Bibeln
Gamla testamentet
Ordspråksboken
FÖRSTA SAMLINGEN (kap. 1–9)
Inledning
1 1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels konung.
2De ger vishet och fostran,
så att man förstår de klokas ord
3och låter sig fostras till insikt,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4De ger de oerfarna vett,
de unga kunskap och rådighet.
5Den vise hör dem och ökar sitt vetande,
de vägleder den kloke.
6De gör att man förstår tänkespråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,
dåren föraktar vishet och fostran.
Varning för onda människor
8Lyssna till din fars förmaningar, min son,
förkasta inte din mors undervisning.
9De är en skön krans för ditt huvud
och en kedja som pryder din hals.
10Min son, följ inte syndare
som lockar dig 11och säger:
"Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,
vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.
12Som dödsriket slukar vi dem levande,
som graven tar vi dem med hull och hår.
13Alla slags dyrbarheter kommer vi över,
vi skall fylla våra hus med byte.
14Du får vara med och dela,
vi har en gemensam penningpung."
15Min son, slå inte följe med dem,
sätt aldrig din fot på deras väg.
16De skyndar till allt som är ont
och är snara att utgjuta blod.
17Fåglar är inte hjälpta av att se
när fångstnätet gillras,
18och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,
det är sitt eget liv de lurar på.
19Så går det den som girigt roffar åt sig:
det kostar honom hans eget liv.
Visheten talar
20Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
21Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
22Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?
23Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!
Jag skall visa er min vilja
och låta er höra mina ord.
24Jag ropade och ni vägrade lyssna,
jag varnade och ni brydde er inte om det,
25ni trotsade alla mina råd
och ville inte veta av mina tillrättavisningar.
26Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er,
jag skall hånle när det fasansfulla kommer,
27när det fasansfulla kommer över er som ett oväder
och olyckan som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29De försmådde kunskap
och avvisade gudsfruktan,
30de ville inte veta av mina råd
utan föraktade mina tillrättavisningar.
31Därför får de äta sina gärningars frukt,
de skall mättas av sina onda planer.
32Ty avfallet kostar de okunniga livet,
och dårens sorglöshet blir hans död.
33Men den som lyssnar till mig bor trygg
och behöver inte frukta något ont.
Visheten som värn mot det onda
2
1Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
2så att du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för insikten,
3om du ropar på klokheten
och kallar på insikten,
4om du söker henne som man söker silver,
letar som efter en skatt,
5då skall du förstå vad gudsfruktan är
och vinna kunskap om Gud.
6Ty det är Herren som skänker vishet,
från hans mun kommer kunskap och insikt.
7Han har framgång i beredskap åt den redlige,
han är den oförvitliges sköld,
8han vakar över det rättas vägar
och skyddar sina trognas stigar.
9Då skall du inse vad rättfärdighet, rätt och redbarhet är,
det godas alla vägar.
10Visheten skall fylla ditt hjärta
och kunskapen ge dig glädje,
11klokheten skall värna dig
och insikten beskydda dig.
12Hon skall rädda dig från det ondas väg,
från dem som förvränger sanningen,
13som lämnar den rätta vägen
och vandrar på mörkrets stigar,
14som gör det onda med glädje
och finner nöje i allt ont och förvänt,
15som följer slingriga stigar
och går på villovägar.
16Hon skall rädda dig från den främmande kvinnan,
från henne som talar så förföriskt,
17som har övergett sin ungdoms vän
och glömt förbundet med sin Gud.
18Hennes hus sjunker ner i dödsriket,
hennes väg för till skuggornas boning.
19Den som går till henne kommer aldrig åter,
han finner aldrig livets vägar.
20Håll dig därför till de godas väg
och följ de rättfärdigas stigar.
21Ty de rättrådiga skall bo i landet,
de oförvitliga får stanna där.
22Men de onda skall utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.
Vishet och gudsfruktan
3
1Min son, glöm inte vad jag har lärt dig,
bevara mina bud i ditt hjärta.
2Hög ålder och ett långt liv,
frid och välgång skall de ge dig.
3Låt godhet och sanning förbli hos dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Då blir du uppskattad för din klokhet
av både Gud och människor.
5Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta
och lita inte till ditt eget förstånd.
6Tänk på honom var du än går,
så skall han jämna vägen för dig.
7Tyck inte att du själv är vis,
frukta Herren och fly det onda.
8Det ger hälsa åt din kropp,
kraft åt alla dess ben.
9Ära Herren med allt du äger
och med det första av din skörd.
10Då skall dina lador fyllas av säd
och presskaren flöda över av vin.
11Förkasta inte Herrens fostran, min son,
känn inte avsky för hans tuktan,
12ty Herren tuktar den han älskar
och agar den son han har kär.
Vishetens välsignelser
13Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
14Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
15Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.
16I sin högra hand har hon långt liv,
i sin vänstra rikedom och ära.
17Hennes vägar är ljuvliga att gå,
alla hennes stigar är trygga.
18För dem som håller sig till henne
är hon ett livets träd -
lycklig den som håller fast vid henne.
19Med vishet lade Herren jordens grund,
han spände upp himlen med insikt.
20Hans kunskap öppnade djupets flöden
och fick molnen att fälla sin dagg.
21Bevara omdöme och klokhet, min son,
släpp dem inte ur sikte.
22De skall skänka dig liv
och bli ett smycke för din hals.
23Då kan du vandra trygg,
du kommer inte att snava.
24Du kan gå till vila utan fruktan,
lägga dig och sova lugnt
25utan rädsla för den oväntade fasan,
stormen som drabbar de onda.
26Ty Herren skall ge dig tillförsikt
och bevara din fot för snaran.
Godhet mot medmänniskan
27Neka ingen en skälig gåva
när det står i din makt att hjälpa.
28Om du har något, svara då inte din broder:
"Kom tillbaka i morgon, då skall du få."
29Anstifta inget ont mot din broder,
som tror sig bo trygg i din närhet.
30Tvista inte med någon utan fog,
med en som inte har gjort dig något ont.
31Avundas inte våldsverkaren,
slå inte in på de vägar han går.
32Herren avskyr den som är falsk,
men de rättrådiga har hans vänskap.
33Herren förbannar den ondes hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34Smädare smädar han,
men de ödmjuka visar han nåd.
35Ära vinner de visa,
dårarna hopar skam.
Maning till vishet
4
1Hör er fars förmaningar, barn,
lyssna och kom till insikt.
2God är den lärdom jag ger er,
glöm inte min undervisning.
3När jag själv var ett barn hos min far,
en liten pojke, min mors ende son,
4lärde han mig: Håll fast vid mina ord,
följ mina bud så får du leva.
5Förvärva vishet, förvärva insikt,
glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
6Överge inte visheten, hon skall bevara dig,
älska henne, hon skall skydda dig.
7Vishet är viktigast, förvärva vishet,
ge allt du äger för att förvärva insikt.
8Håll henne högt, så upphöjer hon dig,
omfamna henne, så ger hon dig ära.
9Hon skall kröna dig med sin sköna krans,
skänka dig en ståtlig krona.
10Lyssna, min son, ta emot mina ord,
så får du leva länge.
11Vishetens väg lär jag dig,
jag leder dig på rätta stigar.
12Där kan du gå utan att möta hinder,
springa utan att snava.
13Håll alltid fast vid den fostran du fått,
ta vara på den, ty den är ditt liv.
14Följ inte de ondas väg,
slå inte in på de gudlösas stig,
15undvik den, gå den inte,
vik åt sidan och gå förbi.
16De kan inte sova om de inte gjort något ont,
sömnen flyr dem om de inte fått någon på fall.
17De äter brottets bröd
och dricker våldets vin.
18De rättfärdigas stig är som gryningens ljus,
som växer tills dagen är full,
19men de ondas väg är som mörkret,
de vet inte var de kan snava.
20Min son, lyssna till vad jag säger,
hör noga på mina ord.
21Släpp dem aldrig ur sikte,
bevara dem djupt i ditt hjärta.
22Ty de ger liv åt den som finner dem
och läkedom åt hela hans kropp.
23Mer än allt annat - vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv.
24Låt aldrig din mun tala falska ord,
avhåll din tunga från svek.
25Rikta blicken rakt framåt,
se på det som ligger framför dig.
26Ge akt på var du sätter foten,
så vandrar du alltid på fast mark.
27Vik inte av åt höger eller vänster,
håll dig borta från det onda.
Varning för den främmande kvinnan
5
1Min son, hör på min vishet
och lyssna till min insikt,
2så att du vinnlägger dig om klokhet
och kunskap får prägla dina ord.
3Den främmandes läppar är söta som honung,
lenare än olja hennes tunga,
4men till slut blir hon bitter som malört,
vass som ett tveeggat svärd.
5Hennes vandring går mot döden,
ner till dödsriket för hennes steg.
6Hon ger inte akt på livets väg,
hon märker inte att hon går vilse.
7Hör därför på mig, mina barn,
och följ alltid mina ord.
8Håll dig långt ifrån henne,
närma dig inte hennes dörr.
9Annars får du ge din kraft åt andra
och dina år åt en hård husbonde,
10främlingar drar nytta av din styrka,
och du får slita i en annans hus.
11Du stönar när slutet kommer,
när din kropp tynar bort:
12"Varför avskydde jag fostran
och föraktade tillrättavisning?
13Varför hörde jag inte på mina lärare
utan slog dövörat till för deras ord?
14Snart befann jag mig i stort elände
inför den samlade menigheten."
15Drick vatten ur din egen brunn,
friskt vatten ur din egen källa.
16Skall dina källflöden rinna ut på gatan
och strömma ut över torget?
17Nej, de skall tillhöra dig ensam,
dela dem inte med andra!
18Må din källa vara välsignad.
Gläds åt din ungdoms hustru,
19den älskliga hinden, den vackra gasellen.
Må hennes bröst alltid vara din lust,
hennes kärlek alltid berusa dig.
20Varför skulle du berusas av en annan kvinna
och famna en främmande, min son?
21Herren ser var människan går,
han ger akt på alla hennes steg.
22Den onde fångas av sina egna brott
och fastnar i sina synders snara.
23Han dör för att han försmådde fostran
och berusades av sin stora dårskap.
Vishet i det dagliga livet
6
1Min son, om du har gått i borgen för en vän
och gett ditt handslag åt en främling,
2då är du snärjd av dina egna ord,
fångad av vad du själv har sagt.
3Gör så här, min son, för att befria dig
när du har råkat i en annans våld:
skynda i väg och bestorma honom,
4unna dig ingen sömn,
ge dig inte någon ro.
5Rädda dig som gasellen undan jägaren,
som fågeln ur fågelfängarens hand.
6Gå till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7Hon har ingen härskare över sig,
ingen fogde eller furste,
8ändå skaffar hon föda om sommaren,
samlar sin mat vid skördetiden.
9Hur länge skall du ligga, du late,
när skall du vakna och stiga upp?
10Sov lite till, slumra lite till,
vila lite till med armarna i kors -
11och fattigdomen är över dig som en rånare,
armodet som en beväpnad man.
12En ond människa, en illasinnad man,
talar med kluven tunga,
13blinkar med ögonen, skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14Han är falsk i sinnet, smider ränker
och vållar ständigt tvister.
15Därför skall olyckan överraska honom,
han krossas plötsligt och ohjälpligt.
16Sex ting är det som Herren hatar,
sju är det han avskyr:
17stolta ögon, falsk tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar till allt som är ont,
19menedaren som vittnar falskt
och den som vållar tvist mellan bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20Lev efter din fars bud, min son,
förkasta inte din mors undervisning.
21Bär dem alltid vid ditt hjärta
och bind dem kring din hals.
22Då skall de leda dig när du går,
vaka över dig när du sover
och tala till dig när du vaknar.
23Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus,
och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.
24De bevarar dig för din nästas hustru,
för den främmande kvinnans lena tunga.
25Ha inte begär till hennes skönhet,
låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.
26En hora kan kosta dig din sista brödbit,
men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.
27Kan man bära glöd i mantelvecket
utan att kläderna tar eld?
28Kan man gå på glödande kol
utan att bränna fötterna?
29Likadant om man ligger med en annans hustru:
den som rör henne får sitt straff.
30Ingen föraktar en tjuv
som stjäl för att stilla sin hunger,
31men när han ertappas får han betala sjufalt
och lämna ifrån sig allt han äger.
32Vettlös är den som begår äktenskapsbrott,
han störtar sig själv i fördärvet.
33Han drabbas av skam och skada,
hans vanära utplånas aldrig.
34Ty mannen rasar i sin svartsjuka,
och hans hämnd blir skoningslös,
35ingen gottgörelse tar han emot,
inga aldrig så stora mutor.
7
1Min son, håll fast vid mina ord
och bevara mina bud inom dig.
2Håll mina bud så får du leva,
bevara min lära som din ögonsten.
3Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Kalla visheten din syster
och insikten din vän:
5de bevarar dig för den främmande kvinnan,
för henne som talar så förföriskt.
6När jag stod vid fönstret i mitt hus
och såg ut genom gallret
7såg jag bland de oerfarna
en oförståndig yngling.
8Han kom gående vid hennes gathörn
i riktning mot hennes hus
9på kvällen då skymningen föll,
då nattens mörker bröt in.
10Då kom honom kvinnan till mötes,
klädd som en hora och med sluga planer.
11Rastlös och ostyrig är hon,
kan aldrig hålla sig hemma -
12än på gatan, än på torget,
på pass i varje gathörn.
13Hon grep tag i honom och kysste honom
och sade med skamlös uppsyn:
14"Jag var skyldig ett gemenskapsoffer
och har nu infriat mitt löfte.
15Därför gick jag ut för att möta dig,
jag sökte dig och fann dig.
16Min säng står bäddad med täcken
av färgat egyptiskt linne,
17jag har bestänkt min bädd
med myrra, aloe och kanel -
18kom, låt oss berusa oss med kärlek
och njuta dess vällust ända till morgonen.
19Min man är inte hemma,
han är på resa och långt härifrån,
20han tog med sig penningpungen,
först vid fullmånen kommer han hem."
21Hon övertalar honom med sitt prat
och förleder honom med sin lena tunga.
22Han går genast med henne,
lik en oxe som leds till slakt,
lik en hjort som hoppar i snaran
23och får levern genomborrad av en pil,
lik en fågel som flyger mot fällan -
han anar inte att hans liv står på spel.
24Hör därför på mig, mina barn,
och lyssna till mina ord.
25Låt dig inte lockas med på hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar,
26ty många har fallit för hennes hand,
otaliga är hennes offer.
27Från hennes hus går vägen till dödsriket,
till dödens boning för den ner.
Visheten talar om sig själv
8
1Hör, visheten ropar,
insikten låter höra sin röst.
2Hon står uppe på höjderna,
vid alla vägar och vägskäl.
3I portarna ljuder hennes rop,
vid ingången till staden:
4Människor, jag ropar till er,
jag vänder mig till alla och envar.
5Ni oerfarna, förvärva klokhet!
Ni dåraktiga, förvärva förstånd!
6Lyssna, ty det jag säger är rätt,
sanna ord kommer över mina läppar.
7Min mun säger sanningen,
mina läppar skyr det onda.
8Alla mina ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
9De övertygar den insiktsfulle,
den som nått kunskap vet att de är riktiga.
10Ta emot min fostran hellre än silver,
kunskap hellre än rent guld,
11ty visheten är mer värd än pärlor,
inga skatter går upp emot henne.
12Jag, visheten, är granne med klokheten,
hos mig finns kunskap och omdöme.
13Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar högfärd och övermod,
onda handlingar och falska ord.
14Jag ger råd och skänker framgång,
hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.
15Genom mig regerar kungar
och skipar härskare rätt,
16genom mig härskar furstar och stormän,
alla som styr rättfärdigt.
17Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig skall finna mig.
18Hos mig finns rikedom och ära,
varaktigt välstånd och framgång.
19Mina gåvor är bättre än finaste guld,
mina frukter förmer än rent silver.
20Jag går det rättas väg,
rättfärdighetens stigar.
21Jag lönar rikt dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
22Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
23I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
24Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
25innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
26när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
27När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
28när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
29när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
30då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
31jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
32Hör nu på mig, mina barn.
Lyckliga de som följer min väg.
33Lyssna till mina förmaningar och bli visa,
förkasta dem inte.
34Lycklig den människa som hör på mig,
som vakar vid min dörr dag efter dag
och väntar vid min tröskel.
35Ty den som finner mig finner livet
och vinner Herrens välbehag.
36Men den som försmår mig skadar sig själv,
de som hatar mig älskar döden.
Vishetens inbjudan
9
1Visheten har byggt sig ett hus,
hon har huggit ut sina sju pelare.
2Hon har ställt till med slakt,
blandat vinet och dukat bordet.
3Hon har sänt ut sina tjänsteflickor
att ropa från höjderna i staden:
4"Du som är okunnig - kom!"
Till de oförståndiga säger hon:
5"Kom! Ät mitt bröd
och drick vinet jag har blandat.
6Överge enfalden så får ni leva,
följ förståndets väg."
7Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,
den som klandrar en syndare möter hån.
8Klandra inte hädaren, då hatar han dig -
klandra den vise, då älskar han dig.
9Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
undervisa den rättfärdige, så blir han klokare.
10Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är insikt.
11Genom mig når du hög ålder
och får ett långt liv.
12Är du vis blir din vishet dig till nytta,
hädar du går det ut över dig själv.
Dårskapens inbjudan
13Dårskapen är en rastlös kvinna,
lättsinnig, utan allt vett.
14Hon sitter vid dörren till sitt hus,
hon tronar högt uppe i staden
15och ropar till dem som kommer förbi,
som går sin väg rakt fram:
16"Du som är okunnig - kom!"
Till den oförståndige säger hon:
17"Stulet vatten smakar gott,
bröd i lönndom är läckert."
18Han vet inte att där är skuggornas boning,
att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.
ANDRA SAMLINGEN (10:1–22:16)
10 1Salomos ordspråk.
En klok son är sin fars glädje,
en dåraktig son blir sin mors sorg.
2Orätt vinning gagnar föga,
men rättfärdighet räddar från döden.
3Herren låter inte den rättfärdige hungra,
men de ondas krav avvisar han.
4Lat hand gör fattig man,
flitig hand gör rik.
5En duglig son samlar in om sommaren,
odågan sover i skördetiden.
6Rikt välsignad blir den rättfärdige,
de ondas ord gömmer ofärd.
7Den rättfärdiges minne välsignas,
den ondes namn förmultnar.
8En klok man lyssnar på förmaningar,
den som pratar strunt går det illa.
9Trygg går den som går rätta vägar,
den som viker av råkar illa ut.
10Försmädliga miner sårar,
rättfram kritik skapar fred.
11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,
de ondas ord gömmer ofärd.
12Hat vållar fejd,
kärlek skyler alla fel.
13Vishet finns på den klokes läppar,
dårens rygg skall ha ris.
14De visa sparar sin kunskap,
av dårens ord kommer strax fördärv.
15Den rikes välstånd är hans fasta borg,
fattigdomen den ringes fördärv.
16Den rättfärdiges lön ger liv,
den ondes vinst leder till synd.
17Den som tar emot fostran visar vägen till liv,
den som undviker tuktan leder vilse.
18En hycklare är den som döljer sitt hat,
en dåre den som går med skvaller.
19Den talträngde undgår inte synd,
klok den som tyglar sin tunga.
20Rent silver är den rättfärdiges tal,
de ondas tankar är utan värde.
21Den rättfärdiges ord vägleder många,
dåren leds i döden av sitt oförnuft.
22Herrens välsignelse ger rikedom,
egen möda lägger ingenting till.
23Skändligheter är dårens nöje,
den klokes att handla vist.
24Den onde drabbas av det han fruktar,
den rättfärdiges önskan blir uppfylld.
25Då stormen kommer sveps den onde bort,
men den rättfärdige kan aldrig rubbas.
26Som syra för tänderna och rök för ögonen
är den late för dem som skickar honom.
27Gudsfruktan ger långt liv,
de ondas tid blir kort.
28De rättfärdigas hopp växer,
de ondas förväntningar slår fel.
29Herren är den oförvitliges värn
men ogärningsmannens olycka.
30Den rättfärdige skall ingen rubba,
men de onda får inte bo i landet.
31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,
men den falskes mun täpps till.
32Den rättfärdige vet att lägga sina ord,
men de ondas tal är idel falskhet.
11
1Herren avskyr fusk med vågen,
rätt vikt behagar honom.
2Övermod har skam i släptåg,
vishet finns hos de saktmodiga.
3Den ärlige leds av sin redbarhet,
den svekfulles falskhet blir hans fall.
4Föga gagnar rikedom på vredens dag,
men rättfärdighet räddar från döden.
5Den redbares rättfärdighet jämnar hans väg,
den onde faller på sin ondska.
6Den ärlige räddas av sin rättfärdighet,
den svekfulle snärjs av sina begär.
7När mannen dör är hoppet ute,
av hans kraft är inget mer att vänta.
8Den rättfärdige räddas ur trångmål,
den onde drabbas i hans ställe.
9Med ord förgör den gudlöse sin broder,
den rättfärdiges kunskap ger räddning.
10De rättfärdigas framgång väcker glädje i staden,
när de onda förgås höjs jubelrop.
11De rättrådigas välsignelser bygger upp en stad,
de ondas ord river ner den.
12Dåren visar sin broder förakt,
en klok man tiger.
13Den lösmynte röjer en hemlighet,
den pålitlige bevarar ett förtroende.
14Utan ledarskap går ett rike under,
med många rådgivare kan det räddas.
15Att gå i borgen för en främling slutar illa,
den som aldrig ger handslag är trygg.
16En älsklig kvinna vinner ära,
den driftige vinner rikedom.
17Den godhjärtade gör sig själv gott,
den som är hård skadar sig själv.
18Den onde gör en bedräglig vinst,
men redbar sådd ger säker skörd.
19Att hålla fast vid det rätta ger liv,
att jaga efter det onda för till döden.
20Herren avskyr den som är falsk,
den som lever oförvitligt behagar honom.
21Den gudlöse undgår aldrig sitt straff,
men alla rättfärdiga går fria.
22Som en guldring i trynet på en gris
är skönhet hos en kvinna utan vett.
23Den rättfärdiges önskan leder till lycka,
de ondas förhoppningar till ilska.
24Den ene är rundhänt men får bara mer,
den andre snålar och har ändå inget.
25En givmild människa får rikt igen,
den som mättar andra blir själv mättad.
26Den som låser in säden förbannas av folket,
men välsignad blir den som vill sälja.
27Den som söker det goda strävar efter bifall,
den som vill det onda drabbas själv därav.
28Den som förtröstar på rikedom, han faller,
men de rättfärdiga grönskar som löven.
29En försumlig husbonde ställs på bar backe,
den dåraktige får slava åt den kloke.
30Den rättfärdiges verk blir ett livets träd,
men våld utsläcker liv.
31Den rättfärdige får sin lön här i världen -
hur mycket mer då den onde och syndige!
12
1Att älska fostran är att älska kunskap,
enfaldig är den som skyr tuktan.
2Den gode vinner Herrens behag,
ränksmidaren fälls av hans dom.
3Ondskan ger inget fotfäste,
men den rättfärdige är fast rotad.
4En driftig hustru är sin mans krona,
en dålig är som röta i hans ben.
5De rättfärdigas mål är det rätta,
de ondas syfte är svek.
6De ondas ord rymmer dödligt försåt,
de rättrådigas tal ger räddning.
7De onda vräks omkull och är borta,
men den rättfärdiges hus står kvar.
8Som man har förstånd blir man prisad:
förakt är den dummes lott.
9Bättre vara ringaktad och ha en dräng
än spela fin och sakna bröd.
10Den rättfärdige sörjer för sina djur,
men den ondes omsorg är grymhet.
11Den som odlar sin jord får äta sig mätt,
den som jagar efter tomhet är en dåre.
12Syndarens lust är att fånga det onda,
men den rättfärdige är orubbligt rotad.
13Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal,
den rättfärdige går oskadd ur faran.
14Vad munnen talar mättar mannen,
vad händerna gör får han tillbaka.
15Dåren tycker sig handla rätt;
klok den som lyssnar på råd.
16Dåren låter genast sin vrede märkas,
den förståndige låtsas inte om en skymf.
17Ett ärligt vittne säger sanningen,
en menedare bedrar.
18Tanklösa ord kan såra som svärd,
men den vises tal ger läkedom.
19Sanna ord består för alltid,
falskt tal bara ett ögonblick.
20I ränksmidarens hjärta bor svek,
glädje får den som har gott i sinnet.
21Inget ont drabbar den rättfärdige
men alla olyckor syndaren.
22Herren avskyr lögnare,
de sannfärdiga behagar honom.
23Den förståndige döljer sin kunskap,
dåren skriker ut sin enfald.
24Flitig hand får makt,
lättja leder till trältjänst.
25Bekymmer gör hjärtat tungt,
ett vänligt ord muntrar upp.
26Den rättfärdige undkommer det onda,
syndarnas väg för vilse.
27Lättja fångar inget byte,
men den flitige får rika skatter.
28Rättfärdighet leder till liv,
avfallets väg för till döden.
13
1En klok son älskar fostran,
den trotsige lyssnar inte på klander.
2Vad munnen talar kan ge god näring,
men de svekfullas näring är våld.
3Den som vaktar sin tunga räddar livet,
den lösmynte råkar i fördärvet.
4Den late är lysten men får ingenting,
den flitiges önskan blir rikligt uppfylld.
5Den rättfärdige hatar lögn,
den onde handlar skamligt och fräckt.
6Rättfärdighet skyddar den oförvitlige,
ondska blir syndarens fall.
7Den ene spelar rik men har ingenting,
den andre låtsas fattig men är förmögen.
8Den rike får betala lösen för sitt liv,
den fattige hör inte av några hotelser.
9Den rättfärdiges ljus strålar klart,
men den ondes lampa slocknar.
10Tölpens övermod ställer till gräl,
vishet finns hos dem som tar råd.
11Lättvunnen rikedom krymper ihop,
det som långsamt sparas växer.
12Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
uppfylld önskan är ett livets träd.
13Den som föraktar råd råkar illa ut,
den som lyder förmaningar får sin lön.
14Vad den vise lär ut är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
15Gott förstånd ger uppskattning,
trolöshet leder i fördärvet.
16Den förståndige gör allt med insikt,
dåren sprider dumhet omkring sig.
17En dålig budbärare ställer till olycka,
ett pålitligt sändebud ger läkedom.
18Att försmå fostran ger fattigdom och skam,
men den som låter sig tuktas blir ärad.
19Uppfylld önskan gör själen gott,
dåren hatar att avstå från det onda.
20Den som vistas bland kloka blir klok,
den som umgås med dårar går det illa.
21Syndaren förföljs av olycka,
lycka blir den rättfärdiges lön.
22Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,
men syndarens rikedom går till den rättfärdige.
23Processer tär på den fattiges teg,
allt han äger sopas bort då rättvisa saknas.
24Den som spar på riset hatar sin son,
den som älskar honom fostrar i tid.
25Den rättfärdige äter och blir mätt,
den ondes mage är tom.
14
1Visheten bygger sitt hus,
dårskapen river det med egna händer.
2Den gudfruktige går sin väg rakt fram,
den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar.
3Dårens ord blir ris för hans rygg,
de klokas tunga är deras skydd.
4Starka oxar ger foder i krubban,
med kraftiga stutar blir skörden rik.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,
vad menedaren vittnar är lögn.
6Förgäves söker hädaren vishet,
för den kloke är kunskapen lätt att nå.
7Gå ur vägen för en dåraktig man,
av honom får du inte ett vettigt ord.
8Den klokes vishet är att känna rätta vägen,
bedrägeri är dårens dumhet.
9I hädarens hus bor skuld
men hos de rättrådiga nåd.
10Hjärtat är ensamt om sin sorg,
och ingen kan dela dess glädje.
11Den ondes hus läggs öde,
den rättrådiges hydda blomstrar.
12En väg som tycks vara den rätta
kan ändå föra till döden.
13Också när man skrattar kan hjärtat värka,
och glädjen kan sluta i sorg.
14Den opålitlige får vad han förtjänar,
en god man likaså.
15Den oerfarne tror allt som sägs,
den kloke ger akt på varje steg.
16Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren trampar självsäkert på.
17En hetsig man begår dumheter,
den besinningsfulle blir ärad.
18Enfald är den oerfarnes smycke,
den kloke bär kunskapens krona.
19Den onde måste buga för den gode,
syndaren vid den rättfärdiges dörr.
20Den fattige avskys även av sin like,
men en rik man har många vänner.
21Den som föraktar sin broder är en syndare,
lycklig den som tar sig an en nödställd.
22Ränksmidaren går alltid vilse,
den som vill gott möter trofast kärlek.
23All möda ger vinst,
prat bara förlust.
24Rikedom är den vises krona,
dårens krans är enfald.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv,
en menedare bedrar.
26Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,
och barnen får en säker tillflykt.
27Gudsfruktan är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28Talrik befolkning är kungens ära,
brist på folk blir furstens fall.
29Den tålmodige är full av insikt,
den hetsige ökar sin dårskap.
30Sinnesfrid ger kroppen hälsa,
lidelse är röta i benen.
31Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,
ärar honom gör den som hjälper de fattiga.
32Syndaren slås omkull av sin ondska,
den rättfärdige skyddas av sin redbarhet.
33I den klokes bröst finner visheten ro,
men bland dårar far hon illa.
34Rättfärdighet ger landet ära,
synd vanhedrar ett folk.
35En duktig tjänare vinner kungens gunst,
en oduglig drabbas av hans vrede.
15
1Mjukt svar stillar vrede,
hårda ord väcker harm.
2Den vises tal flödar av kunskap,
ur dårens mun strömmar enfald.
3Herrens blick når överallt,
den följer onda och goda.
4Läkande ord är ett livets träd
men svekfulla knäcker lusten att leva.
5Dåren förkastar sin fars fostran,
klok den som låter sig tuktas.
6I den rättfärdiges hus samlas rika skatter,
vad den onde tjänar förfars.
7Den vises ord sprider kunskap,
dårens tankar går vilse.
8Den ondes offer väcker Herrens avsky,
den rättrådiges bön behagar honom.
9Herren avskyr syndigt leverne,
strävan efter rättfärdighet älskar han.
10För den avfällige är fostran ett ont,
men den som skyr tuktan måste dö.
11Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren,
hur mycket mer då människors hjärtan!
12Hädaren ogillar klander,
han söker sig ej till de visa.
13Glatt hjärta ger ljus uppsyn,
sorg skapar modlöshet.
14En klok man söker kunskap,
dåren ägnar sig åt dumt prat.
15Den fattige har det alltid svårt,
men gott lynne ger ständig fest.
16Bättre knapphet och gudsfruktan
än överflöd och oro.
17Bättre en tallrik kål med kärlek
än en mör oxstek med hat.
18En hetlevrad man vållar gräl,
den tålmodige stillar trätan.
19Den lates väg är spärrad av törne,
den redbare färdas på banad väg.
20En klok son är sin fars glädje,
men dåren föraktar sin mor.
21Den vettlöse har sin glädje i dårskap,
den insiktsfulle håller rak kurs.
22Utan överläggning går en plan om intet,
med många rådgivare lyckas den.
23Glad blir den som kan ge svar -
vad är bättre än ett ord i rättan tid!
24Den kloke vandrar uppåt på livets väg
för att undvika dödsrikets djup.
25Den högmodiges hus river Herren ner,
men änkans gränssten låter han ingen rubba.
26För Herren är de gudlösas planer vidriga,
men vänliga ord är rena.
27Den som roffar åt sig drar olycka över sitt hus,
den som skyr mutor får långt liv.
28Den rättfärdige tänker innan han svarar,
men ur syndarens mun strömmar ondska.
29Herren är fjärran från de onda,
men han hör den rättfärdiges bön.
30Vänliga blickar gör hjärtat glatt,
god nyhet ger kroppen styrka.
31Den som tar emot hälsosam tuktan
får tillträde till de visas krets.
32Den som försmår fostran förkastar sig själv,
att ta emot tuktan ger insikt.
33Gudsfruktan fostrar till vishet,
ödmjukhet är vägen till ära.
16
1Tankar tar form hos människan,
men Herren lägger ord på hennes tunga.
2Människan tycker sig vara felfri,
men sinnelaget prövas av Herren.
3Lägg allt du gör i Herrens hand,
så kommer dina planer att lyckas.
4Allt som Herren skapat har ett syfte,
den onde är till för olyckans dag.
5Herren avskyr alla högmodiga,
aldrig undgår de sitt straff.
6Trofast kärlek sonar skuld,
genom gudsfruktan undviks det onda.
7Den som lever till Herrens behag
får fred också med sin ovän.
8Bättre äga litet med rättfärdighet
än tjäna mycket med orätt.
9Människan tänker ut sin väg,
men stegen styrs av Herren.
10Kungens ord är gudsord,
han felar inte då han dömer.
11Riktig våg är Herrens sak,
alla vikter är hans verk.
12Kungar avskyr onda gärningar,
ty rättfärdighet befäster tronen.
13Rättfärdigt tal behagar kungen,
den sannfärdige älskar han.
14Kungens vrede bådar död,
men en klok man kan stilla den.
15Ljus uppsyn hos kungen betyder liv,
hans gunst är som ett vårregn.
16Att vinna vishet är bättre än guld,
vinna insikt mer värt än silver.
17De redligas väg leder bort från det onda,
den som ger akt på sina steg räddar livet.
18Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall.
19Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de högmodiga.
20Den som villigt lär har framgång,
lycklig den som förtröstar på Herren.
21En insiktsfull man kallas vis,
och vältalighet övertygar.
22Den som äger insikt har en källa till liv,
men dårens straff är hans dårskap.
23Den vises tankar gör hans tal klokt
och hans ord övertygande.
24Vänliga ord är som honung -
smakar sött och gör kroppen frisk.
25En väg som tycks vara den rätta
kan ändå föra till döden.
26Arbetarens hunger får honom att arbeta,
magen låter honom aldrig vila.
27En ondsint man ställer till skada,
hans ord är förtärande eld.
28En falsk man vållar strid,
baktalaren skiljer vänner åt.
29En ogärningsman lockar andra med sig
och leder dem på orätta vägar.
30Kisande ögon vittnar om lömska planer,
hopknipna läppar om utfört dåd.
31Vitt hår är en ärekrans,
man vinner den med rättfärdigt liv.
32Bättre en tålmodig man än en hjälte,
bättre behärska sig själv än inta en stad.
33Lotten kastas i knät,
men hur den faller bestämmer Herren.
17
1Bättre en torr brödkant i lugn och ro
än huset fullt med kalasmat och bråk.
2Duglig slav blir herre över oduglig son
och får dela arvet med hans bröder.
3Silver prövas i degeln och guld i ugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
4Uslingen lyssnar på onda tungor,
lögnaren är idel öra för elakt prat.
5Att håna en fattig är att smäda hans skapare,
den skadeglade undgår inte straff.
6Barnbarn är de gamlas krona,
sönernas stolthet är deras fäder.
7Stora ord anstår inte odågan,
än mindre lögner en ädel man.
8Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö,
vart han kommer har han framgång.
9Den som söker vänskap överser med ett fel,
den som ältar det driver bort sin vän.
10Klander biter bättre på den kloke
än hundra piskrapp på dåren.
11Den gudlöse vill bara göra uppror,
men en grym budbärare sänds mot honom.
12Hellre möta en björn som mist sina ungar
än en dåre i hans vanvett.
13Den som lönar gott med ont
blir själv aldrig kvitt det onda.
14Börja gräl är som att öppna dammluckor;
sluta innan striden bryter lös!
15Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig -
bådadera väcker Herrens avsky.
16Vad gagnar pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet, han som saknar vett?
17En vän visar alltid kärlek,
en broder är till för att hjälpa i nöden.
18Utan vett är den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa.
19Den som älskar gräl älskar synd,
den som gör porten hög inbjuder olyckan.
20Fördärvat sinne finner ingen lycka,
lögnaktig tunga bringar på fall.
21Att ha en dåre till son är en sorg,
ingen glädje får odågans far.
22Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
23Den onde tar mutor ur mantelvecket
för att hindra rättvisans gång.
24Den kloke har visheten för ögonen,
dåren spanar mot världens ände.
25En dåraktig son får sin far att grämas
och bedrövar henne som fött honom.
26Bötfälla en oskyldig är illa nog,
prygla den ädle strider mot all rätt.
27Den förståndige spar sina ord,
den kloke håller huvudet kallt.
28Även dåren anses vis om han tiger
och klok så länge han håller mun.
18
1Särlingen söker sak
och går till storms mot allt vettigt.
2Dåren bryr sig inte om insikt,
han vill bara lufta egna åsikter.
3Ondska för med sig förakt,
med skändlighet följer smälek.
4Människors ord är som djupt vatten
men vishetens källa en strömmande bäck.
5Illa är att ta parti för en skyldig
och vägra en oskyldig hans rätt.
6Dårens ord leder till strid,
hans mun tigger stryk.
7Dårens mun blir hans fördärv,
hans ord en fälla för honom själv.
8Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre.
9Den som försummar sitt arbete
är vandalens like.
10Ett befäst torn är Herrens namn,
den rättfärdige flyr dit och får skydd.
11Den rikes välstånd är hans fasta borg,
en hög mur till hans värn.
12Hjärtats högmod går före fall,
ödmjukhet är vägen till ära.
13Att svara innan man lyssnat
är en dårskap och en skam.
14Med mod uthärdar man sjukdom,
men missmod, vem uthärdar det?
15Den kloke samlar kunskap,
den vise lyssnar och lär.
16Gåvor öppnar dörrar
och ger företräde hos höga herrar.
17Den som först för sin talan har rätt -
tills han möter motpartens frågor.
18Lotten bilägger tvister
och skiljer mellan mäktiga män.
19En kränkt vän är som en befäst stad,
tvister är som bommen för en borg.
20Vad munnen talar mättar magen,
det som går över läpparna ger mättnad.
21Tungan har makt över liv och död,
de som kan tygla den får njuta dess frukt.
22Den som finner en hustru finner lycka,
han har vunnit Herrens behag.
23Den fattige ber bevekande,
den rike svarar bryskt.
24Vissa vänner skadar varandra,
men en verklig vän är mer tillgiven än en bror.
19
1Bättre fattig och oförvitlig
än rik med svekfullt tal.
2Okunnig iver är ett ont,
den som rusar på trampar fel.
3Människans dårskap förstör hennes liv,
men mot Herren vänds hennes vrede.
4Välstånd ger allt fler vänner,
den fattige mister den vän han har.
5Ett falskt vittne får sitt straff,
en menedare går inte fri.
6Den mäktige smickras av många,
den frikostige har allas vänskap.
7Den fattige undviks av sina vänner,
till och med hans bröder avskyr honom.
8Den som vill sitt eget bästa ökar sitt vett,
att ta vara på insikt ger lycka.
9Ett falskt vittne får sitt straff,
en menedare går under.
10Överdåd anstår inte dåren,
än mindre skall slaven härska över stormän.
11Förstånd gör en man fördragsam,
han sätter en ära i att förlåta.
12Som lejonets rytande är kungens vrede,
hans gunst är som dagg över gräset.
13En dåraktig son är sin fars olycka,
en hustrus gnat ett evigt takdropp.
14Gods och guld ärvs från fäderna,
men en duglig hustru är en skänk från Herren.
15Lättja försänker i dvala,
maklighet ger tom mage.
16Den som håller buden behåller sitt liv,
den som inte ger akt på sin vandel skall dö.
17Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren
och skall få sin lön av honom.
18Fostra din son medan det finns hopp;
du vill ju inte att han skall dö.
19Den som förgår sig skall ha sitt straff,
friar du honom gör du saken värre.
20Lyssna på råd och ta emot fostran,
då blir du vis till sist.
21Människan gör upp många planer,
men det är Herrens vilja som sker.
22Girighet vanhedrar människan;
bättre fattig än falsk.
23Gudsfruktan ger människan liv,
hon får vila mätt, skonad från olyckor.
24Den late sticker handen i skålen
men ids inte föra den till munnen.
25Slå hädaren och den oerfarne tar lärdom,
klandra den kloke och han vinner insikt.
26En skamlös och vanartig son
krossar sin far och driver modern ur huset.
27En son som slutar lyssna på förmaningar
irrar bort från den kunskap han fått.
28Ett ondsint vittne smädar rättvisan,
ur syndarens mun strömmar ondska.
29Straffet väntar hädaren
och prygel dårens rygg.
20
1Vinet är en hädare, ölet en gaphals,
vettlös är den som raglar av rus.
2Som lejonets rytande är kungens raseri,
den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
3Heder åt den som undviker strid,
det är bara dårar som börjar gräl.
4Den late plöjer inte om hösten
och finner ingenting i skördetiden.
5Människors avsikter är som djupt vatten,
men en klok man öser upp dem.
6Många ordar om sin trofasthet,
men var finns en man att lita på?
7Den rättfärdige lever oförvitligt -
lyckliga hans efterkommande!
8Kungen som sitter i domarsätet
sållar med blicken bort de gudlösa.
9Vem kan säga: Mitt samvete är rent,
jag är fri från min synd.
10Dubbla vikter, dubbla mått -
bådadera väcker Herrens avsky.
11Redan den unge visar i handling
om hans liv är rent och ärligt.
12Örat som hör, ögat som ser -
bådadera har Herren skapat.
13Älskar du sömn blir du utblottad,
vakna upp, så får du äta dig mätt.
14"Bara skräp", säger köparen,
men går belåten därifrån.
15Guld och pärlor finns i mängd,
men visa ord är en sällsynthet.
16Ta manteln från den som borgat för en främling,
kräv pant då det gäller en okänd.
17Lögnens bröd smakar gott,
men sedan blir munnen full av grus.
18Planer lyckas om man rådslår,
för inte krig utan överläggning.
19Den lösmynte röjer hemligheter,
undvik den som pratar för mycket.
20Om någon förbannar sin far eller mor
skall hans lampa slockna då mörkret faller.
21Plötsligt vunnen rikedom
ger i längden ingen lycka.
22Säg inte: Jag skall hämnas oförrätten!
Lita på Herren, han skall hjälpa dig.
23Herren avskyr dubbla vikter,
fusk med vågen är orätt.
24Människans steg styrs av Herren,
vad vet hon själv om sin väg?
25Farligt är att snabbt ge heliga löften
och först efteråt tänka sig för.
26En vis kung sållar bort de onda,
han låter tröskhjulet gå över dem.
27Herren vakar över människans livsande
och ser in i hennes innersta.
28Godhet och trohet är kungens värn,
med rättfärdighet tryggar han tronen.
29Styrkan är de ungas stolthet,
vitt hår de gamlas ära.
30Svidande sår renar från ondska,
prygel gör rent på djupet.
21
1Herren leder kungens tankar som vattenflöden,
han styr dem vart han vill.
2Människan tycker sig handla rätt,
men hjärtat prövas av Herren.
3Att handla rätt och rättfärdigt
är mer värt för Herren än offer.
4Stolta ögon, högmodigt hjärta -
de ondas löftesoffer är synd.
5Flit och förutseende ger vinst,
hastverk bara förlust.
6Skatter som vunnits med lögn
är flyktig dunst och dödlig snara.
7De onda snärjs av sina egna dåd
när de vägrar göra det rätta.
8Slingrig är brottslingens bana,
den rene går ärligt till väga.
9Bättre bo i en vrå på taket
än dela hus med en grälsjuk hustru.
10Syndaren hungrar efter ont,
ingen misskund visar han sin broder.
11Straffas hädaren blir den oerfarne klok,
undervisas den kloke tar han lärdom.
12Den rättfärdige ger akt på den ondes hus,
han störtar de onda i fördärvet.
13Den som gör sig döv för den fattiges rop
skall själv få ropa utan att bli hörd.
14Gåva i lönndom stillar vrede,
en dusör i mantelvecket bittraste harm.
15Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje
men ogärningsmannens fasa.
16Den som irrar bort från insiktens väg
hamnar i skuggornas skara.
17Utblottad blir den som älskar fest,
den som älskar vin och oljor blir aldrig rik.
18Den onde blir lösen för den rättfärdige,
den svekfulle träder i den ärliges ställe.
19Bättre bo ute i öknen
än med en ilsken och grälsjuk hustru.
20I den vises hus finns en åtråvärd skatt,
men dåren förslösar allt.
21Den som strävar efter rättfärdighet och trohet
skall finna liv och ära.
22En vis man kan storma en stad av hjältar
och bryta ner deras säkra fäste.
23Den som håller tand för tunga
håller sig undan bekymmer.
24Hädare kallas den övermodigt fräcke
som handlar i måttlöst övermod.
25Den lates lust blir hans död,
ty hans händer vägrar att arbeta.
26Dåren är ständigt full av lystnad,
den rättfärdige ger utan att snåla.
27Den ondes offer väcker avsky,
särskilt när det frambärs med slug beräkning.
28Den som vittnar falskt kommer till korta,
den vederhäftige vinner gehör.
29Den onde sätter upp en fräck min,
den rättfärdige går sin väg rakt fram.
30Vishet, insikt, kloka råd -
de är ingenting inför Herren.
31Hästen sadlas för stridens dag,
men Herren är den som ger seger.
22
1Gott rykte är mer värt än stor rikedom,
aktning bättre än silver och guld.
2Fattig och rik lever sida vid sida,
Herren har skapat dem båda.
3Den kloke ser faran och tar skydd,
den oerfarne trampar på och får sitt straff.
4Lönen för ödmjukhet och gudsfruktan
är rikedom, ära och liv.
5Törnen och fällor finns på den falskes väg,
den som är rädd om livet aktar sig för dem.
6Led den unge in på den väg han bör gå,
så följer han den även som gammal.
7Den rike är den fattiges herre,
den som lånar blir långivarens slav.
8Den som sår orätt skördar ofärd,
och käppen gör slut på hans övermod.
9Den godhjärtade blir välsignad,
ty han delar sitt bröd med den fattige.
10Kör ut bråkmakaren, så tar grälet slut
och bråk och skällsord upphör.
11Älskad blir den som har rena tankar,
den som talar väl får kungen till vän.
12Herrens blick vakar över kunskapen,
bedragarens ord gör han om intet.
13Den late säger: Det är ett lejon på gatan,
jag blir dödad om jag går ut.
14Den främmande kvinnans mun är en djup grop,
den Herren vredgas på faller däri.
15Dårskapen sitter djupt hos pojken,
men det fostrande riset driver ut den.
16Att utsuga den fattige kan ge vinst,
att ge åt den rike vållar bara förlust.
TREDJE SAMLINGEN (22:17–24:22)
17De visas ord.
Lyssna noga och hör mina ord,
ta emot min kunskap.
18Ljuvt är att bära dem inom sig
och ständigt ha dem alla på läpparna.
19För att du skall förtrösta på Herren
undervisar jag dig om hans väg.
20Jag har skrivit trettio regler,
insiktsfulla råd till dig,
21för att lära dig sanningens ord,
så att du kan ge besked åt dem som sänt dig.
22Plundra inte den fattige i hans fattigdom,
krossa inte den hjälplöse i domstolen,
23ty Herren tar sig an hans sak
och berövar rövarna livet.
24Ge dig inte i lag med en hetlevrad man,
med den argsinte skall du inte umgås,
25ty du kan ta efter hans sätt
och gillra en fälla för dig själv.
26Var inte en sådan som ger handslag
och går i borgen för lån;
27om du inte har så att du kan betala
tar de ju sängen du ligger på.
28Flytta inte en uråldrig gränssten
som dina förfäder rest.
29Ser du en som är skicklig i sitt arbete -
kungar skall han tjäna,
inte vanligt folk.
23
1Sitter du till bords med en härskare,
tänk på vem du har framför dig,
2och sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3Var inte lysten på hans läckerheter,
den maten är förrädisk.
4Ansträng dig inte för att bli rik,
var förståndig nog att avstå.
5Knappt har du skymtat rikedomen
förrän den är försvunnen,
den har fått vingar
och flyger mot himlen som örnen.
6Ät inte den ogines mat,
var inte lysten på hans läckerheter.
7Det är som att få ett hårstrå i halsen:
"Ät och drick", säger han till dig,
men han menar det inte.
8Det lilla du ätit får du spy upp,
och dina vänliga ord är förspillda.
9Tala inte till en dåre,
han föraktar dina kloka ord.
10Flytta inte en uråldrig gränssten,
gör inte intrång på de faderlösas mark,
11ty de har en mäktig försvarare,
han skall föra deras talan mot dig.
12Öppna ditt hjärta för fostran
och dina öron för kunskapens ord.
13Undanhåll inte pojken fostran,
agar du honom slipper han dö.
14Det är du som skall ge honom aga
och rädda honom från dödsriket.
15Min son, om ditt hjärta fylls av vishet
skall mitt hjärta fyllas av glädje.
16Jag jublar i mitt innersta
när jag hör dig säga det rätta.
17Låt inte syndare väcka din avund,
sträva alltid efter gudsfruktan.
18Då finns en framtid för dig,
ditt hopp skall inte stäckas.
19Lyssna, min son, och bli vis,
låt dina tankar gå rätta vägar.
20Bli inte en sådan som dricker vin
och som frossar på kött,
21ty drinkare och frossare blir utblottade,
dåsandet klär dem i trasor.
22Lyssna till din far, som gett dig livet,
se inte ner på din gamla mor.
23Förvärva sanning, sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
24Högt jublar den rättfärdiges far,
att ha en vis son är en glädje.
25Låt din far och mor få glädjas,
låt henne som fött dig få jubla.
26Min son, ha tillit till mig,
se hur jag lever och följ mig.
27En hora är en djup grop,
den främmande kvinnan en trång brunn.
28Hon ligger på lur som efter rov,
lockar fler och fler till otrohet.
29Vem jämrar och stönar?
Vem grälar och bråkar?
Vem skaffar sig onödiga sår
och får simmiga ögon?
30Den som blir sittande vid glaset,
den som kommer för att smaka det kryddade vinet.
31Se inte på vinet som skimrar rött,
som glittrar i bägaren
och rinner ner så lätt.
32Till slut biter det som en orm,
hugger som en giftorm.
33Då ser du underliga syner
och får befängda idéer:
34än ligger du mitt ute i havet,
än högt uppe i mastkorgen.
35"De slog mig men det gjorde inte ont,
jag fick stryk men märkte det inte.
När skall jag vakna?
Jag vill ha mer!"
24
1Avundas inte gudlösa människor,
sök inte deras sällskap.
2De tänker bara på våld,
allt de säger vållar olycka.
3Med vishet byggs huset,
insikt ger det stadga,
4genom kunskap fylls rummen
med vackra och dyrbara ting.
5Den som är vis har styrka,
en man med kunskap är full av kraft.
6Utan överläggning kan du inte föra krig,
med många rådgivare vinner du seger.
7Visheten är för hög för dåren,
i rådslag kan han inte öppna munnen.
8Den som gör upp onda planer
kallar man ränksmidare.
9Dårens ränker är synd,
smädaren avskys av alla.
10Förlorar du modet i nödens stund
har du också förlorat din kraft.
11Rädda dem som släpas i väg för att dö,
undsätt dem som förs bort för att mördas.
12"Vi visste ingenting", säger du,
men han som prövar hjärtan ser,
han som vakar över ditt liv vet,
och han ger alla deras gärningars lön.
13Ät honung, min son, det är gott,
jungfruhonung är söt för tungan.
14Så är insikt och vishet för din själ,
finner du dem finns en framtid för dig
och ditt hopp skall inte stäckas.
15Lura inte ondsint vid den rättfärdiges hem,
ödelägg inte hans boning.
16Sju gånger kan den rättfärdige falla och resa sig igen,
men de onda stupar för olyckan.
17Gläd dig inte åt din fiendes fall,
jubla inte när han störtar omkull.
18Det kan väcka Herrens misshag
så att han vänder sin vrede från honom.
19Förarga dig inte på uslingar,
avundas inte de onda.
20För den gudlöse finns ingen framtid,
den ondes lampa slocknar.
21Frukta Herren, min son, och frukta kungen,
men ha inget med uppsatta män att göra.
22De kan överraskas av olyckan
och när som helst mista sin ställning.
TILLÄGG TILL TREDJE SAMLINGEN (24:23–34)
23Detta är också de visas ord:
Att vara partisk när man dömer är illa.
24Den som förklarar den skyldige skuldfri
förbannas och fördöms av alla,
25men den som dömer rätt går det väl
och han blir rikt välsignad.
26Som en kyss på munnen
är ett ärligt svar.
27Uträtta arbetet på åkern,
sköt dina sysslor där ute.
Sedan kan du bygga ditt hus.
28Vittna inte mot din broder utan fog.
Inte skall du låta dina ord bedra?
29Säg inte: "Jag skall göra mot honom
som han har gjort mot mig,
jag ger honom vad han förtjänar."
30Jag kom förbi en lat mans mark,
en oförnuftigs vingård.
31Där växte tistlar överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren hade rasat.
32Jag tog intryck av denna syn
och drog lärdom av vad jag såg.
33Sov lite till, slumra lite till,
vila lite till med armarna i kors -
34och fattigdomen är över dig som en rånare,
armodet som en beväpnad man.
FJÄRDE SAMLINGEN (kap. 25–29)
25 1Också detta är ordspråk av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
2Guds ära ligger i att dölja,
kungens i att utforska.
3Himlens höjd och jordens djup
och kungens tankar - ingen kan utforska dem.
4Bort med slaggen ur silvret,
så lyckas silversmeden med sitt kärl.
5Bort med de onda från kungens närhet,
så befäster rättfärdighet hans tron.
6Förhäv dig inte inför kungen,
ställ dig inte på de mäktigas plats.
7Det är bättre att han säger: "Stig hit fram!"
än att du får träda tillbaka för en storman.
Vad du sett med dina ögon
8skall du inte genast sprida ut,
ty vad skall du sedan göra,
om din broder visar att du tog fel?
9Gör upp med din broder,
men röj inte en annans hemlighet,
10ty den som hör det kommer att klandra dig,
och ditt skvaller kan inte kallas åter.
11Som guldäpplen i silverinfattning
är ord som yttras i rättan tid.
12Som en ring av guld, som ett gyllene smycke
är den vises förmaning i ett uppmärksamt öra.
13Som svalkande snö en dag i skörden
är ett pålitligt bud för den som skickar honom.
Han ger sin herre friska krafter.
14Moln och vind men inget regn,
så är skryt om gåvor man aldrig ger.
15Tålamod beveker härskare,
mild tunga bräcker ben.
16Hittar du honung, så ät inte mer än lagom,
får du för mycket kräks du.
17Besök inte din vän för ofta,
får han för mycket av dig tål han dig inte.
18En klubba, ett svärd, en vass pil
är den som vittnar falskt mot sin vän.
19En ruttnande tand, en snubblande fot
är förtröstan på en svekfull i nödens stund.
20Som att hälla syra i sår
är det att sjunga för ett sorgset hjärta.
21Är din fiende hungrig, ge honom bröd,
är han törstig, ge honom vatten.
22Då samlar du glödande kol på hans huvud
och Herren skall ge dig din lön.
23Nordanvind för med sig regn
och vredgad uppsyn förstuckna ord.
24Bättre bo i en vrå på taket
än dela hus med en grälsjuk hustru.
25Som friskt vatten för en torr strupe
är goda nyheter från fjärran land.
26En källa som grumlas, en brunn som förorenas
är en rättfärdig som ger vika för en syndare.
27För mycket honung är inte nyttigt;
var sparsam med berömmande ord.
28Som en stad med nedrivna murar
är en man utan självbehärskning.
26
1Som snö om sommaren och regn vid skörden,
lika illa passar ära för dåren.
2Som den flaxande sparven, som svalan i flykt
är en grundlös förbannelse som far förbi.
3Piska åt hästen, betsel åt åsnan
och ris åt dårens rygg!
4Svara inte dåren på hans eget dumma sätt,
då kan du själv bli likadan.
5Svara dåren på hans eget dumma sätt,
annars kan han tro att han är klok.
6Den som sänder bud med en dåre
hugger benen av sig och utmanar olyckan.
7Kraftlösa som den lames ben
blir ordspråk i dårens mun.
8Som att binda fast stenen i slungan
är det att ge dåren ära.
9Som en törntagg i handen på den druckne
blir ordspråk i dårens mun.
10En skytt som sårar alla som går förbi
är den som lejer dåren och drinkaren.
11Hunden vänder om till sin spya,
och dåren gör om sin dumhet.
12Ser du en man som tror att han är klok -
det är mer hopp om dåren än om honom.
13Den late säger: "Det är ett vilddjur på vägen,
det är ett lejon på gatan!"
14Dörren vänder sig på gångjärnet,
den late vänder sig på sängen.
15Den late sticker handen i skålen
men orkar inte föra den till munnen.
16Den late tror att han är klokare
än sju som ger vettiga svar.
17Som att dra en hund i örat
är det att brusa upp vid andras gräl.
18Lik en galning som skickar i väg
bränder och pilar och död
19är den som lurar sin vän
och sedan säger: Jag skämtade bara!
20När veden är slut slocknar elden,
när baktalaren gått dör grälet ut.
21Kol för glöden, ved för elden
och en grälmakare för att striden skall flamma.
22Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre.
23Som glasyr över lera
är smicker på tungan och ondska i hjärtat.
24Ovännen har hycklande ord på läpparna,
i sitt inre gömmer han svek.
25Han talar så vackert, men tro honom inte!
Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
26Han kan förställa sig och dölja sitt hat,
men hans ondska skall bli uppenbar för alla.
27Den som gräver en grop faller själv däri,
den som vältrar upp en sten får den över sig.
28Lögnaren hatar dem han skadar,
smickraren vållar fördärv.
27
1Yvs inte över morgondagen,
du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2Låt en annan prisa dig, inte din egen mun,
en främmande, inte dina egna läppar.
3Stenen är tung, sanden en börda,
men tyngre att bära är dårens ilska.
4Vreden är grym, raseriet en stormflod,
men vem håller stånd mot svartsjukan?
5Bättre öppen kritik
än dold kärlek.
6Vännens örfil är ärligt menad,
fiendens kyssar vill bedra.
7Den mätte ratar den finaste honung,
den hungrige finner det beska sött.
8Lik en fågel långt från sitt bo
är en människa långt från sitt hem.
9Olja och rökelse gör hjärtat glatt,
vänskapens sötma ger själen kraft.
10Överge inte din och din fars vän,
gå inte till din bror när du själv är i nöd.
Bättre nära granne än fjärran frände.
11Bli vis, min son, så gör du mig lycklig,
och jag kan ge mina belackare svar på tal.
12Den kloke ser faran och tar skydd,
den oerfarne trampar på och får sitt straff.
13Ta manteln från den som borgat för en främling,
kräv pant då det gäller en okänd.
14Välsignar man någon högljutt
tidigt om morgonen,
tas det som en förbannelse.
15Som evigt takdropp en regnig dag,
så är en gnatig hustru.
16Att hejda henne är som att hejda vinden,
som att gripa olja med handen.
17Järn ger skärpa åt järn,
människa åt människa.
18Den som vårdar fikonträdet får äta dess frukt,
den som sköter om sin herre blir ärad.
19Som anletsdragen präglar det yttre,
så präglar hjärtat människan.
20Dödsriket och avgrunden är omättliga,
och omättliga är människans ögon.
21Silver prövas i degeln och guld i ugnen,
och människan döms efter sitt rykte.
22Stöt dåren i morteln,
krossa honom bland kornen -
dårskapen går inte ur honom.
23Håll reda på hur fåren har det,
ta väl hand om dina hjordar.
24Inte består skatter för evigt
eller rikedom släktled efter släktled.
25Men när nytt gräs kommer upp efter slåttern
och fodret samlas in från bergen,
26då har du lamm som ger kläder
och bockar så att du kan köpa mark
27och getmjölk nog till föda åt dig själv,
till föda åt din familj
och till dina pigors uppehälle.
28
1Den onde flyr fast ingen jagar honom,
den rättfärdige är orädd som ett lejon.
2Ett land i uppror får många härskare,
den kloke och erfarne skapar varaktig ordning.
3En storman som förtrycker de svaga
är ett slagregn som fördärvar grödan.
4De som överger lagen prisar syndaren,
de som håller fast vid lagen bekämpar honom.
5Gudlösa människor inser inte vad det rätta är,
men de som söker Herren har insikt i allt.
6Bättre fattig och oförvitlig
än rik på orätt väg.
7En förståndig son håller fast vid lagen,
den som sitter bland rumlare skämmer ut sin far.
8Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor
samlar åt den som hjälper de fattiga.
9När en man vägrar lyssna till lagen
blir även hans bön något avskyvärt.
10Den som lurar de redliga vilse,
han faller i sin egen grop;
det goda tillfaller den oförvitlige.
11Den rike tycker att han är klok,
en fattig med insikt genomskådar honom.
12De rättfärdigas triumf firas med prakt och glans,
när de onda tar makten håller folk sig undan.
13Att dölja sina brott ger ingen framgång,
den som bekänner och ångrar sig blir benådad.
14Lycklig den som alltid fruktar,
den som förhärdar sig störtar i olycka.
15Som ett rytande lejon, en slående björn
är en ond härskare över ett svagt folk.
16En oförståndig furste ökar förtrycket,
den som skyr rofferi får leva länge.
17Den som tyngs av blodskuld
skall vara på flykt intill döden:
ingen får hjälpa honom.
18Den oförvitlige kan vandra trygg,
den som tar orätta vägar faller i gropen.
19Den som odlar sin jord får äta sig mätt,
den som jagar efter tomhet mättas med fattigdom.
20En pålitlig man blir rikt välsignad,
den som snabbt vill bli rik får sitt straff.
21Att vara partisk är aldrig rätt,
men somliga gör orätt för en brödbit.
22Den girige ränner efter rikedom,
han vet inte att nöden hinner upp honom.
23Den som tillrättavisar uppskattas mer
än den som bara kommer med smicker.
24Den som plundrar sin far och mor
och säger: "Det är inget brott!"
han är en dråpares like.
25Snikenhet skapar tvist,
att lita på Herren ger rik lön.
26En dåre är den som litar på eget förnuft,
den som följer visheten går säker.
27Den som ger åt de fattiga skall ingenting sakna,
den som vänder bort blicken förbannas av många.
28När de onda tar makten gömmer sig folk,
när de faller blir de rättfärdiga många.
29
1Den som tuktas ofta och ändå är stursk
skall krossas plötsligt och ohjälpligt.
2När de rättfärdiga är många gläder sig folket,
när de onda härskar suckar folket.
3Den som älskar vishet ger sin far glädje,
den som går till horor gör av med förmögenheten.
4Med rättvisa bygger kungen upp landet,
den som ökar pålagorna ödelägger det.
5Den som smickrar sin nästa
lägger ut ett nät för hans fötter.
6Den gudlöse snärjs i sin synd,
men den rättfärdige kan glädjas och jubla.
7Den rättfärdige sörjer för de svagas rätt,
den onde saknar all insikt.
8Hädare hetsar upp hela staden,
de visa får vreden att lägga sig.
9När den vise drar dåren inför rätta
blir det skrik och skratt och ingen ordning.
10De blodtörstiga hatar den oskyldige,
men de rättrådiga skyddar hans liv.
11Dåren ger luft åt sin vrede,
den vise behärskar sig.
12En härskare som lyssnar på lögner
får idel skurkar i sin tjänst.
13Fattig och förtryckare lever sida vid sida,
åt båda ger Herren ögonens ljus.
14När kungen dömer de svaga rättvist
skall hans tron bestå för alltid.
15Tuktan med käppen ger vishet,
men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.
16När de onda frodas, frodas synden,
men de rättfärdiga skall se deras fall.
17Tukta din son, så gör han dig nöjd
och fyller dig med välbehag.
18Utan profeter förvildas folket,
lycklig den som håller lagen.
19Ord fostrar ingen slav,
han förstår men lyder inte.
20Ser du en som pratar i tid och otid -
det är mera hopp om en dåre.
21Om en slav skäms bort från ungdomen
blir han uppstudsig med tiden.
22En argsint man vållar gräl,
den hetlevrade förbryter sig ofta.
23Högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.
24Hälaren är sin egen fiende,
han hör förbannelsen men tiger.
25Fruktan för människor blir en snara,
men den som litar på Herren får skydd.
26Många söker företräde hos härskaren,
men av Herren får var man sin rätt.
27Missdådaren är vidrig för de rättfärdiga,
den redbare är vidrig för de onda.
FEMTE SAMLINGEN (kap. 30)
30 1Ord av Agur, Jakes son, från Massa.
Så talar den man som inte Gud är med:
Jag är trött och uppgiven, Gud.
2Jag är som ett oskäligt djur,
mänskligt förstånd fattas mig.
3Jag har inte förvärvat vishet,
kunskap om den Helige saknar jag.
4Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina kupade händer?
Vem har knutit in vattnet i sin mantel?
Vem har märkt ut jordens gränser?
Vad heter han, vad heter hans son -
vet du det?
5Alla Guds ord är utan slagg,
han är en sköld för dem som flyr till honom.
6Lägg ingenting till hans ord,
så att han inte kan anklaga dig för lögn.
7Två saker ber jag dig om,
neka mig dem aldrig till min död:
8håll falskhet och lögn ifrån mig,
och gör mig varken fattig eller rik.
Ge mig bara mitt beskärda bröd,
9gör mig varken så mätt att jag förnekar dig
och säger: "Vem är Herren?"
eller så utblottad att jag stjäl
och kränker min Guds namn.
10Förtala inte slaven hos hans herre,
då förbannar han dig och du får ditt straff.
11Det finns de som förbannar sin far
och inte välsignar sin mor.
12Det finns de som tror sig vara rena
men inte har tvättat av sig sin smuts.
13Det finns de som har stolta ögon
och kastar högmodiga blickar.
14Det finns de som har svärd till tänder
och knivar till käftar,
de vill äta de svaga ur landet,
de fattiga från deras jord.
15Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer!
Tre ting är omättliga,
fyra säger aldrig: Nog!
16Dödsriket, det ofruktsamma skötet,
jorden som aldrig blir mätt på vatten
och elden som aldrig säger: Nog!
17Den som ser hånfullt på sin far
och vägrar att lyda sin mor,
hans ögon skall ravinens korpar hacka ut
och örnens ungar äta upp.
18Tre ting övergår mitt förstånd,
fyra kan jag inte fatta:
19örnens väg över himlen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg över havet
och mannens väg i kvinnan.
20Så gör äktenskapsbryterskan:
äter, torkar sig om munnen
och säger: Jag har inget ont gjort.
21Tre är det som får jorden att bäva,
fyra kan den inte uthärda:
22en slav som blir kung,
en odåga som lever gott,
23en förskjuten kvinna som blir gift
och en piga som tar sin matmors plats.
24Fyra är det som är små på jorden
och ändå visast bland de visa:
25myran är utan styrka
men samlar sin föda om sommaren,
26klippgrävlingen är utan kraft
men bygger sitt bo i klyftorna,
27gräshoppan har ingen kung
men rycker fram i slutna led,
28ödlan kan fångas med händerna,
ändå finns den i kungens palats.
29Tre är det som rör sig ståtligt,
fyra som har ståtlig gång:
30lejonet, starkast bland djuren,
som inte viker för någon,
31den kråmande tuppen och bocken
och kungen i spetsen för sin här.
32Har du förhävt dig, tanklöst
eller med avsikt - sätt handen för munnen!
33Ty som ost pressas fram ur mjölk
och blod pressas fram ur näsan,
så pressas fejd ur vrede.
SJÄTTE SAMLINGEN (31:1–9)
31
1Ord till Lemuel, kung av Massa,
med vilka hans mor förmanade honom:
2Nej, min son, nej, mitt skötes son,
nej, mina löftens son!
3Ge inte din kraft åt kvinnor,
hänge dig inte åt dem som är kungars fördärv.
4Kungar anstår det inte, Lemuel,
kungar anstår det inte att dricka vin,
furstar inte att trakta efter rusdrycker,
5så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten för de nödställda.
6Ge vin åt dem som har det svårt,
ge de bedrövade att dricka,
7så att de glömmer sin fattigdom
och inte tänker på sitt elände mer.
8Höj din röst för den stumme,
till försvar för alla som sviktar.
9Höj din röst och döm rättfärdigt,
försvara de fattiga och svaga.
Den goda hustrun
10Att finna en driftig hustru, vem förunnas det -
långt mer än pärlor är hon värd.
11Blint litar hennes man på henne,
och vinsten uteblir inte.
12Dagligen är hon honom till nytta,
aldrig till skada.
13Efter att ha skaffat ull och lin
arbetar hon med flinka händer.
14Från avlägsna trakter hämtar hon förråd,
hon är som köpmannens skepp.
15Gryningen är inte inne när hon stiger upp,
sätter fram mat åt familjen
och ger pigorna deras portioner.
16Hon ser ut en åker och köper den,
planterar en vingård för det hon själv har tjänat.
17Ivrigt går hon till verket
och hugger i med starka armar.
18Kan hon märka att affärerna går bra
får hennes lampa brinna hela natten.
19Lätt hanterar hon sländtrissan
och håller sländan i handen.
20Mot de svaga räcker hon ut handen,
hon öppnar sin famn för de fattiga.
21När snön kommer ängslas hon inte:
hela familjen har kläder av ylle.
22Också täcken väver hon själv,
hon är klädd i linne och purpur.
23På hennes man ser alla med aktning,
där han sitter bland de äldste i porten.
24Rockar av linne syr hon och säljer,
handlaren förser hon med bälten.
25Styrka och värdighet utstrålar hon
och ser leende framtiden an.
26Talar gör hon med klokhet,
vänliga förmaningar delar hon ut.
27Uppmärksamt följer hon allt i huset,
aldrig äter hon lättjans bröd.
28Välsignad blir hon av sina barn,
och hennes man lovprisar henne:
29Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett,
men du överträffar dem alla! -
30Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,
för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.
31Överlämna åt henne hennes mödas lön,
må hon prisas i portarna för sina verk.
Till Psaltaren
Till Predikaren