Bibeln

Gamla testamentet

Joel utan noter

Joel

1

1Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

Förödelse och hungersnöd

2Hör på, ni äldste!
Lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant förut hänt,
i era dagar eller era fäders?
3Ni skall berätta det för era barn,
och de skall berätta det för sina,
och deras barn för nya släkten:
4vad gräshopporna lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
vad gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
vad gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.

5Vakna, ni rusiga, och gråt,
alla ni drinkare, klaga!
Det nya vinet får ni aldrig smaka.
6Ett folk drar fram över mitt land,
oräkneligt och mäktigt.
Det har tänder som ett lejon,
bett som en lejoninna.
7Det har härjat min vingård
och skövlat mina fikonträd.
Barken är avskalad och bortsliten,
grenarna lyser vita.
8Klaga som jungfrun i sorgdräkt
över sin ungdoms brudgum!
9Matoffer och dryckesoffer
har upphört i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, sörjer.
10Fälten är förödda,
jorden ligger sörjande,
ty säden är förstörd,
vinet torkar bort
och oljan sinar.
11Bönderna står bestörta
och vinodlarna jämrar sig
för vetets och kornets skull,
ty åkerns skörd är förlorad,
12vinstocken har vissnat
och fikonträdet tynar bort.
Granatträd, palmer och äppelträd,
alla markens träd är förtorkade,
och människors glädje har vissnat.

13Klä er i sorgdräkt och klaga, präster,
höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret!
Gå dit in, Guds tjänare,
och vaka i sorgdräkt,
ty er Guds hus har berövats
matoffer och dryckesoffer.
14Påbjud en fasta!
Kungör en högtidssamling!
Kalla de äldste
och alla som bor i landet
att samlas i Herrens, er Guds, hus.
Ropa till Herren i er nöd.

15Ack, denna dag!
Ja, Herrens dag är nära,
den kommer med våld från den Väldige.
16Inför våra ögon försvinner födan
och från vår Guds hus jublet och glädjen.
17Utsädet torkar under jordkokorna,
förrådshusen är övergivna
och ladorna i spillror.
All gröda är förstörd.
18Hör hur boskapen stönar!
Kor och oxar irrar omkring,
det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna plågas.

19Till dig, Herre, ropar jag,
ty utmarkens beten har elden förtärt,
en låga har bränt alla markens träd.

20Även de vilda djuren ropar till dig,
ty bäckarna har torkat ut
och utmarkens beten har elden förtärt.

1:1 Joel Om profeten och tiden för hans verksamhet vet vi bara vad som framgår av själva texten. Vissa inslag tyder på att Joel haft anknytning till templet, andra föregriper apokalyptiska tankegångar. Han antas ha verkat omkring 400 f.Kr., men hans bok har också daterats till tiden kort före den babyloniska fångenskapen, omkring 600 f.Kr. Profetböcker.

1:4 I grundtexten används fyra olika ord för gräshoppor. Deras exakta innebörd är svår att bestämma. Troligen är det fråga om gräshoppans olika utvecklingsstadier. Samma ord men i annan ordning återkommer i 2:25.

1:6 Ett folk drar fram Gräshopporna, som i väldigt antal invaderat landet och ätit upp all grönska, liknas vid en anfallande krigshär. Bilden utvecklas i 2:2‑11.

1:15 Väldig.

1:15 Dag.

1:17 under jordkokorna Grundtextens innebörd osäker. Annan tolkning "bakom sina lås".

Herrens dag

2 1/2Stöt i horn på Sion!
Blås larmsignal på mitt heliga berg,
så att alla i landet bävar.
Ty Herrens dag är på väg,
en dag av mörker och moln är nära,
en dag av dunkel och töcken.
Som gryningen över bergen
sprider sig ett folk, stort och mäktigt.
Dess like har aldrig funnits
och skall aldrig någonsin finnas.
3Framför dem förtärande eld,
bakom dem brännande låga.
Som Edens trädgård är landet framför dem,
men bakom dem är det en öde öken.
Ingenting blir skonat.

4De liknar hästar,
som stridshästar spränger de fram.
5De rasslar som stridsvagnar
när de far fram över bergstopparna,
som eld då den dånar i halmen,
som en krigshär ordnad till strid.
6Folken darrar inför dem,
alla ansikten vitnar.
7Som kämpar störtar de framåt,
som krigare stormar de muren.
Var och en går sin väg rakt fram,
viker inte från sin bana.
8Ingen tränger den andre,
var och en följer sin egen väg.
Ja, de löper genom pilregnet
utan att bryta ledet.
9De stormar staden,
de klättrar över muren,
de tränger in i husen,
tar sig in genom fönstren som tjuvar.

10Jorden bävar inför dem
och himlen skälver.
Sol och måne förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
11Herrens röst dånar framför hans här.
Manstarka är hans trupper,
tallösa de som fullgör hans order.
Stor är Herrens dag och fruktansvärd
- vem kan uthärda den?

12Nu, säger Herren,
skall ni vända er till mig
med uppriktigt hjärta,
under fasta, gråt och klagan.

13Slit sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd åter till Herren, er Gud.
Han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på kärlek,
han ångrar det onda han hotat med.
14Kanske ändrar han sig
och låter välsignelsen vara kvar,
till matoffer och dryckesoffer
åt Herren, er Gud.

15Stöt i horn på Sion!
Påbjud en fasta!
Kungör en högtidssamling!
16Kalla på folket,
påbjud en helig sammankomst!
Kalla på de gamla
och samla barnen,
också dem som ännu får bröstet.
Må brudgummen lämna sin kammare
och bruden sitt gemak.
17Mellan förhuset och altaret
skall prästerna gråta,
skall Herrens tjänare ropa:
"Herre, skona ditt folk,
lämna inte de dina att skymfas
så att de blir till en visa bland folken.
Varför skall hedningarna få säga:
Var är deras Gud?"

Herrens löften

18Då greps Herren av lidelse för sitt land
och av medömkan med sitt folk.
19Och Herren svarade sitt folk:
Jag skall ge er säd och vin och olja,
så mycket ni behöver.
Aldrig mer skall jag tillåta
att ni blir skymfade bland folken.
20Fienden från norr skall jag förvisa,
driva bort till öde, torra trakter,
förtruppen mot havet i öster
och eftertruppen mot havet i väster.
En stank skall stiga från honom,
en lukt av förruttnelse.

21Ängslas inte, du åkerjord,
utan jubla och gläd dig:
Herren har gjort stora verk.
22Ängslas inte, ni markens djur:
utmarkens beten grönskar på nytt,
träden bär sin frukt,
fikonträdet och vinstocken ger rika skördar.
23Och ni som bor på Sion,
jubla och gläds över Herren, er Gud:
han ger er regn i rätt tid,
han låter regnet falla som förr,
både höst och vår.
24Så skall logarna fyllas av säd,
pressarna flöda över av vin och olja.
25Och jag skall gottgöra er för åren
som slukades av gräshopporna,
av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna
- min stora här som jag sände mot er.
26Då skall ni äta och bli mätta
och prisa Herren, er Gud,
som har handlat så underbart mot er.
Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.
27Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel,
att jag, Herren, är er Gud,
jag och ingen annan.
Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.

28Det skall komma en tid
då jag utgjuter min ande över alla.
Era söner och döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män se syner.
29Också över slavar och slavinnor
skall jag då utgjuta min ande.
30På himlen och på jorden
skall jag låta tecken visa sig:
blod och eld och pelare av rök.
31Solen skall vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
32Men var och en som åkallar Herrens namn
skall bli räddad.
På Sions berg skall finnas en skonad skara,
så som Herren har lovat,
i Jerusalem skall några överleva,
så som Herren bestämt.

2:1 Sion.

2:2-11 Se not till 1:6.

2:8 de löper genom pilregnet Grundtextens innebörd osäker.

2:13 slit sönder ... era kläder Sorg.

2:18 lidelse Svartsjuka.

2:20 Fienden från norr Gräshopporna eller en norrifrån kommande armé. Assyrier och babylonier anföll från norr, men väderstrecket hade också en allmänt olycksbådande klang.

2:20 förruttnelse Rättelse; MT har "förruttnelse, ty han har gjort stora verk". Troligen har tillägget felaktigt kommit in från v. 21.

2:27 Skam.

2:28-32 Motsvarar i MT 3:1‑5; Kapitel- och versindelning.

2:28 Ande. Profet.

2:30 Tecken.

2:32 en skonad skara Rest.

Dom över folken och räddning för Juda

3 1Vid den tiden, när dagen är inne
då jag vänder Judas och Jerusalems öde,
2skall jag samla alla folk
och föra dem ner i Joshafats dal.
Där skall jag ställa dem till svars
för vad de gjort mot Israel, mitt eget folk,
som de skingrat bland folken.
De har styckat mitt land
3och kastat lott om mitt folk.
De har lämnat pojkar som betalning för skökor
och sålt flickor för vin som de druckit.

4Ni, Tyros och Sidon, och ni, filisteernas alla områden - vad vill ni mig? Har ni något att kräva hämnd för? Om ni vill tillfoga mig något ont skall jag genast låta det drabba er själva. 5Ni har tagit mitt silver och guld och fört bort mina dyrbaraste skatter till era tempel. 6Invånarna i Juda och i Jerusalem har ni sålt till grekerna, så att de förts långt bort från sitt eget land. 7Jag skall mana dem till uppbrott från de platser dit ni sålt dem, och det onda skall drabba er själva. 8Jag skall låta judeerna sälja era söner och döttrar; de skall sälja dem till sabeerna, ett folk långt borta. Herren har talat.

9Detta skall ni ropa ut bland folken:
Invig er till krig,
båda upp kämparna,
låt alla krigare samlas och dra ut!
10Smid om era plogbillar till svärd,
era vingårdsknivar till lansar!
Den svage skall känna sig som hjälte.
11Skynda er att komma,
samlas här, alla folk runt omkring!

Herre, sänd ner dina kämpar!

12Folken skall bryta upp
och tåga till Joshafats dal.
Där skall jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13Skörden är mogen, sätt fart på skäran,
kom och trampa, vinpressen är full,
ja, presskaren flödar över
- så stor är folkens ondska.
14Larmande skaror
i Domens dal.
Herrens dag är nära
i Domens dal.
15Sol och måne förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
16Herren ryter från Sion,
hans röst dånar från Jerusalem.
Himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
ett värn för Israel.
17Då skall ni inse
att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem skall vara heligt,
aldrig beträdas av främlingar.
18Den dagen skall bergen drypa av druvsaft
och kullarna flöda av mjölk.
I Judas bäckar skall vattnet strömma,
och en källa skall springa upp i Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19Egypten skall läggas öde
och Edom bli en ödemark
för att de övat våld mot Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20Juda skall bestå för alltid
och Jerusalem från släkte till släkte.
21Skall jag lämna fiendens blodskuld ostraffad?
Nej, jag lämnar den inte ostraffad.
Herren är den som bor på Sion.

3:1-21 Motsvarar i MT 4:1‑21; Kapitel- och versindelning.

3:2 Joshafats dal Joshafat betyder "Herren dömer", "Herren skipar rätt" och är troligen ett symboliskt uttryck för Guds dom (jfr v. 14); någon verklig dal med detta namn är inte känd.

3:4 Tyros. Sidon. Filisteen.

3:8 sabeerna Invånarna i Saba.

3:11 Herre, sänd ner dina kämpar! Uppmaningen bryter sammanhanget i v. 9‑13, där Herren själv är den talande. Kanske skall den fattas som ett utrop från profeten.

3:11 kämpar Änglar.

3:16 Sion.

3:18 Akaciedalen Okänd dal, kanske identisk med Kidrondalen öster om Jerusalem.

3:19 Edom.

3:21 Skall jag lämna ... inte ostraffad Grundtextens innebörd osäker. Andra tolkningar "Deras blod förklarar jag skuldfritt, ja, skuldfritt skall det vara"; "Deras blodskuld utplånar jag, den som jag ännu inte utplånat".

Till Hosea

Till Amos