Bibeln
Gamla testamentet
Sakarja
Maning till omvändelse
1 1I åttonde månaden av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:
2Herren vredgades på era fäder. 3Tala till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig - så lyder hans ord - då skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4Gör inte som era fäder. De hörde de tidigare profeterna förkunna: "Så säger Herren Sebaot: Vänd om från era onda vägar och onda gärningar." Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5Var är nu era fäder? Och profeterna, levde de i evighet? 6Mina ord och mina beslut, som jag befallde mina tjänare profeterna att förkunna, de drabbade ju era fäder. Då vände de om och sade: "Herren Sebaot hade beslutat att handla så med oss som vårt liv och våra gärningar förtjänade, och det har han också gjort."
Första synen: ryttarna
7På tjugofjärde dagen i elfte månaden, dvs. månaden shevat, av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:
8Jag hade en syn i natt. En man på en röd häst hade stannat bland myrtenträden i skuggan, och bakom honom stod röda, bruna och vita hästar. 9Jag frågade: "Vad betyder dessa, herre?" Då svarade ängeln som talade med mig: "Det skall du få veta." 10Och mannen som hade stannat bland myrtenträden sade: "De är utsända av Herren för att färdas över jorden." 11Och de sade till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har färdats över jorden, men allt är lugnt och stilla." 12Herrens ängel sade: "Herre Sebaot, hur länge skall du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Judas städer? I sjuttio år har du varit vred på dem." 13Då gav Herren goda och tröstande ord till svar åt ängeln som talade med mig. 14Och ängeln som talade med mig befallde mig att ropa:
Så säger Herren Sebaot:
Stark är min lidelse
för Jerusalem och för Sion.
15Häftigt vredgas jag på de självsäkra folken:
min vrede var måttlig,
men de överdrev straffet.
16Därför säger Herren:
I barmhärtighet kommer jag åter till Jerusalem.
Mitt hus skall byggas där,
säger Herren Sebaot,
mätsnöret skall spännas i Jerusalem.
17Ropa på nytt:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall mina städer
flöda över av det goda.
Än en gång skall Herren trösta Sion,
än en gång utvälja Jerusalem.
Andra synen: hornen och smederna
18Jag lyfte blicken och fick se fyra horn. 19Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade: "Dessa horn har skingrat Juda, Israel och Jerusalem." 20Herren lät mig se fyra smeder. 21Jag frågade ängeln: "Vad skall de göra?" Han svarade: "Dessa horn har skingrat Juda och gjort alla modlösa. Men nu har de fyra kommit för att vässa yxorna och hugga hornen av de folk som höjde sina horn mot Juda för att skingra folket."
1:1 I åttonde månaden av Dareios andra regeringsår Oktober-november 520 f.Kr.; jfr not till Hagg 1:1.
1:1 Sakarja Profeten Sakarja verkade i Jerusalem vid tiden för återkomsten från den babyloniska fångenskapen och var tillsammans med profeten Haggaj pådrivande då det nya templet skulle byggas (återinvigt 515 f.Kr.); se Esr 5:1; 6:14 och jfr not till Hagg 1:1. Kap. 1‑8 går tillbaka på profetens egen förkunnelse och innehåller bl.a. ett antal bildrika och mångtydiga syner av apokalyptisk karaktär. Kap. 9‑14, som inte är något enhetligt avsnitt, är i huvudsak från en senare tid och bygger på andra källor. Där ingår domsord mot Israels fiender och löften om upprättelse och om en kommande fredsfurste. Profetböcker.
1:3 Sebaot.
1:4 Profet.
1:7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden ... av Dareios andra regeringsår Den 15 februari 519 f.Kr.
1:8-11 Avsnittets bildspråk är svårtolkat och väcker frågor som inte kan besvaras med säkerhet. Det är t.ex. osäkert eller outsagt om ryttaren (v. 8) är identisk med ängeln (v. 9), om det är hästarnas ryttare som utsäger orden i v. 11 och om hästarnas färger (v. 8) är symboliska. Samma osäkerhet möter även i bokens övriga syner. Ibland är oklarheten att betrakta som ett stilmedel, typiskt för apokalyptiska texter.
1:8 skuggan Eller "djupet".
1:8 bruna Det hebreiska ordets betydelse osäker.
1:9 Ängel.
1:11 allt är lugnt och stilla Uttrycket har här en negativ innebörd: Israels väntade återupprättelse skulle föregås av stora omvälvningar, men ännu syntes inga tecken till sådana; Dag.
1:12 sjuttio år Troligen en avrundad tidsangivelse för fångenskapen i Babylonien; se Jer 25:11 f. och jfr Jes 23:15 med not.
1:14 lidelse Svartsjuka.
1:14 Sion.
1:15 överdrev straffet Herren använde främmande folk som straffande redskap vid Jerusalems fall 587 f.Kr., men de hade gått längre än han avsett.
1:18-2:13 Motsvarar i MT 2:1‑17; Kapitel- och versindelning.
1:18 fyra horn Sammanfattande bild för de makter som besegrat Juda. Hornet symboliserar i GT styrka och övermod; jfr not till Ps 75:5.
Tredje synen: mätsnöret
2 1Jag lyfte blicken och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 2Jag frågade honom: "Vart är du på väg?" och han svarade: "För att mäta upp Jerusalem och se hur långt och brett det skall bli." 3Då kom den ängel som talade med mig, och en annan ängel gick honom till mötes 4och sade: "Skynda dig och säg till den unge mannen där:
Jerusalem skall bli en stad utan murar,
ty många människor och djur skall rymmas där.
5Jag skall själv vara en mur av eld runt staden,
säger Herren,
och visa min härlighet där inne."
Herren kallar på de deporterade
6Bryt upp, bryt upp! säger Herren.
Fly från landet i norr!
I alla väderstreck har jag skingrat er,
säger Herren.
7Bryt upp och rädda dig, Sion,
du som bor i Babylon!
8Ty så säger Herren Sebaot
om de folk som plundrat er:
Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.
9Ja, jag lyfter min hand mot dem,
de skall bli sina slavars byte.
Då skall ni inse
att Herren Sebaot har sänt mig.
10Gläd dig och jubla, dotter Sion!
Se, jag kommer
och tar min boning hos dig,
säger Herren.
11Många folk skall den dagen
sluta sig till Herren och bli mitt folk.
Jag tar min boning hos dig.
Då skall du inse
att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
12Herren skall ta Juda i besittning
som sin del av den heliga marken.
Än en gång utväljer han Jerusalem.
13Var stilla inför Herren, allt levande,
han bryter upp från sin heliga boning.
2:6 landet i norr Babylonien.
2:7 Babylon Ordagrant "dotter Babylon".
2:8 Herren Sebaot Rättelse; i MT följer tre obegripliga ord, som av misstag kommit in i texten.
2:12 den heliga marken Israels land.
Fjärde synen: översteprästen Josua och löftet om Telningen
3 1Herren lät mig se Josua, översteprästen, där han stod inför Herrens ängel. På hans högra sida stod Anklagaren, beredd att anklaga honom. 2Herrens ängel sade till Anklagaren: "Herren skall tillrättavisa dig, Anklagare, ja, han som har utvalt Jerusalem skall tillrättavisa dig. Är inte denne man en brand ryckt ur elden?" 3Josua bar smutsiga kläder där han stod framför ängeln, 4och ängeln befallde sina tjänare: "Ta av honom de smutsiga kläderna!" Och han sade till Josua: "Jag befriar dig från din skuld, och du skall kläs i högtidsdräkt." 5Sedan befallde han: "Sätt på honom en ren turban!" Och de satte på honom en ren turban och klädde honom, medan Herrens ängel stod bredvid. 6Och detta är vad Herrens ängel försäkrade Josua:
7Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar mina vägar
och håller mina bud
skall du råda över mitt hus
och vaka över mina tempelgårdar.
Jag skall ge dig tillträde
till den krets som tjänar mig här.
8Lyssna, Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig - dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. 9På stenen där, som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna landets skuld på en enda dag. 10Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.
3:1 Josua, översteprästen Se not till Hagg 1:1.
3:1 Ängel.
3:1 Anklagaren Se not till Job 1:6. Djävulen.
3:2 Herrens ängel Med Peshitta; MT har "Herren".
3:4 Kläder.
3:5 han Med Peshitta och Vulgata; MT har "jag".
3:8 Telningen, min tjänare Beteckningar för Messias; se Jer 23:5; 33:15 och jfr Jes 11:1 f.
3:8 tecken Att prästämbetet återupprättas förebådar Messias ankomst.
3:9 stenen Vad som åsyftas är oklart.
3:9 sju ögon Kanske Herrens sju ögon (4:10b), en symbol för att han övervakar allt. Det hebreiska ordet för "ögon" har också tolkats som "fasetter" på stenen; jfr Hes 1:18. Sju.
3:9 inskrift Möjligen av samma slag som i 2 Mos 28:36; Sak 14:20 f.
3:10 under vinrankor och fikonträd Se not till 1 Kung 4:25.
Femte synen: lampstället och olivträden
4 1Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig som när man väcker någon ur sömnen. 2Han frågade: "Vad ser du?" och jag svarade: "Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå; där sitter också sju lampor, och varje lampa därovanpå har sju pipar. 3Två olivträd står bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster."
4Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder detta, herre?" 5Han frågade: "Förstår du inte vad det betyder?" - "Nej, herre", svarade jag. 6aDå sade han: 10b"De sju är Herrens ögon som överblickar hela jorden." 11Jag frågade honom: "Vad betyder de båda olivträden till höger och till vänster om lampstället?" 12Och jag frågade honom vidare: "Vad betyder de båda olivkvistarna som leder ner den gyllene oljan genom de två gyllene rören?" - 13"Förstår du inte vad de betyder?" frågade han. "Nej, herre", svarade jag. 14Då sade han: "Det är de båda smorda som står inför hela världens herre."
Utsagor om Serubbabel
6bDetta är Herrens ord till Serubbabel:
Varken med styrka eller makt
utan med min ande,
säger Herren Sebaot.
7Vem du än är, du stora berg - inför Serubbabel skall du bli till slät mark. Han skall föra fram slutstenen medan man ropar: "Nåd och välsignelse!" 8Herrens ord kom till mig: 9"Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, hans händer skall också fullborda det." Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er! 10aDe som föraktade den dag då den blygsamma början skedde, de skall glädjas då de ser den utvalda stenen i Serubbabels hand.
4:2 lampställ En symbol för Herren, som övervakar hela jorden (jfr v. 10b).
4:6a-14 Grundtexten har här uppenbarligen råkat i oordning: avsnittet v. 6b‑10a bryter sammanhanget mellan v. 6a och v. 10b. I översättningen har detta sammanhang återställts.
4:14 de båda smorda Davidsättlingen Serubbabel och översteprästen Josua (se not till Hagg 1:1) som representanter för världslig och andlig makt; Smord.
4:10a den utvalda stenen Slutstenen i tempelbygget; se v. 7.
Sjätte synen: den flygande bokrullen
5 1När jag på nytt lyfte blicken fick jag se en flygande bokrulle. 2Ängeln frågade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred." 3Då sade han: "Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Alltför länge har tjuven och menedaren varit utan straff. 4Nu har jag låtit förbannelsen gå ut, säger Herren Sebaot, för att den skall tränga in hos den som stjäl och hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall bli kvar i deras hus och rasera allt, både trävirke och sten."
Sjunde synen: kvinnan i sädestunnan
5Ängeln som talade med mig gick nu fram och sade till mig: "Lyft blicken och se vad som kommer." - 6"Vad är det?" frågade jag, och han svarade: "Det är en sädestunna." Han fortsatte: "Detta är den skuld som finns i landet."
7Nu lyftes ett runt blylock, och inne i sädestunnan satt en kvinna. 8"Detta är ondskan", sade han och knuffade henne tillbaka i sädestunnan. Och så lade han på blyskivan. 9Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, och vinden fyllde deras vingar, och deras vingar var som hägervingar. De lyfte upp sädestunnan mellan jord och himmel. 10"Vart för de tunnan?" frågade jag ängeln som talade med mig. 11Han svarade: "Till Shinar, för att bygga ett tempel åt kvinnan. När det är färdigt skall hon ställas upp på sin plats."
5:3 Alltför ... straff Grundtextens innebörd osäker.
5:4 Namn.
5:6 skuld Med Septuaginta och Peshitta; MT har "öga".
5:6 sädestunna Grundtexten har "efa"; Mått.
5:11 Shinar Ålderdomlig beteckning för Babylonien.
Åttonde synen: de fyra vagnarna
6 1När jag på nytt lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3den tredje av vita och den fjärde av fläckiga hästar, idel starka hästar. 4Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder de, herre?" 5Ängeln svarade: "De är himlens fyra vindar som drar ut efter att ha stått inför hela världens herre. 6Vagnen med de röda hästarna drar ut mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de fläckiga mot landet i söder."
7Och de starka hästarna kom fram, ivriga att färdas över jorden. Han sade: "Far bort över jorden!" Och när de hade dragit ut över jorden 8ropade han på mig: "Se hur de som drar ut mot landet i norr tömmer min vrede över det."
Josuas kröning
9Herrens ord kom till mig:
10Ta emot gåvorna från de deporterade, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Du skall söka upp det hus som tillhör Josia, Sefanjas son; dit har de kommit från Babylonien. 11Där skall du hämta silver och guld och låta göra en krona och sätta den på översteprästen Josua, Josadaks son. 12Säg till honom: Så säger Herren: Här är han vars namn är Telningen. Där han står skall det spira, och han skall bygga Herrens tempel. 13Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda. 14Kronan skall vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Josia, Sefanjas son.
15Människor skall komma från fjärran för att vara med och bygga Herrens hus. Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er. Detta skall ske om ni verkligen lyssnar på Herrens, er Guds, röst.
6:1 två berg ... av koppar Bildspråket har sina rötter i babylonisk mytologi, enligt vilken solguden kom fram mellan två berg. Här avses troligen bara att det är fråga om överjordiska väsen.
6:6 landet i norr Babylonien, där de deporterade finns; jfr v. 15.
6:6 de röda hästarna drar ut mot landet i öster, de svarta hästarna Rättelse; MT har enbart "de svarta hästarna". Jfr 6:2.
6:6 landet i väster Rättelse; MT har "efter dem".
6:8 tömmer min vrede Eller "låter min ande vila".
6:9-15 Avsnittet om Messias kröning kan från början ha avsett davidsättlingen Serubbabel och inte som nu översteprästen Josua; jfr not till Hagg 1:1.
6:10 Sefanjas son Sefanja kan ha varit en av de sista prästerna i det gamla templet; se t.ex. 2 Kung 25:18; Jer 37:3.
6:12 spira Det hebreiska ordet är besläktat med ordet för "telning"; jfr not till 3:8.
Rättfärdighet hellre än fasta
7 1Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, kislev, kom Herrens ord till Sakarja. 2Betel Sareser skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren 3och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna: "Skall jag gråta och fasta i den femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4Då kom Herren Sebaots ord till mig:
5Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta? 6När ni äter och dricker, är det inte för er egen skull ni gör det? 7Har ni glömt vad Herren förkunnade genom de tidigare profeterna, då Jerusalem ännu var befolkat och tryggt med städerna runt omkring sig, och då Negev och Låglandet var bebodda?
8Åter kom Herrens ord till Sakarja:
9Så har Herren Sebaot sagt: "Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! 10Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra." 11Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. 12Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. 13De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: "Då vill inte heller jag höra när de ropar. 14Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner." Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.
7:1 Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden Den 7 december 519 f.Kr.
7:3 femte månaden Den månad då Jerusalem förstördes år 587 f.Kr. (2 Kung 25:8).
7:5 sjunde månaden Den månad då den av babylonierna tillsatte ståthållaren Gedalja mördades år 587 f.Kr. (2 Kung 25:25).
Räddning i den kommande tiden
8 1Åter kom Herren Sebaots ord:
2Så säger Herren Sebaot:
Stark är min lidelse för Sion,
jag ivrar för henne i mäktig vrede.
3Så säger Herren:
Jag vänder åter till Sion,
jag vill bo i Jerusalem.
Jerusalem skall kallas Den trogna staden
och Herren Sebaots berg Det heliga berget.
4Så säger Herren Sebaot:
Åter skall gamla män och kvinnor
sitta på torgen i Jerusalem,
alla med käpp i handen,
så gamla är de.
5Stadens gator och torg
skall fyllas av lekande barn.
6Så säger Herren Sebaot:
Om de som är kvar av folket
tror att detta är omöjligt
i kommande dagar,
är det därför omöjligt för mig?
frågar Herren Sebaot.
7Så säger Herren Sebaot:
Jag skall rädda mitt folk
ut ur österns länder och västerns.
8Jag skall hämta dem hit
och låta dem bo i Jerusalem.
De skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i trohet och rättfärdighet.
9Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i denna tid hör vad de profeter sade som verkade den gången grundstenarna lades till Herren Sebaots hus, till templet, som skulle byggas på nytt. 10Ty före denna tid var människornas arbete lönlöst och djurens möda förgäves. Alla och envar levde otrygga för fienden, och jag släppte människorna lösa mot varandra. 11Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som i gångna tider, säger Herren Sebaot. 12Nu skall årsväxten frodas, vinstocken skall ge sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Allt detta skall jag skänka åt dem som är kvar av folket. 13Liksom ert namn har varit en förbannelse bland folken, ni judeer och israeliter, så skall det nu bli en välsignelse när jag räddat er. Var inte ängsliga, fatta mod! 14Ja, så säger Herren Sebaot: Liksom jag planerade er olycka, säger Herren Sebaot, då era fäder väckte min vrede - och det stod jag fast vid - 15så har jag nu ändrat min plan och vill skänka Jerusalem och judeerna lycka. Var inte rädda!
16Detta är vad ni skall göra: Var ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. 17Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant hatar jag, säger Herren.
18Herren Sebaots ord kom till mig:
19Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!
20Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall folken komma, de som bor i de många städerna. 21Och befolkningen i den ena staden skall gå till den andra och säga: "Kom, låt oss gå och beveka Herren, låt oss uppsöka Herren Sebaot. Också jag går dit." 22Många nationer och mäktiga folk skall uppsöka Herren Sebaot i Jerusalem för att beveka honom. 23Så säger Herren Sebaot: När den tiden kommer skall tio män av olika folk och språk gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: "Vi vill följa er, vi har hört att Gud finns hos er."
8:6 de som är kvar Rest.
8:12 Nu skall årsväxten frodas Grundtextens innebörd osäker.
8:13 Liksom ert namn ... en välsignelse I stället för att som tidigare utnyttjas i en förbannelseönskan skall nu Israel användas i en välsignelseönskan, "Må du bli lika välsignad som Israel"; jfr t.ex. 1 Mos 48:20.
8:16 stadsporten Port.
8:19 fjärde ... månaden Denna månad år 587 f.Kr. slogs den första bräschen i Jerusalems stadsmur (2 Kung 25:3 f.).
8:19 femte, sjunde ... månaden Se noter till 7:3, 5.
8:19 tionde månaden Denna månad år 589 f.Kr. började Nebukadnessar belägra Jerusalem (2 Kung 25:1).
Dom över Israels fiender
9 1Profetord.
Herrens ord är i landet Hadrak,
och till Damaskus har det kommit
- ty denna Arams ögonsten tillhör Herren,
liksom alla Israels stammar -
2ja, också till grannlandet Hamat
och till Tyros och Sidon
med all deras visdom.
3Tyros har byggt sig en fästning,
silver har hopats som damm
och guld som avfall på gatan,
4men Herren skall plundra staden
och störta dess murar i havet,
eld skall förtära den.
5Vid denna syn skall Ashkelon förfäras
och Gaza darra av ångest
liksom Ekron då dess hopp går om intet.
Gaza skall berövas sin kung,
Ashkelon skall ligga öde,
6i Ashdod skall ett blandfolk bo.
Ja, jag skall göra slut på filisteernas stolthet.
7De blodiga vidrigheter de sätter tänderna i
skall jag rycka ur munnen på dem.
De som blir kvar av detta folk
skall också de tillhöra vår Gud,
de skall vara som en släkt i Juda,
Ekrons folk skall vara som jevuseerna.
8Jag vill hålla vakt vid mitt hus
mot härar som kommer och går.
Aldrig mer skall någon förtryckare komma.
Nu är mina ögon öppna.
Sions konung
9Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
10Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
Herren upprättar sitt folk
11I kraft av blodsförbundet med dig
skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen.
12Kom tillbaka till borgen,
ni fångar som fått ett hopp!
I dag förkunnar jag:
Jag skall gottgöra er dubbelt.
13Ja, jag spänner Juda som en båge
och lägger Efraim på den som en pil.
Jag slungar dina söner, Sion,
mot dina söner, Javan.
Jag gör dig till en hjältes svärd.
14Herren skall visa sig över dem,
som blixten skall hans pil fara i väg.
Herren Gud skall stöta i horn
och dra fram i sydstormarna.
15Herren Sebaot skall ge dem skydd,
stenarna från hans slunga
skall förtära och underkuva,
skall dricka blod som vin,
fyllas som offerskålar,
dränkas i blod som altarets hörn.
16Herren, deras Gud, skall rädda dem,
den dagen skall han valla dem som får.
Som ädelstenar i ett diadem
skall de stråla över hans land.
17Vilken lycka, vilken skönhet!
De unga männen skall blomstra av dess säd
och flickorna av dess vin.
9-14 Avsnittet utgör den andra delen av Sakarjaboken; se not till 1:1. Profetböcker.
9:1 Hadrak Stadsstat i norra Syrien.
9:1 Arams ögonsten Rättelse; MT har "en människas ögonsten".
9:4 murar Eller "rikedom".
9:5 ff. Profetian gäller filisteiska städer.
9:7 blodiga vidrigheter Att äta kött med blod i var förbjudet för israeliterna; se 3 Mos 3:17; 17:10 ff. Här utlovas att filisteerna som proselyter skall ansluta sig till Guds folk. De måste då följa de judiska renhetsföreskrifterna.
9:7 jevuseerna Jerusalems förisraelitiska invånare besegrades av David men fördrevs inte. De tycks ha levt sida vid sida med israeliterna; Jevus.
9:8 mitt hus Här avses troligen landet, inte templet; jfr Jer 12:7; Hos 9:15.
9:9 åsna, ung åsnehingst I äldre främreorientaliska riken var åsnan ett kungligt riddjur.
9:10 från hav till hav ... världens ände Se not till Ps 72:8.
9:11 blodsförbundet Syftar troligen på det förbund som slöts på Sinai; se 2 Mos 24:4‑8.
9:11 den tomma brunnen Bild för fångenskap och betryck; jfr Ps 40:3. Vattenlösa brunnar kunde användas som fängelsehålor; jfr 1 Mos 37:20, 24; Jer 38:6.
9:12 borgen Jerusalem.
9:13 Javan Grekland; se not till 1 Mos 10.
9:13 Juda, Efraim Sydriket och Nordriket (Israel).
9:14 dra fram i sydstormarna Jfr not till Hes 1:4.
9:15 Grundtextens innebörd osäker.
De maktlösa gudarna
10
1Be Herren om regn
vid tiden för vårregnet.
Det är Herren som skapar molnen,
han ger er strömmande regn,
han ger gröda på marken åt alla.
2Men husgudarna ger lögner till svar
och spåmännen ser falska syner,
de berättar bedrägliga drömmar,
tom är deras tröst.
Därför måste folket bryta upp som en fårhjord
och lida nöd, ty de har ingen herde.
Israel befrias och återvänder
3Min vrede har flammat upp mot herdarna,
och bockarna skall jag ställa till svars.
Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Judas folk,
och gör den till sin ståtliga stridshäst.
4Från Juda skall hörnstenen komma,
därifrån skall tältpluggen komma,
därifrån skall krigets vapen komma,
därifrån skall varje härskare utgå.
5De skall likna hjältar
som i striden trampar ner fienden
som smuts på gatan.
De skall strida, ty Herren är med dem,
och ryttarna skall besegras.
6Jag skall stärka Judas folk,
och Josefs folk skall jag rädda.
Jag skall föra dem tillbaka,
ty jag förbarmar mig över dem,
och det skall vara som om jag aldrig förkastat dem.
Jag är Herren, deras Gud,
jag skall höra deras böner.
7Efraims folk skall vara som hjältar,
och de skall bli upprymda som av vin,
deras barn skall se det och glädjas
och jubla över Herren.
8Jag skall vissla på dem och kalla dem samman,
ty jag har friköpt dem,
och de skall bli lika talrika som förr.
9Om jag sprider ut dem bland folken
och de tänker på mig därborta,
så skall de och deras barn få leva och komma tillbaka.
10Jag skall låta dem återvända från Egypten,
och från Assyrien skall jag samla dem.
Till Gilead och till Libanon skall jag leda dem,
och inte ens där skall de rymmas.
11Floden skall drabbas,
dess vågor skall slås ner,
Nilens alla djup skall torka ut.
Assyriens välde skall störtas
och Egypten förlora sin spira.
12I Herren har de sin styrka,
hans namn skall ge dem ära.
Så lyder Herrens ord.
10:2 Husgudar.
10:3 Vrede.
10:3 herdarna, bockarna De fientliga folkens härskare eller odugliga ledare i det egna folket; Herde.
10:4 hörnstenen, tältpluggen, krigets vapen Beteckningar som syftar på flera olika framtida ledare för folket eller på en och samma person, en messiasgestalt; Messias.
10:6 Josef Nordriket (Israel).
10:12 hans namn skall ge dem ära Med en Qumran-handskrift, Septuaginta och Peshitta; MT har "i hans namn skall de vandra".
Stormakternas fall
11
1Öppna dina portar, Libanon:
eld skall förtära dina cedrar.
2Klaga, cypress, ty cedern har fallit,
de mäktiga träden är fällda.
Klaga, ekar i Bashan,
ty den täta skogen är skövlad.
3Hör herdarnas jämmer
då deras härlighet blir förödd!
Hör hur de unga lejonen ryter
då Jordandalens stolthet blir skövlad!
De två stavarna
4Så har Herren, min Gud, sagt: Bli en herde för fåren som skall slaktas. 5De som köper dem drar sig inte för att döda dem, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren, jag har blivit rik! Och deras egna herdar skonar dem inte. 6Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan. 7Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. - 8Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. - Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig. 9Då sade jag: "Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra." 10Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. 11Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. 12Sedan sade jag till dem: "Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön - låt annars bli!" Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. 13Herren sade till mig: "Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd." Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. 14Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel. 15Herren sade till mig: "Utrusta dig nu som en oduglig herde. 16Ty jag skall låta det komma en herde i landet som inte bryr sig om de bortsprungna, inte letar efter de jämrande, inte läker de skadade, inte sörjer för de friska utan äter de fetas kött och sliter av dem klövarna."
17Ve den oduglige herden,
som överger sina får!
Må svärdet träffa hans arm
och hans högra öga!
Må hans arm förtvina
och hans högra öga utsläckas för alltid!
11:2 Bashan.
11:8 Jag gjorde ... en månad Vad detta syftar på är osäkert. Utsagan bryter sammanhanget; troligen är den ett tillägg till den ursprungliga texten.
11:12 trettio silverstycken Enligt 2 Mos 21:32 var detta den fastställda ersättningen om en slav dödats, dvs. ett blygsamt belopp. Högre värderades inte profetens verksamhet.
Jerusalem belägras, räddas och förnyas
12 1Profetord. Herrens ord om Israel.
Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan: 2Jag skall göra Jerusalem till en bägare som berusar alla de omgivande folken. Också Judas städer skall belägras tillsammans med Jerusalem. 3Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig, och alla jordens folkslag skall samla sig mot den. 4Den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med skräck och alla ryttare med vanvett. Men över Juda skall mina ögon vaka, och folkens alla hästar skall jag slå med blindhet. 5Då skall Judas släkter tänka: Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud. 6Den dagen skall jag göra Judas släkter till ett glödande fyrfat bland vedträn och till en brinnande fackla i en kärve, och de skall förtära alla omgivande folk, på alla sidor. Men folket i Jerusalem skall få bo kvar i sin stad.
7Herren skall först rädda Judas folk, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare får större ära än Juda. 8Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem. 9Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem.
10Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.
11Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon. 12Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 13Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 14alla de andra släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.
12:3 Dag.
12:3 lyftesten Att lyfta en stor och tung sten var i äldre tid ett vanligt styrkeprov.
12:10 Den som de har genomborrat Vem detta uttryck avser är osäkert. Det har ansetts syfta på Gud, dvs. det föregående "mig", Josia (jfr 2 Krön 35:23 ff.), profeten själv eller någon sentida judisk martyr. Den genomborrade har även tolkats som en bild för folket. I anslutning till Joh 19:37 (se not) har den tidiga kristna kyrkan uppfattat detta ställe som en profetia om Jesu död på korset.
12:11 Hadad-Rimmon Arameisk fruktbarhetsgud, vars årliga död var föremål för en stor sorgehögtid; jfr Hes 8:14.
12:13 Shimis släkt Shimi var ättling till Levi; se 4 Mos 3:17 f.
Falska gudar och profeter
13 1Den dagen skall en källa rinna upp som renar Davids ätt och Jerusalems invånare från synd och orenhet.
2Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag utrota avgudarna ur landet, och ingen skall längre nämna deras namn. Profeterna och orenhetens anda skall jag fördriva ur landet. 3Om någon därefter uppträder som profet skall hans egen far och mor säga till honom: "Du får inte leva, du har uttalat lögner i Herrens namn." Hans egen far och mor skall sticka ner honom då han profeterar. 4Den dagen skall varje profet skämmas för sina profetsyner, och för att inte avslöjas låter han bli att klä sig i hårmantel. 5Och han skall säga: "Jag är ingen profet, jag är bonde; ända sedan ungdomen har jag brukat min jord." 6Frågar man honom då vad det är för sår han har på kroppen, så svarar han: "Dem fick jag hemma hos mina vänner."
En rest blir renad
7Upp, svärd, mot min herde,
mot min förtrogne,
säger Herren Sebaot.
Dräp herden så att fåren skingras!
Jag lyfter min hand mot de svaga.
8I hela landet, säger Herren,
skall två tredjedelar utrotas och gå under,
men en tredjedel skall lämnas kvar.
9Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld,
jag skall rena den som man renar silver,
jag skall pröva den som man prövar guld.
De skall åkalla mig
och jag skall svara dem.
Jag skall säga: "Detta är mitt folk",
och de skall säga: "Herren är vår Gud."
13:2-6 Det är osäkert om avsnittet är riktat enbart mot en grupp falska profeter eller mot profetinstitutionen som sådan.
13:4 hårmantel En mantel av kamelhår bars av profeterna som kännetecken på deras uppdrag; jfr 2 Kung 1:8.
13:5 Jag är ingen profet Jfr Am 7:14.
13:5 ända sedan ungdomen har jag brukat min jord Grundtextens innebörd osäker.
13:6 sår ... på kroppen Profeter kunde under extasen tillfoga sig själva sår; se t.ex. 1 Kung 18:28.
13:8 lämnas kvar Jfr 8:6. Rest.
Den stora slutstriden
14 1Se, en Herrens dag kommer! Då skall man plundra dig och fördela bytet. 2Jag skall samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden skall erövras, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort, men resten skall inte fördrivas. 3Ty Herren skall dra ut och strida mot dessa folk, som förr när han stred på kampens dag.
4Den dagen skall han stå med fötterna på Olivberget, som ligger invid Jerusalem, på östra sidan. Och Olivberget skall rämna mitt itu från öster till väster i en väldig dal; ena halvan av berget viker åt norr och andra halvan åt söder. 5Dalen mellan mina berg skall spärras och nå till Asal. Den skall spärras som vid jordbävningen på den tid då Ussia var kung i Juda. Herren, min Gud, skall komma och alla heliga med honom.
6Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. 7Det skall vara en ständig dag - Herren vet när den kommer - och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. 8Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. 9Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
10Hela landet skall förvandlas till en slätt från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, men staden skall ligga kvar på sin höjd. Den skall sträcka sig från Benjaminporten till platsen för den gamla porten, till Hörnporten, och från Hananeltornet ända till kungens vinpressar. 11Där skall man bo, och ingen skall längre vigas åt förintelse; Jerusalem skall ligga tryggt.
12Och detta är den plåga som Herren skall låta drabba alla folk som drar ut i krig mot Jerusalem: deras kött skall ruttna medan de ännu står upprätt, deras ögon skall ruttna i sina hålor och tungan skall ruttna i munnen på dem. 13Den dagen skall Herren sända en stor förvirring över dem, så att de ger sig på varandra och kämpar inbördes.
14Även Juda skall strida i Jerusalem. Då skall rikedomar från alla folk runt omkring samlas ihop: mängder av guld, silver och kläder.
15En likadan plåga skall drabba hästar, mulor, kameler, åsnor och alla andra djur i lägren. 16Alla som blir kvar av de folk som anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddefesten. 17Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall den inte få något regn. 18Och om egypterna inte vallfärdar dit upp skall Nilen inte stiga: detta skall drabba dem i stället för den plåga som Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten. 19Detta blir straffet för Egypten och straffet för alla andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.
20Den dagen skall det stå "Helgad åt Herren" på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. 21Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar skall komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen skall det inte längre finnas några krämare i Herren Sebaots hus.
14:1 Dag.
14:1 plundra dig Den som tilltalas är Jerusalem.
14:5 Texten rekonstruerad med stöd av Septuaginta; MT oklar.
14:5 jordbävningen Se not till Am 1:1.
14:5 Asal Platsen, som här avgränsar Kidrondalen, är okänd.
14:10 från Benjaminporten ... till kungens vinpressar Platserna anger Jerusalems utsträckning från öster till väster och från norr till söder.
14:10 från Geva till Rimmon Uttrycket anger Judas nordgräns och sydgräns. Geva var en stad ca 10 km norr om Jerusalem, Rimmon låg nära Beer Sheva.
14:11 Förintelse.
14:16 lövhyddefesten Högtider.
14:18 skall Nilen inte stiga Texten rekonstruerad med stöd av Targumen; MT oklar.
14:21 krämare Se not till Hos 12:7.
Till Haggaj
Till Malaki