Bibeln

Gamla testamentet

Daniel utan noter

Daniel

Daniel vid Nebukadnessars hov

1 1Under kung Jojakims tredje regeringsår i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem. 2Herren gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld, och även en del av tempelkärlen i Guds hus. Nebukadnessar tog med sig kärlen till Shinar och förde dem till sin guds skattkammare.

3En dag gav kung Nebukadnessar i uppdrag åt Ashpenas, sin överste kammarherre, att välja ut några israelitiska prinsar och ädlingar: 4unga män utan lyte, ståtliga att se på, bildade, kunniga och kloka, väl lämpade för tjänst i det kungliga palatset. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. 5Kungen bestämde också att de dagligen skulle få mat och vin från hans eget bord. De skulle utbildas i tre år och därefter träda i kungens tjänst. 6Bland dessa befann sig Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, alla från Juda. 7Överste kammarherren gav dem nya namn: Daniel fick heta Belteshassar, Hananja kallades Shadrak, Mishael Meshak och Asarja Aved-Nego.

8Daniel var emellertid fast besluten att inte göra sig oren genom mat och vin från kungens bord. Därför anhöll han hos överste kammarherren att slippa det orena. 9Och Gud lät Daniel möta välvilja och förståelse hos överste kammarherren, 10men han sade: "Jag är rädd att min herre och konung, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, kan tycka att ni inte ser lika friska ut som de andra unga männen. Och då har ni satt mitt liv på spel." 11Daniel vädjade då till den man som överste kammarherren hade satt till att ha uppsikt över honom själv och över Hananja, Mishael och Asarja: 12"Gör ett försök med oss i tio dagar, herre: låt oss få grönsaker att äta och vatten att dricka. 13Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och behandla oss efter vad du då får se." 14Han samtyckte till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 15När de tio dagarna hade gått såg de bättre och mer välnärda ut än de andra unga männen, de som fick sin mat från kungens bord. 16Deras övervakare lät dem då slippa kungens mat och dryck, och i stället gav han dem grönsaker att äta.

17Gud hade gett de fyra unga männen kunskap och insikt i skrifter och vishet av alla slag, och Daniel förstod sig på allt vad syner och drömmar heter. 18När den tid var inne som kungen själv hade bestämt fördes de av överste kammarherren inför Nebukadnessar, 19och då kungen talade med dem fann han att ingen kunde mäta sig med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. Så trädde de i kungens tjänst. 20Och varje gång han frågade dem till råds om något som krävde kunskap och insikt fann han dem tio gånger visare än alla spåmän och besvärjare i hela riket.

21Daniel var kvar ända till Kyros första regeringsår.

1:1 Under kung Jojakims tredje regeringsår 606 f.Kr. Detta årtal för belägringen stämmer dock inte med 2 Kung och andra historiska källor. Troligen syftar författaren på Nebukadnessars belägring och erövring av Jerusalem 598‑597 f.Kr. Kung Jojakin, som nyss efterträtt sin far Jojakim, kapitulerade då och fördes till Babylonien tillsammans med en del av Jerusalems befolkning och dyrbarheter från templet och kungaborgen (se 2 Kung 24). Också på andra ställen i Dan (t.ex. 5:31) kan de uppgifter som ges vara svåra att förena med historiskt belagda händelser. Den tid som skildras ligger hundratals år före bokens slutgestalt. Dan har tillkommit under lång tid och är inte avsedd att vara historia i vår mening. Boken räknas till den typ av litteratur som kallas apokalyptik, men den har en särartad blandning av historiska, litterära och profetiska drag. Budskapet om hur Gud räddat sina trogna i gångna tider skulle styrka och trösta dem som höll fast vid judisk tro och gudstjänst under Antiochos IV Epifanes förtryck och förföljelser på 160-talet f.Kr.; jfr noter till 8:11; 11:31.

1:1 Nebukadnessar Det nybabyloniska rikets kung 605‑562 f.Kr. Tabell 1, Kronologisk översikt. Jfr 2 Kung 24:1 med not.

1:2 Shinar Ålderdomligt namn på Babylonien; jfr 1 Mos 10:10; 11:2.

1:4 Kaldeen.

1:6 Daniel Danielsgestalten i Dan kan gå tillbaka på de legender om en rättfärdig man med namnet Daniel som antyds i Hes 14:14, se not.

1:7 Belteshassar Se not till 4:5.

1:20 spåmän och besvärjare Se not till 2:2.

1:21 var kvar Grundtextens innebörd osäker.

1:21 Kyros Kung i Persien 559‑530 f.Kr. Han erövrade Babylon år 539.

Nebukadnessars dröm om den stora statyn

2 1Under sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar en dröm som gjorde honom så orolig att han inte kunde sova. 2Han lät tillkalla spåmännen, besvärjarna, trollkarlarna och stjärntydarna, för att de skulle säga honom vad det var han hade drömt. När de nu stod inför kungen 3sade han till dem: "Jag har haft en dröm, som har gjort mig djupt oroad. Jag vill veta vad den betyder." 4Stjärntydarna svarade: (arameiska:) "Konung, må du länge leva! Säg dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tala om vad det betyder." 5Men kungen svarade: "Nej, detta är mitt fasta beslut: om ni inte kan säga mig både drömmen och dess tydning skall ni huggas i stycken och era hus bli avskrädeshögar. 6Men om ni säger mig både drömmen och dess tydning skall ni få gåvor, belöningar och stora hedersbetygelser av mig. Tala därför om för mig vad jag har drömt och vad det betyder." 7Än en gång sade de: "Konung, vill du säga dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tyda din dröm." 8Kungen svarade: "Jag förstår nog att ni vill vinna tid, nu när ni ser att mitt beslut står fast 9och att domen över er bara kan bli en, om ni inte säger mig drömmen. Ni har kommit överens om att vilseleda mig med era lögner, i hopp om att läget skall förändras. Nej, säg mig nu vad jag har drömt, så förstår jag att ni också kan säga vad det betyder." 10Då svarade stjärntydarna: "Ingen människa på jorden kan uppfylla konungens önskan. Aldrig har en konung, hur stor och mäktig han än må ha varit, begärt något liknande av en spåman, besvärjare eller stjärntydare. 11Det som du begär är så svårt att ingen kan utföra det, ingen utom gudarna, och de bor inte bland de dödliga." 12Nu blev kungen utom sig av raseri och befallde att alla de visa i Babylon skulle avrättas.

13Sedan befallningen hade utgått att de visa skulle dödas sökte man också efter Daniel och hans kamrater för att döda dem. 14Då vände sig Daniel med kloka och välvalda ord till chefen för den kungliga livvakten, Arjok, som var på väg att döda de visa i Babylon. 15Han frågade Arjok, befälhavaren, varför kungen hade gett en så sträng befallning, och Arjok förklarade saken för Daniel. 16Då fick Daniel företräde för kungen och bad att få tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm. 17Sedan gick han hem och berättade för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja vad som hade hänt. 18Och han uppmanade dem att bönfalla himlens Gud att visa barmhärtighet och låta dem veta hemligheten, så att inte han och hans kamrater och alla andra visa i Babylon skulle mista livet. 19Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och han prisade himlens Gud. 20Daniel sade:

Välsignat är Guds namn från evighet till evighet:
visheten och kraften är hans.
21Han låter år och tider skifta,
han avsätter kungar och tillsätter kungar,
han ger de visa deras vishet, de kloka deras förstånd.
22Han uppenbarar det djupt fördolda,
han vet vad som finns i mörkret,
hos honom bor ljuset.
23Mina fäders Gud, dig tackar och prisar jag,
du har gett mig visheten och kraften.
Nu har du låtit mig veta
det som vi bad dig om.
Svaret på kungens fråga
har du kungjort för oss.

24Daniel sökte nu upp Arjok, som hade kungens uppdrag att avrätta de visa i Babylon, och sade till honom: "Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen, så skall jag tyda hans dröm." 25Arjok skyndade sig att föra Daniel till kungen och sade: "Bland dem som förts hit från Juda har jag funnit en man som kan ge dig tydningen." 26Kungen frågade då Daniel, som fått namnet Belteshassar: "Kan du verkligen berätta för mig vad jag såg i drömmen och vad det betyder?" 27Daniel svarade: "Konung, den hemlighet som du frågar efter kan inte de visa, besvärjarna, spåmännen eller teckentydarna avslöja för dig. 28Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta är den dröm du hade och de syner du såg på din bädd:

29Konung, då du låg på din bädd kom dina tankar att kretsa kring vad som skall ske i framtiden. Och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som kommer att hända. 30Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag är visare än andra varelser utan för att du skall få veta vad drömmen betyder och förstå dina innersta tankar.

31Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. 32Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 33benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.

34Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 36Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.

37Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran 38och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla - du är det gyllene huvudet. 39Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 40Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. 41Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.

42Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. 43Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman - liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. 44Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; 45du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig."

46Då föll kung Nebukadnessar ner med ansiktet mot marken i tillbedjan inför Daniel och befallde att man skulle frambära offer och rökelse åt honom. 47Och kungen sade till Daniel: "Er gud är sannerligen en gud över alla gudar, en herre över alla kungar och en som uppenbarar hemligheter - du har ju kunnat uppenbara denna hemlighet." 48Så gav kungen Daniel en hög ställning och många och stora gåvor. Han gjorde honom till styresman över hela provinsen Babylon och upphöjde honom till ledare för alla de visa där. 49Men på Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego att förvalta provinsen Babylon. Själv stannade Daniel vid kungens hov.

2:2 spåmännen, besvärjarna, trollkarlarna och stjärntydarna Beteckningarna avser olika grupper av offentligt erkända utövare av magi och spådomskonst, ofta knutna till templen. En femte grupp, som nämns senare, kallas "teckentydare" (v. 27). Sammanfattande kallas de "de visa i Babylon" (v. 12).

2:4 (arameiska) Ordet, som kan vara en marginalanteckning av en skrivare, inleder de arameiska delarna av Dan (2:4b‑7:28); övriga delar är skrivna på hebreiska.

2:28 Detta är den dröm I kung Nebukadnessars dröm framställs de fyra världsrikenas historia: det nybabyloniska, det mediska, det persiska och det grekiska, riken som till slut skall efterträdas av ett evigt rike som himlens Gud upprättar.

2:28 i kommande dagar Eller "vid dagarnas slut".

2:39 ett tredje rike Det persiska riket.

2:39 ett annat rike, ringare än ditt Det mediska riket; se 5:31 med not.

2:40 Det fjärde riket Alexander den stores världsvälde.

2:41 ett söndrat rike Syftar troligen på delningen av Alexanders rike mellan ptolemeer och seleukider; se not till 11:4.

2:43 blodsband Syftar på äktenskapsförbindelser mellan seleukiderna i Syrien och ptolemeerna i Egypten.

Daniels tre vänner i den brinnande ugnen

3 1Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, trettio meter hög och tre meter bred, och den reste han på Duraslätten i provinsen Babylon. 2Han sände sedan en kallelse till satraperna, guvernörerna och ståthållarna, till rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna att komma till invigningen av den staty som han låtit resa. 3Då samlades satraperna, guvernörerna och ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna för att inviga statyn. När de nu stod framför statyn som Nebukadnessar hade rest 4ropade en härold med hög röst: "Detta är befallningen till alla folk, nationer och språk: 5i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall ni falla ner och tillbe den gyllene staty som kung Nebukadnessar har rest. 6Den som inte faller ner och tillber kommer genast att kastas i en brinnande ugn." 7Och så snart de hörde ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument, föll alla ner, alla folk, nationer och språk, och tillbad den gyllene staty som kung Nebukadnessar hade rest.

8Då trädde några stjärntydare fram och anklagade judarna. 9De sade till kung Nebukadnessar: "Konung, må du länge leva! 10Du har utfärdat befallningen att var och en som hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall falla ner och tillbe den gyllene statyn 11och att den som inte faller ner och tillber skall kastas i en brinnande ugn. 12Nu finns det några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon: Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Dessa män bryr sig inte om din befallning, de dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene staty som du har rest." 13Nebukadnessar blev rasande och befallde att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Och männen fördes fram inför kungen. 14Nebukadnessar frågade dem: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det sant att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene staty som jag har rest? 15Alltså, är ni beredda att i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument falla ner och tillbe den staty som jag har låtit göra? Om ni vägrar att tillbe kommer ni genast att kastas i en brinnande ugn. Vilken gud kan då rädda er ur mitt våld?" 16Shadrak, Meshak och Aved-Nego sade till kung Nebukadnessar: "Vi behöver inte ge dig något svar. 17Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. 18Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest." 19Då blev Nebukadnessar ursinnig på Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt, 20och han befallde några kraftiga soldater att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21De bands och kastades i den brinnande ugnen med mantlar, byxor, mössor och övriga kläder på sig. 22Eftersom kungen hade gett denna stränga befallning och ugnen hade blivit så fruktansvärt het, dödade lågorna de män som förde upp Shadrak, Meshak och Aved-Nego. 23De tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.

24Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: "Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?" - "Jovisst, konung", fick han till svar. 25"Men nu", sade han, "ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde liknar ett gudaväsen." 26Så gick Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och sade: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, ni som tjänar den högste Guden, kom ut!" Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. 27Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och kungens rådgivare flockades kring männen och fick se att elden inte hade haft någon makt över deras kroppar: deras hår hade inte blivit avsvett, deras mantlar hade inte tagit skada och ingen brandlukt kunde kännas. 28Då utbrast Nebukadnessar: "Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare! De satte sin lit till honom, trotsade kungens befallning och vågade sina liv hellre än att dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen. 29Jag utfärdar nu den befallningen att var och en, oavsett folk, nation och språk, som smädar Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han skall huggas i stycken och hans hus skall bli en avskrädeshög. Ty det finns ingen annan gud som kan ge en sådan räddning." 30Sedan gav kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego höga ämbeten i provinsen Babylon.

Nebukadnessars dröm om världsträdet

31Budskap från kung Nebukadnessar till alla folk, nationer och språk i hela världen: Fred och välgång! 32Jag har funnit för gott att kungöra de tecken och de under som den högste Guden har låtit mig se.

33Väldiga är hans tecken,
mäktiga hans under!
Hans rike är ett evigt rike,
hans välde varar från släkte till släkte.

3:1 Duraslätten Förekommer bara här i GT och kan inte med säkerhet identifieras.

3:2 till satraperna, guvernörerna och ståthållarna, till rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen Satraperna stod i spetsen för det persiska rikets huvudenheter, satrapierna; se not till 6:1. Guvernörerna var direkt underställda satraperna. Ståthållarna hade ansvaret för rikets mindre distrikt (t.ex. Judeen, Samarien). De fyra lägre befattningshavarnas uppgifter kan inte klart definieras.

3:5 pipa En enkel flöjt. psaltare Ett stränginstrument.

3:6 en brinnande ugn En typ av smältugn med en öppning upptill, där männen kunde kastas ner, och en nertill på sidan, som kungen kunde se igenom.

3:21 mantlar, byxor, mössor De arameiska ordens betydelse osäker.

3:23 Efter denna vers följer i Septuaginta och Peshitta Asarjas bön och De tre männens lovsång, som återfinns i Tillägg till GT.

3:25 Gudaväsen.

4 1Jag, Nebukadnessar, var hemma i mitt palats, utan bekymmer och väl till freds. 2Då hade jag en dröm som gjorde mig förskräckt; drömbilder och syner skrämde mig där jag låg på min bädd. 3Jag gav befallning om att alla de visa i Babylon skulle föras till mig för att tyda drömmen, 4och då kom spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Men fast jag berättade drömmen för dem kunde de inte säga mig vad den betydde. 5Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag drömmen: 6"Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig - hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder.

7Där jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. 8Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. 9Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån. 10Där jag låg på min bädd såg jag i mina syner en helig väktare komma ner från himlen, 11och han ropade med hög röst: Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! 12Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. 13Han skall förvandlas: han skall få ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall sju tider förgå. 14Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare.

15Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande."

16Daniel, som kallades Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen sade: "Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig." Belteshassar svarade: "Herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender! 17Det träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå ända upp till himlen, så att det var synligt över hela världen, 18och som hade ett praktfullt lövverk och bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar byggde bo - 19det är du, konung, du som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde sträcker sig till världens ände. 20Att du såg en helig väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken, så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott med markens djur, till dess att sju tider förgått - 21konung, det skall tydas så, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre och konung: 22Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur, få gräs att äta som oxarna och fuktas av himlens dagg; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill. 23Befallningen att stubben skulle lämnas kvar betyder att du får behålla ditt rike när du inser att det är himlen som har makten. 24Konung, följ mitt råd: utplåna din synd genom att göra gott och din skuld genom barmhärtighet mot de fattiga, så kan din lycka bestå."

25Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, 27utbrast han: "Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!" 28Medan orden ännu var på kungens läppar kom en röst från himlen: "Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! 29Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill." 30I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor.

31Men när den fastställda tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,
hans rike varar från släkte till släkte.
32Alla på jorden är att räkna för intet,
och han gör som han vill med himlens här.
Ingen kan hindra honom
och fråga: Vad är det du gör?

33I samma stund som jag fick mitt förstånd tillbaka återfick jag också min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och mina stormän uppsökte mig, och jag blev åter insatt som kung i mitt rike och blev ännu mäktigare än förut. 34Nu vill jag, Nebukadnessar, prisa, upphöja och förhärliga himlens konung, ty allt han gör är rätt och rättvist, och de högmodiga har han makt att kväsa.

4:4 spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna Se not till 2:2.

4:5 han som heter Belteshassar efter namnet på min gud Namnet Belteshassar, som betyder "skydda hans (eller kungens) liv", förbinds felaktigt med den babyloniske guden Marduk, som också kallas Bel; jfr not till 5:1. Baal.

4:10 en helig väktare Beteckning för änglaväsen; Ängel.

4:13 sju tider Avser här och i 7:25; 12:7 troligen "år". Sju.

4:23 Himlen.

Belshassars gästabud och den gåtfulla skriften

5 1Kung Belshassar gav ett stort gästabud för sina tusen stormän och drack vin med dem. 2Under dryckeslaget befallde Belshassar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler och konkubiner skulle dricka ur dem. 3Då hämtade man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, gemåler och konkubiner drack ur dem, 4och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

5Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev; 6han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade. 7Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: "Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket." 8Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom. 9Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade.

10Änkedrottningen, som hade hört kungen och stormännen, trädde in i festsalen. Hon sade: "Konung, må du länge leva! Du behöver inte vara så förskräckt och blek. 11Det finns i ditt rike en man som har heliga gudars ande i sig; på din fars tid gav han prov på djup insikt och en vishet lik gudarnas. Din far, kung Nebukadnessar, gjorde honom till ledare för spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna, 12eftersom denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, var känd som en man med utomordentlig begåvning, mångsidiga kunskaper och förmåga att förklara drömmar, tyda gåtor och lösa svåra problem. Honom bör du tillkalla nu: han kommer att ge dig uttydningen!"

13Daniel hämtades till kungen, och denne sade: "Du är alltså Daniel, en av de fångna judarna som min far kungen lät föra bort från Juda? 14Jag har hört sägas att du har gudomlig ande i dig och har gett prov på djupa insikter och stor vishet. 15Nu har jag de visa och besvärjarna här hos mig för att läsa denna skrift och tyda den, men de kan inte ge mig någon förklaring. 16Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du nu kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket."

17Då svarade Daniel: "Behåll dina gåvor, belöningar kan du ge åt andra. Men skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge dig. 18Konung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. 19Så väldig blev den storhet han fick att människor av alla folk, nationer och språk skälvde av fruktan inför honom: vem han ville lät han döda och vem han ville lät han leva, vem han ville upphöjde han och vem han ville förnedrade han. 20Men när han blev övermodig, styvnackad och förmäten störtades han från kungatronen och berövades sin ära. 21Han fördrevs ur människors krets, han förvandlades och blev som ett djur: han bodde bland vildåsnorna och levde av gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till dess han insåg att den högste Guden råder över människors riken och sätter vem han vill att härska över dem. 22Men du, Belshassar, som är hans son, du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta. 23Du har satt dig upp mot himlens herre, och du har låtit hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina stormän, dina gemåler och konkubiner har druckit vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld, av koppar och järn, av trä och sten - gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt. 24Det var han som sände denna hand och lät den skriva denna skrift. 25Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin. 26Och så skall orden tydas: Mene - Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. 27Tekel - du är vägd på en våg och befunnen för lätt. 28Peres - ditt rike har delats och givits åt meder och perser."

29Då befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och utropas till den tredje i riket. 30Samma natt mördades Belshassar, kaldeernas kung, 31och medern Dareios övertog riket, sextiotvå år gammal.

5:1 Belshassar Namnet betyder "Bel må skydda kungen!"; jfr not till 4:5. Belshassar var kronprins och åren 549-539 f.Kr. medregent till kung Nabonid, Babyloniens siste kung. Denne, inte Nebukadnessar (v. 2), var far till Belshassar.

5:7 den tredje i riket Troligen den tredje i rang. Annan tolkning "en av de tre i riket", dvs. i den tremannagrupp som nämns i 6:2.

5:25 Mené mené tekél u-farsín De tre arameiska orden kan, som framgår av uttydningen i v. 26 ff., fattas som tre verb: "räkna", "väga" och "dela". Det tredje ordet ges en dubbel tydning: "delats" och "perser". Hela frasen kan också utläsas "Summa: en mina, en sikel och halvsiklar" (viktmått använda som myntenheter); Mynt och vikt.

5:28 Perés En annan form av samma ord som farsín (v. 25). Den ger en tydligare anspelning på perserna och framstår inte som avvikande i grundtexten.

5:31 medern Dareios Enligt Dan skulle det nybabyloniska riket ha efterträtts av det mediska; jfr not till 2:28 och 2:39; 7:5 med noter. Det överensstämmer med profetior i Jes 13:17 ff.; 21:2; Jer 51:11, 28 ff. men är ohistoriskt. Babylon erövrades av persern Kyros (se 1:21 med not) 539 f.Kr. Medien hade redan år 550 uppgått i hans välde. Namnet Dareios är förmodligen lånat från den persiske kung som grep makten år 522.

5:31-6:28 Motsvarar i MT 6:1‑29; Kapitel- och versindelning.

Daniel i lejongropen

6 1Dareios hade beslutat att förordna 120 satraper, fördelade över hela riket. 2De skulle ha tre ministrar över sig, bland dem Daniel, för vilka satraperna skulle avlägga räkenskap så att kungen inte led någon förlust. 3Daniel med sin rika begåvning överglänste både ministrar och satraper, och kungen planerade att sätta honom i spetsen för hela riket. 4Då försökte ministrarna och satraperna finna något ämbetsbrott att anklaga honom för men lyckades inte: Daniel var så pålitlig att man inte kunde beslå honom med minsta fel eller oegentlighet. 5Männen sade då: "Vi kommer aldrig att hitta någon anklagelsepunkt mot denne Daniel - om vi nu inte kan komma på något som rör hans religion."

6Alltså begav sig ministrarna och satraperna i samlad trupp till kungen och sade till honom: "Konung Dareios, må du länge leva! 7Rikets alla ministrar, guvernörer, satraper, rådgivare och ståthållare har rådslagit och kommit överens om att en kunglig förordning bör utfärdas och följande påbud träda i kraft: Den som under de närmaste trettio dagarna ber en bön till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen. 8Kungör nu detta påbud, konung, och utfärda en förordning, som inte kan återkallas enligt Mediens och Persiens orubbliga lag." 9Kung Dareios gjorde så: han utfärdade en förordning med detta påbud.

10När Daniel fick veta att en sådan förordning hade utfärdats gick han hem. Fönstren på övervåningen vette mot Jerusalem, och där föll han tre gånger om dagen på knä och bad och tackade sin Gud, som han alltid hade gjort.

11Männen begav sig gemensamt dit och fann Daniel i färd med att be och att åkalla sin Gud. 12De gick då till kungen och sade, med hänvisning till den kungliga förordningen: "Har du inte utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna ber till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Det står fast, enligt Mediens och Persiens orubbliga lag." 13Då berättade de för kungen: "Daniel, en av de fångna judarna, bryr sig varken om dig eller om det påbud som du har utfärdat utan förrättar sin bön tre gånger om dagen." 14När kungen fick höra detta gjorde det honom mycket ont, och han föresatte sig att rädda Daniel; ända till solnedgången försökte han finna en utväg att hjälpa honom. 15Då gick männen än en gång gemensamt till kungen och sade: "Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga." 16På kungens befallning hämtades nu Daniel och kastades i lejongropen. Kungen sade till honom: "Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!" 17Sedan drog man fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras i Daniels sak.

18Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös. 19Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen. 20Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?" 21Då hörde kungen Daniels röst: "Konung, må du länge leva! 22Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada. Jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och jag har inte heller gjort något ont mot dig, konung." 23Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle hämtas upp ur gropen. När han hade kommit upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom: han hade litat på sin Gud. 24På kungens order lät man sedan hämta de män som hade angett Daniel och kastade dem med barn och hustrur i lejongropen. Innan de hade nått gropens botten störtade sig lejonen över dem och slet dem i stycken.

25Kung Dareios utfärdade en skrivelse ställd till alla folk, nationer och språk i hela världen: "Fred och välgång! 26Jag befaller att Daniels gud skall vördas och fruktas så långt som mitt välde når:

Han är den levande Guden,
han som evigt förblir.
Hans rike går aldrig under.
Hans makt har inget slut.
27Han räddar och befriar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden:
Daniel har han räddat från lejonen."

28Daniel hade stor framgång under hela Dareios regering, liksom under persern Kyros.

6:1 120 satraper Dareios I (522‑486 f.Kr.) indelade perserriket i 20 satrapier, var och en med en satrap i ledningen; jfr not till 3:2. I Est anges provinsernas antal till 127; se not till Est 1:1.

6:6 i samlad trupp Det arameiska ordets betydelse osäker. Ordet återkommer i v. 11, 15 ("gemensamt").

6:10 vette mot Jerusalem Jfr 1 Kung 8:29 med not.

6:18 kvinna Det arameiska ordets betydelse osäker.

Daniels första syn: de fyra djuren och människan

7 1Under Belshassars första år som kung i Babylonien hade Daniel en dröm, och han såg syner där han låg på sin bädd. Drömmen skrev han senare ner. Här börjar hans skildring.

2I en syn om natten såg jag, Daniel, hur himlens fyra vindar rörde upp det väldiga havet. 3Och fyra stora djur steg upp ur havet, alla olika. 4Det första var som ett lejon men hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och djuret restes upp från marken, ställdes på två ben som en människa och fick en människas förstånd. 5Jag såg ett djur till, det andra. Det var likt en björn och reste sig till hälften; det hade tre revben i gapet, mellan tänderna, och man manade på det: "Upp nu och sluka mycket kött!" 6Sedan såg jag ännu ett djur. Det var som en leopard, och det hade fyra fågelvingar på ryggen; det hade fyra huvuden och gavs makt att härska. 7I synerna om natten såg jag därefter ett fjärde djur. Det var fruktansvärt, skräckinjagande och omåttligt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och allt som blev kvar trampade det under fötterna. Det liknade inte de andra djuren, och det hade tio horn. 8Medan jag betraktade hornen sköt det mellan dem upp ett litet horn, som fick tre av de ursprungliga hornen att lossna. Det hade ögon som en människa och en mun som talade stora ord.

9Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. 10En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades. 11Jag såg sedan hur djuret blev dödat på grund av de stora ord som hornet talade; kroppen brändes upp och förintades. 12Och de andra djuren berövades sin makt men fick fortsätta att leva intill fastställd tid och stund.

13Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 14Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. 15Jag, Daniel, blev skakad i djupet av min själ och skrämd av synerna jag såg. 16Jag gick då fram till en av dem som stod där och bad att få klarhet om allt detta, och han svarade mig och förklarade vad det betydde: 17"Dessa stora djur, fyra till antalet, betecknar fyra kungar som träder fram på jorden. 18Därefter skall den Högstes heliga få riket och besitta det för evigt, ja, i evigheters evigheter." 19Jag ville sedan få klarhet om det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, övermåttan skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, det som slukade och krossade och trampade under fötterna allt som blev kvar. 20Och jag ville få klarhet om de tio horn som det hade på huvudet och om det nya horn som sköt upp och gjorde att tre föll av - hornet med ögon och en mun som talade stora ord, det som också såg större ut än de övriga. 21Jag fick se hur det hornet förde krig mot de heliga och underkuvade dem, 22ända till dess att den uråldrige kom och ett domslut gav den Högstes heliga deras rätt och stunden kom då de heliga tog riket i besittning. 23Han fortsatte: "Det fjärde djuret betecknar ett fjärde rike som kommer på jorden, ett som skiljer sig från alla andra riken; det skall sluka hela världen, förtrampa den och krossa den. 24De tio hornen innebär att tio kungar som härstammar från detta rike skall träda fram och efter dem ytterligare en, en som är olik de andra och bringar tre kungar på fall. 25Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar, och de heliga skall vara utlämnade åt honom under en tid och två tider och en halv tid. 26Sedan kommer domstolen samman och tar ifrån honom väldet så att det ödeläggs och går under för alltid. 27Och herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Deras rike skall vara ett evigt rike, som alla välden kommer att tjäna och lyda."

28Här slutar denna skildring. Jag, Daniel, uppfylldes av skrämmande tankar, och jag bleknade. Men allt detta behöll jag för mig själv.

7:1 Under Belshassars första år som kung i Babylonien Se not till 5:1.

7:1 Här börjar hans skildring Eller "Detta är dess huvudsakliga innehåll".

7:4 Det första var som ett lejon Syftar på det nybabyloniska riket.

7:5 ett djur till, det andra Syftar på det mediska riket.

7:6 ännu ett djur Syftar på det persiska riket.

7:7 ett fjärde djur Syftar på Alexander den stores och hans efterföljares välde.

7:7 tio horn Syftar på de seleukidiska härskarna i Syrien.

7:8 ett litet horn Syftar på Antiochos IV Epifanes (175‑164 f.Kr.). Se not till 1:1.

7:9 tronstolar Tanken att Guds tjänare sitter till doms tillsammans med Gud förekommer även i annan judisk, apokalyptisk litteratur och i NT (t.ex. Matt 19:28 med par.; Upp 20:4).

7:13 en människa Människosonen.

7:18 den Högstes heliga Guds folk, de trogna israeliterna; Helig.

7:25 en tid och två tider och en halv tid Talmystik.

7:25 vilja ändra på högtider och lagar Syftar på Antiochos IV Epifanes; se 1 Mack 1:41-58.

7:28 Med denna vers avslutas den arameiska delen av Dan; se 2:4 med not.

Daniels andra syn: baggen och bocken

8 1Under kung Belshassars tredje regeringsår hade jag, Daniel, en syn som följde på den jag tidigare haft. 2I denna syn - jag var då i den befästa staden Susa i provinsen Elam - i denna syn stod jag vid Ulajfloden.

3Jag fick se en bagge som stod vid floden. Den hade två horn. Båda var långa, men det ena var längre än det andra och hade växt fram senare. 4Jag såg baggen stånga mot väster, mot norr och mot söder. Inget djur kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld: den gjorde vad den ville och fick stor makt. 5Då såg jag en bock komma västerifrån och fara över hela jorden utan att vidröra marken. Den hade ett mäktigt horn i pannan. 6Bocken nådde fram till baggen med de två hornen - den som jag sett stå vid floden - och störtade mot den med ursinnig kraft. 7Jag såg bocken komma alldeles inpå baggen och uppretad stöta till den, så att de två hornen bröts av, utan att baggen förmådde stå emot. Den vräkte baggen till marken och trampade på den, och ingen kunde rädda baggen ur dess våld. 8Bocken fick en väldig makt, men när den var som starkast bröts det stora hornet av, och fyra mäktiga horn sköt upp i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. 9Från ett av hornen sköt ett annat horn ut, ett helt litet, som därpå växte sig mycket stort, mot söder, mot öster och mot det härliga landet. 10Det växte ända upp till himlens här och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 11Ja, han växte ända upp till härens furste, berövade honom det dagliga offret och vanhelgade tempelplatsen. 12Mot det dagliga offret skedde ett övergrepp: en truppstyrka sattes in, som slog sanningen till marken och hade framgång i vad den gjorde. 13Då hörde jag en helig ängel tala, och en annan av de heliga sade till denne som talade: "Hur lång tid avser synen med det dagliga offret, den vanhelgande överträdelsen och templet och härligheten som blir utlämnade till att förtrampas?" 14Denne svarade honom: "Efter 2 300 kvällar och morgnar kommer templet att få sin upprättelse."

15När jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte förstå den stod det framför mig en som liknade en man, 16och jag hörde en människoröst mitt över Ulaj ropa ut orden: "Gabriel, förklara synen för honom!" 17Då kom han fram till mig där jag stod, och jag blev förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sade till mig: "Människa! Du skall veta att synen avser den sista tiden." 18Medan han talade med mig låg jag i vanmakt med ansiktet mot marken. Men han rörde vid mig, reste mig på fötter 19och sade: "Nu låter jag dig veta vad som kommer att ske i vredens sista skede: det är om den sista tiden det handlar. 20Baggen som du såg, med de två hornen, är kungarna av Medien och Persien. 21Bocken är kungen av Grekland. Det stora hornet i pannan är den förste kungen. 22Att det bröts av och fyra andra växte upp i dess ställe betyder att fyra riken skall uppstå ur hans folk, men utan att äga hans styrka. 23Då deras herravälde tar slut - när synderna blivit fulltaliga - kommer en fräck och listig kung. 24Hans makt blir stor, han kommer att vålla oerhörd förödelse och ha framgång i vad han gör. Han skall sprida fördärv bland de mäktiga och i det heliga folket. 25På grund av sin skicklighet kommer han att ha framgång med sitt svek. Han skall ha höga tankar om sig själv och oförmärkt fördärva många och resa sig mot den högste fursten; han kommer dock att krossas, men inte av människohand. 26Synen med kvällar och morgnar - den som omtalats - är tillförlitlig. Men du skall hemlighålla vad du har sett: det gäller en avlägsen framtid."

27Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.

8:1 kung Belshassar Se not till 5:1.

8:2 Susa En av Persiens huvudstäder; se not till Est 1:2.

8:2 Ulajfloden Troligen en kanal som strax norr om Susa band samman två floder som flöt öster resp. väster om staden. Annan tolkning "Ulajporten".

8:3 en bagge ... två horn Medien och Persien uppfattas i denna bild, historiskt korrekt, som ett slags dubbelmonarki, i vilken den persiska överhögheten utvecklats efter hand. Jfr not till 5:31.

8:4 Jag såg baggen stånga Syftar på perserrikets erövringar av grannländerna. Jfr not till 5:31.

8:8 mot himlens fyra väderstreck Syftar troligen på att Alexander den stores rike efter dennes död (323 f.Kr.) delades mellan fyra av hans generaler; jfr 2:41 och 11:4 med noter.

8:10 himlens här Uttrycket brukar avse stjärnorna och himmelska makter. Här.

8:11 berövade honom det dagliga offret och vanhelgade tempelplatsen Syftar på Antiochos IV Epifanes vanhelgande av Jerusalems tempel och hans avskaffande av offertjänsten; se 1 Mack 1:41‑58.

8:12-13 Grundtextens innebörd osäker.

8:14 honom Med Septuaginta och Peshitta; MT har "mig".

8:16 Gabriel I Dan är det första gången i GT som änglar namnges. Jfr Mikael i 10:13. Ängel.

De sjuttio årsveckorna

9 1Under Dareios första år - han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket - 2under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. 3Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska. 4Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:

"Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud! 5Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar. 6Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet. 7Du, Herre, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam: vi män av Juda och Jerusalems invånare, alla israeliter, när och fjärran, i alla länder dit du har fördrivit dem, därför att de var trolösa mot dig. 8Herre, det är vi som står med skam, våra kungar, våra hövdingar och våra fäder, vi som har syndat mot dig. 9Herre, vår Gud, du är barmhärtig och förlåtande. Vi är upproriska mot dig, 10vi har inte lyssnat till din röst och inte handlat efter den vägledning du gav oss genom dina tjänare profeterna. 11Ja, hela Israel har överträtt din lag och avfallit och inte lyssnat till dig. Därför har vi drabbats av den förbannelse som du har svurit att sända och som står skriven i din tjänare Moses lag. Vi har syndat mot dig, 12och du har bekräftat det ord som du uttalade om oss och om de styresmän som härskat över oss. Du har låtit ett så stort elände drabba oss att något liknande det som skedde i Jerusalem aldrig har skett under himlen. 13Så som det är skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss, utan att vi sökte blidka dig, Herre, vår Gud. Vi upphörde inte att synda och frågade inte efter din sanning. 14Därför, Herre, höll du olyckan i beredskap och lät den drabba oss - rättfärdig är du, Herre, vår Gud, i alla dina gärningar - men vi lyssnade inte till din röst.

15Herre, vår Gud, du som med din starka hand har fört ditt folk ut ur Egypten och gjort ditt namn ryktbart intill denna dag! Vi har syndat, vi har dragit skuld över oss. 16Herre, du som alltid har handlat trofast mot oss, vänd nu din glödande vrede från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. Våra synder och våra fäders missgärningar har dragit vanära över Jerusalem och ditt folk inför alla som bor omkring oss. 17Hör, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt för din egen skull, Herre, ditt ansikte lysa över ditt tempel som ligger ödelagt. 18Min Gud, vänd ditt öra hit och hör, öppna dina ögon och se förödelsen som drabbat oss och den stad över vilken ditt namn har utropats. Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig med våra böner, utan till din stora barmhärtighet. 19Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! För din egen skull, min Gud, dröj inte, ty över din stad och ditt folk har ditt namn utropats!"

20Medan jag ännu bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön för hans heliga berg, 21ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret. 22Han kom fram och talade till mig: "Daniel, nu har jag begett mig hit för att ge dig full insikt. 23Redan när du började din bön gavs ett svar, och jag har kommit för att meddela dig det, ty du är högt älskad. Lägg nu märke till svaret, så att du förstår synen!

24För ditt folk och för din heliga stad är sjuttio veckor bestämda innan ondskan hejdas, synden stävjas och skulden sonas, innan den eviga rättfärdigheten kommer i dagen, den profetiska synen beseglas och det allra heligaste invigs. 25Detta skall du veta och besinna: från det att ordet utgick om att Jerusalem skall återställas och uppbyggas, till dess att den som är smord till furste kommer, skall det gå sju veckor. Under sextiotvå veckor blir sedan staden återuppbyggd, med gator och vallgravar. Men under en tid av vånda, 26efter de sextiotvå veckorna, kommer han som är smord att förgöras och försvinna. Både staden och helgedomen blir förstörda liksom fursten som skall komma. Slutet kommer genom en stormflod, och den fastställda ödeläggelsen fortgår ända till krigets slut. 27För en veckas tid kommer han att sluta ett starkt förbund med många. Under en halv vecka avskaffar han både slaktoffer och matoffer. På skändlighetens vingar kommer han som vanhelgar, ända till dess att det fastställda slutet drabbar honom."

9:1 Dareios ... han som var son till Xerxes Uppgiften hänför sig till den ohistoriske "medern Dareios"; se 5:31 med not. Perserkungen Dareios I var far till Xerxes I; se not till Est 1:1 och jfr Esr 4:5 f.

9:2 sjuttio år Se Jer 25:11 f.; 29:10; jfr Jes 23:15 med not. Talmystik.

9:11 förbannelse Se t.ex. 3 Mos 26:14 ff.; 5 Mos 28:15 ff.

9:18 över vilken ditt namn har utropats Se not till Jer 7:10. Namn.

9:22 Han kom fram Med Septuaginta och Peshitta; MT har "Han insåg".

9:24 innan ondskan hejdas ... invigs Grundtextens innebörd osäker.

9:24 sjuttio veckor Jfr den tidigare hänvisningen till Jerusalems ödeläggelse under de sjuttio år (9:2) som Jeremia profeterat om. De sjuttio veckorna betecknar sannolikt sjuttio "årsveckor", dvs. 490 år.

9:25 den som är smord till furste Vem som åsyftas är osäkert. Man har tänkt på perserkungen Kyros (1:21; Jes 45:1), Serubbabel (Hagg 1:1), översteprästen Josua (Hagg 1:1) eller översteprästen Onias III (2 Mack 3:1; 4); Smord.

9:26 Grundtextens innebörd osäker.

9:27 kommer han att sluta ett starkt förbund med många Innebörden är oklar. Möjligen kan orden avse judiska överlöpare (jfr 11:30‑32). Se även 1 Mack 1:43, 52; 2 Mack 4:10 f.

9:27 avskaffar han både slaktoffer och matoffer Så skedde hösten 168 f.Kr. genom Antiochos IV Epifanes. Templet renades och återinvigdes i mitten av december 165.

Daniels avslutande syn

10 1Under den persiske kungen Kyros tredje regeringsår hade Daniel - som hade fått namnet Belteshassar - en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vedermödor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.

2Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. 3Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända. 4Den tjugofjärde dagen i första månaden befann jag mig så vid stranden av den stora floden, Tigris. 5Då fick jag se en man som var klädd i linnekläder och som bar ett bälte av guld från Ufas. 6Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans ögon var som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar. Hans röst ljöd som larmet från en folkmassa. 7Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av skräck och flydde undan och gömde sig. 8Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar. 9Då hörde jag ljudet av hans röst, och vid det ljudet föll jag ner i vanmakt med ansiktet mot marken. 10Men en hand rörde vid mig och drog upp mig på händer och knän. 11"Daniel, du högt älskade", sade han till mig, "ge noga akt på det jag har att säga dig: Res dig upp! Nu har jag sänts till dig." När han talade till mig reste jag mig darrande. 12Han fortsatte: "Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit. 13Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna. 14Nu har jag kommit för att låta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta är ännu en syn som gäller de dagarna." 15Medan han talade så till mig stod jag stum, med nerböjt ansikte. 16Något som tycktes vara en människohand rörde då vid mina läppar. Jag öppnade munnen och sade till honom som stod där mitt emot mig: "Herre, synen var så plågsam att jag inte har någon styrka kvar. 17Hur skulle jag, din ödmjuke tjänare, kunna tala med en sådan som du? Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas." 18Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. 19"Var inte rädd, du högt älskade", sade han, "allt skall gå väl. Var stark, var stark!" När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: "Tala, herre, nu har du styrkt mig." 20Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste nu återuppta striden med Persiens änglafurste, och när jag drar ut kommer Greklands änglafurste. 21Mot dessa bistår mig ingen utom er änglafurste, Mikael, 11 1som stöder mig och ger hjälp och skydd. 2Men nu skall jag säga dig vad som är skrivet i sanningens bok.

10:1 den persiske kungen Kyros tredje regeringsår Se not till 1:21.

10:1 varslade om stora vedermödor Grundtextens innebörd osäker.

10:4 den stora floden, Tigris Uttrycket "den stora floden" brukar i GT syfta på Eufrat. "Tigris" kan vara ett senare tillägg.

10:5 Ufas Land eller ort med okänt läge.

10:13 Perserrikets änglafurste I apokalyptiska skrifter har varje folk en ängel som företräder och beskyddar det. Mikael är Israels, Guds folks, skyddsängel (v. 21).

10:14 i kommande dagar Eller "vid dagarnas slut".

10:16 en människohand Med en Qumran-handskrift och Septuaginta; MT har "människor".

10:21-11:1 Texten rekonstruerad; MT i oordning.

11:2 Men nu skall ... sanningens bok Den jordiska historien är i förväg upptecknad i den himmelska världen.

Sedan ytterligare tre kungar innehaft makten i Persien kommer en fjärde, och han blir rikast av dem alla. Med den styrka hans rikedom skänker kommer han att uppbjuda alla krafter till kamp mot Grekland. 3Då träder det fram en stark kung som skall härska med stor makt och göra som han behagar. 4Men knappt har han framträtt förrän hans rike krossas och delas efter de fyra väderstrecken. Det skall inte tillfalla någon av hans efterkommande och inte förbli lika mäktigt som under hans välde. Det skall störtas över ända och andra skall ta det i besittning. 5Kungen i söder blir mäktig, men en av hans furstar blir ännu mäktigare och utövar sitt herravälde med stor makt. 6Efter några år inleder de förbindelser med varandra, och dottern till kungen i söder kommer till kungen i norr för att stadfästa ett fördrag. Men hon kan inte bevara sitt inflytande och ätten utslocknar: hon själv, hennes följeslagare, hennes far och hennes make kommer med tiden att bli prisgivna. 7Av samma ätt som hon kommer en efterträdare. Han skall anfalla nordkungens styrkor, bryta in i hans fästning och vinna en avgörande seger över hans folk. 8Deras gudar och deras gjutna bilder och dyrbara kärl av silver och guld skall han föra bort som byte till Egypten. Sedan skall han under några år lämna nordkungen i fred. 9Denne kommer däremot att tränga in i sydkungens rike men återvänder sedan till sitt land.

10Därefter inlåter sig hans söner i strid och drar samman en väldig här. Den kommer att svepa fram som en stormflod och åter föra striden ända fram till sydkungens fästning. 11I vredesmod drar denne i strid mot nordkungen, som uppbådar en stor här, men den dukar under för sydkungens makt. 12När den hären är borta blir segraren övermodig; han fäller tiotusenden men förmår inte behålla makten. 13Kungen i norr samlar ett större uppbåd än förut, och efter några år rycker han fram med en mäktig här och stor tross. 14Samtidigt skall många sätta sig upp mot sydkungen, och några våldsmän i ditt folk skall resa sig, för att en syn skall besannas. Men de skall komma på fall. 15Så skall kungen i norr rycka fram, kasta upp en belägringsvall och inta en befäst stad. Styrkorna i söder kan inte hålla stånd mot honom, inte ens de bästa soldaterna förmår det. 16Angriparen gör vad han behagar, utan att någon kan stå emot honom. Han sätter sig fast i det härliga landet och underkuvar det. 17Hans avsikt är att lägga motståndarens hela rike under sig med våld. Han sluter ett fördrag med honom och skänker honom en ung kvinna för att bringa riket i fördärv, men förgäves, det lyckas inte. 18Då kommer han att gå mot kustländerna och inta flera av dem. Men en härskare skall göra slut på hans hån och vända det mot honom själv. 19Slutligen återvänder han till fästningarna i sitt eget land, vacklar, faller och är borta. 20I hans ställe uppträder sedan en som sänder en skatteindrivare genom det land som är rikets smycke. Men efter någon tid blir han krossad, dock varken genom vrede eller genom krig.

21Därpå intas hans plats av en föraktlig människa. Han saknar kungavärdighet, han dyker upp i tysthet och tillskansar sig makten med list. 22De fientliga stridskrafterna skall han svepa undan fullständigt; till och med förbundsfursten krossas. 23Så snart någon blivit hans bundsförvant handlar han svekfullt, får övertaget och behåller det, fast hans folk är fåtaligt. 24Oförmärkt skall han tränga in i de rikaste bygderna av en provins och göra vad varken hans fäder eller förfäder har gjort; han skall fördela erövrat gods, byte och utrustning bland sina män. För en tid planerar han angrepp mot fästningar. 25Han samlar sin kraft och sitt mod till ett angrepp med stor härsmakt mot kungen i söder. Denne skall då inlåta sig i strid med en oerhört stor och slagkraftig styrka men förmår inte hålla stånd, på grund av förrädiska anslag; 26de som äter vid hans bord kommer att krossa honom. Hans här skall svepas undan och många skall stupa.

27De två kungarna har onda avsikter. De skall sitta vid samma bord och ljuga för varandra, men utan att vinna något med det, ty slutet dröjer ännu, intill den bestämda tiden. 28Den ene vänder tillbaka till sitt land med stora rikedomar och med fiendskap i sinnet mot det heliga förbundet. När han satt sin vilja i verket återvänder han till sitt land. 29Vid den bestämda tiden skall han åter dra in i sydlandet, men denna gång går det inte som den förra. 30Kitteiska skepp skall komma emot honom, och han måste modlös ge vika. Då återvänder han och låter sin vrede gå ut över det heliga förbundet. Och på återvägen lyssnar han till dem som övergett detta förbund. 31Trupper som han har sänt ut kommer att gå in och kränka tempelborgen, avskaffa det dagliga offret och sätta upp den vanhelgande skändligheten. 32De som är beredda att kränka förbundet, dem lockar han till avfall med sina ränker, men de som känner Gud skall stå fasta, också i handling.

33De av folket som nått insikt skall vägleda många men själva under en kort tid falla offer för svärd och eld, fångenskap och plundring. 34I sina prövningar blir de inte helt utan hjälp, men många som stöder dem skall göra det med svek i sinnet. 35Några av de insiktsfulla kommer på fall för att andra skall luttras, rensas och renas, ända till den sista tiden. Ty den utsatta tiden är ännu inte inne. 36Kungen kommer att handla som han behagar. Han skall upphöja sig själv och göra sig större än alla gudar. Han skall uttala oerhörda ord mot den högste Guden och ha framgång, tills vredens tid är ute, ty det som är beslutat måste ske.

37Han frågar inte efter sina fäders gudar eller den gud som kvinnorna älskar, han bryr sig inte om någon gud utan menar sig stå över dem alla. 38I gengäld skall han ära fästningarnas gud. En gud som var okänd för hans fäder skall han ära med guld och silver, ädelstenar och dyrbarheter. 39Han skall ta hand om de starka fästningarna i förlitan på en främmande gud. Alla som bekänner sig till honom skall han visa stor ära. Han skall ge dem myndighet över många och utdela jordlotter som belöning. 40I den sista tiden skall kungen i söder drabba samman med honom. Kungen i norr skall gå till storms mot sin fiende med vagnar, rytteri och många skepp, han skall tränga in i flera länder och svepa fram som en stormflod. 41Han skall dra in i det härliga landet, och tiotusenden skall falla. Men Edom, Moab och huvuddelen av ammoniterna skall rädda sig undan honom. 42Han skall bemäktiga sig andra länder, och inte heller Egypten kommer undan. 43Så blir han herre över skatter av guld och silver, ja, över alla Egyptens dyrbarheter. Även libyer och kushiter skall följa honom. 44Men rykten från öster och från norr skrämmer honom, och han drar ut i stor vrede för att tillintetgöra många och viga dem åt förintelse. 45Men när han har slagit upp sina kungliga tält mellan havet och den heliga härlighetens berg går han mot sin undergång, och ingen hjälper honom.

11:2 f. ytterligare tre kungar ... en fjärde Vilka tre perserkungar efter Kyros (10:1) som avses är osäkert. Den fjärde torde vara Dareios III (336‑331) som 331 f.Kr. besegrades av Alexander den store, "en stark kung".

11:4 delas efter de fyra väderstrecken Efter Alexander den stores död 323 f.Kr. delades hans rike mellan hans generaler; jfr 2:41; 7:7; 8:8 med noter.

11:5 en av hans furstar Den förste kungen av den seleukidiska dynastin i Syrien, Seleukos I (311‑280 f.Kr.).

11:5 Kungen i söder Den förste kungen av den ptolemeiska dynastin i Egypten, Ptolemaios I (323‑283 f.Kr.).

11:6 inleder de förbindelser Troligen det fördrag som Antiochos II (261‑246) omkring 252 f.Kr. ingick med Ptolemaios II (285‑246); han gifte sig också med dennes dotter Berenike.

11:7 Av samma ätt ... en efterträdare Berenikes bror, Ptolemaios III (246‑221), trängde norrut ända till Eufrat; han intog år 246 f.Kr. seleukidernas huvudstad Antiochia.

11:8 nordkungen Troligen Antiochos II:s äldste son, Seleukos II (246‑226 f.Kr.).

11:10 hans söner Seleukos III (226‑223 f.Kr.) och Antiochos III (223‑187).

11:13 Kungen i norr Antiochos III.

11:17 en ung kvinna För att vinna inflytande i Egypten gifte Antiochos III bort sin dotter Kleopatra med Ptolemaios V (205‑181 f.Kr.).

11:20 en som sänder en skatteindrivare Seleukos IV (187‑175) sände sin minister Heliodoros att lägga beslag på skatterna i Jerusalems tempel (omkring 176 f.Kr.; se 2 Mack 3). Något senare mördades han av Heliodoros.

11:21 en föraktlig människa Antiochos IV Epifanes (175‑164 f.Kr.), som efterträdde sin bror Seleukos IV, grep makten i stället för Seleukos son.

11:22 förbundsfursten Möjligen avses Onias III, en tidigare överstepräst som mördades 170 f.Kr.

11:27 De två kungarna Ptolemaios VI Filometor (180‑145 f.Kr.) och Antiochos IV Epifanes.

11:28 fiendskap i sinnet mot det heliga förbundet När Antiochos IV Epifanes återvände från sitt egyptiska fälttåg, intog Jerusalem och plundrade templet 169 f.Kr.; se 2 Mack 5:15‑21.

11:28 det heliga förbundet Dvs. den judiska religionen. Samma uttryck används i 1 Mack 1:15, 63. Förbund.

11:30 Kitteiska skepp Beteckningen kitteer avser här romare. Folknamn.

11:31 den vanhelgande skändligheten Det hedniska altare som Antiochos IV Epifanes 168 f.Kr. lät sätta upp i Jerusalems tempel; se 1 Mack 1:54, 59; 2 Mack 6:2.

11:31 kränka tempelborgen Jerusalems tempel invigdes i december 168 f.Kr. åt den grekiske överguden Zeus; se även not till 9:27.

11:37 den gud som kvinnorna älskar Fruktbarhetsguden Tammuz (se Hes 8:14 med not), av grekerna kallad Adonis, eller vinguden Dionysos (Bacchus), som dyrkades, särskilt av kvinnor, under vilda och lössläppta former.

11:38 fästningarnas gud Troligen Zeus.

11:41 tiotusenden Med en grekisk översättning (Symmachos); MT har "många länder". Text.

11:43 libyer och kushiter Folk väster och söder om Egypten; Kush.

12 1Då träder Mikael fram, den store änglafursten,
han som beskyddar ditt folk.
Det blir en tid av betryck som aldrig förr,
från det att folket föddes och intill den tiden.
Men nu skall ditt folk bli räddat,
alla som är skrivna i boken.
2Många av dem som sover i mullen skall vakna,
några till evigt liv, andra till skam och evig fasa.
3De som nått insikt
skall lysa som det ljusa himlavalvet,
de som fört många till rättfärdighet
skall stråla som stjärnorna,
alltid och evigt.

4Men du, Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta."

5Jag, Daniel, fick då se två andra män stå där, en på den ena sidan floden och en på den andra. 6En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten: "Hur länge dröjer slutet, då dessa under sker?" 7Mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten lyfte sin högra hand och sin vänstra hand mot himlen, och jag hörde honom svära vid honom som evigt lever: "Ännu en tid, två tider och en halv tid dröjer det. När det heliga folkets makt är fullständigt krossad kommer allt detta att nå sin fullbordan." 8Jag lyssnade, men jag förstod inte utan sade: "Herre, vad blir slutet på allt detta?" 9Han svarade: "Gå, Daniel. Orden hålls hemliga och förseglade intill den sista tiden. 10Många kommer att rensas, renas och luttras, medan syndarna fortsätter att synda, utan att förstå detta - men de insiktsfulla skall förstå det. 11Från den tid då det dagliga offret avskaffas och en vanhelgande skändlighet ställs upp skall det gå 1 290 dagar. 12Salig den som väntar 1 335 dagar. 13Vandra mot slutet. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut."

12:1 Mikael ... den store änglafursten Se noter till 8:16; 10:13.

12:2 Liv.

12:7 en tid, två tider och en halv tid Jfr 7:25.

12:11 1 290 dagar Dag.

12:12 Salig.

12:13 Efter kap. 12 följer i Septuaginta Tillägg A och C; se not till Till Dan A:1.

Till Hesekiel

Till Hosea