Bibeln
Apokryferna
Jesus Syraks vishet
Den grekiske översättarens företal
1 0Många värdefulla gåvor har kommit oss till del genom lagen och profeterna och deras efterföljare, och Israel är därför värt att berömmas för sin bildning och vishet. Det är emellertid angeläget inte bara att de som läser dessa skrifter själva ökar sin kunskap utan också att de genom sin lärdomssträvan kan bli till nytta för sin omgivning både i tal och i skrift. Min farfar Jesus, som länge hade ägnat sig åt studiet av lagen, profeterna och de andra fäderneärvda skrifterna och blivit utomordentligt förtrogen med dem, kände sig därför manad att lämna ett eget bidrag till bildnings- och vishetslitteraturen, för att de som strävar efter lärdom skulle göra ännu större framsteg i lagens efterföljd genom att ta del av även detta arbete.
Jag vill nu be läsaren att vara välvillig och uppmärksam och att visa överseende om en eller annan formulering kan förefalla misslyckad, trots den möda som är nedlagd på översättningen. Ty denna bok, som ursprungligen avfattades på hebreiska, kan inte ge samma intryck när den översätts till ett annat språk. Inte bara den utan också själva lagen, profetiorna och de andra skrifterna ter sig åtskilligt annorlunda i sin ursprungliga form.
När jag kom till Egypten under kung Euergetes trettioåttonde regeringsår och slog mig ner där för en tid, mötte jag en icke obetydlig grad av bildning och fann det då ytterst angeläget att själv visa iver och flit genom att översätta denna bok. Under den tid som sedan gått har jag brukat mycken omsorg och skicklighet på att göra boken färdig, för att kunna ge ut den till nytta också för dem i främmande land som strävar efter lärdom och som redan har inrättat sina liv i enlighet med lagen.
Vishetens ursprung
1All vishet kommer från Herren
och finns hos honom för evigt.
2Vem kan räkna havets sandkorn,
regnets droppar och evighetens dagar?
3Vem kan utforska himlens höjd,
jordens vidd och havets djup?
4Före allt annat skapades visheten;
tanke och insikt finns till av evighet.
6För vem har vishetens rot blivit röjd?
Vem känner dess sinnrika planer?
8En enda är vis. Väldig och fruktansvärd
sitter han på sin tron: Herren.
9Han själv skapade visheten och såg på den,
mätte den och utgöt den över alla sina verk.
10Allt som lever har fått del av hans gåva,
i rikt mått har den skänkts åt dem som älskar honom.
Vishet och gudsfruktan
11Gudsfruktan är en ära och en berömmelse,
en lycka och en festglädjens krans.
12Gudsfruktan fyller hjärtat med fröjd,
ger lust och glädje och ett långt liv.
13Den som fruktar Herren får ett gott slut,
och på sin dödsdag blir han välsignad.
14Vishetens början är att frukta Herren,
och hon skapades hos de trogna redan i moderlivet.
15Hos människor har hon byggt sitt bo, en evig grundval,
och åt deras avkomma skall hon ges i förvar.
16Vishetens fullhet är att frukta Herren,
hon mättar de trogna med sina frukter.
17Hon fyller deras hus med begärliga ting
och förråden med vad hon har frambragt.
18Vishetens segerkrans är fruktan för Herren,
fred och hälsa växer upp ur den.
19Kunskap och insikt låter hon falla som regn;
de som vinner henne får lysande ära.
20Vishetens rot är att frukta Herren,
och hennes grenar är ett långt liv.
22Orättmätig vrede kan inte försvaras,
vredens övertag blir mannens fall.
23Den tålmodige håller ut tills tiden är inne,
sedan bryter glädjen fram hos honom.
24Han sparar sina ord tills tiden är inne;
då kommer många att prisa hans klokhet.
25I vishetens skattkammare finns kloka ord,
men hos syndaren väcker gudsfruktan avsky.
26Håll buden, du som längtar efter vishet,
så skall Herren skänka dig den i rikt mått.
27Ty att frukta Herren ger vishet och vett.
Väljer man det blir man trofast och ödmjuk.
28Värj dig inte mot gudsfruktan,
och närma dig den inte med svek i hjärtat.
29Hyckla inte inför din omgivning,
tänk på hur du lägger dina ord!
30Upphöj inte dig själv -
du kan falla och dra vanära över dig.
Då avslöjar Herren dina innersta tankar
och slår ner dig i allas åsyn,
därför att du närmade dig gudsfruktan
med hjärtat fullt av falskhet.
Uthållighet i prövningar
2
1Mitt barn, om du närmar dig Herren för att tjäna honom,
bered dig då för prövningar.
2Var ståndaktig och håll ut,
gör inget förhastat när olyckan kommer.
3Håll fast vid Herren och lämna honom inte,
så skall det gå dig väl till slut.
4Ta emot vad som än läggs på dig,
och ha tålamod i alla slags lidanden.
5Ty liksom guld prövas i eld,
så prövas Guds utvalda i lidandets ugn.
6Lita på honom, så skall han ta sig an dig.
Håll dig på rätta vägar och hoppas på honom.
7Ni som fruktar Herren, vänta på hans barmhärtighet,
och vik inte av från vägen så att ni faller.
8Ni som fruktar Herren, lita på honom,
så skall er lön inte utebli.
9Ni som fruktar Herren, hoppas på allt gott,
på evig glädje och barmhärtighet.
10Se på dem som levt i gångna tider:
Har någon som litat på Herren blivit sviken?
Har någon som stått fast i gudsfruktan blivit övergiven?
Har någon åkallat Herren utan att bli hörd?
11Nej, barmhärtig och nådig är Herren,
han förlåter synder och hjälper i nödens stund.
12Ve alla fega hjärtan och kraftlösa händer,
ve den syndare som vandrar två vägar.
13Ve det hjärta som är kraftlöst, ty det har ingen tro,
och därför skall det inte få något beskydd.
14Ve er som inte längre håller ut -
vad skall ni göra när Herren kommer?
15De som fruktar Herren bryter inte mot hans bud,
de som älskar honom håller sig till hans vägar.
16De som fruktar Herren strävar att göra hans vilja,
de som älskar honom mättar sig med lagen.
17De som fruktar Herren gör sig beredda
och böjer sig ödmjukt inför honom:
18"Låt oss falla i Herrens händer
och inte i människors,
ty lika gränslös som hans storhet
är hans barmhärtighet."
Plikter mot föräldrar
3
1Lyssna till er fars förmaningar, mina barn,
och gör som han säger, så går det er väl.
2Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen
och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.
3Synder sonas när man vördar sin far,
4och att ära sin mor är som att samla skatter.
5Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,
och när han ber skall hans bön bli hörd.
6Den som ärar sin far får ett långt liv,
och den som lyder Herren är sin mor till tröst.
7Den som fruktar Herren vördar sin far
och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.
8Visa aktning för din far i ord och handling,
så skall du få hans välsignelse,
9ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus,
men en mors förbannelse river upp dess grund.
10Sök inte ära genom att väcka förakt för din far -
att din far föraktas länder inte dig till ära.
11En människas ära bestäms av faderns anseende,
och att modern föraktas länder barnen till skam.
12Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,
och vålla honom ingen sorg så länge han lever.
13Ha överseende om hans förstånd försvagas,
och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.
14Godhet mot en far kommer inte att glömmas;
den bygger upp vad dina synder rivit ner.
15När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen,
som frost för solen skall dina synder smälta bort.
16En hädares like är den som överger sin far,
och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.
Varning för övermod
17Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet,
så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.
18Var ödmjukare ju högre du stiger,
så finner du nåd hos Herren.
20Ty stor är Herrens makt,
och av de ödmjuka blir den förhärligad.
21Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd,
forska inte i det som överstiger dina krafter.
22Tänk på de befallningar du fått;
det som är fördolt angår dig inte.
23Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift;
det du fått se är redan mer än människor kan fatta.
24Många har ju förts vilse av sina spekulationer,
och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.
26För den styvsinte går det illa till sist,
och den som älskar faran dukar under för den.
27Den styvsinte tyngs av plågor,
och syndaren staplar synd på synd.
28För den övermodiges olycka finns ingen bot,
ty ondskans planta har slagit rot i honom.
29Den kloke begrundar visdomsordet,
att kunna lyssna är den vises glädje.
Plikter mot de fattiga
30Vatten släcker flammande eld,
och allmosor utplånar synder.
31Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt,
och då han vacklar finner han stöd.
4
1Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle,
låt honom inte vänta med bedjande blick.
2Såra inte den som svälter,
väck inte förbittring hos en man som lider brist.
3Upprör inte mer ett redan bittert hjärta,
låt inte den som tigger vänta på din gåva.
4Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd,
vänd dig inte bort från den fattige.
5Vänd inte bort blicken från den som tigger,
ge honom inte skäl att förbanna dig,
6ty om han förbannar dig i sin själs bitterhet
skall hans skapare höra hans bön.
7Gör dig omtyckt i folkförsamlingen,
och böj ditt huvud för den mäktige.
8Lyssna på den fattige
och svara honom vänligt och anspråkslöst.
9Rädda den förtryckte från förtryckaren;
var oförfärad när du fäller din dom.
10Var som en far för de faderlösa
och i makens ställe för deras mor.
Då skall du bli som en son till den Högste,
mer än din mor skall han älska dig.
Hur visheten fostrar en människa
11Visheten ger sina söner framgång
och tar sig an dem som söker henne.
12Att älska henne är att älska livet,
rik på lycka blir den som vaknar tidigt för hennes skull.
13Den som äger henne vinner ära,
och där hon går in följer Herrens välsignelse med.
14De som tjänar henne gör tjänst inför den Helige,
och de som älskar henne blir älskade av Herren.
15Den som lyder henne skall döma folken,
och den som följer henne kan vila tryggt.
16Om han litar på henne blir hon hans egendom
och förblir i hans efterkommandes ägo.
17Ty först leder hon honom på slingrande vägar,
hon låter honom känna ängslan och skräck
och ger honom ingen ro med sin hårdhänta fostran
förrän han litar fullkomligt på henne.
Hon prövar honom med sina krav,
18men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom,
ger honom glädje och röjer sina hemligheter för honom.
19Men lockas han vilse, överger hon honom
och lämnar honom åt undergången.
Den rätta tiden för blygsel och för frimodighet
20Ta tillfället i akt, men sky det onda.
Blygs inte över dig själv.
21Ty det finns en blygsel som för med sig synd,
och det finns en blygsel som ger ära och beröm.
22Ta inte hänsyn till person - då skadar du dig själv.
Var inte undfallande - det blir din olycka.
23Håll inte tillbaka ett ord i rättan tid,
24ty orden röjer visheten
och talet en människas fostran.
25Säg inte emot sanningen;
om du brister i vett skall du känna skam.
26Blygs inte för att erkänna dina synder,
sök inte hejda en flod i dess lopp.
27Låt inte en dåraktig människa trampa på dig,
och ta inte parti för en härskare.
28Kämpa intill döden för sanningen,
så skall Herren Gud strida för dig.
29Var inte djärv i ord
men trög och slapp i handling.
30Var inte ett rytande lejon i ditt hem,
jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk.
31Låt inte din hand sträckas ut för att få
men dras tillbaka när det gäller att ge.
5
1Lita inte på din rikedom,
säg inte: "Jag har allt jag behöver."
2Låt inte din lust och din kraft förleda dig
att leva efter dina egna begär.
3Säg inte: "Över mig befaller ingen",
ty Herren skall sannerligen ställa dig till svars.
4Säg inte: "Jag har syndat, och ingenting hände",
ty Herren visar tålamod.
5Var inte så säker på förlåtelse
att du staplar synd på synd.
6Och säg inte: "Hans barmhärtighet är stor,
han kommer att förlåta alla mina synder."
Ty hos honom finns barmhärtighet, men också vrede,
och hans harm viker inte från syndaren.
7Dröj inte med att vända om till Herren,
skjut inte upp det dag efter dag.
Ty Herrens vrede slår utan förvarning
och i straffets stund är det ute med dig.
8Lita inte till vad du förvärvat med orätt;
av det får du ingen hjälp på olyckans dag.
Pålitlighet i ord och gärning
9Rensa inte säden vid vilken vind som helst,
och slå inte in på varje stig du ser -
så gör syndaren med sitt lösa prat.
10Var fast i din övertygelse
och pålitlig i ditt tal.
11Var genast beredd att lyssna,
men tänk dig för innan du svarar.
12Har du begrepp om saken, så svara din nästa;
om inte, så håll tand för tunga.
13Ära liksom vanära följer av ord,
en människas tunga kan bli hennes fall.
14Se till att du inte får heta bakdantare:
lägg aldrig försåt med dina ord.
Ty en tjuv drar skam över sig,
och en hård dom får den som går med skvaller.
15Fela varken i stort eller smått,
6
1och bli inte fiende i stället för vän.
Dåligt rykte ger skam och nesa;
så går det syndaren med hans lösa prat.
2Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne,
det sliter sönder din styrka som en tjur.
3Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter,
och själv står du kvar som ett förtorkat träd.
4En människas ondska förstör henne själv
och gör henne till åtlöje bland fienderna.
Om vänskap
5Vackra ord ger många vänner,
den som talar väl blir väl bemött.
6Stå på god fot med många,
men var förtrolig med en bland tusen.
7Vill du ha en vän, så pröva honom först,
och ge honom inte ditt förtroende genast.
8Ty somliga är vänner bara när det passar dem
och stannar inte hos dig i nödens stund.
9Somliga vänner förvandlas till fiender
och skämmer ut dig genom att röja er osämja.
10Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord
men stannar inte hos dig i nödens stund.
11När du har framgång vill de vara som du
och tar sig ton mot ditt husfolk.
12Men går det utför med dig blir de motståndare
och gör sig osynliga för dig.
13Håll dig undan för dina fiender
och se upp med dina vänner!
14En trogen vän är ett starkt värn.
Att finna en sådan är att finna en skatt.
15En trogen vän är ett omätligt värde,
en tillgång som inte kan vägas på våg.
16En trogen vän är en livgivande dryck,
och den gudfruktige finner en sådan.
17Den gudfruktige väljer sina vänner rätt,
ty de som står honom nära liknar honom själv.
Vägen till visheten
18Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen,
då finner du visheten ännu på ålderns höst.
19Närma dig visheten likt en som plöjer och sår:
vänta på hennes goda skörd.
Ty med det arbetet strävar du en kort tid
och får strax smaka den frukt hon ger.
20Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran!
Den tanklöse orkar inte med henne.
21Hon blir en alltför tung lyftesten för honom,
och han släpper henne snart.
22Ty visheten förtjänar sitt rykte:
hon är inte tillgänglig för alla.
23Lyssna, mitt barn, hör på min maning
och förkasta inte mitt råd.
24Stick dina fötter i vishetens fjättrar
och huvudet i hennes halsträ.
25Lyft upp henne på ryggen och bär henne,
förarga dig inte över hennes bojor.
26Sök dig till henne av hela ditt hjärta,
och följ hennes vägar av all din kraft.
27Spana och leta, så skall hon visa sig för dig,
och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte.
28Till slut skall du finna den vila hon ger,
och hon förvandlas och ger dig glädje.
29Då blir hennes fjättrar din starka rustning
och hennes halsträ din lysande festdräkt.
30Ty hennes ok är ett smycke av guld,
och hennes bojor är purpurband.
31Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt
och sätta festkransen på ditt huvud.
32Om du vill, mitt barn, skall du få fostran,
och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig.
33Om du lyssnar med glädje lär du dig,
och håller du öronen öppna blir du vis.
34Ställ dig mitt bland de gamla
och ta till dig deras kloka ord.
35Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting,
låt inga visdomsord undgå dig.
36Finner du en förståndig man, så stig tidigt upp,
och låt dina fötter nöta hans tröskel.
37Tänk på Herrens befallningar,
och begrunda alltid hans bud;
han skall skänka ditt sinne stadga
och ge dig den vishet du begär.
Varning för olika slags självsäkerhet
7
1Gör inget ont, så skall inget ont drabba dig;
2håll dig undan det orätta, så viker det undan för dig.
3Så inte i orättfärdighetens plogfåror, min son,
då slipper du skörda det sju gånger om.
4Be inte Herren om härskarmakt,
och begär inte ett högt ämbete av en kung.
5Gör dig inte rättfärdig inför Herren,
och försök inte vara vis inför en kung.
6Sträva inte efter att bli domare;
kanske skulle du inte rå på all orättfärdighet
utan vara försagd inför den mäktige
och sätta din heder på spel.
7Gör ingen orätt mot folket i staden,
låt inte hopen få se ditt fall.
8Begå inte en synd två gånger,
ty du undgår inte straff ens första gången.
9Säg inte:
"Han kommer att ta hänsyn till alla mina gåvor;
Gud den Högste tar emot vad jag bär fram inför honom."
10Tröttna inte på att be,
och försumma inte att ge allmosor.
11Håna inte en människa som lider,
ty det finns en som både förnedrar och upphöjer.
12Sprid inte lögner om din broder
och inte heller om din vän.
13Tillåt dig aldrig den minsta lögn,
av vanan att ljuga kommer ingenting gott.
14Var inte pratsam bland gamla män,
och var inte mångordig när du ber.
15Sky inte mödosamt arbete,
inte åkerbruket som skapats av den Högste.
16Sälla dig inte till syndarna -
minns att vreden kommer utan dröjsmål.
17Böj dig djupt i ödmjukhet,
ty den gudlöses straff blir eld och maskar.
En familjefars plikter
18Byt inte bort en vän mot pengar
eller en sann broder mot guld från Ofir.
19Överge inte en klok och god hustru,
ty hennes älsklighet är mer värd än guld.
20Var inte hård mot en slav som arbetar ärligt
eller mot en daglönare som gör sitt yttersta.
21Älska uppriktigt en förståndig slav
och vägra inte att ge honom friheten.
22Har du kreatur, så sköt dem väl,
och behåll dem om du har nytta av dem.
23Har du barn, så fostra dem,
och lär dem att lyda alltifrån ungdomen.
24Har du döttrar, så vaka över deras oskuld,
och ge dem inga vänliga blickar.
25Gift bort din dotter, så har du fullgjort en stor uppgift;
men ge henne åt en förnuftig man.
26Har du en hustru efter ditt sinne, så förskjut henne inte.
Och anförtro dig inte åt den du försmått.
27Ära din far av hela ditt hjärta
och glöm aldrig din mors födslovåndor.
28Kom ihåg att du blev till genom dessa båda.
Vad kan du ge dem i gengäld?
29Vörda Herren av hela din själ
och visa aktning för hans präster.
30Älska din skapare av hela din kraft,
och lämna inte hans tjänare utan stöd.
31Frukta Herren, ära prästen
och ge honom hans andel enligt de bud du fått:
det första av skörden, skuldoffret, bringan och låret,
helgelseoffret och det första av heliga ting.
32Var också frikostig mot den fattige,
så skall din välsignelse bli fullkomlig.
33Gläd alla med gåvor medan de lever
och var givmild även när de är döda.
34Vänd inte ryggen åt dem som gråter,
utan sörj med de sörjande.
35Tveka inte att besöka den sjuke,
ty för sådant blir du älskad.
36Tänk på livets slut i allt vad du gör,
då kommer du aldrig någonsin att synda.
Klokhet och försiktighet
8
1Sök inte strid med en härskare;
du dukar snart under för hans övermakt.
2Tvista inte med en rik man;
du väger lätt mot hans pengar.
Guldet har ju fördärvat många,
kungars sinnen har det förvillat.
3Sök inte strid med den grälsjuke,
lägg inte ved på hans brasa.
4Gör inte narr av en obildad man;
föraktet kan drabba dina fäder.
5Håna inte en som ångrar sin synd,
kom ihåg att vi alla förtjänar straff.
6Förakta inte en människa då hon åldras;
en del av oss skall också bli gamla.
7Jubla inte över någons död,
kom ihåg att slutet väntar oss alla.
8Försumma inte att lyssna på de visa,
fördjupa dig i deras tänkespråk.
Genom dem kan du få bildning
och lära dig att tjäna stormän.
9Underlåt inte att lyssna på de gamla;
de har ju själva lärt av sina fäder.
Genom dem kan du få insikt
och lära dig att ge svar när det behövs.
10Blås inte liv i syndarens glöd;
du kan bli förtärd av hans flammande eld.
11Släpp inte den samvetslöse ur sikte,
ty då vänder han bakslugt dina ord emot dig.
12Ge inget lån åt en som är mäktigare än du.
Gör du det, så betrakta det som förlorat.
13Gå inte i borgen för mer än du har,
och går du i borgen, så räkna med att få betala.
14Processa inte med en domare;
man följer hans åsikt och dömer till hans fördel.
15Med den dumdristige skall du inte göra en resa,
han kan vålla dig svåra olyckor.
Han reser efter sitt eget huvud,
och genom hans dårskap dras också du i fördärvet.
16Med den hetlevrade skall du inte tvista,
färdas aldrig med honom genom öde trakter.
Han drar sig inte för att spilla blod,
och då ingen hjälp finns slår han ner dig.
17Med den enfaldige skall du inte rådgöra,
ty han kan inte hålla tyst med något.
18Syssla inte med hemligheter i en främlings närvaro,
ty du vet inte vad han kan ställa till med.
19Blotta inte ditt innersta för vem som helst;
för det får du bara otack.
Om kvinnor
9
1Var inte svartsjuk på kvinnan som delar din bädd,
lär henne inte sådant som skadar dig själv.
2Hänge dig inte så åt en kvinna
att hon tar makten över dig.
3Besök inte en lösaktig kvinna,
du kan fastna i hennes snaror.
4Umgås inte med en harpspelerska,
du kan fångas av hennes konster.
5Titta inte för länge på en ung flicka,
hon kan kosta dig dryga böter.
6Hänge dig inte åt gatflickor,
då mister du snart allt du äger.
7Gå inte och spana på stadens gator,
driv inte omkring i folktomma kvarter.
8Vänd bort blicken från en välskapt kvinna,
se inte närgånget på en annans vackra hustru.
Av kvinnlig skönhet har många förförts,
den kommer lidelsen att flamma upp som eld.
9Var aldrig tillsammans med en gift kvinna
och drick inte vin i sällskap med en sådan,
ty du kan komma att dras till henne
och möta en våldsam död.
Val av vänner
10Överge inte en gammal vän,
en ny är inte detsamma.
En ny vän är som nytt vin:
först när det mognat dricker du det med välbehag.
11Avundas inte en syndare hans framgång -
du vet inte vilket slut han får.
12Gläd dig inte då det går de gudlösa väl -
minns att straffet når dem före döden.
13Håll dig på avstånd från den som har makt att döda,
då slipper du frukta för ditt liv.
Och närmar du dig honom, så gör inga misstag,
ty då tar han livet av dig.
Du skall veta att du trampar bland fällor
och att du rör dig på stadsmurens krön.
14Lär känna dina medmänniskor så noga du kan,
och rådgör sedan med dem som är visa.
15Med kloka män skall du föra dina samtal,
och allt vad du säger skall röra den Högstes lag.
16Ha rättfärdiga män som gäster vid ditt bord,
och låt gudsfruktan vara din stolthet.
Den vise härskaren
17Konstnärens händer gör verket värt att prisas;
folkets styresman röjer sin vishet i ord.
18Den grälsjuke är en skräck för sin stad,
den som inte styr sin tunga gör sig avskydd.
10
1En vis härskare fostrar sitt folk,
ordning råder där en klok man styr.
2Som folkets härskare är, så blir också hans tjänare,
och som stadens styresman är, så blir alla dess invånare.
3En kung utan fostran är folkets fördärv,
men under kloka regenter blomstrar staden.
4I Herrens hand ligger makten över jorden,
och i rätt tid sänder han den härskare som behövs.
5I Herrens hand ligger människans framgång,
och han sprider sin glans över de styrande.
Den övermodiges ondska och straff
6Förargas aldrig på din nästa för en oförrätt,
och gör inte någonting i vredesmod.
7Övermod är avskyvärt för både Gud och människor,
att kränka andras rätt är brott mot bådas lag.
8Rättskränkningar, våld och vinstbegär
gör att makten övergår från folk till folk.
9Vad har stoft och aska att yvas över?
Redan i livet börjar ju kroppens upplösning.
10Långvarig sjukdom gäckar läkaren.
I dag kung, i morgon död.
11Och när människan dör blir detta hennes lott:
maskar och krälande kryp.
12Övermodet börjar när en människa avfaller från Herren
och hennes hjärta vänder sig bort från hennes skapare.
13Ty övermodet börjar med synd,
och från den som framhärdar väller vidrighet.
Därför sänder Herren märkliga straff
och förintar de övermodiga i grund.
14Herren störtar härskares troner över ända
och sätter ringa män i deras ställe.
15Herren rycker upp folkslag med rötterna
och planterar ödmjuka män i deras ställe.
16Herren skövlar deras länder
och ödelägger dem ända till jordens grundvalar.
17Han utplånar dem ur mänskligheten, utrotar dem
och låter minnet av dem försvinna från jorden.
18Inte är övermodet skapat för människorna
eller raseriet för dem som föds av kvinnor.
Sann och falsk ära
19Vem förtjänar ära? - Människosläktet.
Vem förtjänar ära? - Den som fruktar Herren.
Vem förtjänar vanära? - Människosläktet.
Vem förtjänar vanära? - Den som bryter mot buden.
20I en skara av bröder äras den främste,
men Herren ärar den som fruktar honom.
22Den rike och ansedde liksom den fattige -
i gudsfruktan har de sin stolthet.
23Det är orätt att förakta en fattig som är klok
och otillbörligt att prisa en syndare.
24Stormannen, domaren och härskaren prisas,
men ingen av dem är förmer än den gudfruktige.
25En vis slav får fria män till tjänare,
och en förståndig man klagar inte över det.
26Försök inte verka vis när du skall sköta ditt arbete,
och spela inte förnäm när du är i svårigheter.
27Bättre den som arbetar och får överflöd på allt
än den som går och skryter men saknar mat.
28Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv
och ge dig den aktning du förtjänar.
29Den som gör sig själv orätt, av vem får han rätt?
Vem respekterar den som föraktar sig själv?
30Den fattige blir ärad för sin klokhet
och den rike för sin rikedom.
31Äras man redan som fattig, hur mycket mera då som rik;
föraktas man som rik, hur mycket mera som fattig!
11
1Vishet ger den ringe en aktad ställning
och skaffar honom en plats bland stormän.
2Prisa inte en man för hans skönhet,
och avsky ingen för hans utseendes skull.
3Bland vingade varelser tillhör biet de minsta,
men vad det ger är det bästa av allt sött.
4Stoltsera inte med dina kläder,
och förhäv dig inte när du blir hedrad,
ty Herren kan göra märkliga ting,
och vad han gör är fördolt för människorna.
5Många tyranner har fått stiga ner i stoftet,
medan kronan sattes på den siste man väntat sig.
6Många härskare har råkat i djupaste vanära,
och lysande män har hamnat i främlingars våld.
Verklig och skenbar framgång
7Klandra inte innan du har prövat -
tänk först och döm sedan.
8Svara inte förrän du har lyssnat -
avbryt inte när någon talar.
9Tvista inte om en sak som inte angår dig,
och befatta dig inte med syndares processer.
10Mitt barn, ge dig inte in på för många företag,
med vidlyftiga affärer undgår du inte felsteg.
Hur mycket du än jagar når du aldrig målet,
och du kommer inte undan när du måste fly.
11Den ene arbetar, sliter och jäktar
men får det bara sämre.
12Den andre är trög och måste be om hjälp,
han är fattig på kraft och rik på armod.
Men Herren ser honom och ställer allt till rätta:
han upprättar honom ur hans förnedring
13och ger honom en aktad ställning,
och han vinner mångas beundran.
14Lycka och olycka, liv och död,
fattigdom och rikedom kommer från Herren.
17Det Herren ger får de fromma behålla,
hans beslut kan aldrig upphävas.
18En man kan bli rik genom att spara och gnida,
men vad är det för lön han får?
19När han säger: "Jag kan slå mig till ro,
nu skall jag njuta av min rikedom" -
då vet han inte hur lång tid som är kvar
innan han måste lämna allt åt andra och dö.
20Håll fast vid den uppgift du fått,
gå upp i den och åldras i din gärning.
21Beundra inte vad syndaren gör,
utan lita på Herren och håll ut i ditt arbete.
Ty för Herren är det en lätt sak
att plötsligt låta den fattige bli rik.
22Genom Herrens välsignelse får den fromme sin lön,
och hans framgång slår med ens ut i blom.
23Säg inte: "Vad är det för mening med mitt liv -
vad kan det finnas för lycka i framtiden?"
24Säg inte: "Jag har allt -
vilken olycka kan drabba mig i framtiden?"
25I lyckans stund glöms olyckan bort,
och i olyckans stund minns man inte lyckan.
26För Herren är det lätt att på livets sista dag
ge människan hennes gärningars lön.
27En timmes plågor, och ett liv i lyx är glömt.
Människans slut avslöjar hur hon levat.
28Kalla ingen lycklig innan han är död;
först på barnen ser du hur en människa varit.
Regler för gästfrihet och välgörenhet
29Bjud inte in vem som helst i ditt hus;
den baksluges knep är många.
30Som fällans lockfågel är den fräcke,
liksom spionen är han ute efter ditt fall.
31Det goda vänder han försåtligt till ont,
allt utsökt fläckar han ner.
32En gnista tänder en stor kolbrasa,
och en syndig människa lurar på rov.
33Akta dig för den ondskefulle, han har inget gott i sinnet.
Låt honom inte sätta en outplånlig fläck på dig.
34Ger du en främling husrum ställer han till oreda för dig
och gör dig främmande för dina egna.
12
1Hjälper du någon, se då till vem det är;
då får du tack för din välgärning.
2Hjälp den fromme, och du blir belönad,
om inte av honom så av den Högste.
3Den får inget gott som framhärdar i ondska
och aldrig själv ger en gåva.
4Ge åt den fromme och ta dig inte an syndaren.
5Hjälp den ödmjuke och ge ingenting åt den gudlöse.
Behåll bröden och ge honom ingenting,
så att han inte får övertag över dig.
Ty för allt gott som du gör mot honom
får du dubbelt så mycket ont i gengäld.
6Också den Högste hatar ju syndare,
och han ger de gudlösa deras rättmätiga straff.
7Ge åt den som är god och ta dig inte an syndaren.
Vänner och fiender
8I medgången prövas inte vännen,
i nöden förblir inte ovännen dold.
9När en man har medgång har hans fiender sorg,
råkar han i nöd drar sig också vännen undan.
10Lita aldrig någonsin på din ovän,
ty hans ondska är lik brons som ärgar.
11Även om han spelar ödmjuk och kröker rygg,
så var på din vakt och se upp med honom.
Då blir det med honom som när du putsat en bronsspegel:
du märker att den inte var genomärgad.
12Låt honom inte stå vid din sida,
då kan han stöta omkull dig och ta din plats.
Låt honom inte sitta till höger om dig,
då vill han ha din egen stol.
Till sist inser du vad jag menade
och minns med ett sting i hjärtat vad jag sagt.
13Vem ömmar för en ormtjusare som blir biten
eller för den som kommer vilda djur för nära?
14Så går det om du närmar dig en syndare
och låter dig dras in i hans synder.
15Han stannar hos dig en kort stund,
men om du vacklar överger han dig.
16Från fiendens läppar strömmar lena ord,
men i sitt hjärta vill han få dig i fångstgropen.
Ur fiendens ögon strömmar tårar,
men får han tillfälle är hans blodtörst omättlig.
17Drabbas du av en olycka är han på platsen före dig;
han låtsas hjälpa men lägger krokben för dig.
18Han ruskar på huvudet och klappar hånfullt i händerna,
han sprider rykten överallt och ser försmädlig ut.
Varning för rika och mäktiga
13
1Den som rör vid tjära fläckar ner sig,
och den som umgås med en högmodig blir som han.
2Lyft inte en börda som är för tung för dig
och umgås inte med en rikare och mäktigare.
Vad har lerkrukan med kitteln att göra?
Stöter de ihop går krukan i bitar.
3Den rike gör orätt och är dessutom oförskämd,
den fattige lider orätt och får dessutom be om ursäkt.
4Om du är användbar för den rike, så utnyttjar han dig,
men är du i nöd bryr han sig inte om dig.
5Om du äger något söker han ditt sällskap
och gör utan skrupler slut på vad du har.
6När han behöver din hjälp för han dig bakom ljuset
genom att le och väcka förhoppningar hos dig.
Han är len i mun och säger:
"Vad kan jag hjälpa dig med?"
7Med sina levnadsvanor får han dig att skämmas
och gör slut på dina pengar två och tre gånger om,
och till sist gör han narr av dig.
När han sedan ser dig bryr han sig inte om dig
utan skakar föraktfullt på huvudet åt dig.
8Akta dig så att du inte blir förd bakom ljuset
och förödmjukas genom ditt oförstånd.
9Blir du bjuden till en mäktig man, så var nödbedd;
desto ivrigare blir hans inbjudan.
10Träng dig inte på, då kan du bli bortstött.
Håll dig inte undan, då kan du bli bortglömd.
11Försök inte tala som en jämlike med honom
och lita inte på hans många ord,
ty medan han pratar sätter han dig på prov,
och medan han ler studerar han dig.
12Obarmhärtig är han -
han tiger inte med det han fått höra
och skonar dig inte från misshandel och bojor.
13Ta dig i akt och se dig noga för,
ty vid varje steg riskerar du att falla.
Rika och fattiga
15Alla djur älskar sina likar
och alla människor sina bröder.
16Alla varelser håller sig till sin art,
och en man söker sig till sin like.
17Inte samsas vargen med lammet
och inte syndaren med den gudfruktige.
18Inte kan hund och hyena hålla fred,
och aldrig blir det fred mellan fattig och rik.
19Vildåsnorna i öknen blir lejonens byte;
så blir de fattiga foder för de rika.
20Ringhet är avskyvärd för den högmodige;
så blir den fattige avskydd av den rike.
21Snavar den rike får han stöd av sina vänner.
Faller den ringe stöter hans vänner bort honom.
22När den rike tar miste får han många försvarare;
är hans ord oförsvarliga ger man honom ändå rätt.
Om den ringe tar miste får han ovett dessutom,
och när han talar förnuftigt vill ingen lyssna.
23När den rike talar är alla tysta,
och man höjer hans ord till skyarna.
När den fattige talar säger man: "Vad är det för en?"
Och om han snubblar knuffar man omkull honom.
Njut av livet
24Rikedom är något gott om den inte fläckats av synd,
men ett ont är den fattigdom som följer av övermod.
25En människas hjärta får hennes ansikte att skifta
och gör det sorgset eller glatt.
26En ljus uppsyn vittnar om ett glatt hjärta.
Att komma på visdomsord kräver mödosam eftertanke.
14
1Lycklig den som håller sin tunga i styr
och inte behöver känna syndernas sting.
2Lycklig den som inte måste döma sig själv
och som aldrig ger upp hoppet.
3Illa passar rikedom för en snål människa -
vad skall den ogine ha pengar till?
4Den som inte unnar sig själv något samlar åt andra:
hans egendom får främlingar njuta av.
5Är man hård mot sig själv,
mot vem kan man då vara god?
Aldrig får man då någon glädje av sina pengar.
6Ingen är värre än den som är ogin mot sig själv;
just detta är straffet för hans ondska.
7Om han gör något gott gör han det av misstag,
men till sist avslöjar han sin ondska.
8Ond är den som har en ogin blick
och föraktfullt vänder sig bort från andra.
9Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått,
och av självisk orättfärdighet förtvinar själen.
10Den snåle unnar sig inte brödet
och lider brist vid sitt eget bord.
11Mitt barn, unna dig allt gott du kan,
och ge Herren de offer som tillkommer honom.
12Minns att döden inte ger uppskov,
men tiden som dödsriket fastställt känner du inte.
13Gör gott mot din vän innan du dör,
ge åt honom så frikostigt du förmår.
14Neka dig inte en glad dag,
och försaka inte ett oskyldigt nöje.
15Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop
och låta dem dela upp det du har arbetat för?
16Ge och ta, och njut av livet,
ty i dödsriket finner du ingen njutning.
17Allt som lever slits ut som ett klädesplagg,
ty sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö.
18Som grönskande löv på ett lummigt träd
- några faller av, andra spricker ut -
är också släktet av kött och blod:
ett släktled dör, och ett annat föds.
19Allt människoverk multnar och förgår,
och med det försvinner dess upphovsman.
Att söka och finna visheten
20Lycklig den som fördjupar sig i visheten,
som övar sitt förstånd när han talar,
21som i sitt hjärta begrundar vishetens vägar
och tänker på hennes hemligheter.
22Följ hennes spår som en jägare,
ställ dig på pass där hon går in!
23Den som ser in genom hennes fönster
och lyssnar vid hennes dörr,
24som väljer sin boplats intill hennes hus
och slår in tältpluggen i hennes väggar,
25han kan resa sitt tält i hennes närhet
och får sin boplats där det goda bor;
26han ställer sina barn under hennes beskydd
och vilar under hennes grenar.
27Hos henne finner han skydd mot solhettan,
och han får bo i hennes härlighet.
15
1Så gör den som är gudfruktig;
den som känner lagen vinner visheten.
2Hon kommer honom till mötes som en mor
och tar emot honom som en trogen maka.
3Hon ger honom klokhetens bröd att äta,
och vishetens vatten får han att dricka.
4Han stöder sig på henne och skall aldrig falla,
han kan lita på henne och blir aldrig sviken.
5Hon höjer honom över hans omgivning
och gör hans röst hörd bland allt folket.
6Lycka och festkrans får han på sin lott
och en berömmelse som aldrig dör.
7Män utan förstånd vinner henne aldrig,
syndiga människor får aldrig se henne.
8Hon är fjärran från de övermodiga,
lögnarna ägnar henne inte en tanke.
9Falskt klingar syndarens lovsång,
ty den har inte lagts i hans mun av Herren.
10Visheten skall ge ord åt lovsången,
Herren skall fylla den med kraft.
Människans fria vilja
11Säg inte: "Det var Herren som fick mig att avfalla" -
han framkallar inte det han avskyr.
12Säg inte: "Det var han som förde mig vilse" -
han har ingen användning för en syndare.
13Herren avskyr all vidrighet,
och ingen gudfruktig älskar den.
14Han skapade människan i begynnelsen
och överlämnade henne åt hennes eget val.
15Om du vill kan du hålla buden.
Du bestämmer själv om du skall vara trogen.
16Eld och vatten har han lagt framför dig:
räck ut din hand efter vilket du vill.
17Framför människan ligger livet och döden,
och hon får det hon väljer.
18Ty stor är Herrens vishet,
väldig är hans makt, och han ser allt.
19Hans blickar följer dem som fruktar honom,
och ingen mänsklig handling undgår honom.
20Han har inte befallt någon att leva gudlöst,
ingen har fått hans tillåtelse att synda.
Hur Gud vedergäller
16
1Många barn är inget att stå efter om de blir odugliga,
gudlösa söner är inget att glädjas åt.
2Gläd dig inte över att de är många,
om ingen gudsfruktan finns hos dem.
3Lita inte på att de får leva,
och förtrösta inte på deras antal.
Ty en enda kan vara bättre än tusen,
bättre dö barnlös än ha gudlösa barn.
4En enda vis man kan bli upphov till en hel stad,
medan en släkt som bryter mot lagen blir utrotad.
5Mycket sådant har jag sett,
och än märkligare ting har jag hört:
6över syndarnas skara kommer flammande eld,
mot ett olydigt folk tänds Herrens vrede.
7Han visade ingen nåd mot urtidens jättar,
som av sin styrka förleddes till avfall.
8Han skonade inte Lots grannar,
som med sitt övermod väckte hans avsky.
9Han förlät inte det folk som vigts åt förintelse;
det blev utrotat till följd av sin synd.
10Samma öde fick de sexhundra tusen i öknen,
som gaddat sig samman i förhärdelse.
11Även om bara en enda förhärdar sig
är det ett under om han slipper sitt straff.
Ty hos Herren finns barmhärtighet men också vrede.
Han är en förlåtande härskare
men kan ge vreden fritt lopp.
12Hans straff är lika väldigt som hans barmhärtighet;
han dömer varje människa efter hennes gärningar.
13Syndaren slipper inte undan med sitt rov,
aldrig blir den fromme sviken i sin tåliga väntan.
14Gud gynnar alla som gör gott.
Envar får lön efter sina gärningar.
17Säg inte: "Jag är dold för Herren,
vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden?
Bland så många människor märks inte jag,
vad är väl jag i den omätliga skapelsen?"
18Se, himlen, himlarnas himmel, darrar,
havsdjupet och jorden skälver när han kommer.
19Bergen och jordens grundvalar
grips av bävan när han ser på dem.
20Men ingen lägger detta på hjärtat.
Vem tänker på hans vägar?
21"En stormby, den kan ingen se!
Det mesta han gör sker i det fördolda.
22När får vi höra om rättvisans verk?
Vem kan vänta på det? Hans beslut dröjer så länge."
23Så tänker den som har klent förstånd,
så dumt tänker den enfaldige och förvirrade.
Hur Gud ordnat skapelsen
24Lyssna, mitt barn, och lär dig.
Hör uppmärksamt på vad jag säger.
25Den lära jag förkunnar är vägd på våg,
och noga genomtänkt är den kunskap jag ger.
26Herren skapade sina verk i begynnelsen
och gav dem deras sysslor så snart de kom till.
27Han bestämde för evigt deras uppgifter
och deras maktområden för all framtid.
De känner varken hunger eller trötthet,
och de överger aldrig sina uppgifter.
28Ingen av dem går i vägen för sin granne,
och aldrig i evighet skall de trotsa hans bud.
29Sedan vände Herren sin blick mot jorden
och fyllde den med sina goda ting.
30Med alla slags levande varelser täckte han den.
Och till jorden skall de återvända.
Människans skapelse och förbundet med Israel
17
1Herren skapade människan av jord
och lät henne återvända till jorden.
2Han utmätte hennes dagar och levnadsår
och gav henne makt över alla varelser på jorden.
3Han rustade människorna med en kraft lik hans egen;
till sin avbild skapade han dem.
4Han ingöt fruktan för dem i allt som lever,
han lät dem härska över djur och fåglar.
6Förstånd gav han dem: tunga och ögon och öron,
och ett hjärta, så att de kunde tänka.
7Han fyllde dem med kunskap och klokhet
och lät dem se vad som är gott och ont.
8Han skänkte deras hjärtan sitt eget öga
för att kunna visa dem storheten i sina verk.
9/10Och de skall prisa det heliga namnet,
så att storheten i hans verk blir känd.
11Han gav dem kunskap att bruka
och skänkte dem lagen som ger liv.
12Ett evigt förbund slöt han med dem,
och han lärde dem sina bud.
13De fick se hans storhet och härlighet,
de fick höra hans majestätiska röst.
14Han befallde dem att fly all orättfärdighet
och föreskrev hur man skall leva med sin nästa.
15Han ser alltid deras vägar,
de kan aldrig döljas för hans blick.
17Varje folk har han lagt under en härskare,
men Israel är Herrens egendom.
19Allt vad de gör syns tydligt som solen för honom,
och hans blick följer ständigt deras vägar.
20Deras ogärningar undgår honom inte,
Herren ser alla deras synder.
22Som en signetring bevarar han en människas barmhärtighet,
som sin ögonsten räknar han det goda hon gjort.
23Till sist skall han resa sig för att vedergälla dem,
han skall låta vedergällningen komma över deras huvuden.
24Men dem som gör bot låter han komma tillbaka,
och han uppmuntrar dem som är nära att förtvivla.
Maning till omvändelse
25Vänd om till Herren och lämna dina synder,
be till honom och fela inte så ofta.
26Kom tillbaka till den Högste, vänd om från det orätta,
hata och avsky all vidrighet.
27Vem prisar den Högste i dödsriket,
vem bär fram lovsång i de levandes ställe?
28Den som dör finns inte mer, och hans lovsång tystnar;
den som har liv och hälsa kan prisa Herren.
29Hur stor är inte Herrens barmhärtighet
och hans mildhet mot dem som vänder om till honom.
30Ty allt står inte i människans makt;
en mänsklig varelse är inte odödlig.
31Inget lyser klarare än solen, men även den förmörkas,
och alla som är av kött och blod hyser onda tankar.
32Den höga himlens här har Herren uppsikt över,
men alla människor är stoft och aska.
Guds storhet och barmhärtighet
18
1Han som lever i evighet har skapat allt i världen.
2Herren ensam har rätten på sin sida.
4Det tillkommer ingen att skildra hans verk -
vem kan utforska hans väldiga gärningar?
5Vem kan mäta hans väldiga kraft
och därtill beskriva hur han förbarmar sig?
6Inget kan dras ifrån, inget kan läggas till,
ingen kan utforska Herrens underbara gärningar.
7När människan når målet står hon vid början,
när hon är färdig börjar hennes svårigheter.
8Vad är en människa, vad duger hon till?
Vad betyder det goda och onda hon gör?
9En människa blir hundra år om hon lever länge.
10Som en droppe i havet, som ett sandkorn
är dessa fattiga år mot evighetens dag.
11Därför har Herren tålamod med människorna
och låter sin barmhärtighet flöda över dem.
12Han ser och vet att deras slut är svårt.
Därför visar han stor mildhet.
13En människas barmhärtighet når hennes nästa,
men Herrens barmhärtighet når allt som lever.
Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar,
och som en herde för han hem sin hjord.
14Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras,
mot dem som ivrigt följer hans bud.
Omtänksamhet och förutseende
15Mitt barn, låt inte en välgärning följas av ovett
och inte en gåva av sårande ord.
16Ger inte daggen lindring i sommarhettan?
Så lindrar dina ord mer än dina gåvor.
17Ja, ett ord är förmer än en dyrbar gåva;
men den som själv begåvats rikt ger bådadera.
18Den dåraktiges kritik väcker anstöt,
och den snåles gåva är pinsam att se.
19Skaffa dig kunskap innan du talar,
och tänk på din hälsa innan du blir sjuk.
20Pröva dig själv innan domen faller,
så får du förlåtelse i räkenskapens stund.
21Ödmjuka dig innan sjukdomen kommer,
visa ånger i samma stund som du syndar.
22Låt dig inte hindras från att infria ett löfte i tid,
uppskjut inte till dödsdagen att göra rätt för dig.
23Gör dig redo innan du avlägger löftet -
likna inte en människa som utmanar Herren.
24Tänk på vreden som kommer när tiden är ute,
på vedergällningens stund, då han vänder sig från dig.
25Tänk på hungerns tid när du har överflöd,
på fattigdom och brist när du är rik.
26Mellan morgon och kväll kan tiden skifta,
allt sker snabbt inför Herren.
27En vis människa tar sig alltid i akt,
i en syndig tid undviker hon att fela.
28Alla som är kloka lär känna visheten,
och de som finner den får lovsångens gåva.
29Den lärdomen gjort klok lär också andra vishet:
från honom strömmar träffande ordspråk.
Behärskning av begäret
30Följ inte dina begär,
ge inte efter för dina lustar.
31Om du låter din själ få smak för begäret
gör den dig till åtlöje bland dina fiender.
32Ha inte din glädje i lyx och överflöd -
genom sådana vanor kan du bli tiggare.
33Gör dig inte utfattig genom att festa för lånade pengar
när du inte har något i din egen börs.
19
1En arbetare som dricker blir inte rik,
och den som inte är nöjd med det lilla går det utför med.
2Vin och kvinnor får kloka män på avvägar,
och den som går till horor blir allt mer förhärdad.
3Förruttnelse och maskar tar hand om honom:
den förhärdade skall gå under.
Onda rykten
4Att genast tro vad man hör är tanklöst,
och synden drabbar den felande själv.
5Den som gläds åt det onda skall få sin dom,
6men den som avskyr skvaller undgår ett ont.
7För aldrig ett rykte vidare;
det förlorar du ingenting på.
8Säg ingenting, det må gälla vän eller fiende,
håll saken hemlig, om detta inte är en synd.
9Ty den som hör dig blir på sin vakt,
och i sinom tid börjar han hata dig.
10Har du hört ett rykte, så göm det till din död.
Var lugn, det spränger dig inte.
11Dåren får värkar av ryktet
liksom den födande kvinnan av barnet.
12Som en pil som har fastnat i låret
är ryktet som dåren bär på.
13Kräv besked av din vän -
han har kanske ingenting gjort,
och har han gjort något,
så låt honom inte göra om det.
14Kräv besked av din nästa -
han har kanske ingenting sagt,
och har han sagt något,
så låt honom inte upprepa det.
15Kräv besked av din vän -
det uppstår ofta förtal,
och du skall inte tro allt du hör.
16Ett ord kan halka ur munnen utan avsikt.
Vem har inte felat med sin tunga?
17Kräv besked av din nästa innan du hotar honom -
låt den Högstes lag gälla.
Ytligt skarpsinne och sann vishet
20All vishet innebär att frukta Herren,
och till all vishet hör att lyda lagen.
22Kunnighet i ondska är inte vishet,
och syndares rådslag är inte klokhet.
23Det finns skarpsinnighet som förtjänar avsky,
och det finns tanklösa människor med föga vishet.
24Den som har klent förstånd men fruktar Herren
är bättre än en lagbrytare med överlägsen begåvning.
25Det finns skarp intelligens som är orättfärdig,
och det finns de som förställer sig när ett domslut förestår.
26En ondskefull man kan gå nerböjd i botdräkt
medan hans inre är fullt av svek.
27Han slår ner blicken och låtsas vara döv,
och där han inte blir genomskådad överlistar han dig.
28Om bristande krafter hindrar honom att synda
skadar han dig ändå så snart han får tillfälle.
29Mannen känns igen på sitt yttre
och den vise på sitt uppträdande.
30Mannens klädsel, hans skratt och hans gång
låter dig veta hurdan han är.
Vishet och dårskap i ord och handling
20
1En tillrättavisning kan ges i otid,
och att tiga kan vara klokt.
2Men bättre tillrättavisa än gå med agg,
3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.
4En snöping som vill lägra en oskuld -
sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.
5Den ene tiger och anses som vis,
den andre väcker avsky med sitt prat.
6Den ene tiger därför att han inget har att säga,
den andre tiger därför att han vet sin tid.
7En vis människa tiger tills tiden är inne,
men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.
8Den som pratar för mycket gör sig avskydd,
och den som tar sig ton blir hatad.
9Det finns framgångar som följer av olyckor,
och det finns lyckträffar som blir till skada.
10Det finns gåvor som inte gagnar givaren,
och det finns gåvor som ger det dubbla igen.
11Somliga går det illa för deras storhets skull,
andra har från ringhet stigit till höga ställningar.
12Somliga köper mycket för billigt pris
men får sedan betala det sjudubbelt.
13Den vise gör sig omtyckt med små medel,
men dårens välgärningar är bortkastade.
14Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av -
han följer den med långa blickar.
15Hans gåvor är få, hans skällsord många,
han står och ropar som en härold.
I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.
En sådan människa är olidlig.
16Dåren säger: "Jag har ingen vän,
och ingen tackar mig för det goda jag gör -
de som äter mitt bröd talar illa om mig."
17Hur ofta blir han inte utskrattad!
18Bättre halka på golvet än slinta med tungan;
så kommer de onda hastigt på fall.
19Obegåvad man, ord i orätt tid -
det är regel hos folk utan fostran.
20I dårens mun blir ordspråket misslyckat,
ty han använder det inte vid rätt tillfälle.
21Somliga hindras från synd av sin fattigdom
och slipper samvetskval när de går till ro.
22Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor -
de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.
23Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas
och gör honom i onödan till sin fiende.
24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa
men är regel hos folk utan fostran.
25En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel,
men bådas lott blir undergången.
26Lögnarens karaktär är hans vanära,
och skammen följer honom ständigt.
27Den som kan tala vist tar sig fram i livet,
och en klok människa behagar de mäktiga.
28Den som brukar jorden ökar sina förråd,
och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.
29Gästfrihet och gåvor förblindar de visa
och tystar deras kritik som en munkavle.
30Vishet som döljs och en skatt som är gömd -
vad är det för nytta med sådant?
31Bättre en man som döljer sin dårskap
än en som döljer sin vishet.
Synden och dess följder
21
1Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,
och be om förlåtelse för vad du redan gjort.
2Fly för synden som för en orm:
kommer du nära den biter den dig.
Den har tänder som ett lejon,
tänder som gör slut på människoliv.
3Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott:
för dess hugg finns ingen bot.
4Förtryck och övervåld föröder rikedom,
över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.
5Så snart den fattige ber hör Herren det,
och hastigt kommer hans dom.
6Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg,
men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.
7Den som är stor i orden märks på långt håll,
men den kloke märker själv när tungan slinter.
8Att bygga sitt hus för lånade pengar
är att samla byggsten till en ruin.
9De laglösas skara är en hög med blånor,
och de slutar i flammande eld.
10Syndarnas väg är jämn och fri från stenar,
men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.
Vishet och dårskap i umgängeslivet
11Den som följer lagen är herre över sina tankar,
gudsfruktan leder fram till vishet.
12Den som är obegåvad kan inte fostras,
men det finns begåvning som vållar mycken sorg.
13Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,
och de råd han ger är som en frisk källa.
14Dårens sinne är som en sprucken kruka:
ingen kunskap stannar där.
15Om den kloke hör ett vist ord
berömmer han det och tillfogar ett annat,
men den njutningslystne hör det med avsmak
och slänger bort det över axeln.
16Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,
men att lyssna till den kloke är ett nöje.
17När folket rådslår är den vises ord eftersökta,
och man begrundar noga vad han säger.
18För dåren är visheten som ett hus i spillror
och den klokes kunskap osammanhängande ord.
19För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,
som en handklove om högra handen.
20Dårens skratt är högljutt,
men en insiktsfull man ler bara stillsamt.
21För den vise är fostran som ett smycke av guld,
som en ring på hans högra arm.
22Dåren rusar rakt in i huset,
en erfaren människa visar sig försynt.
23En människa utan vett kikar in genom dörren,
en man med hyfs väntar utanför.
24Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;
för den vise vore det en outhärdlig skam.
25Andra pratar vitt och brett,
men de visa väger sina ord på våg.
26Dårens tanke styrs av tungan,
den vises tunga tyglas av tanken.
27När den gudlöse förbannar Satan,
förbannar han sitt eget begär.
28Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,
och han blir avskydd bland sina grannar.
Dårskapen är avskyvärd
22
1Den late liknar en nersmord sten;
alla människor visslar åt hans förnedring.
2Den late liknar en klump spillning;
den som tar upp den torkar av handen.
3Ohyfsade barn är en skam för fadern,
och en sådan dotter blir honom till skada.
4En förståndig dotter gör sin man rik,
men den som är skamlös vållar sin far sorg.
5Den fräcka skämmer ut både far och man,
och av båda blir hon föraktad.
6Förmaningar i otid är som festmusik vid sorg,
men att fostra med riset är alltid klokt.
9Att undervisa dåren är som att limma ihop krukskärvor,
som att väcka en sovande ur djup sömn.
10Att förmana dåren är som att förmana en halvsovande;
när man är färdig säger han: "Va?"
11Gråt över den döde, ty han har skilts från ljuset,
och gråt över dåren, ty han har skilts från sitt förnuft.
Gråt mindre bittert över den döde - han har ju fått ro,
men dårens liv är värre än döden.
12Sorgen över en död varar sju dagar,
sorgen över den gudlöse dåren varar hela hans liv.
13Slösa inte många ord på en enfaldig man,
och uppsök inte den som saknar förstånd.
Akta dig för honom så slipper du obehag
och blir inte nersmutsad om han stöter till dig.
Gå ur vägen för honom så får du vara i fred
och slipper tröttas av hans galenskap.
14Vad är det som är tyngre än bly?
Vad har det för namn om inte "dåren"?
15Sand och salt och järnstycken
är lättare att bära än en vettlös människa.
16Bjälklag som byggts in i stenhus
faller inte isär vid ett jordskalv,
och ett hjärta som har fäste i klok eftertanke
fäller inte modet när stunden är inne.
17Ett hjärta som har stöd av förnuftigt tänkande
är som en relief på en polerad stenvägg.
18Småsten som ligger på en hög mur
blir inte kvar när vinden blåser,
och ett fegt hjärta som vilar på dåraktigt tänkande
håller inte stånd mot något skrämmande.
Vänskapens krav
19En tagg i ögat vållar tårar,
och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.
20Den som kastar sten på fåglar skrämmer bort dem,
och den som skymfar en vän gör slut på vänskapen.
21Har du dragit svärd mot en vän,
så förtvivla inte, det finns en väg tillbaka.
22Har du talat hårt till en vän,
så var inte rädd, det finns försoning -
utom för skymfande ord, föraktfull överlägsenhet,
en förrådd hemlighet och ett hugg i ryggen.
För sådant tar varje vän till flykten.
23Vinn din nästas förtroende medan han är fattig,
så får du glädja dig när han blir rik.
Stå vid hans sida när han har det svårt,
så får du vara med och dela när han ärver.
24Innan det brinner kommer os och rök;
likaså växlas smädelser innan blod flyter.
25Jag skall inte skämmas för att skydda en vän
och aldrig hålla mig undan för honom.
26Om jag råkar illa ut för hans skull
kommer alla som hör det att akta sig för honom.
Bön om självbehärskning
27Vem sätter ut vakt vid min mun
och förser mina läppar med ett sinnrikt sigill,
så att de inte vållar mitt fall
och min tunga inte drar mig i fördärvet?
23
1Herre, fader och härskare över mitt liv,
utlämna mig inte åt deras önskningar,
och låt mig inte råka i olycka genom dem.
2Må piskan svingas över mina tankar
och tukta mitt hjärta till vishet,
så att jag inte skonas när de felar,
utan deras synder upphör fullständigt.
3Annars blir mina felsteg allt fler,
och mina synder växer i antal,
tills jag faller i mina motståndares åsyn
och väcker mina fienders skadeglädje.
4Herre, fader och mitt livs Gud,
låt mig inte se med lystna blickar,
5håll begäret borta från mig.
6Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig,
utlämna mig inte åt skamlösa lustar.
Talets tukt
7Hör läran om talets tukt, mina barn;
följer man den går man fri för snaror.
Genom sina ord 8blir syndaren fångad,
och den övermodige smädaren kommer på fall.
9Vänj inte din mun vid eder,
ta inte för vana att nämna den Heliges namn.
10Ty liksom en slav under ett långvarigt förhör
inte kan undgå märken av piskrappen,
så undgår man heller inte att synda
om man ständigt svär vid Herrens namn.
11En man som ofta svär blir en stor lagbrytare,
och gisslet kommer inte att skona hans hus.
Sviker han sin ed ådrar han sig synd;
struntar han i eden syndar han dubbelt,
och om hans ed var tomma ord undgår han inte straff:
hans hem fylls av olyckor.
12Det finns ord som är lika med döden -
må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob.
Allt sådant är fjärran från de fromma;
de kommer inte att låta sig dras in i synder.
13Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal,
ty sådana ord är syndiga.
14Tänk på din far och din mor
när du sitter i stormäns krets,
så att du inte glömmer dig i deras sällskap
och låter din vana göra dig till narr;
då önskar du att du aldrig blivit till
och förbannar den dag du föddes.
15En människa som vänjer sig vid oförskämt tal
förblir utan fostran så länge hon lever.
Sexuella synder
16Det finns två slag av stora syndare,
och ett tredje, som drar Guds vrede över sig:
en liderlig man vars begär brinner som eld
och inte slocknar förrän han är förtärd,
en man som brukar sin kropp till otukt
och inte upphör förrän elden svett honom
17- ty för den otuktige smakar allt bröd lika gott,
och han tröttnar inte förrän han dör -
18och en man som lämnar sin äkta säng
och säger för sig själv: "Vem ser mig?
Det är mörkt omkring mig, väggarna döljer mig,
och ingen ser mig - vad har jag att frukta?
Den Högste kommer inte att minnas mina synder."
19Han fruktar bara människors ögon,
men Herrens ögon känner han inte;
de är oändligt klarare än solljuset,
de ser varje steg som människor tar
och blickar in i gömda vrår.
20Allt var känt för honom före skapelsen
lika väl som sedan det fullbordats.
21En sådan man får sitt straff på stadens gator,
han blir gripen där han minst väntar det.
22På samma sätt med en kvinna som bedrar sin man
och utger en annans barn för hans arvinge.
23Ty för det första har hon brutit mot den Högstes lag,
för det andra har hon svikit sin man,
för det tredje har hon lånat sig till otukt och hor
och låtit en annan mans barn gälla som äkta.
24Den kvinnan skall ställas inför folkförsamlingen,
och hennes barn skall drabbas av Herrens dom.
25Hennes barn finner inget rotfäste,
och hennes grenar bär aldrig frukt.
26Det minne hon efterlämnar blir förbannat,
och hennes skam skall aldrig utplånas.
27Och de som lever kvar på jorden skall inse
att ingenting är bättre än att frukta Herren
och ingenting ljuvligare än att följa hans bud.
Vishetens lov
24
1Visheten prisar sig själv
och talar stolt i kretsen av sitt folk.
2Hon tar till orda i den Högstes församling
och talar stolt inför hans här:
3Jag är den som utgick ur den Högstes mun;
som en dimma höljde jag jorden.
4Jag är den som slog läger i höjden,
och min tron står på en molnpelare.
5Jag ensam har vandrat runt himlens krets
och strövat genom avgrundens djup.
6Över havets vågor och över hela jorden,
bland alla folk och stammar vann jag makten.
7Bland dem alla sökte jag en viloplats -
på vems område skulle jag finna min hemvist?
8Då gav mig världens skapare sin befallning,
han som skapat mig lät mig få en varaktig boning.
Han sade: I Jakobs land skall du slå läger,
hos Israels folk skall du bosätta dig.
9Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom,
och jag skall aldrig i evighet förgås.
10I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom;
sedan blev jag bofast på Sion.
11I den stad som han älskar lät han mig också bo,
i Jerusalem blev jag härskare.
12Jag rotade mig hos det folk han förhärligat,
Herrens arvslott blev min egendom.
13Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden,
som en cypress på Hermons berg.
14Som en palm i En-Gedi växte jag upp,
som rosenbuskar i Jeriko,
som ett ståtligt olivträd på slätten,
jag sköt i höjden som en platan.
15Som kanel och doftande kameltörne,
som utsökt myrra spred jag vällukt,
som galbanum och sjönagel och stakte,
som rökelsemolnet i förbundets tält.
16Jag är som terebinten med det vida grenverket,
och mina grenar är härliga och sköna.
17Jag är som vinrankan med den sköna blomningen,
och mina blommor ger rik och härlig frukt.
19Kom till mig, ni som längtar efter mig,
och mätta er med vad jag har frambragt.
20Att tänka på mig är ljuvare än honung,
att äga mig är förmer än honungskakans sötma.
21De som äter mig hungrar efter mer,
och de som dricker mig får törst efter mer.
22Den som lyder mig slipper skammen,
de som gör bruk av mig undgår synden.
Lagen och dess utläggare
23Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok,
den lag som Mose befallde oss att lyda
och gav i arv åt Jakobs församlingar.
25Den flödar över som Pishon av vishet,
som Tigris i den första grödans tid.
26Den sväller som Eufrat av klokhet,
som Jordan vid skördetiden.
27Den låter sin lära flöda som ljuset,
som Gichon när vinskörden bärgas.
28Den förste som fann visheten är inte fullärd,
och lika litet har den siste utforskat henne.
29Ty hennes tanke får sitt tillflöde från havet,
hennes klokhet från det stora djupet.
30Själv gick jag ut som en kanal från en flod,
som en vattenledning till en park.
31Jag sade: "Jag skall vattna min trädgård
och ge mina land rikligt med vatten."
Men kanalen blev till en flod för mig,
och min flod blev till ett hav.
32Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset,
jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder.
33Min undervisning skall ständigt flöda som profetiskt tal,
jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten.
34Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv
utan för alla som söker visheten.
Livets bästa glädjeämnen
25
1Tre ting fyller mig med välbehag,
att se dem gläder både Herren och människorna:
sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar
och att man och hustru lever väl tillsammans.
2Tre slags människor fyller mig med avsky,
och jag vämjes vid deras levnadssätt:
en fattig som är högmodig, en rik som ljuger
och en svagsint gubbe som begår äktenskapsbrott.
3Om du inte har sparat i ungdomen,
hur skall du då få något när du blir gammal?
4Omdöme passar till gråa hår,
förstånd och klokhet anstår gamla män.
5Vishet är en prydnad för åldringar,
eftertanke och klokhet för ansedda män.
6Erfarenhet är åldringars ärekrans,
och gudsfruktan är deras stolthet.
7Det finns nio som jag har prisat lyckliga i min tanke,
men om den tionde skall jag låta min tunga tala:
en man som får glädje av sina barn,
en som får uppleva sina fienders fall;
8lycklig den som lever samman med en klok hustru,
den som aldrig slinter med sin tunga,
den som slipper tjäna en underlägsen herre;
9lycklig den som funnit insikt
och den som talar för uppmärksamma lyssnare;
10stor är den som har funnit visheten -
men han är inte förmer än den som fruktar Herren.
11Gudsfruktan överträffar allt annat.
Den som äger den kan inte jämföras med någon.
Onda kvinnor och goda
13Vilket sår som helst -
bara inte sår i hjärtat;
vilken elakhet som helst -
bara inte från en kvinna.
14Vilken olycka som helst -
bara inte genom dem som hatar mig;
vilket straff som helst -
bara inte genom mina fiender.
15Inget huvud är farligare än ormens,
och ingen vrede är värre än kvinnans.
16Hellre har jag ett lejon eller en drake i huset
än jag bor tillsammans med en elak kvinna.
17En kvinnas elakhet förändrar hennes yttre
och gör hennes uppsyn ilsken som en björns.
18När hennes man slår sig ner hos sina grannar
kan han inte låta bli att sucka bittert.
19All ondska är obetydlig emot en kvinnas ondska -
må syndarens lott bli hennes!
20Som en sandig backe för en åldrings fötter
är en grälsjuk kvinna för en stillsam man.
21Fall inte för en kvinnas skönhet,
åtrå henne inte för hennes skönhets skull.
22Vredesutbrott, oförskämdhet och stor smälek
blir följden om en kvinna försörjer sin man.
23Modlöst sinne, dyster uppsyn
och sår i hjärtat vållar en elak hustru.
Kraftlösa händer och matta knän
vållar den som inte gör sin man lycklig.
24Från en kvinna leder synden sitt ursprung,
och för hennes skull måste vi alla dö.
25Låt inte vatten läcka igenom,
och låt inte en elak hustru få träta.
26Om hon inte vill rätta sig efter dig,
så skär henne loss från din kropp.
26
1Lycklig den som har en god hustru,
hans livstid blir dubbelt så lång.
2En duglig hustru ger sin man glädje,
och han njuter frid i alla sina dagar.
3En god hustru är en dyrbar gåva;
den gåvan ges åt den gudfruktige.
4Rik som fattig blir glad till sinnes
och har alltid en ljus uppsyn.
5Tre ting fyller mig med fruktan,
och ett fjärde målar skräck i mitt ansikte:
skvaller i staden, en folkhop som samlas
och en falsk anklagelse - allt detta är värre än döden.
6Men en svartsjuk kvinna betyder pina och elände
och sårande ord som alla drabbas av.
7En elak hustru är som ett vrenskande oxspann,
att ha en sådan är som att hålla i en skorpion.
8En kvinna som dricker vållar stor förargelse,
hon visar öppet sin skamlöshet.
9En kvinnas lösaktighet visar sig
i utmanande blickar och ögonkast.
10Vaka strängt över en självsvåldig dotter,
annars utnyttjar hon din släpphänthet.
11Ser du fräcka blickar, så var på din vakt,
och bli inte förvånad om hon trotsar dig.
12Som en törstig vandrare dricker med vidöppen mun
av det vatten han först får tag på,
så sätter hon sig på första bästa stake
och öppnar sitt koger för pilen.
13En älsklig hustru är sin mans glädje,
hon förstår att hålla honom frisk och stark.
14En tystlåten kvinna är en gåva från Herren,
ingenting är värdefullare än ett tuktat sinne.
15Ljuvligheters ljuvlighet är en sedesam kvinna,
ingenting kan väga upp ett kyskt sinne.
16Som den uppgående solen på Herrens höga himmel
är en god kvinnas skönhet i ett välordnat hem.
17Som den lysande lampan på helgedomens lampställ
är ett skönt ansikte på en kraftig gestalt.
18Som pelare av guld på fundament av silver
är vackra ben på välformade fötter.
Hur rättfärdigheten prövas
28Två ting gör mig bedrövad,
och ett tredje väcker min vrede:
att en soldat lever i armod och nöd,
att kloka män behandlas som avskräde
och att någon överger rättfärdighet för synd -
för honom håller Herren svärdet berett.
29En köpman lär knappast undgå att fela,
en affärsman kan inte hålla sig ren från synd.
27
1För pengars skull har många syndat,
den som strävar efter rikedom blundar ofta.
2Liksom spiken drivs in i fogen mellan stenarna
tränger synden sig in mellan försäljning och köp.
3Den som inte håller fast vid gudsfruktan
kommer plötsligt att se sitt hus lagt i ruiner.
4När man skakar sållet blir skräpet kvar,
och människans uselhet märks när hon diskuterar.
5Krukmakarens kärl prövas i ugnen,
och en människa sätts på prov genom diskussion.
6Frukten vittnar om hur trädet blivit skött;
så visar talet hur människan tänker.
7Beröm inte en man innan du hört honom diskutera,
ty det är så en människa sätts på prov.
8Strävar du efter rättfärdigheten kommer du att nå den
och får iklä dig den som en lysande skrud.
9Fåglar av samma slag bygger bo tillsammans,
och sanningen kommer till den som är sannfärdig.
10Lejonet lurar på sitt byte,
likaså synden på den som är orättfärdig.
11Vad den fromme säger är oföränderligt vist,
men den oförnuftige skiftar som månen.
12Slösa inte bort tiden hos oförståndigt folk,
men stanna länge hos dem som är kloka.
13Dårarnas tal väcker anstöt,
och de skrattar i sin syndiga vällevnad.
14Den som svär ymnigt får håret att resa sig,
när sådana grälar håller man för öronen.
15De övermodigas gräl slutar i blodsutgjutelse,
deras ständiga smädelser är vidriga att höra.
Svek och falskhet
16Den som avslöjar hemligheter förlorar allt förtroende,
han får aldrig en nära vän.
17Håll av din vän och var trofast mot honom,
men om du har avslöjat hans hemligheter,
så försök inte nå honom igen.
18Ty så som en människa dödar sin fiende,
så har du dödat din nästas vänskap,
19och liksom du släpper en fågel ur handen,
så har du förlorat din vän och kan inte fånga honom.
20Följ inte efter honom; han är redan långt borta,
han har flytt som en gasell ur snaran.
21Ty ett sår kan förbindas, en skymf kan förlåtas,
men för den som röjt hemligheter finns inget hopp.
22En man som blinkar med ögonen har ont i sinnet,
och den som känner honom håller sig undan.
23När du är med är han len i mun
och visar beundran för allt du säger,
men efteråt anslår han en annan ton
och får dina ord att låta anstötliga.
24Mycket avskyr jag, men ingenting så som honom,
och Herren skall också visa sin avsky.
25Den som kastar en sten rakt upp får den i huvudet,
och ett försåtligt hugg sårar angriparen.
26Den som gräver en grop faller själv däri,
och den som gillrar en fälla blir fångad.
27Den som gör något ont får det själv över sig
utan att förstå varifrån det kommer.
28Hån och ovett drabbar den övermodige,
och straffet lurar på honom som ett lejon.
29Snaran skall fånga dem som gläds åt de frommas fall,
och innan de dör skall de förtäras av vånda.
Var försonlig och fridsam
30Vrede och hätskhet är också avskyvärda,
men syndaren håller fast vid dem.
28
1Den som hämnas drabbas av Herrens hämnd,
men han framhärdar i sin syndfullhet.
2Förlåt din nästa den orätt han har gjort,
så utplånas dina egna synder när du ber.
3Om en människa bär på agg mot en annan,
hur kan hon då kräva läkedom av Herren?
4Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska,
men när hon själv har syndat tar hon till böner!
5Hon bär på agg, hon som själv är dödlig -
vem skall då ge försoning för hennes synder?
6Tänk på livets slut och hata inte mer;
minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.
7Tänk på buden och vredgas inte på din nästa;
minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.
8Undvik strid, så syndar du mindre,
ty en hetlevrad människa får striden att flamma upp.
9En syndare vållar splittring bland vänner
och sår ut förtal bland dem som lever i fred.
10Ju mer bränsle, dess högre flammor,
ju styvare sinnen, dess hetare strid.
Ju starkare man, dess häftigare raseri,
ju större rikedom, dess våldsammare vrede.
11Ett hetsigt gräl vållar eld,
och en hetsig strid slutar i blod.
12Blåser du på glöden flammar den upp,
och spottar du på den slocknar den;
båda delarna är ett verk av din mun.
Förtalets faror
13Förbannelse över lögnaren och baktalaren -
han vållar många fredliga människors undergång.
14Den skvallrande tungan har störtat många i olycka
och drivit dem på flykt från land till land.
Den har förstört befästa städer
och lagt stormäns hus i ruiner.
15Den skvallrande tungan har kört dugliga hustrur på porten
och berövat dem frukten av deras arbete.
16Lyssnar man till den får man ingen frid
och kan aldrig leva i ro.
17Piskans slag ger blodiga märken,
men tungans slag knäcker ben.
18Många är de som fallit offer för svärdet,
men inte så många som tungans offer.
19Lycklig den som funnit skydd mot förtalet,
som inte utsatts för dess raseri,
inte behövt släpa på dess ok
och aldrig fjättrats av dess bojor.
20Ty dess ok är av järn
och dess bojor av koppar.
21Ond är den död det vållar,
och dödsriket självt ger en bättre lott.
22Förtalet skall aldrig få makt med de fromma,
de skall inte bli brända av dess flammor.
23Dess offer blir de som överger Herren,
kring dem skall det brinna och aldrig slockna.
Det skall släppas loss mot dem som ett lejon,
som en leopard skall det slita dem i stycken.
24/25Du inhägnar ju din egendom med törnhäckar -
se också till att sätta lås för din mun.
Du knyter ihop om ditt silver och guld -
gör dig också en våg för att väga dina ord.
26Akta dig så att förtalet inte får dig på fall
mitt för ögonen på din lurande fiende.
Om lån och borgensförbindelser
29
1Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna;
att räcka en stödjande hand är att hålla buden.
2Låt din nästa få låna när han behöver det,
och betala punktligt igen din skuld till honom.
3Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende,
så kommer du alltid att få vad du behöver.
4Många ser lånet som en upphittad skatt
och ställer till besvär för sin hjälpare.
5Innan de har fått något kysser de honom på hand
och talar med dämpad röst om hans pengar.
Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden,
de betalar bara med beklagande fraser
och skyller på de dåliga tiderna.
6Är långivaren hård får han möjligen igen hälften,
och det får han ta som en skänk från ovan.
I annat fall försnillar de hans pengar
och gör honom i onödan till sin fiende.
Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld,
i stället för att hedras betalas han med vanära.
7På grund av sådan ondska vägrar många ge lån:
de är rädda för onödiga förluster.
8Men ha tålamod med den som är i nöd,
låt honom inte vänta på din gåva.
9Ta dig an den fattige för budordets skull,
skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist.
10Gör av med pengarna på din broder och vän
och låt dem inte rosta bort under en sten.
11Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt,
det blir dig till mer nytta än guldet.
12Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare,
de kommer att rädda dig ur alla olyckor.
13Bättre än en stark sköld och en tung lans
skall de försvara dig mot din fiende.
14En god människa går i borgen för sin nästa,
men den som saknar skamkänsla sviker honom.
15Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman,
ty han har satt sitt liv på spel för din skull.
16Syndaren föröder sin borgensmans välstånd,
17och den otacksamme sviker sin räddare.
18Borgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män
och sköljt dem med sig som en brottsjö på havet;
mäktiga män har drivits från gård och grund
och fått irra omkring bland främmande folk.
19Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser
är ute efter vinst men hamnar inför rätta.
20Ta dig an din nästa så långt du förmår,
men akta dig för att dras med i fördärvet.
Den hemlöses olycka
21Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder
och väggar som skyler det som inte bör visas.
22Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder
än äta överdådigt i en annans hus.
23Var nöjd antingen du har litet eller mycket,
så slipper du de skymford en främling får höra.
24Att gå ur hus i hus är ett eländigt liv,
där du är främling har du inte någon talan.
25Du måste stå för mat och dryck utan att få tack,
och till råga på allt får du höra sårande ord:
26"Fram med dig, främling, duka bordet,
låt mig få smaka om du har något." -
27"Ut med dig, främling, ur vägen för fint folk,
jag har min bror på besök och behöver huset."
28Det är tungt för en klok man att höra sådant,
att skällas för utböling och skymfas av långivare.
Barnuppfostran
30
1Den som älskar sin son agar honom ofta,
då kommer han till slut att få glädje av honom.
2Den som fostrar sin son får nytta av honom
och kan vara stolt över honom inför sina bekanta.
3Den som undervisar sin son väcker fiendens avund
och får glädjas över honom inför vännerna.
4När fadern har dött är det som om han inte var död,
ty han lämnar kvar en som är hans avbild.
5Medan han lever gläds han åt anblicken,
och när han dör känner han ingen grämelse.
6Åt sina fiender efterlämnar han en hämnare
och åt sina vänner en som återgäldar deras godhet.
7Han tar vård om sin son och förbinder hans sår
och känner oro var gång han skriker.
8En häst som inte rids in blir självsvåldig,
och en son som inte tuktas blir en vildhjärna.
9Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig;
lek med honom, och han blir din sorg.
10Skratta inte med honom, ty då får du lida med honom,
och till slut sitter du där och gnisslar tänder.
11Lämna honom ingen frihet när han är ung.
12Ge honom stryk medan han är barn,
så att han inte blir självsvåldig och visar dig olydnad.
13Fostra din son och sätt honom i arbete,
så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall.
Hälsa och glädje
14Bättre fattig men frisk och stark
än rik och plågad av sjukdom.
15Hälsa och välbefinnande är mer värt än all världens guld
och en sund själ förmer än omätlig rikedom.
16Ingen förmögenhet är mer värd än kroppens hälsa,
och ingen lycka överträffar hjärtats glädje.
17Döden är bättre än ett liv i plågor;
hellre evig vila än lång sjukdom.
18Läckerheter som slösas på den som inte kan äta
är som matgåvor som sätts fram vid en grav.
19Vad har en avgud för nytta av offer?
Den kan ju inte äta eller ens känna lukt.
På samma sätt med den som ansätts av Herren:
20han ser på det som bjuds och suckar
som snöpingen suckar när han omfamnar en flicka.
21Ge dig inte hän åt sorgsna tankar,
och plåga dig inte med dina bekymmer.
22Fröjd i hjärtat håller människan vid liv,
den som lever glad får leva länge.
23Njut av livet, var lätt till sinnes
och håll sorgen på avstånd.
Att gå och sörja har blivit mångas fördärv,
och det gör ingen som helst nytta.
24Avund och vrede förkortar livet,
och bekymmer gör att man åldras i förtid.
25Den som har ett ljust sinne och är glad i mat
förmår uppskatta det han får att äta.
Rikedomens faror och frestelser
31
1Oro för rikedom tär på hälsan,
sådana bekymmer håller sömnen borta.
2Men vid oro och bekymmer behöver man sova;
svår sjukdom kan botas av sömn.
3Den rike sliter för att samla pengar,
men när han vilar kan han njuta av sin lyx.
4Den fattige sliter för ett knappt uppehälle,
och när han vilar kommer nöden.
5Den som älskar guld kan inte bli rättfärdig,
den som jagar pengar förs på villovägar.
6För guldets skull har många hamnat i olycka
och gått sin undergång till mötes.
7En fälla är guldet för dem det har förhäxat,
och alla som saknar förstånd blir fångade i den.
8Lycklig den rike som visat sig fläckfri
och inte gjort guldet till sin gud.
9Säg vem det är, så skall vi prisa honom,
ty han har utfört storverk bland sitt folk.
10Vem är den fullkomlige som bestått detta prov?
Må han bära huvudet högt.
Vem har avstått från synd när han kunde synda,
från att göra ont när han kunde göra det?
11Den mannens lycka blir bestående,
och folkförsamlingen skall prisa hans frikostighet.
Regler vid festligt umgänge
12Har du slagit dig ner vid ett rikt bord
skall du inte prata högt om det;
säg inte: "Här var det minsann välförsett!"
13Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.
Har någon värre ondska blivit skapad?
Så är det också alltid ögat som gråter.
14Grip inte efter det en annan kastat blicken på,
trängs inte med honom vid skålen.
15Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,
och tänk dig för, vad saken än gäller.
16Ät som en människa av det som dukats fram,
och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.
17Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad,
och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.
18Och om du sitter i ett sällskap,
så ta inte för dig före de andra.
19Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet!
Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.
20Sund sömn får den som ätit måttligt;
han stiger tidigt upp med tankarna samlade.
Men en omåttlig människa plågas
av sömnlöshet, illamående och kolik.
21Om maten bekommer dig illa,
så gå ut och kasta upp, då får du lindring.
22Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte;
en gång får du se att mina ord är sanna.
Sköt allt du gör med skicklighet,
så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.
23En belevad gäst prisas högt av alla
och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.
24En ohyfsad gäst klandras av hela staden,
och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.
25Försök inte spela karl vid bägaren,
ty vinet har fört många i fördärvet.
26Ugnen prövar ståleggens skärpa
liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.
27Vin är som livet självt för människan
om det dricks i måttliga mängder.
Vad har man för liv om vinet fattas?
Det blev ju skapat till människans glädje.
28Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet
ger vin i rätt tid och i lagom mängd.
29Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått
medan man hetsar och utmanar varandra.
30Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig,
det minskar hans styrka och vållar sår.
31Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans,
och förakta honom inte när han är upprymd.
Säg inget kränkande till honom,
och besvära honom inte med penningkrav.
32
1Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig,
utan var bland de andra som en av dem.
Sörj först för dem och inta sedan din plats.
2Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall,
så kan du sedan glädja dig åt deras glädje
och motta ärekransen för ditt goda värdskap.
3Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,
tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.
4Prata inte medan man lyssnar till annat,
och lägg inte fram din visdom i otid.
5En sigillsten av rubin i en ring av guld -
så är orkesterns spel vid festen.
6En sigillsten av smaragd i en infattning av guld -
så är sång och spel till ett gott vin.
7Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,
och en andra gång bara om du blir tillfrågad.
8Fatta dig kort, säg mycket med få ord,
lik en kunnig man som också vet att tiga.
9Ta dig inte ton bland stormän,
och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.
10Före åskmullret ljungar blixten,
och framför den försynte går välviljan.
11Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,
gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.
12Där kan du roa dig och följa dina infall;
men synda inte med övermodiga ord.
13Därefter skall du prisa honom som skapat dig
och mättar dig med sina goda gåvor.
Gudsfruktan, försiktighet och allvar
14Den gudfruktige låter sig undervisas,
och de som börjar dagen med bön får Herrens välbehag.
15Den som fördjupar sig i lagen skall mättas av den,
men för hycklaren blir den en fälla.
16De gudfruktiga ser vad som är rätt,
och deras lagtolkningar lyser som ljuset.
17Syndaren skyr tillrättavisning
och tolkar lagen efter sina syften.
18En klok man tänker sig alltid för,
men en övermodig främling drar sig inte för något,
och efteråt förblir han lika tanklös.
19Gör ingenting utan eftertanke,
så slipper du ångra det du gör.
20Gå inte på en oländig väg,
så slipper du snava på stenarna.
21Känn dig inte heller säker på en jämn väg,
22utan ta dig i akt till och med för dina barn.
23Lita på dig själv i allt vad du gör,
ty också detta är att hålla buden.
24Den som litar på lagen följer buden,
och den som förtröstar på Herren lider aldrig skada.
33
1Den som fruktar Herren möter inget ont
- nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.
2En vis man avskyr inte lagen,
men hycklaren är som ett skepp i en stormby.
3Den förståndige litar på lagen,
lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.
4Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig,
gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.
5Dårens hjärta är som hjulet på en vagn,
hans tankar löper runt som en axel.
6En brunstig hingst liknar en vasstungad vän:
den gnäggar vem som än rider på den.
Motsatser i tillvaron
7Varför är den ena dagen förmer än den andra,
när alla årets dagar får sitt ljus från solen?
8I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem
och fastställde olika högtider och fester.
9En del av dem upphöjde och helgade han,
och andra gjorde han till vanliga dagar.
10Likaså är alla människor komna ur stoftet
- av jord skapades Adam -
11men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem
och stakade ut olika vägar för dem.
12En del av dem välsignade och upphöjde han,
en del helgade han och ställde i sin närhet.
Andra förbannade och förnedrade han
och störtade dem över ända.
13Liksom krukmakaren har leran i sin hand
och formar den så som han vill,
så har skaparen människorna i sin hand
och ger dem den lott han beslutar.
14Mot det onda svarar det goda
och mot döden livet;
så svarar den fromme mot syndaren.
15Så skall du betrakta alla den Högstes verk:
två och två, det ena svarar mot det andra.
16Själv har jag gått in i arbetet som den siste,
lik den som gör efterskörden i vingården,
17men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt
och likt druvplockaren fyllt min vinpress.
18Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv
utan för alla som söker fostran.
19Så hör på mig, ni folkets hövdingar -
ni folkförsamlingens ledare, lyssna!
Var herre i eget hus
20Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,
vare sig son eller hustru, bror eller vän.
Låt inte heller någon ta över dina ägodelar -
du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.
21Så länge du lever och andas
skall du inte ge dig själv i någons händer.
22Ty det är bättre att dina barn tigger av dig
än att du sneglar efter gåvor från dina söner.
23Behåll ditt oberoende i allt vad du gör,
låt inte ditt anseende fläckas.
24Den dag som är den sista av dina levnadsdagar,
när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.
25Foder, spö och last åt åsnan,
åt slaven bröd, tukt och arbete.
26Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;
har han inget för händer, vill han ha sin frihet.
27Ok och piska böjer nacken,
och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.
28Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;
29av sysslolöshet lär man mycket ont.
30Låt honom arbeta - det är vad han är till för,
och lyder han inte, så slå honom i bojor.
Men gå inte för långt med någon,
och gör ingenting utan rättslig grund.
31Har du bara en slav, så låt honom bli din like,
ty du förvärvade honom genom blod.
Har du bara en slav, så behandla honom som en broder,
ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.
32Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg,
vart skall du då gå för att leta rätt på honom?
Drömmens lärdomar och verklighetens
34
1Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige,
och drömmar hetsar upp den enfaldige.
2Som att gripa efter skuggor och jaga efter vind
är det att fästa sig vid drömmar.
3Drömsynen är en efterhärmning av verkligheten,
den visar bilder i stället för människor.
4Hur kan något rent komma ur orenhet,
hur kan sanning komma ur lögn?
5Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa,
skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest.
6Om de inte är uppenbarelser från den Högste
skall du inte lägga dem på hjärtat.
7Ty många har vilseförts av drömmar
och ingetts förhoppningar som kommit på skam.
8Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri,
och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.
9Den som har rest omkring känner till mycket,
den erfarne kan tala med sakkunskap.
10Den som inte samlat erfarenhet vet litet,
11men den bereste förvärvar allt större insikt.
12Mycket har jag sett under mina resor,
jag vet mer än som ryms i mina ord.
13Många gånger har jag svävat i livsfara
men blivit räddad tack vare detta.
14De som fruktar Herren skall få leva,
15ty deras hopp står till honom som kan rädda dem.
16Den som fruktar Herren är inte rädd för något,
hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.
17Lycklig den man som fruktar Herren.
18Vem är det han litar på? Vem är hans stöd?
19Herrens blick följer dem som älskar honom,
han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd,
han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen
och bevarar dem från att snubbla och falla.
20Han ger själen glädje och ögonen ljus,
han ger läkedom, liv och välsignelse.
Offer åt Gud och rättvisa åt de fattiga
21Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer,
22de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag.
23Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste,
han förlåter inte synder för många offers skull.
24Att frambära offer av det som tillhör de fattiga
är att dräpa en son inför faderns ögon.
25Det hoptiggda brödet är de fattigas liv;
stjäl man det får man blod på händerna.
26Den som tar levebrödet från sin nästa mördar honom,
27och den som vägrar arbetaren hans lön spiller blod.
28Om en bygger upp och en annan river ner,
vad vinner de då mer än mödor?
29Om en ber och en annan förbannar,
vem skall då Härskaren lyssna till?
30Om man badar efter liksvepning men rör liket igen,
vad vinner man då med sin rening?
31Så handlar den som fastar för sina synders skull
men sedan går och gör samma sak igen.
Vem lyssnar till en sådan mans bön,
och vad vinner han med sin botgöring?
35
1Att hålla lagen är ett rikligt offer;
2gemenskapsoffer frambärs när man följer buden.
3Att löna gott med gott är att frambära matoffer,
4och välgörenhet är detsamma som tackoffer.
5Herrens nåd får den som undviker det onda,
försoning vinner den som skyr orättfärdighet.
6Träd inte fram tomhänt inför Herren;
7alla dessa gåvor påbjuds av lagen.
8Den rättfärdiges offer pryder altaret,
dess vällukt når fram till den Högste.
9En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot,
hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.
10Var frikostig när du ger till Herrens ära,
snåla inte med de förstlingsoffer du skänker.
11Bär fram gåvor med glatt ansikte,
och överlämna med glädje det heliga tiondet.
12Ge åt den Högste så som han gett åt dig,
var frikostig så långt dina tillgångar räcker.
13Ty Herren är den som återgäldar;
han skall återgälda dig sjufalt.
14Kom inte med mutor, dem tar han inte emot,
15lita inte på orättfärdiga offer.
Ty Herren är den som dömer,
inför honom finns ingen mänsklig storhet.
16Han tar inte parti mot den fattige
utan lyssnar till den förorättades bön.
17Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop
eller för änkan som oavlåtligt klagar.
18Se hur änkans tårar rinner över kinden,
19hör hennes förbannelse över den som vållat dem!
20Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen,
och hans bön når upp till molnen.
21Genom molnen stiger den ringes bönerop;
han tröstas inte förrän det når sitt mål,
han tystnar inte förrän den Högste griper in,
22tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.
Och Herren skall sannerligen inte dröja,
han skall inte låta deras väntan bli lång
innan han knäcker ryggen på de obarmhärtiga
23och låter hedningarna få sitt rättvisa straff,
innan han utplånar hela den fräcka hopen
och bryter sönder de orättfärdigas spiror,
24innan han ger människorna deras gärningars lön
och straffar dem efter deras handlingars syfte,
25innan han tar sig an sitt folks rättvisa sak
och gläder dem med sin barmhärtighet.
26Underbar är hans barmhärtighet i nödens tid,
som regnmoln när torkan råder.
Bön om Guds ingripande
36
1Förbarma dig över oss, du härskare som är allas Gud,
2hjälp oss, slå alla hednafolk med skräck för dig!
3Lyft din hand mot de främmande folken
och låt dem se din härskarmakt.
4Liksom du använde oss till att visa dem din helighet
må du använda dem till att visa oss din storhet.
5Må de få erfara detta liksom vi har gjort:
det finns ingen annan Gud än du, Herre.
6Gör nya tecken, låt åter under hända,
7vinn ära åt din hand, åt din starka arm!
8Låt vreden vakna, ge fritt lopp åt din harm,
9förinta motståndaren och utplåna fienden.
10Låt dagen komma snart, minns vad du beslutat,
låt dina storverk bli förkunnade.
11I din vredes eld må de flyende förtäras
och ditt folks plågoandar möta sin undergång.
12Krossa huvudet på fiendernas ledare,
de som säger: "Det finns ingen annan än vi."
13Samla alla Jakobs stammar,
ge dem på nytt deras urgamla arvslott.
14Förbarma dig, Herre, över det folk som fått ditt namn,
över Israel, som du har liknat vid en förstfödd son!
15Var barmhärtig mot din tempelstad,
mot Jerusalem, den plats där du valt att bo.
16Låt Sion genljuda av dina gärningars lov
och ditt tempel fyllas av din härlighet.
17Träd fram som vittne för dem du skapade i begynnelsen,
och uppfyll de profetior som uttalats i ditt namn.
18Ge lön åt dem som tåligt väntar på dig,
och visa att dina profeter var trovärdiga.
Lyssna, Herre, till dina tjänares bön,
19så att Arons välsignelse av ditt folk går i uppfyllelse!
Då skall alla som bor på jorden se
att du är Herren, den evige Guden.
Det kloka giftermålet
20Magen smälter vilken mat som helst,
men somlig mat är bättre än annan.
21Gommen känner smaken av vilt,
likaså känner ett klokt hjärta igen lögnen.
22Den som är bakslug vållar elände,
men en erfaren man kan ge honom vad han förtjänar.
23Kvinnan får ta vilken man som helst,
men den ena flickan är bättre än den andra.
24En vacker hustru gör mannens uppsyn glad
och är förmer än allt en man kan begära.
25Om hon är mild och vänlig i sitt tal
går mannens lycka över mänskliga mått.
26Den som tar sig en hustru får det första han behöver:
den rätta hjälpen, en pelare till stöd.
27Finns inget stängsel blir gården plundrad,
finns ingen hustru får man lida den rotlöses kval.
28Ty vem har förtroende för en tjuvaktig landstrykare,
som flackar omkring från stad till stad?
Så går det den som saknar hem
och tar in var som helst när natten kommer.
Vänner och rådgivare
37
1Alla vänner säger: "Även jag är din vän",
men somligas vänskap är bara ord.
2Är det inte en sorg ända till döds
när en vän och kamrat förvandlas till fiende?
3O, du onda böjelse, varifrån har du strömmat in
för att översvämma hela jorden med svek?
4En vän kan dela sin kamrats glädje
men bli hans motståndare i nödens stund.
5En annan vän delar slitet för brödfödan,
och inför striden griper han sin sköld.
6Ha alltid din vän i minnet,
och kom ihåg honom när du får pengar.
7Alla rådgivare prisar sina råd,
men somliga ger råd till egen fördel.
8Akta dig för den som vill ge råd,
och ta först reda på vad hans intresse är -
han ser ju till sin egen fördel.
Låt honom inte kasta lott om ditt öde
9och säga dig att du är på rätt väg
men sedan stiga åt sidan för att se vad som händer.
10Rådgör inte med den som ser snett på dig,
dölj dina planer för dina avundsmän.
11Rådgör inte med en kvinna om hennes rival
eller med en feg man om krig,
inte med säljaren om en affär
eller med köparen om en försäljning,
inte med den ogine om en gengåva
eller med den hårdhjärtade om en vänlighet,
inte med den maklige om arbete av något slag,
med en säsongarbetare om verkets slutförande
eller med en lat slav om ett stort företag.
Dröj aldrig hos sådana för att få råd.
12Nej, håll dig till den gudfruktige,
den som du vet följer buden,
som har samma sinnelag som du
och som lider med dig om du råkar i svårigheter.
13Använd också ditt eget omdöme,
ty det är din trognaste rådgivare.
14En människas hjärta ger stundom bättre besked
än sju spejare i ett högt vakttorn.
15Men utöver detta skall du be till den Högste
att han leder dig på sanningens raka väg.
Visdomens frukter
16Varje handling börjar med ord,
och varje företag inleds med rådslag.
17Tecken på hjärtats föränderlighet
18är fyra ting som kommer därifrån:
gott och ont, liv och död,
men den ständige härskaren över dem är tungan.
19En man kan vara skarpsinnig och en lärare för många
och ändå till ingen nytta för sig själv.
20En man kan vara skicklig talare men bli avskydd.
Han går miste om allt livets goda,
21ty Herren gav honom inte förmågan att behaga;
en sådan man saknar helt vishet.
22En man kan vara vis när det gäller honom själv,
men hans klokhet kommer bara hans kropp till godo.
23En vis man fostrar sitt folk,
och frukten av hans klokhet är att lita på.
24En vis man blir rikt välsignad,
och alla som ser honom prisar honom lycklig.
25En människa har sin utmätta livstid,
men Israels dagar kan inte räknas.
26Den vise vinner förtroende hos sitt folk,
och hans namn skall leva i evighet.
Regler för hälsa, sjukdom och dödsfall
27Mitt barn, pröva dig fram så länge du lever;
ta reda på vad som är skadligt och avstå från det.
28Ty allting är inte nyttigt för alla,
och alla tilltalas inte av allt.
29Sukta inte efter allsköns läckerheter
och hänge dig inte åt frosseri.
30Ty överdrivet ätande leder till sjukdom,
och omåttligheten är granne till ohälsan.
31Omåttlighet har blivit mångas död,
men den försiktige förlänger sitt liv.
38
1Visa läkaren aktning för den nytta han gör
- även han är ju skapad av Herren -
2ty från den Högste kommer förmågan att bota,
och av kungar blir han belönad.
3Läkarens kunnighet ger honom en hög ställning,
och han vinner mäktiga mäns beundran.
4Herren har låtit jorden alstra läkemedel,
och en klok man förkastar dem inte.
5Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart,
för att Herrens makt skulle bli känd?
6Åt människorna gav han kunskap
för att bli prisad för dessa underbara gåvor.
7Genom dem har han botat den sjukes plåga,
8av dem blandar apotekaren till sin medicin.
Herren upphör aldrig att verka;
från honom sprider sig hälsa över jorden.
9Mitt barn, ta inte för lätt på sjukdom,
utan be till Herren, så skall han göra dig frisk.
10Upphör att fela, ändra ditt handlande
och rena ditt hjärta från all synd.
11Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl,
och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till.
12Men låt också läkaren göra sitt
- även han är ju skapad av Herren.
Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom.
13Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer;
14så ber de ju också om Herrens hjälp
att ge lindring och bot som leder till liv.
15Den som syndar mot sin skapare
må hamna i läkarens händer.
16Mitt barn, låt tårarna flöda när någon är död,
stäm upp klagosång över din svåra förlust.
Visa den döde den heder han har rätt till,
och var inte försumlig med hans begravning.
17Låt gråten vara bitter och klagan högljudd;
håll en sorgehögtid som är honom värdig,
under en dag eller två, för att undgå förtal,
men trösta dig sedan för sorgen.
18Ty sorg kan leda till död,
sorg i hjärtat bryter din styrka.
19Där olyckan slår bor också sorgen,
ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat.
20Låt inte sorgen få makt över ditt hjärta,
skjut undan den, och tänk på ditt eget slut.
21Glöm inte detta, ty det finns ingen väg tillbaka;
du hjälper inte den döde men skadar dig själv.
22Tänk på att hans öde även skall bli ditt:
"I går jag, i dag du."
23Har den döde fått ro, så låt hans minne vila;
trösta dig över förlusten så snart hans liv har flytt.
Kroppsarbete och studier
24Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid;
har man litet att sköta, då kan man bli vis.
25Inte kan den bli vis som regerar över plogen
och stoltserar med oxpiken som lans,
som kör sina oxar och upptas av deras arbete
och som inte kan tala om annat än kreatur.
26En sådan man lever för att plöja fåror,
och hans bekymmer är fodret till kvigorna.
27Likaså byggmästaren och hans hantverkare,
som arbetar dag och natt,
eller den som graverar sigillringar
och outtröttligt formar olika mönster.
En sådan man lever för att göra bilden lik,
och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.
28Likaså smeden som sitter vid städet
och noga ger akt på sitt smide.
Den heta röken plågar hans kropp,
och han sliter hårt i hettan från ässjan.
Hammarslagen bedövar hans öron,
medan blicken är fäst på modellen för arbetet.
En sådan man lever för att få föremålen färdiga,
och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.
29Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete
och snurrar drejskivan med fötterna.
Hans arbete håller honom i ständig oro,
hur mycket han skall göra är noga bestämt.
30Han formar leran med händerna
och trampar den mjuk med fötterna.
En sådan man lever för att få glasyren färdig,
och hans bekymmer är att få ugnen tömd.
31Alla dessa litar på sina händer,
och var och en av dem är kunnig på sitt område.
32Utan dem kan ingen stad grundas,
och de behöver inte flacka omkring bland främlingar.
Men till stadens råd blir de inte kallade,
33och de utmärker sig inte i folkförsamlingen.
De tar aldrig plats på domarsätet,
och rättsordningen förstår de sig inte på.
De kan varken undervisa eller döma,
och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.
34Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar,
och deras bön gäller deras hantverk.
Den däremot som lever för den Högstes lag
och ägnar sina tankar åt den,
39
1han forskar i alla fädernas vishet
och studerar ivrigt vad profeterna sagt.
2Han samlar på berömda mäns ord
och tränger in i sinnrika tänkespråk.
3Han söker ordspråkens dolda mening
och är förtrogen med tänkespråkens gåtor.
4Stormän tar honom i sin tjänst,
och i härskares följe blir han sedd.
Han kan resa i främmande länder,
ty han har prövat på gott och ont bland människor.
5Han beflitar sig om att börja sin dag
i bön inför Herren, sin skapare.
Han vänder sig till den Högste, åkallar honom
och ber om förlåtelse för sina synder.
6Om det är Herrens, den Väldiges, vilja
fylls han av vishetens ande.
Han låter sin vishet strömma fram i ord
och prisar Herren i bön.
7En sådan man ger rätt riktning åt sin klokhet och insikt
och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter.
8Han undervisar om sin lära
och har sin stolthet i Herrens förbunds lag.
9Många skall lovsjunga hans klokhet,
aldrig någonsin skall hans namn utplånas.
Minnet av honom skall inte försvinna,
hans rykte skall leva genom alla släktled.
10I främmande länder skall man tala om hans vishet,
och folkförsamlingen skall förkunna hans lov.
11Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras,
och dör han är detta honom nog.
Allt har sitt ändamål
12Ännu fler tankar har jag att lägga fram;
som fullmånen sväller jag av dem.
13Lyssna till mig, mina fromma söner,
så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken.
14Ni skall sprida vällukt som rökelsen
och gå i blom som liljan.
Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång
och prisa Herren för alla hans verk.
15Förkunna hans namns storhet,
tacka och lovsjung honom
med sånger och med spel på lyra.
Med dessa ord skall ni prisa honom:
16Allt vad Herren har skapat är underbart,
och allt vad han har befallt sker i rätt tid.
17Ingen må säga: "Vad är detta? Vad är det till för?"
Allt blir efterfrågat när dess tid är inne.
Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm,
på hans bud blev vattenförråden till.
18På hans befallning sker allt vad han önskar,
och ingen kan försvaga hans räddande kraft.
19Han vet allt om varje människas gärningar,
ingenting kan gömmas för hans blickar.
20Från evighet till evighet ser han,
och ingenting är förundransvärt för honom.
21Ingen må säga: "Vad är detta? Vad är det till för?"
Allt har skapats för sitt ändamål.
22Hans välsignelse flödar över som en flod
som dränker in den torra jorden med sitt vatten.
23Men hans vrede skall också fördriva hedningarna,
liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord.
24Hans vägar är raka för de fromma
men fulla av hinder för de laglösa.
25Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda
men också onda ting för syndarna.
26Det mest nödvändiga för människans liv
är vatten och eld och järn och salt,
mjöl och mjölk och honung,
vin och olja och kläder.
27Allt detta är de fromma till nytta,
men för syndarna vänds det till skada.
28Det finns andar som skapats för att straffa
och låter piskslagen hagla i vredesmod.
På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp
tills deras skapares vrede är stillad.
29Eld och hagel, pest och hungersnöd -
allt detta har skapats för att straffa,
30liksom vilddjurständer, skorpioner och ormar
och svärdet som straffar och förgör den gudlöse.
31När de hör hans befallning gläds de
och gör sig beredda för sin tjänst på jorden;
när tiden är inne lyder de hans ord.
32Av detta har jag från början blivit styrkt,
jag har övervägt det och nu skrivit ner det:
33allt vad Herren har skapat är gott,
han fyller varje behov i rätt tid.
34Ingen må säga: "Det här är sämre än det där",
ty allt blir uppskattat när dess tid är inne.
35Så stäm upp er lovsång med både hjärta och mun,
och prisa Herrens namn.
Människans hårda lott
40
1En ständig möda har skapats åt alla människor,
ett tungt ok har lagts på Adams söner
alltifrån den dag de lämnar moderlivet
till den dag de återvänder till allas moder:
2bekymrade tankar, hjärtats ångest,
oro för det som väntar, dödsdagen.
3Från den som sitter i prakt på tronen
till den som sjunkit ner i stoft och aska,
4från den som bär purpur och krona
till den som går klädd i grovt linnetyg:
5vrede och avund, förvirring och oro,
dödsskräck, förbittring och strid.
Och när det är tid för nattvilan
förvränger drömmen den sovandes föreställningar.
6En liten stund, knappt märkbar, får han ro,
men sedan plågas han i sömnen som på dagen,
lika fylld av ångest för det han ser inom sig
som den som flytt ur en strid.
7I det avgörande ögonblicket vaknar han
och häpnar över att inget finns att frukta.
8Bland allt som lever, såväl människor som djur,
men sjufalt värre bland syndarna,
9härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,
olyckor och hunger, förstörelse och lidande.
10För de laglösa har allt detta skapats;
för deras skull kom också floden.
11Allt som är av jord vänder åter till jorden,
och det som är av vatten går tillbaka till havet.
Värden som består
12All korruption och orätt skall sopas bort,
men redbarheten skall alltid bestå.
13De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut,
lik åskmullret som dör bort i regnet.
14Den som är frikostig får leva i glädje,
men lagbrytaren skall förintas fullständigt.
15De gudlösas avkomma skjuter inte många skott,
för deras orena rötter finns bara hårda klippan.
16Vassen som växer vid sjöar och flodstränder
rycks upp före alla andra gräsarter,
17men godheten är som en grönskande trädgård,
och barmhärtigheten fortlever för alltid.
18Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt,
men bättre än båda är att finna en skatt.
19Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,
men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.
20Vin och musik ger glädje åt hjärtat,
men bättre än båda är kärlek till visheten.
21Flöjt och harpa frambringar sköna toner,
men bättre än båda är älskvärda ord.
22Skönhet och behag är en lust för ögat,
men bättre än båda är spirande gröda.
23Vän och kamrat skyndar till när det behövs,
men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.
24Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund,
men bättre än båda skyddar din egen godhet.
25Silver och guld ger säkert fotfäste,
men bättre än båda anses klokhet.
26Pengar och makt ger självsäkerhet,
men bättre än båda är gudsfruktan.
För den gudfruktige finns ingen motgång,
han behöver aldrig söka hjälp.
27Gudsfruktan är som en grönskande trädgård
och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.
Fattigdom, död och vanära
28Mitt barn, lev inte en tiggares liv;
det är bättre att dö än att tigga.
29En man som måste snegla åt andras bord -
hans tillvaro kan inte kallas liv.
Att äta andras mat fläckar hans själ,
och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.
30I den skamlöses mun smakar gåvan sött,
men i hans mage bränner den som eld.
41
1O död, hur bitter är inte tanken på dig
för en man som lever i lugn och välstånd,
en man utan bekymmer som har framgång i allt
och som ännu kan njuta av en god måltid.
2O död, en lycka är det bud du sänder
för en man som är fattig och orkeslös,
en utlevad gubbe som har bekymmer med allt,
som vägrar finna sig och inte längre håller ut.
3Frukta inte för dödens bud -
tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.
4Detta är Herrens bud för alla som lever,
och hur kan du förkasta den Högstes beslut?
Tio år eller hundra eller tusen -
i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.
5Syndares barn blir vidriga barn,
som vistas i de gudlösas sällskap.
6Syndares barn går miste om sitt arv,
deras avkomma lever i ständig vanära.
7En gudlös far får höra klander från barnen,
ty de blir vanärade för hans skull.
8Ve er, alla gudlösa,
som har övergett den Högstes lag!
9När ni föds, föds ni till förbannelse,
och när ni dör, blir förbannelse er lott.
10Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden;
så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.
11Människor sörjer över kroppens död,
men för syndaren utplånas även hans onda namn.
12Var rädd om ditt namn, ty det följer dig
längre än tusentals väldiga guldskatter.
13Det goda livet har sin utmätta tid,
men ett gott namn lever kvar för alltid.
Berättigad blygsel och oberättigad
14Följ min lära, mina barn, och lev i frid.
Vishet som döljs och en skatt som är gömd -
vad är det för nytta med sådant?
15Bättre en man som döljer sin dårskap
än en som döljer sin vishet.
16Låt alltså skamkänslan styras av mina regler,
ty all blygsel man känner är inte bra
och vinner inte allas uppriktiga gillande.
17Blygs inför din far och mor över otukt
och inför furste och härskare över lögn,
18inför domare och ämbetsmän över felsteg
och inför menighet och folk över lagbrott,
inför vän och kompanjon över ohederlighet
19och inför folket där du bor över stöld
och för att glömma Gud och förbundet.
Blygs för att lägga armbågen i maten,
för att förbanna den som ber om en gåva
20och för att lämna en hälsning obesvarad,
för att se efter en lösaktig kvinna
21och för att vända ryggen åt en släkting,
för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel,
för att titta närgånget på en annans hustru
22och för att springa efter tjänsteflickan -
kom inte i närheten av hennes säng.
Blygs för att tala sårande till en vän
- låt inte en gåva följas av kränkande ord -
42
1för att föra ett rykte vidare
och för att avslöja hemligheter.
Då visar du den rätta blygseln
och blir omtyckt av alla människor.
Du skall inte blygas för följande ting -
synda inte genom att ta hänsyn till person:
2för den Högstes och förbundets lag
eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse,
3för att kräva räkenskap av kompanjon och reskamrat
eller för att dela ett arv åt andra,
4för noggrannhet med våg och vikter
eller för tillgångar, vare sig stora eller små,
5för att göra vinst på affärsverksamhet
eller för att ge barn ordentlig fostran
och att prygla upp en dålig slav.
6Har du en dålig hustru är ett sigill på sin plats,
där många händer snokar skall du låsa.
7Räkna och väg det du anförtror åt andra,
och skriv upp allt du ger ut och får in.
8Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren
eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga.
Då har du blivit fostrad på rätta sättet
och består provet inför alla människor.
Kvinnor ger bekymmer
9En dotter är sin fars hemliga bekymmer,
han blir sömnlös av oro för henne:
medan hon är ung, för att hon skall bli över,
och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten,
10medan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka
och bli med barn i föräldrahemmet,
och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen
eller för att äktenskapet skall bli barnlöst.
11Vaka strängt över en självsvåldig dotter,
så att hon inte drar över dig fiendernas åtlöje,
skvaller i staden och anklagelser bland folket
och skämmer ut dig inför alla människor.
12Fäst dig inte vid skönhet hos någon,
och sitt inte i sällskap med kvinnor.
13Ty från kläder kryper det ut mal
och från en kvinna kvinnlig ondska.
14Hellre en mans ondska än en god kvinna,
och av en skamlös kvinna kommer vanära.
Lovsång över skapelsen
15Nu vill jag tala om Herrens verk,
och det jag har sett vill jag skildra.
Genom Herrens ord fullbordades hans verk.
16Den strålande solen blickar ner på allt,
och Herrens skapelse är full av hans härlighet.
17Det är inte möjligt för Herrens heliga
att skildra alla hans underbara verk,
allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren,
så att hans härlighet blev hela världens grundval.
18Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta,
han genomskådar hennes listiga planer.
Ty den Högste äger all kunskap;
han iakttar tecknen som visar världens gång,
19han förkunnar det förgångna och det kommande
och tyder spåren till det fördolda.
20Ingen tanke undgår honom,
inte ett ord förblir hemligt för honom.
21Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk;
han är den ende, före all tid och i evighet.
Inget kan läggas till eller dras ifrån,
och han behöver ingen rådgivare.
22Hur härliga är inte alla hans verk -
också den minsta gnista är en fröjd för ögat.
23Allt detta lever och består i evighet;
varje behov blir fyllt, och allt lyder honom.
24Allt bildar par, det ena svarar mot det andra,
och inget han har skapat är ofullständigt.
25Det ena förhöjer det andras värde;
vem kan se sig mätt på hans härlighet?
43
1Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet,
himlens anblick är en strålande syn.
2När solen visar sig kommer den som en förkunnare:
den är ett underbart ting, ett verk av den Högste.
3På höjden av sin bana sveder den marken,
och ingen kan uthärda dess hetta.
4Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;
trefalt hetare bränner solen mot bergen.
Glödande ångor andas den ut
och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.
5Stor är Herren som har skapat den;
med sina ord styr han dess snabba färd.
6Och månen för han fram på bestämda dagar,
ett evigt tecken som skall visa tiden.
7Månen visar när högtiden är inne,
detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.
8Efter den har månaden fått sitt namn.
Den växer och förändras på ett förunderligt sätt,
och där den lyser på himlavalvet
är den de himmelska härarnas fälttecken.
9Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans,
detta lysande smycke på Herrens höga himmel.
10På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt,
och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.
11Se på regnbågen och prisa dess skapare!
Praktfull är den i sin glans
12när den välver sin strålande båge över himlen -
den Högstes händer har spänt den.
13Hans påbud kommer plötsligt snön att yra
och låter straffdomens blixtar ljunga.
14För den skull öppnas himlens förråd
och moln flyger ut som fåglar.
15Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda,
och de brister sönder i hagelstenar.
16/17Dånet av hans åska kommer jorden att våndas,
och när han visar sig skälver bergen.
På hans befallning blåser sunnanvinden,
nordanstormen och virvelvinden.
Snöflingor strör han ut som svävande fåglar,
och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner.
18Ögat häpnar över denna vita skönhet,
och hjärtat hänförs av flingornas fall.
19Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt,
där den fastnar blir den som törntaggar.
20När den kalla nordanvinden blåser
lägger sig isen över vattnet;
den breder ut sig över varje vattensamling,
och vattnet iför sig liksom ett pansar.
21Den skövlar bergen och förbränner ödemarken
och sveder gräset som eld.
22Snart läks allt av den fuktiga dimman,
liksom daggen ger lindring efter hettan.
23Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet
och lät öar stiga upp ur det.
24Sjömän kan berätta om havets faror,
och vi häpnar över det våra öron får höra.
25Där har han skapat otroliga och märkliga ting:
alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster.
26Genom Herrens kraft når hans tjänare framgång,
och genom hans ord äger allting bestånd.
27Hur mycket vi än säger är det inte nog,
men detta är summan av det sagda: Han är allt.
28Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom,
ty han är den Väldige, större än allt han skapat.
29Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor,
och underbar är hans härskarmakt.
30Prisa Herren och sjung hans lov
av hela er förmåga; han är alltid höjd över den.
Lovsjung honom av all er kraft
och tröttna inte; det blir aldrig nog.
31Vem har sett honom och kan beskriva honom,
vem kan skildra hans storhet sådan den är?
32Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting,
ty av hans verk har vi bara sett en liten del.
33Allting är ju skapat av Herren,
och åt de fromma har han skänkt visheten.
LOVSÅNG ÖVER FÄDERNA (kap. 44-49)
44
1Nu vill jag lovsjunga ärorika män,
våra fäder och vårt ursprung.
2Stor är den härlighet som Herren har skapat,
stort är hans eviga majestät:
3härskare som styrt kungariken
och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt,
kloka män som kunnat ge råd
och profeter som framfört sina budskap,
4män som lett folket med kloka planer
och med sin kunskap i folkets skrifter
- visa ord finns i deras lära -
5män som skapat musik och sånger
eller som gjort sina ord kända i skrift,
6förmögna och inflytelserika män
som fört ett fredligt liv i sina hem.
7Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida
och ärades i sin livstid.
8Någras namn har gått till eftervärlden,
så att man talar om dem och prisar dem,
9andra har blivit glömda och är borta,
som om de aldrig hade funnits,
de är som om de aldrig varit -
de själva liksom också deras barn.
10Men dessa var män som fått del av Guds nåd
och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.
11Hos deras ättlingar blir nåden kvar,
deras efterkommande är ett gott arv.
Tack vare förbunden 12består deras ättlingar,
att barnen får leva är deras förtjänst.
13För all framtid skall deras ättlingar fortleva,
och deras ära kommer aldrig att förblekna.
14Deras kroppar har begravts i frid,
och deras namn skall leva genom alla släktled.
15Alla folk skall tala om deras vishet,
och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.
Urtiden och patriarkerna
16Henok behagade Herren och togs härifrån,
en maning till omvändelse för kommande släkten.
17Noa befanns fullkomlig och rättfärdig
och blev världens räddning när vreden bröt ut:
för hans skull lämnades en rest kvar
när floden kom över jorden.
18Med honom slöts förbund för evärdlig tid
om att ingen flod mer skulle utplåna det levande.
19Abraham blev den store fadern för många folk,
och på hans ära fanns ingen fläck.
20Han följde den Högstes lag
och ingick förbund med honom.
På sin kropp bekräftade han förbundet,
och när han sattes på prov befanns han trogen.
21Därför lovade Herren honom med ed
att folken skulle välsignas genom hans avkomma,
att den skulle bli talrik som sandkornen på marken
och stiga så högt som stjärnorna
och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning
från hav till hav, från floden till jordens ände.
22För sin far Abrahams skull
fick också Isak samma löfte
om välsignelse över alla människor.
Förbundet 23överförde Herren sedan på Jakob.
Han erkände honom genom sina välsignelser
och gav honom arv och egendom.
Han drog upp gränserna för hans arvslotter
och fördelade dem på tolv stammar.
Mose och hans samtida
Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden,
en som behagade alla som såg honom
45
1och som blev älskad av både Gud och människor:
Mose, välsignat vare hans minne.
2Han gjorde honom lik sina heliga i härlighet
och lät honom triumfera över skräckslagna fiender.
3Han lät underverken följa med ens på hans ord,
han förhärligade honom inför det kungliga hovet.
Han gav honom befallningar om sitt folk
och visade honom en glimt av sin härlighet.
4Han helgade honom för hans trohets och mildhets skull
och utvalde honom bland alla människor.
5Han lät honom höra sin röst,
han förde honom in i töcknet
och överlämnade själv buden till honom,
livets och vishetens lag,
för att Jakobs ätt skulle undervisas om förbundet
och Israel om hans stadgar.
6Till samma helighet upphöjde han Aron,
Moses bror, av Levis stam.
7Han lät en evig ordning utgå från honom:
han gav honom ämbetet som präst för folket.
Med en rik klädsel ärade han honom
och iförde honom en lysande skrud.
8Han klädde honom i den ståtligaste dräkt
och krönte honom med ting fulla av kraft.
Byxor, kåpa och efod gav han honom.
9Runt om dräkten fäste han granatäpplen
och en mängd guldbjällror, i en krans;
de skulle klinga vid hans steg,
så att ljudet hördes i templet
som en påminnelse för alla i hans folk.
10Det var en helig dräkt i guld och violett
och purpurrött, en konstvävares verk.
Dit hörde bröstväskan, med lotterna för domsutslag,
11av karmosinrött garn, en konstnärs verk,
och ädelstenarna, graverade som sigill
och infattade i guld, en juvelerares verk;
deras inskriptioner skulle vara en påminnelse:
de var lika många som Israels stammar.
12På turbanen satt en krona av guld
med en inskrift till bekräftelse av hans helighet,
ett tecken på ära och upphöjdhet, fullt av kraft.
Allt var en lust för ögat, konstfärdigt och skönt;
13före Arons tid hade ingenting liknande funnits.
Ingen av annan släkt har någonsin fått klä sig i detta,
bara hans söner, hans ättlingar genom tiderna.
14Hans brännoffer skall bäras fram
två gånger varje dag, för all framtid.
15Mose lade offergåvor i hans händer
och smorde honom med helig olja.
Så blev det en evig ordning för honom
och för hans ättlingar, så länge himlen består,
att vara Herrens tjänare och präster
och välsigna hans folk med Namnet.
16Herren utvalde honom bland alla människor
till att komma inför sig med eldoffer,
med rökelse och vällukt som påminnelseoffer
och till att utverka försoning åt folket.
17Med sina bud gav han honom makt över rättsskipningen,
för att Jakobs ätt skulle lära känna förbundstecknet
och Israel bli upplyst av Herrens lag.
18Män av annan släkt greps av avund
och reste sig mot honom i öknen,
fulla av raseri och vrede:
männen kring Datan och Aviram
liksom Korach med sitt anhang.
19Herren såg det, och hans misshag väcktes,
de krossades av hans rasande vrede.
Han lät något sällsamt drabba dem,
han förintade dem med sin flammande eld.
20Men Aron ärade han ännu mer,
han gav honom ärftliga rättigheter:
offren från den första grödan blev hans andel.
Så fick han först och främst bröd att mätta sig med.
21Prästerna skall ju leva av offren,
som Herren gav honom och hans ättlingar.
22Men av folkets jord får prästen ingen arvslott,
och han har ingen andel i folkets egendom:
Herren själv är din andel och din egendom.
23Pinechas, Elasars son, är den tredje i ära:
han visade helig iver i sin gudsfruktan,
och när folket avföll stod han fast
med sitt mod och sin handlingskraft
och vann försoning åt Israel.
24Därför slöts ett fredsförbund med honom:
han skulle förestå templet och sitt folk,
så att han och hans ättlingar för all framtid
skulle äga översteprästämbetets värdighet.
25Även med David slöts ett förbund,
med Jishajs son av Juda stam;
men kungens makt ärvs endast från son till son,
medan Arons arv tillfaller alla hans ättlingar.
26Må Herren fylla era hjärtan med vishet
och låta er styra hans folk med rättfärdighet,
så att inte dess välstånd går om intet.
Må dess ära bestå till kommande släkten.
Invandringens och domartidens stormän
46
1En hjälte i strid var Josua, Nuns son,
Moses efterträdare som profet.
Han blev vad hans namn betyder,
en stor räddare för Herrens utvalda,
och straffade fienderna när de gick till angrepp,
så att Israel kunde ta landet i besittning.
2Vilken ära vann han inte när han grep in
och vände sitt svärd mot städerna!
3Vem före honom hade stått så stark som han!
Så var det också Herrens krig han förde.
4Ja, det var han som fick solen att vända om,
så att en dag blev lång som två.
5Han åkallade den högste härskaren
när fiender anföll från alla håll,
och Herren, den Väldige, bönhörde honom
med en våldsam skur av hagelstenar.
6Den vräkte ner över fiendefolket
och förintade motståndarna på sluttningen,
för att hans vapenmakt skulle bli känd för hedningarna;
ty deras krig var ett krig mot Herren,
men Josua följde Härskaren.
7Medan Mose levde gjorde han en välgärning
tillsammans med Kalev, Jefunnes son,
genom att göra motstånd mot menigheten,
så att folket hindrades från synd
och det ondsinta knotandet tystades.
8Bara dessa två överlevde
av en här på sexhundra tusen man,
och de ledde folket till dess arvslott,
till landet som flödar av mjölk och honung.
9Herren gav Kalev krafter
som han fick behålla till ålderdomen,
så att han nådde fram till bergen i landet
och hans ätt fick sin arvslott där.
10Därigenom skulle hela Israel förstå
vilken fördel det är att lyda Herren.
11Så handlade också var och en i raden av domare.
De hade ingen tanke på trolöshet,
de avföll inte från Herren.
Må deras minne vara välsignat
12och deras ben skjuta skott ur graven!
Må deras namn och rykte gå i arv
till de ärorika männens avkomlingar!
Den första kungatiden
13Samuel var älskad av Herren,
en Herrens profet som grundade kungadömet
och smorde furstar över hans folk.
14Han skipade rätt bland folket efter Herrens lag,
och Herren kom Jakobs ättlingar till hjälp.
15Genom sin tillförlitlighet blev han berömd som profet,
hans ord bevisade att hans syner var sanna.
16När hans fiender anföll från alla håll
åkallade han Herren, härskaren,
och offrade ett dilamm åt honom.
17Då lät Herren åskan dåna från himlen
och lät sin röst ljuda i mullret;
18han tillintetgjorde furstarna från Tyros
och alla filisteernas hövdingar.
19Innan han gick till den eviga vilan
bedyrade han inför Herren och hans smorde:
"Inte så mycket som ett par skor
har jag tagit från någon människa."
Och ingen kunde anklaga honom för något.
20Även efter sin bortgång profeterade han
och röjde för kungen när han skulle dö.
Ur jorden lät han sin röst höras
för att med sin profetia hejda folkets laglöshet.
47
1Efter honom framträdde Natan
som profet på Davids tid.
2Liksom fettet skiljs ut från gemenskapsoffret
blev David utvald bland israeliterna.
3Han lekte med lejon som med killingar
och med björnar som med fårens lamm.
4Det var han som i sin ungdom dödade jätten
och utplånade folkets skam.
Han svingade armen med slungstenen,
och den skrävlande Goljat fälldes till marken.
5Ty han ropade till Herren, den Högste,
och Herren gav hans hand styrka
att fälla den väldige krigaren
och vinna makt åt sitt folk.
6Därför blev han ärad som segrare över tiotusenden,
han blev prisad för att Herren välsignat honom,
och han erbjöds den ärofulla kronan.
7Ty han krossade motståndarna runt omkring
och förintade sina fiender filisteerna;
ända tills nu har deras makt varit bruten.
8I allt han gjorde tackade han Herren
och hyllade den Helige och Högste.
Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov
och betygade honom sin kärlek.
9Han utsåg sångare för altartjänsten,
vilkas röster skulle klinga i sköna melodier.
10Han införde ett storslaget högtidsfirande
och utformade för all framtid de fester
då det heliga namnet skall prisas
och sången ljuda i templet från tidig morgon.
11Herren tog bort hans synder
och befäste hans makt för evigt;
han slöt ett förbund med honom om kungadömet
och den ärofulla tronen i Israel.
Salomo
12Efter honom följde hans vise son,
som tack vare fadern fick ett liv i trygghet.
13Under Salomos regering rådde fred,
ty Gud gav honom lugn på alla sidor,
så att han kunde resa ett tempel åt hans namn
och bygga helgedomen som består i evighet.
14Hur vis var du inte i din ungdom!
Du svällde som en flod av klokhet,
15ditt förstånd flödade över jorden,
och du spred dina sinnrika tänkespråk över den.
16Ditt rykte nådde avlägsna öar,
du blev älskad för freden under ditt styre.
17För dina sånger, dina ordspråk och visdomsord
och för din tydningskonst blev du beundrad över världen.
18I Herren Guds namn
- han som kallas Israels Gud -
samlade du guld som om det var tenn
och hopade silver som om det var bly.
19Men du gav dig hän åt kvinnor
och lät dem få makt över dig.
20Du fläckade ditt rykte
och besudlade dina ättlingar,
så att du drog vreden över dina barn
och bittert fick ångra din dårskap.
21Väldet delades i två,
ur Efraim uppstod ett upproriskt rike.
22Men Herren upphör aldrig med sin godhet,
varje ord han talat skall besannas.
Sin utvaldes ättlingar skall han inte utplåna,
avkomman till den som älskat honom förgör han inte.
En rest av Jakobs släkt lät han överleva,
han lät ett skott växa upp från Davids rot.
Det delade riket
23När Salomo gick till vila hos fäderna
lämnade han efter sig sin son,
en dåre bland sitt folk, helt utan förstånd:
Rehabeam, vars beslut drev folket till uppror.
Och Jerobeam, Nevats son, fick Israel att synda;
han ledde Efraim in på syndens väg.
24Deras synder blev omåttligt stora,
tills de tvingades bort från sitt land.
25Allt slags ondska ville de pröva på,
ända tills straffet drabbade dem.
48
1Sedan framträdde Elia, den glödande profeten,
vars ord flammade som en fackla.
2Han sände hungersnöd över folket
och blev genom sin heliga iver mångas död.
3Med Herrens ord höll han himlen stängd,
och tre gånger kallade han ner eld därifrån.
4Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!
Vem kan berömma sig av att vara din like?
5Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,
från dödsriket räddade du honom.
6Du störtade kungar i fördärvet
och lät stormän dö på sjukbädden.
7På Sinai fick du höra om bestraffningen,
på Horeb om domen och vedergällningen.
8Du smorde kungar till hämnare
och profeter till efterträdare åt dig.
9Du fördes till himlen i en flammande stormby,
i en vagn dragen av eldhästar.
10Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,
då du skall mildra vreden innan den blossar upp
och vända faderns hjärta till hans son
och återupprätta Jakobs stammar.
11Saliga de som har fått se dig
men också de som har somnat in i kärlek,
ty även vi skall få leva.
12När Elia höljdes i stormbyn
fylldes Elisha av hans ande.
Under sin livstid vek han aldrig för en furste,
och ingen gjorde sig till herre över honom.
13Ingen uppgift var honom för svår,
och efter hans bortgång profeterade hans kropp.
14Medan han levde gjorde han sällsamma ting,
och även efter döden var hans gärningar förunderliga.
15Trots allt detta omvände sig inte folket
och upphörde inte med sina synder
förrän de släpades som krigsbyte från sitt land
och skingrades över hela världen,
så att bara en ringa rest blev kvar av folket,
bland dem en furste av Davids ätt.
16Några av dem gjorde det som behagar Herren,
andra begick ständigt flera synder.
Kungar och profeter i Juda rike
17Hiskia befäste sin stad
och ledde in Gichonkällan i den;
han högg sig genom klippan med yxa
och byggde dammar för vattnet.
18Under hans regering gick Sanherib till angrepp
och sände Rab-Sake mot Hiskia.
Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion
och talade övermodigt stora ord.
19Då bävade de, och deras händer darrade;
de våndades som födande kvinnor.
20Men de åkallade Herren, den Barmhärtige,
och sträckte sina händer mot honom.
Den Helige hörde dem genast i sin himmel
och sände dem räddning genom Jesaja;
21han krossade assyriernas här,
hans ängel tillintetgjorde den.
22Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren
och följde orubbligt sin fader Davids väg.
Den som ledde honom var Jesaja,
den store profeten, osviklig i sina syner.
23På hans tid vände solen om,
och han förlängde kungens liv.
24Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli
och tröstade dem som sörjde i Sion.
25Han förutsade allt som skall ske i framtiden
och avslöjade det fördolda innan det inträffat.
49
1Minnet av Josia är som en rökelse,
blandad av en skicklig parfymberedare.
Det är sött som honung för varje mun,
det är som sång och spel vid festen.
2Han handlade rätt när han omvände folket
och utplånade de brottsliga skändligheterna.
3Han hade alltid Herren i tankarna,
i en laglös tid stärkte han gudsfruktan.
4Förutom David, Hiskia och Josia
gjorde sig alla skyldiga till brott.
Den Högstes lag övergav de,
och kungarna i Juda gick under.
5Ty de skänkte bort sin makt till andra
och sin ära till ett främmande folk,
6som brände hans utvalda tempelstad
och gjorde dess gator till ödemark.
Det skedde genom Jeremia, 7ty han blev förföljd,
han som i moderlivet helgats till profet,
till att rycka upp, förgöra och förstöra
men också till att bygga upp och plantera.
Fångenskapen och Jerusalems återupprättande
8Hesekiel fick i en syn se Herrens härlighet;
den visade sig för honom på kerubvagnen.
9Han hotade fienderna med slagregn
men lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt.
10De tolv profeternas ben må skjuta skott ur graven!
Ty de ingav Jakob nytt mod
och ett fast hopp som blev folkets räddning.
11Hur skall jag nog kunna prisa Serubbabel,
som liknats vid en sigillring på högra handen?
12Sådan var också Jeshua, Josadaks son.
Det var de som på sin tid byggde templet;
de reste en helgedom åt Herren
som skall bestå för evigt i sin härlighet.
13Nehemjas minne skall också leva länge.
Det var han som reste våra fallna murar;
han lät göra portar och bommar
och byggde nytt där våra hus hade stått.
Andra märkesmän
14Ingen har skapats på jorden lik Henok;
så blev han ju också tagen härifrån.
15Inte heller har det fötts en man som Josef;
han blev brödernas herre och folkets stöd,
och hans ben blev väl omhändertagna.
16Sem och Set har blivit ärade bland människor,
men över allt levande i skapelsen står Adam.
Översteprästen Simon
50
1Översteprästen Simon, Onias son,
lät på sin tid reparera helgedomen
och sätta templet i stånd.
2Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd,
ett högt fundament för templets ringmur.
3På hans tid grävdes en reservoar,
en damm lika stor som Havet i omkrets.
4Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka
och stärkte stadens försvar mot belägringar.
5Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,
när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:
6han var som morgonstjärnan bland molnen,
som fullmånen på festdagarna,
7som solen när den lyser på den Högstes tempel,
som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,
8som blommande rosor i vårens tid,
som liljor där källsprång bryter fram,
som skogarna på Libanon en sommardag,
9som brinnande rökelse på fyrfatet,
som ett kärl, hamrat av gediget guld
och prytt med alla slags ädla stenar,
10som ett olivträd, dignande av frukt,
och som en cypress som når ända upp bland molnen.
11När han tog på sig den lysande skruden
och klädde sig i sin fulla ståt
och sedan steg upp på det heliga altaret,
spred han glans över hela tempelgården.
12Och när prästerna räckte honom köttstyckena
medan han själv stod vid altarhärden,
stod hans bröder i en ring runt honom;
de var som en cederskog på Libanon,
som dadelpalmer omgav de honom.
13Alla Arons söner stod där i sin glans
med offergåvorna till Herren i sina händer
inför hela Israels menighet.
14Som avslutning av altartjänsten
fulländade han offret till allhärskaren, den Högste:
15han sträckte ut handen efter offerskålen
och lät druvans blod rinna ut.
Han hällde det över altarets fundament
till vällukt åt den Högste, konungen över allt.
16Då bröt Arons söner tystnaden:
de blåste i silvertrumpeterna
och lät dem ljuda med mäktig klang,
för att den Högste skulle minnas folket.
17I samma ögonblick föll de allesammans
på en gång ner med ansiktet mot marken
för att tillbe sin herre,
allhärskaren, den högste Guden.
18Kören stämde upp sin lovsång,
den sköna musiken ljöd med full styrka,
19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt
i bön inför den Barmhärtige,
tills den heliga ceremonin var fullbordad
och de hade avslutat gudstjänsten.
20Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer
över israeliternas hela menighet
för att utdela Herrens välsignelse
och med stolthet uttala hans namn.
21Och ännu en gång föll folket ner
för att ta emot välsignelsen från den Högste.
Författarens slutord
22Och nu må ni prisa hela världens Gud,
han som överallt gör storverk,
som låter oss leva i ära ända från födelsen
och alltid visar oss barmhärtighet.
23Må han ge oss glädje i hjärtat
och skänka Israel fred i våra dagar,
så som det var för länge sedan.
24Må hans barmhärtighet aldrig överge oss,
och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.
25Två folk fyller mig med vämjelse,
och det tredje är inte ens något folk:
26de som bor i Seirs bergstrakter, filisteerna
och de dåraktiga människorna i Shekem.
27En lära som ger förstånd och kunskap
har skrivits ner i denna bok
av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem,
som lät vishet strömma ur sitt hjärta.
28Lycklig den som studerar detta,
som tar det till sitt hjärta och blir vis.
29Ty den som lever efter det får kraft till allt:
det är gudsfruktans väg han följer.
En bön av Jesus, Syraks son
51
1Jag vill tacka dig, herre och konung,
och lovsjunga dig, Gud, min räddare.
Jag vill prisa ditt namn,
2ty du blev min beskyddare och hjälpare,
du räddade mig från undergången,
från fällan som förtalaren gillrade,
från läpparna som spred ut lögner.
Inför mina fienders angrepp
kom du till min hjälp, 3och du räddade mig,
rik som du är på barmhärtighet och ära,
från käftar som var beredda att sluka mig,
från händer som ville ta mitt liv,
från alla de faror jag råkat i,
4från kvävande eld som omgav mig,
ut ur lågor som jag inte hade tänt,
5ur djupet av dödsrikets innandömen,
från orena tungor och lögnaktigt tal.
6Inför kungen blev jag brottsligt förtalad,
en dödlig fara hotade mig,
och jag var på väg ner i dödsriket.
7De kringrände mig från alla håll,
och ingen kom till min räddning;
jag såg efter mänsklig hjälp men fann ingen.
8Då kom jag ihåg din barmhärtighet, Herre,
och den godhet du visat i evighet:
du befriar dem som tåligt väntar på dig,
och du räddar dem ur fiendernas våld.
9Och jag höjde mitt bönerop från jorden
och bad om räddning från döden,
10jag åkallade Herren, min fader:
"Överge mig inte i nödens tid,
när jag står hjälplös mot övermodet,
11så skall jag inte tröttna att prisa ditt namn;
jag skall lovsjunga och tacka dig."
Och min bön blev hörd,
12du räddade mig från undergången
och befriade mig i farans stund.
Därför vill jag tacka och prisa dig
och välsigna Herrens namn.
En dikt om vägen till vishet
13När jag ännu var ung, före mina resor,
sökte jag öppet visheten i min bön.
14Framför templet stod jag då och bad om den,
och till min sista stund är den målet för min strävan.
15Från blomningen till druvans mognad
beredde den mig glädje.
Jag höll mig på raka vägar,
ända från ungdomen följde jag dess spår.
16En kort tid lyssnade jag och tog emot,
och stor var den lärdom jag vann.
17Det gick mig väl tack vare visheten
- honom som gav mig den vill jag ära -
18ty jag föresatte mig att leva efter den;
jag strävade lidelsefullt efter det goda,
och jag skall aldrig stå med skam.
19Jag kämpade hårt för dess skull,
jag var alltid noga med att lyda lagen.
Jag sträckte mina händer mot höjden
i sorg över att jag felat mot visheten.
20Jag riktade in mitt sinne mot den,
och tack vare min renhet fann jag den.
Med den fick jag genast ett gott förstånd,
och därför blir jag aldrig övergiven.
21Mitt innersta brann av min strävan efter den;
så gjorde jag också ett gott förvärv.
22Herren lönade mig med talets gåva,
och med den vill jag prisa honom.
23Kom hit till mig, ni olärda,
och bli gäster i lärdomens hus.
24Varför lider ni ännu brist på detta,
varför låter ni era själar törsta så?
25Jag har tagit till orda och talat,
förse er nu utan kostnad.
26Böj nacken under oket,
så skall era själar få lärdom;
den kan ni finna på nära håll.
27Se på mig: en kort tid ansträngde jag mig,
och jag har vunnit stor frid.
28Ge gärna en stor summa silver för lärdomen,
med den kan ni skaffa er mycket guld.
29Må ni kunna glädja er åt Herrens barmhärtighet
och aldrig stå med skam för att ni prisat honom.
30Utför er uppgift innan tiden gått ut,
så ger han er lönen när hans tid är inne.
Till Salomos vishet
Till Baruk