Bibeln
Gamla testamentet
Höga visan
1 1Sångernas sång, av Salomo.
2[Hon] Kyssar vill jag dricka ur hans mun!
- Din kärlek är ljuvare än vin.
3Ljuvligt doftar din balsam,
som Turak-balsam är ditt namn,
och kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med, låt oss skynda,
för mig, konung, till ditt rum.
Vi skall jubla och glädjas över dig
och prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar de dig.
5Jag är svart och skön,
ni Jerusalems döttrar,
svart som Kedars tält,
som Shalmas hyddor.
6Bry er inte om att jag är svart,
att solen har bränt mig.
Min mors söner grälade på mig,
de satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7Säg mig, min käraste,
var du vallar din hjord
och var du rastar vid middagstid,
så att jag inte förirrar mig
till dina vänners hjordar.
8[Han] Vet du inte det,
du skönaste bland kvinnor,
så följ bara fårens spår
och låt dina killingar beta
vid herdarnas läger.
9Vid ett sto i faraos spann
vill jag likna dig, min älskade.
10Dina vackra kinder smyckas av hängen,
din hals av pärlor.
11Hängen av guld skall vi göra åt dig
med kulor av silver.
12[Hon] När kungen ligger på sin bädd
sprider min nardus sin doft.
13Min vän är som knytet med myrra,
som vilar mellan mina bröst.
14Min vän är en klase hennablom
i En-Gedis vingårdar.
15[Han] Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor.
16[Hon] Vad du är skön, min vän,
ja, du är ljuvlig!
Grönskande är vårt läger,
17cedrarna är bjälkar i vårt hus,
cypresserna vårt tak.
2
1Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.
2[Han] Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.
3[Hon] Som ett äppelträd i skogen
är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.
4Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
5Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
6Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
7Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
8Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.
9Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar in genom gallret.
10[Han] Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
11Vintern är över,
regntiden är förbi.
12Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
13Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
14Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.
15[Kör] Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom.
16[Hon] Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
17Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
3
1På min bädd om natten
söker jag den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
2Jag vill stiga upp och gå runt i staden,
på gatorna och över torgen,
och söka den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
3Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
"Har ni sett den jag har kär?"
4Knappt har jag lämnat dem
förrän jag finner den jag har kär.
Jag tar fatt honom och släpper honom inte
förrän jag fört honom till min mors hus,
till kammaren hos henne som fött mig.
5Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
6[Kör] Vem är hon som kommer ur öknen
i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse
och kryddhandlarens alla dofter?
7Se, där är Salomos bärstol!
Sextio kämpar omger den,
sextio av Israels kämpar,
8alla beväpnade med svärd
och övade i strid,
var och en med sitt svärd vid höften
mot nattens fasor.
9Sin bärstol lät kung Salomo bygga
av trä från Libanon,
10med stolpar av silver,
ryggstöd av guld,
säte av purpurtyg
och insidan klädd med ebenholts.
Jerusalems döttrar, 11kom ut,
Sions döttrar, skåda kung Salomo
och kronan hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans glädjedag.
4
1[Han] Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.
2Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
3Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.
Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
4Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.
5Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.
6Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
7Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8Kom, min brud, från Libanon,
kom från Libanon, kom hit!
Stig ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta,
med en enda länk av din halskedja.
10Vad din kärlek är skön,
min syster och brud,
din kärlek är ljuvare än vin,
din balsam ljuvare än alla dofter.
11Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
dina kläder doftar som Libanon.
12En inhägnad trädgård är min syster och brud,
en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
13I din lustgård växer
granatträd med härliga frukter,
henna och nardus,
14nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftrika träd,
myrra och aloe
och finaste kryddor.
15Du är trädgårdens källa,
en brunn med friskt vatten,
bäckar från Libanon.
16[Hon] Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård,
så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
5
1[Han] Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud.
Jag plockar min myrra och mina kryddor,
jag smakar mina bikakor och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
[Kör] Ät, ni älskande, och drick!
Berusa er av kärlek!
2[Hon] Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min vän knackar på:
"Öppna för mig, min syster, min älskade,
min duva, min fulländade!
Mitt hår är fuktigt av dagg,
mina lockar våta av nattens droppar."
3Jag har tagit av mig linnet,
skall jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
skall jag smutsa ner dem igen?
4Min vän sticker handen genom gluggen
och får mitt inre att skälva.
5Jag stiger upp för att öppna för min vän,
och mina händer dryper av myrra.
Från fingrarna rinner myrra
över dörrens regel.
6Jag öppnar för min vän,
men min vän har gått.
Jag blir utom mig, han är borta,
jag söker honom men finner honom inte,
jag ropar, men han svarar inte.
7Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
De slår mig, de gör mig illa.
Murarnas väktare sliter av mig sjalen.
8Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni finner min vän,
tala om för honom
att jag är sjuk av kärlek!
9[Kör] Vad skiljer din vän från andra,
du skönaste bland kvinnor,
vad skiljer din vän från andra,
vad får dig att besvärja oss så?
10[Hon] Min vän är röd och glänsande,
ypperst bland tiotusen.
11Hans huvud är finaste guld,
hans lockar liknar dadelklasar,
svarta som korpen.
12Hans ögon är som duvor
vid strömmande vatten,
de badar i mjölk,
de sitter vid fullhetens rand.
13Hans kinder är som kryddsängar,
där doftande örter växer.
Hans läppar är liljor,
de dryper av flytande myrra.
14Hans armar är stavar av guld,
besatta med krysoliter,
hans mage en skiva av elfenben,
överströdd med safirer.
15Hans lår är pelare av alabaster
på socklar av guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
16Hans gom är sötma,
allt hos honom är begärligt.
Sådan är min vän,
sådan är min käraste,
ni Jerusalems döttrar.
6
1[Kör] Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor,
vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka!
2[Hon] Min vän har gått ner till sin trädgård,
till kryddsängarna.
Där vallar han sin hjord
och plockar liljor.
3Jag är min väns och han är min,
han som vallar sin hjord bland liljor.
4[Han] Du är skön som Tirsa, min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
skrämmande som stjärnornas här.
5Vänd bort din blick,
den gör mig förvirrad.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gilead.
6Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.
7Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.
8Sextio är drottningarna,
åttio är bihustrurna
och oräkneliga de unga kvinnorna.
9Men hon är en enda,
min duva, min fulländade,
den enda för sin mor,
fullkomlig för den som fött henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
hon hyllas av drottningar och bihustrur:
10"Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,
skön som den vita månen,
fullkomlig som den heta solen,
skrämmande som stjärnornas här?"
11Jag gick ner till valnötslunden
för att se det knoppas i dalen,
för att se om vinstocken skjutit skott,
om granatträden gått i blom.
12[---]
13[Kör] Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,
vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!
[Hon] Varför vill ni se på flickan från Shulem,
där hon dansar mellan leden?
7
1[Han] Dina sandalklädda fötter
är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
2Ditt sköte är en kupad skål
- må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
3Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
4Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
5Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
6Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
7Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
8Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
9din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.
10[Hon] Jag är min väns,
till mig står hans lust.
11Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
12Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
13Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän.
8
1Om du ändå var min bror,
som ammats vid min mors bröst!
Då kysste jag dig om vi möttes på gatan,
och ingen skulle ta illa upp.
2Då förde jag dig till min mors hus,
hem till henne som fostrat mig.
Jag skulle ge dig kryddat vin
och saft från mina granatäpplen.
3Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
4Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
5[Kör] Vem är hon som kommer ur öknen,
lutad mot sin vän?
[Hon] Under äppelträdet väckte jag dig,
där din mor blev havande med dig,
där hon som födde dig blev havande.
6Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
7Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?
8[Kör] Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad skall vi göra med vår syster
den dag då friare kommer?
9Är hon en mur
bygger vi ett silverkrön på den,
men är hon en dörr
bommar vi för den med en cederplanka.
10[Hon] Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Men inför honom
måste jag ge mig.
11[Han] Salomo hade en vingård
i Baal Hamon.
Han lämnade vingården åt väktare.
Tusen siklar silver
skulle frukten inbringa.
12Men min vingård har jag här.
Behåll dina tusen, Salomo,
och ge tvåhundra åt väktarna!
13Du som är i trädgården,
vännerna lyssnar efter din röst,
låt mig höra dig säga:
14"Skynda, min vän,
som en gasell eller en ung hjort
till de doftande bergen."
Till Predikaren
Till Jesaja