Christer Malmbergs värld - Texter

Bibeln

Gamla testamentet

Fjärde Moseboken (Numeri)

Israeliterna mönstras

1 1Herren talade till Mose i uppenbarelsetältet i Sinaiöknen den första dagen i andra månaden, året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:

2Räkna hela den israelitiska menigheten, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, alla av manligt kön, person för person. 3Du och Aron skall mönstra alla vapenföra israeliter från tjugo års ålder och uppåt, häravdelning för häravdelning. 4En man från varje stam skall hjälpa er, en som är överhuvud för sin familj. 5Detta är namnen på de män som skall bistå er: från Rubens stam Elisur, Shedeurs son, 6från Simons Shelumiel, Surishaddajs son, 7från Judas Nachshon, Amminadavs son, 8från Isaskars Netanel, Suars son, 9från Sebulons Eliav, Helons son, 10från Josefs söners stammar dels Elishama, Ammihuds son, från Efraims stam, dels Gamliel, Pedasurs son, från Manasses, 11från Benjamins stam Avidan, Gidonis son, 12från Dans Achieser, Ammishaddajs son, 13från Ashers Pagiel, Okrans son, 14från Gads Eljasaf, Deguels son, 15och från Naftalis Achira, Enans son. 16Detta är de män i menigheten som blivit utvalda; de skall vara hövdingar över sina fädernestammar och överhuvuden för Israels ätter.

17Mose och Aron tog dessa namngivna män till hjälp 18och samlade hela menigheten den första dagen i andra månaden. Folket infördes i rullorna, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, från tjugo års ålder och uppåt, 19så som Herren hade befallt Mose. Så mönstrade han dem i Sinaiöknen.

20Av Rubens, Israels förstföddes, ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 21De mönstrade av Rubens stam var 46 500 man.

22Av Simons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 23De mönstrade av Simons stam var 59 300 man.

24Av Gads ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 25De mönstrade av Gads stam var 45 650 man.

26Av Judas ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 27De mönstrade av Judas stam var 74 600 man.

28Av Isaskars ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 29De mönstrade av Isaskars stam var 54 400 man.

30Av Sebulons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 31De mönstrade av Sebulons stam var 57 400 man.

32Av Josefs ättlingar: Av Efraims ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 33De mönstrade av Efraims stam var 40 500 man. 34Av Manasses ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 35De mönstrade av Manasses stam var 32 200 man.

36Av Benjamins ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 37De mönstrade av Benjamins stam var 35 400 man.

38Av Dans ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 39De mönstrade av Dans stam var 62 700 man.

40Av Ashers ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 41De mönstrade av Ashers stam var 41 500 man.

42Av Naftalis ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 43De mönstrade av Naftalis stam var 53 400 man.

44Detta var de som blev mönstrade; de mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, som var tolv män, en från varje fädernestam. 45Så mönstrades israeliterna familj för familj, alla vapenföra i Israel från tjugo års ålder och uppåt. 46De mönstrade var sammanlagt 603 550 man. 47Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad med de andra.

Lägrets organisation

48Herren talade till Mose:

49Levis stam skall du inte mönstra och räkna tillsammans med de övriga israeliterna. 50Du skall i stället ge leviterna i uppdrag att ansvara för förbundstecknets boning med hela dess utrustning och alla tillbehör. De skall bära boningen och alla dess redskap, de skall ha vård om den, och de skall ha sitt läger runt omkring den. 51Vid uppbrott är det leviterna som skall ta ner boningen, och vid nästa lägerplats skall de sätta upp den igen. Om någon obehörig kommer den nära skall han dödas. 52När israeliterna slår läger skall varje man hålla sig till sitt läger och sin fana, häravdelning för häravdelning. 53Men leviterna skall ha sitt läger runt förbundstecknets boning, så att inte vreden drabbar den israelitiska menigheten. Leviterna skall sköta uppgifterna vid förbundstecknets boning.

54Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.

1:1 den första dagen i andra månaden Tidsangivelsen anknyter till berättelsen om israeliternas ökenvandring i 2 Mos efter det långa inskottet om lagar i 3 Mos. Elva månader har gått efter ankomsten till Sinai (2 Mos 19:1) och en månad sedan uppenbarelsetältet restes (2 Mos 40:17).

1:2 Räkna Folket räknas både här, före avmarschen från Sinai, och i kap. 26, före inmarschen i Kanaan. Bokens undertitel Numeri betyder "antalsuppgifterna"; Moseböcker.

1:2 f. menigheten ... häravdelning Folket uppfattas på en gång som en religiös församling (jfr 2 Mos 12:3) och som en krigshär (jfr 2 Mos 6:26). I båda fallen är uppmärksamheten inriktad på de vuxna männen. Menighet. Här.

1:2 släkt ... familj Folket indelades traditionellt i stammar, släkter och familjer, men nivåerna hålls inte alltid isär. Enheternas beteckningar växlar: stammen kallas ibland familj (2:2), ibland häravdelning eller avdelning (2:3 ff.).

1:32 Josefs ättlingar Genom att Josefs båda söner Efraim och Manasse räknas som stamfäder för självständiga stammar bibehålls det traditionella talet tolv (v. 44), fastän Levis stam undantas från mönstringen (v. 47).

1:53 så att inte vreden drabbar Att komma nära de heliga föremålen är livsfarligt för obehöriga; jfr 2 Sam 6:6 f. Leviterna, som får lära sig att hantera faran (se 4:15, 18 ff.), bildar en skyddande ring mellan helgedomen och det övriga folket.

2 1Herren talade till Mose och Aron:

2Israeliterna skall slå läger var och en under sin fana, vid sina familjers fälttecken. De skall slå läger runt omkring uppenbarelsetältet men ett stycke därifrån.

3På framsidan, åt öster, skall Judas här ha sitt läger, ordnad i avdelningar. Nachshon, Amminadavs son, är hövding över Judas män, 4de 74 600 som mönstrats i hans avdelning. 5Intill honom skall dels Isaskars stam ha sitt läger med Netanel, Suars son, som hövding över Isaskars män, 6de 54 400 som mönstrats i hans avdelning, 7dels Sebulons stam med Eliav, Helons son, som hövding över Sebulons män, 8de 57 400 som mönstrats i hans avdelning. 9De mönstrade i Judas läger är sammanlagt 186 400 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den första platsen.

10Rubens här skall ha sitt läger på den södra sidan, ordnad i avdelningar. Elisur, Shedeurs son, är hövding över Rubens män, 11de 46 500 som mönstrats i hans avdelning. 12Intill honom skall dels Simons stam ha sitt läger med Shelumiel, Surishaddajs son, som hövding över Simons män, 13de 59 300 som mönstrats i hans avdelning, 14dels Gads stam med Eljasaf, Deguels son, som hövding över Gads män, 15de 45 650 som mönstrats i hans avdelning. 16De mönstrade i Rubens läger är sammanlagt 151 450 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den andra platsen.

17Vid uppbrott skall uppenbarelsetältet och leviternas läger inta platsen i mitten, mellan de övriga lägren. Alla skall bryta upp i den ordning de varit lägrade, var och en på sin bestämda plats och under sin fana.

18Efraims här, ordnad i avdelningar, skall ha sitt läger på den västra sidan. Elishama, Ammihuds son, är hövding över Efraims män, 19de 40 500 som mönstrats i hans avdelning. 20Intill honom dels Manasses stam med Gamliel, Pedasurs son, som hövding över Manasses män, 21de 32 200 som mönstrats i hans avdelning, 22dels Benjamins stam med Avidan, Gidonis son, som hövding över Benjamins män, 23de 35 400 som mönstrats i hans avdelning. 24De mönstrade i Efraims läger är sammanlagt 108 100 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den tredje platsen.

25Dans här skall ha sitt läger på den norra sidan, ordnad i avdelningar. Achieser, Ammishaddajs son, är hövding över Dans män, 26de 62 700 som mönstrats i hans avdelning. 27Intill honom skall dels Ashers stam ha sitt läger med Pagiel, Okrans son, som hövding över Ashers män, 28de 41 500 som mönstrats i hans avdelning, 29dels Naftalis stam med Achira, Enans son, som hövding över Naftalis män, 30de 53 400 som mönstrats i hans avdelning. 31De mönstrade i Dans läger är sammanlagt 157 600 man. Vid uppbrott skall de inta den sista platsen, under sin fana.

32Detta var de israeliter som blev mönstrade, familj för familj. De mönstrade i samtliga läger var sammanlagt 603 550 man, ordnade i häravdelningar. 33Leviterna blev inte mönstrade tillsammans med de övriga israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.

34Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose: så slog de läger under sina fanor, och så bröt de upp, var och en med sin släkt och sin familj.

2:2 fana Samma hebreiska ord används i fortsättningen (v. 3, 10, 18, 25) också om de män som står under fanan och återges då med "här". Lägret är indelat i fyra sådana härar, av vilka var och en omfattar tre stammar, här kallade familjer, i fortsättningen avdelningar. Samma mönster finns i Hes 48:30 ff.; jfr Upp 21:12 ff.

Leviterna mönstras

3 1Detta var Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinaiberget: 2Arons söner hette Nadav, den förstfödde, och Avihu, Elasar och Itamar. 3Så hette Arons söner, de smorda prästerna, som hade vigts till prästämbetet. 4Men Nadav och Avihu föll döda ner inför Herren när de bar fram otillåten eld inför honom i Sinaiöknen, och de hade inga söner. Därför kom bara Elasar och Itamar att vara präster under sin far Aron.

5Herren talade till Mose:

6För hit Levis stam och låt dem ställa sig inför prästen Aron för att bli hans tjänare. 7De skall utföra uppgifter för hans och hela menighetens räkning utanför uppenbarelsetältet, då de gör tjänst vid boningen. 8De skall sköta uppenbarelsetältets alla tillbehör och utföra uppgifter för israeliternas räkning, då de gör tjänst vid boningen. 9Du skall ställa leviterna i Arons och hans söners tjänst; de har avskilts åt honom från de andra israeliterna. 10Aron och hans söner skall du ålägga att ha ansvar för sitt prästämbete. Varje obehörig som inkräktar på det skall dödas.

11Herren talade till Mose:

12Jag har själv skilt ut leviterna från de andra israeliterna i stället för allt förstfött bland dem, det som först kommer ur moderlivet; leviterna skall tillhöra mig. 13Allt förstfött tillhör mig. Den gången då jag dräpte alla förstfödda i Egypten helgade jag åt mig allt förstfött bland israeliterna, bland både människor och boskap; det tillhör mig. Jag är Herren.

14Herren talade till Mose i Sinaiöknen:

15Mönstra Levis ättlingar, familj för familj och släkt för släkt. Alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt skall du mönstra.

16Och Mose mönstrade dem enligt Herrens befallning till honom, så som Herren hade sagt.

17Detta är namnen på Levis söner: Gershon, Kehat och Merari. 18Detta är namnen på Gershons söner och deras släkter: Livni och Shimi. 19Kehats söner och deras släkter var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 20Meraris söner och deras släkter var Machli och Mushi. Detta var de levitiska släkterna, familj för familj.

21Från Gershon härstammade livniterna och shimiterna, de gershonitiska släkterna. 22De mönstrade, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, dessa mönstrade var sammanlagt 7 500. 23De gershonitiska släkterna skulle ha sitt läger bakom boningen, på den västra sidan. 24Överhuvud för gershoniternas familjer var Eljasaf, Laels son. 25Gershoniternas uppgifter vid uppenbarelsetältet omfattade boningen, tältet och tältöverdraget, draperiet för ingången till uppenbarelsetältet, 26omhängena till förgården, draperiet för ingången till förgården runt boningen och altaret, samt linorna och allt arbete som hörde till.

27Från Kehat härstammade amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ussieliterna, de kehatitiska släkterna. 28Dessa, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 8 300. De hade till uppgift att svara för de heliga föremålen. 29Kehatiternas släkter skulle ha sitt läger bredvid boningen, på den södra sidan. 30Överhuvud för de kehatitiska släkternas familjer var Elisafan, Ussiels son. 31Kehatiternas uppgifter omfattade arken, bordet, lampstället, altarna och de heliga föremål som användes vid gudstjänsten samt förhänget och allt arbete som hörde till. 32Leviternas högsta överhuvud var prästen Arons son Elasar. Han skulle leda dem som hade till uppgift att svara för de heliga föremålen.

33Från Merari härstammade machliterna och mushiterna, de meraritiska släkterna. 34De mönstrade, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 6 200. 35Överhuvud för de meraritiska släkternas familjer var Suriel, Avichajils son. De skulle ha sitt läger bredvid boningen, på den norra sidan. 36De uppgifter som ålades merariterna omfattade boningens bräder, tvärbalkar, stolpar och socklar samt övriga tillbehör och allt arbete som hörde till, 37liksom stolparna runt förgården med tillhörande socklar, pluggar och linor.

38Mitt för boningen, på framsidan, skulle Mose och Aron och hans söner ha sitt läger, framför uppenbarelsetältet, åt öster. De skulle för israeliternas räkning svara för uppgifterna i helgedomen. Varje obehörig som kom den nära skulle dödas.

39De mönstrade leviterna, som hade mönstrats släkt för släkt av Mose och Aron enligt Herrens befallning, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 22 000.

40Herren sade till Mose:

Mönstra alla förstfödda israeliter av manligt kön från en månads ålder och uppåt och räkna namnen. 41Du skall skilja ut leviterna åt mig - jag är Herren - i stället för alla förstfödda bland israeliterna, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland israeliternas boskap.

42Och Mose mönstrade alla förstfödda israeliter, så som Herren hade befallt honom. 43När deras namn räknades vid mönstringen var de förstfödda av manligt kön från en månads ålder och uppåt sammanlagt 22 273.

44Herren talade till Mose:

45I stället för alla förstfödda bland israeliterna skall du skilja ut leviterna, och i stället för israeliternas boskap leviternas boskap. Leviterna skall vara min egendom. Jag är Herren. 46Eftersom de förstfödda israeliterna är 273 fler än leviterna, skall de övertaliga lösas ut 47med fem siklar per person, efter tempelvikt - 20 gera per sikel. 48Pengarna skall du ge åt Aron och hans söner som lösen för de övertaliga.

49Mose tog lösesumman från de övertaliga, de som inte hade blivit utlösta mot leviter. 50Från de förstfödda israeliterna tog han pengarna: 1 365 siklar efter tempelvikt. 51Lösesumman gav Mose åt Aron och hans söner enligt Herrens befallning till Mose, så som Herren hade sagt.

3:4 föll döda ner, otillåten eld Se 3 Mos 10:1 och 2 Mos 30:9 med not.

3:6 Levis stam Levit.

3:41 allt förstfött bland israeliternas boskap Tanken att de förstfödda djuren ersattes med leviternas djur finns bara här. Den bestämmelse som annars gäller i GT (t.ex. 18:17) är att förstfödda djur skall offras.

3:47 siklar ... efter tempelvikt Mynt och vikt.

Leviternas arbetsordning

4 1Herren talade till Mose och Aron:

2Räkna antalet kehatiter bland leviterna, släkt för släkt och familj för familj, 3samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 4Detta är kehatiternas uppgift vid uppenbarelsetältet: att svara för de högheliga föremålen.

5När lägret bryts skall Aron och hans söner gå in och ta ner det skylande förhänget och hölja förbundstecknets ark med det. 6Sedan skall de lägga ett täcke av delfinskinn över den och breda ut ett kläde ovanpå, helt i violett. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.

7Över skådebrödsbordet skall de breda ut ett violett kläde och ställa faten, skålarna och bägarna ovanpå, liksom kannorna till dryckesoffren. Även skådebröden skall ligga där. 8De skall breda ut ett karmosinrött kläde över allt detta och sedan hölja det hela med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.

9De skall ta ett violett kläde och hölja lampstället, dess lampor, tänger och brickor samt alla oljekrus som behövs när det används, 10och de skall förse lampstället och dess tillbehör med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de lägga alltsammans på en bår.

11Över det gyllene altaret skall de breda ut ett violett kläde, och sedan skall de hölja det med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.

12De skall ta alla föremål som används vid gudstjänsten i helgedomen, svepa in dem i ett violett kläde och sedan hölja dem med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de lägga alltsammans på en bår.

13De skall ta bort askan från offeraltaret och breda ut ett purpurrött kläde över det 14och där lägga alla föremål som används vid offren, fyrfat, gafflar, skovlar och skålar, altarets samtliga tillbehör, och sedan breda ut ett täcke av delfinskinn över alltsammans. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.

15Först sedan Aron och hans söner vid uppbrottet har höljt över alla de heliga föremålen och deras tillbehör skall kehatiterna infinna sig för att bära. Men de får inte vidröra de heliga tingen, ty då kommer de att dö. Detta är vad kehatiterna har i uppgift att bära vid uppenbarelsetältet.

16Elasar, prästen Arons son, skall ansvara för lampoljan, den välluktande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han skall ha ansvaret för hela boningen med allt som finns där av heliga föremål och tillbehör.

17Herren talade till Mose och Aron:

18Se till att den kehatitiska släktgrenen inte skärs bort från leviternas stam! 19Gör så här: Aron och hans söner skall gå dit och ge var och en av dem anvisningar om vad han skall göra och bära. Då förblir de vid liv och dör inte när de kommer i närheten av de högheliga föremålen. 20De får inte gå in och se de heliga föremålen ens för ett ögonblick, ty då kommer de att dö.

21Herren talade till Mose:

22Räkna också gershoniterna, familj för familj och släkt för släkt. 23Mönstra samtliga arbetsföra, från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall utföra arbete vid uppenbarelsetältet. 24Detta är vad de gershonitiska släkterna har i uppgift att göra och bära: 25de skall bära boningens tältvåder, uppenbarelsetältet, tältets överdrag och överdraget av delfinskinn ovanpå detta, draperiet för ingången till uppenbarelsetältet, 26omhängena till förgården och draperiet till portöppningen i förgården runt boningen och altaret, alla linor som hör till samt alla redskap som krävs för arbetet. De skall utföra allt arbete som behöver göras i samband med detta. 27Alla gershoniternas uppgifter, såväl bärandet som annat arbete, skall utföras under ledning av Aron och hans söner; ni skall ge dem anvisningar om allt som det åligger dem att bära. 28Detta är de uppgifter vid uppenbarelsetältet som åligger de gershonitiska släkterna, och vad de har att göra skall de utföra under uppsikt av Itamar, prästen Arons son.

29Och merariterna skall du mönstra, släkt för släkt och familj för familj. 30Mönstra samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall utföra arbete vid uppenbarelsetältet. 31Detta är vad som åligger dem att bära, alla deras uppgifter vid uppenbarelsetältet: boningens bräder och dess tvärbalkar, stolpar och socklar, 32vidare stolparna runt förgården med tillhörande socklar, pluggar och linor, alltså alla tillbehör och allt arbete som hör till. Ni skall ge dem uttryckliga anvisningar om varje föremål som det åligger dem att bära. 33Detta är de uppgifter som åligger de meraritiska släkterna, alla deras uppgifter vid uppenbarelsetältet, och de skall utföras under uppsikt av Itamar, prästen Arons son.

34Mose, Aron och menighetens hövdingar mönstrade kehatiterna, släkt för släkt och familj för familj, 35samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet. 36De som mönstrades, släkt för släkt, var 2 750 man. 37Detta var de som blev mönstrade i de kehatitiska släkterna, alla de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet och som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt genom Mose.

38De gershoniter som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, 39samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet, 40dessa som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, var 2 630 man. 41Detta var de som blev mönstrade i de gershonitiska släkterna, alla de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet och som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt.

42De av meraritisk släkt som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, 43samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet, 44dessa som mönstrades, släkt för släkt, var 3 200 man. 45Detta var de som blev mönstrade i de meraritiska släkterna, de som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt genom Mose.

46De leviter som Mose, Aron och Israels hövdingar mönstrade, släkt för släkt och familj för familj, 47samtliga från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, alla arbetsdugliga som skulle bära eller utföra andra uppgifter vid uppenbarelsetältet, 48dessa som mönstrades var sammanlagt 8 580 man. 49Enligt vad Herren hade sagt genom Mose insattes var och en till att göra eller bära det han skulle, och de blev mönstrade så som Herren hade befallt Mose.

4:3 från trettio års ålder I senare traditioner tas även yngre leviter i anspråk. Enligt 8:24 gällde tjänsteplikten från tjugofem års ålder, enligt bl.a. 1 Krön 23:24 från tjugo.

4:6 delfinskinn Jfr 2 Mos 25:5 med not.

Lägret renas

5 1Herren talade till Mose:

2Befall israeliterna att föra bort från lägret var och en som är spetälsk, har en flytning eller har blivit oren genom en död kropp. 3Alla sådana, man eller kvinna, skall ni föra bort; ut ur lägret skall ni föra dem. De får inte orena lägret, där jag bor mitt ibland israeliterna.

4Israeliterna gjorde så; de förde ut dem ur lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde israeliterna.

Lag om skuldersättning

5Herren talade till Mose:

6Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, handlar trolöst mot Herren genom att begå en synd av det slag som människor kan begå och sedan inser sin skuld, 7skall han bekänna den synd han har begått och lämna ersättning med fulla värdet och därtill en femtedel till den som han har förbrutit sig mot. 8Men om denne inte har någon skyldeman som kan ta emot ersättningen, skall den tillfalla Herren, alltså prästen, utöver soningsbaggen, med vilken prästen bringar försoning åt den skyldige. 9Alla heliga gåvor som israeliterna ger som offergärd och bär fram till prästen skall tillhöra honom. 10Alla deras heliga gåvor tillhör prästen; vad någon ger åt prästen skall tillhöra honom.

Åtgärder vid misstanke om otrohet

11Herren talade till Mose:

12Säg till israeliterna: Om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen 13genom att någon har samlag med henne utan att upptäckas av mannen och hon inte blir avslöjad fastän hon har orenat sig, eftersom det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning, 14och om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru som har orenat sig, eller om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru fastän hon inte har orenat sig, 15då skall mannen föra sin hustru till prästen. Han skall ha med sig en tiondels efa kornmjöl som offer för hennes skull, men han skall inte hälla på någon olja eller lägga på rökelse, ty detta är ett svartsjukeoffer, ett påminnelseoffer som gör att ett brott kan uppdagas.

16Prästen skall föra fram kvinnan och ställa henne inför Herren. 17Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och sedan ta lite jord från boningens golv och lägga det i vattnet. 18När prästen har ställt kvinnan inför Herren skall han lösa hennes hår och lägga påminnelseoffret, svartsjukeoffret, i hennes händer. Det förbannelsebringande bittra vattnet håller han själv i handen.

19Prästen uttalar nu en besvärjelse över kvinnan: "Om ingen har legat med dig och om du inte har bedragit den man du tillhör och inte orenat dig, då må detta förbannelsebringande bittra vatten inte skada dig. 20Men om du har bedragit den man du tillhör och orenat dig genom att någon annan än din man haft umgänge med dig" - 21och i sin besvärjelse uttalar prästen en förbannelseed över kvinnan - "då må Herren göra dig till ett avskräckande exempel som ditt folk skall använda i förbannelser och eder. Må Herren låta ditt sköte vissna och din buk svullna. 22Må detta förbannelsebringande vatten tränga in i din kropp och få din buk att svullna och ditt sköte att vissna." Och kvinnan skall säga: "Ja, må detta ske!"

23Prästen skall skriva ner förbannelsen och sedan låta skriften utplånas i det bittra vattnet. 24När han ger kvinnan att dricka av det förbannelsebringande bittra vattnet, skall det tränga in i henne med bitter verkan. 25Prästen tar nu svartsjukeoffret ur kvinnans hand, lyfter upp det inför Herren och bär fram det till altaret. 26Av offret skall han ta en handfull som deloffer och bränna på altaret. Därefter låter han kvinnan dricka av vattnet. 27När hon har druckit av vattnet händer detta: om hon har orenat sig och varit otrogen mot sin man, kommer det förbannelsebringande vattnet att tränga in i henne med bitter verkan. Hennes buk svullnar och hennes sköte vissnar, och kvinnan blir ett avskräckande exempel som hennes folk använder i förbannelser. 28Men om kvinnan inte har orenat sig utan är oskyldig, skall hon inte komma till skada utan kunna ta emot mannens säd.

29Detta är lagen om svartsjuka, som gäller när en kvinna som tillhör en man bedrar honom och orenar sig 30eller när en man grips av svartsjuka mot sin hustru. Han skall då ställa sin hustru inför Herren, och prästen skall göra med henne allt som föreskrivs i denna lag. 31Mannen är fri från skuld, medan kvinnan skall bära den skuld hon själv dragit över sig.

5:6 och sedan inser sin skuld Eller "och därmed drar skuld över sig".

5:8 skyldeman Se not till 3 Mos 25:25; Familj.

5:8 soningsbaggen Dvs. det skuldoffer som skall frambäras enligt 3 Mos 6:6 och som tillfaller prästen enligt den allmänna regeln i 3 Mos 7:7.

5:15 påminnelseoffer Meningen är att Guds uppmärksamhet skall riktas mot den som är skyldig. Avvikelserna från ett vanligt matoffer (grovt mjöl, ingen olja eller rökelse, jfr 3 Mos 2:1) understryker ritualens speciella karaktär; Offer.

5:21 ff. svullna Det hebreiska ordets betydelse osäker. Förbannelsens innebörd har tolkats på olika sätt, t.ex. att kvinnan hotas med missfall, sterilitet eller plågsamma sjukdomar.

Lag om nasirlöften

6 1Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, avlägger ett högtidligt löfte om att avskilja sig som nasir åt Herren, 3skall han avhålla sig från vin och starka drycker och får inte smaka ättika gjord på sådana drycker. Han får inte dricka någon dryck av druvor och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. 4Så länge hans nasirtid varar får han inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte ens kärnor och skal. 5Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv vidröra hans huvud. Han skall vara helig och låta håret växa fritt tills hans tid som Herrens nasir är fullbordad. 6Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik. 7Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir. 8Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.

9Men om någon som befinner sig intill honom plötsligt och oväntat dör, så att huvudet, på vilket han bär nasirtecknet, blir orenat, skall han raka huvudet samma dag som han renar sig; den sjunde dagen skall han raka det. 10Den åttonde dagen skall han komma med två turturduvor eller två andra duvor till prästen framför ingången till uppenbarelsetältet. 11Prästen skall offra den ena duvan som syndoffer och den andra som brännoffer och bringa försoning åt honom för den synd som han har begått genom att komma i beröring med den döda kroppen. Samma dag skall han åter helga sitt huvud 12för att vara Herrens nasir lika länge som han hade lovat. Som skuldoffer skall han ge ett årsgammalt lamm. Den föregående tiden räknas inte eftersom hans nasirtecken blev orenat.

13Denna ordning skall gälla för en nasir. Den dag hans nasirtid är fullbordad skall man föra honom till uppenbarelsetältets ingång. 14Som offergåva åt Herren skall han föra fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer samt en felfri bagge till gemenskapsoffer. 15Dessutom skall han offra en korg med osyrat bröd av siktat mjöl, kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja, förutom det tillhörande matoffret och dryckesoffret. 16Prästen skall bära fram detta inför Herren och offra syndoffret och brännoffret. 17Baggen skall han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det tillhörande matoffret och dryckesoffret.

18Vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och lägga sitt hår, sitt nasirtecken, på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19Prästen skall ta baggens kokta bog, en osyrad kaka ur korgen och en osyrad tunnkaka och lägga allt detta i nasirens händer efter det att denne har rakat av sig sitt nasirtecken. 20Sedan skall prästen lyfta upp det till ett offer inför Herren. Därmed är det helgat åt prästen, i likhet med bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer. Därefter får nasiren åter dricka vin.

21Detta är lagen för en nasir som avlägger ett löfte, lagen om hans offergåva till Herren utöver förpliktelserna som nasir. Därtill får han ge vad han har råd med. Det löfte han därvid avlägger skall han hålla, förutom själva nasirlagen.

Herrens välsignelse

22Herren talade till Mose:

23Säg till Aron och hans söner: Med dessa ord skall ni välsigna Israels folk:

24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
26Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

27De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.

6:2 nasir Nasirer ("avskilda") var ursprungligen personer som vigts åt Gud för hela livet. Senare kunde den enskilde leva som nasir på eget initiativ och för begränsad tid.

6:4 kärnor och skal De hebreiska ordens betydelse osäker.

6:5 låta håret växa fritt Håret ansågs vara laddat med särskilda krafter; jfr Dom 16:17.

6:20 bringan ... och låret Dvs. den del av ett gemenskapsoffer som normalt tillföll prästen; se 3 Mos 7:34.

6:21 Detta är lagen för en nasir Sammanfattningen hänför sig till v. 13 ff. och gäller alltså bara bestämmelserna om offret vid nasirtidens slut.

6:23-27 Välsigna.

6:25 låter sitt ansikte lysa Se not till Ps 4:7.

Stamhövdingarnas gåvor

7 1När Mose hade rest boningen smorde han den och helgade den och alla dess tillbehör liksom också altaret med alla dess tillbehör. Allt detta smorde och helgade han. 2Därefter infann sig Israels hövdingar, som var familjeöverhuvuden, stamhövdingar och ledare för de mönstrade, 3och frambar sina offergåvor inför Herren: sex lastvagnar och tolv oxar, en vagn på två hövdingar och en oxe på var och en. Allt detta förde de fram till boningen. 4Herren sade till Mose: 5"Ta emot deras gåvor, de skall användas av dem som arbetar vid uppenbarelsetältet. Fördela dem bland leviterna allt efter deras arbetsuppgifter."

6Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. 7Två vagnar och fyra oxar gav han till gershoniterna med hänsyn till deras arbetsuppgifter. 8Fyra vagnar och åtta oxar gav han till merariterna med hänsyn till de uppgifter som de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son. 9Men till kehatiterna gav han ingenting, ty deras uppgift var att svara för de heliga föremålen, och dessa skulle bäras.

10När altaret hade blivit smort infann sig hövdingarna med invigningsoffer och förde fram sina gåvor till altaret. 11Herren sade till Mose: "Hövdingarna skall frambära sina offer till altarets invigning en i taget, en hövding varje dag."

12Den som frambar sitt offer första dagen var Nachshon, Amminadavs son, från Judas stam. 13Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 14en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 15en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 16en getabock till syndoffer, 17samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Nachshon, Amminadavs son, offrade.

18Andra dagen infann sig Netanel, Suars son, Isaskars hövding. 19Han kom med sin offergåva som bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 20en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 21en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 22en getabock till syndoffer, 23samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Netanel, Suars son, offrade.

24Tredje dagen kom hövdingen för Sebulons ättlingar, Eliav, Helons son. 25Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 26en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 27en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 28en getabock till syndoffer, 29samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Eliav, Helons son, offrade.

30Fjärde dagen kom hövdingen för Rubens ättlingar, Elisur, Shedeurs son. 31Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 32en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 33en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 34en getabock till syndoffer, 35samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Elisur, Shedeurs son, offrade.

36Femte dagen kom hövdingen för Simons ättlingar, Shelumiel, Surishaddajs son. 37Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 38en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 39en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 40en getabock till syndoffer, 41samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Shelumiel, Surishaddajs son, offrade.

42Sjätte dagen kom hövdingen för Gads ättlingar, Eljasaf, Deguels son. 43Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 44en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 45en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 46en getabock till syndoffer, 47samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Eljasaf, Deguels son, offrade.

48Sjunde dagen kom hövdingen för Efraims ättlingar, Elishama, Ammihuds son. 49Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 50en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 51en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 52en getabock till syndoffer, 53samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Elishama, Ammihuds son, offrade.

54Åttonde dagen kom hövdingen för Manasses ättlingar, Gamliel, Pedasurs son. 55Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 56en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 57en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 58en getabock till syndoffer, 59samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Gamliel, Pedasurs son, offrade.

60Nionde dagen kom hövdingen för Benjamins ättlingar, Avidan, Gidonis son. 61Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 62en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 63en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 64en getabock till syndoffer, 65samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Avidan, Gidonis son, offrade.

66Tionde dagen kom hövdingen för Dans ättlingar, Achieser, Ammishaddajs son. 67Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 68en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 69en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 70en getabock till syndoffer, 71samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Achieser, Ammishaddajs son, offrade.

72Elfte dagen kom hövdingen för Ashers ättlingar, Pagiel, Okrans son. 73Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 74en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 75en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 76en getabock till syndoffer, 77samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Pagiel, Okrans son, offrade.

78Tolfte dagen kom hövdingen för Naftalis ättlingar, Achira, Enans son. 79Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 80en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 81en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 82en getabock till syndoffer, 83samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Achira, Enans son, offrade.

84Detta var invigningsoffret från Israels hövdingar när altaret hade blivit smort: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar. 85Varje silverfat vägde 130 siklar och varje skål 70 siklar; silvret i dessa föremål uppgick allt som allt till 2 400 siklar efter tempelvikt. 86De tolv guldskålarna som var fyllda med rökelse vägde vardera 10 siklar efter tempelvikt; guldet i skålarna uppgick allt som allt till 120 siklar. 87Djuren till brännoffren var tolv tjurar, tolv baggar och tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer samt tolv getabockar till syndoffer. 88Djuren till gemenskapsoffren var 24 tjurar, 60 baggar, 60 bockar och 60 årsgamla lamm. Detta var invigningsoffret sedan altaret hade blivit smort.

Herrens röst i uppenbarelsetältet

89När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med Herren hörde han rösten tala till sig från platsen ovanför locket på förbundstecknets ark, mellan de två keruberna. Där talade han till honom.

7:1 När Mose hade rest boningen smorde han den Berättelsen anknyter här till 2 Mos 40, där det skildras hur boningen restes. Det skedde en månad före mönstringen; jfr 1:1.

7:13 siklar ... efter tempelvikt Mynt och vikt.

7:89 Där talade han till honom Det är oklart vem som talar till vem.

De sju lamporna sätts upp

8 1Herren talade till Mose:

2Säg till Aron: "När du sätter upp de sju lamporna, se då till att de belyser det som är framför lampstället."

3Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att ljuset föll framför lampstället, så som Herren hade befallt Mose. 4Lampstället var ett arbete i hamrat guld, där även foten och blommorna var uthamrade. Mose hade gjort lampstället efter den bild som Herren hade visat honom.

Leviternas invigning

5Herren talade till Mose:

6Skilj ut leviterna från de andra israeliterna och rena dem. 7På detta sätt skall du göra för att rena dem: stänk reningsvatten på dem och låt dem raka sig över hela kroppen och tvätta sina kläder. Så blir de renade. 8Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av siktat mjöl, blandat med olja, och själv skall du ta en annan ungtjur till syndoffer. 9För leviterna till platsen framför uppenbarelsetältet och kalla samman israeliternas menighet. 10För sedan fram leviterna inför Herren och låt israeliterna lägga sina händer på dem. 11Aron skall inför Herren helga leviterna till ett lyftoffer från israeliterna, och de är därmed vigda till tjänst åt Herren. 12Leviterna skall så lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och du skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer åt Herren, till försoning för leviterna. 13Ställ leviterna i Arons och hans söners tjänst och helga dem till ett lyftoffer åt Herren.

14På detta sätt skall du avskilja leviterna från de andra israeliterna, så att de blir min egendom. 15Sedan kan de inträda i sin tjänst vid uppenbarelsetältet. Du skall rena dem och helga dem till ett lyftoffer, 16ty de har avskilts åt mig från de andra israeliterna. I stället för det som först kommer ur moderlivet, allt förstfött bland israeliterna, har jag skilt ut dem åt mig. 17Alla förstfödda bland israeliterna tillhör mig, både människor och boskap. Den gången då jag dräpte allt förstfött i Egypten helgade jag dem åt mig, 18men jag har skilt ut leviterna i stället för alla förstfödda bland israeliterna. 19Jag har avskilt dem från de andra israeliterna för Arons och hans söners räkning, för att de skall utföra israeliternas tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning åt dem. Så kan ingen olycka drabba israeliterna genom att de kommer i närheten av helgedomen.

20Mose och Aron och hela den israelitiska menigheten gjorde så med leviterna; israeliterna gjorde med dem allting som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna. 21Leviterna renade sig från synd och tvättade sina kläder. Aron helgade dem till ett lyftoffer inför Herren och bringade försoning åt dem, så att de blev rena. 22Sedan inställde sig leviterna för att utföra sina uppgifter vid uppenbarelsetältet under uppsikt av Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna, så gjorde man med dem.

23Herren talade till Mose:

24Detta gäller för leviterna: den som är tjugofem år eller mer har arbetsplikt och skall göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 25Vid femtio års ålder blir han befriad från arbetsplikt och skall inte längre göra tjänst. 26Han kan hjälpa sina ämbetsbröder med deras sysslor vid uppenbarelsetältet men skall inte utföra något egentligt arbete. Så skall du göra med leviterna i fråga om deras uppgifter.

8:19 Så kan ingen olycka drabba Jfr 1:53 med not.

8:24 tjugofem år eller mer Jfr 4:3 med not.

Regler för påskfirandet

9 1Herren talade till Mose i Sinaiöknen den första månaden året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:

2Säg till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den bestämda tiden. 3Ni skall offra det mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i denna månad, vid den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med alla stadgar och bud.

4Mose sade då till israeliterna att de skulle offra påskoffret, 5och de offrade det i Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.

6Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 7och de frågade honom: "Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra israeliterna?" 8Mose svarade: "Vänta, jag skall höra vad Herren befaller i fråga om er."

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: Om någon av er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller befinner sig på en långväga resa men ändå vill offra påskoffret åt Herren, 11skall han göra det i andra månaden, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 12Ingenting får bli över till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud som gäller för påskoffret måste följas. 13Men om någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man drar skuld över sig. 14Och om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära, skall han göra det enligt den stadga och det bud som gäller för påsken. En och samma stadga skall gälla för er alla, för invandraren likaväl som för den infödde.

Molnet över boningen

15Den dag då boningen restes täckte molnet boningen, förbundstecknets tält, och från kvällen till morgonen syntes det över boningen i form av ett eldsken. 16Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om natten syntes det som ett eldsken. 17Var gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och där molnet stannade slog israeliterna läger. 18På Herrens order bröt israeliterna upp, och på Herrens order slog de läger, och så länge molnet vilade över boningen förblev de lägrade. 19När molnet låg kvar över boningen en längre tid rättade sig israeliterna efter Herrens påbud och bröt inte upp. 20Ibland blev molnet kvar över boningen bara några dagar. Då förblev de lägrade enligt Herrens order och bröt sedan upp på Herrens order. 21Ibland var molnet kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på morgonen bröt de upp, ibland var det kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de upp, 22ibland två dagar eller en månad eller ett år - så länge molnet stannade kvar och vilade över boningen förblev israeliterna lägrade och bröt inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23På Herrens order slog de läger, och på Herrens order bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och gjorde som han hade befallt genom Mose.

9:1 den första månaden Liksom i 7:1 (se not) utspelas händelserna här före mönstringen; jfr 1:1 f.

9:3 mellan skymning och mörker Grundtextens innebörd osäker.

9:6 orena genom en död Renhet.

9:19, 23 rättade sig ... efter Herrens påbud Eller "ägnade sig ... åt Herrens tjänst".

Silvertrumpeterna

10 1Herren talade till Mose:

2Låt tillverka två trumpeter av silver, utförda i hamrat arbete. Dem skall du använda när menigheten sammankallas och när lägren skall bryta upp. 3Då man blåser i dem skall hela menigheten samlas inför dig vid ingången till uppenbarelsetältet. 4Blåser man bara i den ena skall hövdingarna, överhuvudena för Israels ätter, samlas hos dig. 5När larmsignal blåses skall lägren på östra sidan bryta upp, 6när larmsignal blåses andra gången lägren på södra sidan, när larmsignal blåses tredje gången lägren på västra sidan, och när larmsignal blåses fjärde gången lägren på norra sidan. Larmsignal blåses alltså när lägren skall bryta upp, 7men när församlingen sammankallas skall ni blåsa på vanligt sätt, inte larmsignal. 8Trumpeterna skall blåsas av Arons söner, prästerna. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled.

9När ni drar ut till strid i ert eget land mot en fiende som angriper er skall ni blåsa larmsignal med trumpeterna. Då skall Herren, er Gud, tänka på er, och ni kommer att räddas från era fiender. 10Och när ni har en festdag eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Då skall er Gud tänka på er. Jag är Herren, er Gud.

Uppbrottet från Sinai

11Under det andra året, den tjugonde dagen i andra månaden, höjde sig molnet från förbundstecknets boning. 12Då bröt israeliterna upp från Sinaiöknen och vandrade från lägerplats till lägerplats tills molnet stannade i Paranöknen. 13Detta var första gången de bröt upp enligt den ordning som Herren hade ålagt dem genom Mose.

14Först bröt Judas läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Nachshon, Amminadavs son, i spetsen för Judas avdelning, 15med Netanel, Suars son, i spetsen för Isaskar-stammens avdelning 16och med Eliav, Helons son, i spetsen för Sebulon-stammens avdelning. 17Sedan togs boningen ner, och då bröt gershoniterna och merariterna upp, de som bar boningen.

18Därefter bröt Rubens läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elisur, Shedeurs son, i spetsen för Rubens avdelning, 19med Shelumiel, Surishaddajs son, i spetsen för Simon-stammens avdelning 20och med Eljasaf, Deguels son, i spetsen för Gad-stammens avdelning. 21Sedan bröt kehatiterna upp, de som bar de heliga föremålen. De andra reste boningen innan kehatiterna kom fram.

22Därefter bröt Efraims läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elishama, Ammihuds son, i spetsen för Efraims avdelning, 23med Gamliel, Pedasurs son, i spetsen för Manasse-stammens avdelning 24och med Avidan, Gidonis son, i spetsen för Benjamin-stammens avdelning.

25Därefter bröt Dans läger upp, som eftertrupp till de andra, med hären ordnad i avdelningar och med Achieser, Ammishaddajs son, i spetsen för Dans avdelning, 26med Pagiel, Okrans son, i spetsen för Asher-stammens avdelning 27och med Achira, Enans son, i spetsen för Naftali-stammens avdelning.

28På detta sätt, häravdelning för häravdelning, bröt israeliterna upp, och de började sin vandring.

29Mose sade till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son: "Nu drar vi bort mot det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med, så skall det goda Herren lovat Israel komma dig till godo." 30Men Hovav svarade: "Nej, jag följer inte med, jag vill hem till mitt eget land och min egen släkt." - 31"Överge oss inte", sade Mose, "du vet ju var vi kan slå läger i öknen och måste visa oss vägen. 32Om du följer med oss skall allt det goda Herren ger oss komma dig till godo."

33De bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsmarscher. Herrens förbundsark gick före dem under de tre dagarna för att välja ut deras rastplatser. 34Och Herrens moln fanns över dem om dagen när de drog vidare från sin lägerplats.

35När arken bröt upp sade Mose:

Res dig, Herre,
må dina fiender skingras,
dina motståndare fly!

36Och när den stannade sade han:

Vila, Herre,
du som leder Israels tallösa skaror!

10:6 när larmsignal blåses tredje gången ... norra sidan Med Septuaginta; avsnittet saknas i MT.

10:10 nymånadsdagar Månad.

10:11 Under det andra året Efter tillbakablickarna i kap. 7-10 (se 7:1; 9:1 med noter) återgår berättelsen till den kronologiska huvudlinjen: nitton dagar har gått sedan mönstringen påbörjades (1:1 f.), närmare ett år sedan folket kom till Sinaiöknen (2 Mos 19:1).

10:12 Paranöknen Troligen ett område i norra delen av Sinaihalvön; se not till 13:27.

10:13 den ordning som Herren hade ålagt dem Se kap. 2.

10:14 hären Se not till 2:2.

10:29 sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son Eller "Hovav, som var son till hans svärfar, midjaniten Reguel". GT innehåller olika uppgifter om vad Moses svärfar hette; se not till 2 Mos 2:18.

10:35 f. De båda verserna kan ha använts under en tid då arken fördes med i strid för att ge krigslycka; jfr 1 Sam 4:3 ff. Orden i v. 36 syftar i så fall ursprungligen på tillfällen då arken fördes hem efter slutad strid.

10:36 du som leder Grundtextens innebörd osäker.

Elden i Tavera

11 1Folket klagade bittert inför Herren. När han hörde dem greps han av vrede, och Herrens eld bröt ut bland dem och gick härjande fram i utkanten av lägret. 2Folket bönföll Mose om hjälp. Han bad till Herren, och elden dog ut. 3Platsen fick namnet Tavera eftersom Herrens eld hade drabbat dem där.

Folket vill ha kött

4Hopen av löst folk som följde med blev alltmer lysten på mat, och även israeliterna började klaga igen: "Om vi bara hade kött att äta! 5Minns ni fisken vi åt i Egypten, så mycket vi ville! Och gurkor och meloner, purjolök och rödlök och vitlök. 6Här får vi gå och sukta, här finns ju ingenting. Man ser inget annat än manna." - 7Mannat liknade korianderfrö och glänste som harts. 8Folket gick runt och samlade upp det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. Sedan kokade man det i gryta eller bakade bröd av det; det smakade som kakor bakade med olja. 9När daggen föll över lägret om natten föll också manna.

10Mose hörde folkets klagan från varje släkt och ur varje tältöppning. Herren greps av häftig vrede, och Mose blev upprörd 11och sade till Herren: "Varför handlar du så illa mot din tjänare? Varför har jag råkat i onåd, varför har du gett mig hela detta folk att bära? 12Är det jag som är deras mor, är det jag som har fött dem? Du säger ju att jag skall bära dem i min famn, som om jag vore amma åt ett dibarn, ända fram till det land som du med ed har lovat deras fäder. 13Var skall jag få kött till hela detta folk, som ligger över mig med sitt klagande och sitt ständiga ’Ge oss kött att äta’? 14Ensam orkar jag inte med detta folk, det är en för tung börda för mig. 15Om du skall behandla mig så, döda mig då hellre. Visa mig den nåden, så att jag slipper det onda du gör mig."

De sjuttio äldste

16Då sade Herren till Mose: "Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. 17Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam.

18Och till folket skall du säga: Rena er inför morgondagen, ty då skall ni få äta kött. Herren har hört er klagan, ert ständiga ’Om vi bara hade kött att äta! I Egypten hade vi det bra!’ Ja, Herren skall ge er kött, och ni skall få äta. 19Inte bara en dag eller två skall ni äta det, inte bara fem eller tio eller tjugo dagar 20utan en hel månad, ända tills det står er upp i halsen och ni äcklas av det. Och detta därför att ni har förkastat Herren, som finns mitt ibland er, och klagat inför honom: Vi skulle aldrig ha lämnat Egypten!"

21Mose svarade: "Folket som är med mig räknar 600 000 man, och du säger att du skall ge dem kött att äta i en hel månad. 22Kan vi slakta får och kor, så att de får tillräckligt? Eller fånga all fisk i havet, så att de får tillräckligt?" 23Herren svarade Mose: "Är Herrens arm inte stark nog? Du skall strax få se om mina ord besannas eller ej."

24Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio av folkets äldste och lät dem ställa sig kring tältet. 25Då steg Herren ner i molnet och talade till honom. Han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången.

26Två män - den ene hette Eldad, den andre Medad - hade stannat kvar i lägret. Anden kom också över dem, ty de hörde till de utvalda men hade inte gått ut till tältet, och nu greps de av profetisk hänryckning inne i lägret. 27En pojke sprang bort till Mose och talade om att Eldad och Medad profeterade i lägret. 28Josua, Nuns son, som hade tjänat Mose från ungdomen, vände sig då till honom och sade: "Hejda dem, herre!" 29Men Mose svarade: "Blir du kränkt på mina vägnar? Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" 30Sedan återvände Mose till lägret tillsammans med Israels äldste.

Folket får vaktlar men straffas

31Nu for en vind ut från Herren och drev med sig vaktlar från havet. De flaxade på en meters höjd runt hela lägret ända upp till en dagsmarsch därifrån. 32Folket började fånga vaktlar och höll på hela dagen och hela natten och hela nästa dag, och ingen fick ihop mindre än tio homer. Man bredde ut vaktlarna runt omkring lägret.

33De hade just satt tänderna i köttet men ännu inte hunnit tugga när Herrens vrede mot folket flammade upp igen. Herren dödade i ett slag en stor mängd av dem. 34Platsen fick namnet Kivrot Hattaava, eftersom de som varit lystna fick sina gravar där.

11:3 Tavera Platsens läge okänt. Namnet betyder "brinnande".

11:4 Hopen av löst folk En grupp som enligt 2 Mos 12:38 deltog i ökenvandringen.

11:32 Man bredde ut vaktlarna För att köttet skulle torka.

11:32 tio homer Ca 3 600 liter; Mått.

11:34 Kivrot Hattaava Platsens läge okänt. Namnet kan återges "Lystnadens gravar".

Herren försvarar Mose mot Mirjam och Aron

35Folket bröt upp från Kivrot Hattaava och tågade till Haserot. Medan de var där 12 1började Mirjam och Aron att klandra Mose för hans kushitiska hustru; han hade nämligen tagit sig en hustru från Kush. 2De sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Och Herren hörde det. 3Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.

4Plötsligt sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut till uppenbarelsetältet, alla tre!" Och alla tre gick dit. 5Herren steg ner i en molnpelare, ställde sig vid ingången till tältet och kallade på Aron och Mirjam. De båda steg fram, 6och han sade:

"Lyssna till Herrens ord:
Finns det en profet ibland er
visar jag mig för honom i syner,
talar jag till honom i drömmar.
7Inte så med min tjänare Mose:
honom har jag anförtrott hela mitt hus.
8Till honom talar jag öga mot öga,
öppet, inte i gåtor.
Han skådar Herrens gestalt.
Hur kan ni vara så djärva
att ni klandrar min tjänare Mose?"

9Herrens vrede flammade mot dem, och han lämnade dem. 10Men när molnet höjde sig från tältet hade Mirjam blivit vit som snö av spetälska. Aron vände sig mot henne, och när han såg att hon blivit spetälsk 11sade han till Mose: "Nåd, herre! Straffa oss inte för den synd som vi var dåraktiga nog att begå. 12Låt henne inte bli som ett dödfött foster, som är halvt förruttnat när det kommer ut ur moderlivet." 13Då ropade Mose till Herren: "Nej, nej, gör henne frisk igen!" 14Herren svarade honom: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet hade hon fått sitta med sin skam i sju dagar. Nu skall hon i sju dagar hållas utestängd från lägret. Sedan får hon släppas in igen."

15Mirjam hölls alltså utestängd från lägret i sju dagar. Och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade släppts in igen.

12:1 hans kushitiska hustru Kushitisk tycks här syfta på en arabisk nomadstam (jfr Hab 3:7), inte landet Kush. Moses hustru Sippora hörde enligt 2 Mos 2:15 ff. till en sådan stam, men det kan inte avgöras om texten syftar på henne eller på en annan hustru.

12:4 Gå ut till uppenbarelsetältet Uppenbarelsetältet identifieras i 4 Mos vanligen med helgedomen i lägrets mitt, "boningen"; se t.ex. 1:50 ff.; 2:2; 3:25. Här anknyter berättelsen till traditionen i 2 Mos 33:7 ff., där ett tält slås upp utanför lägret och fungerar som mötesplats för Herren och Mose.

12:8 öga mot öga Se 2 Mos 33:11 med not.

12:8 öppet Grundtextens innebörd osäker.

De tolv spanarna

13 1Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i Paranöknen.

2Herren talade till Mose: 3"Skicka några män att utforska Kanaan, det land som jag skall ge åt israeliterna. Ni skall skicka en från varje fädernestam; alla skall vara hövdingar."

4Mose skickade då ut spanare från Paranöknen enligt Herrens befallning; alla var ledande män bland israeliterna. 5Detta var deras namn: från Rubens stam Shammua, Sackurs son, 6från Simons stam Shafat, Horis son, 7från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 8från Isaskars stam Jigal, Josefs son, 11från Sebulons stam Gaddiel, Sodis son, 12från Josefs söners stammar dels Gaddi, Susis son, från Manasses stam, 9dels Hosea, Nuns son, från Efraims stam, 10från Benjamins stam Palti, Rafus son, 13från Dans stam Ammiel, Gemallis son, 14från Ashers stam Setur, Mikaels son, 15från Naftalis stam Nachbi, Vofsis son, 16och från Gads stam Geuel, Makis son. 17Detta var namnen på de män som Mose skickade att utforska landet. Hosea, Nuns son, fick av Mose namnet Josua.

18När Mose skickade dem att utforska Kanaan sade han: "Gå genom Negev och upp i bergsbygden 19och se efter vad det är för ett land. Är folket där starkt eller svagt, är de få eller många? 20Är landet de bor i bra eller dåligt? Bor de i läger eller i befästa städer? 21Är landet bördigt eller kargt? Finns där träd eller inte? Gör allt ni kan för att ta med något av det som växer i landet." - Det var vid den tid då de första druvorna mognar.

22Männen gav sig i väg och utforskade landet från Sinöknen till Rechov nära Levo-Hamat. 23De gick upp genom Negev och kom till Hebron. Där bodde Anaks ättlingar: Achiman, Sheshaj och Talmaj. (Hebron grundades sju år före Soan i Egypten.)

24Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång, och plockade också granatäpplen och fikon. 25Platsen fick namnet Druvdalen efter den druvklase som israeliterna skar av där.

26När fyrtio dagar gått återvände de efter att ha utforskat landet. 27De kom till Mose och Aron och Israels menighet i Kadesh i Paranöknen. De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som växte i landet. 28De berättade för Mose: "Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung - se vad som växer där! 29Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. 30I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna."

31När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. "Låt oss dra ut och erövra landet", sade han. "Vi rår på dem." 32Men männen som hade varit med honom sade: "Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de är starkare än vi." 33De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: "Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, 34vi såg till och med jättar där." (Anakiterna var ett slags jättar.) "Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt."

13:1-34 Motsvarar i MT 12:16; 13:1-33; Kapitel- och versindelning.

13:11 f. I MT, som ligger till grund för versernas numrering, står de båda Josefsönernas stammar, Manasse och Efraim, åtskilda från varandra. Detta beror säkerligen på en textskada. Felet har här rättats. Text.

13:22 från Sinöknen till Rechov nära Levo-Hamat Sinöknen är området kring Kadesh vid Kanaans södra gräns. Rechov nära Levo-Hamat representerar landets nordgräns; jfr Am 6:14 med not.

13:23 Soan i Egypten En betydande stad i Nildeltat, även känd under sitt grekiska namn Tanis.

13:23 Anaks ättlingar Anakiterna sägs också i Jos 14:12 ff.; 15:13 f. (jfr Dom 1:10) ha behärskat Hebron före landets erövring. I 2 Sam 21:16 ff. finns liknande traditioner om ett folk av jättar som bott i landet före israeliterna.

13:24 Druvdalen Platsens läge okänt.

13:27 Kadesh i Paranöknen Staden sägs annars ligga i Sinöknen (27:14), ett nordligare område dit israeliterna enligt 20:1 kom först vid ett senare tillfälle.

Folket revolterar

14 1Nu bröt hela menigheten ut i klagorop, och folket grät natten igenom. 2Alla israeliterna knotade mot Mose och Aron. Hela menigheten ropade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egypten! Eller här i öknen! 3Varför leder Herren oss till det där landet? Vi kommer att falla för svärdet, och våra kvinnor och barn blir fiendens byte. Visst vore det bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" 4Och de sade till varandra: "Nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten."

5Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den församlade israelitiska menigheten. 6Och Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, som båda hade varit med om att utforska landet, rev sönder sina kläder 7och sade till den israelitiska menigheten: "Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett underbart land. 8Om Herren är tillfreds med oss kommer han att föra oss in i det landet och ge det åt oss, detta land som flödar av mjölk och honung. 9Gör bara inte uppror mot Herren! Och var inte rädda för folket i landet, de blir en munsbit för oss. Deras skydd är borta, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem!" 10Men hela menigheten ropade att de skulle stenas.

Moses bön för folket. Herrens svar

Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna.

11Herren sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig, och hur länge skall de vägra lita på mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? 12Jag skall slå dem med pest och göra slut på dem, men av dig skall jag göra ett större och mäktigare folk än detta."

13Mose svarade: "Och om egypterna får höra det? Du har ju med din kraft fört ut detta folk från dem. 14Och om de berättar det för invånarna här i landet? De har ju hört att du, Herre, finns mitt bland detta folk, du, Herre, som visar dig för dem ansikte mot ansikte, hört att ditt moln finns ovanför dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15Om du nu dräper hela detta folk i ett enda slag kommer de andra folken, som har hört om dina storverk, att säga: 16Herren förmådde inte föra sitt folk in i det land som han hade lovat dem med ed. Det var därför han slog ihjäl dem i öknen.

17Nej, Herre, visa din stora makt och bekräfta dina ord: 18Herren är sen till vrede och rik på kärlek. Han förlåter synd och skuld men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba deras ättlingar intill tredje och fjärde led. 19Förlåt nu detta folk dess skuld i din stora kärlek, liksom du har förlåtit dem under hela vägen från Egypten och hit."

20Herren svarade: "Jag hör din bön och förlåter dem. 21Men så sant jag lever, och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22vingen av de män som har sett min härlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen men ändå gång på gång har satt mig på prov och vägrat lyssna till mig, 23ingen av dem skall någonsin få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det. 24Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och är mig trogen. Därför skall jag låta honom komma in i det land där han redan har varit, och hans ättlingar skall lägga det under sig. 25Nu bor amalekiterna och kanaaneerna i dalarna. I morgon skall ni ta en ny väg: bryt upp och gå genom öknen i riktning mot Sävhavet."

26Herren talade till Mose och Aron:

27Hur länge skall jag behöva stå ut med denna onda menighet och dess knotande? Ja, jag har hört hur israeliterna har knotat mot mig. 28Säg till dem: Så sant jag lever, säger Herren, ni skall få det så som jag har hört er själva säga. 29Här i öknen skall ni bli liggande som lik, alla ni som blivit mönstrade, alla som är tjugo år eller mer, ni som har knotat mot mig. 30Ingen av er skall komma in i det land som jag med ed har lovat er att få bo i, ingen utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, skall jag låta komma dit, och de skall bli hemmastadda i det land som ni har förkastat. 32Ni själva skall bli liggande som lik här i öknen, 33och era söner skall valla sin boskap i öknen under fyrtio år; de skall bära straffet för er otrohet tills ni allesammans har blivit lik i öknen. 34Liksom ni utforskade landet i fyrtio dagar skall ni bära ert straff i fyrtio år, ett år för varje dag. Då kommer ni att inse vad det betyder att trotsa mig. 35Jag, Herren, har talat. Ja, så skall jag göra med hela denna onda menighet som har gaddat sig samman mot mig: här i öknen skall de allesammans mista livet, här skall de dö.

36De män som Mose hade skickat för att utforska landet och som vid återkomsten hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att sprida falska rykten om landet, 37dessa män som hade spritt onda rykten om landet drabbades nu av Herrens straff och dog. 38Av de män som hade varit i landet och utforskat det överlevde bara Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son.

Nederlag mot amalekiter och kanaaneer

39Mose framförde sitt budskap till israeliterna, och hela folket hängav sig åt sorg och klagan. 40Tidigt nästa morgon ville de tåga upp mot höglandet. "Vi har felat", sade de, "men nu vill vi ge oss av till det land som Herren har talat om." 41Men Mose sade: "Varför överträder ni Herrens befallning? Det kommer inte att gå väl. 42Ge er inte av, Herren är inte med er. Ni kommer att bli slagna av era fiender. 43Där uppe möter er amalekiter och kanaaneer, och ni kommer att falla för deras svärd. Ni har vänt er bort från Herren, och därför kommer han inte att vara med er."

44I sitt övermod tågade de ändå upp mot höglandet, men varken Herrens förbundsark eller Mose lämnade lägret. 45Då kom amalekiterna och kanaaneerna ner från bergen där de bodde, slog dem, krossade dem och drev dem ända till Horma.

14:4 Nu tar vi saken i egna händer Eller "Nu väljer vi en ledare".

14:9 Deras skydd är borta Dvs. deras gudar kan inte längre skydda dem.

14:18 Vrede.

14:25 Sävhavet. Här Akabaviken.

14:44 Herrens förbundsark Jfr 10:35 f. med not och Ark.

14:45 Horma Enligt 21:3 anspelar namnet på "förintelse". Horma låg i Negev, men det exakta läget är okänt.

Matoffer och dryckesoffer

15 1Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: När ni kommer in i det land som jag skall ge er och där ni skall bo, 3och ni vill offra ett eldoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller som frivillig gåva eller i samband med era högtider, och därmed ge Herren en lukt som gör honom nöjd, offret av tjurar eller får, 4då skall den som ger Herren detta offer också bära fram en tiondels efa siktat mjöl blandat med en kvarts hin olja som matoffer, 5och som dryckesoffer vid sitt brännoffer eller slaktoffer en kvarts hin vin för varje lamm. 6Är det en bagge, skall du bära fram två tiondels efa siktat mjöl blandat med en tredjedels hin olja som matoffer, 7och som dryckesoffer en tredjedels hin vin. Då ger du Herren en lukt som gör honom nöjd. 8Och när du offrar en tjur som brännoffer eller slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller ge ett gemenskapsoffer åt Herren, 9skall du samtidigt med tjuren bära fram tre tiondels efa siktat mjöl blandat med en halv hin olja som matoffer, 10och som dryckesoffer skall du bära fram en halv hin vin. Då blir det ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.

11Det sagda gäller för varje tjur och varje bagge, för lamm och för killingar. 12Så skall ni göra med varje enskilt djur, oavsett hur många ni offrar. 13Alla infödda israeliter skall göra som här är sagt, när de vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 14Och när en invandrare eller en tillfällig besökare nu eller i framtiden vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall han göra på samma sätt som ni. 15En och samma stadga skall gälla i församlingen för er och för invandraren som bor hos er. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. Ni och invandrarna skall handla på ett och samma sätt inför Herren. 16Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för invandraren som bor hos er.

Offret av det första brödet

17Herren talade till Mose:

18Säg till israeliterna: När ni kommer in i det land som jag skall föra er till 19och ni äter av det bröd landet ger, skall ni offra en gåva åt Herren. 20Den första brödkakan ni bakar skall vara er offergåva, på samma sätt som när ni ger en offergåva från tröskplatsen. 21Det första som ni bakar skall ni genom alla släktled ge som en gåva åt Herren.

Offer för ouppsåtliga synder

22/23Om ni eller era efterkommande utan uppsåt försummar att följa dessa bud - under tiden från Herrens första befallning och allt framgent - de bud som Herren gav Mose, allt det som Herren har befallt er genom honom, 24då gäller detta:

Om det är menigheten som har begått en ouppsåtlig försyndelse, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, tillsammans med de föreskrivna mat- och dryckesoffren, och därtill en getabock som syndoffer. 25Prästen skall bringa försoning åt hela den israelitiska menigheten, och de får förlåtelse, ty det var fråga om en försyndelse utan uppsåt, och de har inför Herren burit fram sin gåva, ett eldoffer åt Herren, och sitt syndoffer för denna ouppsåtliga försyndelse. 26Hela den israelitiska menigheten skall få förlåtelse, även invandraren som bor där - hela folket hade ju del i försyndelsen.

27Om en enskild syndar utan uppsåt, skall han bära fram en årsgammal get som syndoffer. 28Prästen skall inför Herren bringa försoning åt den som har felat genom sin ouppsåtliga synd, och han får försoning och förlåtelse.

29Samma lag skall gälla för var och en av er som syndar utan uppsåt, för de infödda israeliterna likaväl som för invandrarna hos dem. 30Men om någon, infödd eller invandrare, handlar med berått mod, hädar han Herren och skall utstötas ur sitt folk. 31Han har föraktat Herrens ord och brutit hans bud. Han måste utstötas, han har dragit skuld över sig.

En sabbatsbrytare stenas

32När israeliterna var i öknen ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. 33De som kom på honom med detta förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. 34Mannen sattes i förvar eftersom de inte hade fått något besked om vad som skulle göras med honom.

35Herren sade till Mose:

Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.

36Menigheten förde honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Manteltofsarna

37Herren sade till Mose:

38Säg till israeliterna att de och deras efterkommande skall sätta tofsar i hörnen på sina mantlar och i varje tofs en violett tråd. 39När ni ser på de tofsar som ni har gjort på detta sätt skall ni minnas alla Herrens bud och följa dem i stället för att irra omkring i den trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till. 40Ni skall minnas alla mina bud och följa dem och vara helgade åt er Gud. 41Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.

15:4 efa, hin Mått.

Uppror mot Mose och Aron

16 1Korach, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt rubeniterna Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, utmanade Mose 2och trädde fram till honom tillsammans med 250 israeliter, menighetens hövdingar och utvalda talesmän, alla med stort anseende. 3De samlades kring Mose och Aron och anklagade dem: "Ni har gått för långt! Hela menigheten är helig, allesammans, och Herren finns mitt ibland dem. Varför vill ni vara förmer än Herrens församling?"

4När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte. 5Sedan talade han till Korach och hela hans menighet: "I morgon skall Herren ge besked om vem som är hans och vem som är helig. Den mannen får komma nära honom, den som Herren väljer får komma nära honom. 6Du, Korach, och hela din menighet skall göra så här: ni skall ta fram fyrfat, 7och i morgon skall ni lägga glöd i dem och strö över rökelse inför Herren. Den man som Herren då väljer är den helige. Leviter, det är ni som har gått för långt!"

8Och Mose sade till Korach: "Hör på, leviter! 9Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet och låtit er komma nära honom för att utföra arbetet vid Herrens boning och bistå menigheten som dess tjänare? 10Han har låtit dig och alla dina levitiska bröder komma nära sig, men nu kräver ni dessutom att få vara präster. 11Ni har alltså sammansvurit er mot Herren, du och hela din menighet. Aron betyder ingenting, det är inte mot honom ni knotar."

12Mose sände bud efter Datan och Aviram, Eliavs söner, men de svarade: "Vi kommer inte! 13Räcker det inte med att du har fört oss ut från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Skall du nu också göra dig till herre över oss? 14Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!"

15Mose fylldes av vrede och sade till Herren: "Ta inte emot något offer från dem. Jag har inte tagit ifrån dem en enda åsna, och jag har inte gjort en enda av dem något ont."

16Till Korach sade Mose: "I morgon skall du och hela din menighet infinna er inför Herren, du själv och de, tillsammans med Aron. 17Var och en skall ta med sig sitt fyrfat och strö rökelse på det. Alla skall bära fram sina fyrfat inför Herren, 250 stycken, och du och Aron skall också ta med era fyrfat."

18Alla tog sina fyrfat, och de lade i glöd och strödde över rökelse. De ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet, liksom Mose och Aron. 19Korach samlade hela menigheten mitt emot dem, alla vända mot uppenbarelsetältets ingång.

Herrens härlighet visade sig för hela menigheten, 20och Herren talade till Mose och Aron: 21"Dra er undan från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick." 22De föll ner på sina ansikten och sade: "Gud, du som ger alla människor liv och ande, skall du låta din vrede drabba hela menigheten, därför att en enda man har syndat?"

23Herren talade till Mose: 24"Säg åt menigheten att dra sig bort från Korachs, Datans och Avirams boning." 25Då gick Mose följd av Israels äldste bort till Datan och Aviram 26och talade till menigheten: "Håll er undan från dessa förbrytares tält! Rör inte vid något som tillhör dem, då blir ni utplånade för alla deras synders skull." 27De drog sig då bort från Korachs, Datans och Avirams boning.

Datan och Aviram hade gått ut och ställt sig i tältdörrarna tillsammans med hustrur och barn och spädbarn. 28Mose sade: "Så här skall ni få veta att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det som jag gör, och att jag inte gör något på eget bevåg: 29Om dessa människor dör en vanlig död och delar människors vanliga öde, då har Herren inte sänt mig. 30Men om Herren visar sin skaparmakt, om han låter jorden öppna sitt gap och sluka dem med allt vad de äger, så att de störtar levande ner i dödsriket, då vet ni att de här männen har visat förakt för Herren."

31Just när han hade sagt detta rämnade marken under dem. 32Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar. 33De störtade levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var utplånade ur församlingen. 34Alla israeliter som fanns i närheten flydde bort vid deras skrik, i skräck för att själva slukas av jorden.

35Och eld sköt ut från Herren och förbrände de 250 män som hade offrat rökelse.

36Herren talade till Mose:

37Säg till prästen Elasar, Arons son, att han skall dra fram fyrfaten ur askan. Sprid sedan ut glöden. Fyrfaten är heliga, 38de som bars av dessa syndare som förverkade sina liv. De skall hamras ut till tunna plåtar som skall täcka altaret, ty de blev heliga när de fördes fram inför Herren. Så blir de en varning för israeliterna.

39Prästen Elasar tog kopparfyrfaten som hade burits fram av dem som förbrändes, och de hamrades ut för att täcka altaret. 40Så skulle de påminna israeliterna om att en obehörig, en som inte är av Arons släkt, aldrig får komma inför Herren och tända rökelse, för att det inte skall gå som det gick med Korach och hans menighet. Elasar gjorde som Herren befallt honom genom Mose.

41Dagen därpå knotade hela den israelitiska menigheten mot Mose och Aron och anklagade dem för att ha dödat Herrens folk. 42Menigheten samlades för att angripa Mose och Aron och vände sig mot uppenbarelsetältet. Då täcktes det av molnet, och Herrens härlighet visade sig. 43Mose och Aron ställde sig framför uppenbarelsetältet, 44och Herren talade till Mose: 45"Gå bort från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick." De föll ner på sina ansikten. 46Därefter sade Mose till Aron: "Tag ditt fyrfat, fyll det med glöd från altaret och strö över rökelse. Skynda dig sedan ut bland menigheten och bringa försoning åt den. Herren har redan släppt lös sin vrede, och hemsökelsen har börjat."

47Aron tog det Mose hade sagt och skyndade sig in bland de församlade, där hemsökelsen redan hade börjat. Aron brände rökelse och bringade så försoning åt folket. 48Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49Vid hemsökelsen omkom 14 700 människor, förutom de som dött för Korachs skull. 50När hemsökelsen hade upphört återvände Aron till Mose vid uppenbarelsetältets ingång.

16 Berättelsen om upproret i öknen är sammansatt av flera traditioner. Medan Datan och Aviram bekämpar Mose i hans roll som folkets ledare tycks Korach företräda leviterna i ett angrepp på Arons och prästernas privilegier. Sammanfogningen har lett till vissa oklarheter.

16:13 ett land som flödar av mjölk och honung Uttrycket används annars bara om det av Gud utlovade landet (v. 14).

16:14 sticka ut ögonen Uttrycket kan fattas bokstavligt men har också tolkats bildligt, "förblinda".

16:36-17:13 Motsvarar i MT 17:1-28; Kapitel- och versindelning.

16:40 Elasar gjorde som Herren befallt honom Eller "Elasar gjorde som Herren hade förutsagt om honom", dvs. om Korach.

Arons stav

17 1Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna att varje stamöverhuvud skall ge dig en stav, en för varje stam, sammanlagt tolv stycken. Skriv vars och ens namn på hans stav - 3på Levis stav skall du skriva Arons namn - ty det skall finnas en stav för varje familjeöverhuvud. 4Stavarna skall du lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag uppenbarar mig för er. 5Staven som tillhör den man jag har utvalt kommer då att skjuta skott. Så slipper jag höra israeliternas knot, deras ständiga knotande mot er.

6Mose talade med israeliterna, och alla deras familjeöverhuvuden gav honom var sin stav, sammanlagt tolv stycken. Även Arons stav fanns bland dem. 7Mose lade stavarna inför Herren i förbundstecknets tält.

8Dagen därpå gick Mose in i förbundstecknets tält. Då hade Arons stav skjutit skott, staven från Levis stam. Den knoppades, den blommade och den bar mogna mandlar. 9Mose bar då alla stavarna som låg inför Herren ut till israeliterna. De såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.

10Herren sade till Mose:

Lägg tillbaka Arons stav framför förbundstecknet. Där skall den ligga som en varning för alla som vill göra uppror. Så får du ett slut på deras knotande mot mig, och de behöver inte dö.

11Mose gjorde så. Han gjorde som Herren hade befallt honom.

17:2 stav Det hebreiska ordet för "stav" kan också betyda "stam".

Prästernas och leviternas ansvar

12Israeliterna sade till Mose: "Vi går under! Vi förgås! Vi förgås allesammans! 13Var och en som kommer nära, som närmar sig Herrens boning, han dör. Måste vi gå under allihop?" 18 1Då sade Herren till Aron:

Du och dina söner och hela din familj skall bära den skuld som kan uppkomma vid helgedomen. Du och dina söner skall bära den skuld som kan uppkomma i prästtjänsten. 2Dina bröder av Levis stam, din fädernestam, skall du också låta vara med. Låt dem biträda dig och hjälpa dig när du och dina söner tjänstgör framför förbundstecknets tält. 3De skall stå till ditt förfogande och ansvara för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, ty då kommer både de och ni att dö. 4De skall biträda dig och ansvara för uppenbarelsetältet, för allt arbete där. Men ingen obehörig får närma sig er. 5Det är ni som ansvarar för de heliga tingen och altaret. Då kommer israeliterna inte mer att drabbas av vreden.

6Jag har själv skilt ut era bröder leviterna från de andra israeliterna. De är en gåva åt er, avskilda åt Herren för att utföra arbetet vid uppenbarelsetältet. 7Men du och dina söner skall ansvara för er prästtjänst, för allt som gäller altaret och det som är bakom förhänget - det är vad ni skall utföra. Jag ger er prästämbetet som ett privilegium. Varje obehörig som befattar sig med det skall dödas.

Prästernas förmåner

8Herren sade till Aron:

Jag överlåter åt dig ansvaret för de offergåvor som lämnas åt mig, för alla israeliternas heliga gåvor. Jag ger dem åt dig och dina söner som en förmån, som er oföränderliga rättighet.

9Detta skall tillhöra dig av det högheliga, av eldoffren:

Alla deras gåvor, alla matoffer, syndoffer och skuldoffer de erlägger åt mig, skall vara din och dina söners högheliga andel. 10Du skall äta dem som det anstår högheliga ting. Bara män får äta av dem. De skall vara heliga för dig.

11Detta skall också tillhöra dig:

Det som lyfts upp av israeliternas gåvor, alltså alla deras lyftoffer, ger jag åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

12Det första av skörden, allt det bästa av olja och allt det bästa av vin och säd som de ger åt Herren, ger jag åt dig. 13Förstlingsgåvorna av allt som odlas i landet, de som frambärs åt Herren, skall tillhöra dig. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

14Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillhöra dig.

15Det första som kommer ur moderlivet och bärs fram åt Herren skall tillhöra dig, vilken levande varelse det än gäller, människa eller djur. Men en förstfödd människa skall friköpas, och ett förstfött orent djur skall också friköpas. 16De skall friköpas till fastställt värde när de är en månad gamla: fem siklar silver efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel. 17Men förstfödda djur bland nötboskap, får eller getter kan inte friköpas, de är heliga. Blodet från dem skall du stänka på altaret, och fettet skall du bränna som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 18Köttet skall tillhöra dig, liksom bringan som har lyfts upp och det högra låret.

19Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag alltså åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Detta är ett saltförbund med oföränderlig giltighet inför Herren, för dig lika väl som för dina efterkommande.

Leviternas förmåner och skyldigheter

20Herren sade till Aron:

I deras land får du ingen egendom, ingen andel skall tillfalla dig bland dem. Jag är din andel och din egendom i Israel.

21Åt leviterna ger jag som egendom allt tionde från Israel som ersättning för det arbete de utför, deras arbete vid uppenbarelsetältet. 22Hädanefter får övriga israeliter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty då drar de skuld över sig och måste dö. 23Det är leviterna som skall utföra arbetet där, och de skall bära den skuld de kan dra över sig. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; 24det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.

25Herren talade till Mose:

26Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva. 27Denna gåva skall räknas er till godo som om det vore säden från en tröskplats eller flödet från ett presskar. 28På så sätt ger också ni er offergåva åt Herren. Ni skall ge den från alla tionden som ni tar emot från israeliterna. Av dem skall ni ge en offergåva åt Herren, och den skall ni lämna till prästen Aron. 29Från alla gåvor som ni mottar skall ni ta undan en full offergåva åt Herren, och det ni sålunda helgar skall ni alltid ta från de bästa gåvorna.

30Säg också till dem: När ni har offrat det bästa av era tionden blir dessa för er leviter likvärdiga med vad andra får från tröskplats eller presskar. 31Ni får äta dem på vilken plats ni vill tillsammans med era familjer, ty detta är er lön, ersättningen för ert arbete vid uppenbarelsetältet. 32Genom att offra det bästa av era tionden undgår ni att dra skuld över er genom dem. Ni vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver inte dö.

18:5 Vrede.

18:11 Det som lyfts upp Dvs. de delar av offerdjuren, bringan och det högra låret (jfr v. 18), som skulle tas undan från gemenskapsoffren. Resten åts upp av de offrande själva; jfr 2 Mos 29:31 ff.; 3 Mos 10:14 f.

18:16 siklar, tempelvikt, gera Mynt och vikt.

18:19 saltförbund Uttrycket, som innebär att bestämmelsen är "fast och oföränderlig", kan syfta på saltets konserverande egenskap eller på att saltet symboliserade den gemenskap som befästes genom måltider; jfr bestämmelsen att alla offer skall innehålla salt (3 Mos 2:13).

18:30 blir dessa ... likvärdiga med vad andra får Skördeprodukter fick inte användas förrän ägaren hade betalt tionde. Den som konsumerade dem innan detta skett drog skuld över sig; jfr v. 32. Leviternas inkomster av tiondet bedöms här på samma sätt: sedan offret till prästerna räknats av, men först då, har man rätt att använda det övriga.

Den röda kon och reningsvattnet

19 1Herren talade till Mose och Aron:

2Detta är den lagbestämmelse som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att de skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok. 3Ni skall överlämna den till prästen Elasar, och den skall sedan föras utanför lägret och slaktas i hans närvaro. 4Därefter skall prästen Elasar ta av dess blod på fingret och sju gånger stänka blodet mot uppenbarelsetältets framsida. 5Sedan skall kon brännas upp i hans åsyn: hud, kött och blod skall brännas tillsammans med inälvorna. 6Prästen skall ta cederträ, isop och karmosinröd ull och kasta det på bålet där kon ligger. 7Han skall tvätta sina kläder och bada och får sedan komma in i lägret men är oren till kvällen. 8Den som brände kon skall också tvätta sina kläder och bada och vara oren till kvällen. 9Därefter skall en man som är ren samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den israelitiska menigheten skall ta hand om askan och använda den till reningsvatten. Detta är ett syndoffer. 10Den som samlade upp askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna liksom för invandrarna som bor hos dem.

11Den som rör vid ett lik, vem den döde än må vara, skall vara oren i sju dagar. 12Han skall rena sig med askan den tredje och den sjunde dagen och är sedan ren. Om han inte renar sig den tredje och den sjunde dagen, förblir han oren. 13Var och en som rör vid ett lik, en död människas kropp, och inte renar sig, han orenar Herrens boning. En sådan skall utstötas ur Israel. Eftersom inget reningsvatten har stänkts på honom, är och förblir han oren.

14Detta är lagen: När en människa dör i ett tält skall alla som går in i tältet eller redan befinner sig där vara orena i sju dagar. 15Alla öppna kärl, de som inte är täckta och överbundna, skall likaså vara orena. 16Och var och en som ute i det fria rör vid någon som stupat för svärd eller avlidit på annat sätt, vid benen från en människa eller vid en grav skall vara oren i sju dagar. 17För att göra den orene ren igen skall man ta aska från det förbrända syndoffret och blanda den med friskt vatten i en skål. 18Därefter skall en man som är ren ta en isopkvist, doppa den i vattnet och stänka på tältet och alla kärlen liksom på dem som befunnit sig där inne eller på den som rört vid benen, vid den stupade eller avlidne eller vid graven. 19Den rene mannen skall stänka på den orene den tredje och den sjunde dagen. Den sjunde dagen gör han honom ren. Då skall den renade tvätta sina kläder och bada, och när kvällen kommer är han ren. 20Men den som blir oren och inte renar sig, han skall utstötas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Inget reningsvatten har stänkts på honom, han är oren. 21Detta skall vara en oföränderlig stadga för folket.

Den som har stänkt reningsvattnet skall också tvätta sina kläder, och var och en som rör vid reningsvattnet skall vara oren till kvällen. 22Allt som den orene berör blir orent, och den som rör vid honom blir oren till kvällen.

Vatten ur klippan vid Kadesh

20 1Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen i första månaden, och folket slog sig ner i Kadesh. Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.

2Men menigheten led brist på vatten, och de samlades kring Mose och Aron. 3Folket anklagade Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren! 4Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under? 5Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!" 6Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.

7Herren talade till Mose: 8"Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka." 9Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, 10och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem: "Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?" 11Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.

12Men Herren sade till Mose och Aron: "Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem."

13Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten: israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.

Edomeerna spärrar vägen

14Från Kadesh skickade Mose följande budskap till kungen av Edom: "Så säger din broder Israel: Du känner till alla de vedermödor vi fått utstå. 15Våra fäder flyttade ner till Egypten, och vi bodde länge där. Men vi liksom våra fäder blev förtryckta av egypterna. 16När vi åkallade Herren hörde han våra rop; han sände en ängel och förde oss ut ur Egypten. Nu befinner vi oss i Kadesh vid gränsen till ditt område. 17Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går längs Kungsvägen och viker inte av åt vare sig höger eller vänster förrän vi har passerat ditt område."

18Men svaret från Edom löd: "Ni får inte tåga genom mitt land. Om ni försöker hindrar jag er med vapenmakt." 19Israeliterna svarade: "Vi kommer att följa stora vägen, och om vi och vår boskap skulle dricka av ditt vatten, så skall vi betala för det. Det är inte mycket vi begär, bara att få gå rakt igenom." 20Men Edom förbjöd dem att passera och drog ut mot dem med en stor och slagkraftig här. 21Israel fick alltså inte tåga genom Edoms område utan vek undan för edomeerna.

Arons död

22Israeliterna bröt upp från Kadesh, och hela menigheten kom till berget Hor.

23På berget Hor, vid gränsen till Edom, sade Herren till Mose och Aron: 24"Aron skall förenas med sina fäder. Han får inte komma in i det land som jag har gett åt israeliterna, ty ni trotsade min befallning om Merivavattnet. 25Du skall ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26Ta av Aron hans dräkt och klä hans son Elasar i den. Därefter skall Aron gå till sina fäder, han skall dö där."

27Mose gjorde som Herren hade befallt, och de gick upp på berget Hor i hela menighetens åsyn. 28Mose tog av Aron hans dräkt och klädde hans son Elasar i den. Där, högst uppe på berget, dog Aron. Sedan gick Mose och Elasar ner därifrån. 29När menigheten fick veta att Aron var död begräts han av hela Israel i trettio dagar.

20:1 Sinöknen Jfr 13:22 med not.

20:1 i första månaden Den närmast föregående tidsangivelsen finns i 10:11. Vilket år som nu avses framgår inte.

20:12 Ni litade inte på mig Anklagelsen har förklarats med att Mose genomför Herrens befallning att tala till klippan (v. 8) genom att i stället slå mot klippan med staven (v. 11).

20:12 f. helig, helighet Anspelning på namnet Kadesh, som är bildat av samma stam som det hebreiska ordet för "helig".

20:13 ett Merivavatten, ett anklagelsevatten Se 2 Mos 17:7 med not.

20:14 din broder Israel Edomeerna ansågs härstamma från Jakobs, dvs. Israels, bror Esau, även kallad Edom. De båda folken kunde alltså kallas bröder och betecknas med stamfädernas namn (v. 21).

20:17 Kungsvägen En viktig handelsväg som gick mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen.

20:22 berget Hor Jfr not till 34:7.

Seger över kanaaneerna vid Horma

21 1Kanaaneerna - kungen av Arad - som bodde i Negev fick höra att israeliterna närmade sig längs Atarimvägen. Då anföll de israeliterna och tog fångar. 2Israel gav då detta löfte till Herren: "Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse." 3Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Platsen fick namnet Horma.

Kopparormen

4De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt 5och klandrade både Gud och Mose: "Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten."

6Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Folket kom till Mose och sade: "Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss."

Mose bad för folket, 8och Herren sade till Mose: "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva." 9Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

Vandringen runt Moab

10Israeliterna bröt upp och slog sedan läger vid Ovot. 11När de brutit upp från Ovot slog de läger vid Ije Haavarim i öknen öster om Moab. 12De bröt upp därifrån och slog läger i Sereddalen, 13och efter att ha brutit upp därifrån slog de läger på andra sidan Arnon, i den öken som börjar på amoreiskt område. Arnon bildar nämligen gräns mot Moab, mellan Moab och amoreerna. 14Som det står i Boken om Herrens krig:

... Vahev i Sufa och bäckravinerna.
Arnon 15och bäckravinernas brant,
som sträcker sig mot landet kring Ar,
som lutar mot gränsen till Moab ...

16Därifrån gick de till Beer, den brunn om vilken Herren sade till Mose: "Samla folket, så skall jag ge dem vatten." 17Då sjöng Israel denna sång:

Flöda, du brunn! Besjung den,
18brunnen som furstar grävde,
som de främsta i folket har öppnat
med spira och härskarstav.

Från Beer gick de till Mattana, 19från Mattana till Nachaliel, från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till den dal som ligger på Moabs område uppe på Pisga, som höjer sig över Jeshimon.

Segrar över Sichon och Og

21Israel skickade följande budskap till Sichon, amoreernas kung: 22"Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att trampa in på åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går på Kungsvägen tills vi har passerat ditt område."

23Men Sichon tillät inte att Israel tågade genom hans område. Han samlade allt sitt folk och drog ut i öknen för att möta israeliterna. När han kom till Jahas gick han till anfall mot dem, 24men israeliterna slog honom och intog hans land från Arnon till Jabbok, fram till ammoniternas land, ty deras gräns var befäst. 25Israeliterna intog alla städerna i landet, och de bosatte sig i alla amoreernas städer, i Heshbon och i alla dess lydstäder.

26Heshbon var amoreerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom allt land ända ner till Arnon. 27Som skalderna sjunger:

Kom, Heshbon skall byggas upp,
Sichons stad skall befästas.
28Eld slog ut från Heshbon,
en flamma från Sichons borg.
Den förbrände Ar i Moab,
den slukade Bamot vid Arnon.
29Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk!
Han lät sina söner bli slagna på flykt,
sina döttrar föras i fångenskap
till amoreernas kung, till Sichon.
30[---]

31Israeliterna bodde nu i amoreernas land. 32Mose sände spanare mot Jaser, och israeliterna intog dess lydstäder och drev bort de amoreiska invånarna.

33Därefter slog de in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta dem i strid vid Edrei. 34Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon." 35Och de dödade Og och hans söner och allt hans folk. Ingen av dem slapp undan. Sedan intog de hans land.

21:1 kungen av Arad Dessa ord tycks vara ett förklarande tillägg till kanaaneerna. Arad låg i Negev, 30 km söder om Hebron. Atarimvägen Okänd, men måste avse en av de vägar som från trakten kring Kadesh gick norrut genom Negev.

21:3 Horma Jfr 14:45 med not.

21:4 Sävhavet. Här Akabaviken.

21:12 Sereddalen Floden Sered utgjorde gräns mellan Edom och Moab. Den motsvarar troligen Pilträdsbäcken (Wadi Hasa) i Jes 15:7, som från öster mynnar ut i Aravadalen strax söder om Döda havet.

21:13 Amoreer.

21:13 Arnon.

21:14 Boken om Herrens krig Boken är bara känd genom detta citat.

21:14 Vahev i Sufa Orden antas vanligen vara ortnamn, men de uppträder oförmedlat i texten, och några platser med dessa namn är inte kända. Det är möjligt att texten är skadad.

21:15 Ar Moabitisk stad som tycks ha legat nära Arnon (v. 28).

21:16 Beer Namnet betyder "brunn".

21:20 Pisga, som höjer sig över Jeshimon Pisga var en del av den bergskedja, Avarimbergen (5 Mos 32:49), som utgjorde Moabs västgräns och stupar ner mot Döda havet. Jeshimon betyder "ödemark" och betecknar i 1 Sam 23:19, 25 en stad söder om Hebron.

21:22 Kungsvägen Jfr 20:17 med not.

21:24 Jabbok Se not till 1 Mos 32:22.

21:25 f. Heshbon Stad 25 km öster om Döda havets nordspets.

21:27 Som skalderna sjunger Den citerade sångens ursprung är okänt. En del av citatet används i Jer 48:45 f. och ingår där i en domsprofetia över Moab.

21:29 Kemoshs folk Kemosh var moabiternas främste gud. Det moabitiska folket ses som hans söner och döttrar.

21:30 [---] Text.

21:32 Jaser Stad öster om Jordan. Exakt läge okänt.

21:33 Edrei Stad i Bashan, 50 km öster om Gennesaretsjön.

Balak skickar efter Bileam

22 1Israeliterna bröt upp och slog sedan läger på Moabs hedar, öster om Jordan, mitt emot Jeriko.

2Balak, Sippors son, fick veta vad israeliterna hade gjort med amoreerna, 3och i Moab spred sig fruktan för detta folk, som var så manstarkt. Moabiterna kände sig hotade av israeliterna 4och lät hälsa de äldste i Midjan: "Nu kommer den här horden att beta av hela landet, liksom oxen betar av allt gräs på marken."

Balak, Sippors son, var vid denna tid kung av Moab. 5Han skickade följande budskap för att kalla till sig Bileam, Beors son, från Petor, som ligger i amaveernas land vid Eufrat: "Det har kommit ett folk från Egypten, och det brer ut sig över hela landet, jag har dem alldeles inpå mig. 6Kom, förbanna detta folk åt mig, jag rår inte på dem. Då kan jag kanske slå dem och driva ut dem ur landet. För det vet jag: välsignad är den som du välsignar, förbannad den som du förbannar."

7De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig siarlön och gav sig i väg. När de kom till Bileam framförde de Balaks begäran. 8Han svarade: "Stanna här över natten, så skall jag svara med de ord Herren ger mig." Och de moabitiska hövdingarna stannade hos Bileam.

9Gud kom till Bileam och sade: "Vad är det för män som är hos dig?" 10Bileam svarade Gud: "Kungen av Moab, Balak, Sippors son, har sänt mig detta bud: 11Det folk som har kommit från Egypten brer ut sig över hela landet. Kom och förbanna dem åt mig. Då kan jag kanske ta upp striden med dem och driva ut dem." 12Gud sade till Bileam: "Följ inte med dem. Du skall inte förbanna det folket, ty det är välsignat."

13På morgonen, när Bileam stigit upp, sade han till Balaks hövdingar: "Vänd tillbaka till ert land, Herren vägrar att låta mig följa med er." 14De moabitiska hövdingarna gav sig i väg. De återvände till Balak och sade: "Bileam vägrade att följa med oss."

15Då skickade Balak ut nya hövdingar, fler och förnämare än förra gången. 16De kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Sippors son: Låt inget hindra dig från att komma till mig. 17Jag skall löna dig rikligt och göra allt vad du begär, om du bara kommer hit och förbannar det här folket åt mig." 18Bileam svarade Balaks utsända: "Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens, min Guds, befallning, vare sig i stort eller i smått. 19Men stanna kvar över natten också ni, tills jag får veta vad Herren har att säga mig denna gång."

20På natten kom Gud till Bileam och sade: "När nu de här männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte göra något annat än vad jag befaller dig."

Bileam och åsnan

21På morgonen steg Bileam upp, sadlade sitt åsnesto och följde med de moabitiska hövdingarna. 22Men hans resa väckte Herrens vrede, och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam, där han kom ridande på sin åsna med två tjänare i följe. 23Åsnan såg Herrens ängel stå mitt på vägen med draget svärd. Hon vek undan och gick ut på åkern, och Bileam slog sin åsna för att få henne upp på vägen igen. 24Herrens ängel ställde sig då i en trång passage mellan två muromgärdade vingårdar. 25Åsnan såg Herrens ängel och tryckte sig mot muren, så att Bileams ben kom i kläm, och han slog henne ännu en gång. 26På nytt gick Herrens ängel i förväg och ställde sig på ett ställe där det var så trångt att det inte gick att vika åt sidan, vare sig åt höger eller åt vänster. 27Åsnan såg Herrens ängel och lade sig ner under Bileam, som blev rasande och slog henne med sin käpp. 28Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig? Det är tredje gången du slår mig." 29Bileam svarade henne: "Du gör mig till åtlöje. Om jag haft svärdet med mig hade jag dödat dig." 30Åsnan sade: "Jag är ju din egen åsna, som du alltid har ridit på, ända till denna dag. Brukar jag göra så här mot dig?" - "Nej", svarade han.

31Då öppnade Herren Bileams ögon. Han såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd, och han föll ner på sitt ansikte inför honom. 32Herrens ängel sade till honom: "Tre gånger har du slagit din åsna - varför gjorde du det? Jag ställde mig i vägen för dig, eftersom din resa misshagar mig. 33Åsnan såg mig, och tre gånger har hon vikit undan för mig. Om hon inte gjort det skulle jag ha dödat dig men låtit henne leva." 34Bileam svarade Herrens ängel: "Jag handlade fel, jag visste inte att du stod framför mig på vägen. Men om jag har väckt ditt misshag, så vänder jag om igen." 35Herrens ängel sade till honom: "Följ med männen, men du får inte säga något annat än vad jag befaller dig." Och Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

36När Balak hörde att Bileam var på väg gick han och mötte honom vid Ir Moab, i gränstrakterna vid Arnon. 37Balak frågade Bileam: "Gång på gång har jag skickat bud efter dig - varför kom du aldrig? Tror du inte att jag kan löna dig?" - 38"Nu har jag kommit till dig", svarade Bileam. "Men det står inte i min makt att själv säga någonting. Jag kan bara säga det som Gud lägger i min mun." 39Han följde med Balak, och de kom till Kirjat Husot. 40Där slaktade Balak oxar och får och lät dela ut kött till Bileam och de hövdingar som var hos honom.

22:1 Moabs hedar Stäppmarkerna öster om Jordan vid flodens nedre lopp. Området ingick i den del av Moab, norr om Arnon, som tidvis behärskades av andra folk; jfr 21:26.

22:1 öster om Jordan Ordagrant "på andra sidan Jordan". Området öster om floden var "andra sidan" för de bofasta israeliter bland vilka berättelsen skrevs ner.

22:4 Äldste.

22:5 Petor ... vid Eufrat Bileams hemland anges här som norra delen av det nutida Syrien (i GT Aram, jfr 23:7). Andra versioner av berättelsen knyter honom till Israels närmaste omgivning; jfr 31:8, där han uppehåller sig i Midjan.

22:5 amaveernas Rättelse; MT har "hans eget folks". Inskriftsfynd visar att ett folk som kallats amaveer har bott vid övre Eufrat.

22:7 Äldste.

22:22 väckte Herrens vrede Bileam framstår i bibeln ibland som Herrens lydige profet (t.ex. 23:12), ibland som en bedragare och avgudadyrkare (t.ex. 31:16; 2 Pet 2:15; Jud v. 11; Upp 2:14). Att Herren först tillåter Bileam att resa (v. 20) och sedan hejdar honom i vrede kan bero på att två olika traditioner har sammanfogats.

22:36 Ir Moab Troligen en variant av det Ar som förekommer i 21:15, 28. Eller "en stad i Moab".

22:36 Arnon.

22:39 Kirjat Husot Plats med okänt läge.

Bileam välsignar Israel

41Nästa morgon tog Balak med sig Bileam upp till Bamot Baal. Därifrån kunde han se en del av folket. 23 1Bileam sade till Balak: "Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar." 2Han gjorde som han blivit tillsagd, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3Därefter sade Bileam till Balak: "Ställ dig vid ditt brännoffer. Själv går jag härifrån - kanske vill Herren möta mig och visa sig för mig. Det han då låter mig se skall jag berätta för dig."

Han gick upp på en kal höjd, 4och där visade sig Gud för honom. Bileam sade: "Jag har uppfört de sju altarna, och på vart och ett av dem har jag offrat en tjur och en bagge." 5Herren lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 6Bileam gick tillbaka till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med alla de moabitiska hövdingarna. 7Och Bileam sjöng sin siarsång:

Från Aram hämtades jag av Balak,
från bergen i öster av Moabs kung:
"Kom, förbanna Jakob åt mig,
kom, ös vrede över Israel."
8Kan jag förbanna den Gud ej förbannar,
fördöma den Herren inte fördömt?

9Jag ser dem från klippornas krön,
från höjderna skådar jag dem:
ett folk som bor för sig självt,
som inte räknar sig till de andra.
10Vem kan mäta upp Jakobs sand,
vem kan räkna Israels stoftkorn?

Må jag dö de rättrådigas död,
må mitt liv sluta som deras!

11Då sade Balak till Bileam: "Vad har du gjort? Jag hämtade dig för att du skulle förbanna mina fiender, men du har välsignat dem." 12Bileam svarade: "Jag kan bara lydigt säga det Herren lägger i min mun." 13Då sade Balak till honom: "Följ med mig till ett annat ställe, där du kan se folket. Du kommer att se en del av dem, men inte alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig."

14Balak tog honom med sig till Väktarplatån uppe på Pisga. Där byggde han sju altaren, och Bileam offrade en tjur och en bagge på vart och ett av dem. 15Sedan sade han till Balak: "Ställ dig här vid ditt brännoffer. Själv vill jag se om Herren visar sig där borta." 16Och Herren visade sig för Bileam. Han lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 17Bileam gick till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med de moabitiska hövdingarna. "Vad sade Herren?" frågade Balak. 18Och Bileam sjöng sin siarsång:

Balak, bered dig att höra,
lyssna på mig, du Sippors son!
19Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.
20Att välsigna är mitt uppdrag -
hans välsignelse kan jag inte häva.
21Ingen olycka skymtar för Jakob,
inget ont är i sikte för Israel.
Herren, hans Gud, är med honom
och hyllas som konung med jubelrop.
22Gud har fört honom ut ur Egypten,
hans styrka är som vildoxens horn.
23Ingen svartkonst finns hos Jakob,
ingen spådomskonst hos Israel.
I rätta stunden sägs till Jakob,
till Israel, vad Gud skall göra.
24Det folket reser sig som ett lejon,
som ett rovdjur redo till språng.
Det vilar först när det slukat sitt byte
och druckit de dräptas blod.

25Då sade Balak till Bileam: "Vill du inte förbanna dem, så låt i alla fall bli att välsigna dem!" 26Men Bileam svarade Balak: "Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?" 27Då sade Balak till honom: "Kom, jag tar dig med till ett annat ställe. Kanske är det Guds vilja att du förbannar dem åt mig därifrån."

28Balak tog Bileam med sig högst upp på Pegor, som höjer sig över Jeshimon, 29och Bileam sade till Balak: "Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar." 30Han gjorde som han blev tillsagd, och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.

22:41 Bamot Baal Namnet betyder "Baals offerplatser".

23:7 siarsång Grundtextens uttryck kan användas om kraftfulla och slående ord av alla slag, både på vers och på prosa.

23:10 Jakobs sand, Israels stoftkorn En traditionell bild för det talrika folket; jfr t.ex. 1 Mos 22:17.

23:14 Pisga Se not till 21:20.

23:23 Ingen svartkonst finns hos ... Israel Annan tolkning "Svartkonst hjälper inte mot Jakob, spådom inte mot Israel".

23:28 Pegor, som höjer sig över Jeshimon Pegor var liksom Pisga (v. 14) och Nebo (5 Mos 32:49; 34:1) en av topparna i Avarimbergen, det massiv som avslutar Moabs högland västerut. Se not till 21:20.

24 1Bileam förstod att det var Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick inte undan för att söka tecken som de andra gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen. 2När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom, 3och han sjöng sin siarsång:

Så talar Bileam, Beors son,
så talar mannen med det skarpa ögat,
4så talar han som hör Guds ord,
som äger kunskap om den Högste
och skådar den Väldige i syner -
han segnar ner, hans ögon öppnas:
5Sköna är dina tält, Jakob,
dina boningar, Israel!
6De sträcker sig vida, som gröna dalar,
de liknar trädgårdar vid en flod,
aloeträd som Herren planterat,
cedrar som växer vid vatten.

7Folkslag skall bäva för Israels makt,
hans arm skall betvinga många folk.
Hans kung skall bli större än Agag,
hans välde växa i makt och ära.
8Gud har fört honom ut ur Egypten,
hans styrka är som vildoxens horn.
Han skall sluka fientliga folk,
knäcka deras ben, krossa förtryckarna.
9Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon,
ett lejon som ingen vågar störa.
Välsignad den som välsignar dig,
förbannad den som förbannar dig.

10Balak blev rasande, knöt händerna mot Bileam och sade: "Jag kallade hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men nu har du välsignat dem tre gånger. 11Ge dig i väg hem! Jag lovade att löna dig rikligt, men Herren har berövat dig lönen." 12Bileam svarade honom: "Men jag sade ju till sändebuden som du skickade: 13’Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens befallning och göra något på eget bevåg, vare sig gott eller ont.’ Vad Herren säger, det måste jag säga. 14Nu går jag hem till mitt eget folk. Men först vill jag låta dig veta vad detta folk skall göra med ditt folk i kommande dagar." 15Och han sjöng sin siarsång:

Så talar Bileam, Beors son,
så talar mannen med det skarpa ögat,
16så talar han som hör Guds ord,
som äger kunskap om den Högste
och skådar den Väldige i syner -
han segnar ner, hans ögon öppnas:
17Jag ser honom - men inte nu,
jag skådar honom - men inte nära.
En stjärna stiger fram ur Jakob,
en spira höjs i Israel.
Han krossar Moabs tinning,
hjässan på alla ättlingar till Set.
18Edom skall bli hans egendom,
hans egendom blir Seir.
Israel skall visa sin makt,
19Jakob skall kuva sina fiender,
förgöra varje överlevande från Ir.

20Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång:

Amalek är främst bland folken,
men hans ättlingar skall utplånas för alltid.

21Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång:

Orubblig står din boning, Kain,
ditt rede vilar på klippan.
22Ändå skall det prisges åt skövling.
För hur länge? - Assur skall föra bort dig!

23Han sjöng sin siarsång:

Öarnas folk skall samlas i norr,
24skepp från kitteernas kuster.
De skall kuva Assur, kuva Ever,
ja, också han skall utplånas för alltid.

25Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.

24:3 skarpa Det hebreiska ordets betydelse osäker.

24:4 som äger kunskap ... i syner Eller "som får del av den Högstes kunskap och skådar syner från den Väldige".

24:4 som äger kunskap om den Högste Texten rekonstruerad med stöd av v. 16; orden saknas i MT.

24:6 aloeträd Tropiskt träd med välluktande ved, inte besläktat med örten aloe.

24:7 Agag Enligt 1 Sam 15:8 ff. besegrade Saul en kung som hette Agag och som härskade över amalekiterna.

24:16 som äger kunskap ... i syner Se not till v. 4.

24:17 En stjärna, en spira Härskarsymboler som ursprungligen syftade på David, Moabs besegrare. Senare har versen tolkats som en messiasprofetia.

24:17 ättlingar till Set Grundtextens innebörd osäker. Set kan möjligen vara den hebreiska formen av namnet Shutu, som i utombibliska källor används om nomadiserande ökenstammar.

24:19 Ir Troligen den moabitiska stad som i 21:15 kallas Ar; jfr 22:36 med not.

24:20 f. Han såg Amalek Amalekiterna uppträder i Israels äldre historia som folkets oförsonliga fiender. De var ett ökenfolk liksom keniterna, som hade vänskapliga förbindelser med israeliterna; se 1 Sam 15:6 med not.

24:22 Assur Assyrierna.

24:23 Öarnas folk skall samlas i norr Texten rekonstruerad; MT svårtolkad och sannolikt skadad.

24:24 kitteerna Med kitteerna menades ursprungligen invånarna i Kition på Cypern, men namnet användes sedan med en friare syftning på folk vid Medelhavet, både greker och romare. Folknamn.

24:24 Ever Annan beteckning för Assur (Assyrien). Namnet kan betyda "(området) på andra sidan (Eufrat)".

Avfall till moabitisk gudsdyrkan

25 1Israeliterna slog sig ner i Shittim. Där började folket hora med de moabitiska kvinnorna, 2som bjöd in dem till sin guds offermåltider. Folket åt med dem och tillbad deras gud. 3Att israeliterna gav sig i lag med Baal-Pegor väckte Herrens vrede, 4och han sade till Mose: "Grip ledarna för folket och häng upp dem under bar himmel inför Herren. Då skall Herrens glödande vrede vända sig från israeliterna." 5Och Mose befallde Israels domare: "Döda dem av era män som har gett sig i lag med Baal-Pegor!"

6En israelitisk man kom in bland sina landsmän med sin midjanitiska kvinna mitt framför Mose och hela den israelitiska menigheten, som stod gråtande vid uppenbarelsetältets ingång. 7När Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, såg detta steg han fram ur menigheten, tog ett spjut 8och följde efter den israelitiske mannen in i sovkammaren. Där stack han spjutet genom de båda, israeliten och kvinnan. Då upphörde den hemsökelse som härjade bland israeliterna 9och som hade krävt 24 000 människors liv.

10Herren talade till Mose:

11Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem, så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse. 12Kungör därför att jag stiftar ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap 13och ger honom och hans efterkommande rätt till prästämbetet för all framtid, ty han brann av lidelse för sin Gud och bringade försoning åt israeliterna.

14Den dödade israeliten, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var överhuvud för en familj av Simons stam. 15Den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur, som var klanhövding, familjeöverhuvud, i Midjan.

16Herren talade till Mose:

17Anfall och slå midjaniterna, 18ty de anföll er genom att lömskt snärja er. Så var det när det gällde Pegor och när det gällde Kosbi, deras landsmaninna, den midjanitiska hövdingadottern, som dödades när folket hemsöktes för Pegors skull.

25:1 Shittim Ort i östra delen av Moabs hedar (se not till 22:1), 15 km öster om Jordan och i höjd med Jeriko. Shittim kallas även Avel-Hashittim (33:49).

25:3 Baal-Pegor "Pegors herre" eller "Herren Pegor". Namnet Pegor kan beteckna berget (23:28) eller den gud som dyrkas där; Baal. Jfr not till 5 Mos 4:3. Vrede.

25:4 häng upp dem Det hebreiska ordets betydelse osäker.

25:8 sovkammaren Det hebreiska ordets betydelse osäker.

Israeliterna mönstras på nytt

19Efter hemsökelsen 26 1sade Herren till Mose och till prästen Elasar, Arons son:

2Räkna hela den israelitiska menigheten från tjugo års ålder och uppåt, familj för familj, alla vapenföra israeliter.

3Mose och prästen Elasar mönstrade dem då på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko, 4alla som var tjugo år eller mer, så som Herren hade befallt Mose.

Detta var de israeliter som hade dragit ut ur Egypten:

5Ruben var Israels förstfödde. Rubens ättlingar, släkt för släkt, var Henok och henokiternas släkt, Pallu och palluiternas släkt, 6Hesron och hesroniternas släkt, Karmi och karmiternas släkt. 7Detta var de rubenitiska släkterna; bland dem mönstrades 43 730 man.

8Pallus son var Eliav. 9Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. Det var Datan och Aviram, män som blivit utvalda ur menigheten, som satte sig upp mot Mose och Aron och ingick i Korachs menighet när den satte sig upp mot Herren. 10Då öppnade jorden sitt gap och slukade både dem och Korach. Samtidigt omkom deras menighet, i och med att elden förbrände de 250 männen. De blev ett varnande exempel; 11men Korachs söner dog inte.

12Simons ättlingar, släkt för släkt, var Nemuel och nemueliternas släkt, Jamin och jaminiternas släkt, Jakin och jakiniternas släkt, 13Serach och serachiternas släkt, Saul och sauliternas släkt. 14Detta var de simonitiska släkterna enligt mönstringen: 22 200 man.

15Gads ättlingar, släkt för släkt, var Sefon och sefoniternas släkt, Haggi och haggiternas släkt, Shuni och shuniternas släkt, 16Osni och osniternas släkt, Eri och eriternas släkt, 17Arod och aroditernas släkt, Areli och areliternas släkt. 18Detta var Gads ättlingars släkter enligt mönstringen: 40 500 man.

19Er och Onan var söner till Juda, men båda hade dött i Kanaan. 20Judas ättlingar var därefter, släkt för släkt, Shela och shelaiternas släkt, Peres och peresiternas släkt, Serach och serachiternas släkt. 21Peres ättlingar var Hesron och hesroniternas släkt, Hamul och hamuliternas släkt. 22Detta var Judas släkter enligt mönstringen: 76 500 man.

23Isaskars ättlingar, släkt för släkt, var Tola och tolaiternas släkt, Puva och puvaiternas släkt, 24Jashuv och jashuviternas släkt, Shimron och shimroniternas släkt. 25Detta var Isaskars släkter enligt mönstringen: 64 300 man.

26Sebulons ättlingar, släkt för släkt, var Sered och serediternas släkt, Elon och eloniternas släkt, Jachleel och jachleeliternas släkt. 27Detta var de sebulonitiska släkterna enligt mönstringen: 60 500 man.

28Josefs ättlingar, släkt för släkt, härstammade från Manasse och Efraim. 29Manasses ättlingar var Makir och makiriternas släkt. Makir blev far till Gilead; från denne härstammade gileaditernas släkt. 30Detta är Gileads ättlingar: Ieser och ieseriternas släkt, Helek och helekiternas släkt, 31Asriel och asrieliternas släkt, Shekem och shekemiternas släkt, 32Shemida och shemidaiternas släkt, Hefer och heferiternas släkt. 33Hefers son Selofchad fick inga söner utan bara döttrar. Selofchads döttrar hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34Detta var Manasses släkter enligt mönstringen: 52 700 man.

35Efraims ättlingar, släkt för släkt, var Shutelach och shutelachiternas släkt, Beker och bekeriternas släkt, Tachan och tachaniternas släkt. 36Och detta är Shutelachs ättlingar: Eran och eraniternas släkt. 37Detta var Efraims ättlingars släkter enligt mönstringen: 32 500 man.

Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.

38Benjamins ättlingar, släkt för släkt, var Bela och belaiternas släkt, Ashbel och ashbeliternas släkt, Achiram och achiramiternas släkt, 39Shufam och shufamiternas släkt, Hufam och hufamiternas släkt. 40Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt, från Naaman naamaniternas släkt. 41Detta var Benjamins ättlingars släkter enligt mönstringen: 45 600 man.

42Dans ättlingar, släkt för släkt, var Shucham och shuchamiternas släkt. Detta var Dans släkter 43enligt mönstringen: 64 400 man.

44Ashers ättlingar, släkt för släkt, var Jimna och jimnaiternas släkt, Jishvi och jishviternas släkt, Beria och beriaiternas släkt. 45Berias ättlingar var Hever och heveriternas släkt, Malkiel och malkieliternas släkt. 46Ashers dotter hette Serach. 47Detta var Ashers ättlingars släkter enligt mönstringen: 53 400 man.

48Naftalis ättlingar, släkt för släkt, var Jachseel och jachseeliternas släkt, Guni och guniternas släkt, 49Jeser och jeseriternas släkt, Shillem och shillemiternas släkt. 50Detta var Naftalis släkter enligt mönstringen: 45 400 man.

51Detta var de israeliter som blev mönstrade: 601 730 man.

52Herren talade till Mose:

53Åt dessa stammar skall landet fördelas och ges som egendom, allt efter antalet personer. 54Åt en stor stam skall du ge en stor andel, åt en liten stam en liten. Varje stam skall få en andel motsvarande antalet mönstrade. 55Landet skall delas genom lottning; man skall fördela det efter fädernestammarnas namn. 56Efter lottens utslag skall varje stam, stor eller liten, få sin andel.

57Detta är de som blev mönstrade bland leviterna, släkt för släkt: Gershon och gershoniternas släkt, Kehat och kehatiternas släkt, Merari och merariternas släkt.

58Detta är de släkter som härstammar från Levi: livniternas släkt, hebroniternas släkt, machliternas släkt, mushiternas släkt, korachiternas släkt. Kehat blev far till Amram. 59Amrams hustru hette Jokeved, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Åt Amram födde hon Aron och Mose och deras syster Mirjam. 60Aron fick sönerna Nadav och Avihu, Elasar och Itamar. 61Nadav och Avihu dog när de bar fram otillåten eld inför Herren.

62De mönstrade bland dessa släkter, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var 23 000 man. De blev inte mönstrade tillsammans med de andra israeliterna, eftersom de inte fick någon egendom som de andra.

63Detta var de som mönstrades av Mose och prästen Elasar när de mönstrade israeliterna på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 64Bland dem fanns ingen som Mose och prästen Aron hade mönstrat när de mönstrade israeliterna i Sinaiöknen. 65Om dem hade Herren sagt: "De skall möta döden i öknen." Och ingen fanns längre kvar av dem, utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

26:2 Räkna hela den israelitiska menigheten Den förnyade räkningen (jfr 1:2 med not) skall visa folkets numerär efter vandringsåren i öknen. Den generation som lämnade Egypten är nu död (v. 64 f.).

26:42 Shucham ... Detta var Dans släkter Flertalsformen används trots att bara en släkt räknades till stammen. Formlerna upprepas ofta mekaniskt.

26:53 ff. skall landet fördelas Här liksom i 33:54 anges två olika principer för landets fördelning.

Selofchads döttrar och kvinnors arvsrätt

27 1Nu trädde Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse; han hörde till Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2De ställde sig inför Mose och prästen Elasar, inför hövdingarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 3"Vår far dog i öknen, men han var inte med i den menighet som gaddade sig samman mot Herren, Korachs menighet, utan dog på grund av sin egen synd. Han hade inga söner. 4Måste vår fars namn utplånas ur hans släkt, därför att han inte hade någon son? Låt oss få mark att äga liksom vår fars manliga släktingar."

5Mose lade fram deras sak inför Herren, 6och Herren talade till Mose:

7Selofchads döttrar har rätt. Du skall låta dem ärva mark liksom deras manliga släktingar; låt arvet efter deras far tillfalla dem. 8Sedan skall du tala till israeliterna: Om en man dör utan att efterlämna någon son, skall ni låta hans arv tillfalla hans dotter. 9Om han inte hade någon dotter, skall ni ge hans arv åt hans bröder. 10Hade han inga bröder, skall ni ge hans arv åt hans fars bröder. 11Hade hans far inga bröder, skall ni ge hans arv åt den närmaste anförvanten i hans släkt; denne skall ärva. Detta skall vara gällande lag för israeliterna - så har Herren befallt Mose.

Josua utses till Moses efterträdare

12Herren sade till Mose: "Gå upp i Avarimbergen här och se ut över det land som jag har gett åt israeliterna. 13När du har sett det skall också du förenas med dina fäder, liksom din bror Aron, 14ty när menigheten gjorde uppror i Sinöknen höll ni mig inte helig inför israeliterna utan trotsade min befallning om vattnet" (dvs. Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen).

15Då sade Mose till Herren:

16"Må Herren, den Gud som ger alla människor liv och ande, utse en ledare för menigheten, 17en som kan leda deras fälttåg, föra dem ut i strid och tillbaka igen, så att inte Herrens menighet blir som får utan herde."

18Herren svarade: "Hämta Josua, Nuns son, han är en man med ande. Lägg din hand på honom, 19ställ honom inför prästen Elasar och hela menigheten och ge honom hans uppdrag i deras åsyn. 20Låt honom få del av din egen myndighet, så att hela den israelitiska menigheten lyder honom. 21Men han skall vända sig till prästen Elasar, som för hans räkning skall söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel. På hans ord skall de dra ut, och på hans ord skall de vända tillbaka, Josua liksom de andra israeliterna, hela menigheten."

22Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han hämtade Josua, ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten, 23lade sina händer på honom och gav honom hans uppdrag, så som Herren hade sagt genom Mose.

27:1 Selofchads döttrar Familj.

27:12 Avarimbergen Se not till 21:20.

27:14 Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen Jfr 20:13 och se 2 Mos 17:7 med not.

Offer- och högtidskalender

28 1Herren talade till Mose:

2Ge israeliterna följande påbud: De offergåvor som tillkommer mig, min föda, alltså mina eldoffer, den lukt som gör mig nöjd, skall ni vara noga med att ge på fastställda tider.

3Säg till dem: Detta är de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria lamm som brännoffer varje dag i all framtid. 4Det ena lammet skall du offra på morgonen, det andra mellan skymning och mörker, 5och som matoffer en tiondels efa siktat mjöl, blandat med en kvarts hin olja av stötta oliver. 6Detta är det dagliga brännoffret, instiftat på Sinaiberget, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 7Som dryckesoffer till det första lammet skall du ge en kvarts hin, ett offer av en rusande dryck skall du utgjuta åt Herren i helgedomen. 8Det andra lammet skall du offra mellan skymning och mörker; med samma slags matoffer och dryckesoffer som om morgonen skall du offra det, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.

9På sabbatsdagen skall du offra två årsgamla, felfria lamm, och som matoffer två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, och dessutom det tillhörande dryckesoffret. 10Detta är sabbatsbrännoffret på dess bestämda dag, sabbaten, utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.

11Vid era nymånadsfester skall ni som brännoffer till Herren frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, 12samt tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje tjur, två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till baggen 13och en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje lamm. Det blir ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 14De tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv hin vin till tjurarna, en tredjedels hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta är nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag, nymånadsdagen, likadant vid alla årets nymånadsfester. 15Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.

16I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är det Herrens påsk, 17och på femtonde dagen i samma månad skall det hållas en högtid. I sju dagar skall man äta osyrat bröd. 18Den första dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 19Som ett eldoffer, ett brännoffer åt Herren, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 20Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: ni skall offra tre tiondels efa till tjurarna, två tiondels efa till baggen 21och offra en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 22Dessutom skall ni offra en syndofferbock för att bringa försoning åt er. 23Allt detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som är en del av det dagliga brännoffret. 24På detta sätt skall ni frambära offer varje dag under de sju dagarna, som föda, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer. 25Den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.

26På förstlingsoffrets dag, när ni under er veckohögtid bär fram ett matoffer av den nya skörden till Herren, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 27Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 28Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen 29och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 30Dessutom skall ni offra en getabock för att bringa försoning åt er. 31Allt detta skall ni offra förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

28:4 mellan skymning och mörker Grundtextens innebörd osäker.

28:6 det dagliga brännoffret, instiftat på Sinaiberget Jfr 2 Mos 29:38 ff.; Offer.

28:11 Nymånad.

28:17 en högtid Det osyrade brödets högtid hålls här tydligt isär från påsken; jfr 3 Mos 23:5 ff. Påsken (v. 16) firades i hemmen, därför föreskrivs inga offer utöver påsklammet; jfr 2 Mos 12.

28:26 veckohögtid Högtider.

28:27 de skall vara felfria Med den samaritanska texten; orden saknas i MT (men finns där i v. 31).

29 1I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. Den dagen skall ni låta hornen ljuda. 2Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 3Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 4och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 5Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer för att bringa försoning åt er. 6Allt detta skall offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och de dryckesoffer som föreskrivs för dem, allt till en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom.

7På tionde dagen i samma månad, den sjunde, skall ni hålla en helig sammankomst; då skall ni späka er, och ni får inte utföra något arbete. 8Som ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 9Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 10och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 11Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom försoningsdagens syndoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

12På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. Under sju dagar skall ni fira en högtid till Herrens ära. 13Som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra tretton ungtjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm; de skall vara felfria. 14Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna 15och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. 16Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

17Den andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 18Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 19Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

20Den tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 21Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 22Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

23Den fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 24Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 25Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

26Den femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 27Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 28Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

29Den sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 30Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 31Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

32Den sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 33Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 34Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

35På den åttonde dagen skall ni ha en högtidssamling; då får ni inte utföra några sysslor. 36Som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra en tjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 37Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjuren, baggen och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 38Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

39Detta är vad ni skall offra åt Herren vid era högtider, utom de löftesoffer och frivilliga offer som ni ger i form av brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.

29:1 I sjunde månaden ... en helig sammankomst Se not till 3 Mos 23:24.

29:7 På tionde dagen ... en helig sammankomst Försoningsdagen; Högtider.

29:12 På femtonde dagen ... en helig sammankomst Lövhyddefesten; Högtider.

30 1Mose sade detta till israeliterna, alldeles så som Herren hade befallt honom.

Lagar om löften

2Mose talade till israeliternas stamhövdingar:

Detta är vad Herren har befallt.

3Om en man avlägger ett löfte till Herren eller med ed förpliktar sig att avstå från något, får han inte bryta sitt ord. Han måste i allt göra så som han har lovat.

4Om en kvinna som ännu är ung och bor hos sin far avlägger ett löfte till Herren eller förpliktar sig att avstå från något, 5och hennes far får höra om hennes löfte eller förpliktelse men inte säger någonting till henne om detta, då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft. 6Men om fadern ingriper samma dag som han får höra om saken, då är alla hennes löften ogiltiga liksom hennes förpliktelser, och Herren förlåter henne eftersom hennes far ingrep.

7Om hon har löften att infria när hon ges åt en man, eller har ålagt sig en förpliktelse genom tanklösa ord, 8och hennes man får höra om detta utan att säga något till henne samma dag som han får höra om saken, då gäller hennes löften och hennes förpliktelser är i kraft. 9Men om hennes man ingriper samma dag som han får höra om saken, då upphäver han det löfte hon hade att infria liksom de förpliktelser hon tanklöst ålagt sig, och Herren kommer att förlåta henne.

10För en änka eller en förskjuten kvinna som har gett ett löfte är alla förpliktelser hon ålagt sig i kraft.

11Om en gift kvinna lovar något eller med ed förpliktar sig att avstå från något, 12och hennes man får höra om detta men inte säger något till henne och inte ingriper, då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft. 13Men om hennes man upphäver dem samma dag som han får höra om saken, då är allt hon har uttalat ogiltigt, löften såväl som förpliktelser. Hennes man har upphävt dem, och Herren kommer att förlåta henne.

14Kvinnans man kan ge giltighet åt varje löfte och varje edlig förpliktelse om späkning, och han kan upphäva dem. 15Om mannen inte säger något till henne förrän nästa dag är inne, har han gett giltighet åt alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han har gjort dem giltiga i och med att han inte sade något till henne samma dag som han fick höra om saken. 16Men om han upphäver dem först någon tid efter att han fått höra om dem, måste han bära hennes skuld.

17Dessa är de stadgar som Herren lät Mose fastställa angående förhållandet mellan en man och hans hustru och mellan en far och hans dotter då hon ännu är ung och bor hos sin far.

30:3 ett löfte Den som bad Herren om hjälp kunde lova att t.ex. frambära ett offer. Vikten av att hålla sådana löften inskärps bl.a. i 5 Mos 23:21.

30:4-16 En kvinnas löften, vare sig de gäller ekonomiska eller personliga uppoffringar, får inte inkräkta på mannens auktoritet; Familj. De kan därför ogiltigförklaras av honom, men detta måste ske enligt bestämda regler. Ett brutet löfte medför annars alltid skuld.

Krig mot midjaniterna

31 1Herren talade till Mose:

2Kräv ut hämnd för israeliterna av midjaniterna. Sedan skall du förenas med dina fäder.

3Och Mose talade till folket:

Rusta en del av era män till strid. De skall gå mot Midjan för att utkräva Herrens hämnd. 4Tusen man från var och en av Israels stammar skall ni sända ut i strid.

5Av Israels ätter togs tusen man ut från varje stam, 12 000 stridsrustade män. 6Mose sände dem ut i strid, tusen man från varje stam, och tillsammans med dem Pinechas, prästen Elasars son, som förde med sig de heliga föremålen och signaltrumpeterna. 7De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8Förutom alla andra som dräptes dödade de också de midjanitiska kungarna, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, de fem midjanitiska kungarna. De högg också ner Bileam, Beors son. 9Midjaniternas kvinnor och barn togs till fånga av israeliterna, och alla dragdjur, all boskap och all egendom tog de från midjaniterna som byte. 10Alla städer där midjaniterna bodde brände de ner, liksom alla tältläger. 11De tog med sig allt rövat gods och allt byte av människor och boskap 12och förde detta till Mose, prästen Elasar och israeliternas menighet i lägret på Moabs hedar vid Jordan, mitt emot Jeriko - fångarna, bytet och allt rövat gods.

13Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. 14Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget. 15Han sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnorna leva! 16Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. 17Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. 18Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. 19Själva skall ni hålla er utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dräpt någon eller rört vid en död skall rena sig på den tredje och den sjunde dagen, det gäller både er och era fångar. 20Ni skall också rena alla kläder, allt som är gjort av skinn eller gethår och alla träföremål."

21Prästen Elasar sade till soldaterna som varit med i kriget: "Detta är den lagbestämmelse som Herren har gett åt Mose: 22Det som är av guld eller silver, koppar eller järn, tenn eller bly, 23allt som tål eld, måste ni föra genom eld. Då blir det rent. Men det skall också renas med reningsvatten. Allt som inte tål eld skall ni föra genom vatten. 24Tvätta era kläder den sjunde dagen. Då blir ni rena, och sedan kan ni gå in i lägret igen."

Fördelning av bytet

25Herren sade till Mose:

26Du och prästen Elasar och menighetens familjeöverhuvuden skall räkna människorna och djuren i krigsbytet. 27Dela sedan bytet och ge hälften åt krigarna som varit med i striden och hälften åt resten av menigheten. 28Låt soldaterna som varit med i striden betala en tribut åt Herren. Den skall bestå av en femhundradel av människorna, korna, åsnorna och fåren. 29Detta skall du ta från deras andel och ge åt prästen Elasar som en offergåva åt Herren. 30Från de andra israeliternas andel skall du ta en femtiondel av människorna och av all boskap, av kor, åsnor och får. Detta skall du ge åt leviterna som ansvarar för Herrens boning.

31Mose och prästen Elasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32Krigsbytet, det som återstod av vad soldaterna hade tagit, utgjordes av 675 000 får, 3372 000 kor, 3461 000 åsnor 35och allt som allt 32 000 människor, de flickor som inte hade legat med någon man.

36Hälften av detta, den lott som tillföll dem som varit med i striden, uppgick till 337 500 får, 37därav 675 får som blev tribut åt Herren, 3836 000 kor, därav 72 som tribut åt Herren, 3930 500 åsnor, därav 61 som tribut åt Herren, 40och 16 000 människor, därav 32 som tribut åt Herren. 41Mose överlämnade tributen, Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt Mose.

42Den andra hälften, israeliternas andel, som Mose hade avskilt från de stridande männens, 43alltså menighetens andel, utgjordes av 337 500 får, 4436 000 kor, 4530 500 åsnor 46och 16 000 människor. 47Från israeliternas andel tog Mose en femtiondel av både människor och boskap och gav den åt leviterna, som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.

48Häravdelningarnas befäl, de högre och lägre officerarna, kom fram till Mose 49och sade till honom: "Vi, dina tjänare, har räknat soldaterna som står under vårt befäl. Ingen av våra män saknas. 50Därför vill vi nu ge en offergåva åt Herren. Var och en ger de guldföremål han har kommit över, armband, länkar och ringar, örhängen och halssmycken, som lösen för sitt liv inför Herren." 51Mose och prästen Elasar tog emot guldet av dem, alla guldsmedsarbetena. 52Den offergärd av guld som de högre och lägre officerarna frambar till Herren vägde sammanlagt 16 750 siklar; 53varje soldat hade tagit byte. 54Mose och prästen Elasar tog emot guldet från officerarna och förde det till uppenbarelsetältet, för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.

31:2 hämnd Anknyter till 25:17 f., där midjaniterna ges skulden för att folket hade avfallit till främmande gudsdyrkan och därmed också för den straffdom som krävde tusentals israeliters liv.

31:6 de heliga föremålen Det är oklart om uttrycket avser tälthelgedomens mindre tillbehör (se t.ex. 3:31) eller om det också innefattar förbundsarken; se not till 10:35 f.

31:6 signaltrumpeterna Se 10:9.

31:8 Bileam, Beors son Se 22:5 med not.

31:52 siklar Mynt och vikt.

Fördelning av landet öster om Jordan

32 1Rubeniterna och gaditerna hade gott om boskap, väldiga hjordar. När de såg att Jasers och Gileads områden lämpade sig för boskapsskötsel 2gick de till Mose, prästen Elasar och menighetens hövdingar och sade: 3"Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, 4det land som Herren har underkuvat åt Israels menighet, lämpar sig för boskapsskötsel, och vi, dina tjänare, har ju boskap. 5Om vi äger din välvilja, herre", fortsatte de, "låt oss då få detta land som vår egendom. För oss inte över Jordan."

6Mose svarade gaditerna och rubeniterna: "Skulle ni stanna här, medan era bröder drar ut i krig! 7Hur kan ni avskräcka israeliterna från att gå över floden in i det land som Herren har gett åt dem? 8Just så gjorde era fäder när jag sände ut dem från Kadesh Barnea för att spana i landet. 9De gav sig i väg till Druvdalen och spanade i landet, men de avskräckte israeliterna från att gå till det land som Herren hade gett åt dem. 10Den gången flammade Herrens vrede upp, och han svor denna ed: 11’Ingen av de män som drog ut ur Egypten, från tjugo års ålder och uppåt, skall få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, ty de har inte varit trogna mot mig, 12ingen utom kenissén Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son - de har varit trogna mot Herren.’ 13Herrens vrede flammade mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, tills hela det släktled var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. 14Och nu går ni i era fäders spår, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att brinna ännu en gång mot Israel. 15Om ni avfaller från honom och han ännu en gång lämnar kvar Israel i öknen, drar ni undergång över hela detta folk."

16De gick fram till honom och sade: "Vi tänker bygga fållor här till våra hjordar och städer åt våra familjer, 17men själva skall vi rusta oss och gå i spetsen för israeliterna, ordnade till strid, ända till dess att vi har fört dem dit där de skall bo. Våra familjer bor kvar i de befästa städerna, skyddade för landets befolkning, 18och vi skall inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina jordlotter. 19Vi skall inte ha någon lott bland dem där borta på andra sidan Jordan, när vi har tilldelats vår lott här på östra sidan av Jordan."

20Mose svarade dem: "Om ni verkligen gör som ni har sagt, om ni rustar er till krig inför Herren, 21och om alla era krigare går över Jordan inför Herren och stannar tills han har fördrivit sina fiender, 22och om ni inte återvänder hem förrän landet har lagts under Herren, då har ni ingen skuld till Herren eller till Israel, och detta land skall bli er egendom inför Herren. 23Men om ni inte gör så, syndar ni mot Herren, och då skall ni veta att synden drabbar er. 24Bygg städer åt era familjer och fållor åt era får, och gör också i övrigt som ni har sagt."

25Gaditerna och rubeniterna svarade Mose: "Herre, dina tjänare skall göra som du har befallt. 26Våra barn och våra kvinnor, vår boskap och alla våra lastdjur stannar kvar i Gileads städer, 27men vi, dina tjänare, alla som är rustade till strid inför Herren, skall gå över Jordan för att delta i kriget, så som du har sagt, herre."

28Mose gav nu befallningar om dem till prästen Elasar, till Josua, Nuns son, och till de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden. 29Han sade: "Om alla gaditer och rubeniter som är rustade till krig inför Herren går över Jordan tillsammans med er, och om ni lägger under er landet, då skall ni ge dem Gilead som deras egendom. 30Men om de inte rustar sig och inte går över tillsammans med er skall de få sin egendom bland er andra i Kanaan."

31Till detta svarade gaditerna och rubeniterna: "Vad Herren har befallt dina tjänare, det skall vi också göra. 32Vi skall rusta oss inför Herren och gå över till Kanaan. Då får vi våra lotter, vår egendom, på denna sidan Jordan."

33Mose gav nu amoreerkungen Sichons rike och Bashans kung Ogs rike till gaditerna, rubeniterna och ena hälften av Josefs sons Manasses stam, detta land med dess städer och städernas kringliggande områden. 34Gaditerna byggde upp Divon, Atarot, Aroer, 35Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, 36Bet Nimra och Bet Haran, så att de fick befästa städer och fållor åt fåren. 37Rubeniterna byggde upp Heshbon, Elale och Kirjatajim 38samt Nebo och Baal Meon - som borde skrivas på annat sätt - och Sivma. Städerna som de hade byggt upp fick behålla sina gamla namn. 39Ättlingarna till Makir, Manasses son, tågade mot Gilead, som de erövrade. De amoreiska invånarna drevs undan. 40Mose gav området åt Manasses ättlingar makiriterna, och de bosatte sig där. 41Manasses ättlingar jairiterna tågade mot Hams tältbyar, som de erövrade och kallade för Jairs byar. 42Novach tågade mot Kenat med kringliggande byar, som han erövrade. Han gav platsen sitt eget namn, Novach.

32:1 Jasers och Gileads områden Författaren tycks i stora drag syfta på landet öster om Jordansänkan. Gilead är vanligen namnet på hela östjordanlandet, eller dess norra del, och Jaser tycks ha legat i det området; jfr 21:32 med not. Platserna som räknas upp i v. 3 (jfr v. 34 ff.) låg öster om Döda havet, alltså mycket sydligare än det som kan innefattas i Jasers och Gileads områden.

32:3 Meon Sannolikt avses den plats som i v. 38 kallas Baal Meon.

32:8 Just så gjorde era fäder Anspelning på berättelsen om spanarna i kap. 13.

32:12 kenissén Kenisseerna nämns i 1 Mos 15:19 bland de folk som bodde i Negev före israeliternas invandring.

32:38 som borde skrivas på annat sätt Nebo och Baal Meon var namn på gudar. Den inskjutna anmärkningen anger troligen att man i senare tid ville undvika att uttala deras namn. Man bytte då ut någon bokstav eller förvrängde på annat vis de namn som påminde om främmande kulter.

32:41 Hams tältbyar Rättelse; MT har "deras tältbyar". Ham nämns som en trakt i östjordanlandet i 1 Mos 14:5.

32:42 Novach Platsen förläggs i Dom 8:11 till närheten av Jogbeha, dvs. till ett område väster eller nordväst om det nuvarande Amman; jfr v. 35.

Ökenvandringens etapper

33 1Detta är de sträckor som israeliterna gick när de drog ut ur Egypten under Moses och Arons ledning, ordnade i häravdelningar. 2Mose förtecknade lägerplatserna som de på Herrens befallning bröt upp från, sträcka för sträcka. Detta är deras marschsträckor, från lägerplats till lägerplats.

3De bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, 4medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.

5Israeliterna bröt upp från Ramses och slog läger i Suckot. 6De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, som ligger vid randen av öknen. 7De bröt upp från Etam, vek av mot Pi Hachirot, som ligger mitt emot Baal Sefon, och slog läger utanför Migdol. 8De bröt upp från Pi Hachirot och gick tvärs igenom havet ut i öknen. De gick tre dagsmarscher genom Etams öken och slog läger i Mara. 9De bröt upp från Mara och kom till Elim. Vid Elim fanns det tolv källor och sjuttio palmer, och de slog läger där. 10De bröt upp från Elim och slog läger vid Sävhavet. 11De bröt upp från Sävhavet och slog läger i Sinöknen. 12De bröt upp från Sinöknen och slog läger i Dofka. 13De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush. 14De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim, men där fanns det inte något vatten att dricka för folket. 15De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinaiöknen. 16De bröt upp från Sinaiöknen och slog läger i Kivrot Hattaava. 17De bröt upp från Kivrot Hattaava och slog läger i Haserot. 18De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 19De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon Peres. 20De bröt upp från Rimmon Peres och slog läger i Livna. 21De bröt upp från Livna och slog läger i Rissa. 22De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 23De bröt upp från Kehelata och slog läger vid Sheferberget. 24De bröt upp från Sheferberget och slog läger i Harada. 25De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 26De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tachat. 27De bröt upp från Tachat och slog läger i Terach. 28De bröt upp från Terach och slog läger i Mitka. 29De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona. 30De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot. 31De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene Jaakan. 32De bröt upp från Bene Jaakan och slog läger i Hor Haggidgad. 33De bröt upp från Hor Haggidgad och slog läger i Jotvata. 34De bröt upp från Jotvata och slog läger i Avrona. 35De bröt upp från Avrona och slog läger i Esjon-Gever. 36De bröt upp från Esjon-Gever och slog läger i Sinöknen, vid Kadesh. 37De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor, vid gränsen till Edom.

38På Herrens befallning gick prästen Aron upp på berget Hor, och där dog han, under det fyrtionde året efter det att israeliterna drog ut ur Egypten, den första dagen i femte månaden. 39Aron var 123 år gammal vid sin död på berget Hor.

40Kanaaneerna - kungen av Arad - som bodde i Negev i Kanaan fick höra att israeliterna närmade sig.

41De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 42De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 43De bröt upp från Punon och slog läger i Ovot. 44De bröt upp från Ovot och slog läger i Ije Haavarim vid gränsen till Moab. 45De bröt upp från Ijim och slog läger i Divon Gad. 46De bröt upp från Divon Gad och slog läger i Almon Divlatajma. 47De bröt upp från Almon Divlatajma och slog läger i Avarimbergen, vid Nebo. 48De bröt upp från Avarimbergen och slog läger på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 49De slog läger vid Jordan mellan Bet Hajshimot och Avel Hashittim, på Moabs hedar.

Förmaningar inför Kanaans erövring

50Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

51Tala så till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 52skall ni fördriva dem som bor i landet och förstöra alla deras avgudabilder. Alla deras gjutna bilder skall ni förstöra, och alla deras offerplatser skall ni ödelägga. 53Sedan skall ni ta landet i besittning och bosätta er där, ty ni har fått det av mig som er besittning. 54Ni skall fördela landet genom lottning släkt för släkt. Åt den släkt som har mycket folk skall ni ge en stor andel, åt den som har litet en liten. Var och en skall få sin del där lotten faller ut. Ni skall göra fördelningen efter era fädernestammar. 55Men om ni inte fördriver landets invånare, då kommer de som ni lämnar kvar att bli taggar i era ögon och pikar i era kroppar. De skall anfalla er i det land där ni bor, 56och jag skall göra med er som jag hade tänkt göra med dem.

33:1 Detta är de sträckor som israeliterna gick Den följande översikten innehåller flera ordagranna paralleller till föregående berättelser om uttåget och ökenvandringen. Samtidigt förekommer en rad för oss okända namn, särskilt i v. 18-30.

33:10 Sävhavet. Här Suezviken.

33:11 Sinöknen Jfr 2 Mos 16:1. Ett annat område än den Sinöken som nämns i v. 36; jfr 13:22 med not. I hebreiskan stavas de båda namnen på olika sätt.

33:37 berget Hor Jfr not till 34:7.

33:40 kungen av Arad Se not till 21:1.

33:47 Nebo Ett berg i Avarimbergen; se 21:20 med not. Från Nebo fick Mose se in i det utlovade landet; se 5 Mos 32:49.

33:54 Ni skall fördela landet genom lottning Se 26:53 ff. med not.

Kanaans gränser

34 1Herren talade till Mose:

2Ge israeliterna följande påbud: När ni kommer in i landet, in i Kanaan, är detta det land som skall bli er egendom. Detta är gränserna för Kanaans land:

3I söder gränsar ert land mot Sinöknen, längs med Edom. Er sydgräns skall från öster räknat gå från änden av Döda havet 4och sedan böja av söder om Akrabbimbranten, gå förbi Sin och löpa ut söder om Kadesh Barnea. Därifrån skall den gå till Hasar-Addar och förbi Asmon. 5Efter Asmon skall den böja av mot Egyptens gränsflod och löpa ut vid havet.

6I väster skall Medelhavet vara er gräns. Detta skall vara er västgräns.

7Detta skall vara er nordgräns: från Medelhavet skall ni dra den fram till berget Hor. 8Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall löpa ut vid Sedad. 9Därifrån skall den gå till Sifron och löpa ut vid Hasar Enan. Detta skall vara er nordgräns.

10Östgränsen skall ni dra från Hasar Enan fram till Shefam. 11Från Shefam skall den gå vidare ner till Rivla öster om Ajin. Gränsen skall fortsätta neråt och löpa längs bergssluttningen på Gennesaretsjöns östra sida. 12Därifrån skall den fortsätta ner till Jordan och löpa ut vid Döda havet.

Detta är gränserna runt ert land.

13Mose gav israeliterna följande påbud: "Detta är det land som ni skall fördela genom lottning, det land som enligt Herrens befallning skall ges åt nio stammar och den halva stammen. 14Rubeniternas stam med dess familjer och gaditernas stam med dess familjer liksom halva Manasses stam har redan fått sin egendom. 15Dessa två stammar och denna halva stam har alltså fått sin egendom på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan om floden."

16Herren talade till Mose:

17Detta är namnen på de män som skall fördela landet mellan er: prästen Elasar och Josua, Nuns son. 18Ni skall också låta en hövding ur varje stam delta vid fördelningen. 19Detta är namnen på de männen: från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 20från Simons stam Samuel, Ammihuds son, 21från Benjamins stam Elidad, Kislons son, 22från Dans stam hövdingen Bucki, Joglis son, 23från Josefs söner dels hövdingen Hanniel, Efods son, från Manasses stam, 24dels hövdingen Kemuel, Shiftans son, från Efraims stam, 25från Sebulons stam hövdingen Elisafan, Parnaks son, 26från Isaskars stam hövdingen Paltiel, Assans son, 27från Ashers stam hövdingen Achihud, Shelomis son, 28och från Naftalis stam hövdingen Pedahel, Ammihuds son.

29Detta var de som enligt Herrens befallning skulle fördela israeliternas egendom i Kanaan.

34:2 Kanaan.

34:3 Sinöknen.

34:5 Egyptens gränsflod En traditionell angivelse av landets sydgräns. Troligen avses en bäckravin som mynnar ut i Medelhavet sydväst om Gaza.

34:7 berget Hor Vilket berg som avses är okänt, men dess läge nära Levo-Hamat tyder på att det ingår i Libanonmassivet. Det Hor där Aron dog var ett annat berg, nära Kadesh vid gränsen till Edom (20:22 ff.; 33:37 ff.).

34:11 Rivla Ort med okänt läge, ej identisk med det Rivla som nämns i 2 Kung 25:6.

34:15 på andra sidan Jordan Dvs. i förhållande till den sida där huvuddelen av israeliterna skulle bo; jfr 22:1 med not.

Leviternas städer och betesmarker

35 1Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

2Befall israeliterna att av den egendom som de har tilldelats avskilja städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge leviterna betesmark kring städerna. 3De skall bo i städerna och använda betesmarkerna för den boskap de äger, för alla sina djur. 4Betesmarkerna som ni ger åt leviterna skall åt alla håll sträcka sig 1 000 alnar utåt från stadsmuren. 5Utanför staden skall ni mäta upp östsidan av betesmarken till 2 000 alnar, sydsidan till 2 000, västsidan till 2 000 och nordsidan till 2 000, med staden i mitten. Detta är betesmarkerna som leviterna skall få kring sina städer.

6De städer som ni skall avskilja åt leviterna innefattar de sex asylstäderna, till vilka ni skall låta dråpare få ta sin tillflykt. Förutom dessa skall ni ge dem ytterligare 42 städer. 7Sammanlagt blir det alltså 48 städer med tillhörande betesmarker som ni skall ge åt leviterna. 8När ni tar dessa städer från israeliternas egendom skall ni ta mycket från dem som har mycket och litet från dem som har litet. Varje stam skall ge av sina städer åt leviterna i förhållande till det område som stammen har fått som sin egendom.

Asylstäderna

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 11skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. 12Städerna skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol. 13Av de städer ni avskiljer är det sex som skall vara era asylstäder. 14Tre städer skall ni avskilja öster om Jordan och tre städer i Kanaan. De skall vara asylstäder. 15Både israeliterna och invandrare eller tillfälligt bosatta bland folket skall ha dessa sex städer till asylplatser. Dit skall var och en som har dödat en människa utan uppsåt kunna fly.

16Men om någon slår en annan med ett järnföremål, så att döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 17Och om han slår den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 18Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 19Det är blodshämnaren som skall döda mördaren. När han stöter på mördaren skall han döda honom. 20Och om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, 21eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom.

22Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre, 23eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont, 24då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter. 25Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja. 26Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt, 27och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig. 28Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord. 29Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.

30Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.

31Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden. 32Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.

33Ni får inte vanhelga det land ni bor i. Blod vanhelgar landet, och landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det. 34Ni får inte orena landet där ni bor, det land där jag har min boning. Jag, Herren, har min boning bland israeliterna.

35:4 1 000 alnar utåt Det är oklart hur denna måttuppgift förhåller sig till dem som ges i v. 5.

35:12 blodshämnaren I grundtextens uttryck ingår ordet för "skyldeman"; se 3 Mos 25:25 med not. Vid dråp var det skyldemannens uppgift att döda dråparen, och han kallas då "blodshämnare" (ordagrant "blodsskyldeman"). Familj. - De rättsregler som här formuleras sätter gränser för blodshämnden (jfr 2 Mos 21:12 ff.) och flyttar saken från den privata sfären till den samhälleliga. Fortfarande förutsätts dock skyldemannens rätt och plikt att utkräva vedergällningen.

35:25 föra honom tillbaka Tydligen förutsätts att rättegången mot dråparen ägde rum på en annan plats än asylstaden.

Kvinnliga arvtagares giftermål

36 1Familjeöverhuvudena i gileaditernas släkt trädde nu fram. Gilead var son till Makir, son till Manasse; gileaditerna var alltså en av Josefs söners släkter. De kom med sitt ärende till Mose och hövdingarna, israeliternas familjeöverhuvuden, 2och sade: "Herren har befallt dig, herre, att genom lottning fördela landet mellan israeliterna som deras egendom. Du har också fått Herrens befallning att vår broder Selofchads arv skall ges åt hans döttrar. 3Men om de gifter sig med män från andra israelitiska stammar, så kommer deras arvslott att skäras bort från våra fäders egendom och läggas till den egendom som ägs av deras nya stam. På så sätt mister vi en del av vår jord. 4Och när israeliternas friår kommer har deras arvslott fogats till den egendom som ägs av deras nya stam och har skurits bort från vår fädernestams egendom."

5På Herrens befallning gav då Mose israeliterna följande påbud:

Josefs söners stam har rätt. 6Detta är vad Herren befaller i fråga om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, bara det sker inom en släkt som tillhör deras fädernestam. 7Ingen israelitisk jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelit skall hålla kvar sin fädernestams egendom. 8En kvinna som har ärvt egendom inom en israelitisk stam får bara gifta sig med någon som tillhör en släkt inom hennes fädernestam, detta för att varje israelit skall få behålla sina fäders egendom. 9Ingen jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelitisk stam skall hålla kvar sin egendom.

10Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 11Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofchads döttrar, gifte sig med söner till sina farbröder. 12De gifte sig inom de släkter som härstammade från Manasse, Josefs son, och deras egendom stannade kvar inom den stam som deras fädernesläkt tillhörde.

13Detta var de bud och bestämmelser som Herren gav israeliterna genom Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko.

36:4 friår Fast egendom som blivit såld skulle återgå till förre ägaren under friåret, som inföll vart femtionde år; se 3 Mos 25:8 ff. Egendom som bytt ägare genom arv berörs inte alls av bestämmelserna. Troligen uppfattas friåret i detta fall som en bekräftelse på ägobytet. Sabbatsår.

36:6 Selofchads döttrar Se 27:1-11. Familj.

36:13 Detta var de bud och bestämmelser Sammanfattningen avser hela den senare delen av 4 Mos; jfr 3 Mos 27:34.

Till Tredje Moseboken

Till Femte Moseboken