Bibeln
Gamla testamentet
Hosea
1 1Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.
Profeten, horkvinnan och deras barn
2Här börjar Herrens ord genom Hosea.
Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren. 3Då tog han Gomer, Divlajims dotter. Hon blev havande och födde honom en son. 4Herren sade till honom: Ge honom namnet Jisreel, ty jag skall snart straffa Jehus ätt för blodet som flöt vid Jisreel och göra slut på Israels folks kungadöme. 5Den dagen skall jag bryta sönder Israels båge på Jisreels slätt.
6Hon blev havande igen och födde en dotter. Han sade till honom: Ge henne namnet Lo Ruchama, "Hon får inte förbarmande", ty jag kommer inte längre att förbarma mig över Israels folk utan fördriva dem. 7Men Judas folk skall jag förbarma mig över, jag skall rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag skall inte rädda dem genom båge och svärd och krig eller genom hästar och ryttare.
8När hon hade avvant Lo Ruchama blev hon havande och födde en son. 9Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, "Inte mitt folk", ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er.
10Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem "Ni är inte mitt folk", där skall de kallas "Den levande Gudens barn". 11Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag.
2 1Kalla era bröder Ammi, "Mitt folk", och kalla era systrar Ruchama, "Hon får förbarmande".
Israel anklagas för otrohet
2Gå till rätta med er mor, gå till rätta
- hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man -
så att hon tar bort det horiska i sitt ansikte
och det otuktiga mellan sina bröst.
3Annars skall jag klä av henne
och låta henne stå naken som den dag hon föddes.
Jag skall göra henne till en ödemark,
låta henne förtorka som en öken
och lämna henne att dö av törst.
4Hennes barn skall jag inte visa förbarmande,
eftersom de är horungar.
5Deras mor var en hora,
hon som födde dem handlade skamlöst.
Hon tänkte: "Jag vill följa mina älskare,
som ger mig mitt bröd och mitt vatten,
min ull och mitt lin, min olja och mitt vin."
6Därför skall jag spärra hennes väg med törnen
och resa en mur för henne,
så att hon inte hittar sina stigar.
7Hon springer efter sina älskare
men hinner inte ifatt dem,
söker dem men finner dem inte.
Då skall hon tänka:
"Jag återvänder till min förste man,
jag hade det bättre då än nu."
8Hon förstår inte
att det var jag som gav henne
säden och vinet och oljan.
Jag skänkte henne det myckna silvret
och guldet som de använt till Baal.
9Därför skall jag ta tillbaka
min säd när den har mognat
och mitt vin när skördetiden är inne,
jag skall rycka undan min ull och mitt lin,
som hon skyler sin nakenhet med.
10Ja, jag skall blotta hennes blygd
i älskarnas åsyn,
och ingen kan rädda henne undan mig.
11Jag skall göra slut på all hennes glädje,
hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater,
alla hennes fester.
12Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,
som hon tror är den lön
hon har fått av sina älskare,
jag skall förvandla dem till snårskog,
de vilda djuren skall äta dem.
13Jag skall straffa henne för dagarna
då hon tände offereld åt baalsgudarna,
prydde sig med ringar och smycken
och följde sina älskare.
Mig glömde hon,
säger Herren.
Herrens kärlek till den trolösa
14Därför skall jag locka ut henne i öknen
och söka vinna hennes hjärta.
15Där lovar jag att återge henne vingårdarna,
jag gör Akors dal till en hoppets port.
Där skall hon svara mig som i sin ungdom,
som när hon drog ut ur Egypten.
16Den dagen, säger Herren,
skall du kalla mig "min man"
och inte längre "min Baal".
17Jag skall se till att baalsgudarna inte nämns,
att hon inte mer tar deras namn i sin mun.
18För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund
med de vilda djuren,
med himlens fåglar och markens kräldjur,
och båge och svärd och krig
skall jag utplåna i landet,
så att de får bo i trygghet.
19Jag skall äkta dig för evigt,
jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt,
i kärlek och förbarmande.
20Jag skall äkta dig i trofasthet,
och du skall lära känna Herren.
21Den dagen skall jag svara, säger Herren,
jag skall svara himlen,
och himlen skall svara jorden,
22och jorden skall svara säden och vinet och oljan,
och de skall svara Jisreel.
23Jag skall plantera henne åt mig i landet
och förbarma mig över Lo Ruchama
och säga till Lo Ammi: "Du är mitt folk",
och han skall svara: "Min Gud."
Profeten och äktenskapsbryterskan
3 1Herren sade till mig: Gå än en gång och älska en kvinna som är äktenskapsbryterska, en annans älskarinna, så som Herren älskar Israels folk fast de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor. 2Då köpte jag henne för 15 siklar silver och en och en halv homer korn. 3Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig utan att hora eller tillhöra någon man, och inte heller jag skall röra dig." 4Ty under lång tid skall Israels folk vara utan kung och furste, utan offer och stenstod, utan efod och husgudar. 5Sedan skall Israels folk vända tillbaka och söka sig till Herren, sin Gud, och David, sin kung. Bävande skall de nalkas Herren och hans goda gåvor - i kommande dagar.
Anklagelser mot folket och prästerna
4
1Hör Herrens ord, Israels folk!
Herren väcker talan mot landets invånare,
ty ingen trofasthet och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud finns i landet.
2Förbannelser och lögner och dråp
och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig,
blodsdåd följer på blodsdåd.
3Därför sörjer landet,
alla som bor där tynar bort,
också markens djur och himlens fåglar,
och fiskarna i havet dör.
4Men ingen må anklaga,
ingen må förebrå den andre,
det är dig jag anklagar, präst.
5I dag skall du komma på fall
- och om natten skall profeten falla med dig -
och din moder skall jag förgöra.
6Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap.
Du har förkastat kunskapen,
därför skall jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
och därför skall jag glömma dina barn.
7Ju fler prästerna har blivit,
desto mer har de syndat mot mig.
Jag skall vända deras ära i skam.
8De livnär sig av mitt folks synd,
de åtrår deras brott.
9Men nu skall det gå folk och präst lika.
Jag skall straffa dem för deras gärningar,
jag skall vedergälla dem för deras dåd.
10De skall äta men inte bli mätta,
de skall hora men inte föröka sig,
ty de har övergivit Herren
och ägnar sig åt 11hor.
Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.
12De frågar sin träbit till råds,
de väntar sig svar av en stock.
En horisk anda för dem vilse,
de är otrogna mot sin Gud.
13Uppe på bergen offrar de,
och på höjderna tänder de offereld
under ekar och popplar och terebinter,
som ger så skön skugga.
Så blir era döttrar horor,
så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.
14Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar
eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott,
när männen drar sig undan med horor
och offrar bland tempelflickor.
Ett folk utan insikt går det illa.
15Även om du, Israel, horar,
får inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet Aven
och svär inte "Så sant Herren lever"!
16Som en trilskande ko trilskas Israel.
Skall Herren då valla dem
som lamm på vida betesmarker?
17Efraim är i förbund med avgudar
- låt honom fara!
18[---]
19En vind skall fånga dem med sina vingar,
deras altaren blir deras skam.
Dom över Efraims ledare och folk
5
1Lyssna till detta, präster,
lystra, Israels folk,
kungahus, hör på!
Domen gäller er.
Ni har blivit en snara för Mispa,
ett nät spänt på Tabor,
2en djup fångstgrop i Shittim.
Men jag skall tukta dem alla.
3Jag känner Efraim,
Israel kan inte dölja sig för mig.
Nu horar Efraim,
Israel gör sig orent.
4Deras gärningar hindrar dem
från att vända tillbaka till sin Gud.
En horisk anda råder bland dem,
och Herren känner de inte.
5Israels högmod vittnar mot honom själv,
Efraim faller genom sin synd
- och Juda föll med honom.
6Med sina får och tjurar
går de för att söka Herren,
men de finner honom inte,
han har dragit sig undan.
7Herren har de svikit,
de har fött oäkta barn.
Nu skall nymånadsfesten förtära dem
tillsammans med deras ägor.
8Stöt i horn i Giva,
blås i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven:
Vi följer dig, Benjamin!
9Efraim skall läggas öde
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag det som är sant.
10Judas furstar har handlat
som de som flyttar gränsstenar.
Över dem skall jag tömma
min vrede som vatten.
11Efraim är förtryckt,
rätten är förtrampad.
Han tog sig för att tillbe dynga.
12Men jag är som mal för Efraim
och som röta för Judas folk.
13När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt variga sår,
gick Efraim till Assyrien,
han sände bud till storkonungen.
Men han kan inte bota er
eller läka ert variga sår.
14Jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett vilddjur mot Judas folk.
Ja, jag river mitt byte och går
med rovet som ingen kan rädda.
15Jag går bort, jag drar mig undan,
till dess de har sonat sin skuld.
Då skall de vända sig till mig,
söka mig i sin nöd.
Herren ger liv
6
1Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
2Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
3Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.
Herrens klagan över Efraim
4Vad skall jag göra med dig, Efraim?
Vad skall jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondimman,
dagg som snabbt försvinner.
5Därför har jag huggit ner dem genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
Min dom bryter fram som ljuset.
6Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
7De bröt förbundet i Adam,
där var de trolösa mot mig.
8Gilead är en stad av ogärningsmän,
en stad med fotspår av blod.
9Som rövare ligger prästhopen på lur
och dräper längs vägen till Shekem.
Ja, de begår skändliga brott.
10Bland Israels folk har jag sett fasansfulla ting.
Där begår Efraim hor,
Israel gör sig orent,
11likaså Juda.
Stunden kommer då du skall skördas.
När jag vänder mitt folks öde,
7
1när jag botar Israel,
då skall Efraims synd avslöjas
och Samariens illdåd.
Ty de handlar svekfullt,
tjuvar tar sig in,
och där ute härjar rövarband.
2De betänker inte
att jag minns allt ont de gjort.
Nu är de kringrända av sina dåd,
som är uppenbara för mig.
3Med sin ondska gläder de kungen
och med sin lögnaktighet furstarna.
4Alla är de äktenskapsbrytare,
de liknar en glödande ugn,
som bagaren tänder
när han knådar degen
men lämnar medan den jäser.
5[---]
6Ja, deras hjärtan brinner som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten pyr deras vrede,
och på morgonen flammar den upp i lågor.
7Alla är de heta som en ugn
och förtär sina härskare,
alla deras kungar har fallit,
ingen av dem åkallar mig.
8Efraim beblandar sig
med andra folk.
Efraim är en brödkaka
som inte blivit vänd vid baket.
9Främlingar har förtärt hans kraft,
men han märker det inte.
Han har fått gråa hår,
men han märker det inte.
10Israels högmod vittnar mot honom själv.
De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud,
trots allt som hänt söker de honom inte.
11Efraim har blivit som en duva,
godtrogen och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
12Men när de går
kastar jag mitt nät över dem
och drar ner dem som fåglar ur skyn,
jag fångar dem så fort jag hör dem flockas.
13Ve över dem! De har flytt från mig.
Död åt dem! De har trotsat mig.
Jag ville befria dem,
men de sprider lögner om mig.
14De ropar inte till mig ur hjärtat.
De jämrar sig på sina bäddar,
för säd och vin ristar de sig blodiga.
De är upproriska mot mig.
15Det var jag som gjorde dem starka,
men de har ont i sinnet mot mig.
16De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge.
De har blivit som en slak båge.
Deras furstar skall falla för svärdet
för deras hätska tungors skull.
I Egypten skall man håna dem.
Dom över Israels avgudadyrkan
8
1Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner på Herrens hus,
ty de har brutit förbundet
och satt sig upp mot min lag.
2De ropar till mig: "Min Gud!
Vi israeliter känner dig."
3Israel har förkastat det goda,
fienden skall förfölja honom.
4De väljer kungar mot min vilja
och furstar jag inte känns vid.
Av sitt silver och sitt guld
har de gjort sig avgudar
till sitt eget fördärv.
5Förkastlig är er tjurkalv, samarier!
Min vrede flammar mot dem.
Hur länge skall de hålla på med sin orenhet?
6Vad har Israel med kalven att skaffa?
Den har en hantverkare gjort,
den är inte en gud.
Samariens kalv skall slås i stycken.
7Vind sår de,
storm skördar de.
Växande gröda har de inte,
det som spirar ger inte mjöl,
och ger det något slukas det av främlingar.
8Israel är uppslukat,
ses nu bland folken
som ett värdelöst kärl.
9Israel gick till Assyrien
som en ensam vildåsna.
Efraim köpte sig kärlek.
10Även om de köper vänner bland folken
skall jag nu samla ihop dem.
[---]
11Efraims många reningsaltaren
har blivit till oreningsaltaren.
12Om jag så skriver tusentals lagar för honom
låtsas han inte om dem.
13De offrar kött, som de sedan äter,
men Herren vill inte veta av deras offer.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder:
de måste tillbaka till Egypten.
14Israel har glömt sin skapare
och byggt palats.
- Juda har befäst många städer. -
Jag skall sända eld mot dess städer,
den skall härja dess borgar.
Det hotande straffet
9
1Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som de andra folken,
du som har horat dig bort från din Gud.
Du vill gärna ha horlön
på alla tröskplatser för säd.
2Tröskplats och vinpress skall svika dem,
och druvmusten skall tryta.
3De får inte bo i Herrens land,
Efraim måste tillbaka till Egypten,
måste äta oren föda i Assyrien.
4De skall inte få offra vin åt Herren,
inte frambära sina slaktoffer åt honom,
deras bröd skall vara som sorgebröd,
och alla som äter av det blir orena.
Deras mat stillar deras hunger,
men den kommer inte in i Herrens hus.
5Vad skall ni göra på festdagen,
den dag det är Herrens högtid?
6Om de drar bort från förödelsen
får Egypten samla ihop dem,
Memfis begrava dem.
Deras silverskatter blir övervuxna av tistlar,
törnen frodas i deras hus.
7Straffets dagar är inne,
vedergällningens dagar är nära,
Israel skall få erfara det.
"Profeten är en dåre,
denne andans man är galen!"
Nej, det sker för att din synd är stor,
din hätskhet så stark.
8För väktaren över Efraim, min Guds folk,
för profeten läggs snaror var han än går,
och hätskhet råder i hans Guds hus.
9De har sjunkit i djupt fördärv
som den gången i Giva.
Han minns deras brott,
han straffar deras synder.
Dom över folkets avfall
10Som druvor i öknen
fann jag Israel,
som tidig frukt på fikonträdet
- den allra första -
såg jag era fäder.
Men när de kom till Baal-Pegor
vigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11Efraims ära flyger bort som en fågel,
ingen skall föda, ingen vänta barn,
ingen bli havande.
12Och de barn de har
tar jag ifrån dem,
ingen blir kvar.
Ja, ve över dem
när jag lämnar dem.
13[---]
Efraim skall få leda
sina egna barn till bödeln.
14Ge dem, Herre, vad de skall ha!
Ge dem ofruktsamma sköten
och förtorkade bröst!
15Allt ont de gjorde i Gilgal
fick mig att hata dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag kan inte älska dem mer,
alla deras furstar är upprorsmän.
16Efraim är slagen,
förtorkad från roten.
Folket skall inte bära frukt.
Även om de föder
skall jag döda deras dyrbara livsfrukt.
17Min Gud förkastar dem,
ty de lyssnade inte till honom.
De skall bli flyktingar bland folken.
Avfall och straff
10
1Israel var en frodig vinstock,
dignande av druvor.
Ju mer frukt han bar,
desto fler altaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
desto ståtligare stoder reste han.
2Deras hjärtan var falska,
nu får de sona sin skuld:
Herren skall bryta ner deras altaren
och krossa deras stoder.
3Nu måste de säga:
"Vi har ingen kung,
ty vi fruktade inte Herren.
Och kungen, vad kan han göra för oss?
4Tala vitt och brett,
svära ve och förbannelse,
sluta fördrag!"
Som giftigt ogräs
ur åkerns fåror
spirar domen.
5Samariens invånare skall ängslas
för Bet Avens kalv,
folket hålla sorgehögtid över den,
avgudaprästerna klaga,
ty deras härlighet är bortförd.
6Också den skall släpas till Assyrien
som tribut åt storkonungen.
Skam får Efraim bära,
Israel skall stå med skam
för sin gudabilds skull.
7Samarien går under,
dess kung är som ett spån på vattnet.
8Ondskans offerplatser läggs öde
- denna Israels synd.
Törne och tistel skall växa
på deras altaren,
och de skall säga till bergen: "Dölj oss!"
och till höjderna: "Fall över oss!"
9Israel har syndat
sedan den gången i Giva.
Så har de fortsatt.
Men kriget skall nå dem i Giva.
Mot de onda 10kommer jag
för att tukta dem,
och folken samlas mot dem
när de straffas för sitt dubbla brott.
11Efraim var en kviga,
van och villig att tröska.
Jag skonade hennes lena hals,
men nu skall Efraim selas på,
Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
12Så er sådd i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens lag,
bryt er ny mark.
Det är dags att vända sig till Herren,
för att han skall komma
och låta rättfärdighet regna över er.
13Ni har plöjt orättfärdighet,
ni har skördat ondska,
ni har ätit lögnens frukt.
Ni har litat på era stridsvagnar
och era många krigare.
14Stridslarm skall höras bland ert folk,
och alla era fästen skall härjas,
som då Shalman härjade Bet Arbel
när kriget kom
och mödrar krossades med sina barn.
15Så skall jag göra mot er, Israels folk,
för er stora ondskas skull.
När dagen gryr
är det ute med Israels kung.
Guds kärlek till sitt otrogna folk
11
1När Israel var ung fick jag honom kär,
och från Egypten kallade jag min son.
2Men ju mer jag kallar på dem,
desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna
och tänder offereld åt belätena.
3Ändå var det jag som lärde Efraim gå
och jag som tog dem i mina armar,
men de förstod inte att jag botade dem.
4Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep.
Jag var som den
som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
5De skall vända tillbaka till Egypten,
och Assyrien skall regera över dem,
ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
6Svärdet skall svingas i deras städer
och förgöra deras orakelpräster,
förtära allt för deras ränkers skull.
7[---]
8Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
9Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.
10Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon.
Ja, han skall ryta,
och hans barn kommer ilande från väster,
11snabbt som fåglar från Egypten,
som duvor från Assyrien.
Jag skall låta dem återvända hem,
säger Herren.
Efraims trolöshet. Den svekfulle stamfadern Jakob
12Efraim har omvärvt mig med lögn,
Israels folk med svek.
[---]
12
1Efraim vill vara vindens vän,
han jagar ständigt efter östanvinden
och hopar lögn och våld.
De sluter förbund med Assyrien
och sänder olja till Egypten.
2Herren väcker talan mot Juda,
han skall straffa Jakob för hans gärningar
och vedergälla honom för hans dåd.
3I moderlivet bedrog han sin bror,
som vuxen kämpade han mot Gud.
4Han kämpade med en ängel och segrade,
han grät och bad om nåd.
I Betel mötte honom Gud,
och där talade han med honom.
5Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
6Men du skall vända tillbaka
med din Guds hjälp.
Håll fast vid kärlek och rätt
och hoppas alltid på din Gud.
7Krämaren har en falsk våg i handen
och vill gärna utsuga andra.
8Efraim tänker: Jag är rik,
jag har gjort mig en förmögenhet,
och trots mina vinster
har jag inte gjort mig skyldig till något
som kan kallas synd.
9Men jag är Herren, din Gud,
ända från Egypten.
Jag skall låta er bo i tält igen
som i forna dagar.
10Jag talade till profeterna,
jag lät dem skåda många syner,
och genom profeterna talade jag i liknelser.
11[---]
De offrade tjurar i Gilgal,
och deras altaren blev som stenrösen
vid åkerns fåror.
12Jakob flydde till landet Aram,
Israel fick slava för en kvinnas skull,
för en kvinnas skull vaktade han får.
13Men genom en profet
förde Herren Israel ut ur Egypten,
och av en profet vaktades de.
14Efraim har väckt bitter vrede,
hans blodsdåd skall drabba honom själv,
hans herre skall vända hans smädelser mot honom.
Efraims avgudadyrkan straffas med döden
13
1När Efraim talade bävade man,
han var en furste i Israel.
Men han drog på sig skuld genom Baal
och han dog.
2Nu fortsätter de att synda.
De har gjutit sig gudabilder,
gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,
hantverkares alster alltihop.
Till dem skall ni offra, säger de.
Människor kysser kalvar!
3Därför skall de bli som morgondimman,
dagg som snabbt försvinner,
agnar som blåser bort från tröskplatsen,
rök ur ett fönster.
4Men jag är Herren, din Gud,
ända från Egypten.
Du känner ingen annan Gud än mig,
ingen kan rädda utom jag.
5Det var jag som vallade dig i öknen,
i torkans land.
6När de betade blev de mätta,
de blev mätta och övermodiga,
och därför glömde de mig.
7Då blev jag som ett lejon mot dem,
jag lurar som en leopard vid vägen.
8Jag kommer emot dem
som en björn som mist sina ungar
och river upp deras bröstkorg.
Där slukar jag dem som en lejoninna,
ett vilddjur som sliter dem i stycken.
9Jag förgör dig, Israel!
Vem kan hjälpa dig?
10Var är nu din kung,
han som skulle rädda dig?
Var är alla dina furstar,
de som skulle härska över dig?
Och du som sade: "Ge mig kung och furstar!"
11I vrede ger jag dig kungar,
och i raseri tar jag bort dem.
12Efraims brott bevaras,
jag har hans synd i förvar.
13När födslovärkarna sätter in
är han ett oförståndigt barn:
när tiden är inne
är det inte framme vid öppningen.
14Skulle jag lösa dem ur dödsrikets grepp,
skulle jag befria dem från döden?
Död, kom med din pest!
Dödsrike, kom med din farsot!
Min medkänsla är borta.
15Bäst han blomstrar bland sina bröder
skall östanvinden komma,
Herrens vind blåsa upp från öknen.
Då torkar hans brunn,
då sinar hans källa.
Hans skatter skall rövas,
alla hans dyrbarheter.
14
1Samarien har trotsat sin Gud
och får sona sin skuld.
De skall falla för svärdet,
deras spädbarn skall krossas,
havande kvinnor skäras upp.
Omvändelse och räddning
2Vänd tillbaka, Israel, till Herren, din Gud,
du har kommit på fall genom din synd.
3Kom med era ord
och vänd tillbaka till Herren,
säg till honom:
Förlåt all vår skuld,
ta emot det goda,
vi skall infria våra löften.
4Assyrien räddar oss inte,
vi skall inte stiga till häst,
inte längre säga "Vår Gud"
till ting vi själva har gjort.
Hos dig finner faderlösa barmhärtighet.
5Jag skall bota dem från deras trolöshet,
jag skall älska dem av hjärtat,
min vrede har vänt sig från dem.
6Jag skall bli som dagg för Israel,
och han skall blomstra som en lilja,
slå rot som en poppel
7och skjuta nya skott.
Hans prakt skall vara som olivträdets,
hans doft som Libanons.
8De skall åter få bo i hans skugga,
de skall frodas som en trädgård
och blomstra som en vinstock.
Han skall bli ryktbar som Libanons vin.
9Vad har Efraim mer med avgudarna att skaffa?
Jag är den som ger svar och vakar över honom.
Jag är som en grönskande cypress.
Från mig får du din frukt.
10Den som är vis skall förstå detta,
den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är de rätta,
och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.
Till Daniel
Till Joel