Dikter
Jag vill ge dig mina vackraste blommor
Jag vill ge dig mina vackraste blommor!
Jag håller fram dem för dig!
De är lite spröda, helt oansenliga.
En del kallar dem ogräs, men för mig är de det vackraste som finns.
Jag försöker hålla fram dem så försiktigt jag kan.
Ibland kanske jag håller dem för hårt, särskilt när jag blir ivrig.
Jag vill visa dig mina drömmar.
Mina innersta drömmar vill jag dela med dig.
Drömmar samlade under många år.
En del av drömmarna har en stor livskraft och har varit ute i världen och blivit starka.
Andra är sköra och lite räddhågsna.
När jag lägger fram de sköra drömmarna kan de ibland stressa.
Jag vill vara stark inför dig.
När allt är i balans och jag känner en varm trygghet är jag stark.
Jag kan då agera med både stor klokhet och mognad.
Men ibland drar det in skyar över min ljusa himmel.
Mörka skyar som bara jag ser.
Min balans går över i förvirring och jag tappar klokskapen och blir liten.
Jag vill öppna mitt hjärta för dig.
Jag vill öppna det till dig som en gåva.
Där vill visa upp alla de vackra känslorna jag har för dig.
Stora och bubblande som nästan gör att mitt hjärta brister.
Mitt hjärta klappar varmt, men blir ibland förblindad av oro.
De varma känslorna finns där även om de då kan vara svåra att se.
Jag vill vara modig inför dig.
Jag vill visa dig ett mod som är stort och orubbligt.
Ett mod som finns där även när det blåser.
Men emellanåt smyger sig rädslan in i min själ.
Den frågar, den grubblar, den ser, den letar mönster.
Det största modet är då att stå kvar fastän rädslan finns där.
Jag vill räcka fram mina blommor utan att jag kramar sönder dem.
Jag vill visa mina sköra drömmar utan att de stressar.
Jag vill klara av att finna och hålla balansen även när mörka skyar dragit in.
Jag vill kunna känna tillit att du tar emot mig fastän hjärtat ibland är skört.
Jag vill kunna vara som modigast och stå rak och fast när rädslan är som störst.
Jag önskar att jag kan finna en balans och en insikt som i allt leder mig rätt.