Christer Malmbergs värld - Texter

Bibeln

Nya testamentet

Uppenbarelseboken

Inledning och hälsning

1 1Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. Han sände sin ängel och lät sin tjänare Johannes veta det, 2han som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt han har sett. 3Salig den som läser upp och saliga de som hör orden i denna profetia och bevarar det som står skrivet i den. Ty stunden är nära.

4Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer och från de sju andarna framför hans tron 5och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod 6och som har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader, honom tillhör härligheten och väldet i evigheters evighet, amen.

7Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall brista ut i klagan för hans skull. Ja, amen. 8Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.

Johannes syn på ön Patmos

9Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet, kungavärdigheten och uthålligheten med er, hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 10Jag kom i hänryckning på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, som en basun, 11och den sade: "Vad du ser, skriv det i en bok och skicka den till de sju församlingarna, till Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia." 12Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, 13och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. 14Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15Hans fötter liknade gyllene brons när den glöder i smältugnen, och hans röst var som rösten av stora vatten. 16I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft.

17När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste 18och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 19Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. 20Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen är de sju församlingarna.

1:1 Jesu Kristi uppenbarelse Eller "en uppenbarelse från Jesus Kristus". Författaren talar som kristen profet på Kristi vägnar. De syner som återges i fortsättningen är delvis starkt åskådliga men begripliga endast utifrån GT:s och apokalyptikens symbolspråk och mångtydiga även med denna tolkningsnyckel. De skildrar inget sammanhängande händelseförlopp utan varierar vissa huvudmotiv: ondskans tillväxt, Kristi segerrika kamp mot den, de kristnas plikt att tåligt uthärda lidandet. Den romerska statens krav på underkastelse i religiösa former avvisas. Enligt traditionen tillkom boken under kejsar Domitianus regering (81‑96 e.Kr.); jfr noter till 13:1, 3; 17:9.

1:1 sin tjänare Johannes Enligt traditionen avses aposteln Johannes, Sebedaios son. Detta har dock ifrågasatts. Det är inte troligt att samma person har författat alla de skrifter i NT som bär Johannes namn.

1:2 f. Vittna. Stund.

1:4 till de sju församlingarna i Asien Uppenbarelseboken är utformad som ett brev till en grupp kristna församlingar. Talet sju antyder att de representerar något mer: den kristna kyrkan eller en större gren av den. Talmystik.

1:4 de sju andarna Troligen ett uttryck för Guds andes mångfaldiga verkningssätt; jfr Jes 11:2; 1 Kor 12:4‑11; Sju. Enligt en annan tolkning menas de högsta änglarna; jfr 8:2; Tob 12:15.

1:4 honom som är och som var och som kommer En utvidgad form av Guds namn enligt 2 Mos 3:14. I den grekiska texten är uttrycket grammatiskt oregelmässigt; fler sådana egendomligheter finns i Upp. Sannolikt har författaren medvetet valt ett från vanlig grekiska avvikande uttryckssätt i anslutning till Septuagintas och apokalyptikens religiösa språk.

1:5 Först.

1:5 löst oss Jfr Matt 20:28 med not.

1:6 gjort oss till ett kungadöme, till präster Jfr 1 Pet 2:9 med not.

1:7 han kommer med molnen ... brista ut i klagan Jfr Matt 24:30 med noter.

1:8 A och O Den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Gud är alltså alltings början och slut; jfr 21:6; 22:13.

1:9 Patmos En av Tolvöarna utanför Mindre Asiens sydvästra kust. Romarna använde ögruppen som förvisningsort för politiskt misshagliga personer.

1:10 Herrens dag Dvs. söndagen, de kristnas gudstjänstdag, då Jesu uppståndelse firades; jfr Apg 20:7; 1 Kor 16:2. Dag. Herren.

1:11 Efesos ... Laodikeia De uppräknade städerna låg alla inom samma del av den romerska provinsen Asien, där Efesos var den viktigaste hamn- och handelsstaden. Se vidare noter till kap. 2‑3.

1:12 lampställ Stativ för oljelampor; den symboliska betydelsen (v. 20) utgår från 2 Mos 25:31‑40; Sak 4:1 ff.

1:13 ett bälte av guld om bröstet Översteprästens bälte (2 Mos 28:4) bars enligt Josefus på detta ovanliga sätt; jfr också 15:6. Gestalten i synen beskrivs i övrigt efter mönster från Dan 7:9; 10:5 f. Människosonen.

1:16 ett skarpt, tveeggat svärd En bild för Guds ord; jfr Jes 49:2; Heb 4:12.

1:20 de sju församlingarnas änglar Jordiska välden företräds enligt biblisk tro av änglar inför Gud. Samma tanke tillämpas här på kristna församlingar.

BREV TILL DE SJU FÖRSAMLINGARNA (kap. 2–3)

Till församlingen i Efesos

2 1Skriv till ängeln för församlingen i Efesos:

Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går bland de sju lampställen av guld. 2Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. 4Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig. 6Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. 7Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

Till församlingen i Smyrna

8Och skriv till ängeln för församlingen i Smyrna:

Så säger han, den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen. 9Jag känner ditt lidande och din fattigdom - men du är rik - och jag vet hur du smädas av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga. 10Var inte rädd för vad du skall få utstå. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och ni skall få lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans. 11Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

Till församlingen i Pergamon

12Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon:

Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet. 13Jag vet var du bor: där Satan har sin tron. Ändå håller du fast vid mitt namn och har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades hos er där Satan bor. 14Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för israeliterna, så att de åt offerkött och bedrev otukt. 15Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 16Vänd om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. 17Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Till församlingen i Thyatira

18Och skriv till ängeln för församlingen i Thyatira:

Så säger Guds son, han som har ögon som eldslågor, och hans fötter liknar gyllene brons. 19Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet och vet att dina senaste gärningar är fler än de första. 20Men det har jag emot dig, att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött. 21Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. 22Se, jag skall lägga henne på sjukbädden, och dem som horar med henne skall jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. 23Och hennes barn skall jag döda med pest. Och alla församlingarna skall förstå att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan och som skall ge var och en av er vad hans gärningar är värda. 24Men till er andra i Thyatira, alla som inte har denna lära och inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. 25Men håll fast vid det ni har, tills jag kommer. 26Den som segrar och ger akt på mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, 27och han skall valla dem med en stav av järn, som man krossar lerkärl - 28samma makt som jag har fått av min fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. 29Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

2:1 Efesos Jfr Apg 18:19 med not. Staden var en huvudort för Paulus missionsverksamhet och förblev sedan ett fäste för kristendomen. Enligt traditionen levde aposteln Johannes där under sista delen av sitt liv.

2:2 Apostel.

2:4 övergett din första kärlek Dvs. "svalnat i din iver". Avfall från tron kan knappast avses här, fast samma slags bildspråk ibland används så (Jer 2).

2:6 nikolaiterna Sekten är inte närmare känd. Enligt fornkyrkliga uppgifter var grundaren den Nikolaos som nämns i Apg 6:5, men namnet kan också ha uppstått ur en nedsättande ordlek. Det grekiska namnet Nikolaos och det hebreiska Bileam kan båda ha tolkats som "folkets förgörare"; jfr v. 14 f.

2:7 Du som har öron, hör En anknytning till Jesu uttryckssätt; se t.ex. Matt 13:9 med par.

2:8 Smyrna Det nutida Izmir, ca 6 mil norr om Efesos. Staden är känd i kyrkohistorien genom en av de äldsta martyrberättelserna.

2:9 som kallar sig judar men inte är det Möjligen avses en sekt som förvanskat judendomen (jfr not till 1 Tim 1:3), men troligen menas att bara de kristna är judar i betydelsen Guds församling eller synagoga; jfr Rom 2:28 f. Uppenbarelseboken, skriven i en tid av skärpta religionsmotsättningar, utmålar alla de kristnas motståndare som djävulens representanter.

2:10 tio dagar Uttrycket rymmer troligen ingen talsymbolik utan antyder bara en kort och övergående tid; jfr 4 Mos 11:19; Dan 1:12. Prov.

2:11 den andra döden Se 20:6, 14; 21:8, där uttrycket betecknar helvetet.

2:12 Pergamon Residensstad för den romerske ståthållaren i provinsen Asien, ca 8 mil norr om Smyrna, nära det nutida Bergama.

2:13 där Satan har sin tron Pergamon hade praktfulla tempel och var ett centrum för romersk kejsarkult. Orden kan anspela på detta; "tronen" kan också tänkas vara stadens berömda zeusaltare.

2:13 Antipas Mannen är okänd, frånsett senare legendbildning. Vittna.

2:14 Bileams lära Se noter till 2 Pet 2:1, 15.

2:14 åt offerkött och bedrev otukt Tillämpningen på nikolaiterna kan gälla både religiösa och moraliska avvikelser. Otrogen.

2:17 en vit sten Bildens innebörd är oviss; en tänkbar förklaring är att stenar användes som inträdesbiljetter till fester. Namnet är antingen Kristi namn (jfr 3:12) eller den kristnes nya identitet och livsform (jfr Jes 62:2).

2:17 det dolda mannat Man trodde att arken med det manna som förvarades där (Heb 9:4) var gömd och skulle återfinnas i den sista tiden (2 Mack 2:4‑8). Mannat, en symbol för andlig föda (Joh 6:31 med not), är här en bild för den kommande saligheten.

2:18 Thyatira Handels- och industristad ca 6 mil sydost om Pergamon, känd för textiltillverkning (Apg 16:14) och metallindustri, som bildvalet här anknyter till ("gyllene brons").

2:20 kvinnan Isebel Annan läsart "din hustru Isebel"; enligt äldre utläggningar var "änglarna" (1:20 med not) jordiska församlingsledare. - Namnet på en i GT strängt fördömd israelitisk drottning (1 Kung 16:31; 21:25) överförs här på en sektledare. "De som horar med henne" (v. 22) och "hennes barn" (v. 23) är kvinnans anhängare.

2:23 Hjärta.

2:24 Satans djup Avvikare från urkyrkans läror gjorde anspråk på en djup kunskap om det godas och det ondas natur. Somliga ansåg sig övervinna det onda genom att medvetet inlåta sig på det; jfr not till Jud v. 11.

2:27 valla Dvs. härska över; Herde. Ps 2:9 återges i anslutning till Septuaginta; de hebreiska orden för "valla" och "krossa" kan lätt förväxlas.

2:28 morgonstjärnan Planeten Venus, som syns klarast morgon och kväll, symboliserade makt och seger. I 22:16 likställs morgonstjärnan med Kristus.

Till församlingen i Sardes

3 1Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes:

Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. 2Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. 3Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4Men du har några få i Sardes som inte har fläckat sina kläder, och de skall vandra med mig i vita kläder eftersom de har förtjänat det. 5Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar. 6Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Till församlingen i Filadelfia

7Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger den helige, den sannfärdige, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. 8Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9Se, jag skall låta några komma från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag skall få dem att komma och kasta sig för dina fötter, och de skall förstå att jag älskar dig. 10Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför skall jag bevara dig från prövningens stund, som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare. 11Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen. 12Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner ur himlen, från min Gud, och mitt nya namn. 13Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Till församlingen i Laodikeia

14Och skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. 15Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! 16Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. 17Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. 18Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. 19Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om! 20Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. 21Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. 22Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!"

3:1 Sardes En gång det gamla Lydiens huvudstad, vid denna tid en vanlig handelsstad, ca 6 mil öster om Smyrna och 6 mil sydost om Thyatira.

3:5 livets bok Dvs. en himmelsk förteckning över dem som skall räddas och få evigt liv; se 13:8; 17:8; 20:12, 15; 21:27.

3:7 Filadelfia En mindre handelsstad ca 5 mil sydost om Sardes.

3:7 Davids nyckel Bilden, som i Jes 22:22 betecknar makten över den kungliga förvaltningen i Jerusalem, tillämpas här på Kristi andliga makt.

3:8 ställt en dörr öppen för dig Jfr Apg 14:27 med not.

3:9 som kallar sig judar men inte är det Se not till 2:9.

3:10 ordet om min uthållighet Eller "mitt bud om uthållighet". Kristi uthålliga lidande, beskrivet i evangeliet, är också en förebild för de kristna. Prov.

3:12 pelare Jfr Gal 2:9 med not.

3:14 Laodikeia Handels- och industristad ca 15 mil öster om Efesos, känd bl.a. för läkemedelstillverkning och medicinsk utbildning; jfr bildvalet i v. 18.

3:14 början till Guds skapelse Jfr Joh 1:1; Kol 1:15 med noter.

3:14 han som är Amen Dvs. den sannfärdige (jfr v. 7) eller trofaste (jfr Jes 65:16). Kanske anspelas på att Jesus ofta underströk sina ord genom att säga "sannerligen", dvs. arameiskans amén. Vittna.

3:18 guld ... kläder ... salva att smörja dina ögon med Liknande bilder betecknar på andra NT-ställen tro, rättfärdighet och andlig klarsyn (1 Pet 1:7; Upp 19:8; Joh 9:6, 15, 39).

Den himmelska gudstjänsten

4 1Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen, och den första rösten, som jag hade hört tala till mig som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter." 2Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, 3och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd. 4Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kransar av guld på huvudet. 5Från tronen kom det blixtar och dån och åska, och sju facklor brann framför tronen, det är Guds sju andar, 6och framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.

Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. 7Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. 8De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:

Helig, helig, helig
är Herren Gud, allhärskaren,
han som var och som är och som kommer.

9Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:

11Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran och makten.
Ty du har skapat världen,
och genom din vilja blev den till och skapades den.

4:1 vad som skall ske härefter Orden anknyter till bokens inledning (1:19) och markerar att framställningen övergår från samtid till framtid. Kapitlets beskrivning av Guds majestät understryker det profetiska budskapets gudomliga ursprung; jfr Jes 6; Hes 1.

4:4 tjugofyra äldste Gud omges av änglafurstar liksom en jordisk kung av sina rådsherrar (Ängel. Äldste). Talet tjugofyra kan anspela på indelningen av templets prästerskap (1 Krön 24:7‑19).

4:5 Guds sju andar Se not till 1:4.

4:6 ett hav av glas Man tänkte sig att det över himlavalvet fanns en ocean, vars yta var himlens golv; jfr 1 Mos 1:6 f.; 2 Mos 24:10.

4:6 fyra varelser Dessa gestalter har motsvarigheter i Jes 6:2 f. och Hes 1:4‑28 men också i keruberna på förbundsarkens lock. Deras former symboliserar makt och styrka; ögonen syftar på att Gud ser allt och talet fyra på väderstrecken som han behärskar.

4:6 Mitt för tronen och runt om tronen Här liksom på fler ställen i Upp är det svårt att få en åskådlig bild av det som beskrivs. Förklaringen kan vara att olika formuleringar mekaniskt övertagits från likartade texter eller att synerna trotsar vardagens logik på samma sätt som drömmar kan göra.

4:8 Allhärskaren.

4:10 skall ... falla ner Avsnittets tidsangivelser växlar; jfr "stod ... satt" (v. 2); "säger" (v. 8). Liknande svävningar finns på fler ställen i Upp; jfr 12:2. Gränserna tycks flyta mellan det en gång skådade, det förutsedda och det evigt närvarande.

Lammet och boken med sju sigill

5 1Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. 2Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: "Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?" 3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. 4Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. 5Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill."

6Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. 7Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. 8Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9Och de sjöng en ny sång:

Du är värdig att ta boken
och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du friköpt åt Gud
människor av alla stammar och språk
och länder och folk.
10Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud,
till präster åt honom.
Och de skall vara kungar på jorden.

11Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, 12och de sade med hög röst:

Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.

13Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.

14Och de fyra varelserna sade: "Amen." Och de äldste föll ner och tillbad.

5:1 en bokrulle Rullen symboliserar Guds dolda plan för den sista tiden. Var gång ett sigill bryts blir en bit text synlig; den motsvarar ett skede i det förutbestämda förloppet. Samma mönster finns i kap. 8‑11 (sju basuner) och kap. 15‑16 (sju skålar). Dessa nya serier kan tänkas föra handlingen framåt men går också att uppfatta som variationer; jfr not till 1:1.

5:5 lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot Dessa beteckningar för Kristus anspelar på 1 Mos 49:9 f.; Jes 11:1.

5:6 ett lamm Denna bild används i fortsättningen genomgående om Jesus ("Lammet"). Jfr Joh 1:29 med not.

5:6 horn En bild för makt och styrka; jfr Luk 1:69 med not.

5:6 sju ögon, som är Guds sju andar Jfr 1:4 med not; Guds ande är också Kristi ande. Bildspråket anknyter även till Sak 3:9; 4:6a, 10b.

5:9 friköpt Jfr Matt 20:28 med not.

5:9 åt Gud Orden saknas i en läsart.

5:11 myriaders myriader Det grekiska ordet "myriad" betyder "10 000" men kan också beteckna en oändlig mängd.

Sex av sigillen bryts

6 1Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" 2Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.

3Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" 4En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.

5Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. 6Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada."

7Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: "Kom!" 8Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.

9Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. 10Och de ropade med hög röst: "Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?" 11Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.

12Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. 13Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. 14Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, 15och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen 16och sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. 17Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?"

6:1 Kom Rösten kallar fram ryttarna, dvs. förverkligar händelser som de symboliserar, liksom Guds skaparröst kallar fram tingen (Jes 48:13; Judit 9:6; Bar 3:35).

6:2 en vit häst De fyra ryttarna har motsvarigheter i Sak 1:8‑11; 6:1‑8. Här symboliserar de den sista tidens inledande skede med krig, dyrtid och sjukdomar; jfr Matt 24:6 f.

6:6 oljan och vinet skall du inte skada Ödeläggelsen är ännu inte total. Flerårig växtlighet kan överleva krigstider då sädesfälten förhärjas. - Denar.

6:9 under altaret De tre sista sigillen flyttar handlingen från jorden till den himmelska världen, här tänkt som en helgedom lik Jerusalems tempel. Martyrernas själar samlas under altaret, dvs. i Guds närhet, liksom offerdjurens blod samlades vid altarets fot. Vittna.

6:12 solen blev svart Den följande skildringen har nära motsvarigheter i profeternas domsord, t.ex. Jes 34:4; 50:3; Hes 32:7; Joel 3:15.

Den stora skaran inför tronen och Lammet

7 1Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 2Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada jorden och havet: 3"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor." 4Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: 5av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 7av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.

9Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 10Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet."

11Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12och sade: "Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen."

13Och en av de äldste sade till mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14Jag svarade: "Du vet det, herre." Han sade till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. 16De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. 17Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon."

7:1 hålla fast jordens fyra vindar En paus i förödelsen (jfr Jer 49:36) inträder före den stegring som det sjunde sigillet förebådar. Det är oklart när dröjsmålet tänks vara slut, men jfr 9:14 f.

7:3 märkt vår Guds tjänare med sigill De kristna skall skonas under den svåraste tiden; jfr Matt 24:22 med par. Sigillet markerar att de tillhör Gud och beskyddas av honom. Jfr Hes 9:4; 2 Kor 1:22 med not.

7:4 Etthundrafyrtiofyra tusen Talet antyder dels en oändlig mängd, dels ett samband med Israels folk; Talmystik. Tolv. Skaran kan vara de kristna över huvud taget, i så fall densamma som i v. 9, eller de israeliter som enligt urkyrkans hopp skulle komma till tro på Kristus; jfr Rom 11:26.

7:4 Israels stammar Juda stam nämns först, eftersom Kristus tillhörde den (Heb 7:14; Upp 5:5). Dans stam stämplades som avfällig i utläggningar av 1 Mos 49:17; Dom 17-18. Den utesluts här och ersätts av Manasses.

7:9 palmkvistar En symbol för fest och glädje; jfr 1 Mack 13:51; Joh 12:13. Palmkvistar bars i procession vid lövhyddefesten.

7:14 tvättat sina kläder ... i Lammets blod En kombination av två bilder: smutsiga kläder betyder synd (3:4; Jes 64:6), och Jesu offerdöd utplånar synden (1:5; Heb 9:13 f.).

7:15 slå upp sitt tält Uppenbarelsetältet.

Det sjunde sigillet bryts

8 1När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 2Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.

De sju basunerna. Sex änglar blåser i sina basuner

6Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

7Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

8Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

10Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

12Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 13Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda."

8:1 en halv timme Möjligen en anspelning på uttrycket "en halv tid", som i Dan 12:7 står för den sista sjundedelen av ett apokalyptiskt tidsmått.

8:2 sju basuner Enligt Matt 24:31; 1 Thess 4:16 inleds domen med en basunstöt; jfr 10:7. Bilden används här i en ny serie av sjutal; jfr not till 5:1. Den anknyter till plågorna som drabbade Egypten enligt 2 Mos 7‑10: hagel (jfr v. 7); blod (jfr v. 8); gräshoppor (jfr 9:3‑11).

8:11 malört ... bittert En anspelning på profetiska domsord som Jer 9:15 men också på det beska vattnet i Mara (2 Mos 15:23).

8:13 de tre andra änglarna Basunstötarna delas liksom sigillen i två grupper om fyra och tre; jfr noter till 6:2, 9. De senare basunstötarna utlöser krafter i avgrunden (kap. 9) och himlen (11:15).

9 1Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 5De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 8De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 9De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 10De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 11Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.

12Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.

13Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14och den sade till den sjätte ängeln med basunen: "Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat." 15Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

20De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.

9:1 en stjärna som hade fallit Sannolikt menas en ond ängel, som får Guds tillstånd att släppa dödsrikets krafter lösa. I 20:1 uppträder dock en god ängel med samma nyckel.

9:3 gräshoppor Utmålningen av dessa djur som en övernaturlig krigshär har en förebild i Joel 2:4‑11.

9:4 som inte bär Guds sigill Se 7:3 med not.

9:5 fem månader Möjligen anspelas på 1 Mos 7:24 (vattnet steg i 150 dagar).

9:11 avgrundens ängel Det är oklart om här menas samma ängel som i v. 1, en annan demonfurste eller djävulen själv. Abaddon är en beteckning för dödsriket ("avgrunden", t.ex. Ps 88:12; namnformen återges här efter den grekiska texten). Apollyon betyder "förstörare".

9:13 hornen Se not till Ps 118:27. "Det gyllene altaret" är rökelsealtaret (2 Mos 30:1‑10). Jfr 6:9 med not; 8:3. - Annan läsart "de fyra hornen".

9:14 fyra änglar Jfr 7:1 med not.

9:14 Eufrat Floden betecknar den romerska världens östra gräns. Därifrån hotade parthernas fruktade ryttarhärar, här utmålade med övernaturliga drag. Tidens apokalyptiska tänkande ställde samman dem med Hes 38.

9:20 sina händers verk Dvs. avgudabilder; jfr Mik 5:13; Apg 7:41. Demon.

Ängeln med bokrullen

10 1Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3och ropade med hög röst som ett lejon ryter. Och när han hade ropat talade de sju åskornas röster. 4När de sju åskorna hade talat tänkte jag skriva, men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla vad de sju åskorna har talat och skriv inte upp det." 5Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. 7I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna."

8Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppna boken ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9Och jag gick bort till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han sade till mig: "Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 10Och jag tog emot bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage. 11Och de sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar."

10:1 Och jag såg en annan väldig ängel Den sjunde basunstöten föregås av en längre utvikning (10:1‑11:14), liksom brytandet av det sjunde sigillet; jfr 7:1 med not.

10:3 de sju åskornas röster Kanske en omskrivning för Guds röst; jfr uttrycket "Guds sju andar" (1:4 med not; 4:5) och det sjufalt upprepade "Herrens röst" i Ps 29:3‑9. Möjligen menas en serie budskap av samma slag som sigillens, basunernas och skålarnas, denna gång med hemligt innehåll.

10:7 Hemlighet.

10:9 ät upp den Rullen är det budskap som profeten skall förmedla. Han måste införliva det med sig själv; jfr Hes 2:8‑3:3. Sötman är hans glädje över det gudomliga ordet, svedan hans sorg över dess fruktansvärda domar, kanske också de yttre lidanden som hans uppdrag medför.

De två vittnena

11 1Och en måttstock som var som en stav gavs åt mig med orden: "Gå och mät Guds tempel och altaret och räkna dem som tillber där. 2Men templets yttre gård skall du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i fyrtiotvå månader. 3Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv." 4Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. 5Om någon vill skada dem kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. 6De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.

7Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. 8Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. 9Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dag och låter dem inte läggas i någon grav. 10Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare. 11Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. 12Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp." Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13I samma stund blev det en väldig jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman, sju tusen människor dödades av jordbävningen, och de andra slogs av skräck och gav himlens Gud sin hyllning. 14Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer strax.

Den sjunde ängeln blåser i sin basun

15Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet." 16Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17och sade: "Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. 18Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden."

19Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.

11:1 mät Guds tempel Bildens motsvarigheter i Hes 40‑41; Sak 2:1‑5 ger den en positiv innebörd. Templet står här troligen för den kristna kyrkan. Den mäts eller räknas för att bevaras under de kommande prövningarna.

11:2 templets yttre gård Troligen avses den del av den kristna kyrkan som måste lida under förföljelserna. Men uttrycket kan också syfta på världen utanför kyrkan, det jordiska Jerusalem inbegripet; jfr Luk 21:24.

11:2 fyrtiotvå månader En symbolisk beteckning för det ondas begränsade tid. Den motsvarar "tolvhundrasextio dagar" (v. 3; 12:6) och "en tid och två tider och en halv tid", dvs. tre och ett halvt år (12:14; jfr Dan 7:25). Talmystik.

11:3 mina två vittnen Gestalterna har lånat drag från Mose och Elia, som väntades återkomma, och från Sak 4 (se v. 4 och not till Sak 4:14), som också tillämpades på den sista tiden. De tycks symbolisera kristna botpredikanter och martyrer; det är ovisst om någon mer bestämd syftning är avsedd. Vittna. Säck.

11:5 kommer det eld ur deras mun Enligt GT dödade både Mose och Elia sina motståndare med eld (4 Mos 16:35; 2 Kung 1:10). Elia höll tillbaka regnet (v. 6; 1 Kung 17:1), och Mose förvandlade vatten till blod (2 Mos 7:17).

11:7 odjuret som stiger upp ur avgrunden Se 13:1 med not; jfr också 9:11.

11:8 den stora stad Jerusalem ("där deras herre också blev korsfäst") blir här en ond symbol, förknippad med lastbarhet (Sodom) och förtryck (Egypten). Jfr Jes 1:10; Hes 16:46; det fanns föreställningar om att Antikrist skulle ha sitt säte i Jerusalem. I senare delen av Upp är "den stora staden" Rom (17:18), uppfattat på samma symboliska sätt.

11:9 tre och en halv dag En variation på det symboliska måttet för ondskans tid; jfr not till v. 2.

11:14 Det andra veropet Skildringen anknyter här på nytt till 8:13; 9:12.

11:16 de tjugofyra äldste Se 4:4 med not.

11:17 f. Allhärskaren. Vrede.

11:19 förbundsarken blev synlig Arken symboliserade Guds närvaro: Gud skall snart själv ingripa. Kanske anspelas också på tron att den jordiska förbundsarken skulle återfinnas i den sista tiden; jfr not till 2:17.

Kvinnan och draken

12 1Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 2Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.

3Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. 5Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, 6och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.

7Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. 9Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. 10Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. 11De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. 12Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort."

13Och när draken såg att han hade störtats ner på jorden började han förfölja kvinnan som hade fött sin son. 14Och den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan så att hon kunde flyga ut i öknen, till den plats där hon blir livnärd en tid och två tider och en halv tid, långt borta från ormen. 15Och ormen sprutade vatten ur sin mun efter kvinnan som en flod, för att strömmen skulle föra bort henne. 16Men jorden hjälpte kvinnan, och den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. 17Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd. 18Och han ställde sig på havsstranden.

12:1 Tecken.

12:1 en kvinna Symboler från olika håll har förenats i denna gestalt, som är både Israels folk, där Kristus föddes (v. 5), och den kristna kyrkan (v. 6).

12:2 Hon är havande, och hon ropar Jfr not till 4:10.

12:3 en stor eldröd drake Enligt v. 9 menas djävulen, "ormen från urtiden"; Drake.

12:5 valla Se not till 2:27.

12:6 ut i öknen ... hon skall bli livnärd Kyrkan skall under förföljelserna drivas ut ur samhällets gemenskap men hållas vid liv av Gud. Motivet anknyter till berättelser om Israels folk i öknen (2 Mos 16) och om Elia (1 Kung 17:4‑6; 19:5‑8). Jfr också Mark 1:13 med not.

12:6 tolvhundrasextio dagar Se not till 11:2.

12:7 Ängel.

12:9 störtades ner på jorden Jesu framträdande är början till djävulens nederlag; jfr Luk 10:18; Joh 12:31.

12:11 Vittna.

12:14 den stora örnens båda vingar Med liknande bilder skildras i GT hur Gud beskyddade Israels folk i öknen (2 Mos 19:4; 5 Mos 32:11).

12:14 en tid och två tider och en halv tid Se not till 11:2.

12:17 hennes andra barn De kristna, medlemmarna av Guds folk, uppfattas här som syskon till Jesus, kvinnans "son" (v. 5, 13); jfr Rom 8:29.

12:18 Och han ställde sig Annan läsart "Och jag ställde mig".

De två odjuren

13 1Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon. Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt. 3Ett av dess huvuden såg ut att ha fått ett dödligt hugg, men det dödliga såret hade läkts. Hela jorden greps av beundran för odjuret och följde det, 4och man tillbad draken för att han hade gett odjuret makten, och man tillbad odjuret och sade: "Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?"

5Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader. 6Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. 7Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. 8Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat.

9Du som har öron, hör detta. 10Den som skall i fångenskap, han går i fångenskap, och den som skall dö för svärdet, han blir dödad med svärd. Här behövs de heligas uthållighet och tro.

11Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. 12Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret, vars dödliga sår hade läkts. 13Och det gör stora tecken, det låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14Och det förför jordens invånare med de tecken som det fått rätt att göra i odjurets åsyn. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt odjuret som har fått svärdshugget men kommit till liv igen. 15Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade. 16Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan 17och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. 18Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.

13:1 ett odjur Här avses inte djävulen själv (draken, 12:3) utan den makt som representerar honom på jorden, dvs. den romerska; se 17:7‑12 med noter. De bildliga uttrycken (leopard, björn, lejon; tio horn) har motsvarigheter i Dan 7, där de syftar på olika stormakter och härskare.

13:1 hädiska namn Annan läsart "ett hädiskt namn". - I kap. 13 anspelas på kejsarkulten, som tog fart under Uppenbarelsebokens tillkomsttid. Den romerske kejsaren tillskrevs gudomlig värdighet, och den medborgerliga lydnaden måste uttryckas genom att man offrade till honom.

13:3 ett dödligt hugg Odjuret är en djävulsk motsvarighet till det slaktade Lammet (5:6; Antikrist). Sannolikt anspelas också på tron att kejsar Nero, som på 60-talet e.Kr. grymt förföljde de kristna, hade återvänt i gestalten av en annan kejsare, Domitianus. Under dennes regering (81‑96 e.Kr.), då kejsarkulten genomfördes och de kristna systematiskt förföljdes, skrevs enligt fornkyrklig tradition Uppenbarelseboken.

13:5 fyrtiotvå månader Se not till 11:2.

13:6 hans tält, alla som bor Uppenbarelsetältet, Guds boning, likställs med dem som är församlade där. Annan läsart "hans tält och alla som bor".

13:8 som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet ... hos Lammet som blev slaktat Eller "som inte har sitt namn skrivet ... hos Lammet som är slaktat från världens skapelse". Enligt bl.a. Rom 8:29 f. har de som skall bli frälsta utvalts redan vid tidens början. Om det är Kristi lidande som sägs vara evigt, uttrycks en tanke besläktad med 1 Pet 1:19 f.

13:10 Den som skall i fångenskap, han går i fångenskap, och den som skall dö för svärdet, han blir dödad med svärd En anspelning på Jer 15:2; 43:11; lidandet är lika oundvikligt för martyrerna som domen för de ogudaktiga. Annan läsart "Den som för bort andra i fångenskap, han får själv gå i fångenskap, och den som dödar med svärd, han måste själv bli dödad med svärd". Denna lydelse anpassar texten till Matt 26:52.

13:11 ett annat odjur En andre antikrist uppträder här som den förstes ställföreträdare eller profet. Han kallas i fortsättningen "den falske profeten" (16:13; 19:20; 20:10). Troligen symboliserar han kejsardömets lokala representanter i förvaltning och kult.

13:14 en bild I kejsarkulten tände man rökelse inför en staty av kejsaren.

13:16 ett märke Troligen ett symboliskt uttryck för underkastelsen inför Roms statsmakt; jfr tanken att de kristna i dopet får Guds "sigill".

13:17 talet för namnet Sannolikt förutsätts seden att läsa bokstäverna i ett namn som siffror och addera dem. Talmystik.

13:18 666 Annan läsart "616". Enligt en möjlig tolkning avses kejsar Nero; jfr not till v. 3. Bokstäverna i hans titel och namn ger summan 666 när de skrivs på hebreiska, 616 om namnets form anpassas efter latinet.

Den nya sången på berget Sion

14 1Och jag såg, och se: Lammet stod på berget Sion och tillsammans med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans faders namn skrivet på pannan. 2Och jag hörde en röst från himlen som rösten av stora vatten och rösten av stark åska, och rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 3De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. 4Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. 5I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria.

Tre änglar på himlen varslar om domen

6Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, 7och han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna."

8Och efter följde ännu en ängel, en andra, som sade: "Störtat, störtat är det stora Babylon, för vars otukts skull alla folk har fått dricka vredens vin."

9Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: "Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, 10han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. 12Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus."

13Och jag hörde en röst från himlen som sade: "Skriv: saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem."

Skördetiden på jorden

14Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som var lik en människoson och hade en krans av guld på huvudet och i handen en vass skära. 15Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: "Ta din skära och skörda, ty skördetiden är inne; jordens gröda är mogen." 16Och han som satt på molnet sänkte sin skära ner över jorden, och jorden skördades.

17Och en annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en vass skära. 18Och en annan ängel kom ut från altaret, en som hade makt över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den vassa skäran: "Ta din vassa skära och skörda klasarna på jordens vinstock; dess druvor är mogna." 19Och ängeln sänkte sin skära ner över jorden och skördade druvorna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom från pressen och sextonhundra stadier därifrån stod det upp till betslet på hästarna.

14:1 Sion. Namn.

14:3 de fyra varelserna och de äldste Se 4:4, 6 med noter.

14:3 friköpta från jorden Dvs. från den undergång som väntar den synliga världen och dem som är bundna vid den. Jfr 5:9; Matt 20:28 med not.

14:4 rena som jungfrur Ordagrant "jungfrur". Ordet används här om personer av båda könen, sannolikt med syftning på religiös oskuld. Sexuella utsvävningar "med kvinnor" är en bild för avgudadyrkan; Otrogen. De etthundrafyrtiofyra tusen betecknar troligen alla kristna; jfr not till 7:4.

14:4 Först.

14:8 Babylon Ett täcknamn för Rom; jfr 17:18; 1 Pet 5:13. Staden övertog för urkyrkan Babylons roll i GT som symbol för övervåld och gudsfientlighet; jfr t.ex. Jer 50‑51. När den fördöms för "otukt" och kallas "sköka" (kap. 17‑18) är bildspråket också gammaltestamentligt.

14:13 i Herren Kristus.

14:15 skördetiden En vanlig bild för den sista domen; jfr Mark 4:29. Det är oklart om bilden här tillämpas på en föregående omvälvning eller om domen skildras flera gånger i Upp; jfr 20:11‑15.

14:20 sextonhundra stadier Dvs. ca 30 mil; Mått. Blodbadet är övernaturligt stort; jfr Jes 63:1‑6. Om någon särskild talsymbolik är avsedd, bygger den troligen på att talet 4 står för de fyra väderstrecken: 4×4×100=1600, dvs. hela jorden drabbas.

Sju änglar med sju plågor

15 1Och jag såg ett annat stort och märkligt tecken på himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, eftersom Guds vrede når sitt slut med dem.

2Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna. 3Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

Stora och märkliga är dina gärningar,
Herre Gud, allhärskare.
Rättfärdiga och sanna är dina vägar,
du folkens konung.
4Vem måste inte bäva, Herre,
och ära ditt namn?
Ty du ensam är helig,
alla folk skall komma och tillbe inför dig,
din rättfärdighet har uppenbarats.

5Sedan såg jag, och templet i himlen, förbundstecknets tält, öppnades, 6och de sju änglarna, de som hade med sig de sju plågorna, kom ut från templet klädda i skinande vita linnekläder och med bälten av guld kring bröstet. 7Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld som var fulla av Guds vrede - han som lever i evigheters evighet. 8Och templet fylldes av rök från Guds härlighet och från hans kraft, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju plågorna från de sju änglarna nått sitt slut.

15:1 sju änglar med sju plågor Se not till 5:1.

15:2 ett glashav Jfr 4:6 med not.

15:2 odjuret och dess bild och talet för dess namn Se 13:11‑18 med noter.

15:3 Guds tjänare Moses sång En anspelning på 2 Mos 15:1‑18. Moses och israeliternas tackhymn för räddningen från egypterna motsvarar de frälstas nya sång (jfr 14:3) då Kristus ("Lammet") segrat över döden.

15:3 folkens konung Annan läsart "evighetens konung". Allhärskaren.

15:5 Förbundstecknet. Uppenbarelsetältet.

15:6 bälten av guld kring bröstet Jfr 1:13 med not.

15:7 de fyra varelserna Se 4:6 med not.

De sju skålarna töms över jorden

16 1Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: "Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden."

2Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.

3Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.

4Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. 5Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. 6De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat." 7Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar."

8Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, 9och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.

10Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 11och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.

12Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 14De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 15"Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön." 16Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

17Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: "Det har skett." 18Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. 19Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. 20Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.

16:1 skålarna med Guds vrede Serien av skålar anknyter, liksom basunstötarna i kap. 8‑9 (jfr not till 8:2), till plågorna som drabbade Egypten enligt 2 Mos 7‑10: bölder (jfr v. 2); blod (jfr v. 3 f.); mörker (jfr v. 10); grodor (jfr v. 13); hagel (jfr v. 21). Vrede.

16:7 jag hörde altaret säga Rösten bekräftar att martyrernas bön är besvarad; se 6:9 med not.

16:12 Eufrat ... kungarna från Östern Se not till 9:14.

16:13 den falske profeten Se not till 13:11.

16:13 tre orena andar Liksom i avsnittet om basunstötarna uppträder demoniska krafter i sjutalsseriens senare del; jfr not till 8:13.

16:14 Dag.

16:15 Se, jag kommer som en tjuv Kristus införs oförmedlat som talare och manar de troende till beredskap inför sin ankomst. Jfr 3:3 f.; Matt 24:43.

16:16 Harmagedon Namnet, som inte är känt från andra texter, skall troligen tolkas som "Megiddos berg". Slutstriden mellan Gud och de onda makterna förknippas med den plats där kustvägen från söder ledde ut till Jisreelslätten och där viktiga forntida strider utkämpats.

16:19 Babylon Jfr 14:8 med not.

16:21 Talent.

Domen över Babylon

17 1Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin." 3Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 5Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 6Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran.

7Och ängeln sade till mig: "Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 9Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 12Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 14De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung."

15Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 16Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 18Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden."

17:1 den stora skökan Dvs. Rom; se not till 14:8.

17:1 stora vatten Bilden, som utläggs i v. 15, anknyter till orden om Babylon i Jer 51:13. "Öknen" i v. 3 kan anspela på en likartad profettext (Jes 21:1). Öknar ansågs också vara tillhåll för onda makter; jfr not till Mark 1:13.

17:3 ett scharlakansrött odjur Bilden av Rom som kvinna kombineras med den förut använda odjursbilden (13:1). Scharlakansrött står för lyx och lysande prakt; jfr 18:12. Purpurfärgen (v. 4) kan också anspela på kejsarens dräkt.

17:5 en hemlighet Namnet har en hemlig betydelse (Rom); jfr också not till 2 Thess 2:7.

17:6 Vittna.

17:8 det var men är inte mer, det skall stiga upp V. 11 visar att odjuret här likställs med en bestämd kejsare, troligen Domitianus betraktad som Nero i ny gestalt; se not till 13:3. Samtidigt anspelas på Gud, "som är och som var och som kommer" (1:4). Ondskan har funnits och återvänder men har i motsats till Gud ingen självständig existens: den "är inte".

17:9 sju berg Orden syftar säkerligen på staden Roms sju kullar.

17:9 sju kungar Sannolikt åsyftas romerska kejsare; hur de räknas är mer ovisst. Om Augustus är den förste och det oroliga s.k. trekejsaråret 68/69 förbigås blir Nero den femte och Vespasianus (69‑79 e.Kr.) den sjätte, under vars regering orden skulle ha uttalats ("en finns nu"). Titus korta regering (79‑81 e.Kr.) låg då i framtiden, liksom Domitianus. Om Upp skrevs på den sistnämndes tid (jfr not till 13:3), har en historisk återblick utformats som förutsägelse, såvida inte äldre traditioner arbetats in i texten. Apokalyptik.

17:12 de tio hornen ... tio kungar Symboliken är hämtad från Dan 7:7; se not där. Här blir meningen att furstar i den romerska världens utkanter en tid skall underordna sig Rom (v. 13) men sedan göra uppror (v. 16). Jfr not till 9:14.

Babylons fall

18 1Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2Och han ropade med stark röst: "Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx."

4Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. 6Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. 7Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ’Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ 8Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.

9Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga när de ser röken från bålet 10och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ 11Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, 12deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, 13eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. 14De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. 15De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16’Ve, ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. 17På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.’ Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd 18och ropade när de såg röken från bålet: ’Var fanns maken till denna stora stad?’ 19Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: ’Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.’ 20Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse."

21Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: "Så skall den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer. 22Aldrig mer skall sång och musik från harpspelare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, aldrig mer skall någon hantverkare av något slag finnas i dig. Ljudet från en kvarnsten skall aldrig mer höras i dig, 23ljuset från en lampa skall aldrig mer lysa i dig, och rösten av brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom. 24I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden."

18:2 Babylon Kap. 18 anknyter till GT:s domsord över både denna stad (jfr noter till 14:8; 17:1), Nineve (Nah 3) och Tyros (Jes 23; Hes 26‑27).

18:2 f. Demon. Otrogen. Vrede.

18:6 den bägare där hon har blandat sin dryck Se 17:4, 6. Gud skall kräva vedergällning av den stad som låtit martyrernas blod rinna; jfr 16:6.

18:12 tujaträ Ett välluktande barrträslag, använt till finare snickeriarbeten. Hela uppräkningen tar sikte på dyrbarheter och lyxartiklar. Jfr Hes 27:12‑25.

18:13 slavar Ordagrant "kroppar"; ordet användes allmänt om slavar. Tillägget "människoliv" kan vara en protest: människor får inte betraktas som ting.

18:19 strödde jord på huvudet Sorg.

18:22 flöjtblåsare Det grekiska ord som traditionellt översätts med "flöjt" betecknar egentligen ett annat slags blåsinstrument; jfr not till Matt 9:23.

18:23 rösten av brudgum och brud Den grekiska texten återger ordagrant efter Septuaginta uttrycket "bröllopsglädje" i Jer 7:34; 16:9; 25:10; 33:11.

18:24 slaktats Martyrerna ställs samman med Jesus, det slaktade lammet (5:6).

Segerjubel i himlen

19 1Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: "Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, 2ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod." 3Och de sade igen: "Halleluja." Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!"

5Och det kom en röst från tronen som sade: "Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga."

6Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: "Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. 7Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. 8Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar."

9Och ängeln sade till mig: "Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han sade till mig: "Detta är Guds sanna ord." 10Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: "Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."

Ryttaren på den vita hästen

11Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas "Trovärdig och sann", och han dömer och strider rättfärdigt. 12Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är "Guds ord". 14De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne. 15Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd som han skall slå folken med, och han skall valla dem med en stav av järn, och han skall trampa vinpressen för Guds, allhärskarens, stränga vredes vin. 16Och han har ett namn skrivet på manteln och på låret: "Konungarnas konung och herrarnas herre."

17Och jag såg en ängel stå inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglarna som flög över himlens mitt: "Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män och kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, höga och låga."

19Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. 20Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel. 21Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött.

19:1 Halleluja Se not till Ps 104:35.

19:2 den stora skökan Se kap. 17 med noter.

19:4 de tjugofyra äldste och de fyra varelserna Se 4:4, 6 med noter.

19:6 Herren, vår Gud Annan läsart "Herren Gud". Allhärskaren.

19:7 Lammets bröllop Bilden av Guds förhållande till Israel som ett äktenskap överförs i NT på Kristus och hans trogna; jfr 2 Kor 11:2; Ef 5:25 f.

19:10 Vittna.

19:11 kallas "Trovärdig ..." Annan läsart "är trovärdig". Jfr 3:14 med not. Att ryttaren är Kristus framgår av namnet "Guds ord" (v. 13); jfr Joh 1:1 med not.

19:12 ett namn ... som ingen känner Jfr Matt 11:27; Fil 2:9 med not; Namn.

19:15 ett skarpt svärd ... valla Se noter till 1:16; 2:27; jfr 2 Thess 2:8. Vrede.

19:16 på manteln och på låret Kanske menas att namnet fanns på den flik av manteln som föll utåt över ryttarens lår, dvs. den del som syntes bäst.

19:19 jordens kungar Jfr 16:14; 17:12-14.

19:20 odjuret ... den falske profeten ... märke ... bild Se kap. 13 med noter.

Draken binds för tusen år. Slutstriden

20 1Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.

4Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 5De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.

7Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 9Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Livets bok öppnas

11Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. 12Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

20:2 band honom för tusen år I judisk tradition förekom tanken att det blir en lycklig fredsperiod mellan Messias framträdande och den sista domen. Här tycks meningen vara att en sådan period följer efter Kristi återkomst. Men tidsbegreppet är oklart i Upp (jfr not till 1:1); kanske är det egentliga budskapet att martyrerna (v. 4) får en särskild belöning i den kommande världen. I fornkyrkliga utläggningar ansågs de tusen åren vara kyrkans tid, då djävulens makt är bruten genom Kristi död. Drake.

20:4 fick rätt att döma Jfr 1 Kor 6:2, där samma rätt tillskrivs alla kristna.

20:6 den andra döden Uttrycket förklaras i v. 14; jfr också 2:11.

20:8 Gog och Magog Slutstriden mellan Gud och hans fiender förknippas med profetian i Hes 38-39. Jfr not till Hes 38:2; Upp 16:14; 19:19.

20:9 den höga slätten på jorden Här förutsätts en stiliserad världsbild, där Jerusalem ("den älskade staden") är jordens centrum och det heliga landet jordens högst belägna trakt.

20:12 böckerna ... livets bok "Böckerna" är förteckningar över människornas handlingar; jfr Dan 7:10. Livets bok innehåller namnen på dem som skall bli frälsta; jfr 3:5; Dan 12:1.

En ny himmel och en ny jord

21 1Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." 5Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." 6Och han sade till mig: "Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 7Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. 8Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden."

Det nya Jerusalem

9Och en av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." 10Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, 11full av Guds härlighet. Och den lyste som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12Den hade en stor och hög mur och tolv portar, och vid portarna tolv änglar, och namn var skrivna där, namnen på Israels tolv stammar. 13I öster var tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar.

15Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. 17Och han mätte upp muren till etthundrafyrtiofyra alnar efter människornas mått, som också var ängelns. 18Muren var byggd av jaspis och staden var av rent guld, som var som rent glas. 19Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, 20den femte av sardonyx, den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist. 21De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla. Och den breda gatan genom staden var av rent guld, som var som genomskinligt glas.

22Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. 23Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, 24och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, 25och dess portar skall aldrig stängas om dagen - natt blir det inte där. 26Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. 27Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.

21:1 havet fanns inte mer Havet förbinds med gudsfientliga makter; Drake.

21:2 staden ... en brud Fast bilden av en stad i fortsättningen dominerar, bibehålls bilden av kyrkan som Kristi brud (19:7). Städer beskrivs i bibeln ofta som kvinnor. Skökan Rom (kap. 17‑18) får här vika för Jerusalem, den smyckade bruden. Sion.

21:3 folk Ordet står enligt en läsart i ental, enligt en annan i flertal.

21:3 vara hos dem Annan läsart "vara hos dem som deras Gud".

21:6 A och O Se not till 1:8.

21:16 längden, bredden och höjden var lika Det allra heligaste i Salomos tempel hade kubisk form (1 Kung 6:20). Här blir kubens sida enligt de angivna måtten ca 220 mil och den omgivande stadsmurens höjd (v. 17) drygt 70 meter. Talsymboliken är det väsentliga; stadens överväldigande storlek i alla dimensioner uttrycks med hjälp av det heliga talet tolv.

21:19 ädelstenar Uppräkningen anknyter till 2 Mos 28:17‑21. Översteprästens bröstväska hade ädelstenar där stammarnas namn var ingraverade; här finns i stället apostlarnas (v. 14).

22 1Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 2Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 3Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 4De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 5Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.

Avslutning

6Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, som är en Gud för profeternas andar, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. 7Se, jag kommer snart. Salig den som tar vara på profetians ord i denna bok."

8Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig. 9Men han sade till mig: "Nej, inte så. Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på orden i denna bok. Gud skall du tillbe." 10Och han sade till mig: "Försegla inte orden i denna boks profetior, ty stunden är nära. 11Den som gör orätt skall fortsätta att göra orätt och den som är oren fortsätta att orena sig, och den rättfärdige skall fortsätta att leva rättfärdigt och den helige att helga sig.

12Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. 13Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.

14Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. 15Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.

16Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan."

17Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

18Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. 19Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. 20Han som vittnar om detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus.

21Nåd från herren Jesus åt alla.

22:1 en flod med livets vatten Skildringen anknyter dels till Hes 47, dels till berättelsen om Edens trädgård (1 Mos 2:4‑17). Framtidens paradis tänks som en motsvarighet till urtidens.

22:2 livets träd, som bär frukt tolv gånger om året Livsträdet i 1 Mos 2:9 kombineras med träden i Hes 47:12, som bär ny frukt varje månad.

22:6 han sade till mig På flera ställen i kap. 22 är det oklart vem som talar. För författaren tycks det oviktigt om Jesus talar direkt eller genom en ängel.

22:7 Salig.

22:8 Johannes Jfr 1:1 med not.

22:10 Stund.

22:15 hundarna Se not till Matt 7:6.

22:16 skottet från Davids rot ... morgonstjärnan Jfr 2:28; 5:5 med noter.

22:17 bruden Dvs. den kristna församlingen på jorden, där den heliga anden är verksam. Församlingen riktar ropet "Kom!" till Kristus; jfr v. 20; 1 Kor 16:22. När det upprepas av "den som hör det", blir det en inbjudan till människor med anspelning på Jes 55:1.

Till Judasbrevet