Betraktelser
Rädsla
Jag ser på dig och ser din glädje i dina ögon. Jag förstår att jag betyder mycket för dig. Du försäkrar att du inte försvinner ur mitt liv. Du försäkrar att du vill tillbringa resten av ditt liv med mig. Jag försöker ta in att jag betyder så mycket för dig. Jag känner mig rörd.
När jag tänker på dig känner jag en stor varm kärlek. Kärleken gör mig lycklig, och ger mitt liv en riktning. Du inspirerar mig. Du får mig att tänka i annorlunda kreativa banor än jag tidigare gjort. Jag känner att du får en allt större betydelse för mig och i mitt liv. Jag flätas allt mer ihop med dig. Att i framtiden fläta upp allt igen känns svårt för att inte säga omöjligt.
Ju närmare jag kommer dig, desto mer riskerar jag. Jag blir alltmer sårbar. De starka positiva känslorna har en negativ spegling.
Jag känner en stor klump i min mage. Kramp. Känslan signalerar fara. Jag skakar inombords, och kan inte tänka klart. Det känns som om en katastrof var ett faktum.
Jag känner mig trängd mellan mitt behov att visa mina mörka tankar och min rädsla att du inte kommer att kunna ta emot dem. Jag behöver visa min sårbarhet för dig. Bära fram den till dig i mina händer. Vågar jag det? Jag vill känna tillit för dig! Kan jag det?
Finns du här för mig även när du ser hela mig? Finns du här för mig när du ser mina funderingar? Kan du fortfarande se mina goda sidor när du ser det jobbiga. Det som känns svårt och ohanterbart för mig, kan du hantera det?
Jag måste känna tillit för dig och överlämna hela mig i dina händer. Förlita mig på att du tar emot mig även när det gnisslar. Förlita mig på att dina känslor överväger de svårigheter jag visar dig.