Bibeln
Gamla testamentet
Tredje Moseboken (Leviticus)
OFFERLAGAR (kap. 1–7)
Brännoffer
1 1Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet:
2Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen.
3Om han ger ett brännoffer från nötboskapen, skall det vara ett felfritt handjur. Han skall föra fram det till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren, för att vara honom till behag. 4Han skall lägga handen på offerdjurets huvud, så att Herren kan finna behag i hans offer och han får försoning. 5Därefter skall han slakta djuret inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall offra blodet genom att stänka det runt om på altaret som står vid ingången till tältet. 6Sedan skall han flå djuret och stycka det. 7Arons söner, prästerna, skall tända elden på altaret och lägga ved på elden. 8Sedan skall de lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 9Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter bränner prästen alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
10Om han ger ett brännoffer från småboskapen, ett får eller en get, skall det vara ett felfritt handjur. 11Han skall slakta det vid altarets norra sida inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall stänka dess blod runt om på altaret. 12Sedan styckar han det, och prästen skall lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 13Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
14Om han ger ett brännoffer av fåglar åt Herren, skall det vara en turturduva eller en annan duva. 15Prästen skall bära fram fågeln till altaret, vrida av den huvudet och bränna det på altaret. Blodet skall pressas ut mot altarets framsida. 16Han skall ta ut krävan med dess innehåll och kasta den på askhögen på altarets östra sida. 17Prästen skall fläka upp fågeln utan att skilja vingarna från kroppen. Sedan bränner han den på altaret, på den brinnande veden. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
1:1 Herren kallade på Mose Tredje Moseboken anknyter till 2 Mos genom att Herren talar till Mose från den boning, uppenbarelsetältet, som färdigställts i 2 Mos 25‑40 under vistelsen i Sinai; jfr not till 4 Mos 1:1. 3 Mos återger bestämmelser om religiösa, sociala och ekonomiska förhållanden och skildrar hur Mose förmedlar dessa lagar från Herren till israeliterna. Bokens text tillhör huvudsakligen det s.k. prästerliga traditionsskiktet; Moseböcker. Dess undertitel Leviticus betyder "den levitiska (boken)".
1:3 brännoffer Offer. Brännoffret var ett "heloffer", allt utom hud (v. 6) och kräva (v. 16) förbrändes.
1:9 eldoffer Offer. Det hebreiska ordets betydelse osäker.
1:9 en lukt som gör Herren nöjd Röken från offret skulle stiga upp till Herren och göra honom välvilligt stämd; se 1 Mos 4:4; 8:21.
Matoffer
2 1När någon ger ett matoffer åt Herren, skall hans gåva bestå av siktat mjöl, som han häller olja på. Sedan lägger han rökelse ovanpå. 2Därefter överlämnar han det till prästerna, Arons söner. Prästen tar en handfull av mjölet och av oljan och all rökelsen och bränner detta deloffer på altaret som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 3Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer.
4När du ger ett matoffer av ugnsgräddat bröd, skall det vara gjort på siktat mjöl: osyrade kakor bakade med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. 5Om du ger ett matoffer stekt på plåt, skall det vara gjort på siktat mjöl, bakat med olja och osyrat. 6Bryt det i bitar och häll olja över. Detta är ett matoffer. 7Om du ger ett matoffer kokat i gryta, skall det göras på siktat mjöl och olja. 8Ett matoffer som tillretts på något av dessa sätt skall du komma med till Herren och överlämna till prästen, som skall bära fram det till altaret. 9Av matoffret skall prästen ta en del som deloffer och bränna på altaret som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 10Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer.
11Alla matoffer som ni ger åt Herren måste vara osyrade, ty ni får inte bränna surdeg eller honung som eldoffer åt Herren. 12Som förstlingsoffer får ni offra sådant, men det får inte brännas på altaret till en lukt som gör Herren nöjd.
13Du skall strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer. Till alla dina offergåvor skall du offra salt.
14Om du ger ett matoffer av den första grödan åt Herren, skall ditt offer bestå av ax som rostats över eld, krossade korn av färska ax. 15Häll ut olja över det och lägg rökelse ovanpå. Detta är ett matoffer. 16Prästen skall ta en del av kornen och av oljan som deloffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer åt Herren.
2:1 matoffer Offer.
2:3 en höghelig del Av det högheliga fick endast Aron och hans ättlingar, dvs. prästerna, äta. Som högheliga räknas syndoffren, matoffren och skuldoffren (6:17). Helig.
2:4 osyrade kakor Det som hade jäst genom surdeg eller honung (v. 11) fick inte förekomma i offren; se 2 Mos 34:25. Jäsningen kan ha uppfattats som ett slags förruttnelse, vilket medförde orenhet, eller som en form av liv, som inte fick förintas; jfr not till 7:26. Renhet.
2:13 saltet som hör till förbundet med din Gud Jfr uttrycket "saltförbund"; se not till 4 Mos 18:19. Förbund.
Gemenskapsoffer
3 1Om någon ger ett gemenskapsoffer och tar ett djur från nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt han- eller hondjur inför Herren. 2Han skall lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Prästerna, Arons söner, skall stänka blodet runt om på altaret. 3Sedan ger han delar av gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: fettet på och kring inälvorna, 4de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 5Arons söner skall bränna det på altaret tillsammans med brännoffret på den brinnande veden som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
6Om han ger ett gemenskapsoffer åt Herren från småboskapen, skall det vara ett felfritt han- eller hondjur. 7Offrar han ett får, skall han föra fram det inför Herren, 8lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka blodet runt om på altaret. 9Sedan ger han fettet från gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: hela fettsvansen, avskuren vid roten, fettet på och kring inälvorna, 10de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 11Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer åt Herren.
12Om han ger en get, skall han föra fram den inför Herren, 13lägga handen på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka dess blod runt om på altaret. 14Sedan skall han av sin gåva som ett eldoffer åt Herren ge fettet på och kring inälvorna, 15de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 16Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer, till en lukt som gör Herren nöjd.
Allt fett tillhör Herren. 17Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än bor: ni får inte äta fett eller blod.
3:1 gemenskapsoffer Offer. Bringan och högra låret var prästernas andel (7:31 ff.). Resten skulle inom två dagar (7:16) ätas upp av den offrande och hans gäster; jfr 1 Sam 16:2 f.; Sef 1:7.
3:3 f. fettet, njurarna, stora leverloben De värdefullaste delarna av offerdjuret, som alltid måste brännas som en gåva åt Herren.
Syndoffer
4 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: När någon utan uppsåt syndar mot ett av Herrens bud och gör något otillåtet, gäller följande:
3Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, skall han offra en felfri ungtjur åt Herren, till syndoffer för den synd han har begått. 4Han skall föra fram tjuren inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, lägga handen på dess huvud och slakta den inför Herren. 5Sedan skall den smorde prästen ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 6Prästen skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget i helgedomen. 7Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret med den välluktande rökelsen, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av tjurblodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till tältet. 8Han skall skära bort allt det feta från syndoffertjuren: fettet på och kring inälvorna, 9de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna, 10liksom den skärs bort från tjuren vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna detta på brännofferaltaret. 11Tjurens hud och allt dess kött, med huvud, ben, tarmar och resten av inälvorna, 12alltså hela tjuren, skall han föra ut ur lägret till en ren plats, där man tömmer askan från offren, och bränna upp den på ett bål. Den skall brännas på den plats där man tömmer askan.
13Om Israels hela menighet syndar utan uppsåt och utan att veta om det bryter mot ett av Herrens bud och genom att göra något otillåtet drar skuld över sig, 14men de sedan blir medvetna om sin synd, då skall församlingen offra en ungtjur som syndoffer. Man skall föra fram den till uppenbarelsetältet, 15och menighetens äldste skall inför Herren lägga sina händer på tjurens huvud, och man skall slakta den inför Herren. 16Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 17Han skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget. 18Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 19Han skall skära bort allt fettet från djuret och bränna det på altaret. 20Han skall göra likadant med denna tjur som med den första syndoffertjuren. Prästen skall bringa försoning åt dem, och de får förlåtelse. 21Han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp den, liksom han gjorde med den första tjuren. Detta är ett syndoffer för församlingen.
22Om en hövding syndar mot ett av Herrens, sin Guds, bud genom att utan uppsåt göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 23eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri getabock som offergåva. 24Han skall lägga handen på bockens huvud och slakta den där man slaktar brännoffret inför Herren. Detta är ett syndoffer. 25Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 26Allt fettet skall han bränna på altaret, liksom han gör med gemenskapsoffrets fett. Så skall prästen bringa försoning åt honom för hans synd, och han får förlåtelse.
27Om någon av folket syndar utan uppsåt mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 28eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri get av honkön som offergåva för den synd han begått. 29Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det på platsen för brännoffret. 30Prästen skall med fingret ta av dess blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 31Allt fettet skall han ta ut, liksom vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. Så skall prästen bringa försoning åt honom, och han får förlåtelse.
32Om han ger ett lamm som syndoffer, skall det vara ett felfritt hondjur. 33Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det som syndoffer där man slaktar brännoffret. 34Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 35Allt fettet skall han ta ut, liksom han gör med fårfettet vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.
4:3 den smorde prästen Dvs. den i rang främste prästen; jfr 8:12; 21:10. Under kungadömets tid uppehölls denna funktion av kungen. Efter den babyloniska fångenskapen uppstår termen överstepräst; se Sak 3:1.
4:3 syndoffer Offer.
4:7 hornen på altaret Upphöjningen på vart och ett av hörnen på rökelsealtaret inne i uppenbarelsetältet och i templet; se 2 Mos 27:1 f.; 30:1 f.
5 1Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det, fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom ådrar sig skuld, 2eller om någon, utan att tänka på det, rör vid något orent, till exempel den döda kroppen av ett orent vilt djur, husdjur eller småkryp, och blir oren och sedan inser sin skuld, 3eller om han, utan att tänka på det, rör vid en människas orenhet, en orenhet som smittar, och sedan blir medveten om det och inser sin skuld, 4eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta - 5då skall han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han har begått 6och bära fram gottgörelse för sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd.
7Om han inte har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till brännoffer. 8Han skall lämna dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av den utan att slita av huvudet. 9Därefter skall han stänka en del av syndoffrets blod mot altarets framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid foten av altaret. Detta är ett syndoffer. 10Den andra duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.
11Om han inte har råd med turturduvor eller andra duvor, skall han som offer för den synd han har begått bära fram en tiondels efa siktat mjöl som syndoffer. Han skall inte tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett syndoffer. 12Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en handfull av det till deloffer och bränner det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Detta är ett syndoffer. 13Så skall prästen bringa försoning åt honom för den av dessa synder som han har begått, och han får förlåtelse. Resten av offret skall tillhöra prästen, liksom vid matoffret.
Skuldoffer
14Herren talade till Mose:
15Om någon handlar trolöst genom att utan uppsåt fela i fråga om något som är helgat åt Herren, skall han bära fram ett skuldoffer till Herren: en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde i silversiklar efter tempelvikt, som skuldoffer. 16Vad han har felat när det gäller det heliga skall han ersätta och därtill ge en femtedel; detta skall han lämna till prästen. Denne skall bringa försoning åt honom genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse.
17Om någon utan att vara medveten om det bryter mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet och sedan inser sin skuld, måste han ta den på sig. 18Han skall föra fram till prästen en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den ouppsåtliga synd han har begått utan att veta det, och han får förlåtelse. 19Detta är ett skuldoffer; han har ådragit sig skuld gentemot Herren.
5:2 rör vid något orent Renhet.
5:11 efa Mått.
5:15 helgat åt Herren Dvs. prästernas andel av offergåvorna; jfr 22:14; 4 Mos 18:8‑31.
5:15 skuldoffer Offer. Gränsen till syndoffret är oklar, och båda utfördes enligt delvis samma ordning; se 6:25‑7:7.
5:15 silversiklar efter tempelvikt Mynt och vikt.
6 1Herren talade till Mose:
2Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att bedra en landsman i fråga om något som har överlåtits eller anförtrotts åt honom, genom att tillgripa eller tilltvinga sig något från en landsman, 3genom att förtiga att han hittat något borttappat eller genom att svära falskt om någon synd som en människa kan begå, 4så skall den som har syndat och inser sin skuld återställa det han har tillgripit eller tilltvingat sig, blivit anförtrodd eller hittat, 5och likadant när han har svurit falskt. Han skall betala tillbaka fulla värdet och därtill en femtedel. När han inser sin skuld, skall han ersätta rätte ägaren. 6Han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren: till prästen skall han ge en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. 7Prästen skall bringa försoning åt honom inför Herren, och han får förlåtelse för vad han än har gjort som dragit skuld över honom.
Offerordningar
8Herren talade till Mose:
9Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och altarets eld skall hållas brinnande. 10Prästen skall ta på sig linnerock och bära linnebyxor för att skyla sig. Han skall samla upp askan efter brännoffret som elden har förtärt och lägga den vid sidan av altaret. 11Därefter skall han ta av sig kläderna, sätta på sig andra och bära ut askan till en ren plats utanför lägret. 12Elden på altaret skall fortsätta att brinna, den får aldrig slockna. Varje morgon skall prästen lägga ny ved på elden, ordna brännoffret på den och bränna fettstyckena från gemenskapsoffret ovanpå. 13Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret, den får aldrig slockna.
14Detta är ordningen för matoffret, som Arons söner skall bära fram till altaret inför Herren. 15Prästen skall ta en handfull av det siktade mjölet och oljan som hör till matoffret, likaså all den rökelse som ligger ovanpå, och bränna detta deloffer på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 16Det som återstår äter Aron och hans söner. Det skall ätas osyrat på helig plats. På förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det, 17och det får inte bakas med surdeg. Detta är den andel jag har gett dem av mina eldoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 18Alla manliga ättlingar till Aron får äta det. Det är för all framtid, genom alla släktled, vad ni har rätt att få av Herrens eldoffer. Allt som kommer i beröring med det får del av dess helighet.
19Herren talade till Mose:
20Detta är det offer som Aron och hans söner skall bära fram åt Herren när någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21Offret tillreds med olja på en plåt. Det skall vara väl hopknådat innan du bär fram det. Du skall bryta det i bitar och offra det som matoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. 22Den av Arons söner som blir smord till präst efter honom skall tillreda det. Det är en föreskrift från Herren för all framtid: hela offret skall brännas. 23Varje matoffer som prästen bär fram för egen räkning skall vara ett heloffer; det får inte ätas.
24Herren talade till Mose:
25Säg till Aron och hans söner: Detta är ordningen för syndoffret. På den plats där brännofferdjuret slaktas skall också syndofferdjuret slaktas inför Herren. Det är högheligt. 26Den präst som offrar syndoffret har rätt att äta av det; det skall ätas på helig plats, på förgården till uppenbarelsetältet. 27Allt som kommer i beröring med syndoffrets kött får del av dess helighet. Kommer något av blodet på ett klädesplagg, skall du tvätta bort det på helig plats. 28Om köttet har kokats i ett lerkärl, skall detta krossas. Om det har kokats i ett kopparkärl, skall detta skuras och sköljas med vatten. 29Endast män i prästfamiljerna får äta det, det är högheligt. 30Men de syndoffer av vilka man bär in blod i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. De skall brännas upp.
6:1-30 Motsvarar i MT 5:20‑26; 6:1‑23; Kapitel- och versindelning.
7 1Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. 2På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, 3och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, 4de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. 5Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. 6Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt.
7För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. 8Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. 9Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. 10Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad.
11Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. 12Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. 13Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. 14Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. 15Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen.
16Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. 17Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen.
18Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. 19Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp.
Alla som är rena får äta av köttet. 20Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. 21Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk.
22Herren talade till Mose:
23Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter - 24fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. 25Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. 26Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk.
28Herren talade till Mose:
29Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. 30Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. 31Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. 32Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. 33Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. 34Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna.
35Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled.
37Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, 38som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.
7:1 högheligt Se not till 2:3.
7:12 tackoffer Gemenskapsoffret kunde frambäras som ett tackoffer, löftesoffer (v. 16) eller frivilligt offer (v. 16). Gränserna mellan dessa olika slag av offer är oklara.
7:15 inget av det får lämnas kvar till morgonen Jfr bestämmelsen för påskoffret, 2 Mos 12:10. Bakgrunden till förbudet här är oklar.
7:16 löftesoffer, frivilligt offer Se not till 7:12.
7:23 inte äta fettet från nötboskap, får och getter Dessa djur användes som offerdjur och fettet tillföll då Herren; se not till 3:3 f.
7:26 inte äta blod Jfr 1 Mos 9:4, där blodet ses som bärare av liv.
STADGA FÖR PRÄSTER (kap. 8–10)
Aron och hans söner vigs till präster
8 1Herren talade till Mose:
2Ta med dig Aron och hans söner, dräkterna, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de båda baggarna och korgen med osyrat bröd 3och samla hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.
4Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid ingången till uppenbarelsetältet. 5Mose sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt." 6Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten. 7Han klädde på Aron tunikan, spände om honom bältet, satte på honom kåpan och hängde på honom efoden, som han fäste ihop och drog åt med skärpet. 8Och han satte på honom bröstväskan och lade urim och tummim i den. 9Vidare satte han på honom turbanen och fäste guldblomman, det heliga diademet, på dess framsida, så som Herren hade befallt Mose. 10Han tog smörjelseoljan och smorde boningen och det som fanns där, så att allt blev invigt. 11Han stänkte sju gånger av oljan på altaret och smorde det och alla dess tillbehör och likaså karet med dess ställ, så att de blev invigda. 12Och han hällde smörjelseolja på Arons huvud, han smorde och vigde honom.
13Mose lät nu Arons söner stiga fram. Han klädde på dem tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbonader, så som Herren hade befallt Mose.
14Han lät föra fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15Mose slaktade tjuren, tog blod på fingret och strök på vart och ett av altarets horn, så att altaret renades. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. Så invigde han altaret och bringade försoning åt det. 16Och Mose tog allt fettet kring inälvorna, stora leverloben och de båda njurarna med deras fett och brände detta på altaret. 17Men tjuren, dess hud, köttet och resten av inälvorna, brände han upp utanför lägret, så som Herren hade befallt Mose.
18Sedan förde han fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 19Mose slaktade baggen och stänkte dess blod runt om på altaret. 20Han styckade baggen och brände upp huvudet, köttstyckena och det feta; 21inälvor och fötter tvättade han med vatten. Så brände Mose hela baggen på altaret. Detta var ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
22Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23Mose slaktade baggen, tog lite blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24Han lät Arons söner stiga fram och strök blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår och stänkte resten av blodet runt om på altaret. 25Han tog fettet, fettsvansen, allt fettet kring inälvorna, stora leverloben, de båda njurarna med deras fett och högra låret. 26Och ur korgen med osyrat bröd, som stod inför Herren, tog han en osyrad kaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka och lade detta ovanpå fettstyckena och det högra låret. 27Allt detta överlämnade han till Aron och hans söner och lät dem lyfta upp det till ett offer inför Herren. 28Sedan fick Mose tillbaka det av dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren. 29Vidare tog han bringan och lyfte upp den till ett offer inför Herren; det var hans andel av prästvigningsbaggen, så som Herren hade befallt Mose. 30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Så invigde han Aron och hans kläder, liksom hans söner och deras kläder.
31Mose sade till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet; där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har blivit befalld: Aron och hans söner skall äta det. 32Men det som blir över av köttet eller av brödet skall ni bränna upp. 33Under sju dagar skall ni inte lämna ingången till uppenbarelsetältet, inte förrän era prästvigningsdagar är slut; sju dagar skall er prästvigning vara. 34Som det har skett i dag, så har Herren befallt att det skall ske också härefter, för att försoning skall ges åt er. 35Dag och natt i sju dygn skall ni stanna kvar vid ingången till uppenbarelsetältet och iaktta Herrens ordning, annars kommer ni att dö. Så har jag blivit befalld." 36Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
8:11 oljan För oljans användning vid invigning av föremål och människor se 2 Mos 30:23-30.
8:11 karet med dess ställ Kopparkaret där prästerna tvättade sig; se 2 Mos 30:18 ff.
8:15 Försoning.
Arons första offer
9 1På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 2Han sade till Aron: "Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3Säg till israeliterna: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer. 4Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer, att offra inför Herren, och dessutom ett matoffer, smort med olja, ty i dag kommer Herren att visa sig för er."
5Och de tog det som Mose hade sagt till om och förde fram det till uppenbarelsetältet. Hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herren. 6Mose sade: "Detta är vad Herren har befallt, och Herrens härlighet skall visa sig inför er." 7Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och brännoffer och bringa försoning åt dig själv och folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning åt dem, så som Herren har befallt."
8Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 9Arons söner höll fram blodet åt honom, och han doppade fingret i det och strök det på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10Och syndoffrets fett, njurarna och stora leverloben brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11Köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12Sedan slaktade han brännofferdjuret. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 13Och de räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 14Vidare tvättade han inälvor och fötter och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
15Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock, slaktade den och gav den som syndoffer, liksom det förra offerdjuret. 16Och han förde fram brännofferdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt. 17Han bar fram matoffret, tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18Som folkets gemenskapsoffer slaktade han tjuren och baggen. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret.
19Fettstyckena från tjuren och baggen, fettsvansen, fettet som täcker inälvorna, njurarna och stora leverloben, 20allt detta lade de ovanpå bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21Men bringorna och det högra låret lyfte Aron upp till ett offer inför Herren, så som Mose hade befallt. 22Aron sträckte ut sina händer över folket och välsignade det. Sedan steg han ner efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.
23Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet, och när de kom ut igen välsignade de folket. Då visade sig Herrens härlighet för hela folket. 24Eld gick ut från Herren, och den förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Hela folket såg detta, och alla jublade och kastade sig till marken.
Nadav och Avihu. Tillägg till offerlagarna
10 1Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt. 2Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 3Mose sade till Aron: "Det var om detta Herren sade:
Jag visar min helighet bland dem som är mig nära,
inför allt folket uppenbarar jag min härlighet."
Aron teg.
4Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. "Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret", sade han. 5Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Mose hade befallt.
6Mose sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar: "Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som förbrändes av Herren. 7Gå inte bort från ingången till uppenbarelsetältet så att ni dör, ty ni är smorda med Herrens olja." De gjorde som Mose befallde.
8Herren talade till Aron: 9Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, 10för att ni skall kunna skilja mellan heligt och icke heligt, rent och orent, 11och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.
12Mose sade till Aron och hans båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: "Hämta det matoffer som är kvar efter Herrens eldoffer, och ät det osyrat nära altaret. Det är högheligt, 13och ni skall äta det på helig plats. Det är din och dina söners andel av Herrens eldoffer. Så har jag blivit befalld. 14Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer skall ni äta på en ren plats, du själv och dina söner och döttrar, ty det har getts åt dig och dina söner som er andel av Israels gemenskapsoffer. 15Låret som skänks och bringan som lyfts upp till offer skall ni bära fram tillsammans med eldofferfettet och lyfta upp inför Herren. Det skall för all framtid vara din och dina söners andel, så som Herren har befallt."
16Mose letade efter syndofferbocken, men den var uppbränd. Då greps han av vrede mot Arons båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: 17"Varför har ni inte ätit syndoffret på helig plats? Det är ju högheligt. Herren gav det åt er för att ni skulle ta bort menighetens skuld och bringa försoning åt folket inför Herren. 18Dess blod bars inte in i helgedomen. Ni skulle ha ätit offerköttet på helig plats, så som jag har blivit befalld." 19Aron sade till Mose: "De har i dag burit fram sina syndoffer och brännoffer inför Herren, och ändå har detta drabbat mig. Om jag själv hade ätit syndoffret i dag, skulle det då ha varit efter Herrens vilja?" 20När Mose hörde detta lät han sig nöja.
10:1 otillåten eld Jfr not till 2 Mos 30:9.
10:3 Härlighet.
10:6 Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder Sorg.
10:16-20 Ett syndoffer skulle brännas helt om offerdjurets blod burits in i uppenbarelsetältet (6:30). Om blodet däremot inte burits in i tältet skulle prästerna äta av offret (6:26). Moses vrede gäller just denna detalj (v. 18).
RENHETSLAGAR (kap. 11–15)
Lagen om rena och orena djur
11 1Herren talade till Mose och Aron:
2Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får äta bland landdjuren: 3alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta. 4Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 5klippgrävlingen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 6haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 7svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. 8Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för er.
9Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. 10Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll - vare sig smådjur eller andra vattendjur - det skall gälla som något avskyvärt för er. 11Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. 12Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.
13Följande fåglar skall ni betrakta med avsky; de får inte ätas, de är något avskyvärt: örnen, lammgamen, grågamen, 14gladan, falkar av alla arter, 15korpar av alla arter, 16berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 17kattugglan, fiskuven, tornugglan, 18minervaugglan, pelikanen, smutsgamen, 19hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.
20Alla bevingade, fyrbenta smådjur skall gälla som något avskyvärt för er. 21Men av alla bevingade, fyrbenta smådjur får ni äta dem som utöver de andra benen har hoppben. 22Av dem får ni äta följande: vandringsgräshoppor, solamgräshoppor, hargolgräshoppor och hagavgräshoppor av alla arter. 23Alla andra bevingade smådjur som har fyra ben skall gälla som något avskyvärt för er.
24Följande djur blir ni orena av - den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 25och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen: 26alla djur som har klövar - men inte helt kluvna - och som inte idisslar skall gälla som orena för er. Den som rör vid dem blir oren. 27Alla fyrfotadjur som går på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 28och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. De skall gälla som orena för er.
29Av de smådjur som rör sig på marken skall ni hålla dessa för orena: vesslan, råttan, ödlor av alla arter, 30geckoödlan, koaödlan, letaaödlan, salamandern och kameleonten. 31Av alla smådjur skall dessa gälla som orena för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 32Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett träföremål eller ett klädesplagg eller något av skinn eller av säcktyg eller något annat bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara orent till kvällen. Sedan är det rent igen. 33Faller ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess innehåll orent. Kärlet skall ni krossa. 34All mat som annars kunde ätas men som kommit i beröring med vattnet blir oren, och all dryck som annars kunde drickas blir i ett sådant kärl oren. 35Allt som ett sådant dött djur faller på blir orent. Om det är en bakugn eller en härd, skall den rivas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 36Men en källa eller en cistern förblir ren. Endast den som rör vid det döda djuret blir oren. 37Faller djuret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 38men om säden har blivit fuktig och ett dött djur faller ner i den, skall säden gälla som oren för er.
39Om något av de landdjur som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 40Den som ätit av den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
41Alla smådjur som kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. 42Alla smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något avskyvärt. 43Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva blir orena! 44Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. 45Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
46Detta är lagen om landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i vattnet och om allt som kryper på marken. 47Så skall ni kunna skilja mellan orent och rent, mellan djur som får ätas och djur som inte får ätas.
11:2 djur som ni får äta Renhet.
11:5 klippgrävlingen Lever i flockar bland klipporna vid Jordan. Både klippgrävlingen (även kallad klippdassen) och haren (v. 6) beskrivs här som idisslare.
11:13-19 I flertalet fall är det svårt att avgöra vilken fågelart det rör sig om. Flera av de hebreiska benämningarna förekommer endast här. Mestadels tycks det röra sig om rovfåglar eller vadare. Fladdermusen (v. 19) räknas på grund av sin flygförmåga till fåglarna.
11:20 bevingade, fyrbenta smådjur Dvs. insekter. Beteckningen "fyrbenta" står för sättet att gå, dvs. inte upprätt.
11:22 vandringsgräshoppor ... hagavgräshoppor Vilka gräshoppsarter de hebreiska benämningarna avser är osäkert.
11:24 den som rör vid deras döda kroppar Renhet.
11:29 f. I några fall är det osäkert vilka arter de hebreiska benämningarna avser.
Rening efter barnsbörd
12 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. 3Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. 4Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut. 5Om hon föder en flicka, är hon oren i två veckor, som när hon har menstruation. Sedan skall hon vänta i 66 dagar under sin blödnings- och reningstid. 6När hennes reningstid för en son eller dotter är slut, skall hon komma med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva eller turturduva som syndoffer till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 7Prästen skall offra dem till Herren och bringa försoning åt henne, så att hon blir ren efter sitt blodflöde. Detta gäller för en kvinna som har fött barn, en pojke eller en flicka. 8Om hon inte har råd att offra ett lamm, skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor, en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen skall bringa försoning åt henne, så att hon blir ren.
12:3 skall pojkens förhud skäras bort Omskärelse.
Lagen om spetälska
13 1Herren talade till Mose och Aron:
2Om någon får en blemma, ett utslag eller en vit fläck på huden och det kan vara spetälska, skall han föras till prästen Aron eller någon av hans söner, prästerna. 3Prästen skall undersöka det angripna stället. Om behåringen har vitnat och stället ligger djupare än den omgivande huden, är det spetälska. När prästen ser detta, skall han förklara honom oren. 4Om fläcken är vit men inte ligger djupare än huden och behåringen inte har vitnat, skall prästen hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 5Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Finner prästen att det angripna stället är oförändrat och inte har brett ut sig, skall han hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 6Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom ännu en gång. Har då angreppet gått tillbaka och inte brett ut sig, skall prästen förklara honom ren; det var bara ett utslag. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren.
7Men om utslaget brer ut sig efter det att han visat sig för prästen för att bli förklarad ren, skall han ännu en gång visa sig för prästen. 8Prästen skall undersöka honom, och om han finner att utslaget har brett ut sig, skall han förklara honom oren; det är spetälska.
9Om någon har fått spetälska, skall han föras till prästen. 10Prästen skall undersöka honom. Om det då finns en vit blemma på huden, om behåringen har vitnat och om det bildats nytt kött i blemman, 11är det en bestående spetälska, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte isolera honom, ty han är oren.
12Om spetälskan bryter ut och, så vitt prästen kan se, täcker den sjuke från huvud till fot, 13skall prästen undersöka honom. Finner han att spetälskan täcker hela kroppen, skall han förklara den sjuke ren. När han blivit helt vit, är han ren. 14Men så snart nytt kött har bildats, är han oren. 15När prästen får se det nya köttet, skall han förklara honom oren. Det är nytt kött, han är oren, det är spetälska. 16Men om det nya köttet förändras och blir vitt, skall han gå till prästen, 17som skall undersöka honom. Om då det sjuka stället har vitnat, skall han förklara honom ren. Han är ren.
18Om någon får en hudinflammation och den läks, 19och det sedan uppstår en vit blemma eller en ljusröd fläck på det inflammerade stället, skall han visa sig för prästen, 20och prästen skall undersöka honom. Om fläcken då ligger djupare än huden och behåringen har vitnat, skall han förklara mannen oren. Spetälska har brutit ut på det inflammerade stället. 21Men om prästen vid undersökningen ser att behåringen inte vitnat, att fläcken inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla honom isolerad i sju dagar. 22Om den brer ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 23Men om fläcken är oförändrad och inte brer ut sig, är det ett ärr efter inflammationen, och prästen skall förklara honom ren.
24Om någon har fått ett brännsår på huden och den nya vävnaden visar sig som en ljusröd eller vit fläck, 25skall prästen undersöka honom. Om han då finner att behåringen har vitnat och att fläcken ligger djupare än huden, är det spetälska som brutit ut i brännsåret. Prästen skall förklara honom oren; det är spetälska. 26Men om prästen vid undersökningen ser att det inte finns något vitt hår på fläcken, att den inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla mannen isolerad i sju dagar. 27Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Om fläcken har brett ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 28Men om i stället fläcken är oförändrad och inte har brett ut sig, och om den har mist sin färg, är det bara ett märke efter brännsåret. Prästen skall förklara honom ren; det är ett ärr efter brännsåret.
29Om en man eller kvinna angrips av en sjukdom i hårbottnen eller under skägget, 30skall prästen undersöka det sjuka stället. Om det då ligger djupare än huden och det finns ljust, tunt hår där, skall prästen förklara honom oren. Det är skorv, spetälska i hår eller skägg. 31Om prästen vid undersökningen av det skorviga stället ser att det inte ligger djupare än huden men att det inte finns svart hår där, skall han hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 32Prästen skall undersöka den sjuke på den sjunde dagen. Om skorven inte har brett ut sig och det inte finns något ljust hår i den och den inte ligger djupare än huden, 33skall den sjuke raka sig men utan att vidröra skorven. Prästen skall sedan hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 34Den sjunde dagen skall prästen undersöka skorven. Om han finner att den inte har brett ut sig och inte ligger djupare än huden, skall han förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren. 35Men om skorven brer ut sig efter det att han förklarats ren, 36skall prästen undersöka honom. Om då skorven brett ut sig på huden, behöver prästen inte söka efter ljust hår. Han är oren. 37Men om prästen finner att skorven är oförändrad och att svart hår har vuxit i den, är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.
38Får en man eller kvinna fläckar, vita fläckar, på huden, 39skall prästen undersöka dem. Om då fläckarna är blekvita, är det ett ofarligt utslag som har uppkommit på huden. Han är ren.
40Om en man tappar håret på hjässan, är han flintskallig, men han är ren. 41Om han mister håret ovanför pannan, är han skallig, men han är ren. 42Men om det framträder en ljusröd fläck där han är skallig, vare sig det är upptill eller framtill, har spetälska brutit ut. 43Prästen skall undersöka honom, och om han finner en ljusröd blemma upptill eller framtill och det ser ut som spetälska, 44är mannen spetälsk. Han är oren, och prästen skall förklara honom oren. Hans huvud är angripet.
45För den som har fått spetälska gäller följande. Han skall gå med sönderrivna kläder och med hängande hår, dölja sitt skägg och ropa: "Oren, oren!" 46Så länge han har sjukdomen är han oren. Han är oren och skall bo för sig själv och ha sin bostad utanför lägret.
Spetälska på kläder
47Om spetälskemögel angriper ett klädesplagg av ull eller lin, 48eller något som är vävt eller virkat av lin eller ull, eller ett skinn eller något som är tillverkat av skinn, 49och fläckarna är grönaktiga eller rödaktiga - vare sig det är på klädesplagget, skinnet, det vävda och virkade eller på det som är gjort av skinn - då är det ett mögelangrepp och skall visas upp för prästen. 50Prästen skall undersöka det angripna plagget och hålla det inlåst i sju dagar. 51Den sjunde dagen skall han undersöka det igen. Har angreppet brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på skinnet, vad man än har gjort av det, är det ett elakartat mögelangrepp. Det som angripits är orent. 52Han skall bränna det, vare sig det är ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat av ull eller lin, eller är gjort av skinn, vad det än må vara som har angripits, ty det är ett elakartat mögel. Det skall brännas upp.
53Men om prästen vid sin undersökning finner att möglet inte har brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på det som är gjort av skinn, 54skall prästen låta tvätta det som angripits och hålla det inlåst i ytterligare sju dagar. 55Sedan det tvättats skall prästen undersöka det angripna stället. Om det fortfarande inte har förändrats och möglet inte har brett ut sig, är det orent. Du skall bränna upp det. Det är röta, på vilken sida det än uppträder. 56Men om prästen vid sin undersökning finner att angreppet gått tillbaka efter tvätten, skall han riva bort mögelstället från klädesplagget eller skinnet eller det som är vävt eller virkat. 57Visar sig möglet åter på klädesplagget eller det som är vävt eller virkat eller det som är gjort av skinn, har det spritt sig. Du skall bränna upp det som är angripet. 58Om fläckarna på ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat eller något av skinn går bort när det tvättas, skall det tvättas en gång till. Sedan är det rent.
59Detta är lagen om mögelangrepp på kläder av ull eller lin, på det som är vävt eller virkat och på det som är gjort av skinn. Efter denna lag skall de förklaras rena eller orena.
13:2 Spetälska.
13:3 förklara honom oren Renhet.
13:10 bildats nytt kött Dvs. att det bildats öppna sår eller att huden är inflammerad.
13:13 blivit helt vit, ren Att helt vitfärgad hud inte medför orenhet kan förklaras med att huden trots sjukdomen är oskadd, dvs. saknar öppna sår och inflammerade ställen. Den vitfärgade huden är emellertid tecknet på att en person drabbats av spetälska; jfr 4 Mos 12:9 ff.; 2 Kung 5:27.
13:45 sönderrivna kläder ... skägg Sorg.
13:47 spetälskemögel Sjukliga förändringar i huden (13:1‑46) och mögelangrepp i ytskiktet på kläder (13:47‑59) och byggnader (14:33‑57) hänförs ur renhetssynpunkt till samma kategori. Spetälska.
Rening efter spetälska
14 1Herren talade till Mose:
2Detta är den lag som gäller när en spetälsk skall förklaras ren. Man skall föra honom till prästen, 3som möter utanför lägret. Prästen skall undersöka den sjuke. Om spetälskan då är botad, 4skall prästen låta hämta två levande, rena fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop åt den som skall förklaras ren. 5Prästen skall låta slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. 6Och han skall ta den levande fågeln och cederträt, den karmosinröda ullen och isopen och doppa alltsammans, också den levande fågeln, i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet. 7Sju gånger skall han stänka på den som skall förklaras ren från spetälskan. Därefter skall han förklara honom ren, och sedan skall han låta den levande fågeln flyga sin väg, ut i det fria. 8Den renade skall tvätta sina kläder, raka av allt håret och bada. Så blir han ren och får sedan komma in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar. 9Den sjunde dagen skall han raka av sig håret, skägget och ögonbrynen; allt sitt hår skall han raka av. Han skall tvätta sina kläder och bada; så blir han ren.
10Den åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön. Dessutom skall han ta tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja. 11Prästen som förrättar reningen skall föra fram den som skall renas och offergåvorna till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 12Och prästen skall ta det ena lammet och offra det som skuldoffer tillsammans med oljan. Han skall lyfta upp detta till ett offer inför Herren. 13Lammet skall slaktas på det ställe där syndoffer- och brännofferdjuren slaktas, på helig plats. Ty liksom syndoffret tillhör skuldoffret prästen, det är högheligt. 14Och prästen skall ta blod från skuldoffret och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 15Sedan skall prästen ta av oljan och hälla i sin vänstra hand, 16doppa höger pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka lite av oljan med fingret sju gånger inför Herren. 17Av oljan som är kvar i hans hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 18Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 19Sedan skall prästen offra syndoffret och bringa försoning åt den som skall renas från sin orenhet. Därefter skall han slakta brännofferdjuret 20och offra det och matoffret på altaret. Prästen skall bringa försoning åt honom, så att han blir ren.
21Men om det är en fattig man, som inte har råd till detta, skall han ta ett lamm till skuldoffer, som skall lyftas upp till försoning för honom. Dessutom skall han ta en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja, 22två turturduvor eller två andra duvor, beroende på vad han har råd med. Den ena skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer. 23Den åttonde dagen av sin rening skall han föra detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 24Och prästen skall ta skuldofferlammet tillsammans med oljan och lyfta upp det till ett offer inför Herren. 25Skuldofferlammet skall slaktas, och prästen skall ta blod från det och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 26Sedan skall prästen hälla olja i sin vänstra hand 27och med höger pekfinger stänka lite av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför Herren. 28Av oljan som han har i sin hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 29Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 30Sedan skall han bära fram den ena av turturduvorna eller av de andra duvorna, beroende på vad han har råd med, 31till syndoffer och den andra till brännoffer, och tillsammans med dem matoffret. Så skall prästen bringa försoning åt den som renas inför Herren. 32Detta är lagen om hur den som har begränsade tillgångar och som har drabbats av spetälska skall bli ren.
Spetälska på hus
33Herren talade till Mose och Aron:
34När ni kommer in i Kanaan, som jag skall ge er som egendom, och jag låter spetälskemögel angripa ett hus i detta ert land, 35skall husets ägare gå till prästen. Han skall säga att det ser ut som om hans hus blivit angripet. 36Då skall prästen låta tömma huset före besiktningen, så att inte allt som finns i huset blir orent. Därefter skall han gå in och se på huset. 37Finner han då att fläckarna på väggarna är grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som ser ut att ligga djupare än väggytan, 38skall han gå ut ur huset, stanna vid dörren och stänga huset för sju dagar. 39Den sjunde dagen skall prästen komma tillbaka, och om han då finner att möglet på husväggarna har spritt sig, 40skall han låta riva loss de angripna stenarna och kasta dem på en oren plats utanför staden. 41Man skall skrapa hela huset invändigt och slänga den avskrapade putsen på en oren plats utanför staden. 42Sedan skall man ta andra stenar och sätta in på de gamlas ställe och putsa huset med ny lera.
43Om möglet på huset kommer tillbaka sedan man tagit ut stenarna och sedan man skrapat huset och putsat det, 44skall prästen komma och se på det. Om han då finner att fläckarna har spritt sig, är det ett elakartat mögel på huset. Det är orent. 45Huset skall rivas och stenar, trävirke och puts föras till en oren plats utanför staden.
46Den som går in i huset medan det är stängt blir oren till kvällen. 47Den som ligger i huset skall tvätta sina kläder och den som äter i huset likaså.
48Men finner prästen när han kommer att fläckarna inte har spritt sig sedan huset blivit putsat, skall han förklara det rent. Angreppet är då hejdat. 49För att rena huset skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop. 50Den ena fågeln skall han slakta över ett lerkärl med friskt vatten. 51Sedan skall han ta cederträt, isopen, den karmosinröda ullen och den levande fågeln och doppa alltsammans i blodet från den slaktade fågeln och i det friska vattnet och stänka sju gånger på huset. 52När han renat huset med fågelns blod, det friska vattnet, den levande fågeln, cederträt, isopen och den karmosinröda ullen, 53skall han låta den levande fågeln flyga ut ur staden, ut i det fria. Så skall han bringa försoning åt huset, så att det blir rent.
54Denna lag gäller vid varje angrepp av spetälska och vid skorv, 55mögel på kläder och hus, 56blemmor, utslag och vita fläckar, 57för att man skall kunna avgöra när något är orent och när det är rent. Detta är lagen om spetälska.
14:4 rena fåglar Se bestämmelserna i 11:13‑19.
14:10 log Mått.
14:31 till syndoffer Med Septuaginta och Peshitta; MT har "det som han har råd med, till syndoffer".
14:34 Se not till 13:47.
Lagen om orena flytningar
15 1Herren talade till Mose och Aron:
2Säg till israeliterna: Om en man har en flytning ur lemmen, är det en oren flytning. 3Så här förhåller det sig med sådan orenhet genom flytning:
Så länge flytningen pågår är mannen oren, vare sig lemmen släpper fram flytningen eller är tilltäppt. I båda fallen består hans orenhet. 4Allt han ligger på och allt han sitter på blir orent. 5Den som rör vid hans bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 6Den som sitter på något som mannen med flytningen suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 7Den som rör vid mannen med flytningen skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 8Om mannen med flytningen spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 9Allt som mannen med flytningen sitter på när han rider blir orent, 10och den som rör vid något som befunnit sig under honom är oren till kvällen, och den som bär på något sådant skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 11Om mannen med flytningen rör vid någon utan att först skölja av händerna, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 12Om mannen med flytningen rör vid ett lerkärl, skall det slås sönder. Träkärl däremot skall sköljas av.
13När mannen renas efter flytningen, skall han låta det gå sju dagar medan han renas. Sedan skall han tvätta sina kläder och bada i friskt vatten. Då är han ren. 14Den åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två andra duvor och komma inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, och ge dem till prästen. 15Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt honom för hans flytning.
16Om en man har haft sädesavgång, skall han bada och är oren till kvällen. 17Alla klädesplagg och allt av skinn som hans säd har kommit på skall tvättas och är orent till kvällen. 18Om en man har samlag med en kvinna och får sädesuttömning, skall de bada och är orena till kvällen.
19När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. 20Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent. 21Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 22Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 23Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. 24Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent.
25Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. 26Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. 27Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.
28När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren. 29Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 30Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren.
31Ni skall hålla israeliterna fria från orenhet, så att de inte dör genom den, genom att de orenar min boning som står mitt ibland dem.
32Detta är lagen om män som har flytning eller sädesuttömning som medför orenhet, 33om kvinnor som har menstruation, om vem det vara må, man eller kvinna, som har en flytning och om män som har samlag med orena kvinnor.
15:3 Så länge flytningen pågår ... I båda fallen Med den samaritanska texten och Septuaginta; orden saknas i MT.
Den stora försoningsdagen
16 1Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren.
2Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock.
3Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel.
11Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket.
16Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen.
När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.
20När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.
23Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.
29Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.
32Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen.
34Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder.
Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.
16:2 helgedomen Se not till v. 16.
16:2 locket Se not till 2 Mos 25:17.
16:2 molnet Se not till v. 13.
16:8 Asasel Namn på en ökendemon eller beteckning på ett stup där syndabocken störtades ner. Demon.
16:13 ett moln av rökelse döljer locket på arken Herren tronade ovanför arken. Molnet hindrade prästen från att se Herren, något som innebar livsfara (2 Mos 33:20; jfr v. 2).
16:16 helgedomen, uppenbarelsetältet Helgedomen avser här det innersta rummet i boningen (innanför förhänget, se v. 2), medan uppenbarelsetältet betecknar boningens yttre del (utanför förhänget); jfr v. 33, där man skiljer mellan "det allra heligaste" och "uppenbarelsetältet". En äldre tradition skilde mellan den mer kostbara tälthelgedom som beskrivs i 2 Mos 26 och det enklare tält som Mose reste för sina egna möten med Herren (2 Mos 33:7‑11); jfr not till 4 Mos 12:4.
HELIGHETSLAGAR (kap. 17–26)
17 1Herren talade till Mose:
2Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Detta är vad Herren har befallt.
3Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4utan att först föra djuret fram till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför hans boning, skall det tillräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk. 5Därför skall israeliterna föra sina offerdjur, som de hittills slaktat på öppna fältet, fram inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Sedan skall de slakta dem som gemenskapsoffer åt Herren. 6Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet. Fettet skall han bränna till en lukt som gör Herren nöjd. 7De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande.
8Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer 9utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren - den mannen skall utstötas ur sitt folk. 10Om någon av israeliterna eller invandrarna äter något med blod i, skall jag vända mig mot den som gjort det och utstöta honom ur hans folk. 11Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet. 12Därför har jag sagt till israeliterna att ingen av dem får äta något med blod i. Inte heller en invandrare får göra det. 13Om någon av israeliterna eller invandrarna under jakt fäller ett djur eller en fågel som får ätas, skall han tappa ut dess blod och täcka över det med jord. 14Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.
15Var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen; sedan är han ren. 16Men om han inte tvättar sina kläder och badar, drar han skuld över sig.
17:3-9 Bestämmelserna härrör från en tid då slakt betraktades som en helig handling och därför måste ske vid en helgedom; jfr not till 5 Mos 12:15. Kanske ville man på så sätt förhindra avgudakult; jfr v. 7.
17:7 bockdemoner Se not till Jes 13:21.
17:10 med blod i Se not till 7:26.
Lagar om könsumgänge
18 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud. 3Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder. 4Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem. Jag är Herren, er Gud. 5Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem. Jag är Herren.
6Ingen får närma sig någon som är av hans eget kött och blod för att lägra henne. Jag är Herren. 7Ingen får skända sin far genom att lägra sin mor; hon är din mor, du får inte lägra henne. 8Du får inte lägra din fars hustru; då skändar du din far. 9Du får inte lägra din syster, som har samma far eller mor som du, vare sig hon är född inom eller utom hemmet. 10Du får inte lägra din sondotter eller dotterdotter; då skändar du ditt eget kött och blod. 11Du får inte lägra en dotter till din fars hustru; hon tillhör din fars släkt, hon är din syster. 12Du får inte lägra din fars syster; hon är av din fars kött och blod. 13Du får inte lägra din mors syster; hon är av din mors kött och blod. 14Du får inte lägra din farbrors hustru; henne får du inte komma nära, hon är din faster. 15Du får inte lägra din svärdotter; hon är din sons hustru, henne får du inte lägra. 16Du får inte lägra din svägerska; då skändar du din bror. 17Du får inte lägra en kvinna och hennes dotter, inte heller lägra hennes sondotter eller dotterdotter; de är av samma kött och blod, det vore en skam. 18Du får inte ta din hustrus syster till bihustru och lägra henne under din hustrus livstid.
19Du får inte närma dig en kvinna för att lägra henne när hon har menstruation och är oren. 20Du får inte ha samlag med hustrun till en landsman; du blir oren genom henne. 21Du får inte överlämna något av dina barn till Molok. Du får inte vanhelga din Guds namn; jag är Herren. 22Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt. 23Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det. En kvinna får inte ställa sig framför ett djur för att para sig med det; det är något vämjeligt.
24Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er. 25Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare. 26Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare. 27Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent. 28Låt inte landet utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er. 29Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk. 30Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.
18:3 deras seder Handlingar som GT tar avstånd från, t.ex. sexuella aktiviteter med inslag av incest, homosexualitet och tidelag, beskrivs som kännetecknande för de omgivande folkens kultur och kult.
18:9 inte lägra din syster Jfr not till 1 Mos 20:12.
Helighetsregler för israeliterna
19 1Herren talade till Mose:
2Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. 3Var och en av er skall vörda sin mor och sin far och hålla mina sabbater. Jag är Herren, er Gud. 4Vänd er inte till avgudarna. Gjut inga gudabilder åt er. Jag är Herren, er Gud.
5När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 6Det skall ätas samma dag ni offrar eller dagen därpå. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp. 7Om någon äter av det på tredje dagen, är det något vederstyggligt, och Herren finner inte behag i offret. 8Den som då äter av det drar skuld över sig, ty han har vanhelgat det som var helgat åt Herren. Han skall utstötas ur sitt folk.
9När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. 10Du skall inte göra någon efterskörd i din vingård, inte heller plocka upp nerfallna druvor. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.
11Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra. 12Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren. 13Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. 14Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
15Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. 16Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. 17Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. 18Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
19Mina stadgar skall ni hålla. Du skall inte låta två djur av olika slag i din boskap para sig. Du skall inte så två slags säd i din åker. Du skall inte bära kläder som är vävda av två slags garn.
20Om en man ligger med en kvinna och hon är en slavinna som är bestämd för en annan man men ännu inte har friköpts eller frigetts, skall han betala skadestånd. De skall inte dödas, ty hon var inte frigiven, 21men mannen skall föra fram ett skuldoffer inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, en skuldofferbagge. 22Prästen skall inför Herren bringa försoning åt honom med skuldofferbaggen för den synd han har begått, och han skall få förlåtelse för den synd han har begått.
23När ni kommer in i landet och planterar alla sorters fruktträd, skall ni lämna deras första frukt orörd. Under tre år skall deras frukt vara förbjuden och inte ätas, 24och under det fjärde året skall all deras frukt helgas åt Herren under tacksägelser. 25Först under det femte året skall ni äta deras frukt och får då så mycket större avkastning. Jag är Herren, er Gud.
26Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning. 27Ni skall inte klippa håret vid tinningarna, inte kapa av skägget 28och inte rista några märken på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni tatuera er. Jag är Herren.
29Du får inte vanhelga din dotter genom att låta henne prostituera sig. Då fylls hela landet av otukt och skam. 30Mina sabbater skall ni hålla, och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren. 31Vänd er inte till de dödas andar, och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud. 32Du skall resa dig upp för ett grått huvud och hedra den gamle. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
33Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
35Ni skall inte handla orätt när ni dömer om längdmått, vikt och rymdmått. 36Riktig våg, riktiga vikter, riktigt efamått och riktigt hinmått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten. 37Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Jag är Herren.
19:14 inte förbanna en döv En förbannelse drabbar i och med att den har uttalats. En döv person har ingen möjlighet att förebygga en sådan fara och är därför i samma situation som en blind som möter ett hinder.
19:18 din nästa Avser i första hand en landsman, men i v. 34 innefattas invandraren i budet.
19:20 skall han betala skadestånd Grundtextens innebörd osäker.
19:23 lämna ... orörd Ordagrant "lämna oomskuren"; Omskärelse.
19:27 f. Uttryck för sorg som tillämpats i äldre tid (se t.ex. Jes 22:12; Jer 41:5; Am 8:10) förbjuds här, troligen därför att de uppfattats som hedniska. Sorg.
Förbjudna kulter
20 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: Varje israelit och varje invandrare i Israel som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden; folket i landet skall stena honom. 3Jag skall vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av sina barn till Molok, orenade mitt tempel och vanhelgade mitt heliga namn. 4Men om folket i landet skulle blunda för att en man ger något av sina barn till Molok och inte döda honom, 5skall jag vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans efterföljd är otrogna med Molok. 6Och om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk.
Straffbestämmelser, särskilt för otukt
7Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud. 8Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.
9Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen.
10Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. 11Om en man ligger med sin fars hustru, skändar han sin far. De skall båda straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 12Om en man ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden; de har gjort något vämjeligt, skulden för deras död är deras egen. 13Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 14Om en man tar både en kvinna och hennes mor till hustru, är det en skändlighet. Man skall bränna både honom och dem; något skändligt får inte finnas bland er.
15Om en man har könsumgänge med ett djur, skall han straffas med döden. Djuret skall ni också döda. 16Om en kvinna närmar sig ett djur och parar sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
17Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig. 18Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. 19Du får inte lägra din mors syster eller din fars syster, ty den som gör så vanärar sitt eget kött och blod, och de drar skuld över sig. 20Den som ligger med sin farbrors hustru skändar sin farbror. De drar synd över sig och skall dö barnlösa. 21Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa.
22Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Annars utspys ni ur landet, det land som jag vill föra er till och låta er bo i. 23Ni skall inte ta efter sederna hos det folk som jag driver undan för er. De gjorde alla dessa skändligheter, och jag fick avsky för dem. 24Därför sade jag till er: Ni skall ta deras land i besittning, ty jag skall ge det åt er som er egendom, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk. 25Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er. 26Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
27En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen.
20:2 Molok.
Helighetsregler för prästerna
21 1Herren sade till Mose:
Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, 2om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son, dotter, bror 3eller en syster som var oskuld, som aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes skull får han orena sig. 4Han får inte ådra sig orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han blir ohelig.
5Prästerna får inte raka någon del av sitt huvud, inte heller klippa av skägget eller rista märken på sin kropp. 6De skall vara helgade åt sin Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste därför vara heliga.
7En präst får inte ta en prostituerad eller en vanärad kvinna till hustru, inte heller en kvinna som förskjutits av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. 8Och du skall hålla honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig. 9Om dottern till en präst vanhelgar sig genom prostitution, vanhelgar hon sin far. Hon skall brännas.
10Den präst som är främst bland sina ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva sönder sina kläder. 11Han får inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får han bli oren. 12Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.
13Han skall ta till hustru en kvinna som är orörd. 14En änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en orörd kvinna ur sitt eget folk, 15så att han inte vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är Herren som helgar honom.
16Herren talade till Mose:
17Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i kommande släktled som har ett lyte får träda fram och offra sin Guds mat. 18Ingen som har ett lyte får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem 19eller har brutit foten eller handen 20eller är puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat eller har skabb eller revorm eller har skadade testiklar. 21Om någon av prästen Arons efterkommande har ett lyte, får han inte träda fram för att offra Herrens eldoffer; har han ett lyte, får han inte träda fram för att offra sin Guds mat. 22Han får äta av sin Guds mat, både det högheliga och det heliga, 23men eftersom han har ett lyte, får han inte gå in till förhänget, inte heller träda fram till altaret, för att inte min helgedom skall vanhelgas. Jag är Herren som helgar dem.
24Så talade Mose till Aron och hans söner och till alla israeliterna.
21:4 genom en gift kvinna Rättelse; MT obegriplig.
21:10 främst bland sina ämbetsbröder Se not till 4:3.
21:10 får inte ... riva sönder sina kläder Prästen skall inte iaktta de sedvanliga sorgebruken; Sorg.
21:18 ff. De hebreiska ordens betydelse är i flera fall osäker.
21:22 det högheliga Se not till 2:3.
Prästerna och offren
22 1Herren talade till Mose:
2Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. 3Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
4Om någon av Arons efterkommande har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom en död kropp och den som har haft sädesuttömning 5och likaså den som har rört vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 6Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat. 7Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. 8Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 9De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem.
10Ingen obehörig får äta av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga, 11men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 12Om dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. 13Men om dottern till en präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta av den. 14Om någon oavsiktligt äter av det heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en femtedel. 15Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren 16och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem.
Offrens beskaffenhet
17Herren talade till Mose:
18Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, 19måste det, för att behaga honom, vara ett felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. 20Ni får inte offra något djur med fel, ett sådant blir inte till behag.
21Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel på det. 22Det som är blint eller brutet eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. 23En tjur eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. 24Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 25och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva.
26Herren talade till Mose:
27När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. 28Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. 29När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 30Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är Herren.
31Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32Ni får inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren som helgar er 33och som har fört er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.
22:10 obehörig Den som inte tillhör en prästsläkt. Enligt kap. 6‑7 fick endast manliga släktingar till prästerna äta av offren, men rättigheten är här (v. 10‑13) utsträckt till att gälla alla medlemmar i prästens familj; jfr även 4 Mos 18:11.
22:22 vårtor Det hebreiska ordets betydelse osäker.
22:28 slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge Möjligen anspelning på ett kultiskt bruk hos Israels grannfolk; jfr 2 Mos 23:19 med not.
Israels årliga högtider
23 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande:
3Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila för helig sammankomst, och då får ni inte utföra något arbete. Det är en Herrens sabbat, var ni än bor.
4Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider. 5I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 6Och på femtonde dagen i samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 7Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 8I sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.
9Herren talade till Mose:
10Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. 12Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 13Det tillhörande matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts hin. 14Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.
15Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. 17Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 18Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 19Sedan skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.
22När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.
23Herren talade till Mose:
24Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. 25Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren.
26Herren talade till Mose:
27På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.
33Herren talade till Mose:
34Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest, som varar i en vecka. 35Den första dagen är det en helig sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 36Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några sysslor.
37Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 38Därtill kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla frivilliga offer som ni ger åt Herren.
39På femtonde dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 40Och på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju dagar. 41Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 43för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
44Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.
23:3 Sabbat.
23:5 mellan skymning och mörker Grundtextens innebörd osäker.
23:6 det osyrade brödets högtid Denna högtid, som tidigt smälte samman med påsken, har här kvar sin ursprungliga karaktär av skördehögtid. Den markerar skördeperiodens början (v. 6‑14).
23:15 sju fulla veckor Pingsten, eller veckohögtiden, inleds femtio dagar efter påsk (v. 16) och markerar skördeperiodens slut; Högtider.
23:21 Helig Rättelse; ordet saknas i MT.
23:24 I sjunde månaden ... en helig sammankomst Denna högtid, som infaller på hösten, är nu det judiska årets nyårsdag. I GT infaller nyåret på våren, men det finns spår av en äldre tideräkning med nyår på hösten.
23:27 försoningsdagen För ritualen vid försoningsdagen se kap. 16.
23:37 dryckesoffer Offer.
Lampstället och skådebröden
24 1Herren talade till Mose:
2Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 3Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. 4Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.
5Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. 6Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. 7Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. 8Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. 9De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.
Hädelse bestraffas
10Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, 11och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.
13Herren talade till Mose:
14Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.
15Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 16Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.
17Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. 18Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. 19Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: 20bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. 21Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. 22En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.
23Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.
24:2 lampstället Se 2 Mos 25:31‑40.
24:5 tolv kakor Skådebröden; se 2 Mos 25:30 med not.
24:11 Namnet Dvs. det heliga gudsnamnet; Namn.
24:20 bruten lem ... tand för tand Se not till 2 Mos 21:23 ff.
Sabbatsåret
25 1Herren talade till Mose på Sinaiberget:
2Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 3I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.
Friåret
8Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.
13Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 14Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 15Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 16Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. 17Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 18Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 19Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 20Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, 21skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 22Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.
Inlösningsrätt
23Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24För all jord som blir er måste ni medge återköp. 25Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.
29Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret.
31Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.
35Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 36Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.
39Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 41Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 44Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.
47Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 50Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 54Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
25:8 Sabbatsår.
25:23 främlingar och gäster hos mig Se not till Ps 39:13.
25:25 skyldeman Grundtextens ord betecknar en släkting med rättighet eller skyldighet att inlösa egendom till en anhörig som blivit utfattig eller avlidit; jfr v. 47‑49. Familj.
25:32 leviternas städer Se Jos 21:9‑42; 1 Krön 6:54‑81.
25:33 Grundtextens innebörd osäker.
Löften och varningar
26 1Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. 2Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren.
3Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, 4skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. 5Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet.
6Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. 7Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; 8fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd.
9Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. 10Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya.
11Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. 12Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. 13Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud.
14Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud, 15om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, 16då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. 17Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er.
18Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder 19och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, 20så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt.
21Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. 22Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.
23Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, 24skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. 25Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. 26Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta.
27Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, 28kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. 29Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. 30Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. 31Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. 32Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. 33Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. 34Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. 35Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. 36De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. 37De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. 38Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. 39De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de.
40Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig, 41så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, 42och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. 43Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. 44Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. 45Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.
46Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.
26:1 bildsten Kan avse en gränssten med attribut som kännetecknar en viss gud. Sådana stenar är kända från Mesopotamien.
26:30 avgudapålar Ashera.
26:41 förstockelse Omskärelse.
26:46 Versen är en avslutningsformel. Kap. 27 tycks vara ett senare tillägg.
Friköp av gåvor till Herren
27 1Herren talade till Mose:
2Säg till israeliterna: Om någon skall uppfylla ett högtidligt löfte till Herren, som medför värdering av människor, 3är värdet för en man mellan tjugo och sextio år 50 siklar silver efter tempelvikt. 4Gäller det en kvinna, är värdet 30 siklar. 5Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år, är värdet för en man 20 siklar och för en kvinna 10 siklar. 6Gäller det någon som är mellan en månad och fem år, är värdet för en pojke 5 siklar och för en flicka 3 siklar silver. 7Gäller det någon som är sextio år eller däröver, är värdet för en man 15 siklar och för en kvinna 10 siklar. 8Om någon är så fattig att han inte kan betala fulla värdet, skall man ställa honom inför prästen, som bestämmer vad han skall betala. Prästen skall bestämma värdet efter betalningsförmågan hos den som avlagt löftet.
9Gäller det sådana djur som kan ges som offer åt Herren, skall varje djur man ger till Herren vara heligt. 10Man får inte ersätta det eller byta ut det, bättre mot sämre eller sämre mot bättre. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. 11Gäller det däremot ett orent djur som inte kan offras åt Herren, skall man ställa djuret inför prästen, 12och prästen skall bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall gälla. 13Men om man vill friköpa djuret, skall värdet ökas med en femtedel.
14Om någon vill helga sitt hus åt Herren, skall prästen bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall stå fast. 15Men om den som har helgat sitt hus vill köpa tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel. Då blir det hans.
16Om någon vill helga en av sina ärvda åkrar åt Herren, skall värdet bestämmas efter hur mycket utsäde som kan sås på den: en homer korn skall svara mot 50 siklar silver. 17Om han helgar sin åker redan under friåret, skall den behålla sitt fastställda värde. 18Men om han helgar sin åker efter friåret, skall prästen beräkna värdet efter det antal år som återstår till nästa friår: värdet minskas i förhållande till detta. 19Om den som har helgat åkern vill köpa tillbaka den, skall värdet ökas med en femtedel. Då återgår den till honom. 20Om han inte köper tillbaka åkern utan den säljs till en annan, får den sedan inte återköpas. 21När åkern frånträds under friåret, skall den vara helgad åt Herren, liksom en åker som vigts åt Herren; den blir prästens egendom.
22Om någon vill helga åt Herren en åker som han har köpt, en som inte tillhör hans ärvda egendom, 23skall prästen räkna ut värdet efter den tid som återstår till nästa friår, och mannen skall betala pengarna samma dag; de är helgade åt Herren. 24Under friåret skall åkern återgå till den som sålde den, den hör ju till hans ärvda jord. 25All värdering skall ske efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel.
26Det som är förstfött bland boskapen och som tillhör Herren redan genom att vara förstfött får ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det Herren. 27Gäller det ett orent djur skall det friköpas efter fastställt värde med tillägg av en femtedel. Om det inte friköps, skall det säljas efter fastställt värde. 28Gäller det något som är förverkat till Herren, något som en man vigt åt Herren av sin egendom, vare sig det är en människa eller ett boskapsdjur eller en ärvd åker - inget av detta får säljas eller friköpas. Allt som har förverkats till Herren är högheligt och tillhör Herren. 29Man får inte friköpa en människa som har förverkats till Herren; hon måste dödas.
30Tiondet av jorden, både jordens gröda och trädens frukt, tillhör Herren, det är helgat åt Herren. 31Om någon vill köpa tillbaka något av sitt tionde, skall han lägga till en femtedel av värdet. 32Gäller det tionde av nötboskap eller får, allt som vallas av herdar, skall vart tionde djur vara helgat åt Herren. 33Man får inte undersöka om det är bra eller dåligt, och man får inte byta ut det. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. Det får inte köpas tillbaka.
34Dessa är de bud som Herren gav israeliterna på Sinaiberget genom Mose.
27:2-8 Löftet att skänka Herren en människa innebar att hon i hela sitt liv skulle göra tjänst vid Herrens helgedom; se 1 Sam 1:28. Med tiden ändrades bestämmelsen så att tjänsten kunde ersättas med ett penningbelopp till helgedomen.
27:3 50 siklar silver efter tempelvikt Mynt och vikt.
27:16 homer Mått.
27:17 friår Se 25:8‑22; Sabbatsår.
27:25 gera Mynt och vikt.
27:28 förverkat till Herren Förintelse.
27:34 Dessa är de bud Sammanfattningen avser hela 3 Mos; jfr 4 Mos 36:13.
Till Andra Moseboken
Till Fjärde Moseboken