Bibeln
Gamla testamentet
Hesekiel
Tid och plats för Hesekiels syn
1 1Under det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag bodde bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen och jag såg en syn från Gud. 2Den femte dagen i månaden - det var under det femte året av kung Jojakins fångenskap - 3kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, vid floden Kevar i Kaldeen. Där rörde Herrens hand vid honom.
Hesekiels syn: de fyra varelserna och Herrens härlighet
4Jag såg en stormvind komma från norr - ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld. 5Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt, 6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar. 8Under vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. 9Deras vingar vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram. 10Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. 11Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. 12Var och en gick rakt fram. De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick. 13Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt blixtar. 14Varelserna for av och an likt blixtar.
15När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra. 16Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. 17De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig. 18Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna. 19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem. Och när varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen. 20Varelserna gick dit andekraften styrde dem, och hjulen lyfte alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem. 21När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från marken, lyfte hjulen alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
22Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade ett valv. Det hade en fruktansvärd glans som av is och välvde sig över deras huvuden. 23Under valvet höll de vingarna utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar skylde de kroppen. 24Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät det som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst - ett larm som från en krigshär. När de stannade sänkte de vingarna. 25Över valvet ovanför deras huvuden hördes ett dån, 26och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha mänsklig gestalt. 27Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld - det liknade en eldkrans - och från det som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av ljus. 28Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom.
Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala.
Hesekiel kallas till profet. Bokrullen
2 1"Människa", sade han, "res dig upp! Jag vill tala med dig." 2Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig. 3"Människa", sade han, "jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är. 4/5Till dessa människor med fräck uppsyn och hårt hjärta sänder jag dig. De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem. 6Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk. 7Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk. 8Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig."
9Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle. 10Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer. 3 1"Människa", sade han, "ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna." 2Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta. 3"Människa", sade han, "svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den." Jag åt den, och den smakade sött som honung.
4"Människa", sade han sedan, "gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord. 5Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna, 6inte till de många folk vars ord du inte kan förstå, folk med svårt eller obegripligt språk. Om det varit till dem jag sänt dig skulle de ha lyssnat på dig. 7Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna på dig, de vill ju inte lyssna på mig. Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan. 8Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård. 9Jag skall göra din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dem inte skrämma dig. De är ju ett motsträvigt folk." 10Sedan sade han: "Människa! Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet. 11Gå sedan till dina bortförda landsmän och tala till dem. Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’"
12En andekraft lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett väldigt dån då Herrens härlighet höjde sig från sin plats. 13Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen bredvid dem dundrade - ett väldigt dån. 14Andekraften lyfte mig och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd under färden, Herrens hand vilade tungt på mig. 15Och jag kom till de bortförda i Tel Aviv, som bodde vid floden Kevar, till den plats där de bodde. Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad.
Hesekiels uppdrag som väktare
16Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: 17Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 18Om jag säger till den gudlöse: "Ditt straff är döden" och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 19Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. 20Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 21Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige, inte syndar, skall han få leva därför att han lydde varningen, och du har räddat ditt liv.
Profeten skall fängslas och bli stum
22Där rörde Herrens hand vid mig. Han sade: "Gå ner i dalen. Jag vill tala med dig där." 23Jag begav mig ner i dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med ansiktet mot marken. 24Men jag fylldes av en andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: "Gå nu hem och stäng in dig. 25Människa! De kommer att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte kan gå ut bland dem. 26Jag skall låta din tunga klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk. 27Men när jag talar med dig skall jag lossa din tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk."
Förutsägelse om Jerusalems belägring
4 1Människa! Tag en lertavla och lägg den framför dig. På den skall du rista in en stad, Jerusalem. 2Sedan skall du belägra den. Kasta upp en belägringsvall och bygg en stormningsramp, slå upp ett härläger och ställ upp murbräckor omkring den. 3Ställ en järnplåt som en vägg av järn mellan dig och staden. Vänd dig mot den, och håll den belägrad. Du skall belägra den, och detta skall vara ett tecken för Israels folk.
4Lägg dig på vänster sida och bär Israels skuld. Så länge du ligger på den sidan skall du bära Israels skuld. 5De år de har syndat gör jag till lika många dagar för dig, 390 dagar. Så länge skall du bära Israels skuld. 6När de dagarna har gått skall du lägga dig ner igen, denna gång på höger sida, och bära Judas skuld 40 dagar. En dag för varje år skall du bära den. 7Vänd dig sedan med blottad arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot staden. 8Jag slår rep omkring dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän din belägringstid är över.
9Tag vete och korn, bönor och linser, hirs och emmer, blanda det i ett kärl och baka bröd av det. Det skall du ha som föda under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. 10Den mat du äter måste vägas: 20 siklar om dagen, det är vad du får äta under ett dygn. 11Det vatten du skall dricka måste mätas upp: en sjättedels hin är vad du får dricka under ett dygn. 12Ät maten i form av kornkakor. Baka dem i allas åsyn, med människoträck som bränsle. 13Och Herren sade: "Så skall israeliterna få äta sin mat, oren, bland de folk till vilka jag skall fördriva dem." - 14"Nej, min Herre och Gud", sade jag, "jag har aldrig gjort mig oren. Aldrig i hela mitt liv har jag ätit kött från självdöda eller rivna djur, och aldrig har orent offerkött kommit i min mun." 15Han svarade: "Jag tillåter dig att använda kospillning i stället för människoträck att baka ditt bröd över." 16Sedan sade han: "Människa! Jag skall låta brödet tryta i Jerusalem. De skall äta sitt uppvägda bröd i ängslan och dricka sitt uppmätta vatten i skräck. 17När bröd och vatten tar slut för dem skall de alla gripas av skräck och tyna bort på grund av sin synd."
Profetens rakning: en bild av folkets förintelse
5 1Människa! Tag ett vasst svärd och drag det som en rakkniv över huvud och skägg. Tag sedan en våg och dela upp det avrakade håret. 2En tredjedel skall du bränna upp inne i staden när belägringstiden är över. En tredjedel skall du hugga med svärd utanför murarna. En tredjedel skall du sprida för vinden. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 3Men spara några strån och knyt in dem i mantelfliken. 4Ytterligare några skall du ta undan och kasta i elden och bränna upp. Därifrån skall elden sprida sig till hela Israels folk.
5Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt bland folken, omgivet av främmande länder. 6Hon motsatte sig mina stadgar och bud och syndade värre än folken och länderna omkring henne. Mina stadgar förkastade hon, och mina bud följde hon inte. 7Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. 8Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. 9På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. 10Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar. 11Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. 12En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 13Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. 14Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. 15Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig. Jag, Herren, har talat. 16Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. 17Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.
Profetia mot Israels offerplatser
6 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Israels berg och profetera mot dem: 3Israels berg, hör ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag skall rikta svärdet mot er och skövla era offerplatser. 4Era offeraltaren skall raseras, era rökelsealtaren slås i spillror. Och jag skall vräka era dräpta framför era gudabilder. 5Jag skall kasta israeliternas lik framför deras gudabilder, jag skall strö ut era ben kring era altaren. 6Överallt där ni bor skall städerna läggas i ruiner och offerplatserna förhärjas. Era offeraltaren skall också raseras och läggas i ruiner, era gudabilder slås i spillror och förstöras, era rökelsealtaren krossas, ja, era verk skall utplånas, 7och de dräpta skall falla mitt ibland er. Då skall ni inse att jag är Herren. 8Några av er skall undkomma svärdet och hamna bland främmande folk och skingras i främmande länder. 9Då skall de tänka på mig bland de folk hos vilka de är fångna, tänka på hur jag krossat deras trolösa hjärtan, som vände sig från mig, och deras ögon, som lystet sneglade mot gudabilderna. Och de kommer att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort. 10Då skall de inse att jag är Herren. Det var inte tomma ord när jag hotade dem med denna olycka.
11Så säger Herren Gud: Knyt händerna och stampa med fötterna, ropa ut ditt ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort! De skall falla offer för svärd och svält och pest. 12Den som är långt borta skall dö av pest, den som är nära skall falla för svärd, den som skonats och blivit kvar skall dö av svält. Så skall jag släcka min vrede på dem. 13Då skall de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger slängda bland deras gudabilder och kring deras altaren, på alla höga kullar och alla bergstoppar, under varje grönskande träd och varje lummig terebint, överallt där de burit fram offer med blidkande lukt åt sina gudabilder. 14Jag skall lyfta min hand mot dem, och överallt där de bor skall jag göra landet till obygd och ödemark, från öknen ända till Rivla. Då skall de inse att jag är Herren.
Straff och dom förutsägs
7 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Så säger Herren Gud till Israels land:
Slutet har kommit, slutet har kommit
för jordens fyra hörn.
3Slutet är över dig nu,
jag släpper lös min vrede mot dig.
Jag skall döma dig för dina gärningar,
låta dig plikta för det vidriga du gjort.
4Jag skall inte visa dig förskoning,
inte barmhärtighet.
Jag skall låta dig plikta för dina gärningar,
för allt det vidriga du gjort.
Då skall ni inse att jag är Herren.
5Så säger Herren Gud:
Olycka skall följa på olycka.
6Slutet har kommit, slutet har kommit.
Slutet är över dig.
7Undergången nalkas,
den nalkas dig som bor i landet.
Tiden är inne, dagen är nära -
förvirring, inga glädjerop på bergen.
8Snart skall jag tömma min vrede över dig,
släcka min harm på dig.
Jag skall döma dig för dina gärningar,
låta dig plikta för det vidriga du gjort.
9Jag skall inte visa förskoning,
inte barmhärtighet.
Jag skall låta dig plikta för dina gärningar,
för allt det vidriga du gjort.
Då skall ni inse att det är jag, Herren,
som har slagit er.
10Dagen randas, undergången är nära,
den är redan på väg.
Laglösheten frodas,
övermodet skjuter skott,
11våldet växer till laglös ondska.
Inget skall bli kvar av dem,
inget av deras larm,
inget av deras prål,
inget skall bli kvar av deras överdåd.
12Tiden är inne, dagen närmar sig.
Köparen skall inte glädjas,
säljaren inte sörja.
Vreden skall kväsa den larmande hopen.
13Det säljaren sålt skall han aldrig återse,
inte i hela sitt liv.
Vreden skall kväsa den larmande hopen.
För sina synders skull
skall alla mista livet.
14Hornsignalen har ljudit,
allting är redo,
men ingen drar ut i strid.
Min vrede skall kväsa den larmande hopen.
15Därute härjar svärdet,
därinne pest och svält.
De som är ute på fälten
skall falla för svärdet,
de som är inne i staden
skall förtäras av svält och pest.
16Några av dem skall komma undan
och fly till bergen
likt dalens duvor,
men de skall alla dö,
var och en för sina synders skull.
17Alla händer förlamas,
det rinner längs alla ben.
18De sveper sig i säckväv,
fasa höljer dem,
alla med ansiktet blekt av skam,
alla med rakat huvud.
19Sitt silver kastar de på gatan,
deras guld blir avskräde.
Deras silver och guld kan inte rädda dem
på Herrens vredes dag.
Det kan inte stilla deras hunger,
inte fylla deras magar.
Guld och silver bringade dem på fall.
20Dess härliga prakt togs i högmodets tjänst,
de gjorde av det sina avskyvärda beläten,
sina vidriga avgudar.
Därför gör jag det till avskräde.
21Jag skall ge det som rov åt främlingar,
som byte åt jordens gudlösa,
och de kommer att vanhelga det.
22Jag skall vända bort ansiktet,
och de kommer att vanhelga min klenod.
Våldsmän skall tränga in, vanhelga den,
23slakta och meja ner,
ty blodsdomar fälls i landet,
och staden är fylld av våld.
24Jag skall föra dit de grymmaste folken,
och de skall ta deras hem.
Jag skall krossa de starkas övermod,
deras helgedomar skall skändas.
25När skräcken kommer skall de söka räddning,
men ingen räddning finns.
26Olycka skall följa på olycka,
olycksbud på olycksbud.
De skall tigga profeten om syner,
prästen har ingen vägledning att ge
och de äldste inga råd.
27Kungen skall bära sorgdräkt,
fursten klä sig i fasa,
folkets händer skall skälva.
Så som de handlat skall jag handla med dem,
så som de dömt skall jag döma dem.
Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel förs till Jerusalem i en syn
8 1Under det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, när jag satt i mitt hem med de äldste i Juda hos mig, greps jag där av Herren Guds hand. 2Jag såg något som tycktes ha mansgestalt. Från vad som föreföll vara hans höfter och neråt var eld, och från hans höfter och uppåt kom liksom ett klart sken, glimmande som vitt guld. 3Han sträckte ut något som såg ut som en hand och grep mig i håret. En andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord, och i en syn från Gud fördes jag till Jerusalem, fram till öppningen i den inre porten, den som vetter mot norr. Det är där den bild står som väcker Herrens svartsjuka vrede. 4Och där var Israels Guds härlighet, likadan som jag hade sett den i dalen.
Avgudadyrkan vid templet
5"Människa", sade han till mig, "vänd blicken mot norr." Jag vände blicken mot norr och såg då norr om porten ett altare, och själva vredesbilden stod vid ingången. 6"Människa", sade han till mig, "ser du vad de gör? De vidrigheter israeliterna bedriver här är så oerhörda att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se ännu värre vidrigheter."
7Han förde mig till öppningen mot förgården, och där såg jag ett hål i väggen. 8"Människa", sade han till mig, "bryt dig igenom väggen." Jag bröt mig igenom väggen, och där såg jag en dörröppning. 9"Gå in och se vilka ohyggliga vidrigheter de bedriver här", sade han. 10Jag gick in, och där såg jag alla slags avskyvärda ting, bilder av kräldjur och kreatur, och israeliternas alla avgudabilder ristade på väggarna runt omkring. 11Framför dem stod sjuttio av Israels äldste, däribland Jaasanja, Shafans son. Var och en höll ett rökelsekar i handen, och upp steg ett doftande moln av rökelse. 12"Människa", sade han till mig, "ser du vad Israels äldste har för sig i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Herren ser oss inte, Herren har övergett landet, säger de." 13Sedan sade han: "Du skall få se dem bedriva ännu värre vidrigheter."
14Han förde mig till öppningen i den port som vetter mot norr och leder till Herrens hus. Där satt några kvinnor och begrät Tammuz. 15"Ser du, människa?" sade han. "Men du skall få se vidrigheter ännu värre än dessa."
16Han förde mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhallen och altaret, stod ungefär tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel, och med ansiktet mot öster föll de ner och tillbad solen i öster. 17"Ser du, människa?" sade han. "Inte nog med de vidrigheter folket i Juda bedriver här, de begår också våldsdåd överallt i landet och har gång på gång väckt min vrede. Och nu sticker de vinrankan i näsan på mig! 18Jag skall gå till verket med vrede, utan förskoning, utan barmhärtighet. Hur högt de än ropar till mig skall jag inte lyssna."
Mannen med skrivdon och de sex dråparna
9 1Jag hörde honom ropa med hög röst: "Nu skall straffet drabba staden. Grip era dödsbringande vapen!" 2Då kom sex män från den övre porten, den som vetter mot norr, var och en med stridsyxa i hand. Bland dem gick en man klädd i linnekläder och med skrivdon i bältet. De gick fram och ställde sig vid kopparaltaret. 3Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet. 4"Gå genom staden, genom Jerusalem", sade Herren till honom, "och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där." 5Och till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet. 6Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom." Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. 7"Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta", sade han till dem, "gå sedan ut i staden och slå ihjäl." 8De gjorde så, och jag blev ensam kvar. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade: "Ack, Herre, min Gud, tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel och tömma din vrede över Jerusalem?" 9Han svarade mig: "Israels och Judas skuld är oerhörd. Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de. 10Därför visar jag ingen förskoning, ingen barmhärtighet. Jag skall låta dem plikta för vad de gjort."
11Mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet återvände nu och meddelade: "Jag har gjort som du befallde."
Keruberna
10 1Jag såg att det ovanför valvet över kerubernas huvuden fanns något som liknade safir. Något som tycktes likna en tron syntes ovanför dem. 2Han sade till mannen i linnekläder: "Gå in mellan ringarna under keruben och ta händerna fulla med glödande kol från utrymmet mellan keruberna, och sprid dem över staden." Och jag såg honom gå in. 3Keruberna stod söder om templet när mannen gick in. Och molnet fyllde den inre förgården. 4När Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till templets tröskel fylldes templet av molnet och förgården av strålglansen från Herrens härlighet. 5Ända ut på den yttre förgården hördes bruset från kerubernas vingar. Det lät som när Gud den Väldige talar. 6Då han befallde mannen i linnekläder att hämta eld från utrymmet mellan ringarna, mellan keruberna, gick mannen in där och ställde sig vid ett av hjulen. 7Keruben sträckte då ut handen mot elden som brann mellan keruberna, tog av glöden och lade i händerna på den linneklädde. Han tog emot elden och gick därifrån. 8Under vingarna på keruberna syntes något som såg ut som människohänder.
9Jag såg att det bredvid keruberna fanns fyra hjul, ett vid varje kerub. Hjulen gnistrade som krysolit. 10Till utseendet var alla fyra likadana. Det var som om ett hjul satt inuti ett annat. 11De kunde röra sig åt alla fyra hållen, men de vände sig inte när de rörde sig. De gick i samma riktning som den främste, och de vände sig inte när de rörde sig. 12Överallt på deras kroppar, på ryggen, händerna och vingarna, och runt de fyra hjulen satt det ögon. 13Det var dessa hjul som jag hade hört kallas ringar. 14Var och en hade fyra ansikten. Det första ansiktet var ett kerubansikte, det andra var ett människoansikte, det tredje ett lejonansikte och det fjärde ett örnansikte. 15Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag sett vid floden Kevar. 16När keruberna rörde sig, rörde sig också hjulen. Och när keruberna lyfte vingarna för att höja sig från marken rullade hjulen inte bort från dem. 17När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen tillsammans med dem eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
Herrens härlighet lämnar templet
18Herrens härlighet lämnade nu templets tröskel och stannade ovanför keruberna. 19Keruberna lyfte vingarna och höjde sig från marken. Och jag såg dem ge sig i väg, och hjulen höjde sig alldeles som de. De stannade vid ingången till den östra tempelporten, och ovanpå dem vilade Israels Guds härlighet. 20Det var samma varelser som jag sett under Israels Gud vid floden Kevar. Och jag förstod att de var keruber. 21Var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar, och under vingarna satt något som liknade människohänder. 22Deras ansikten såg ut som de ansikten jag sett vid floden Kevar. Var och en av dem gick rakt fram.
Dom över Jerusalems ledare
11 1En andekraft lyfte mig och förde mig till den östra tempelporten, den som vetter mot öster. Vid ingången till porten stod tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. 2"Människa! Detta är de män som smider ränker och välver onda planer här i staden", sade han till mig. 3"Det är de som tänker: ’Nu behöver inga hus byggas. Staden är grytan, vi är köttet.’ 4Profetera därför mot dem, människa, profetera!" 5Då föll Herrens ande över mig, och han befallde mig att säga: "Så säger Herren: Så tänker ni, israeliter, jag vet vad som rör sig inom er. 6Många har ni dräpt här i staden, gatorna har ni fyllt med lik. 7Därför säger Herren Gud: De dräpta som ni har hopat här är köttet, staden är grytan. Men er skall jag föra bort härifrån. 8Svärdet fruktar ni, och svärdet skall jag rikta mot er, säger Herren Gud. 9Jag skall föra bort er härifrån och prisge er åt främlingar. Och jag skall verkställa min dom över er. 10För svärd skall ni falla. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. Då skall ni inse att jag är Herren. 11Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. 12Då skall ni inse att jag är Herren, ni som inte följde mina bud och inte höll er till mina lagar utan till de omgivande folkens lagar."
13Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: "Ack, Herre, min Gud, tänker du förinta det som är kvar av Israel?"
Trösteord till de bortförda
14Herrens ord kom till mig: 15Människa! Om alla dina bröder och fränder, om hela Israels folk, säger invånarna i Jerusalem: "De är långt borta från Herren. Landet har givits åt oss som arv och egendom." 16Säg därför: Så säger Herren Gud: Ja, jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder. Men jag har varit något av en helgedom för dem i de länder där de befinner sig. 17Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land.
18När de har återvänt dit skall de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. 19Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21Men de som håller fast vid sina vidriga beläten och avskyvärda bruk, dem skall jag låta plikta för vad de har gjort, säger Herren Gud.
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22Keruberna lyfte vingarna och hjulen följde med, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå keruberna. 23Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om den. 24En andekraft lyfte mig, och i en syn ingiven av Guds ande förde den mig till Kaldeen, till de bortförda. Sedan försvann synen, 25och jag berättade för dem allt vad Herren låtit mig se.
Förutsägelse om deportation
12 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Du lever bland ett motsträvigt folk. De har ögon att se med, men de ser inte. De har öron att höra med, men de hör inte. De är ju ett motsträvigt folk. 3Därför skall du, människa, mitt på dagen och i deras åsyn göra i ordning en sådan packning som förvisade brukar ha och i deras åsyn dra bort från platsen där du bor till en annan plats. Om de nu lägger märke till det - de är ju ett motsträvigt folk. 4Mitt på dagen och i deras åsyn skall du bära ut din packning som om du skulle förvisas. På kvällen och i deras åsyn ger du dig sedan av som förvisade brukar göra. 5I deras åsyn skall du göra ett hål i muren och bära ut din packning genom det. 6Lyft upp den på axeln i deras åsyn och dra bort med den i skymningen. Täck över ansiktet, så att du inte ser landet. Jag gör dig till ett tecken för israeliterna.
7Jag gjorde så som jag hade blivit befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn drog jag bort i skymningen med packningen som jag lyft upp på axeln.
8På morgonen kom Herrens ord till mig: 9Människa! Israeliterna, det motsträviga folket, säger ju till dig: "Vad är det du gör?" 10Svara dem: Så säger Herren Gud: Denna profetia gäller Jerusalem och alla israeliter där. 11Säg: Jag är ett tecken för er. Så som jag har gjort, så skall det ske med dem. De skall förvisas, de skall föras bort. 12Fursten som är bland dem skall i skymningen lyfta upp sin packning på axeln och ge sig av. Man skall göra ett hål i muren, så att packningen kan bäras ut, och han skall täcka över ansiktet, så att han inte ser landet. 13Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylonien, kaldeernas land, men han kommer inte att kunna se det landet. Och där skall han dö. 14Hela hans följe, hans medhjälpare och hans trupper, skall jag sprida för alla vindar, och jag skall förfölja dem med draget svärd. 15När jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder, då skall de inse att jag är Herren. 16Men några av dem skall jag låta undkomma svärd och svält och pest, så att de kan berätta om sina vidriga gärningar för de folk som de kommer till. Då skall de inse att jag är Herren.
17Herrens ord kom till mig: 18Människa! Ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med oro och ängslan. 19Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd i ängslan och dricka sitt vatten i skräck. Ty landet skall ligga öde och folktomt på grund av invånarnas alla våldsdåd. 20Städer där människor bott skall ligga i ruiner och landet skall vara en ödemark. Då skall ni inse att jag är Herren.
Synerna skall bli verklighet
21Herrens ord kom till mig: 22Människa! Vad är det för ett talesätt ni har i Israel: Tiden går och inga syner slår in. 23Säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på det talesättet. Det skall aldrig mer brukas i Israel. Säg i stället till dem: Tiden är inne och alla syner blir verklighet. 24Inga falska syner och insmickrande spådomar skall längre finnas bland israeliterna. 25Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse. Det kommer inte att dröja länge. I er egen tid, motsträviga folk, kommer jag att uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.
26Herrens ord kom till mig: 27Människa! Israeliterna säger: "Hans syn gäller en annan tid, det är om en avlägsen framtid han profeterar." 28Säg till dem: Så säger Herren Gud: Det kommer inte att dröja länge förrän mitt ord, det ord jag uttalar, går i uppfyllelse, säger Herren Gud.
Verop över falska profeter
13 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera mot de profeter som profeterar i Israel, säg till dem som profeterar sina egna ingivelser: Hör ordet från Herren: 3Så säger Herren Gud: Ve de narraktiga profeter som följer sin egen inbillning och inga syner har haft. 4Dina profeter, Israel, har blivit som schakaler bland ruiner. 5Ni har inte ställt er i bräscherna i muren, och ni har inte byggt upp muren till skydd för israeliterna, så att de kan hålla stånd i kampen på Herrens dag. 6Deras syner är falska och deras spådomar lögn. "Detta är Herrens ord", säger de, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå väntar de sig att han skall låta deras ord gå i uppfyllelse. 7Men de syner ni ser är falska, de spådomar ni uttalar är lögn! "Detta är Herrens ord", säger ni, trots att jag inte har talat. 8Därför säger Herren Gud: Eftersom era ord är falska och era syner lögn skall jag gripa in mot er. Detta är Herren Guds ord. 9Jag skall slå ner på de profeter vars syner är falska och vars spådomar är lögn. De skall inte få tillhöra mitt folks församling, inte skrivas in i israeliternas släktregister och aldrig få komma till Israels land. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.
10De har fört mitt folk vilse och sagt: "Allt är väl", trots att allt inte var väl. De kalkar den vägg som folket har rest. 11Säg därför till dem som stryker på kalken: Väggen skall falla! Slagregn skall komma, hagel vräka ner, stormvinden bryta lös. 12Och när väggen faller skall man fråga er: "Var är nu kalken ni strök på?" 13Därför säger Herren Gud: I min vrede skall jag släppa stormvinden lös, mitt raseri skall få slagregn att falla och min vrede förgörande hagel. 14Jag skall riva väggen ni kalkat och jämna den med marken, så att dess grundstenar blottas. Och när staden faller skall ni gå under där. Då skall ni inse att jag är Herren. 15Jag skall ge mitt raseri fritt lopp, mot väggen och mot dem som kalkade den. Jag skall säga till er: Borta är väggen, borta är de som kalkade den, 16de profeter i Israel som predikade om Jerusalem och i sina syner såg att allt var väl, trots att allt inte var väl, säger Herren Gud.
Verop över falska profetissor
17Människa! Vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som framträder som profeter med sina egna ingivelser. Profetera mot dem 18och säg: Så säger Herren Gud: Ve er som syr band för alla handleder och gör slöjor åt alla, stora som små, för att fånga in människor. Skall ni fånga in människor till skada för mitt folk och låta andra leva till gagn för er själva? 19För en handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni vill bringa död åt dem som inte skall dö och liv åt dem som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögner. 20Därför säger Herren Gud: Jag skall ta itu med de band som ni fångar in människor med. Jag skall slita dem från era armar, och de människor ni har fångat skall jag släppa fria. 21Jag skall slita sönder era slöjor och rycka mitt folk ur ert grepp, ni skall inte längre ha dem i ert våld som ett byte. Då skall ni inse att jag är Herren.
22Utan anledning plågade ni den rättfärdige, men jag har aldrig plågat honom. Och i stället för att rädda den gudlöses liv uppmuntrade ni honom att fortsätta med sina onda gärningar. 23Därför är det nu slut med era falska syner och spådomar. Jag skall rycka mitt folk ur ert grepp. Då skall ni inse att jag är Herren.
Varningsord till avgudadyrkarna
14 1Några av Israels äldste uppsökte mig och satte sig framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3Människa! Dessa män hänger sig åt sina avgudabilder, de ägnar sig åt den synd som blir deras fall. Skulle jag låta dem fråga mig om råd? 4Tala nu till dem och säg: Så säger Herren Gud: Om någon israelit hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå vänder sig till en profet, skall jag, Herren, själv svara honom som hans avguderi förtjänar. 5Jag skall sätta skräck i israeliterna, ty de har alla övergett mig för sina avgudabilders skull.
6Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Vänd om! Vänd er bort från era avgudabilder, vänd er bort från alla era vidrigheter. 7Ty om någon israelit eller invandrare i Israel vänder mig ryggen och hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå går till en profet och ber honom rådfråga mig, skall jag, Herren, själv svara honom. 8Jag skall ta itu med den mannen och göra honom till en visa och ett varnande exempel, och jag skall utstöta honom ur mitt folk. Då skall ni inse att jag är Herren. 9Men om profeten förleds till att tala, är det jag, Herren, som har förlett den profeten. Jag skall lyfta min hand mot honom och utplåna honom ur mitt folk Israel. 10Bägge skall de få sitt straff, profeten och den som frågat honom skall få samma straff, 11så att israeliterna inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina synder. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Gud.
Domen över Jerusalem är ofrånkomlig
12Herrens ord kom till mig: 13Människa! Om ett land syndade mot mig med trolösa handlingar och jag lyfte min hand mot det och lät brödet tryta och sände svält över landet och utrotade människor och boskap, 14och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle dessa tre män med all sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15Eller om jag lät grymma vilddjur härja i landet och döda alla, så att det blev en ödemark där ingen vågade färdas på grund av vilddjuren, 16och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade, och landet skulle bli en ödemark. 17Eller om jag riktade svärdet mot landet, om jag befallde det att härja i landet och jag utrotade människor och boskap, 18och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade. 19Eller om jag sände pest mot landet och tömde min dödande vrede över det och utrotade människor och boskap, 20och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sin son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara rädda sina egna liv.
21Så säger Herren Gud: När jag har sänt mina fyra hårdaste straff mot Jerusalem - svärd och svält, vilddjur och pest - för att utrota människor och boskap, 22skall det ändå finnas några som har överlevt och som kommer till er tillsammans med sina söner och döttrar. Och när ni ser hur de lever och handlar kommer ni att finna tröst för det onda jag har låtit drabba Jerusalem, för allt jag har låtit drabba staden. 23Det skall bli en tröst för er att se hur de lever och handlar. Då skall ni inse att det inte var utan orsak som jag gjorde vad jag gjorde där, säger Herren Gud.
Jerusalem, den odugliga vinstocken
15 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vad utmärker vinstocken framför de andra träden, vinrankan som ett träd bland andra? 3Kan trä från den användas till något, kan man ens göra en knagg att hänga saker på? 4Och om den har lagts på elden och elden har förbränt ändarna och resten är svedd, duger den då till något? 5Nej, inte ens när den var oskadd gick den att använda till något. Hur skulle den då kunna användas till något när elden har förbränt den och svett den? 6Därför säger Herren Gud: Så som jag av alla träd har lagt vinstocken på elden, så skall jag också göra med Jerusalems invånare. 7Jag skall ta itu med dem. Elden undslapp de, men eld skall förtära dem. När jag tar itu med dem, då skall ni inse att jag är Herren. 8Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren Gud.
Jerusalem, Guds hittebarn och hustru
16 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Låt Jerusalem höra om det vidriga hon har gjort. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Du härstammar från kanaaneernas land, där föddes du. Din far var amoré och din mor en hettitisk kvinna. 4Så gick det till vid din födelse: när du föddes klippte ingen av din navelsträng, du tvättades inte ren med vatten, du gneds inte in med salt och blev inte lindad. 5Ingen förbarmade sig och gjorde något av detta för dig, ingen kände medlidande med dig. Med avsky kastade man ut dig på bara marken när du föddes.
6Jag gick där förbi och såg dig sprattla i ditt blod. "Du skall leva", sade jag till dig, där du låg i ditt blod. 7Jag lät dig växa upp som en blomma på marken. Du växte upp och blev stor, du blev strålande vacker. Dina bröst blev fasta och du fick hår. Men du var naken. 8Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min. 9Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10Sedan klädde jag dig i färggranna kläder och sandaler av delfinskinn, virade fint linne om ditt huvud och gav dig en slöja av skiraste väv. 11Jag prydde dig med smycken, jag satte armband om dina handleder och hängde en kedja kring din hals. 12Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron, jag satte en praktfull krona på ditt huvud. 13Du smyckade dig med guld och silver, dina kläder var av fint linne, av skiraste väv och färggrant tyg. Din föda var vetemjöl, honung och olja. Du var mycket, mycket vacker, du var värdig att vara drottning. 14Ryktet om din skönhet spred sig bland folken. Den fulländades av den prakt jag höljt dig i, säger Herren Gud.
Jerusalem, den otrogna hustrun
15Viss om din skönhet och ditt rykte började du hora. Du bjöd ut dina horkonster åt alla som kom förbi. 16Med dina brokiga kläder bäddade du på offerplatserna och horade där. [---] 17Av dina praktfulla smycken, det guld och silver jag skänkt dig, gjorde du mansfigurer, och med dem horade du. 18Dina färggranna kläder svepte du om dem, och min olja och min rökelse ställde du fram åt dem. 19Den mat du fått av mig - vetemjölet, oljan och honungen jag gett dig att äta - ställde du fram åt dem som ett offer med blidkande lukt, säger Herren Gud. 20De söner och döttrar du fött åt mig offrade du att ätas av dem. Räckte det inte med ditt horande? 21Måste du också slakta mina barn som offer åt dem? 22Du bedrev dessa vidrigheter och horerier utan att någonsin tänka på din ungdom, att du låg naken och sprattlade i ditt blod.
23Och sedan du hade gjort allt detta onda - ve dig, ve dig, säger Herren Gud - 24inrättade du en offerhöjd åt dig och anlade en kulle på varje öppen plats. 25Vid varje korsväg gjorde du dig en kulle. Du drog din skönhet i smutsen, du skrevade med benen för alla som kom förbi, du horade ideligen. 26Du horade med egypterna, dina grannar med stor lem, du horade ideligen, och du väckte min vrede. 27Då lyfte jag min hand mot dig och tog ifrån dig det du haft som ditt. Jag prisgav dig åt de filisteiska kvinnorna, som hatade dig och såg ditt otuktiga levnadssätt som en skam. 28Då horade du med assyrierna, eftersom du inte hade fått nog. Du horade med dem, men du fick ändå inte nog. 29Då horade du med krämarlandet Kaldeen, horade ideligen, men inte heller nu fick du nog. 30Hett brann ditt begär, säger Herren Gud, när du likt den fräckaste hora gjorde allt detta, 31när du inrättade din offerhöjd vid varje korsväg och anlade din kulle på varje öppen plats. Men till skillnad från andra horor tog du inte betalt. 32Äktenskapsbryterskan bedrar sin man med andra. 33Horor får betalt. Men du gav gåvor till alla dina älskare, du betalade dem för att de skulle komma från alla håll och hora med dig. 34När du horade gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor brukar. Ingen var ute efter att få hora med dig, och i stället för att ta betalt betalade du. Du gjorde tvärtemot vad andra gör.
Den otrognas straff
35Hör därför Herrens ord, din hora: 36Så säger Herren Gud: Du bjöd ut ditt kön, du blottade ditt sköte, du horade med dina älskare och alla dina vidriga avgudar. Du dräpte dina barn och gav åt dem. 37Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet. 38Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka. 39Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken. De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken. 40De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd 41och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor. 42När jag har släckt min vrede på dig och min svartsjuka har lagt sig skall jag få ro och inte vredgas mer. 43Du glömde din ungdomstid och väckte mitt raseri med allt du gjorde. Därför får du nu plikta för detta, säger Herren Gud. Din otukt är krönet på alla dina vidrigheter!
Jerusalem jämförs med Samaria och Sodom
44Med ett ordspråk skall man säga om dig: "Sådan moder, sådan dotter." 45Ja, du är din moders dotter, hon som visade avsky för sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som visade avsky för sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far var amoré. 46Din äldre syster var Samaria, som bodde med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig med sina döttrar, var Sodom. 47Gick du inte i deras fotspår, handlade du inte lika vidrigt som de? I allt du gjorde var du snart nog mer fördärvad än de. 48Så sant jag lever, säger Herren Gud, din syster Sodom och hennes döttrar handlade inte lika illa som du och dina döttrar. 49Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. 50De blev övermodiga och bedrev vidrigheter i min åsyn. Som du har sett gjorde jag då slut på dem. 51Och Samaria syndade inte hälften så mycket som du. Du har begått fler vidrigheter än de gjorde. Med alla dina vidriga gärningar har du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga. 52Nu får du bära skammen för att du gav dina systrar upprättelse. Eftersom du har begått avskyvärdare synder än de framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du blygas och bära skammen för att du har fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
53Jag skall vända deras öde, Sodoms och hennes döttrars öde, Samarias och hennes döttrars. Samtidigt skall jag vända också ditt öde: 54du skall få bära skammen och nesan för vad du har gjort, det som blev dem till tröst. 55Din syster Sodom och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, din syster Samaria och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, och du och dina döttrar skall bli vad ni en gång var. 56Du talade ju illa om din syster Sodom under din storhetstid, 57innan din egen ondska blottades. Nu hånas du av Edoms döttrar och alla hennes grannar, filisteernas döttrar, som överallt visar dig sitt förakt. 58Din otukt och dina vidriga gärningar får du själv bära följderna av, säger Herren.
Herrens nya förbund med Jerusalem
59Så säger Herren Gud: Jag skall handla med dig så som du själv har handlat, då du visade förakt för den ed du svurit och bröt förbundet. 60Men sedan skall jag minnas förbundet jag slöt med dig i din ungdom, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig. 61Och du skall minnas hur du har levat och känna skam när jag tar dina systrar, både dem som är äldre och dem som är yngre än du, och gör dem till dina döttrar. De skall inte stå utanför förbundet. 62Jag skall upprätta mitt förbund med dig. Då skall du inse att jag är Herren. 63När jag ger dig förlåtelse för allt vad du gjort skall du minnas och blygas, så att du inte kan öppna munnen av skam, säger Herren Gud.
Örnen, cedern och vinstocken
17 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:
En stor örn med väldiga vingar
och långa vingpennor,
med tät och färgrik fjäderskrud,
kom till Libanon.
Han tog cederträdets topp
4och bröt av det översta skottet.
Han förde det till krämarlandet
och satte det i köpmansstaden.
5Sedan tog han en planta som växte i landet
och satte den i fruktbar jord.
Som en strandväxt satte han den
vid ett flödande vattendrag.
6Den skulle spira och bli till en vinstock
med låg och krypande växt.
Rankorna skulle sträcka sig mot örnen,
rötterna växa i hans hägn.
Så blev den till en vinstock,
fick grenar och sköt skott.
7Men ännu en stor örn kom.
Han hade väldiga vingar och tät fjäderskrud.
Mot honom vände vinstocken sina rötter,
mot honom sträckte den sina rankor
från den bädd där den planterats,
för att han skulle ge den vatten.
8Ändå var den planterad i bördig jord
vid ett flödande vattendrag
för att bilda rankor och bära frukt
och bli till en praktfull vinstock.
9Säg: Så säger Herren Gud:
Kommer det att gå den väl?
Kommer inte rötterna att ryckas upp
och frukten att förstöras?
Kommer inte de friska skotten att vissna?
Det krävs varken stor kraft
eller en väldig här
för att skilja den från rötterna.
10Den har planterats.
Kommer det att gå den väl?
Kommer den inte att förtvina
när östanvinden ansätter den,
vissna i bädden där den spirat?
11Herrens ord kom till mig: 12Säg till det motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon. 13Sedan utsåg han en man av kunglig börd, slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Stormännen i landet förde han bort. 14Detta skedde för att riket skulle hållas nere och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med honom. Då skulle det få bestå. 15Men kungaättlingen trotsade hans vilja och sände budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som gjorde detta komma undan? Skall han få bryta förbundet och komma undan? 16Så sant jag lever, säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den kung finns som gjorde honom till kung, ty han visade förakt för den ed han svurit och bröt det förbund som kungen slutit med honom. 17När belägringsvallarna kastas upp och stormningsramperna byggs och många människor dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin stora här och sitt väldiga uppbåd. 18Han visade förakt för den ed han svurit och bröt förbundet. Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han skall inte komma undan.
19Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för att han visade förakt för den ed han svurit i mitt namn och bröt förbundet. 20Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet mot mig. 21De bästa soldaterna i hans trupper skall falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har talat.
22Så säger Herren Gud: Jag skall bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett litet skott från den översta kvisten och själv plantera det på ett högt och mäktigt berg. 23På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon. 24Då skall alla markens träd inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
Det personliga ansvaret
18 1Herrens ord kom till mig: 2Hur kommer det sig att ni använder detta ordspråk i Israel:
När fäderna äter surkart
får barnen ont i tänderna.
3Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni skall aldrig mer använda det ordspråket i Israel. 4Allas liv tillhör mig. Faderns liv tillhör mig likaväl som sonens. Det är den som syndar som skall dö.
5Den som är rättfärdig och handlar rätt och rättfärdigt, 6han håller inte offermåltid på bergen och dyrkar inte israeliternas avgudabilder. Han lägrar inte en annan mans hustru, och han ligger inte med en kvinna när hon har sin blödning. 7Han kränker ingen, han återlämnar den skuldsattes pant. Han plundrar ingen, han ger den hungrige bröd och klär den nakne. 8Han lånar inte ut pengar mot ränta, han ockrar inte. Han undviker det som är orätt, han fäller rättvisa domar mellan människor. 9Han håller mina bud och följer mina stadgar och lever efter dem. En sådan man är rättfärdig. Han skall leva, säger Herren Gud.
10Men om han får en son som blir en våldsman och mördare eller gör något av allt det 11som han själv aldrig har gjort - håller offermåltid på bergen eller lägrar en annan mans hustru, 12kränker den svage och fattige, plundrar någon och behåller vad han tagit i pant eller dyrkar avgudabilderna och begår vidriga gärningar 13eller lånar ut pengar mot ränta och ockrar - då skall sonen inte leva. Han har gjort dessa vidriga gärningar. Han skall straffas med döden. Skulden är hans egen.
14Men om han i sin tur får en son som ser alla de synder hans far begår, ser dem men själv inte begår dem - 15inte håller offermåltid på bergen och inte dyrkar israeliternas avgudabilder, inte lägrar en annan mans hustru, 16inte kränker någon eller tar pant, inte plundrar någon utan ger den hungrige bröd och klär den nakne 17och undviker det som är orätt, inte tar ränta eller ockrar, en som lever efter mina stadgar och följer mina bud - då skall han inte dö för sin fars synd. Han skall leva. 18Men hans far, som förtryckte och plundrade och som handlade orätt mot sina släktingar, han dog för sin synd. 19"Varför skall inte sonen bära straffet för sin fars synd?" frågar ni. Därför att han har handlat rätt och rättfärdigt, han har hållit alla mina bud och levt efter dem. Han skall leva. 20Det är den som syndar som skall dö. Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd. Den rättfärdige skall skörda frukten av sin egen rättfärdighet, den gudlöse frukten av sin egen gudlöshet.
Herrens rättfärdighet
21Om den gudlöse upphör med sina synder och håller alla mina bud och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. Han skall inte dö. 22Alla de brott han begått skall vara glömda. Genom sina rättfärdiga gärningar skall han leva. 23Skulle jag önska den gudlöses död? säger Herren Gud. Skulle jag inte hellre se att han upphörde med sina gärningar och fick leva? 24Men om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig, om han börjar handla orätt och begår samma slags vidrigheter som den gudlöse, skall han då leva? Nej, alla hans rättfärdiga handlingar skall vara glömda. För den trolöshet han visat och de synder han begått skall han dö. 25"Det Herren gör är inte rätt", säger ni. Lyssna, israeliter! Är det jag som handlar orätt? Är det inte ni?
26Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt skall han dö. För den orätt han gjort skall han dö. 27Och om den gudlöse upphör att handla gudlöst och börjar handla rätt och rättfärdigt skall han rädda sitt liv. 28När han kommer till insikt om sina brott och upphör med dem skall han leva. Han skall inte dö. 29"Det Herren gör är inte rätt", säger man i Israel. Men är det jag som handlar orätt, israeliter? Är det inte ni?
30Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? 32Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.
Sorgesång över kungaätten
19 1Sjung en sorgesång om Israels furstar:
2Ett lejon var din mor,
en lejoninna bland lejon!
Bland lejonen hade hon sitt läger
och fostrade där sina ungar.
3En av ungarna hon födde upp
blev ett starkt lejon.
Han lärde sig riva sitt byte,
människor blev hans rov.
4Men folken bådades upp mot honom.
Han fångades i deras jaktgrop,
han släpades med krokar
bort till Egypten.
5När hon såg att hon väntat förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar
och fostrade honom till ett starkt lejon.
6Han strövade kring med flocken
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig riva sitt byte,
människor blev hans rov.
7Han förstörde deras palats
och lade deras städer i ruiner.
En hel värld kände skräck
när hans rytande hördes.
8Från länderna runt omkring
kallade man samman folk.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras jaktgrop.
9De satte på honom halsträ och krokar,
släpade honom till kungen i Babylon
och spärrade in honom där.
Aldrig mer skulle hans rytande höras
på Israels berg.
10Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
rik på rankor och frukt
tack vare det ymniga vattnet.
11Den fick starka grenar
som skulle bli härskarspiror.
Den växte högt upp bland molnen,
den var reslig med täta rankor
och syntes vida omkring.
12Men i vrede rycktes den upp
och kastades på marken,
östanvinden torkade ut dess frukt.
De starkaste grenarna bröts,
de vissnade och förtärdes av eld.
13Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14Från grenarna spreds elden,
den förtärde rankor och frukt.
De starkaste grenarna är borta,
någon härskarspira finns inte mer.
Denna sång är en sorgesång, en sorgesång har den blivit.
Återblick på Israels historia
20 1Under det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av Israels äldste för att rådfråga Herren. De satte sig framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3Människa! Tala till Israels äldste och säg: Så säger Herren Gud: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag skall inte låta er fråga mig om råd, säger Herren Gud. 4Gå till rätta, gå till rätta med dem, människa! Låt dem få veta vilka vidrigheter deras fäder har gjort! 5Säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar. I Egypten gav jag mig till känna för dem och sade: "Jag är Herren, er Gud." 6Jag svor att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7Och jag sade till dem: "Ni måste kasta bort de vidriga avgudar som drar era blickar till sig. Orena er inte med egypternas gudabilder. Jag är Herren, er Gud." 8Men de var motsträviga och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga avgudar som drog deras blickar till sig och övergav inte egypternas gudabilder. Då tänkte jag tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i Egypten. 9Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk bland vilka israeliterna bodde och i vilkas åsyn jag gav mig till känna för dem och förde dem ut ur Egypten.
10Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen. 11Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar - den som håller dem får leva. 12Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem. 13Men israeliterna var motsträviga mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar - den som håller dem får leva. Och mina sabbater vanhelgade de grovt. Jag tänkte tömma min vrede över dem i öknen och förinta dem. 14Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut dem. 15I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 17Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen.
18I öknen varnade jag deras barn: "Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder. 19Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar. 20Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud." 21Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar - den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 23I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder. 25Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv. 26Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.
27Människa! Tala nu till israeliterna och säg: Så säger Herren Gud: Ännu en gång skymfade era fäder mig med sin trolöshet. 28När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där. 29Och jag frågade dem: "Vad är det för en plats ni går till med era offer?" (Sedan dess har det hetat "offerplats".)
30Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Ni orenar er på samma sätt som era fäder och är otrogna med deras vidriga avgudar. 31Ännu i dag orenar ni er med era avgudabilder när ni bär fram offergåvor och offrar era barn på bålet. Skall jag då låta er fråga mig om råd, israeliter? Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag inte låta er rådfråga mig.
Dom och räddning förutsägs för de deporterade
32"Vi skall vara som folk och stammar i andra länder och dyrka trä och sten." Det är vad ni tror och säger. Men det skall aldrig ske. 33Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag med stark hand och lyftad arm och i mäktig vrede vara er konung. 34Med stark hand och lyftad arm och i mäktig vrede skall jag föra er bort från de främmande folken och samla ihop er från de länder dit ni skingrats. 35Sedan skall jag föra er ut i folkens öken för att ställa er till svars, öga mot öga. 36Jag skall ställa er till svars på samma sätt som jag ställde era fäder till svars i Egyptens öken, säger Herren Gud. 37Jag skall låta er gå under herdestaven och räkna er noga, 38och de trotsiga och upproriska skall skiljas ut. Jag skall föra ut dem ur det land där de lever som främlingar, men till Israels land skall de inte få komma. Då skall ni inse att jag är Herren.
39Så säger Herren Gud: Israeliter, ni måste alla förstöra era avgudabilder. Om ni inte lyder mig kommer jag att vredgas. Mitt heliga namn får ni inte längre vanära med era offergåvor och era avgudabilder. 40På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren Gud, skall hela Israel, alla i landet, tjäna mig. Där skall jag möta er med välvilja och ta emot era gåvor och förstlingsoffer, alla heliga skänker. 41När jag har fört er bort från de främmande folken och samlat ihop er från de länder dit ni skingrats skall jag ta emot er med samma välvilja som ett offer vars lukt gör mig nöjd. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. 42Jag skall föra er till Israels land, det land jag svor att ge era fäder. Då skall ni inse att jag är Herren. 43Där skall ni begrunda ert leverne och alla de gärningar som ni orenat er med, och ni kommer att avsky er själva för allt ont ni gjort. 44Jag skall behandla er, israeliter, som det anstår mitt namn och inte som era onda gärningar och ert lastbara leverne har gjort er förtjänta av, säger Herren Gud. Då skall ni inse att jag är Herren.
Profetia mot landet i söder
45Herrens ord kom till mig: 46"Människa! Vänd dig söderut, predika mot sydlandet och profetera mot skogen i söder. 47Till skogen i söder skall du säga: Hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall sticka dig i brand, och elden skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. De flammande lågorna skall inte slockna. Från söder till norr skall alla ansikten svedas. 48Då skall alla dödliga erfara att jag, Herren, har tänt elden. Den skall inte slockna." 49Jag svarade: "Ack, Herre, min Gud, de kommer att säga att jag talar i gåtor."
21 1Herrens ord kom till mig: 2"Människa! Vänd dig mot Jerusalem, predika mot dess helgedomar och profetera mot Israels land." 3Till Israels land skall du säga: Så säger Herren: Jag skall ta itu med dig. Jag skall dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 4För att utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig skall mitt svärd fara ut ur skidan mot alla dödliga från söder till norr. 5Då skall alla dödliga inse att jag, Herren, har dragit svärdet ur skidan. Det skall inte återvända.
6Du, människa, skall klaga. Bittert och darrande av skräck skall du klaga inför dem. 7När de frågar dig varför du klagar skall du svara: Över ett bud som skall komma. Alla hjärtan snörps samman och händerna förlamas, modet sviker och det rinner längs benen på alla. Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud.
Det slaktande svärdet
8Herrens ord kom till mig: 9Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Svärdet, svärdet är slipat och blankat.
10Det är slipat till slakt
och blankat att blixtra.
[---]
11Det är lämnat att blankas.
Handen skall gripa det.
Svärdet är slipat och blankat,
färdigt för dråparens hand.
12Klaga och jämra dig, människa,
ty svärdet riktas mot mitt folk
och mot Israels alla furstar.
De blir offer för svärdet,
de och hela mitt folk.
Slå dig på låren i sorg,
13[---]
säger Herren Gud.
14Människa! Profetera
och knyt din hand.
Svärdet skall hugga och hugga,
ett dråparsvärd är det,
ett väldigt dråparsvärd,
som skall svingas bland dem,
15tills de skälver av skräck
och många ligger slagna.
Mot alla deras portar
sänder jag slaktarsvärdet.
Ve, det är skapat att blixtra
och draget för att slakta.
16Visa din skärpa och hugg
åt höger och åt vänster,
hugg dit eggen riktas.
17Också jag knyter min hand.
Jag skall släcka min vrede på dem.
Jag, Herren, har talat.
Babyloniens anfall mot Jerusalem förutsägs
18Herrens ord kom till mig: 19/20Människa! Märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa och som båda utgår från samma land. Sätt upp vägmärken där de båda vägarna börjar, så att svärdet kan nå fram till Rabba i Ammon och till Juda och Jerusalem. 21Den babyloniske kungen har gjort halt vid vägskälet, där de två vägarna börjar, för att inhämta orakelsvar. Han har skakat pilar, rådfrågat sina husgudar och skådat i lever. 22I sin högra hand har han nu svaret: Jerusalem. Han kommer att mana till kamp, ropa till strid, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en stormningsramp. 23Israeliterna är bundna av de eder de svurit, ändå tror de att det är ett falskt orakel. Men oraklet är ett vittnesbörd om deras skuld, och de kommer att tas till fånga. 24Därför säger Herren Gud: Genom att era brott avslöjas vittnar ni om er skuld, och i allt vad ni gör blir era synder uppenbara. Ja, ni vittnar mot er själva. Därför skall ni gripas och tas till fånga.
25Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff. 26Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde! 27Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma.
Profetia om ammoniterna och svärdet
28Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och deras hån: Svärd, svärd, draget för att slakta! Dig har man blankat för att du skall blänka och blixtra. 29Man har haft falska syner om dig och lögnaktigt spått att du skulle läggas mot nacken på de skändliga och gudlösa. Snart kommer ändå dagen då de får sitt slutliga straff. 30Stick svärdet tillbaka i skidan! I den trakt där du skapades och i det land där du hör hemma skall jag döma dig. 31Jag skall tömma min vrede över dig och blåsa under mitt ursinnes eld. Jag skall utlämna dig åt råa män, mästare i att förgöra. 32Du skall bli bränsle åt elden, och ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall längre minnas dig. Jag, Herren, har talat.
Profetia mot Jerusalem, den blodbefläckade staden
22 1Herrens ord kom till mig: 2Gå till rätta med den blodbefläckade staden! Människa, gå till rätta med den! Låt den veta vilka vidrigheter som begås där. 3Säg: Så säger Herren Gud: Stad, du som utgjuter blod inom dina murar, din stund är kommen. Du har tillverkat avgudabilder och orenat dig. 4Det blod du utgjutit har dragit skuld över dig, och de avgudabilder du tillverkat har gjort dig oren. Du skyndar mot din sista dag, dina år är räknade. Därför skall jag göra dig till åtlöje bland folken och utsätta dig för spott och spe i alla länder. 5Nära och fjärran skall de bespotta dig.
Ditt rykte är fläckat, kaos råder. 6Hos dig använder alla Israels furstar sin makt till att utgjuta blod. 7Hos dig skymfas fäder och mödrar, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks. 8Du ringaktar vad jag har gjort heligt, och du vanhelgar mina sabbater. 9Hos dig finns män som sprider död med sitt förtal. Hos dig hålls offermåltider på bergen. Hos dig bedrivs otukt. 10Hos dig lägrar man sin fars hustru, hos dig utnyttjar man en kvinna fast hon är oren av sin blödning. 11En begår skamlösheter med sin nästas hustru, en bedriver otukt med sin svärdotter och skändar henne, en utnyttjar sin fars dotter, sin egen syster. 12Hos dig dödar man mot betalning. Du ockrar och tar ränta. Du förtrycker din nästa och roffar åt dig. Men mig har du glömt, säger Herren Gud.
13Jag knyter handen för att slå när jag ser ditt rofferi och det blod som flyter hos dig. 14Kommer ditt mod och din styrka att räcka till när jag gör upp med dig? Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt. 15Jag skall skingra dig bland folken och sprida ut dig i främmande länder, och jag skall rensa bort allt orent hos dig. 16Jag skall genom dig låta mig vanäras inför folken. Då skall du inse att jag är Herren.
Israel som slagg i smältugnen
17Herrens ord kom till mig: 18Människa! För mig har israeliterna blivit slagg. Som koppar, tenn, järn och bly i en smältugn har de alla blivit. De är slagg. 19Därför säger Herren Gud: Eftersom ni alla är slagg skall jag samla er i Jerusalem. 20Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn i en ugn och blåser under elden för att smälta detta, så skall jag i flammande vrede samla er, kasta in er och smälta er. 21Jag skall samla ihop er och blåsa under mitt ursinnes eld. Ni skall smältas i den, 22som silver smälts i en ugn skall ni smältas. Då skall ni inse att jag, Herren, har tömt min vrede över er.
Profetia mot ledare och folk i Israel
23Herrens ord kom till mig: 24Människa! Säg till landet: Du är ett land som inte fick något regn, som inte bevattnades på vredens dag. 25Dina furstar var rytande och rovgiriga lejon. De åt människor, stal skatter och kostbarheter och gjorde många till änkor. 26Prästerna gjorde våld på min lag och skändade det som jag gjort heligt. De gjorde ingen skillnad mellan heligt och icke heligt, de undervisade inte om vad som är rent och orent. De iakttog inte mina sabbater. Så vanhelgades jag av dem. 27Stormännen var rovgiriga vargar. De utgöt blod och gick över lik för att roffa åt sig. 28Profeterna kalkade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. "Så säger Herren Gud", sade de, trots att Herren inte hade talat. 29Folket i landet förtryckte och plundrade. Fattiga och svaga kränktes, invandrare var förtryckta och rättslösa. 30Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller ställa sig i bräschen, så att jag inte behövde förstöra landet. Men jag fann ingen. 31Då tömde jag min vrede över dem och förintade dem med mitt ursinnes eld. Jag lät dem plikta för vad de gjort, säger Herren Gud.
Ohola och Oholiva, två otrogna systrar
23 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 3Redan som unga horade de i Egypten, där smekte och kramade man deras ungflicksbröst. 4Den äldre hette Ohola och den yngre Oholiva. De blev mina, och de födde söner och döttrar. - Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.
Oholas otrohet med Assyrien
5Men Ohola horade i stället för att hålla sig till mig. Hon brann av begär efter sina älskare, assyrierna. Det var krigare 6klädda i purpur. Det var ståthållare och styresmän. Alla var de ståtliga unga män. Det var ryttare på sina hästar. 7Hon bjöd ut sina horkonster åt dem. Alla var de Assyriens yppersta söner. Hon brann av begär efter dem och orenade sig med alla deras gudabilder. 8Hon fortsatte med horandet som hon hade börjat med i Egypten, där männen låg med henne när hon var ung, kramade hennes ungflicksbröst och lystet horade med henne. 9Därför prisgav jag henne åt hennes älskare, assyrierna, som hon brann av begär efter. 10De blottade hennes sköte, de tog hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Hon blev ökänd bland kvinnor. Så verkställdes domen över henne.
Oholivas otrohet med Babylonien och Egypten
11Hennes syster Oholiva såg allt detta, ändå upptändes hon av ännu hetare begär än Ohola och horade ännu värre än hon. 12Hon brann av begär efter assyrierna. Det var ståthållare och styresmän. Det var krigare klädda i praktfulla kläder. Det var ryttare på sina hästar. Alla var de ståtliga unga män. 13Jag såg hur hon orenade sig. Båda betedde sig likadant, 14men Oholiva gick längre i sitt horande. Hon såg väggristningar av män, bilder i lysande rött som föreställde kaldeer 15med gördel om höfterna och turban med fladdrande band. De såg ut som vagnskämpar och liknade de babylonier som hör hemma i Kaldeen. 16När hon såg på dem upptändes hon av begär efter dem och sände bud till dem i Kaldeen. 17Och babylonierna kom till hennes kärleksläger och orenade henne med sitt horande. Men när hon orenat sig med dem vände hon sig från dem. 18Eftersom hon blottade sitt sköte och öppet horade med dem vände jag mig från henne, liksom jag förut vänt mig från hennes syster. 19Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, 20och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar. 21Du längtade tillbaka till din otuktiga ungdom, då männen i Egypten kramade och smekte dina ungflicksbröst.
22Därför, Oholiva, säger Herren Gud, skall jag hetsa mot dig de älskare du har haft och sedan vänt dig från. Jag skall driva dem mot dig från alla håll. 23Det är babylonier och kaldeer, pekodeer, shoeer, koeer och dessutom alla assyrierna, stiliga unga män, ståthållare och styresmän, vagnskämpar och krigare, allesammans till häst. 24Med rullande vagnar i mängd och med ett uppbåd av folk skall de komma mot dig. Rustade med långsköld och rundsköld och hjälm skall de anfalla dig från alla håll. Åt dem skall jag överlåta rätten att döma, och efter sina egna lagar skall de döma dig. 25Jag skall låta min svartsjuka drabba dig. När de i vrede gör upp med dig skall de skära näsan och öronen av dig. De som är kvar hos dig skall falla för svärdet, och dina söner och döttrar skall tas till fånga. De som är kvar hos dig skall förtäras av eld. 26Man skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken. 27Jag skall göra slut på den otukt och det horande som du började med i Egypten. Dit skall du inte snegla mer. Egypten skall du inte längre minnas.
28Så säger Herren Gud: Jag skall prisge dig åt dem du avskyr, åt dem du har vänt dig från. 29I avsky skall de göra upp med dig. De skall ta allt vad du äger och har, tills du ligger där alldeles naken, med ditt horiska sköte blottat och ditt otuktiga horande avslöjat. 30Detta skall drabba dig för att du sprang efter andra folk och horade med dem och orenade dig med deras gudabilder.
31Du har gått i din systers fotspår. Därför skall jag sätta hennes bägare i din hand. 32Så säger Herren Gud:
Din systers bägare skall du tömma.
Den bägaren är djup och vid,
den rymmer mycket.
33Du skall bli drucken
och fylld av kval.
En bägare med skräck och fasa
är din syster Samarias bägare.
34Du skall dricka den i botten,
svälja dess drägg.
Dina bröst skall du riva blodiga.
Jag har talat, säger Herren Gud.
35Så säger Herren Gud: Du glömde bort mig och vände mig ryggen. Nu får du bära följderna av din otukt och ditt horande.
Oholas och Oholivas brott och straff
36Herren sade till mig: Människa! Gå till rätta med Ohola och Oholiva och gör klart för dem vilka vidrigheter de har begått. 37De har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna. De har bedragit mig med sina avgudar och till och med offrat barnen de fött mig som mat åt dem. 38Dessutom gjorde de detta mot mig: De orenade min helgedom och vanhelgade mina sabbater. 39Efter att ha slaktat sina barn åt avgudarna steg de samma dag in i min helgedom och vanhelgade den. Så betedde de sig i mitt tempel. 40De skickade även budbärare till män i fjärran länder, som kom när de blev kallade. För deras skull tvättade du dig och sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 41Du satte dig på en bädd som du gjort redo. Framför den stod ett dukat bord, där du hade ställt fram min rökelse och min olja. 42Det glammades sorglöst därinne. Förutom en mängd andra fanns där män som hämtats dit från öknen. De satte armband om systrarnas handleder och praktfulla kronor på deras huvuden. 43Jag sade om denna kvinna, härjad av sitt horiska leverne: Nu horar de med henne och hon ... 44Och de låg med henne som man ligger med en hora. Så låg de med Ohola och Oholiva, dessa otuktiga kvinnor.
45Men rättfärdiga män skall döma dem som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Ty de har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna.
46Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. 47Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. 48Jag skall göra slut på otukten i landet. Alla kvinnor skall ta varning, så att de inte lever lika otuktigt som ni. 49Ni skall få plikta för er otukt och bära följderna av att ni har syndat med era avgudar. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.
Jerusalem, en ärgig gryta
24 1Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Skriv upp dagens datum, just denna dag. Ty just denna dag har den babyloniske kungen anfallit Jerusalem. 3Ge det motsträviga folket en liknelse. Säg: Så säger Herren Gud:
Sätt på grytan, sätt på den
och häll vatten i.
4Lägg i bitar av kött,
de läckraste bitar
av lår och bog,
fyll på med de bästa benen.
5Ta de fetaste fåren.
Lägg ved under grytan.
Låt bitarna sjuda
och benen koka med.
6Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden, en gryta med beläggning av ärg, ärg som aldrig går bort. Grytan har tömts, köttbit för köttbit, utan att lottdragning skett. 7Staden dryper av blod, den har spillt blod över den kala klippan, inte på marken där det kan täckas av jord. 8För att ge utlopp åt min vrede och utkräva hämnd låter jag nu stadens eget blod rinna över den kala klippan, där det inte kan täckas över.
9Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden! Jag skall bygga ett stort bål. 10Lägg på mycket ved och tänd eld. Låt köttet koka sönder och spadet koka bort så att benen blir brända. 11Sätt grytan tom på kolen, tills den blir så het att kopparn börjar glöda och orenheten kan smälta och ärgen gå bort. 12Men det tjocka lagret av ärg går inte bort i elden. 13Du är oren och skamlös. Jag har försökt göra dig ren, men du har inte blivit av med din orenhet. Först när jag har släckt min vrede på dig skall du bli ren igen. 14Jag, Herren, har talat. Så blir det också. Jag skall göra som jag har sagt. Jag skall inte låta mig bevekas, inte visa skonsamhet eller ånger. Efter hur du har levat och handlat skall jag döma dig, säger Herren Gud.
Hesekiels hustrus död förebådar Jerusalems fall
15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Jag skall låta bråd död ta ifrån dig henne som är dina ögons lust. Du får inte sörja, inte gråta och fälla tårar. 17Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid. Vira turbanen om huvudet och sätt på dig sandalerna. Dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd.
18På morgonen talade jag till folket. På kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19Folket sade till mig: "Varför gör du så? Tala om för oss vad det betyder!" 20Jag svarade dem: "Herrens ord kom till mig: 21Säg till Israels folk: Så säger Herren Gud: Jag skall skända min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust, det käraste ni har. Och de söner och döttrar ni lämnade kvar skall nu falla för svärdet. - 22Ni kommer att få göra som jag. Dölj inte ert ansikte och ät inget sorgebröd. 23Behåll turbanen och sandalerna på. Ni får inte sörja och gråta. Men till följd av era synder skall ni alla stönande tyna bort. - 24Hesekiel skall vara ett tecken för er. Vad han gör kommer också ni att få göra. Då detta sker skall ni inse att jag är Herren Gud."
25Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, 26den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. 27Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.
Profetia mot Ammon
25 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3Säg till Ammons folk: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud: Du hånade min helgedom då den skändades, du hånade Israels land då det blev ödelagt och folket i Juda då det fördes bort i fångenskap. 4Därför skall jag ge ditt land som egendom åt Östlandets folk. Där skall de slå upp sina tält och där skall de resa sina boningar. De skall äta din frukt och dricka din mjölk. 5Jag skall göra Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då skall ni inse att jag är Herren.
6Så säger Herren Gud: Du klappade i händerna och stampade med fötterna, skadeglad som du var och full av förakt för Israels land. 7Därför skall jag lyfta min hand mot dig och låta dig bli ett byte för andra folk. Jag skall utplåna dig som folk och förinta dig som land. Jag skall ödelägga dig. Då skall du inse att jag är Herren.
Profetia mot Moab
8Så säger Herren Gud: Moab och Seir har sagt: "Folket i Juda är som alla andra folk." 9Därför skall jag rensa bort städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, alla landets pärlor, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim. 10Jag skall ge Moab tillsammans med Ammon som egendom åt Östlandets folk. Sedan skall Ammon vara glömt bland folken. 11Och över Moab skall jag verkställa domen. Då skall de inse att jag är Herren.
Profetia mot Edom
12Så säger Herren Gud: Edom tog hämnd på folket i Juda och drog därigenom skuld över sig. 13Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot Edom. Jag skall lägga det i ruiner och utrota människor och djur. Från Teman till Dedan skall de falla för svärdet. 14Jag skall låta min hämnd drabba Edom genom mitt folk Israel, som skall behandla Edom så som min vrede och harm kräver. Då skall de inse att jag hämnas, säger Herren Gud.
Profetia mot filisteerna
15Så säger Herren Gud: Filisteerna var hämndlystna och tog hämnd, fulla av förakt. De härjade, drivna av sin eviga fiendskap. 16Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot filisteerna, jag skall förgöra kereteerna och utrota de sista kustborna. 17I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.
Profetia mot Tyros
26 1Under det elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Tyros har hånat Jerusalem och sagt: "Folkens port är uppbruten, den har tillfallit mig. Jag skall bli rik, nu när den är förödd." 3Därför, säger Herren Gud, skall jag göra upp med dig, Tyros. Jag skall låta många folk välla in över dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De skall förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag skall sopa bort jorden och göra staden till en naken klippa. 5Den blir till en torkplats för nät ute i havet. Jag har talat, säger Herren Gud. Tyros skall plundras av folken 6och lydstäderna på fastlandet härjas med svärd. Då skall de inse att jag är Herren.
7Så säger Herren Gud: Jag skall låta kungen av Babylonien, Nebukadnessar, konungarnas konung, anfalla Tyros från norr. Med hästar och stridsvagnar och vagnskämpar skall han komma och med den väldiga här han bådat upp. 8Dina lydstäder på fastlandet skall han härja med svärd. Sedan skall han kasta upp en belägringsvall, bygga en stormningsramp och resa ett sköldtak. 9Han skall stöta murbräckan mot dina murar och rasera dina torn med bräckjärn. 10Så många är hans hästar att dammet de river upp kommer att täcka dig. Dina murar skall darra vid larmet från hästar och rullande vagnar, när han drar in genom dina portar som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar skall trampa sönder dina gator. Med svärd skall han dräpa ditt folk. Dina mäktiga pelare skall störta till marken. 12De skall röva dina rikedomar och roffa åt sig av dina handelsvaror. De skall riva ner dina murar och rasera dina praktfulla hus. Din sten, ditt virke, din jord skall de kasta i havet. 13Jag skall tysta dina sånger, dina lyrors klang skall aldrig höras mer. 14Och jag skall göra dig till en naken klippa. Tyros blir en torkplats för nät. Aldrig mer skall staden byggas upp. Jag, Herren, har talat, säger Herren Gud.
15Så säger Herren Gud till Tyros: Dånet av ditt fall, de sårades jämmer och slaktandet som pågår i dig skall få kustländerna att skälva. 16Alla havets furstar skall stiga ner från sina troner, lägga av sina mantlar och ta av sig sina färggranna kläder. Klädda i skräck skall de sitta på marken, fångna i ständig skräck skall de sitta lamslagna för din skull.
17De skall sjunga en sorgesång om dig:
Ack, du har gått under
och svepts bort från havet,
du lovprisade stad
som ägde makten på havet,
du och dina invånare
som spred fasa in över fastlandet.
18Kustländerna grips av skräck
när du faller,
öarna i havet skälver
vid din undergång.
19Så säger Herren Gud: När jag har gjort dig till en ruinstad, lik de städer där ingen längre bor, och när jag har låtit djupet sluka dig, så att vattenmassorna gömmer dig, 20då skall jag störta dig ner till forntidens folk, till dem som har lagts i graven. Likt ruinerna från forntiden skall du ligga i underjorden, tillsammans med dem som har lagts i graven. Du skall aldrig mer finna en plats i de levandes land. 21Jag skall göra dig till en skräcksyn. Det är slut med dig. Den som söker dig skall aldrig någonsin finna dig, säger Herren Gud.
Sorgesång över skeppet Tyros
27 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om Tyros. 3Till Tyros, som tronar vid porten till havet och driver handel med folk på fjärran kuster, skall du säga: Så säger Herren Gud:
Tyros, du sade:
"Min skönhet är fulländad."
4Mitt i havet ligger du.
De som byggde dig
gjorde dig fulländat skön.
5Av cypresser från Senir
byggdes dina däck.
De tog en ceder från Libanon
och reste en mast på dig.
6Av ekar från Bashan
gjordes dina åror.
Din bordläggning timrade de
av cedrar från kitteernas kuster.
7Av mönstrat egyptiskt linne
var ditt segel sytt.
Det blev ditt kännetecken.
Av tyg från Elishas kuster,
violett och purpurrött,
var ditt soltak gjort.
8Sidons och Arvads furstar
var roddare hos dig.
Semers klokaste män
var dina matroser.
9Gevals äldste och dess klokaste män
tätade dina läckor.
Havets alla skepp och sjömän
kom till dig för att byta varor.
10Män från Persien, från Lud och Put
fanns i din här, var ditt krigsfolk.
Sina sköldar och hjälmar hängde de på dig
och gjorde dig praktfull.
11Folk från Arvad och Kilikien fanns överallt på dina murar, och gammadeer stod i dina torn. Överallt längs dina murar hängde de sina koger och gjorde dig fulländat skön.
12Tarshish drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud. De bytte till sig dina varor mot silver, järn, tenn och bly. 13Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig dina varor mot slavar och kopparkärl. 14Folket i Bet Togarma lämnade vagnshästar, ridhästar och mulor i utbyte mot dina varor. 15Folket från Rhodos handlade med dig, och många andra öar gjorde också affärer med dig. De betalade med elfenben och ebenholts. 16Edom drev handel med dig, lockat av alla dina varor. I utbyte gav de rubiner, purpurrött ylle, färggrant tyg och linne, koraller och granater. 17Juda och Israel handlade med dig och bytte till sig dina varor mot vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam. 18/19Damaskus drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud av alla slags varor. I utbyte gav de vin från Helbon, ull från Sachar och vin från Usal. Dina varor inbringade även bearbetat järn, kassia och kalmus. 20Dedan handlade med dig, de sålde sadeltäcken. 21Arabien och Kedars alla furstar gjorde affärer med dig och kom med lamm, baggar och bockar. 22Köpmän från Saba och Ragma handlade med dig och bytte till sig dina varor mot utsökta kryddor, alla slags ädelstenar och guld. 23Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig, 24de sålde festskrudar och mantlar av violett ylle, färggranna tyger, mönstrade täcken och fast tvinnade tåg. Sådant lämnade de i utbyte. 25Tarshish-skepp fraktade dina varor.
Fullastad och tung
låg du ute på havet.
26Dina roddare förde dig
ut på vida vatten.
Östanvinden krossade dig
långt ute till havs.
27Ditt gods och alla dina varor, dina sjömän och matroser, de som tätat dina läckor, de som skött din byteshandel, allt ditt krigsfolk och hela ditt uppbåd sjunker i havets djup den dag du går under.
28Dina matrosers nödrop
får stränderna att darra.
29De som sitter vid årorna
lämnar sina skepp.
Sjömännen går i land,
havets alla matroser.
30De skriker av sorg,
de klagar bittert över ditt öde.
De strör jord på huvudet
och krälar i aska.
31De rakar sig skalliga
och sveper sig i säckväv.
De fäller bittra tårar över dig
och klagar bittert.
32Jämrande stämmer de upp
en sorgesång över dig:
"Vem var som Tyros,
detta fäste i havet?"
33Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.
34Nu har du krossats på havet
och försvunnit i djupet.
Dina varor och ditt manskap
har gått till botten med dig.
35Kustländernas folk
känner fasa för din skull.
Kungarna ryser,
deras ansikten förvrids av skräck.
36De som driver handel med folken
drar bestörta efter andan.
Du har blivit en skräcksyn.
Det är för alltid slut med dig.
Profetia mot Tyros kung
28 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: "Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet." Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud. 3Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig. 4Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar. 5Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig. 6Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig 7skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen. 8De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö. 9Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: "Jag är en gud"? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud. 10Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.
Sorgesång över Tyros kung
11Herrens ord kom till mig: 12Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:
Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. 13I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. 14Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. 15Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. 16Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna. 17Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar. 18Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken. 19Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.
Profetia mot Sidon
20Herrens ord kom till mig: 21Människa! Vänd dig mot Sidon och profetera mot staden: 22Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Sidon, och visa min makt i dig. Genom att verkställa domen över staden skall jag visa min helighet. Då skall de inse att jag är Herren. 23Jag skall sprida pest och låta blod flyta på gatorna. Inne i staden skall de slagna falla för svärdet som riktas mot den från alla håll. Då skall de inse att jag är Herren.
Löfte om hemkomst och välgång
24Israels folk skall inte längre plågas av föraktfulla grannfolks brännande nässlor och stickande törnen. Då skall de inse att jag är Herren Gud. 25Så säger Herren Gud: Jag skall samla ihop israeliterna från de folk bland vilka de skingrats, genom dem skall jag visa min helighet i de andra folkens åsyn. De skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob. 26Där skall de leva tryggt, bygga hus och plantera vingårdar. De skall leva tryggt när jag har verkställt domen över de grannfolk som föraktar dem. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud.
Profetia mot farao
29 1Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:
Jag skall ta itu med dig, farao,
Egyptens kung,
feta krokodil som dåsar i Nilen
och säger: "Nilen är min,
jag har skapat den."
4Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.
5Jag skall slunga dig ut i öknen,
dig och Nilens alla fiskar.
Du blir liggande på bara marken,
ingen hämtar och begraver dig.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som föda.
6Då skall alla i Egypten inse
att jag är Herren.
För Israels folk är Egypten
en stav av vassrör.
7När de griper tag i dig
kommer du att splittras
och fläka upp handen på alla.
När de stöder sig på dig
kommer du att brytas
och få dem alla att vackla.
8Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.
Du säger: "Nilen är min, jag har skapat den." 10Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 11Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 13Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 14Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 15obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.
17Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 19Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 21Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.
Profetia mot Egypten
30 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Jämra er: "Ack, denna dag!"
3Ja, dagen är nära,
Herrens dag är nära.
Det blir en dag av moln,
stunden är inne för folken.
4Svärdet skall drabba Egypten,
och Kush skall darra
när egypterna dräps och stupar.
Deras rikedomar förs bort,
deras fasta grund raseras.
5Män från Kush och Put och Lud, legoknektar från alla håll, även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. 6Så säger Herren:
De som stöder Egypten skall falla,
dess stolta styrka bli kuvad.
Från Migdol till Assuan
skall de falla för svärdet,
säger Herren Gud.
7Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 8Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush, som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer.
10Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 11Han och hans här, grymma hedningar, skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat.
13Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand och verkställa min dom över No. 15Jag skall tömma min vrede över Sin, Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 16Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. 17De unga männen i On och Pi-Beset skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 18I Tachpanches skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor föras bort. 19Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren.
20Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 22Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. 23Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 25Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren.
Det stora trädet på Libanon
31 1Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?
3Det växte ett ståtligt träd,
en ceder på Libanon.
Den hade vackra grenar
och skuggade andra träd.
Den växte sig reslig och hög,
toppen sköt upp bland molnen.
4Vattnet gav den näring,
av djupet fick den växtkraft.
Djupets flöden strömmade
kring platsen där den stod,
och vattnet rann i bäckar
till markens alla träd.
5Så växte den sig högre
än markens alla träd.
Kronan blev tät, med vidsträckta grenar,
av vattenflödet som spred sig dit.
6Himlens alla fåglar
byggde bo i dess krona.
Markens alla djur
födde ungar i grenarnas hägn.
Alla de många folken
bodde i dess skugga.
7Den stod där så stor och skön,
med vidsträckta, lummiga grenar,
ty rötterna nådde ner
till flödande vatten.
8Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar,
ingen platan en sådan krona.
Inget träd i Guds trädgård
var dess like i skönhet.
9Jag hade gjort den så skön,
med täta, lummiga grenar,
att Edens alla träd i Guds trädgård
måste avundas den.
10Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 11Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade - jag hade förskjutit den. 12Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.
13Himlens alla fåglar
bygger bo på den fällda stammen.
Markens alla djur
söker läger bland grenarna.
14Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.
15Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 16Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 17Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.
18Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd.
Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.
Sorgesång över farao
32 1Under det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens kung:
Förintad är du, folkens lejon!
Du var som odjuret i havet.
Du frustade i dina floder,
rörde upp vattnet med fötterna
och grumlade dess flöden.
3Så säger Herren Gud:
Jag skall kasta mitt nät över dig,
ett uppbåd av många folk
skall dra upp dig i min not.
4Jag skall slunga dig upp på land,
kasta dig på bara marken,
så att himlens alla fåglar
kan flockas på dig
och markens alla djur
kan äta sig mätta på dig.
5Jag skall kasta din kropp på bergen,
fylla dalarna med ditt kadaver.
6Jag skall dränka jorden
med blodet som väller ur dig,
bäckarna skall fyllas av ditt blod.
7När jag släcker ditt liv
skall jag täcka över himlen
och fördunkla stjärnorna.
Solen höljer jag i moln,
månen slutar lysa.
8Alla ljus som lyser på himlen
skall jag fördunkla för din skull.
I mörker försänker jag ditt land,
säger Herren Gud.
9Jag skall skapa oro hos många då jag förkunnar din undergång bland folken, i länder som du aldrig hört talas om. 10Genom dig skall jag väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv.
11Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens svärd skall angripa dig. 12Jag skall låta din larmande hop falla för krigares svärd, för grymma hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess larmande hop görs till intet. 13Jag skall förgöra all boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig mer röras upp av människors fötter eller kreaturs klövar, 14utan vattnet skall flyta klart, blankt som olja, säger Herren Gud. 15Jag skall göra Egypten till en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag är Herren.
16Detta är en sorgesång och som sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess larmande hop skall de sjunga den, säger Herren Gud.
Sorgesång över Egypten och andra riken
17Under det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Klaga över Egyptens larmande hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna bland alla folk:
Ner i underjorden skall jag störta dem,
till dem som har lagts i graven.
19Var din glans förmer än andras?
Stig ner, gå till vila bland de oomskurna!
20Hos dem som dräpts med svärd
skall egypterna hamna.
Bädden står redo för Egypten
och hela dess larmande hop.
21De största hjältarna talar från dödsriket
till farao och dem som bistått honom:
Oomskurna har stigit ner och gått till vila,
de som dräpts med svärd.
22Där ligger Assur
med hela sin här
i gravarna runt omkring.
Alla är dräpta, fallna för svärd.
23De fick sina gravar i dödsrikets djup,
kring Assurs grav ligger hans här.
Alla är dräpta, fallna för svärd,
de som en gång spred skräck i de levandes land.
24Där ligger Elam,
och kring hans grav
ligger hela hans larmande hop.
Alla är dräpta, fallna för svärd.
Oomskurna steg de ner i underjorden,
de som en gång spred skräck i de levandes land.
Nu får de dela skammen
med dem som har lagts i graven.
25Bland dräpta fick Elam sin bädd,
med hela sin larmande hop
i gravarna runt omkring.
Alla är oomskurna och dräpta med svärd.
En gång spred de skräck i de levandes land.
Nu får de dela skammen
med dem som har lagts i graven.
Bland dräpta har de sin plats.
26Där ligger Meshek och Tuval
med hela sin larmande hop
i gravarna runt omkring.
Alla är oomskurna och dräpta med svärd.
En gång spred de skräck i de levandes land.
27De vilar inte bland hjältarna
som stupade i forna tider,
de som fick sina vapen med sig i dödsriket
och nu vilar med svärdet under huvudet
och skölden lagd över knotorna.
En gång spred hjältarna skräck i de levandes land.
28Du skall krossas med de oomskurna och ligga bland dem som dräpts med svärd.
29Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med oomskurna och dem som har lagts i graven. 30Där ligger alla furstar från norr och alla från Sidon. Trots den skräck de spred störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven.
31Farao ser dem alla och tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta med svärd är farao och hela hans här, säger Herren Gud. 32Jag lät honom sprida skräck i de levandes land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.
Väktarens uppdrag och ansvar
33 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Tala till dina landsmän och säg: Om jag riktar svärdet mot ett land och folket där utser en av de sina till väktare 3och denne ser svärdet riktas mot landet och stöter i horn för att varna folket, 4och om någon som hör hornstöten inte lyder varningen utan blir dödad när svärdet kommer, då är han själv ansvarig för sin död. 5Eftersom han hörde hornstöten men inte lydde varningen är han själv ansvarig för sin död. Men lyder han varningen räddar han sitt liv. 6Om däremot väktaren ser svärdet men inte stöter i horn så att folket varnas och någon blir dödad när svärdet kommer, då dör denne därför att han syndat, och av väktaren skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
7Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 8Om jag säger till den gudlöse: "Ditt straff är döden" och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 9Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.
10Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: "Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?" 11Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?
12Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. 13Om jag säger till den rättfärdige: "Du skall leva" och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. 14Och om jag säger till den gudlöse: "Ditt straff är döden" och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt - 15återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt - då skall han få leva. Han skall inte dö. 16Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.
17Dina landsmän säger: "Det Herren gör är inte rätt." Men det är de som gör orätt. 18Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och handlar orätt skall han dö. 19Om den gudlöse upphör med sin gudlöshet och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. 20Ni säger: "Det Herren gör är inte rätt." Men jag skall döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar.
Underrättelse om Jerusalems fall
21Under det tolfte året efter vår förvisning, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting till mig från Jerusalem och sade: "Staden har fallit." 22Kvällen innan flyktingen kom hade Herrens hand rört vid mig. Men Herren löste min tungas band innan flyktingen kom på morgonen, han löste min tungas band och jag var inte längre stum.
Profetia mot dem som är kvar i Jerusalem
23Herrens ord kom till mig: 24Människa! De som bor bland ruinerna i Israels land säger: "Abraham var ensam men fick ändå äga landet. Vi är många - så mycket mer är landet givet oss som egendom." 25Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blod i, ni dyrkar era avgudabilder och ni utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? 26Ni förlitar er på svärdet, ni begår avskyvärda gärningar och ni lägrar varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet? 27Du skall säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som är bland ruinerna skall falla för svärdet, de som är ute på fälten skall bli uppätna av vilddjur, och de som håller till bland klippor och i grottor skall dö av pest. 28Jag skall göra landet till obygd och ödemark. Dess stolta styrka skall knäckas. Israels berg skall bli en ödemark där ingen vågar färdas. 29Som straff för deras avskyvärda gärningar skall jag göra landet till obygd och ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.
De deporterades ohörsamhet mot profeten
30Människa! Dina landsmän sitter utmed husväggarna och i dörröppningarna och talar om dig. Alla säger de till varandra: "Låt oss gå och höra ordet som utgår från Herren." 31I stora skaror skall mitt folk komma till dig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det. De bär lögn på sina läppar och tänker bara på egen vinning. 32För dem är du bara som en som sjunger visor om kärlek, med vacker röst och skickligt strängaspel. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det. 33Men det kommer. Ja, det kommer. Då skall de inse att en profet har varit hos dem.
Profetia mot Israels herdar
34 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? 3Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. 4Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. 5Eftersom mina får inte hade någon herde skingrades de och blev vilddjurens rov. De skingrades 6och driver vilsna omkring på alla berg och höga kullar. Över hela jorden har mina får skingrats. Ingen bryr sig om dem, ingen letar efter dem. 7Herdar! Hör därför Herrens ord: 8Så sant jag lever, säger Herren Gud, eftersom mina får inte hade någon herde blev de till byte och rov för vilddjuren. Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade de inte. 9Herdar! Hör därför Herrens ord: 10Så säger Herren Gud: Jag skall vända mig mot herdarna och kräva tillbaka mina får av dem. Jag skall inte längre låta dem vara herdar, de skall inte längre få valla sig själva. Jag skall rycka mina får ur deras gap, de skall inte få äta dem.
11Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. 12Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. 13Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. 14På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. 15Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. 16Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Herren, den gode och rättvise herden
17Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. 18Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? 19Mina får tvingas beta vad ni har trampat ner och dricka vad ni har grumlat.
20Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. 21Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. 22Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.
23Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. 24Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat.
25Jag skall sluta ett fredsförbund med dem. Jag skall utrota vilddjuren i landet, så att folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna. 26Jag skall låta dem bo kring mitt berg. I rätt tid skall jag ge dem regn, ett välsignat regn skall det vara. 27Markens träd skall bära frukt och jorden skall ge gröda. Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. 28Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. 29De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. 30Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. 31Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.
Profetia mot Seirs berg
35 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Seirs berg och profetera mot dem: 3Så säger Herren Gud:
Jag skall ta itu med dig, Seir,
jag skall lyfta min hand mot dig
och göra dig till obygd och ödemark.
4Dina städer skall jag lägga i ruiner,
du skall bli en ödemark.
Då skall du inse att jag är Herren.
5Du har alltid varit fientlig mot Israels folk, du prisgav dem åt svärdet när olyckan drabbade dem och de fick sitt slutliga straff. 6Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, spilla ditt blod, och blod skall förfölja dig. Genom blod ådrog du dig skuld, därför skall blod förfölja dig. 7Seirs berg skall jag göra till obygd och ödemark. Alla som färdas där skall jag förgöra. 8Jag skall täcka bergen med lik. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina bäckfåror skall de falla, de som dräps med svärd.
9Jag skall göra dig till ödemark för evigt,
i dina städer skall ingen bo.
Då skall ni inse att jag är Herren.
10Du säger: "De två folken och de två länderna skall bli mina! Jag skall lägga dem under mig, även om Herren är där." 11Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, låta dig umgälla den vrede och avund du visade i ditt hat mot dem. Du skall få erfara vem jag är när jag dömer dig. 12Då skall du inse att jag, Herren, har hört alla hånfulla ord du har riktat mot Israels berg: "De ligger öde, vi kan hugga för oss!" 13Ni har varit stora i munnen och talat fräckt om mig. Jag har hört det.
14Så säger Herren Gud: Du gladde dig åt att landet blev en ödemark. Därför skall jag göra likadant med dig. 15Du gladde dig åt att Israels land lades öde. Därför skall jag göra likadant med dig. Seirs berg och hela Edom skall bli till ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.
Profetia om Israels berg
36 1Människa! Profetera om Israels berg och säg: Israels berg, hör Herrens ord! 2Så säger Herren Gud: Era fiender har hånat er: "Ödemark för evigt! Nu är det vår egendom." 3Därför skall du profetera och säga: Så säger Herren Gud: Ni har förhärjats och förtrampats av alla och blivit de övriga folkens egendom. Man pratade om er överallt och förtalade er. 4Israels berg, hör därför ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som har plundrats och hånats av alla grannfolken: 5Sannerligen, säger Herren Gud, med brinnande lidelse riktar jag mitt ord mot de andra folken och mot hela Edom, som med skadeglädje och djupt förakt gjorde mitt land till sin egendom.
6Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken. 7Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas. 8Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka. 9Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås. 10På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp. 11På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren. 12På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.
13Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn. 14Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud. 15Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.
Israels rening
16Herrens ord kom till mig: 17Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne. 18De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem. 19Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade. 20Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: "De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!" 21Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.
22Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud. 24Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. 25Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. 26Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. 27Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. 28Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. 29När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält. 30Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd. 31När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar. 32Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!
33Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp. 34Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark. 35Folk kommer att säga: "Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa." 36Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
37Så säger Herren Gud: Ännu en sak skall jag göra för Israels folk när de ber mig: jag skall låta dem föröka sig tills de blir som fårhjordar. 38Som Jerusalem vid högtiderna fylls av offerfår, så skall hjordar av människor fylla de förstörda städerna. Då skall de inse att jag är Herren.
De förtorkade benen får liv
37 1Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. 2Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. 3Han frågade mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herre, min Gud, det vet bara du." 4Han sade: "Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! 5Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. 6Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren."
7Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande - det var ben som sattes till ben och fogades samman. 8Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
9Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"
10Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
11Han sade till mig: "Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. 12Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 13När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. 14Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren."
De två stavarna förenas
15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Tag en trästav och skriv på den: "Juda och israeliterna, hans förbundna." Tag sedan en annan trästav, den som tillhör Efraim, och skriv på den: "Josef och alla israeliter, hans förbundna." 17För samman dem så att de blir en enda stav i din hand. 18När dina landsmän ber dig förklara vad detta betyder 19skall du svara dem: Så säger Herren Gud: Jag tar den stav som tillhör Efraim och som avser Josef och Israels stammar, hans förbundna, och lägger Judas stav intill den. Jag gör dem till en enda stav i min hand. 20Trästavarna som du har skrivit på skall du hålla fram så att folket ser dem. 21Säg sedan: Så säger Herren Gud: Jag skall hämta israeliterna hos de folk som de har kommit till, jag skall samla in dem från alla håll och föra dem till deras eget land. 22I detta land, på Israels berg, gör jag dem till ett enda folk, och de skall alla lyda under en enda kung. Aldrig mer skall de vara två folk, aldrig mer skall de delas i två kungariken. 23De skall sluta att orena sig med sina avgudabilder och vidriga beläten och med alla sina brott. Jag skall rädda dem ur den trolöshet som de har gjort sig skyldiga till, och jag skall göra dem rena. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 24Min tjänare David skall vara kung över dem. De skall alla ha en enda herde. De skall leva efter mina lagar och trofast hålla mina bud. 25De skall få bo i det land jag gav åt min tjänare Jakob, landet där deras förfäder bodde. De och deras barn och efterkommande skall bo där för all framtid, och min tjänare David skall vara deras furste för evig tid. 26Jag skall sluta ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. Jag skall låta dem föröka sig. Min helgedom skall stå hos dem för all framtid. 27Min boning skall finnas hos dem. Så skall jag vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 28Då skall de andra folken inse att jag är Herren, som helgar Israel genom att min helgedom finns hos dem för all framtid.
Gog från Magog: hans krigsförberedelser mot Israel
38 1Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Gog i landet Magog, storfursten av Meshek och Tuval, och profetera mot honom. 3Säg: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Gog, storfurste av Meshek och Tuval, 4jag skall släpa fram dig med krokar i käkarna. Jag skall se till att du drar ut med hela din här, hästar och ryttare, alla i praktfulla kläder, ett stort uppbåd med långsköld och rundsköld, alla med svärd i hand. 5Även folk från Persien, från Kush och Put kommer med, alla rustade i sköld och hjälm. 6Gomer med alla sina trupper, Bet Togarma långt norrifrån med alla sina trupper - många folk ansluter sig till dig. 7Gör dig redo och var beredd, du och hela det uppbåd som har samlats kring dig - du skall stå till mitt förfogande. 8I sinom tid skall du mönstras för att en dag rycka fram mot ett land som återhämtat sig från svärdets härjningar. De som bor där har hämtats hem från många olika folk och åter samlats på Israels berg, som så länge låg öde. De har förts från främmande folk för att få bo i trygghet. 9Du skall dra fram som ett oväder, komma likt ett moln som täcker landet, du och alla dina trupper och de många folken vid din sida.
10Så säger Herren Gud: Den dagen tar tankar form hos dig, du smider onda planer 11och säger: "Jag skall rycka fram mot ett oskyddat land, mot människor som lever lugnt och tryggt, utan murar, port och bommar." 12Du vill ta byte och plundra, lyfta din hand mot ruiner som åter är bebodda och mot ett folk som samlats in från främmande länder, som har skaffat sig boskap och ägodelar, ett folk som bor vid världens navel. 13Folket i Saba och i Dedan liksom handlare och köpmän från Tarshish skall fråga dig: "Kommer du för att ta byte, har du samlat ditt uppbåd för att plundra, för att röva silver och guld, stjäla boskap och ägodelar? Är det för att ta ett rikt byte du kommer?"
14Profetera därför, människa, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: Den dag då mitt folk Israel lever i trygghet skall du bryta upp 15och lämna ditt hem långt uppe i norr, du och de många folken vid din sida, alla till häst, tillsammans ett stort uppbåd, en väldig här. 16Mot mitt folk Israel skall du dra fram likt ett moln som täcker landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig rycka fram mot mitt land. Genom dig, Gog, skall jag visa min helighet inför folken, för att de skall inse vem jag är.
Guds bestraffning av Gog
17Så säger Herren Gud: Du är den som jag för länge sedan talade om genom mina tjänare, Israels profeter, som på den tiden profeterade att jag skulle låta dig anfalla Israel. 18Den dag då Gog beträder Israels mark skall min vrede väckas, säger Herren Gud. Med harm 19och lidelse och i brinnande vrede svär jag att en väldig jordbävning den dagen skall drabba Israels land. 20De skall darra inför mig, havets fiskar och himlens fåglar, de vilda djuren och markens alla kräldjur och alla människor på jorden. Bergen skall rasa och klipporna falla, och alla murar skall jämnas med marken. 21På alla mina berg skall jag mana fram svärdet mot Gog, säger Herren Gud. De skall gripa till svärd mot varandra. 22Jag skall straffa honom med pest och blod. Slagregn, hagel och brinnande svavel skall jag vräka ner över honom och hans trupper och de många folken vid hans sida. 23Så skall jag visa min makt och min helighet och ge mig till känna inför många folk. Då skall de inse att jag är Herren.
Profetia mot Gog
39 1Människa! Profetera mot Gog och säg: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Gog, storfurste av Meshek och Tuval, 2släpa fram dig och tygla dig. Du skall dra ner långt uppifrån norr och rycka fram mot Israels berg. 3Då skall jag slå bågen ur din vänstra hand och vrida pilarna ur din högra. 4Du skall stupa på Israels berg, du och alla dina trupper och folken vid din sida. Åt vilda djur och rovfåglar av alla slag ger jag dig som föda. 5Du blir liggande på bara marken. Jag har talat, säger Herren Gud.
6Jag skall sända eld mot Magog och mot dem som lever i trygghet på öarna. Då skall de inse att jag är Herren. 7Mitt heliga namn skall jag göra känt hos mitt folk Israel. Jag tänker inte tillåta att det vanäras mer. Då skall de andra folken inse att jag är Herren, helig i Israel. 8Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud. Detta är den dag jag har talat om. 9De som bor i Israels städer skall dra ut och tända eld och bränna upp vapnen, rundsköldar och långsköldar, bågar och pilar, kastspjut och lansar. I sju år skall de elda med dem. 10De skall inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogen, med vapen skall de elda. De skall röva från rövarna och plundra sina egna plundrare, säger Herren Gud.
11Den dagen skall jag ge Gog en gravplats i Israel, i Overimdalen som ligger öster om havet och är oframkomlig för dem som försöker färdas där. Där skall Gog begravas med hela sin larmande hop. Dalen skall sedan kallas Hamon Gogdalen. 12Sju månader skall det ta för israeliterna att begrava dem och rena landet. 13Allt folk i landet skall hjälpa till med begravningen. Detta skall ge dem ära när jag visar min makt, säger Herren Gud. 14Man skall utse män med uppgift att dra genom landet och begrava dem som ligger kvar ovan jord. Så skall de rena landet. Efter sju månader skall de börja sitt sökande. 15Om någon av dem finner människoben då han drar genom landet skall han märka ut platsen till dess att dödgrävarna hinner begrava dem i Hamon Gogdalen. 16(Det finns också en stad som heter Hamona.) Så skall de rena landet.
17Människa! Så säger Herren Gud: Säg till alla fåglar och vilda djur: Kom hit, samlas här! Kom från alla håll till min offermåltid, den väldiga offermåltid som jag ställer i ordning åt er på Israels berg. Ni får äta kött och dricka blod. 18Hjältars kött skall ni äta, blod från jordens furstar skall ni dricka - som vore de bockar, lamm och baggar eller gödtjurar från Bashan. 19Ät er mätta på fett och drick er rusiga på blod vid den offermåltid jag har ställt i ordning åt er. 20Vid mitt bord kan ni mätta er med ridhästar och vagnshästar, med hjältar och krigare, säger Herren Gud.
21Jag skall uppenbara min makt bland alla folk, de skall bli varse hur jag verkställer min dom och griper in mot dem. 22Från den dagen och för all framtid skall Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.
Israels återupprättelse
23De andra folken skall förstå att israeliterna blev förvisade därför att de var trolösa och syndade mot mig. Jag dolde mitt ansikte för dem och prisgav dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärdet. 24Jag handlade mot dem som de genom sin orenhet och sina brott hade förtjänat. Jag dolde mitt ansikte för dem.
25Så säger Herren Gud: Nu skall jag vända Jakobs öde och visa barmhärtighet mot Israels folk, ty jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. 26De skall bära skammen för sin trolöshet mot mig, när de lever tryggt i sitt eget land och ingen hotar dem, 27när jag har hämtat dem hos de främmande folken, samlat in dem från fiendeländerna. Så visar jag min helighet inför många folk. 28Jag som drev ut dem bland folken skall föra samman dem i deras eget land och inte låta en enda av dem lämnas kvar. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud. 29Sedan jag utgjutit min ande över Israels folk skall jag aldrig mer dölja mitt ansikte för dem, säger Herren Gud.
Profeten förs till Israel i en syn
40 1Under det tjugofemte året av vår förvisning, det fjortonde året efter stadens fall, på nyåret, den tionde dagen i månaden - just den dagen rörde Herrens hand vid mig. Han förde mig dit. 2I en syn från Gud förde han mig till Israels land och ställde mig på ett mycket högt berg. På dess södra sida låg något som liknade en stad. 3Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I handen hade han ett snöre av lin och en mätstav. Han stod vid porten. 4Mannen sade till mig: "Människa! Använd nu dina ögon och öron och lägg noga märke till allt jag visar dig. Det är för att få se detta som du har förts hit. Sedan skall du berätta för israeliterna om allt du har sett."
Templets portar och förgårdar
5Runt templet fanns en mur. I handen hade mannen en sex alnar lång mätstav, vars alnmått var en vanlig aln och en tvärhand. Han mätte muren, den var en stav tjock och en stav hög.
6Då han kom fram till porten som vette mot öster gick han uppför trappan. Han mätte tröskeln, den var en stav tvärsöver. 7Varje nisch i portgången var en stav bred och en stav djup. Mellan nischerna var det fem alnar. Portens inre tröskel, mot förhallen, var en stav. 8Han mätte förhallen, 9den var åtta alnar. Dörrposterna var två alnar. Förhallen vette mot templet. 10Östra porten hade tre nischer på var sida, alla med samma mått. Även väggarna mellan dem hade alla samma mått. 11Han mätte dörröppningen, den var tio alnar bred. Portgångens bredd var 13 alnar. 12I nischöppningarna fanns på båda sidor en avbalkning som var en aln djup. Varje nisch var sex gånger sex alnar. 13Han mätte porthuset från nisch till nisch, från innervägg till innervägg, det var 25 alnar brett. Nischernas ingångar låg mittemot varandra. 14[---] 15Från den yttre fasaden till förhallens fasad inåt mätte porthuset 50 alnar. 16På båda sidor fanns fönster, på insidan av nischernas bakväggar. Även i förhallen satt på båda sidor spjälfönster på insidan av väggarna. På dörrposterna fanns snidade palmer.
17Han förde mig in på den yttre förgården. Där fanns kamrar och ett stenlagt golv runt gården. Det var 30 kamrar på stengolvet. 18Stengolvet följde porthusens sidoväggar och sträckte sig lika långt in som de. Detta var det nedre stengolvet. 19Han mätte avståndet från den nedre portens insida till den inre förgårdens ytterkant, det var 100 alnar, i öster liksom i norr.
20Han mätte längd och bredd i porten som vette mot norr, den som ledde in till yttre förgården. 21De tre nischerna på båda sidor, liksom väggarna emellan och förhallen, höll samma mått som i den första porten. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 22Förhallens fönster och palmer hade samma mått som i porten mot öster. En trappa med sju steg ledde upp till porten. Förhallen låg längst in. 23Mitt för norra porten fanns en port in till inre förgården. Likadant var det i öster. Han mätte avståndet från port till port, det var 100 alnar.
24Han förde mig åt söder. Även där fanns en port. Han mätte dörrposter och förhall. De hade samma mått som i de andra portarna. 25Porten och förhallen hade fönster på båda sidor, likadana som i de andra portarna. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 26Trappan hade sju steg. Förhallen låg längst in. På dörrposterna fanns snidade palmer, en på vardera sidan. 27Även i söder fanns en port in till inre förgården. Han mätte avståndet från port till port i söder, det var 100 alnar.
28Han förde mig genom södra porten in på inre förgården. Han mätte porten, den hade samma mått som de andra. 29Nischerna, väggarna emellan och förhallen höll samma mått som i de andra portarna. Porten och förhallen hade fönster på båda sidor. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 31Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns snidade palmer. Trappan hade åtta steg.
32Han förde mig till inre förgårdens östra port och mätte den. Den hade samma mått som de andra. 33Nischerna, väggarna emellan och förhallen höll samma mått som i de andra portarna. Porten och förhallen hade fönster på båda sidor. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 34Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns en snidad palm på var sida. Trappan hade åtta steg.
35Han förde mig till norra porten och mätte den. Det var samma mått 36på nischerna, väggarna emellan och förhallen. Porthuset hade fönster på båda sidor. Det var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 37Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns en snidad palm på var sida. Trappan hade åtta steg.
38Med ingång från portens förhall låg en kammare där man sköljde brännoffren rena. 39På vardera sidan inne i förhallen stod två bord för slakt av brännoffer, syndoffer och skuldoffer. 40Utanför norra portens ingång till förhallen stod på vardera sidan två bord. 41Sålunda fanns det fyra bord inne i porten och fyra utanför, sammanlagt åtta. På dem slaktade man. 42/43De fyra borden för brännoffer var av huggen sten. De var en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. Där inne hade man på båda sidor satt upp handsbreda hyllor i två plan. På dem lade man de redskap som användes vid slakt av brännoffer och slaktoffer. Offerköttet lade man på borden.
44Utanför de inre portarna fanns på inre förgården två kamrar, en vid norra porten med fasaden åt söder och en vid södra porten med fasaden åt norr. 45Han sade till mig: "Kammaren där, den med fasaden åt söder, är för de präster som gör tjänst på tempelområdet. 46Kammaren med fasaden åt norr är för de präster som sköter altartjänsten, sadokiterna, de leviter som får vara nära Herren och tjäna honom."
Templet
47Han mätte gården. Den var kvadratisk, 100 alnar lång och 100 alnar bred. Framför templet stod ett altare. 48Han förde mig in i templets förhall och mätte dörrposterna, de var båda fem alnar. Dörren var 14 alnar bred och väggarna på var sida om den tre alnar. 49Förhallen var 20 alnar bred och tolv alnar djup. En trappa med tio steg ledde dit upp. Vid dörrposterna stod en pelare på vardera sidan.
41 1Han förde mig in i långhuset. Han mätte dörrposterna, de var båda sex alnar tjocka. Så tjocka var dörrposterna. 2Dörröppningen var tio alnar bred och väggarna på var sida om den fem alnar. Han mätte långhuset, det var 40 alnar långt och 20 alnar brett.
3Han gick in i det innersta rummet och mätte dörrposterna, de var två alnar. Dörröppningen var sex alnar och väggarna på var sida om den sju alnar. 4Han mätte rummet innanför långhuset, det var 20 alnar långt och 20 alnar brett. Han sade till mig: "Detta är det allra heligaste."
5Han mätte ytterväggen, den var sex alnar tjock. Sidobyggnaden runt templet var fyra alnar bred. 6Sidobyggnadens rum var byggda i tre våningar. Längs sidorummens vägg in mot templet fanns avsatser i stället för fästhål; det fick inte finnas några fästhål i templets vägg. 7Galleriet med sidorum blev allt bredare ju högre upp man kom. Templet var alltså försett med galleri ända upp och runt om, allt bredare in mot templet ju högre upp man kom. Från nedre våningen tog man sig genom mellanvåningen upp till den översta. 8Jag såg att templet låg på en upphöjning - sidorummens murgrund mätte en hel stav, sex alnar. 9Sidobyggnadens yttervägg var fem alnar tjock. Gatan mellan templets sidorum 10och kamrarna var 20 alnar bred på båda sidor om templet. 11Från sidobyggnaden ledde dörrar ut mot gatan, en i norr och en i söder. Avsatsen längs gatan var fem alnar bred.
Byggnaden i väster
12Byggnaden vid den öppna platsen på västsidan var 70 alnar bred, väggarna fem alnar tjocka. Byggnadens längd var 90 alnar. 13Han mätte templet. Det var 100 alnar långt. Den öppna platsen tillsammans med byggnaden och dess väggar mätte sammanlagt 100 alnar. 14Tempelfasaden på östsidan tillsammans med den öppna platsen mätte 100 alnar. 15Vid den öppna platsens bortre del mätte han byggnadens längd och avsatserna på båda sidor. Det blev 100 alnar.
Templets inre
Templets inre del och förhallen 16hade tak. Fönstren hade spjälor och var infattade i karmar med tre avsatser. Alla väggar hade träpanel från golv till fönster - fönstren hade luckor - 17och upp till dörrens övre kant. Både inne i templet och utanpå, överallt på alla väggar såväl inne som ute, fanns fält 18prydda med snidade keruber och palmer, växelvis en kerub och en palm. Varje kerub hade två ansikten, 19ett människoansikte vänt mot palmen på ena sidan och ett lejonansikte vänt mot palmen på den andra sidan. Utsmyckningen sträckte sig runt hela templet. 20/21Utsmyckningen med snidade keruber och palmer nådde från golvet upp till dörrens övre kant. Dörrkarmarna i långhusets vägg var gjorda i fyra avsatser. Framför det heliga fanns något som syntes vara 22ett altare av trä. Det var tre alnar högt, två alnar långt och två alnar brett och försett med hörnbräder. Sockeln och väggarna var av trä. Han sade till mig: "Detta är bordet som står inför Herren." 23/24Långhuset och det heliga hade vardera två dörrar. Varje dörr hade två vridbara delar, två dörrblad i varje dörr. 25Liksom väggarna var långhusets dörrar prydda med snidade keruber och palmer. Utanför förhallen fanns ett galler av trä. 26I förhallens båda sidoväggar fanns spjälfönster och snidade palmer. Templets sidorum och gallren ...
Prästernas kamrar
42 1Han förde mig ut på yttre förgårdens norra del och tog mig till huset med kamrar invid den öppna platsen och byggnaden, åt norr. 2Det var 100 alnar långt, i norr, och 50 alnar brett. 3Huset låg vid inre förgårdens 20 alnar och vid yttre förgårdens stengolv. Det var byggt i avsatser, i tre våningar. 4Längs kamrarna, på den sida som vette inåt, löpte en gång som var tio alnar bred och 100 alnar lång. Dörrarna låg i norr. 5De översta kamrarna var smalare än de nedersta kamrarna och de i byggnadens mellanvåning, eftersom avsatsen där tog mer utrymme. 6De var byggda i tre våningar. De saknade pelare, sådana som i förgårdarna. Från marken räknat blev byggnaden alltså smalare, alltifrån de nedersta kamrarna via dem i mellanvåningen. 7Längs med kamrarna löpte en mur. Den låg framför kamrarna, ut mot yttre förgården. Den var bara 50 alnar lång, 8eftersom kamrarna på yttre förgården, som låg mittemot kammarhuset, var 50 alnar långa. Sammanlagt blev det 100 alnar. 9Dörrarna till kamrarna låg i öster. Man gick in från yttre förgården, 10där muren på förgården började.
Även i söder låg kamrar invid den öppna platsen och byggnaden, 11likaså fanns det en gång framför dem. Kamrarna såg likadana ut som de i norr och hade samma längd och bredd. Utgångarna var likadana, byggnadssättet likadant och dörrarna likadana som där. 12Dörrarna till de sydliga kamrarna låg i öster. Man gick in där gången utmed skyddsmuren började.
13Han sade till mig: "Kamrarna i norr och söder, invid den öppna platsen, är heliga kamrar, där de präster som får vara nära Herren skall äta de högheliga offergåvorna. Där skall de förvara de högheliga offergåvorna - matoffret, syndoffret och skuldoffret - ty det är en helig plats. 14Där måste prästerna lämna de kläder de bär när de gör tjänst, innan de går från det heliga området ut på yttre förgården, ty kläderna är heliga. De måste ta på sig andra kläder innan de närmar sig området där folket får vara."
Tempelområdets omkrets
15Då han var färdig med mätningarna inne på tempelområdet förde han mig ut genom porten som vette mot öster och mätte tempelområdets omkrets. 16Med mätstaven mätte han östra sidan, 500 alnar med mätstaven. Så fortsatte han 17och mätte norra sidan, 500 alnar med mätstaven. Han fortsatte 18till södra sidan och mätte den, 500 alnar med mätstaven. 19Han fortsatte till västra sidan och mätte den, 500 alnar med mätstaven. 20Han hade nu mätt tempelområdet i alla fyra väderstreck. Det omgavs av en mur som var 500 alnar lång på var sida. Muren skulle skilja det heliga från det icke heliga.
Herrens härlighet återvänder till templet
43 1Han förde mig till porten som vette mot öster. 2Då kom från öster Israels Guds härlighet. Det dånade som av stora vatten, och jorden strålade av hans härlighet. 3Synen liknade den syn jag hade sett när han kom för att förstöra staden och den syn jag sett vid floden Kevar. Jag föll ner med ansiktet mot marken. 4Herrens härlighet gick in i templet genom porten som vette mot öster. 5En andekraft lyfte mig och förde mig till inre förgården, och jag såg hur Herrens härlighet fyllde templet. 6Mannen stod bredvid mig. Jag hörde en röst tala till mig från templet. 7Rösten sade: "Människa! På denna plats skall min tron stå och mina fötter vila. Här skall jag för all framtid bo hos Israels folk. Aldrig mer skall israeliterna, varken de eller deras kungar, orena mitt heliga namn med sitt horande eller med sina döda kungars kroppar. 8Sin tröskel lade de invid min tröskel, och sin dörrpost reste de intill min dörrpost, så att bara en vägg skilde oss åt. De orenade mitt heliga namn med sina vidriga gärningar. Därför förintade jag dem i min vrede. 9Nu måste de sluta med sitt horande och hålla sina kungars lik borta från mig. Sedan skall jag för all framtid bo hos dem.
10Människa! Berätta för israeliterna om templet! Då skall de skämmas över sina synder. När de mäter upp templets plan 11skall de skämmas över allt de har gjort. Upplys dem om templets form och plan, om utgångar och ingångar och om alla lagar och stadgar som gäller där. Skriv upp det i deras åsyn så att de följer dessa lagar och stadgar och rättar sig efter dem."
12Detta är lagen om templet: hela området på toppen av berget skall vara högheligt.
Brännofferaltaret
13Detta är altarets mått i alnar om vardera en vanlig aln och en tvärhand: rännan var en aln djup och en aln bred, och listen längs kanten mätte en fot. Altarets sockel hade dessa mått: 14det var två alnar från marken vid rännan upp till den nedre avsatsen, som var en aln bred, och det var fyra alnar från denna lägre avsats till den högre, som även den var en aln bred. 15Altarhärden var fyra alnar hög, och hornen, fyra stycken, stack upp ovanför den. 16Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, en liksidig fyrkant. 17Avsatsen var också liksidig, 14 alnar lång och 14 alnar bred. Listen runt om var en halv aln, rännan en aln runt om. Altartrappan låg i öster.
18Han sade till mig: Människa! Så säger Herren Gud: Detta är stadgarna för altaret. De skall gälla när altaret har byggts och man offrar brännoffer på det och bestänker det med blod. 19Åt de levitiska prästerna av Sadoks släkt, de som får vara nära mig och tjäna mig, säger Herren Gud, skall du ge en ungtjur som syndoffer. 20Du skall ta av blodet och stryka på de fyra altarhornen, på avsatsens fyra hörn och längs listen runt om. Så renar du altaret och utför soningsriten för det. 21Sedan skall du ta syndoffertjuren och låta bränna den utanför helgedomen, på den plats inom tempelområdet som är avsedd för detta. 22Dagen därpå skall du offra en felfri getabock som syndoffer. Med den skall altaret renas, liksom det förut renats med tjuren. 23När du är färdig med reningen skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge från hjorden. 24Du skall föra fram dem inför Herren. Prästerna skall strö salt över dem och offra dem som brännoffer åt Herren. 25I sju dagar skall du som syndoffer dagligen offra en bock, likaså en ungtjur och en bagge från hjorden; de skall vara felfria. 26I sju dagar skall man utföra soningsriten för altaret; det skall renas och invigas. 27När dessa dagar har gått skall prästerna, från den åttonde dagen, offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Då skall jag möta er med välvilja, säger Herren Gud.
Den stängda porten i öster
44 1Han förde mig tillbaka till helgedomens yttre port, den som vette mot öster. Den var stängd. 2Herren sade till mig: Denna port skall vara stängd och får inte öppnas. Ingen får gå in genom den, ty Herren, Israels Gud, har gått in genom den. Den skall förbli stängd. 3Men fursten får sitta där och hålla måltid inför Herren. Han skall gå in genom porthusets förhall och sedan gå ut samma väg.
Bestämmelser om främlingar
4Genom norra porten förde han mig fram till templet. Jag såg hur Herrens härlighet fyllde templet, och jag föll ner med ansiktet mot marken. 5Herren sade till mig: Människa! Använd nu dina ögon och öron och lägg noga märke till allt jag säger dig om stadgarna för Herrens hus och om lagarna som gäller där. Lägg noga märke till vad som gäller när man går in i helgedomen och ut därifrån.
6Säg till detta motsträviga folk, till israeliterna: Så säger Herren Gud: Israeliter, nu är det nog med vidriga gärningar! 7Ni förde hit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kön och lät dem vara i min helgedom och vanhelga den, samtidigt som ni frambar min föda, fett och blod. Genom alla era vidriga gärningar bröt ni förbundet med mig. 8Ni underlät att vårda mina heliga föremål och satte andra att göra er tjänst i min helgedom. 9Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och kön får komma in i min helgedom. Detta gäller alla främlingar som finns bland israeliterna.
Föreskrifter för leviter och präster
10Leviterna övergav mig när Israels folk irrade bort från mig och följde sina avgudar. Därför skall de få sitt straff. 11I min helgedom skall de svara för vakttjänsten vid tempelportarna och vara tjänare på tempelområdet. De skall slakta brännoffer och slaktoffer för folkets räkning och bistå folket som dess tjänare. 12Eftersom de gjorde tjänst vid israeliternas avgudadyrkan och förledde dem till den synd som blev deras fall lyfter jag min hand mot dem, säger Herren Gud. De skall få sitt straff. 13De skall inte längre få nalkas mig för att göra prästtjänst eller få röra mina heliga föremål, det högheliga. De skall bära skammen för sina vidriga gärningar. 14Jag skall sätta dem att göra tjänst på tempelområdet, att utföra allt arbete som skall göras där.
15Men de levitiska prästerna av Sadoks släkt gjorde troget tjänst i min helgedom när israeliterna irrade bort från mig. Därför skall de få komma nära mig och tjäna mig, och de skall frambära fett och blod åt mig, säger Herren Gud. 16De skall få komma in i min helgedom och nalkas mitt bord för att tjäna mig. De skall göra tjänst åt mig.
17När de kommer in i portarna till inre förgården skall de ta på sig kläder av linne. De får inte ha kläder av ylle när de förrättar tjänst i portarna till inre förgården eller i templet. 18De skall ha en linneturban på huvudet och bära linnebyxor. De får inte ha på sig kläder som de svettas i. 19Innan de går ut till folket på yttre förgården måste de ta av sig kläderna de bär vid tjänstgöringen och lämna dem i de heliga kamrarna och sedan ta på sig något annat, så att de inte överför klädernas helighet på folket. 20De skall varken raka huvudet eller låta håret växa fritt, de skall klippa sig kort. 21Prästerna får inte dricka vin när de skall göra tjänst på inre förgården. 22En präst får inte ta en änka eller en förskjuten kvinna till hustru utan endast en orörd kvinna av israelitisk börd eller änkan efter en annan präst. 23Prästerna skall lära mitt folk vad som är heligt och icke heligt, och de skall undervisa om vad som är rent och orent. 24Vid rättstvister skall de sitta till doms och döma efter mina lagar. Vid alla mina högtider skall de följa mina bud och stadgar, mina sabbater skall de hålla heliga. 25De får inte komma nära en död människa och orena sig. Bara om det är deras far eller mor, en son eller dotter, en bror eller ogift syster får de ådra sig orenhet. 26När prästen sedan har blivit ren skall han låta det gå sju dagar. 27När han därefter kommer in på det heliga området, den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen skall han offra ett eget syndoffer, säger Herren Gud.
28Ingen jordlott får prästerna äga, jag är deras lott. Ingen egendom får ni ge dem i Israel, jag är deras egendom. 29De skall leva av matoffret, syndoffret och skuldoffret. Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillfalla dem. 30Alla de bästa förstlingsgåvorna av varje slag och alla de bästa offergåvorna av varje slag skall tillfalla prästerna, alla offergåvor ni ger. Det första av det ni bakar skall ni ge till prästerna. Då skall välsignelse vila över ert hus. 31Kött från självdöda eller rivna djur får prästerna inte äta, vare sig från fåglar eller fyrfotadjur.
Herrens och furstens andelar av landet
45 1När ni utskiftar landet som egendom skall ni avskilja ett heligt område, 25 000 alnar långt och 20 000 alnar brett, som offergåva åt Herren. Hela detta område skall vara heligt. 2Därav hör till helgedomen en kvadrat om 500 gånger 500 alnar, med 50 alnar betesmark runt om. 3Av det uppmätta området skall ni mäta ut en del som är 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred. Där skall helgedomen ligga, det högheliga. 4Detta skall vara en helig del av landet. Den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, de som får vara nära Herren och tjäna honom. Den skall rymma deras hus och ge betesmark åt deras boskap. 5Ett 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett område skall tillfalla leviterna som gör tjänst på tempelområdet. Det skall vara deras egendom, och där skall de ha städer att bo i. 6Utmed den helgade marken skall ni låta staden förfoga över ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt. Detta skall tillhöra hela Israels folk. 7Fursten skall tilldelas ett område på vardera sidan om den helgade marken och stadens ägor. Det skall gränsa till den helgade marken och stadens ägor och på västra sidan utbreda sig åt väster, på östra sidan åt öster. Längden skall vara densamma som stamlotternas utsträckning från västgräns till östgräns. 8Detta skall utgöra furstens mark, hans egendom i Israel. Mina furstar skall inte längre förtrycka mitt folk utan överlåta landet åt Israels folk, stam för stam.
Mått och vikt
9Så säger Herren Gud: Israels furstar, nu är det nog! Upphör med våld och förtryck, handla rätt och rättfärdigt, sluta att driva mitt folk från gård och grund, säger Herren Gud. 10Riktig våg, riktigt efamått och riktigt batmått skall ni ha. 11Efa och bat skall hålla samma mått: en bat skall vara en tiondels homer, en efa likaså en tiondels homer. Måtten skall bestämmas efter homern. 12På en sikel skall det gå 20 gera. Tio siklar är en femtedels mina, fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är en mina.
Offergåvorna till templet vid högtiderna
13Följande offergåvor skall ni lämna: en sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn. 14För olja gäller ett tiondels batmått av varje kor. Olja mäts i bat. Det går tio bat på en homer. 15Av all småboskap skall ett djur av 200 lämnas av Israels släkter till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Gud. 16Denna offergåva skall hela folket överlämna till fursten i Israel. 17Fursten har i sin tur ansvar för brännoffret, matoffret och dryckesoffret vid högtider, på nymånadsdagar och sabbater och vid alla fester som israeliterna firar. Han skall ombesörja syndoffret, matoffret, brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna.
18Så säger Herren Gud: Första dagen i första månaden skall du offra en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19Prästen skall ta av syndoffrets blod och stryka på dörrposterna i templet, på altaravsatsens fyra hörn och dörrposterna i porten till inre förgården. 20Sjunde dagen i månaden skall du göra likadant för den som har syndat utan uppsåt eller av okunnighet. Så utför ni soningsriten för templet.
21Fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påsk, fira högtid. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 22Fursten skall den dagen ge en tjur som syndoffer för sig själv och folket i landet. 23Under högtidens sju dagar skall han ge sju felfria tjurar och sju felfria baggar om dagen som brännoffer åt Herren, och som syndoffer skall han varje dag offra en getabock. 24Som matoffer skall han ge en efa mjöl för varje tjur och en efa för varje bagge och därtill en hin olja för varje efa. 25Och vid högtiden på femtonde dagen i sjunde månaden skall han offra lika många syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja som under dessa sju dagar.
Offerbestämmelser
46 1Så säger Herren Gud: Porten till inre förgården, den som vetter mot öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna men hållas öppen på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 2Fursten skall komma utifrån och gå genom porthusets förhall och stanna framme vid dörrposten, medan prästerna offrar hans brännoffer och gemenskapsoffer. Innan han går ut igen skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får inte stängas förrän på kvällen. 3Vid ingången till denna port skall folket i landet på sabbatsdagar och nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren. 4Det brännoffer som fursten på sabbatsdagen frambär till Herren skall bestå av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5Matoffret skall för baggen vara en efa mjöl och för lammen en valfri mängd och därtill en hin olja för varje efa. 6På nymånadsdagen skall han offra en ungtjur, sex lamm och en bagge; de skall vara felfria. 7Som matoffer skall han för tjuren ge en efa mjöl, för baggen en efa och för lammen så mycket han har råd med och därtill en hin olja för varje efa. 8När fursten kommer skall han gå in genom portens förhall, och samma väg skall han gå ut.
9Då folket i landet vid högtiderna träder fram inför Herren skall den som har gått in genom norra porten för att falla ner i tillbedjan gå ut genom den södra. Den som har gått in genom den södra porten skall gå ut genom den i norr. Ingen får gå tillbaka genom den port han har gått in genom, man måste gå ut genom den på motsatta sidan. 10Deras furste skall gå in när folket går in och gå ut när de går ut.
11Vid högtider och fester skall matoffret vara en efa mjöl för tjuren, en efa för baggen och för lammen en valfri mängd och därtill en hin olja för varje efa. 12När fursten ger ett frivilligt offer till Herren, ett brännoffer eller gemenskapsoffer, skall porten som vetter mot öster öppnas för honom, så att han kan ge sitt brännoffer och gemenskapsoffer på samma sätt som på sabbatsdagen. Sedan skall han gå ut igen, och när han har gått ut skall porten stängas.
13Ett årsgammalt felfritt lamm skall du dagligen ge som brännoffer till Herren. Varje morgon skall du göra det. 14Dessutom skall du som matoffer varje morgon ge en sjättedels efa mjöl och en tredjedels hin olja att fukta mjölet med. Denna ordning för Herrens matoffer skall vara en oföränderlig stadga. 15Lammet, matoffret och oljan skall offras varje morgon. Detta är det dagliga brännoffret.
Bestämmelser om furstens egendom
16Så säger Herren Gud: Om fursten ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina söner skall den tillhöra sönerna. De skall äga den, den skall vara deras egendom. 17Om han ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina tjänare får denne behålla gåvan fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Endast hans söner får behålla sin egendom. 18Fursten får inte ta något som tillhör folket och tvinga bort någon från vad som är hans. Av sin egendom skall han ge åt sina söner. Bland mitt folk skall ingen drivas bort från vad som är hans.
Köken för tillredning av offren
19Han förde mig genom ingången bredvid porten till prästernas heliga kamrar, de som låg åt norr. På baksidan fanns ett rum, åt väster. 20Han sade till mig: "I detta rum kokar prästerna skuldoffret och syndoffret och bakar matoffret. Det är för att de inte skall ta ut offren på yttre förgården och överföra deras helighet på folket." 21Han förde mig ut på yttre förgården och runt till förgårdens fyra hörn. I varje hörn av förgården fanns en gård. 22Dessa mindre gårdar i förgårdens fyra hörn var 40 alnar långa och 30 alnar breda. Alla fyra hade samma mått. 23En mur omgav de fyra gårdarna på alla sidor, och längs foten av muren hade man anordnat kokplatser. 24Han sade till mig: "I dessa kök kokar tempelområdets tjänare folkets slaktoffer."
Tempelkällan
47 1Han förde mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag vatten tränga fram under tröskeln och rinna österut. Templets framsida vette åt öster. Vattnet kom från höger sida av templet och rann söder om altaret. 2Han förde mig ut genom norra porten och lät mig sedan följa utsidan fram till porten mot öster. Där flödade vattnet fram på höger sida. 3Mannen började gå österut med mätsnöre i handen. Han mätte upp 1 000 alnar och lät mig sedan vada genom vattnet, som nådde mig till fotknölarna. 4Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till knäna. Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5Han mätte upp 1 000 alnar till. Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod man inte kunde vada över. 6Han sade till mig: "Ser du, människa?" Han förde mig tillbaka till strandkanten. 7Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. 8Han sade till mig: "Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. 9Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. 10Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. 11Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. 12Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom."
Israels gränser
13Så säger Herren Gud: Detta är de gränser som skall gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar. 14Var och en skall få sin del av landet. Jag svor att ge det åt era fäder, och därför skall detta land tilldelas er som egendom. 15Detta är landets gränser: I norr går gränsen från Medelhavet via Hetlon, Levo-Hamat, Sedad, 16Berota och Sivrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, fram till Hasar Enon vid gränsen till Hauran. 17Gränsen går från havet fram till Hasar Enon; norr därom ligger Damaskus och Hamats områden. Detta är gränsen i norr. 18Östgränsen utgår från denna plats mellan Hauran och Damaskus. Jordan bildar gräns mellan Gilead och Israel fram till Östra havet, till Tamar. Detta är gränsen i öster. 19Sydgränsen går från Tamar söderut till källorna i Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden fram till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder. 20I väster utgörs gränsen av Medelhavet, upp till en punkt i höjd med Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
21Detta land skall ni fördela mellan Israels stammar. 22När ni utskiftar det som egendom skall de invandrare som bor hos er och har fått barn bland er räknas som infödda israeliter. Ni och de skall gemensamt utskifta landet som egendom mellan Israels stammar. 23Ni skall ge invandraren hans egendom hos den stam där han bor, säger Herren Gud.
Fördelningen av landet
48 1Detta är stammarna, namn för namn: Dan får en lott längst i norr från öster till väster längs vägen till Hetlon, Levo-Hamat och Hasar Enon - norr därom ligger Damaskus område, bredvid Hamat; 2Asher en lott från öst till väst intill Dans område; 3Naftali en lott från öster till väster invid Ashers område; 4Manasse en lott från öster till väster intill Naftalis område; 5Efraim en lott från öster till väster intill Manasses område; 6Ruben en lott från öst till väst invid Efraims område; 7Juda en lott från öst till väst intill Rubens område.
8Intill Judas område ligger från öst till väst den helgade marken, som ni avskiljer, 25 000 alnar bred och lika lång som en stamlott från öster till väster. Helgedomen skall ligga i mitten.
9Den helgade mark som ni avskiljer åt Herren skall vara 25 000 alnar lång och 20 000 alnar bred. 10Denna helgade mark skall tilldelas följande: Prästerna skall få ett område som i norr är 25 000 alnar långt, i väster 10 000 alnar brett, i öster 10 000 alnar brett och i söder 25 000 alnar långt. Herrens helgedom skall ligga i mitten. 11Området skall tillhöra de invigda prästerna av Sadoks släkt, som troget tjänade mig och inte kom på avvägar tillsammans med Israels folk som leviterna gjorde. 12De skall få det som en särskild andel av den helgade mark som avskiljs från landet. Den är höghelig och ligger intill leviternas område. 13Leviterna skall få ett område som är 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett, utmed prästernas område. Sammanlagt blir längden 25 000 alnar och bredden 20 000 alnar. 14Man får inte sälja eller byta bort någon del av detta, ej heller överlåta denna den bästa delen av landet till någon annan, ty den är helgad åt Herren.
15Den återstående delen av bredden, 5 000 gånger 25 000 alnar, är inte helgad mark. Den skall tillhöra staden för att bebyggas och bli betesmark. Staden skall ligga i mitten. 16Detta är stadens mått: i norr 4 500 alnar, i söder 4 500, i öster 4 500 och i väster 4 500. 17Stadens betesmark skall vara 250 alnar i norr, 250 i söder, 250 i öster och 250 i väster. 18Återstoden är på längden 10 000 alnar i öster och 10 000 i väster längs den helgade marken. Avkastningen skall livnära dem som arbetar i staden. 19Stadens arbetare, från Israels samtliga stammar, skall bruka marken. 20Hela markområdet skall omfatta 25 000 gånger 25 000 alnar. Ni skall avskilja den helgade marken så att den bildar en kvadrat tillsammans med stadens ägor.
21Fursten skall få vad som återstår på vardera sidan om den helgade marken och stadens ägor, alltså områdena utmed de 25 000 alnarna i öster fram till östgränsen och utmed de 25 000 alnarna i väster fram till västgränsen. Dessa områden intill stamlotterna skall tillhöra fursten. Den helgade marken med helgedomen i mitten 22skall tillsammans med leviternas och stadens ägor ligga mellan de områden som tillhör fursten. Fursten äger resten av landet mellan Judas och Benjamins lotter.
23De övriga stammarna: Benjamin får en lott från öster till väster; 24Simon en lott från öster till väster intill Benjamins område; 25Isaskar en lott från öster till väster intill Simons område; 26Sebulon en lott från öster till väster intill Isaskars område; 27Gad en lott från öster till väster intill Sebulons område. 28Söder om Gads område går sydgränsen från Tamar till källorna i Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden fram till Medelhavet. 29Detta är det land ni skall utskifta som egendom åt Israels stammar. Detta är deras lotter, säger Herren Gud.
Stadsportarna
30Utgångarna från staden är följande: Norra sidan, som mäter 4 500 alnar, 31har tre portar åt norr: Rubens, Judas och Levis. Stadsportarna har namn efter Israels stammar. 32Östra sidan, som är 4 500 alnar, har tre portar: Josefs, Benjamins och Dans. 33Södra sidan, som mäter 4 500 alnar, har tre portar: Simons, Isaskars och Sebulons. 34Västra sidan, som är 4 500 alnar, har tre portar: Gads, Ashers och Naftalis. 35Staden mäter 18 000 alnar i omkrets. Från denna dag skall den heta "Här är Herren".
Till Klagovisorna
Till Daniel