Bibeln

Gamla testamentet

Amos med noter

Amos

1 1Detta är Amos ord. Han var en av herdarna från Tekoa och såg syner om Israel när Ussia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel, två år före jordbävningen.

2Amos sade:

Herren ryter från Sion,
hans röst dånar från Jerusalem.
Då vissnar herdarnas marker,
då torkar Karmels topp.

Dom över Israels grannar och över Israel

3Så säger Herren:

Brott på brott har Damaskus hopat,
jag vill inte dröja med domen.
Med tröskslädar av järn
har de krossat Gilead.
4Jag skall sända eld mot Hasaels slott,
den skall härja Ben-Hadads borgar.
5Jag skall bräcka Damaskus bom,
förgöra den som tronar i Bikat-Aven
och den som bär spiran i Bet Eden.
Folket i Aram skall föras bort till Kir,
säger Herren.

6Så säger Herren:

Brott på brott har Gaza hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De har fört bort hela byar
för att utlämna dem åt Edom.
7Jag skall sända eld mot Gazas mur,
den skall härja dess borgar.
8Jag skall förgöra den som tronar i Ashdod
och den som bär spiran i Ashkelon.
Jag skall rikta ett dråpslag mot Ekron,
och de sista filisteerna skall gå under,
säger Herren Gud.

9Så säger Herren:

Brott på brott har Tyros hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De har utlämnat hela byar åt Edom
och glömt sitt avtal om vänskap.
10Jag skall sända eld mot Tyros mur,
den skall härja dess borgar.

11Så säger Herren:

Brott på brott har Edom hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De har förföljt sina bröder med svärd
och vägrat dem barmhärtighet:
deras vrede rasade oavbrutet,
deras ursinne brann utan slut.
12Jag skall sända eld mot Teman,
den skall härja Bosras borgar.

13Så säger Herren:

Brott på brott har ammoniterna hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De skar upp havande kvinnor i Gilead
när de ville vidga sitt välde.
14Jag skall sätta eld på Rabbas mur,
branden skall härja dess borgar
vid stridsrop på kampens dag,
i storm på ovädrets dag.
15Deras kung skall föras bort i fångenskap,
han och hans stormän med honom,
säger Herren.

2 1Så säger Herren:

Brott på brott har Moab hopat,
jag vill inte dröja med domen.
Benen av Edoms kung
har de bränt till kalk.
2Jag skall sända eld mot Moab,
den skall härja Keriots borgar,
och Moab skall dö vid vapendån,
vid stridsrop och lurars larm.
3Jag skall förgöra dess härskare,
alla dess stormän skall jag dräpa med honom,
säger Herren.

4Så säger Herren:

Brott på brott har Juda hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De har förkastat Herrens lag
och inte hållit hans bud,
de falska gudar som deras fäder dyrkade
har lett dem vilse.
5Jag skall sända eld mot Juda,
den skall härja Jerusalems borgar.

6Så säger Herren:

Brott på brott har Israel hopat,
jag vill inte dröja med domen.
De säljer den oskyldige för pengar
och den fattige för ett par skor.
7De trampar ner de svaga
och skuffar undan de hjälplösa.
Far och son går till samma kvinna.
Så vanärar de mitt heliga namn.
8Vid alla altaren vräker de sig
på kläder de fått som pant,
och i sin Guds hus dricker de
vin som de tagit i mät.
9Ändå var det jag
som röjde undan amoreerna för er,
fast de var höga som cedrar
och kraftiga som ekar -
jag förstörde dem helt,
från rot till krona.
10Ändå var det jag
som förde er ut ur Egypten
och ledde er i öknen i fyrtio år
och lät er inta amoreernas land.
11Jag kallade några av era söner till profeter
och några av era unga män till nasirer.
Var det inte så, israeliter?
säger Herren.
12Men ni gav nasirerna vin att dricka,
och profeterna förbjöd ni att förkunna.

13Se, jag skall låta marken skaka under er,
som en fullastad halmkärra skakar.
14Då har den snabbe ingenstans att fly,
den starke har ingen nytta av sin kraft,
den tappre kan inte rädda livet,
15bågskytten kan inte hålla stånd,
den snabbfotade hinner inte undan,
ryttaren kan inte rädda livet.
16Den tappraste bland de tappra
skall den dagen kasta sina vapen och fly,
säger Herren.

Utkorelse och ansvar

3

1Hör vad Herren har att säga till er, israeliter, till hela det folk han förde ut ur Egypten:

2Ni är de enda jag har tagit mig an
bland alla folk på jorden.
Därför skall jag ställa er till svars
för alla era synder.
3Slår man följe på färden
utan att känna varandra?
4Ryter ett lejon i snåren
om det inte har funnit ett byte?
Morrar lejonet i sin håla
utan att ha fångat sitt rov?
5Störtar fågeln mot marken
om fällan inte är gillrad?
Slår fällan upp från marken
om där inte finns byte att fånga?
6Om man blåser larm i staden,
blir då inte alla förskräckta?
Om en olycka händer i staden,
är det inte Herrens verk?
7Herren Gud gör aldrig något
utan att avslöja sina planer
för sina tjänare profeterna.
8Vem kan höra lejonet ryta
utan att gripas av skräck?
Vem kan höra Herren Gud tala
utan att bli hans profet?

Dom över Samaria

9Ropa från Ashdods borgar,
från borgarna i Egypten och säg:
"Samla er på bergen kring Samaria,
se vilket kaos som råder i staden,
förtrycket som härskar där!"

10De förstår inte att göra det som är rätt,
säger Herren,
dessa som hopar våld och rov i sina borgar.
11Därför säger Herren Gud:
En fiende skall genomkorsa landet,
era fästen skall falla,
era borgar plundras.

12Så säger Herren:

Som herden räddar ur lejonets gap
ett par benpipor eller en örsnibb,
så skall israeliterna bli räddade,
de som sitter där i Samaria
på divaner och mjuka dynor.
13Lyssna, och varna Jakobs ätt,
säger Herren, härskarornas Gud.
14Ty när jag tar itu med Israel
för dess ogärningar,
då skall jag också ta itu med Betels altaren:
altarhornen skall brytas av
och falla till marken.
15Jag skall slå omkull
både vinterhus och sommarhus.
Elfenbenshusen skall skövlas
och de mäktiga byggnaderna utplånas,
säger Herren.

4 1Lyssna nu, ni Bashan-kor,
som bor på Samarias berg,
ni kvinnor som förtrycker de svaga
och plågar de fattiga
medan ni säger till era män:
"Hämta hit något att dricka!"
2Herren Gud har svurit vid sin helighet:
Det skall komma en dag
då man skall driva i väg er med oxpikar
och med ljuster dem som blir kvar.
3Varenda en skall drivas ut
genom närmaste rämna i muren
och jagas bort mot Hermon,
säger Herren.

Falsk gudstjänst och förhärdelse

4Gå till Betel och synda,
till Gilgal och synda än mer!
Bär fram era offer om morgonen,
ert tionde på festens tredje dag!
5Bränn tackoffer av syrat bröd,
ropa ut era frivilliga gåvor så det hörs!
Ni israeliter vill ju ha det så,
säger Herren Gud.

6Det var jag som lät er gå med tomma magar
i alla era städer
och utan bröd överallt i landet.
Dock vände ni inte åter till mig,
säger Herren.
7Det var jag som höll tillbaka regnet för er
när det ännu var tre månader till skörden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan,
den ena åkern fick regn,
den andra blev utan och förtorkade.
8Från stad efter stad kom man stapplande
till en enda stad för att få vatten,
men ingen kunde släcka sin törst.
Dock vände ni inte åter till mig,
säger Herren.
9Jag lät er säd drabbas av rost och sot,
jag lät trädgårdar och vinberg förtorka,
era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.
Dock vände ni inte åter till mig,
säger Herren.
10Jag sände pest bland er som i Egypten,
jag dräpte era unga män med svärd,
era hästar blev tagna som byte.
Likstanken från era läger
lät jag stiga er i näsan.
Dock vände ni inte åter till mig,
säger Herren.
11Jag sände ödeläggelse bland er,
som när Sodom och Gomorra lades öde,
ni blev som en brand ryckt ur elden.
Dock vände ni inte åter till mig,
säger Herren.
12Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,
jag skall göra detta med dig.
Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!
13Ty se:
Han som formar bergen och skapar vinden,
som förkunnar sina planer för människan,
som låter mörkret bli morgonrodnad
och går fram över jordens höjder -
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

Sorgesång och strafftal

5

1Hör den sorgesång som jag sjunger om dig, Israels folk:

2Jungfrun Israel har fallit,
hon reser sig aldrig mer,
hon ligger där övergiven på egen mark,
ingen hjälper henne upp.

3Så säger Herren Gud till Israels folk:

Den stad som tågar ut med tusen man
skall ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
skall ha tio kvar.

4Så säger Herren till Israels folk:

Kom till mig, så får ni leva!
5Gå inte till Betel,
sök er inte till Gilgal,
dra inte bort till Beer Sheva!
Ty Gilgal skall föras bort i fångenskap
och Betel bli till intet.
6Kom till Herren, så får ni leva!
Annars skall han härja Josefs land som en eld,
den skall förtära Betel och ingen skall släcka.

7Ni förvandlar rätten till malört
och slår rättfärdigheten till marken!
8Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
som förvandlar mörker till morgon
och låter dagen mörkna till natt,
som kallar på havets vatten
och låter det strömma över jorden -
Herren är hans namn,
9han som låter förödelse ljunga över fästningen,
förödelse komma över borgen.
10Ni hatar den som för rättens talan i domstolen
och avskyr den som säger sanningen.
11Därför - ni som trampar på den fattige
och tar hans säd i skatt:
ni bygger hus av huggen sten,
men ni skall aldrig bo i dem,
ni planterar härliga vingårdar,
men ni skall aldrig dricka vinet.
12Ty jag vet att era brott är många
och era synder otaliga,
ni som förtrycker oskyldiga och tar mutor
och hindrar de fattiga att få sin rätt.
13Därför tiger den kloke i denna tid,
ty det är en ond tid.
14Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva!
Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er,
så som ni säger att han är.
15Hata det onda och älska det goda,
låt rätten råda då ni dömer!
Kanske skall då Herren, härskarornas Gud,
förbarma sig över spillran av Josefs ätt.

16Därför säger Herren,
härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall dödsklagan höras,
på alla gator verop.
Bönderna kallas till sorgehögtid,
till dödsklagan de som kan sjunga sorgesång.
17I alla vingårdar skall dödsklagan höras
när jag går fram bland er,
säger Herren.
18Ve er som längtar efter Herrens dag!
Vad får ni för glädje av Herrens dag?
Den är mörker, inte ljus -
19som när någon flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem, tar stöd mot väggen
och blir biten av en orm.
20Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus,
töcken utan en strimma sol.

21Jag avskyr era fester, jag hatar dem,
jag står inte ut med era högtider.
22När ni offrar till mig och kommer med era gåvor
vill jag inte veta av dem,
jag vill inte se åt era offer av gödboskap.
23Låt mig slippa dina psalmer,
jag vill inte höra ditt strängaspel!
24Men låt rätten välla fram som vatten
och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
25Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig
de fyrtio åren i öknen, Israels folk?
26Bar ni då omkring era gudabilder,
Sackut, er konung, och Kevan, er gudastjärna,
som ni gjort åt er?
27Jag skall föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus, säger Herren,
vars namn är härskarornas Gud.

Dom över lyxlivet

6 1Ve de säkra på Sion,
de trygga på Samarias berg,
gräddan av det främsta folket,
dessa som israeliterna tyr sig till!
2Far bort till Kalne och betrakta dess öde,
fortsätt till Stora Hamat,
far ner till Gat i Filisteen:
är ni bättre än dessa riken,
är ert område större än deras?
3Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen
men drar över er våldets välde.
4Ni ligger på elfenbenssängar
och latar er på era soffor,
ni äter lamm från hjorden
och gödkalvar som ni fött upp.
5Ni skrålar till harpa
och diktar allsköns sånger som David,
6ni dricker ert vin ur offerskålar
och smörjer er med finaste olja,
men Josefs undergång bekymrar er inte.
7Därför skall ni gå främst i fångtransporten,
då blir det slut på svirarnas skrål.
8Herren Gud har svurit vid sig själv:
Jag avskyr Jakobs stolthet,
jag hatar dess borgar,
jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.

9Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 10Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: "Är det någon mera där?" och får till svar: "Ingen!" så skall han säga: "Tyst!" Ty Herrens namn får inte nämnas.

11Se, när Herren befaller
slås de stora husen i spillror
och de små blir till grus.
12Inte springer hästar över klippor,
inte plöjer man havet med oxar,
men ni förvandlar rätten till gift
och gör rättvisans frukt till malört.
13Ni gläder er över Lo Devar
och skryter: "Har vi inte av egen kraft
erövrat Karnajim?"

14Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.

Tre syner

7 1Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 2Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: "Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?" 3Då ångrade sig Herren och sade: "Det skall inte ske."

4Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 5sade jag: "Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?" 6Då ångrade sig Herren. "Inte heller detta skall ske", sade Herren Gud.

7Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 8Och Herren frågade mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett lod." Då sade Herren: "Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.

9Isaks offerplatser skall härjas
och Israels helgedomar läggas öde.
Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt."

Amos förbjuds att profetera

10Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: "Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 11Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,
och Israel skall föras bort från sitt land."

12Till Amos sade Amasja: "Gå din väg, siare, försvinn till Juda - där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 13Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom." 14Amos svarade Amasja: "Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 15Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 16Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 17Därför säger Herren:

Din hustru skall bli en hora i staden,
dina söner och döttrar skall falla för svärd,
din mark skall mätas upp och styckas.
Själv skall du dö på oren mark,
och Israel skall föras bort från sitt land."

En fjärde syn

8 1Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt. 2Och han frågade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade Herren till mig:

Mitt folk Israel är moget för sitt fall,
jag kan inte längre skona det.
3Den dagen, säger Herren Gud,
skall sångerskorna i slottet jämra sig:
lik i mängder
ligger slängda överallt. Tyst!

Dom över utsugare

4Hör detta, ni som trampar på de fattiga
och utrotar de svaga i landet!
5Ni säger: "När är nymånadsfesten över
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna kornboden?
Då skall vi minska måtten
och lägga på priserna
och fuska med vågen,
6köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor
och sälja spillet som säd."
7Herren har svurit vid Jakobs stolthet
att aldrig glömma något de gjort.
8Skulle inte jorden skälva för detta
så att alla som bor där får sorg?
Skulle inte hela jorden stiga och sjunka
som Nilen, Egyptens flod?
9Den dagen, säger Herren Gud,
låter jag solen gå ner vid middagstid
och lägger jorden mörk på ljusa dagen.
10Jag vänder era fester i sorg
och alla era sånger i klagan,
jag klär alla höfter i säckväv
och låter alla gå med rakat huvud,
jag sänder sorg som efter ende sonen
och låter slutet bli en bitter dag.
11Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet -
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
12Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.
13Den dagen skall vackra flickor och unga män
segna ner av törst,
14de som svär vid Samarias synd
och säger: "Så sant din gud lever, Dan!"
och: "Så sant Beer Shevas starkhet lever!"
- de skall falla och aldrig resa sig mer.

Herren behärskar jorden

9 1Jag såg Herren stå vid altaret.
Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena,
så att trösklarna skakar
och alla förgås vid jordbävningen.
Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd,
ingen av dem skall kunna fly,
ingen av dem skall slippa undan.
2Om de så tränger ner i dödsriket
skall jag hämta dem upp därifrån,
och om de stiger upp till himlen
skall jag dra dem ner därifrån.
3Om de döljer sig på Karmels topp
skall jag leta upp dem och gripa dem,
och om de gömmer sig för mig på havets botten
skall jag befalla sjöormen att bita dem.
4Om de förs bort i fångenskap av sina fiender
skall jag befalla svärdet att döda dem.
Jag skall fästa min blick på dem,
inte till skydd men till straff.

5Herren, härskarornas Gud,
han som rör vid jorden så att den skälver
och alla som bor på den får sorg,
så att hela jorden stiger och sjunker
som Nilen, Egyptens flod,
6han som bygger sin boning i himlen
och reser sitt valv över jorden,
som kallar på havets vatten
och låter det strömma över jorden -
Herren är hans namn.

Dom och sållning

7Skulle ni vara förmer än nubierna för mig,
ni israeliter? säger Herren.
Jag förde Israel ut ur Egypten,
men också filisteerna från Kaftor
och arameerna från Kir.
8Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike:
Jag skall utplåna det från jordens yta!
Dock skall jag inte helt och hållet
utrota Jakobs ätt, säger Herren.
9Se, på min befallning
skall Israel skakas bland alla folk
som man skakar säd i ett såll
och inte en sten slinker igenom.
10Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,
dessa som säger:
"Olyckan drabbar aldrig oss,
den når oss inte."

Israels återupprättelse

11Den dagen skall jag resa upp
Davids förfallna hydda,
mura igen rämnorna
och resa upp det som rasat,
bygga upp den som i forna dagar,

12så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.

13Ja, den tid kommer, säger Herren,
då plöjaren följer tätt efter den som skördar
och vintramparen tätt efter den som sår,
då bergen dryper av druvsaft
och alla höjder flödar över.
14Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel.
De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem,
plantera vingårdar och själva dricka vinet,
anlägga trädgårdar och äta deras frukt.
15Jag skall plantera dem i deras egen mark,
och de skall aldrig mera ryckas upp
ur den mark som jag har gett dem,
säger Herren, din Gud.

Till Joel

Till Obadja