vila på spetsglans Grundtextens innebörd osäker. - Spetsglans är en antimonmalm.

54:12 beryller Det hebreiska ordets betydelse osäker.

Herrens förbund består

55 1Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
2Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
3Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
4Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.

Maning att lita på Herrens ord

6Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
8Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
9Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
10Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
11så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.

12I glädje skall ni tåga ut
och ledas hem i trygghet.
När ni kommer
brister berg och höjder ut i jubel,
markens alla träd klappar händer.
13I stället för törne skall det växa cypresser,
i stället för nässlor myrten.
Det skall vara ett äreminne åt Herren,
ett evigt, oförgängligt tecken.

55:3 den nåd jag visat David Herrens välgärningar mot David, framför allt hans löfte att Davids ätt alltid skulle få sitta på Israels tron; se 2 Sam 7:12‑16.

55:4 vittne David vittnade genom sina segrar om Herrens makt.

55:8 f. Plan.

Herrens tempel är öppet för alla

56 1Så säger Herren:
Håll er till det som är rätt
och handla rättfärdigt,
ty min hjälp kommer snart,
min rättfärdighet skall segra.
2Lycklig den som handlar så,
den människa som håller fast vid detta:
att iaktta sabbaten och inte vanhelga den
och att avhålla sig från allt ont.
3Främlingen som sluter sig till Herren
skall inte säga:
"Herren håller mig skild från sitt folk",
och den snöpte skall inte säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4Ty så säger Herren:
Snöpta som iakttar mina sabbater,
som gärna gör min vilja
och håller fast vid mitt förbund,
5de skall i mitt hus, inom mina murar,
få ett namn, ett äreminne
som är bättre än söner och döttrar.
Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem.
6Främlingar som sluter sig till Herren
och vill göra tjänst hos honom,
älska Herrens namn och vara hans tjänare,
ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den
och håller fast vid mitt förbund
7får komma till mitt heliga berg
och glädjas i mitt bönehus,
och deras brännoffer och slaktoffer
skall jag ta emot på mitt altare.
Mitt hus skall kallas
ett bönens hus för alla folk.
8Detta är Herren Guds ord,
han som samlar det skingrade Israel:
Ännu fler skall jag samla
till dem som redan är samlade.

Folkets försumliga ledare

9Kom, alla vilda djur, och ät,
kom, alla djur i skogen!
10Väktarna är alla blinda,
de märker ingenting.
Stumma hundar är de,
som inte kan skälla,
de ligger och dåsar,
de älskar att sova.
11Men det är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Skall de vara herdar,
de som inget förstår?
Alla går sina egna vägar,
varenda en vill roffa åt sig.
12"Kom, jag tar fram vin,
vi tar oss ett rus!
Och i morgon blir det som i dag,
ja, ännu bättre."

56:1 Med kap. 56 börjar den tredje delen av Jesajaboken (se noter till 1:1 och 40:1). Den historiska situationen är åter en annan: israeliterna är inte längre i exil i Babylonien utan har kunnat återvända till sitt land, sedan babyloniernas välde störtats av perserna 539 f.Kr. Förkunnelsens bakgrund är situationen efter hemkomsten. Om kap. 56‑66 är ett enhetligt avsnitt av en enda anonym profet (ofta kallad "Den tredje Jesaja") eller härrör från flera olika författare är osäkert. Dateringar av de enskilda styckena är också osäkra.

56:2 Sabbat.

56:3 De som här välkomnas till den israelitiska gudstjänsten var enligt Moses lag utestängda därifrån; se 5 Mos 23:1 ff. och jfr Esr 2:62; Neh 7:64.

56:10 Väktarna Israels ledare. Ordet används annars vanligen om profeter med uppgift att varna folket; jfr Jer 6:17; Hes 3:17; 33:2‑9.

57 1Den rättfärdige går under,
och ingen bryr sig om det,
de trogna rycks bort,
och ingen märker det.
Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,
2men han skall få frid.
De som fört ett rättrådigt liv
skall få gå till vila.

Varningsord till avgudadyrkarna

3Kom hit, ni barn av en trollpacka,
avlade i otukt och hor!
4Vem gör ni er lustiga över?
Varför gör ni grimaser
och räcker ut tungan?
Ni är själva brottets barn,
lögnens avkomma,
5ni som brinner av brunst bland terebinterna,
under alla grönskande träd,
ni som slaktar era barn i ravinerna,
djupt inne i klippornas skrevor.
6Bland ravinens stenblock hör du hemma,
det är där du har din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skall jag finna mig i detta?
7På ett högt berg gör du dig en bädd
och går dit upp för att offra.
8Du ställer ditt tecken
innanför dörr och dörrpost.
Du lämnar mig, du blottar dig
och gör plats i bädden,
du tar för dig av dem,
du älskar att ligga med dem,
lystet ser du på deras kön.
9Du slösar olja på Melek
och är frikostig med dina salvor.
Du sänder dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner i dödsriket.
10Du blir trött av allt du håller på med
men säger aldrig att det är lönlöst.
Du finner ny styrka och mattas inte.
11Vem är du rädd för,
vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig och inte tänker på mig?
Jag har ju tigit och varit dold,
mig fruktar du inte.
12Men nu förklarar jag:
Dina rättfärdiga gärningar
kommer inte att hjälpa dig.
13Må din gudahop rädda dig
när du ropar på hjälp!
Nej, vinden tar dem allesammans,
en vindfläkt för bort dem.
Men den som tar sin tillflykt till mig,
han skall få landet som egendom
och ta mitt heliga berg i besittning.

Tröstande ord till de modlösa

14Han säger:
Bryt väg, bana väg,
röj undan hindren för mitt folk!
15Så säger han som är hög och upphöjd,
han som tronar i evighet
och vars namn är heligt:
Jag tronar upphöjd och helig
men finns hos den modlöse och försagde.
Jag ger de försagda mod,
ger de modlösa kraft.
16Jag skall inte ständigt hålla räfst,
inte vredgas för evigt -
då skulle livsanden förgås,
de levande väsen jag skapat.
17Jag blev vred över deras syndiga girighet,
jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.
18Jag har sett vad de hållit på med,
men jag skall bota dem,
leda dem och ge dem tröst.
Hos de sörjande 19skapar jag lovsång.
Frid och lycka åt alla, fjärran och nära,
säger Herren,
jag skall bota dem.
20Men de gudlösa är som ett upprört hav,
det blir aldrig stilla,
dess vågor rör upp dy och slam.
21De gudlösa får aldrig någon lycka,
säger min Gud.

57:3 barn av en trollpacka De avfälliga israeliterna; jfr t.ex. Mik 5:12.

57:3 otukt och hor Bild för dyrkan av främmande gudar.

57:5 bland terebinterna, under alla grönskande träd Syftar på den kanaaneiska fruktbarhetskulten; jfr not till 1:29.

57:5 slaktar era barn Anklagelser om barnoffer, riktade både mot främmande folk och mot israeliterna själva, förekommer på flera ställen i GT; jfr not till Hes 16:20.

57:6 stenblock Det hebreiska ordets betydelse osäker.

57:8 du tar för dig ... deras kön Grundtextens innebörd osäker.

57:8 tecken Det är oklart vad som avses, möjligen en kultisk fallossymbol.

57:9 Melek Kanaaneisk gud; Molok.

57:10 ny styrka Grundtextens innebörd osäker.

57:19 lovsång Grundtextens innebörd osäker.

Rätt fasta och sabbat

58 1Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en hornstöt,
förkunna för mitt folk deras brott,
för Jakobs ätt deras synd.
2Dag efter dag söker de mig
och vill lära sig följa mina vägar.
Likt ett folk som handlar rättfärdigt
och inte har övergett sin Guds lag
ber de mig om regler för vad som är rätt
och älskar att nalkas Gud.
3"Ser du inte att vi fastar?
Märker du inte hur vi späker oss?"
Ni sköter era sysslor på fastedagen,
ni driver på era drängar,
4ni fastar under bråk och gräl
och skändliga slagsmål.
Som ni fastar i dag
blir inte er bön hörd i höjden.
5Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
6Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
7Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
8Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
9Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: "Här är jag."

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
10om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
11Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
12Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,
gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.
Du kommer att kallas
"den som murar igen rämnorna",
"den som gör det nedrivna beboeligt".

13Om du inte kränker sabbaten,
inte sköter dina sysslor på min helgdag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och värd att ära,
om du ärar den och inte utför det du brukar,
inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,
14då skall du få fröjdas över Herren,
jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.
Herren har talat.

58:3 Fasta.

58:3 drängar Det hebreiska ordets betydelse osäker.

58:11 ödemarken Det hebreiska ordets betydelse osäker.

58:14 föra dig fram över landets höjder Se not till 5 Mos 32:13.

Folkets synder

59 1Herrens arm är inte för svag för att rädda,
hans öra inte för dövt för att höra.
2Det är era synder som skiljer er från er Gud,
era brott får honom att vända sig bort
och inte höra.
3Era händer är fläckade av blod,
era fingrar av synd,
era läppar uttalar lögner,
på era tungor finns svek.
4Ingen anklagar någon rättvist,
ingen fäller en ärlig dom.
De förtröstar på tomhet,
deras ord är falska,
de går havande med ofärd
och föder olycka.
5De kläcker ormägg
och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
en giftorm kläcks om de krossas.
6Deras väv duger inte till kläder,
deras verk inte att skyla sig med.
Deras gärningar bringar olycka,
våldsdåd förövar de.
7De skyndar till allt som är ont
och är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras planer bringar olycka,
våld och förödelse kantar deras väg.
8Vägen till lycka känner de inte,
där de går finns ingen rätt.
De slår in på orätta vägar,
den som vandrar där finner ingen lycka.

Klagan och syndabekännelse

9Därför är rätten långt ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus men mörker råder,
på solens glans men vandrar i dunkel.
10Vi famlar längs väggen som blinda,
famlar som om vi saknade ögon,
mitt på dagen snavar vi som när det skymmer,
mitt i livet är vi som de döda.
11Alla brummar vi som björnar,
klagar som duvor.
Vi väntar på vår rätt, men förgäves,
på räddningen, men den är långt ifrån oss.
12Många är våra brott, det vet du,
våra synder vittnar mot oss.
Vi tänker på våra brott
och vet att vi har felat.
13Vi har avfallit och förnekat Herren,
vänt oss bort från vår Gud.
Våld och falskhet har vi förkunnat,
viskat lögner vi själva tänkt ut.
14Rätten trängs tillbaka,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
ärligheten snubblar på torget,
redbarheten kan inte komma fram.
15Ärligheten har gått förlorad,
den som skyr det onda blir plundrad.

Herrens hjälp till de botfärdiga

Herren såg med misshag
att det inte fanns någon rätt.
16Han såg att ingen trädde fram
och häpnade över att ingen ingrep.
Då gav hans styrka honom seger,
hans rättfärdighet var hans stöd.
17Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk
och satte segerns hjälm på sitt huvud,
klädde sig i hämndens dräkt
och svepte sig i harmens mantel.
18Med vrede lönar han sina fiender
för vad de har gjort,
han vedergäller sina ovänner,
vedergäller fjärran länder.
19Från öst till väst skall man frukta
Herrens namn och hans härlighet,
när han kommer likt en våldsam flod
som Herrens vind driver fram.
20Han kommer till Sion som befriare,
till dem i Jakob som upphör med sina brott,
säger Herren.

21Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.

59:5 en giftorm kläcks om de krossas Grundtextens innebörd osäker. Annan tolkning "ur det skämda kläcks fördärv".

59:12 Vittna.

Jerusalems kommande härlighet

60 1Res dig, stråla i ljus!
Ditt ljus är här,
Herrens härlighet går upp över dig.
2Jorden är höljd i mörker,
töcken omger folken,
men över dig skall Herren stråla,
över dig skall hans härlighet visa sig.
3Folken skall vandra mot ditt ljus,
kungar mot glansen av din soluppgång.
4Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bär man i famnen.
5När du ser det skall du stråla av lycka,
ditt hjärta skall bäva och bulta,
när havets skatter kommer i din ägo
och folkens rikedomar blir dina.
6Kameler i mängd skall fylla ditt land,
dromedarer från Midjan och Efa.
Från Saba kommer de alla
med last av guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens ära.
7Kedars fårhjordar samlas hos dig,
baggar från Nevajot står till din tjänst.
Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare
och öka mitt tempels härlighet.
8Vad är det som kommer flygande som moln,
som duvor till ett duvslag?
9Det är kustländernas fartyg som samlas
med Tarshish-skepp i täten
för att hämta dina söner från fjärran land
med allt deras silver och guld,
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, som skänker dig härlighet.
10Främlingar skall bygga upp dina murar
och deras kungar stå till din tjänst.
Jag straffade dig i min vrede
men visar dig barmhärtighet i min kärlek.
11Dina portar skall aldrig stängas,
de skall stå öppna dag och natt,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.

12Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under - folken skall förintas.

13Libanons prakt skall föras till dig,
cypress, alm och pinje,
för att skänka härlighet åt min helgedom.
Jag skall ära platsen där mina fötter vilar.
14Bugande skall dina förtryckare komma till dig,
de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter.
De skall kalla dig "Herrens stad",
"Sion som tillhör Israels Helige".
15Du var övergiven och försmådd,
ingen besökte dig,
men jag skall låta dig bli till evig stolthet,
en glädje för alla släkten.
16Du skall dia folkens mjölk,
dia kungars bröst.
Då skall du inse
att jag, Herren, är den som räddar dig,
att Jakobs Mäktige befriar dig.
17Jag ger dig guld i stället för koppar,
ger dig silver i stället för järn,
koppar i stället för trä,
järn i stället för sten.
Freden skall vara din överhet,
rättfärdigheten din fogde.
18Man skall inte mer se våld i ditt land,
förtryck och förödelse inom dina gränser.
Dina murar skall du kalla "räddning",
dina portar "lovsång".
19Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa dig med sitt sken.
Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20Din sol skall aldrig gå ner
och din måne aldrig avta,
ty Herren är ditt eviga ljus,
din sorgetid är förbi.
21Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga,
och de skall för evigt äga landet.
De är skott som jag har planterat,
jag har skapat dem för att visa min härlighet.
22Av den minste blir det en skara på tusen,
den ringaste blir till ett mäktigt folk.
Jag, Herren, skall låta det ske snabbt,
när tiden är inne.

60:1 Härlighet.

60:5 havets skatter Rikedomar som fraktas över havet av sjöfararländer.

60:6 Efa En midjanitisk klan; jfr 1 Mos 25:4. Saba.

60:7 Kedar, Nevajot Arabiska nomadstammar; jfr noter till 21:16; 1 Mos 25:13 ff.

60:9 Tarshish.

60:13 Libanons prakt Cederträ från Libanon.

60:16 Jakobs Mäktige Gudsnamn.

60:19 Ljus.

Nådens år

61 1Herren Guds ande fyller mig,
ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig
att frambära glädjebud till de betryckta
och ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna,
befrielse för de fjättrade,
2att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3och ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De skall kallas "rättfärdighetens träd",
som Herren planterat för att visa sin härlighet.
4De uråldriga ruinerna skall byggas upp,
det sedan länge förfallna sättas i stånd,
man skall på nytt bygga upp förstörda städer,
som legat öde släkte efter släkte.
5Främlingar skall valla hjordarna åt er,
era åkrar och vingårdar skötas av utlänningar.
6Ni själva skall kallas Herrens präster,
vår Guds tjänare skall ni heta.
Ni skall leva av folkens rikedomar,
deras skatter skall tillfalla er.

7De har fått dubbelt upp av skam,
spott och spe har kommit dem till del,
därför skall de få dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8Ty jag är Herren, som älskar rättvisa
och hatar plundring och brott.
Jag är trofast och skall löna dem,
sluta ett evigt förbund med dem.
9Deras barn skall aktas bland folken,
deras ättlingar bland alla folkslag.
Alla som ser dem skall märka
att de är ett släkte som Herren välsignat.

10Min glädje har jag i Herren,
jag jublar över min Gud,
ty han har klätt mig i segerns dräkt
och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen sätter på sig turbanen
och bruden pryder sig med sina smycken.
11Liksom jorden får grödan att spira
och trädgården låter sådden skjuta upp,
så låter Herren Gud rättfärdigheten spira
och äran växa inför alla folk.

61:1 Smord.

61:2 hämndens dag Troligen ett stelnat uttryck. Eftersom Herrens hämnd på Israels fiender samtidigt innebar Israels triumf kunde uttrycket användas som en synonym till "segerns dag" även på ett ställe som detta, där inga fiender nämns; jfr 63:4.

Jerusalems upprättelse

62 1För Sions skull skall jag inte tystna,
för Jerusalems skull inte tiga,
förrän upprättelsens morgon gryr
och hennes räddning lyser som ett bloss.
2Folken skall se din upprättelse,
alla kungar se din härlighet.
Du skall få ett nytt namn,
som Herren själv förkunnar,
3du blir en praktfull krona i Herrens hand,
ett kungligt diadem i din Guds händer.
4Du skall inte längre kallas "den övergivna",
ditt land inte längre kallas "den förskjutna",
utan du skall heta "hon som jag har kär"
och ditt land "den äkta makan".
Ty Herren har dig kär
och ditt land skall äktas av honom.
5Som när en ung man äktar en flicka,
så skall han som bygger upp dig ta dig till äkta,
och som brudgummen gläds åt sin brud,
så skall din Gud glädjas över dig.

6På dina murar, Jerusalem, ställer jag väktare.
De skall aldrig tystna, varken dag eller natt.
Ni som ropar till Herren, ge er ingen ro!
7Och ge honom ingen ro,
förrän han upprättar Jerusalem
och hela jorden sjunger dess lov.
8Herren svär vid sin högra hand,
vid sin starka arm:
Aldrig mer skall jag ge din säd
som föda åt dina fiender,
främlingar skall inte dricka ditt vin,
det som du har arbetat med.
9Nej, de som bärgar säden skall äta den,
och de skall prisa Herren,
de som skördar vinet skall dricka det
på mina heliga förgårdar.

10Fram, fram genom portarna!
Bana väg för folket!
Bryt väg, bryt väg,
röj undan alla stenar!
Höj ett fälttecken för folken!
11Herren förkunnar över hela jorden:
Säg till dotter Sion:
Se, din räddare kommer.
Sin segerlön har han med sig,
de han vunnit går framför honom.
12De skall kallas "det heliga folket",
"de som Herren befriat",
och du skall heta "den man söker sig till",
"staden som aldrig blir övergiven".

62:1 Sion.

62:9 de skall prisa Herren ... på mina heliga förgårdar Syftar på förstlingsoffret (se 2 Mos 23:19), då man under tacksägelser offrade det första av årets gröda.

Herrens hämnd på de främmande folken

63 1"Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i röda kläder,
som praktfull i sin dräkt
går fram med väldig kraft?"
Jag är den som förkunnar rättfärdighet,
den som har makt att rädda.
2"Varför är din dräkt så röd,
dina kläder som en vintrampares?"
3Jag har ensam trampat vinpressen,
ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade dem i min harm.
Saften stänkte på mina kläder,
hela min dräkt blev fläckad.
4Jag hade bestämt en hämndens dag,
befrielsens år var inne.
5Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp,
jag häpnade över att ingen gav mig stöd.
Då gav min styrka mig seger,
min vrede blev mitt stöd.
6Jag trampade folken i min vrede,
krossade dem i min harm.
Jag lät deras blod flyta på marken.

Herrens godhet mot Israel i forna dagar

7Jag vill förkunna Herrens kärlek,
prisa Herren för allt han gjort för oss,
allt det goda han gjort för Israels folk
i sin barmhärtighet och sin stora kärlek.
8Han sade: De är ju mitt folk,
barn som aldrig sviker.
Därför blev han deras räddare 9i all nöd.
Det var inget sändebud, ingen ängel
utan han själv som räddade dem,
det var han som befriade dem
av kärlek och medömkan.
Alltid i gångna tider
lyfte han upp dem och bar dem.
10Men de trotsade honom
och bedrövade hans heliga ande.
Han förvandlades till deras fiende,
och han stred mot dem.
11Då tänkte hans folk på gångna tider:
Var är han som drog upp ur vattnet
herden för sin hjord?
Var är han som ingöt
sin heliga ande i hans bröst,
12han som lät sin härliga makt
gå vid Moses högra sida,
han som klöv havet framför dem
och skapade sig ett evigt namn,
13han som förde dem genom djupen?
Som hästen på heden
gick de fram utan att snava.
14Likt boskap på väg ner i dalen
fördes de av Herrens ande.
Så ledde du ditt folk
och skapade dig ett härligt namn.

Israels klagan

15Blicka ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var är din lidelse och din kraft?
Din ömhet och barmhärtighet vägrar du mig.
16Du är ju vår fader,
Abraham vill inte veta av oss,
Israel erkänner oss inte.
Du, Herre, är vår fader,
alltid har du hetat vår befriare.
17Varför låter du oss gå vilse
och överge dina vägar, Herre,
varför gör du våra hjärtan hårda,
så att vi inte fruktar dig?
Ändra dig för dina tjänares skull,
de stammar som är din egendom.
18Varför får gudlösa beträda din helgedom,
våra fiender trampa omkring i ditt tempel?
19Det är som om du aldrig varit vår härskare,
som om ditt namn inte hade utropats över oss.

63:1 Edom, Bosra Se noter till 34:5, 6.

63:3 ingen från folken Syftningen är oklar, men troligen avses att Herren inte anlitade mänskliga redskap, t.ex. en främmande kung; jfr 7:20; 45:1.

63:3 Vrede.

63:11 herden för sin hjord Mose; se not till 2 Mos 2:10.

63:16 Abraham ... erkänner oss inte Innebörden är oklar. Möjligen är orden ett uttryck för att man inte längre fann tröst i tanken på att härstamma från patriarkerna.

63:16 Fader.

63:18 Varför ... beträda Rättelse; MT oklar och troligen skadad.

63:19-64:1 Motsvarar i MT 63:19; Kapitel- och versindelning.

Bön och syndabekännelse

64 1O att du slet itu himlen och steg ner,
så att bergen bävade inför dig,
2som när elden bränner upp riset,
som när elden får vattnet att koka!
Fienden skulle lära känna ditt namn
och folken darra inför dig
3när du utförde underverk
som vi inte väntade oss
4och aldrig förr hade hört om.
Inget öra har hört, inget öga har sett
någon annan gud än dig gripa in
för dem som hoppas på honom.
5Du tar dig an dem som med glädje gör det rätta,
dem som följer dig och tänker på dig.

Fast du vredgades syndade vi.
[---]
6Vi har alla blivit som något orent,
en nersölad dräkt är all vår rättfärdighet.
Vi vissnar alla som löv,
och likt vinden sveper våra synder bort oss.
7Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
och utlämnat oss åt våra synder.
8Men du, Herre, är vår fader.
Vi är leran och du har format oss,
vi är alla ett verk av din hand.
9Låt inte din vrede rasa, Herre,
minns inte för evigt våra synder.
Se på oss, vi är alla ditt folk.
10Dina heliga städer har blivit öken,
Sion har blivit öken,
Jerusalem ligger öde.
11Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder prisade dig,
har förtärts av eld,
det käraste vi hade är skövlat.
12Kan du ändå vara overksam, Herre,
skall du tiga och plåga oss så?

64:4 Inget öra har hört Rättelse; MT har "de har inte lyssnat".

64:5 [---] Text.

Avgudadyrkarnas straff

65 1Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,
lät mig finnas av dem som inte sökte mig.
"Här är jag, här är jag!" sade jag
till ett folk som inte åkallade mitt namn.
2Ständigt har jag räckt ut händerna
mot ett tredskande folk,
som vandrar den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3det folk som öppet kränker mig hela tiden.
De förrättar offer i trädgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren.
4De håller till i gravkamrar
och tillbringar natten på lönnliga platser,
de äter fläsk och lagar soppa på orent kött.
5De säger: "Håll dig undan, rör mig inte,
min helighet kan smitta!"
Sådana är som rök i min näsa,
som en ständigt brinnande eld.
6Det står upptecknat inför mig,
jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem
7för deras och deras fäders synder, säger Herren.
De tände offereld på bergen
och smädade mig på kullarna.
Nu får de plikta för vad de gjort,
vedergällningen skall drabba dem.

De trognas lön och de trolösas straff

8Så säger Herren:
Så länge det finns saft i druvorna säger man:
"Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!"
Likadant skall jag göra med mina tjänare,
jag skall inte förkasta dem alla.
9Jag skall låta Jakob få ättlingar
och ge Juda en arvinge till mina berg.
Mina utvalda skall äga landet,
mina tjänare får bo där.
10För mitt folk som söker mig
skall Sharon bli till betesmark för fåren
och Akors dal till viloplats för boskap.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet för Gad
och blandar vinet åt Meni,
12er skall jag utlämna åt svärdet,
ni måste alla böja knä för att slaktas.
Ty jag kallade men ni svarade inte,
jag talade men ni lyssnade inte,
ni gjorde det som var ont i mina ögon,
valde det som misshagade mig.
13Ja, så säger Herren Gud:
Mina tjänare skall äta, ni skall hungra,
mina tjänare skall dricka, ni skall törsta,
mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas,
14mina tjänare skall jubla av lycka,
men ni skall gråta av sorg
och jämra er i förtvivlan.
15Det namn ni lämnar efter er
skall mina utvalda bruka som en förbannelse,
när de önskar att Herren Gud skall döda någon.
Men mina tjänare skall få ett nytt namn,
16och den som önskar sig välsignelse i landet
skall bruka det som en välsignelse.
Den som svär en ed i landet
skall svära vid Gud, den trofaste.

Löfte om förlåtelse och framtida lycka

De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
17Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord.
Det som varit skall man inte mer minnas,
inte längre tänka på.
18Nej, gläd er och jubla för evigt
över det som jag skapar.
Jag skapar om Jerusalem till jubel
och dess folk till glädje.
19Jag skall jubla över Jerusalem
och glädjas över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt och klagan,
20där skall aldrig mer ske att spädbarn dör
eller att gamla inte får leva sin tid ut.
Den dör ung som dör hundraårig,
den som inte blir hundra anses förbannad.
21De skall bygga hus och bo i dem,
odla vingårdar och äta deras frukt.
22Det de byggt skall inte bebos av andra,
det de odlat inte ätas av andra.
Alla i mitt folk skall bli gamla som träden,
mina utvalda får njuta frukten av sin möda.
23De skall inte arbeta förgäves
och föda barn till en snar död,
ty de är ett släkte som Herren välsignat,
de och deras ättlingar.
24Då skall detta ske:
Innan de ropar svarar jag dem,
medan de ännu talar bönhör jag dem.
25Vargen och lammet betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen.
Och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
sker något ont eller vrångt,
säger Herren.

65:1 som inte frågade mig, som inte sökte mig Dvs. genom att be om orakelsvar.

65:4 fläsk, orent kött Svinet räknades till de orena djuren; se 3 Mos 11:7; 5 Mos 14:8. "Orent kött" kan avse kött av orena djur eller offerkött som förvarats mer än tre dagar; se 3 Mos 7:18; 19:7. Renhet.

65:5 min helighet kan smitta Helighet kunde överföras genom fysisk kontakt och ansågs farlig för den som inte var behörig att komma i kontakt med det heliga. Avgudadyrkarna förhäver sig genom att mena sig äga samma helighet som Herrens präster, som blev heliga genom att röra vid det som tillhörde Herren.

65:9 Utvald.

65:10 Akors dal Belägen på gränsen mellan Benjamin och Juda, troligen nära Jeriko; jfr Jos 7:24.

65:10 Sharon Se not till 33:9; Höga v 2:1.

65:11 Gad, Meni Namnen kan återges med "lycka" och "öde". De betecknar ödesgudomligheter, kanske ett gudapar, troligen med kanaaneiskt ursprung.

65:15 bruka som en förbannelse Jer 29:22 ger ett exempel på hur en sådan förbannelseformel kunde lyda. Jfr välsignelseformeln, t.ex. 1 Mos 48:20. Namn.

65:25 Och jord är ormens föda Orden tycks bryta sammanhanget och kan vara ett sent tillägg, en anspelning på 1 Mos 3:14.

Sann och falsk gudsdyrkan

66 1Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden min fotapall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2Allt detta har mina händer gjort,
allt detta är mitt, säger Herren.
Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an,
den som bekymrar sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dräper människor,
man offrar får och bryter nacken av hundar,
man skänker matoffer och frambär svin,
offrar rökelse och hyllar avgudar.
De har valt att gå sina egna vägar
och njuter av sina vidrigheter.
4Därför har jag valt att gå hårt fram
och låter dem drabbas av det de fruktar.
Ty jag ropade men ingen svarade,
jag talade men de lyssnade inte,
de gjorde det som var ont i mina ögon,
valde det som misshagade mig.

Herrens räddning och vedergällning

5Hör Herrens ord,
ni som bekymrar er om hans ord.
Era bröder som hatar er
och stöter ut er för mitt namns skull,
de säger:
"Må Herren visa sin makt,
så att vi får se er glädjas."
Men de skall stå där med skam.

6Hör larmet från staden,
hör dånet från templet,
dånet när Herren vedergäller
sina fiender för vad de gjort.
7Innan värkarna kommit föder hon,
innan smärtorna börjat får hon en son.
8Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande!
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på ett ögonblick?
Ja, Sion föder sina barn
så snart som värkarna börjar.
9Skulle jag låta fostret tränga fram
och sedan hindra födelsen? säger Herren.
Skulle jag som låter födelsen ske
stänga moderlivet? säger din Gud.
10Gläds med Jerusalem,
jubla över henne,
alla som älskar henne.
Dela hennes glädje,
alla som har sörjt över henne.
11Då kan ni dia er mätta
och finna tröst i hennes famn,
suga och njuta
hennes tunga bröst.
12Så säger Herren:
Jag leder lycka till henne som en flod,
folkens skatter som en forsande ström.
Hennes barn skall bli burna i famnen
och bli gungade på knäet.
13Som en mor tröstar sitt barn,
så skall jag trösta er.
I Jerusalem skall ni finna tröst.
14När ni ser det skall era hjärtan glädjas,
era kroppar få nytt liv som det friska gräset.
Herrens tjänare skall lära känna hans makt,
fienderna hans vrede.
15Se, Herren kommer i eld,
hans vagnar är som en stormvind.
Han släpper lös sin glödande vrede,
straffar med lågor av eld.
16Ja, med eld och svärd
straffar Herren alla människor,
många skall dräpas av Herren.

17De som helgar och renar sig
för att gå in i trädgårdarna,
[---]
de som äter svinkött, kräldjur och råttor,
de skall alla gå under, säger Herren.

Alla folk skall samlas i Jerusalem

18Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. 19Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 20Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel. 21Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren.

22Liksom den nya himmel och den nya jord
som jag skapar skall bestå inför mig,
säger Herren,
så skall er ätt och ert namn bestå.
23Nymånadsdag efter nymånadsdag,
sabbat efter sabbat
skall alla människor komma och tillbe mig,
säger Herren.

24Man skall gå ut och beskåda liken
efter dem som förbröt sig mot mig:
maskarna i dem skall aldrig dö
och elden aldrig slockna.
Den synen blir en fasa för alla.

66:3 I versens fyra första rader anges i varje rad två olika handlingar, den första förtjänstfull, den andra förbjuden. Grundtexten är svårtolkad, men meningen tycks vara att israeliterna samtidigt som de bär fram de föreskrivna offren åt Herren också deltar i otillåtna religiösa bruk.

66:5 I versen avtecknar sig två rivaliserande grupper av israeliter, som båda gör anspråk på att vara de rätta gudsdyrkarna.

66:17 [---] Text.

66:19 dem som överlevt Vilka som avses är osäkert. I 45:20 syftar samma uttryck på grupper av främmande folk.

66:19 Namnen anger ytterområdena i den av israeliterna kända världen. Tarshish. Put, Lud Delar av Libyen. Meshek, Tuval Områden i Mindre Asien. Javan och de fjärran kustländerna Mindre Asiens kustområden och öar. Folknamn.

66:20 kärror, kameler De hebreiska ordens betydelse osäker.

66:21 bland dem Syftar troligen på de främmande folken. De prästerliga och levitiska tjänsterna var annars knutna till vissa israelitiska släkter. Profetens förkunnelse går här ännu längre än i 56:3 ff. (se not).

66:24 elden aldrig slockna Helvetet.

Till Höga visan

Till Jeremia