Bibeln
Gamla testamentet
Femte Moseboken (Deuteronomium)
Återblick på ökentiden. Folkets ledare
1 1Detta är vad Mose förkunnade för Israels folk i öknen öster om Jordan, i ödemarken nära Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav, 2elva dagsresor från Horeb på vägen över Seirs berg, till Kadesh Barnea. 3Det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, förkunnade Mose för israeliterna allt vad Herren hade befallt honom att säga till dem. 4Mose hade då besegrat amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon, och vid Edrei hade han besegrat Bashans kung Og, som härskade i Ashtarot. 5Öster om Jordan, i Moab, inledde Mose denna undervisning i lagen. Han sade:
6Herren, vår Gud, talade till oss på Horeb: "Länge nog har ni dröjt kvar vid detta berg. 7Bryt nu upp och gå mot amoreernas berg och mot deras grannar i Jordandalen, i bergsbygden, i Låglandet, Negev och kusttrakten. Gå till kanaaneernas land, till Libanon och ända till den stora floden, Eufrat. 8Härmed överlämnar jag landet åt er. Gå och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat att ge era fäder Abraham, Isak och Jakob och deras efterkommande."
9Vid samma tid sade jag till er: "Ensam orkar jag inte bära er. 10Herren, er Gud, har låtit er bli många, nu är ni lika talrika som himlens stjärnor. 11Må Herren, era fäders Gud, låta er bli tusenfalt fler och välsigna er som han har lovat. 12Men hur skall jag ensam orka med denna börda, all möda med er och era tvister? 13Välj kloka, förnuftiga och erfarna män ur var och en av era stammar, så gör jag dem till era ledare." 14Ni svarade att det var ett gott förslag. 15Och jag tog ledande män i era stammar, kloka och erfarna män, och gjorde dem till ledare för er, till anförare för tusen eller hundra eller femtio eller tio och till förmän inom era stammar.
16Då uppmanade jag era domare: "Lyssna på era bröder och döm rättvist mellan dem och även mellan en landsman och en främling. 17Var inte partiska när ni dömer, lyssna lika noga på låg och hög. Frukta ingen människa, ty domen är Guds. Om någon sak blir för svår för er skall ni lägga fram den för mig, så skall jag lyssna."
18Då gav jag er också anvisningar om allt ni skulle göra.
Vandringen till Kadesh och spaningen i bergen
19Därefter bröt vi upp från Horeb och vandrade genom hela den stora och fruktansvärda öken som ni själva har sett. Vi gick i riktning mot amoreernas berg, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss, och kom till Kadesh Barnea. 20Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas berg, som Herren, vår Gud, ger oss. 21Herren, din Gud, har överlämnat landet åt dig. Gå dit och ta det i besittning, så som Herren, dina fäders Gud, har sagt. Var inte rädd, bli inte förskräckt."
22Men ni kom fram till mig och sade: "Vi vill skicka några män i förväg, som kan utforska landet och ge oss besked om vilken väg vi skall följa och vilka städer vi kommer till." 23Jag fann förslaget gott och utsåg bland er tolv män, en från varje stam. 24De begav sig upp i bergen, kom till Druvdalen och spanade där. 25De tog med sig några av landets frukter ner till oss och rapporterade att det var ett rikt land som Herren, vår Gud, ville ge oss. 26Men ni ville inte gå dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning 27och satt i era tält och knotade: "Herren hatar oss, och därför har han fört oss ut ur Egypten för att prisge oss åt amoreerna och göra slut på oss. 28Vart är det vi skall gå? Våra bröder har gjort oss modlösa med sitt tal om ett folk som är större och talrikare än vi och om stora städer med skyhöga murar. Till och med anakiter fick spanarna se där borta."
29Jag sade till er: "Låt er inte skrämmas, var inte rädda för dem! 30Herren, er Gud, går framför er och strider för er, som ni själva såg honom göra i Egypten. 31Och i öknen fick du erfara att Herren, din Gud, bar dig som en man bär sin son, hela den väg som ni har vandrat för att komma hit. 32Trots detta litade ni inte på Herren, er Gud, 33som gick före er på vägen och valde ut era lägerplatser, om natten i en eld för att lysa upp er väg, om dagen i ett moln."
34När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed: 35"Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36ingen utom Kalev, Jefunnes son - han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen."
37Även på mig vredgades Herren för er skull. "Inte heller du skall få komma dit", sade han. 38"Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom. 39Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era söner som ännu inte lärt sig skilja på gott och ont, de skall få komma dit. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning. 40Själva måste ni nu bryta upp och gå tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet."
41Ni svarade mig: "Vi har syndat mot Herren. Nu skall vi dra ut i strid, så som Herren, vår Gud, har befallt oss." Ni väpnade er allihop och ville utan betänkande ge er upp i bergen. 42Men Herren befallde mig att säga till er: "Ni skall inte gå dit upp och inlåta er i strid, ty ni har inte mig med er, och då kommer ni att bli slagna av era fiender." 43Jag sade detta till er, men ni lyssnade inte utan trotsade Herrens befallning. Fyllda av övermod gick ni upp i bergen. 44Amoreerna som bodde där ryckte ut mot er. Som en bisvärm förföljde de er, de krossade er i Seir och drev er ända till Horma. 45När ni kom tillbaka grät ni inför Herren, men han lyssnade inte och vägrade höra på er. 46Därför stannade ni i Kadesh så länge som ni gjorde.
I Edom och Moab
2 1Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. 2Slutligen sade Herren till mig: 3"Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! 4Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga 5och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. 6Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. 7Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig." 8Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever.
Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. 9Herren sade till mig: "Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar." 10(Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. 11Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. 12I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.)
13"Framåt, gå över Sered!" Så gick vi över Sereds floddal.
14Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. 15Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda.
16När alla krigarna i folket hade dött ut 17talade Herren till mig: 18"När du nu går genom Moabs område, genom Ar, 19närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar." 20(Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. 21Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, 22så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. 23Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)
24"Framåt, bryt upp och gå över Arnons floddal! Jag ger amoreernas kung Sichon i Heshbon och hans land åt dig. Börja erövringen, ge dig i strid med honom! 25Jag börjar i dag sprida skräck och fruktan för dig bland alla folk under himlen, så att de bävar och darrar när de hör talas om dig."
Segern över kung Sichon
26Från Kedemots öken sände jag bud till kung Sichon i Heshbon med denna fredliga hälsning: 27"Låt mig få gå genom ditt land. Jag skall gå raka vägen och inte vika av åt vare sig höger eller vänster. 28Mat att äta skall jag köpa av dig, och vatten att dricka skall jag betala dig för. Jag vill bara tåga igenom, 29så som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät mig göra, så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, skall ge oss."
30Men kung Sichon i Heshbon ville inte låta oss gå genom hans land, ty Herren, din Gud, gjorde honom hårdhjärtad och omedgörlig för att han skulle falla i ditt våld, vilket nu också har skett. 31Herren sade till mig: "Nu börjar jag, jag överlämnar Sichon och hans land åt dig. Börja erövringen, ta hans land i besittning!"
32Med allt sitt folk drog Sichon ut för att möta oss i strid vid Jahas. 33Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. 34Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan. 35Men boskapen och det vi tagit i de erövrade städerna behöll vi som krigsbyte. 36Från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen och ända bort till Gilead fanns inte en enda stad som var ointaglig för oss. Herren, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.
37Bara ammoniternas land lämnade du i fred, hela området längs Jabboks floddal liksom städerna i bergsbygden, alldeles så som Herren, vår Gud, hade befallt.
Segern över kung Og
3 1Därefter slog vi in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta oss i strid vid Edrei. 2Men Herren sade till mig: "Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon." 3Så gav Herren, vår Gud, även Og, kungen av Bashan, och allt hans folk i vårt våld. Vi dödade dem och lät ingen komma undan. 4Då intog vi också alla hans städer. Det fanns inte en enda som vi inte tog från dem. Vi tog sextio städer, hela Argovområdet, Ogs rike i Bashan. 5Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar. Därtill kom en stor mängd obefästa städer. 6Vi vigde dem åt förintelse, så som vi gjort med Sichon, kungen i Heshbon. Vi vigde alla männen i städerna åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. 7All boskapen och det vi tagit i städerna behöll vi som krigsbyte.
8Från de två amoreiska kungarna öster om Jordan erövrade vi den gången allt land ända från Arnons floddal till berget Hermon - 9Hermon kallas Sirjon av fenikierna och Senir av amoreerna - 10valla städerna på högslätten, hela Gilead och hela Bashan ända till städerna Salka och Edrei, som ligger i Ogs rike, i Bashan. 11(Kung Og av Bashan var den siste som fanns kvar av refaeerna. Hans sarkofag, som är av basalt, finns som bekant i Rabba i Ammon. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, mätt med vanligt alnmått.)
Landet öster om Jordan fördelas
12När vi väl hade erövrat detta land gav jag rubeniterna och gaditerna området närmast Aroer vid Arnons floddal samt hälften av Gileads berg och städerna där. 13Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasses stam - hela Argovområdet. (Allt detta, hela Bashan, gäller som refaeiskt land.)
14Manasses ättlingar jairiterna fick hela Argovområdet fram till gränsen mot geshureerna och maakateerna, och detta område, Bashan, gav de namn efter sig själva och kallade det för Jairs byar. Så heter landet än i dag. 15Åt makiriterna gav jag Gilead. 16Åt rubeniterna och gaditerna gav jag området från Gilead till Arnons floddal, med gränsen mitt i dalen. Jabbokdalen blev gräns mot ammoniterna. 17I Jordandalen blev själva floden gräns från Gennesaretsjön till Aravasjön, dvs. Döda havet, nedanför Pisgas branter i öster.
18Då gav jag er också dessa anvisningar: "Herren, er Gud, har gett er detta land att ta i besittning. Alla ni krigare skall rusta er och gå i spetsen för era israelitiska bröder. 19Bara era kvinnor och barn och er boskap - jag vet att ni har gott om boskap - skall stanna kvar i de städer jag har gett er, 20tills Herren har låtit era bröder bli bofasta liksom ni själva och även de har tagit sitt land i besittning, det som Herren, er Gud, skall ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni återvända, var och en till den egendom som jag har gett åt er."
21Då gav jag också anvisningar åt Josua: "Du har med egna ögon sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med dessa två kungar. Likadant skall Herren göra med alla de riken där du drar fram. 22Ni skall inte vara rädda för dem, ty Herren, er Gud, strider för er."
Herren avvisar Moses bön
23Vid samma tid vädjade jag till Herren: 24"Herre, min Gud, du har börjat visa din storhet och din väldiga makt för din tjänare. Vilken gud i himlen och på jorden utför sådana mäktiga dåd som du? 25Låt mig gå över Jordan till andra sidan och se det rika landet där, dessa härliga berg, och Libanon." 26Herren var förbittrad på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. "Det är nog", sade han, "tala inte mer med mig om detta. 27Gå upp på toppen av Pisga, se dig omkring åt väster och norr, åt söder och öster, och låt blicken vila på vad du ser, ty du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan. 28Ge Josua uppdraget, ingjut mod och styrka i honom, ty det är han som skall gå över floden i spetsen för detta folk. Det land som du ser skall han göra till deras egendom."
29Sedan stannade vi i dalen mitt emot Bet Pegor.
Förmaning till lydnad och trohet
4 1Och nu, Israel, hör de stadgar och föreskrifter som jag lär er för att ni skall lyda dem. Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning. 2Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er. 3Med egna ögon har ni sett vad Herren gjorde vid Baal-Pegor. Alla bland er som följde Baal-Pegor har Herren, din Gud, utplånat, 4men ni som höll fast vid Herren, er Gud, är alla vid liv i dag.
5Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. 6Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: "Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!" 7Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? 8Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er?
9Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det, 10om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: "Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma." 11Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken. 12Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst. 13Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor. 14Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.
15Akta er noga! Ni såg inte någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. 16Gör därför inte något så förfärligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara må: en bild av man eller kvinna, 17en bild av ett markens djur eller av en fågel som flyger i skyn, 18en bild av ett djur som krälar på jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta. 19När du lyfter blicken mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, hela den himmelska hären, får du inte låta dig förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har Herren, din Gud, tilldelat alla folk under himlen. 20Men er har Herren tagit sig an och fört ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans eget folk, som ni nu också har blivit.
21Herren vredgades på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över Jordan och komma till det rika land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom. 22Jag skall dö här i landet och kommer inte att gå över Jordan. Men ni skall gå över och ta det rika landet i besittning. 23Akta er då för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er, så att ni gör er en bildstod, en avbild av något som Herren, din Gud, har förbjudit dig att avbilda. 24Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk Gud.
25Om ni efter att ha fått barn och barnbarn och blivit hemmastadda i landet gör något så förfärligt som att tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara må och sålunda gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och väcker hans vrede, 26då tar jag i dag himmel och jord till vittnen på att ni snart skall utrotas från det land ni tar i besittning när ni går över Jordan. Ni får inte leva länge där, ni kommer att gå under. 27Herren skall skingra er bland folken, och bara några få av er skall leva kvar hos de främmande folk dit Herren driver bort er. 28Där kommer ni att tjäna gudar som är tillverkade av människohänder, gudar av trä och sten som varken kan se eller höra, äta eller lukta. 29Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. 30När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 31Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
32Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. 33Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? 34Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? 35Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. 36Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. På jorden lät han dig se sin väldiga eld, och du hörde hans ord ur elden. 37Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. 38Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom, som det är än i dag.
39Därför skall du i dag inse och besinna att det är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jorden, det finns ingen annan. 40Om du följer hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, går det väl för dig och dina efterkommande och du får leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för alltid.
Asylstäderna
41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, den östra sidan, 42och lät dem bli tillflyktsorter för dråpare som oavsiktligt dräpt någon utan att förut ha hyst agg mot honom. Den som flydde till någon av dessa städer skulle få leva. 43Beser i öknen på högslätten avskilde han för Rubens ättlingar, Ramot i Gilead för Gads ättlingar och Golan i Bashan för Manasses ättlingar.
Gudsuppenbarelsen och de tio budorden
44Detta är den lag som Mose förelade israeliterna. 45Här följer de lagar, stadgar och föreskrifter som Mose förkunnade för israeliterna efter deras uttåg ur Egypten, 46öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor, i det land som hade tillhört amoreerkungen Sichon, han som härskade i Heshbon men besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. 47De intog hans land liksom kung Ogs land Bashan, allt land som tillhörde de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den östra sidan: 48ett landområde ända från Aroer vid randen av Arnons floddal till berget Sirjon, alltså Hermon, 49och vidare hela den bortre del av Jordandalen som ligger öster om floden, ända till Aravasjön nedanför Pisgas branter.
5 1Mose kallade samman hela Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och följ dem troget. 2Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb. 3Det var inte med våra fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som står här i dag, med alla oss som lever nu. 4Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade:
6Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 7Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 8Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 9Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 10men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 11Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
12Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.
16Visa aktning för din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. 17Du skall inte dräpa, 18du skall inte begå äktenskapsbrott, 19du skall inte stjäla, 20du skall inte vittna falskt mot din nästa, 21du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
22Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet - dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig. 23När ni hade hört rösten ur mörkret och berget brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och äldste, 24och sade: "Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå förbli vid liv. 25Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö. 26Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden? 27Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda."
28När ni talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade Herren till mig: "Jag har hört vad detta folk har sagt till dig. Allt de säger är riktigt. 29Tänk om de kunde bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå väl för dem och deras ättlingar. 30Gå nu och säg åt dem att återvända till sina tält. 31Ställ dig sedan här hos mig, så skall du få höra hela den lag, de stadgar och föreskrifter som du skall lära dem och som de skall lyda i det land jag ger dem att ta i besittning."
32Följ nu troget det som Herren, er Gud, har befallt er. Ni skall inte vika av åt vare sig höger eller vänster 33utan i allt följa den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå. Då får ni leva, det går er väl och ni får ett långt liv i det land ni tar i besittning.
Kärlek till Herren och hans bud
6 1Och detta är den lag, de stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att lära er för att ni skall lyda dem i det land ni går över till och tar i besittning. 2Om du alltså fruktar Herren, din Gud, du liksom dina barn och barnbarn, och i hela ditt liv följer alla hans stadgar och bud som jag ger dig, så kommer du att leva länge. 3Du skall lyssna, Israel, och följa dem troget, så att det går dig väl och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig - ett land som flödar av mjölk och honung.
4Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. 5Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. 6Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. 7Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 8Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. 9Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.
10När Herren, din Gud, för dig in i det land han ger dig enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob - ett land med stora och vackra städer som du inte har byggt, 11med välfyllda hus som du inte har fyllt, med vattencisterner som du inte har huggit ut, med vingårdar och olivlundar som du inte har planterat - och du då äter dig mätt, 12skall du akta dig för att glömma Herren, han som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 13Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svära. 14Ni skall inte följa andra gudar, ingen av dem som era grannfolk dyrkar. 15Ty Herren, din Gud, finns mitt ibland er, och han är en svartsjuk Gud. Väck inte vreden hos Herren, din Gud, ty han kan utplåna dig från jordens yta. 16Ni skall inte sätta Herren, er Gud, på prov, som ni gjorde vid Massa. 17Följ noga de bud, lagar och stadgar som du har fått av Herren, er Gud. 18Du skall göra det som är riktigt och rätt i Herrens ögon. Då går det dig väl, och du får komma till det rika land som Herren med ed har lovat dina fäder och ta det i besittning. 19Herren kommer att jaga bort alla dina fiender, så som han har sagt.
20När din son en gång frågar dig: "Vad är meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett er?" 21då skall du svara honom: "Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22Inför våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, 23men oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge oss det land han med ed har lovat våra fäder. 24Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss göra intill denna dag. 25Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som han har befallt oss."
Israel och de främmande folken
7 1När Herren, din Gud, för dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan många folk för dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som är större och mäktigare än du. ' 2När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa skonsamhet mot dem. 3Du får inte heller knyta släktband med dem, inte ge dina döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar åt dina söner. 4De kunde ju förleda dina barn till att avfalla från mig och tjäna andra gudar, så att Herrens vrede flammar upp och han genast utplånar dig. 5Nej, så skall ni göra med dem: riv ner deras altaren, krossa deras stenstoder, hugg sönder deras asherapålar och bränn deras gudabilder. 6Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
7Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. 8Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. 9Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. 10Men han vedergäller omedelbart dem som försmår honom och tvekar inte att förinta den som gör det; han vedergäller honom omedelbart. 11Därför skall du troget följa den lag, de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger dig.
12Om ni lyder dessa föreskrifter och troget följer dem skall Herren, din Gud, i gengäld hålla sitt förbund och visa den godhet som han med ed lovade dina fäder. 13Han skall älska dig, välsigna dig och göra dig till ett talrikt folk. I det land som han med ed lovade dina fäder att ge dig skall han välsigna de barn du får och den skörd du bärgar, din säd, ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm. 14Välsignad skall du vara mer än alla andra folk. Ingen av de dina skall gå ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller något djur. 15Herren skall hålla alla sjukdomar borta från dig. Han skall inte utsätta dig för någon av de farsoter du lärde känna i Egypten, men han skall låta alla dina fiender drabbas av dem. 16Du skall uppsluka alla de folk som Herren, din Gud, överlämnar åt dig - visa dem ingen förskoning. Och du får inte dyrka deras gudar, ty då fångas du i en fälla.
17Kanske tänker du: "Dessa folk är större än jag - hur skall jag kunna fördriva dem?" 18Men var inte rädd för dem, utan tänk på vad Herren, din Gud, gjorde med farao och alla egypterna, 19på de stora prövningar som du själv blev vittne till, på tecknen och undren och på hur Herren, din Gud, förde dig ut med stark hand och lyftad arm. Så skall Herren, din Gud, göra med alla de folk du är rädd för. 20Herren, din Gud, skall också sprida modlöshet bland dem, ända tills de överlevande som gömt sig undan dig har blivit utplånade. 21Låt dig inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, finns hos dig, en stor och fruktansvärd Gud. 22Steg för steg skall Herren, din Gud, driva undan dessa folk för dig. Du kan inte utplåna dem genast, ty då skulle vilddjuren föröka sig, till skada för dig. 23Men Herren, din Gud, skall överlämna dem åt dig och skall sprida stor förvirring bland dem, ända tills de går under. 24Han skall ge deras kungar i ditt våld, och du skall utplåna deras namn från jorden. Ingen enda kan hålla stånd mot dig; du kommer att göra slut på dem.
25Deras gudabilder skall ni bränna. Det silver och guld som finns på dem skall du inte ha begär till och lägga beslag på. Då skulle du fångas i en fälla, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky. 26Låt inga avskyvärda ting komma in i ditt hus, då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Du måste avsky sådana vidrigheter, ty de är vigda åt förintelse.
Det rika landet
8 1Hela den lag som jag i dag ger dig skall ni troget följa för att få leva och bli talrika och komma till det land som Herren med ed har lovat era fäder och ta det i besittning. 2Tänk på hela den väg som Herren, din Gud, har låtit dig vandra under dessa fyrtio år i öknen, för att tukta dig och sätta dig på prov, för att utröna om du är beredd att hålla hans bud eller inte. 3Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren. 4På dessa fyrtio år blev dina kläder aldrig utslitna, och dina fötter svullnade inte. 5Besinna att Herren, din Gud, fostrar dig som en man fostrar sin son. 6Du skall hålla Herrens, din Guds, bud, så att du vandrar hans vägar och fruktar honom.
7När Herren, din Gud, för dig in i ett rikt land med bäckar, källor och vattenådror som springer fram ur berg och dalar - 8ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, med dignande olivträd och med honung, 9ett land där du inte skall behöva äta torftigt eller lida brist på någonting, ett land där stenarna innehåller järn och där du kan bryta koppar ur bergen - 10och du då äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. 11Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. 12När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, 13när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, 14akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, 15som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan 16och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. 17Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom, 18utan tänk på att det är Herren, din Gud, som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han då liksom i dag kommer att upprätthålla det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
19Men om du glömmer Herren, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, då försäkrar jag er i dag att ni skall förintas. 20Liksom de folk Herren förintar åt er skall även ni förintas, därför att ni inte lyssnar till Herren, er Gud.
Lita inte på din rättfärdighet
9 1Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar 2och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: "Vem kan hålla stånd mot anakiterna?" 3Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.
4När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig. 5Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 6Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.
Guldkalven och Moses bön för folket
7Glöm aldrig, minns hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede! Ända från den dag du drog ut ur Egypten tills ni kom hit har ni varit trotsiga mot Herren. 8Vid Horeb väckte ni Herrens vrede. Han blev så förbittrad på er att han var beredd att utplåna er. 9När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna som bekräftade förbundet Herren slöt med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. 10Herren gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord han uttalade när ni var församlade vid berget och Herren talade till er ur elden. 11Efter fyrtio dagar och fyrtio nätter gav Herren mig de två stentavlorna, förbundstavlorna.
12Och Herren sade till mig: "Skynda dig ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig ett gjutet beläte." 13Herren fortsatte: "Jag ser att detta är ett styvnackat folk. 14Lämna mig nu, så skall jag förgöra dem och utplåna deras namn från jorden. Men av dig skall jag göra ett mäktigare och större folk än detta."
15Jag gick ner från det brinnande berget med de två förbundstavlorna i händerna. 16Jag fick se att ni hade syndat mot Herren, er Gud, att ni hade gjort er en gjuten tjurkalv och redan lämnat den väg som Herren befallt er att gå. 17Med båda händerna tog jag de två tavlorna, kastade dem ifrån mig och slog dem i stycken i er åsyn. 18Sedan föll jag ner inför Herren och låg liksom förut så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka, på grund av den stora synd ni begick när ni gjorde det som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 19Ty jag darrade inför Herrens glödande vrede, som rasade mot er och hotade att utplåna er. Men Herren lyssnade till mig också denna gång. 20Också på Aron var Herren så förbittrad att han ville förgöra honom. Därför bad jag samtidigt även för Aron. 21Synden ni hade gjort, tjurkalven, tog jag och brände, jag slog den i stycken och malde den grundligt till fint stoft. Stoftet strödde jag i bäcken som rann ner från berget.
22Även vid Tavera, vid Massa och vid Kivrot Hattaava väckte ni Herrens vrede. 23Likadant var det när Herren ville sända ut er från Kadesh Barnea och sade: "Tåga upp till det land jag har gett er och ta det i besittning!" Då trotsade ni Herrens, er Guds, befallning; ni litade inte på honom och lydde honom inte. 24Så länge jag har känt er har ni varit trotsiga mot Herren.
25Jag föll alltså ner inför Herren och låg så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ty Herren hade hotat att utplåna er. 26Jag bad till Herren: "Herre, min Gud, förgör inte ditt folk, din egendom, som du i din storhet har befriat och fört ut ur Egypten med stark hand. 27Tänk på dina tjänare, på Abraham, Isak och Jakob, och bry dig inte om detta folks halsstarrighet, ondska och synd. 28Annars säger man i landet du förde ut oss från: ’Herren förmådde inte föra dem in i det land han hade lovat dem, han hatade dem och drev dem därför ut att dö i öknen.’ 29Men de är ditt folk och din egendom, dessa som du förde ut med din stora kraft och lyftade arm."
10 1Då sade Herren till mig: "Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra, och gå upp till mig på berget. Du skall också göra en ark av trä. 2På tavlorna skall jag skriva samma ord som på de tavlor du förut slog sönder, och sedan skall du lägga dem i arken." 3Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och jag tog med mig de båda tavlorna upp på berget. 4På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig, 5och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar.
6Israeliterna bröt upp från Beerot Bene-Jaakan och gick till Mosera. Där dog Aron, och där blev han begravd. Hans son Elasar blev präst efter honom. 7De bröt upp därifrån och gick till Gudgoda och från Gudgoda vidare till Jotvata, en trakt med många bäckar.
8Vid samma tid avdelade Herren Levis stam att bära Herrens förbundsark, att stå inför Herren som hans tjänare och att välsigna i hans namn, så som ännu sker. 9Till skillnad från sina bröder har de därför inte fått någon andel eller egendom. Herren är deras egendom, så som Herren, din Gud, har lovat dem.
10Jag stannade kvar på berget lika länge som förut, i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Herren lyssnade till mig även denna gång, ty han ville inte låta dig gå under. 11Herren sade till mig: "Ställ dig i spetsen för folket och låt dem bryta upp för att ta i besittning det land jag med ed har lovat deras fäder att ge dem."
Älska Herren och håll hans bud
12Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ 13och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv. 14Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer. 15Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag. 16Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade. 17Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, 18som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. 19Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. 20Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. 21Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig. 22Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 1Därför skall du älska Herren, din Gud, och alltid rätta dig efter vad han befallt, hans stadgar, lagar och bud.
2Nu skall ni veta att jag inte talar till era barn, ty de känner inte till och har inte erfarit Herrens, er Guds, fostran och hans storhet, hans starka hand och lyftade arm. 3De har inte sett de tecken och storverk som han gjorde bland egypterna, mot farao, den egyptiske kungen, och hela hans land, 4inte heller vad han gjorde med den egyptiska hären, dess hästar och stridsvagnar, hur han lät Sävhavets vatten välla in över dem när de förföljde er - Herren gjorde slut på dem för alltid. 5De har inte sett vad han gjorde med er i öknen, innan ni kom hit, 6eller vad han gjorde med Datan och Aviram, sönerna till Rubens son Eliav, hur jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer och tält och varje levande varelse i deras följe - och detta skedde mitt bland alla israeliterna. 7Det är ni som med egna ögon har sett den väldiga gärning som Herren har utfört. 8Följ därför hela den lag som jag i dag ger er. Då får ni styrka att inta det land som ni går över till och skall ta i besittning, 9och då får ni leva länge på den mark som Herren med ed har lovat att ge era fäder och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.
10Landet som ni skall komma till och ta i besittning liknar inte Egypten, det land som ni drog ut ur, där du måste gå och vattna den säd du sått, liksom i en köksträdgård. 11Nej, det land som ni går över till och skall ta i besittning är ett land där berg och dalar vattnas av himlens regn. 12Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om; Herrens, din Guds, ögon vakar ständigt över det, från årets början till årets slut.
13Om ni lyder mina bud, som jag i dag ger er, så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och med hela er själ, 14då skall jag ge ert land regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och du skall få skörda din säd, ditt vin och din olja. 15Jag skall låta din boskap ha gräs att beta, och du skall få äta dig mätt. 16Men akta er så att ni inte låter er dåras och avfaller, tjänar andra gudar och tillber dem. 17Då vredgas Herren på er och stänger till himlen, så att inget regn faller och marken inte ger någon gröda, och då utplånas ni snart från det rika land som Herren vill ge er.
18Dessa mina ord skall ni ta till er och lägga på hjärtat. Ni skall binda dem som ett tecken kring er arm, och de skall vara ett kännemärke på er panna. 19Lär ut dem till era barn genom att tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 20Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. 21Då kommer ni och era ättlingar att få leva länge i det land som Herren med ed lovade att ge era fäder, lika länge som himlen välver sig över jorden.
22Om ni troget följer hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, alltid vandrar hans vägar och håller er till honom, 23skall Herren driva undan alla dessa folk för er; ni kommer att fördriva folk som är större och mäktigare än ni själva. 24Varje fotsbredd mark ni trampar skall bli er. Från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat, ända till havet i väster skall ert område sträcka sig. 25Ingen kommer att kunna hålla stånd mot er. Herren, er Gud, skall sprida skräck och fruktan för er över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.
Välsignelse och förbannelse
26Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse: 27välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, 28förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner.
29När Herren, din Gud, för dig in i det land som du skall ta i besittning skall du uttala välsignelsen på Gerisimberget och förbannelsen på Evalberget. 30Dessa berg ligger på andra sidan Jordan bortom Västvägen i det land som tillhör kanaaneerna, de som bor i Jordandalen, nära Gilgal, invid Orakellunden.
31Ni skall nu gå över Jordan för att komma till det land som Herren, er Gud, vill ge er, och ta det i besittning. När ni intar det och bosätter er där 32skall ni troget följa alla de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger er.
En enda plats för gudstjänsten
12 1Detta är de stadgar och föreskrifter som ni troget skall följa i det land som Herren, dina fäders Gud, har gett dig att ta i besittning. Följ dem så länge ni lever på jorden.
2Förstör alla de platser där folken ni fördriver har dyrkat sina gudar, på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. 3Bryt ner deras altaren, krossa deras stenstoder, bränn deras asherapålar och hugg sönder deras gudabilder - utplåna deras namn från dessa platser.
4När ni dyrkar Herren, er Gud, skall ni inte göra som de 5utan uppsöka den plats som Herren, er Gud, väljer ut hos någon av era stammar och gör till hemvist för sitt namn, där det skall bo. Dit skall du gå, 6och dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, era tionden och offergärder, era löftesoffer och frivilliga offer liksom kornas och fårens förstfödda. 7Håll måltid där inför Herren, er Gud, och gläd er tillsammans med era familjer över allt vad era mödor gett, över Herrens, din Guds, välsignelse.
8Ni skall inte göra som vi gör här i dag, när var och en gör som han vill. 9Ni har ju ännu inte nått fram och kommit till ro i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 10När ni har gått över Jordan och slagit er ner i det land som Herren, er Gud, vill göra till ert, och när ni har fått ro för alla fiender runt omkring och lever tryggt, 11skall Herren, er Gud, välja ut en plats där han vill låta sitt namn bo. Dit skall ni föra allt jag ålägger er: era brännoffer och slaktoffer, era tionden och offergärder, liksom alla de utvalda löftesoffer ni vill ge åt Herren. 12Där skall ni glädja er inför Herren, er Gud, tillsammans med era söner och döttrar, slavar och slavinnor, liksom med leviterna i era städer, som till skillnad från er inte har fått någon andel eller egendom.
13Akta dig för att offra dina brännoffer på vilken plats som helst. 14Bara på den plats som Herren, din Gud, väljer ut hos en av dina stammar får du offra dina brännoffer, och där skall du utföra allt vad jag ålägger dig.
15Däremot får du i alla dina städer slakta och äta kött, så mycket du vill, allt efter vad Herren, din Gud, välsignar dig med. Då får både orena och rena äta, liksom när man äter gasell eller hjort. 16Men blodet får du inte förtära. Du skall hälla ut det på marken som vatten.
17I städerna ute i landet är det inte tillåtet för dig att äta det tionde du tar från din säd, ditt vin och din olja eller kornas och fårens förstfödda, inte heller något av de löftesoffer du har lovat att ge eller dina frivilliga offer och dina offergärder. 18Det är inför Herren, din Gud, på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, som du skall äta detta tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna i dina städer, och du skall glädja dig inför Herren, din Gud, över allt vad dina mödor gett. 19Så länge du lever i ditt land skall du akta dig för att försumma leviterna.
20När Herren, din Gud, utvidgar ditt område, så som han har lovat dig, och du får lust att äta kött och säger: "Jag vill ha kött", då får du äta så mycket du vill. 21Om du har långt till den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, kan du i enlighet med mina befallningar slakta kor och får som Herren har gett dig och äta så mycket du vill av köttet i dina städer. 22Du får äta det så som man äter gasell eller hjort; både orena och rena får äta det. 23Men håll orubbligt fast vid att inte förtära blodet. Blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 24Ät det inte, häll ut det på marken som vatten. 25Ät det inte, så går det väl för dig och dina efterkommande, därför att du gör det som är rätt i Herrens ögon.
26Men de heliga gåvor som du skall ge och dina löftesoffer skall du ta med dig till den plats som Herren väljer ut. 27Dina brännoffer, köttet såväl som blodet, skall du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från dina slaktoffer skall hällas ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du själv äta.
28Lyd noga alla dessa föreskrifter som jag ger dig, så går det alltid väl för dig och dina efterkommande, därför att du gör det som är rätt och riktigt i Herrens, din Guds, ögon.
Varning för avgudadyrkan
29När Herren, din Gud, krossar de folk du kommer till och driver undan dem för dig, och när du fördriver dem och slår dig ner i deras land, 30skall du akta dig för att gå efter dem i fällan sedan de själva har gått under och för att söka dig till deras gudar och säga: "Hur gjorde dessa folk när de dyrkade sina gudar? Så vill jag också göra." 31Du skall inte göra som de när du dyrkar Herren, din Gud, ty allt som Herren avskyr och hatar gjorde de till sina gudars ära. De offrade till och med sina söner och döttrar i eld åt sina gudar.
32Alla de föreskrifter som jag ger er skall ni troget följa. Lägg inte till något och dra inte ifrån något.
13 1Om en profet eller drömskådare träder fram hos dig, utlovar ett tecken eller under 2och vill övertala dig att tjäna andra gudar, som du inte känner, och om detta tecken eller under inträffar, 3skall du inte lyssna till vad en sådan profet eller drömskådare säger, ty Herren, er Gud, vill sätta er på prov för att se om ni verkligen älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. 4Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, honom skall ni lyda, honom skall ni tjäna och hålla er till. 5Men profeten eller drömskådaren skall dödas, eftersom han manade till trolöshet mot Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten och befriat er ur slavlägret. Han ville locka dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall utrota det onda ur folket.
6Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, 7sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, 8då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte 9utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt. 10Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 11Hela Israels folk skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen göra något så ont hos dig.
12Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra 13att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, 14skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk 15skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. 16Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. 17Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, 18därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Förbjudna sorgeriter
14 1Ni är barn till Herren, er Gud. Ni skall inte sörja de döda genom att rista er blodiga eller raka er på huvudet. 2Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
Rena och orena djur
3Du skall inte äta något avskyvärt. 4Detta är de fyrfotadjur ni får äta: oxe, får och get, 5dovhjort, gasell och rådjur, stenget, vildoxe, antilop, vildfår 6och alla andra djur som har helt tvekluvna klövar och som idisslar - de djuren får ni äta. 7Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er, 8samt svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra.
9Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll får ni äta. 10Men ni får inte äta något som saknar fenor eller fjäll, det skall vara orent för er.
11Ni får äta alla rena fåglar, 12men dessa får ni inte äta: örnen, lammgamen, grågamen, 13gladan, falkar av alla arter, 14korpar av alla arter, 15berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 16kattugglan, tornugglan, minervaugglan, 17pelikanen, smutsgamen, fiskuven, 18hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.
19Alla bevingade smådjur skall vara orena för er, de får inte ätas. 20Men alla rena djur med vingar får ni äta.
21Ni skall inte äta ett självdött djur. Ge det att äta till invandraren i dina städer eller sälj det till en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.
Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.Regler för tiondet
22Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. 23Detta skall du äta inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut och där han vill låta sitt namn bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså kornas och fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24Men om vägen är för lång, så att du inte orkar bära med dig det som Herren, din Gud, har välsignat dig med, därför att du bor för långt från den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, 25skall du sälja allt och bära pengarna i en pung till den plats som Herren, din Gud, väljer ut. 26Där kan du köpa vad du önskar - kor och får, vin och öl, allt du vill ha. Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och gläd dig tillsammans med din familj. 27Och leviterna i dina städer får du inte försumma, eftersom de till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom.
28Vart tredje år skall du ta allt tionde av årets skörd till städerna och lägga upp det där. 29Leviterna, som till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom, liksom invandrarna, de faderlösa och änkorna som bor i dina städer, skall då få komma och äta sig mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du företar dig.
Det sjunde året: befrielse för skuldsatta och slavar
15 1Vart sjunde år skall du avskriva skulder. 2Så skall avskrivningen gå till: Var och en som har en fordran skall efterskänka vad han har att fordra, det som han har lånat en annan. Han får inte kräva sin broder och landsman när skuldavskrivning har kungjorts till Herrens ära. 3En utlänning får du kräva, men det som din broder är skyldig måste du efterskänka. 4Dock kommer det inte att finnas någon fattig hos dig då Herren välsignar dig i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, 5om du bara lyssnar till Herren, din Gud, så att du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig. 6När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har lovat dig, skall du låna ut till många folk men aldrig själv behöva låna, och du skall härska över många folk, men de skall aldrig härska över dig.
7Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. 8Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han behöver. 9Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en synd att svara för. 10Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. 11Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.
12Om en landsman, en hebreisk man eller kvinna, måste sälja sig till dig, skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du frige honom. 13När han friges och lämnar dig skall du inte låta honom gå tomhänt, 14utan du skall förse honom med rundliga gåvor från din fårfålla, din tröskplats och din vinpress. Vad Herren, din Gud, har välsignat dig med skall du också ge åt honom. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i dag denna befallning.
16Men om slaven säger att han inte vill lämna ditt hus, därför att han håller av dig och din familj och har det bra hos dig, 17skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Sedan skall han vara din slav för alltid. På samma sätt skall du göra om det gäller en slavinna.
18Du skall inte gräma dig över att du måste låta slaven lämna dig, ty du har under sex år tjänat in en dubbel dagsverkarlön på det arbete han har gjort åt dig. Och Herren, din Gud, kommer att välsigna dig i allt du gör.
Lag om förstfödda djur
19Allt förstfött av hankön som föds bland dina nötkreatur och din småboskap skall du helga åt Herren, din Gud. Du får inte ta en förstfödd tjurkalv till arbete, och du får inte klippa en förstfödd bagge. 20Varje år skall du och din familj äta sådana djur inför Herren, din Gud, på den plats som Herren väljer ut. 21Men ett djur som har något fel, hälta, blindhet eller något annat allvarligt fel, får du inte offra åt Herren, din Gud. 22Hemma i dina städer skall du äta det, och då får både orena och rena vara med, liksom när man äter gasell eller hjort. 23Men djurets blod får du inte förtära. Du skall hälla ut det på marken som vatten.
De tre stora högtiderna
16 1Ge akt på månaden aviv och fira påsk till Herrens, din Guds, ära, ty en natt i månaden aviv förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten. 2Du skall offra ett påskoffer från fåren eller korna åt Herren, din Gud, på den plats som Herren väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 3Till det får du inte äta någonting syrat; i sju dagar skall du äta osyrat bröd, utsatthetens bröd - ty du drog ut ur Egypten i hast. Så skall du i hela ditt liv minnas den dag då du drog ut ur Egypten. 4Under sju dagar får ingen surdeg finnas någonstans i ditt land, och inget av det kött som du offrar den första dagens kväll får finnas kvar på morgonen. 5Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, 6utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7Du skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du vända hem. 8I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och den sjunde är det en högtidssamling till Herrens, din Guds, ära. Då skall du inte utföra något arbete.
9Därefter skall du låta det gå sju veckor. Från det att säden börjar skäras skall du låta det gå sju veckor, 10och sedan skall du fira veckohögtiden till Herrens, din Guds, ära med frivilliga offergåvor, så stora som du frivilligt kan ge, allt efter vad Herren, din Gud, välsignar dig med. 11På den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo skall du glädja dig inför Herren, din Gud, tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna i dina städer samt invandrarna, de faderlösa och änkorna som du har hos dig. 12Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten, och följ troget dessa stadgar.
13Lövhyddefesten skall du fira i sju dagar, när du har samlat in vad du fått från din tröskplats och din vinpress. 14Gläd dig under din fest tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna i dina städer. 15I sju dagar skall du hålla fest till Herrens, din Guds, ära på den plats som Herren väljer ut. Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig och hela din skörd och allt ditt arbete, och du skall bara glädja dig.
16Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddefesten. Ingen skall träda fram inför Herren med tomma händer, 17utan var och en skall ge vad han kan, allt efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.
Regler för domare
18Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. 19Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. 20Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan. Då får du leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, vill ge dig.
Regler för gudstjänstens renhet
21Du skall inte resa någon asherapåle eller något annat föremål av trä invid Herrens, din Guds, altare, som du skall bygga, 22och du skall inte ställa upp någon stenstod. Sådant hatar Herren, din Gud.
17 1Åt Herren, din Gud, skall du inte offra en tjur eller ett får som har något fel eller lyte, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky.
2Om det hos dig, i någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig, finns en man eller kvinna som gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och bryter förbundet med honom, 3någon som mot min befallning tjänar andra gudar och tillber dem eller solen, månen och himlens hela härskara, 4och om detta kommer till dina öron, då skall du noga undersöka saken. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i Israel, 5skall mannen eller kvinnan som har begått denna ogärning föras ut till stadsporten och stenas till döds. 6För att någon skall straffas med döden måste två eller tre personer vittna; ingen får dödas på ett enda vittnesmål. 7Vittnena skall vara de första som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra efter dem. Du skall utrota det onda ur folket.
Den högsta domstolen
8Om det blir för svårt för dig att döma i dråpmål, egendomsmål eller misshandelsmål, vid rättsfall i dina städer, skall du bege dig upp till den plats som Herren, din Gud, skall välja ut 9och vända dig till de levitiska prästerna och till den domare som då kommer att finnas där. Du skall fråga dem, och de skall meddela dig domslutet. 10Sedan skall du handla enligt det besked som de har gett dig på den platsen, den som Herren skall välja ut. Du skall troget följa alla deras anvisningar. 11Anvisningarna de ger och domen de avkunnar skall du följa. Från det besked som de har gett dig får du inte vika av åt vare sig höger eller vänster.
12Men om någon är så förmäten att han handlar utan att lyssna till prästen som står i tjänst hos Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur Israel. 13Hela folket skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen vara så förmäten.
Kungalagen
14När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, tar det i besittning och bosätter dig där och sedan säger att du vill ha en kung över dig liksom alla folk omkring dig, 15då skall du göra till kung över dig den man som Herren, din Gud, väljer ut. En av dina landsmän skall du göra till kung över dig; du får inte ha en utlänning över dig, en som inte är din broder. 16Men han skall inte skaffa sig en mängd hästar; han får inte skicka sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa mängder av hästar. Herren har ju sagt till er: "Ni skall aldrig ta den vägen tillbaka igen." 17Han skall inte skaffa sig en mängd hustrur och förledas till avfall av dem. Inte heller skall han skaffa sig en stor mängd silver och guld.
18När kungen har bestigit tronen skall han låta göra en avskrift av denna lag, den lag som de levitiska prästerna har hand om. 19Han skall ha den hos sig och läsa i den så länge han lever, så att han lär sig att frukta Herren, sin Gud, och troget följer allt som står i denna lag, alla dessa stadgar. 20Då förhäver han sig inte över sina bröder och viker inte av från lagen åt vare sig höger eller vänster, och då skall han och hans ättlingar regera länge i Israel.
Prästernas rättigheter
18 1De levitiska prästerna, hela Levis stam, skall till skillnad från de andra israeliterna inte få någon andel eller egendom. De skall leva av Herrens eldoffer och hans egendom. 2Någon egendom bland sina bröder skall de inte ha. Herren är deras egendom, så som han har lovat dem.
3Detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av den som offrar ett slaktoffer, vare sig det är en tjur eller ett får: prästen skall ha bogen, käkarna och löpmagen. 4Det första av din säd, ditt vin och din olja liksom den första ullen från dina får skall du också ge åt honom. 5Ty honom har Herren, din Gud, valt ut bland alla dina stammar, för att han och hans efterkommande genom alla tider skall göra tjänst i Herrens namn.
6En levit som har vistats i en av dina städer någonstans i Israel skall närhelst han vill få komma till den plats som Herren väljer ut 7och göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn liksom alla sina levitiska bröder som tjänar Herren. 8De skall alla ha samma andel att leva av [---].
Falska och sanna profeter
9När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. 10Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, 11ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. 12Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. 13Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.
14Dessa folk som du skall driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän, men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit att göra så. 15Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. 16Det var om detta du bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid Horeb. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö." 17Då sade Herren till mig: "Vad de säger är riktigt. 18Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom. 19Men om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag utkräva vedergällning av den mannen. 20Och den profet som är så förmäten att han i mitt namn förkunnar något som jag inte har befallt honom att säga, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö."
21Kanske tänker du: "Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?" 22När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom.
Asylstäderna
19 1När Herren, din Gud, krossar folken i det land han vill ge dig och du fördriver dem och slår dig ner i deras städer och hus, 2skall du avskilja tre städer i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning. 3När du tagit reda på hur vägarna går skall du indela det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom i tre områden, så att varje dråpare har en stad att fly till.
4Detta är villkoret för att en dråpare skall få leva när han har flytt dit: har han dödat en annan oavsiktligt utan att förut ha hyst agg mot honom - 5som när någon går ut i skogen med en kamrat och fäller träd, och järnet lossnar från skaftet när han svingar yxan för att hugga och det träffar den andre och dödar honom - då skall han få leva om han flyr till en av dessa städer. 6Vägen dit får inte vara så lång att blodshämnaren, när han i vredesmod förföljer dråparen, kan hinna upp honom och slå ihjäl honom, trots att han inte förtjänar döden, eftersom han förut inte hade hyst agg mot den andre. 7Därför befaller jag dig att avskilja tre städer.
8Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder och ger dig hela det land som han lovade dem, 9eftersom du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig och älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar hans vägar, då skall du utöver dessa tre städer avskilja ytterligare tre, 10så att inte oskyldigt blod flyter i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du drar blodskuld över dig.
11Men om någon hyser agg mot en annan och lägger sig i bakhåll för honom och överfaller och slår ihjäl honom och sedan flyr till en av dessa städer, 12skall de äldste i hans hemstad låta hämta honom och utlämna honom till blodshämnaren. Han skall dö. 13Visa honom ingen förskoning, utan utplåna skulden för oskyldigt blod i Israel, så går det dig väl.
Lagar om gränsstenar och vittnesmål
14Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.
15Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna.
16Om ett illvilligt vittne kommer med falska anklagelser mot någon, 17skall de båda parterna i tvisten träda fram inför Herren, inför de präster och domare som då kommer att finnas. 18Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, 19skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket. 20Alla andra skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen mer göra något så ont hos dig. 21Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.
Krigslagar
20 1När du drar ut till strid mot dina fiender och möter hästar och vagnar, en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd, ty Herren, din Gud, är med dig, han som förde dig ut ur Egypten. 2Innan striden börjar skall prästen stiga fram och tala till hären. 3Han skall säga: "Hör, Israel! Nu börjar striden mot fienderna. Tappa inte modet och var inte rädda, ta inte till flykten och låt er inte skrämmas av dem. 4Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er mot era fiender, han skall ge er seger."
5Även manskapets förmän skall tala till hären. De skall säga: "Om någon har byggt ett nytt hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan bosätter sig i hans hus. 6Om någon har planterat en vingård men ännu inte börjat skörda, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan skördar frukten. 7Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte äktat henne, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan man äktar henne." 8Förmännen skall vidare säga till hären: "Om någon är rädd och saknar mod, skall han vända hem igen, så att inte hans bröder blir lika modlösa som han." 9När förmännen har talat till hären skall officerarna ta befälet.
10När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. 11Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. 12Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, 13och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 14Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.
15Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. 16Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. 17I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, 18så att ni inte tar efter alla skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud.
19När du är i krig med en stad och måste belägra den länge innan du kan inta den, får du inte sätta yxan i träden där och fälla dem. Deras frukt skall du själv äta, du får inte hugga ner dem. Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra. 20Bara om du är säker på att träden inte ger ätlig frukt får du fälla dem och hugga ner dem. Av sådana träd kan du bygga belägringsverk mot den stad som är i krig med dig, ända tills den faller.
Mord med okänd gärningsman
21 1Om man ser en människa ligga ihjälslagen på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning och man inte vet vem gärningsmannen är, 2skall dina äldste och dina domare gå ut och fastställa avståndet från den döde till städerna i närheten. 3De äldste i den stad som ligger närmast skall ta en kviga som inte har nyttjats till arbete, en som inte har gått under ok, 4och de äldste i staden skall föra kvigan ner i en ravin där bäcken aldrig torkar ut och ingen plöjer eller sår, och nere i ravinen skall de bryta nacken av kvigan. 5Sedan skall prästerna träda fram, Levis söner, ty Herren, din Gud, har utvalt dem att tjäna honom och välsigna i Herrens namn, och de har att fälla utslaget i alla tvistemål och brottmål. 6Alla de äldste i den närmaste staden skall tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i ravinen, 7och de skall försäkra: "Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har ingenting sett. 8Herre, ge försoning åt ditt folk Israel, som du har befriat. Låt ingen skuld för oskyldigt blod belasta ditt folk Israel." Så får de försoning för blodskulden. 9Du skall utplåna skulden för oskyldigt blod, du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.
Familje- och straffrätt
10När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar, 11får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med. 12Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar 13och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru. 14Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.
15Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och båda föder honom söner, både den han älskar och den han inte älskar, och hans förstfödde är son till den han inte älskar, 16får han inte vid fördelningen av arvet låta sonen till den han älskar få förstfödslorätten på bekostnad av sonen till den han inte älskar, den förstfödde. 17Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom tillkommer förstfödslorätten.
18Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, 19skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. 20De skall säga till stadens äldste: "Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super." 21Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta.
22Om någon döms till döden för ett brott och avrättas och du hänger upp honom på en påle, 23får hans lik inte hänga kvar på pålen över natten. Du måste begrava honom samma dag, ty den som hängs upp är förbannad av Gud, och du får inte besudla det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom.
Olika påbud
22 1Om du ser din broders oxe eller får som har sprungit bort, skall du inte vända ryggen till utan föra djuret tillbaka till din broder. 2Om han inte bor i närheten, eller om du inte vet vem ägaren är, skall du ta hem djuret och ha det hos dig tills din broder kommer och frågar efter det, och då skall du lämna tillbaka det till honom. 3Likadant skall du göra med hans åsna, med hans kläder och med allt annat som din broder har förlorat och som du finner. Du får inte vända ryggen till. 4Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända ryggen till utan hjälpa honom att få upp djuret igen.
5En kvinna får inte bära mansdräkt, och en man får inte ta på sig kvinnokläder, ty Herren, din Gud, avskyr alla som gör sådant.
6Om du får syn på ett fågelbo där du går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna. 7Ta ungarna, men låt modern flyga. Då går det dig väl, och du får leva länge.
8När du bygger ett nytt hus, skall du sätta ett räcke kring taket, så att du inte drar blodskuld över huset om någon faller ner.
9Du får inte odla något annat än vin i din vingård, ty då tillfaller alltsammans helgedomen, både grödan och vinskörden. 10Du skall inte spänna oxe och åsna för samma plog. 11Du skall inte klä dig i tyg av blandat garn, ull och lin tillsammans.
12Du skall sätta tofsar i alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.
Lagar om sexuella förhållanden
13Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre 14utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte: "Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld", 15då skall flickans far och mor gå till stadens äldste i stadsporten med beviset på att flickan var oskuld. 16Flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han vill inte ha henne längre, 17och nu kommer han med beskyllningar och påstår sig ha upptäckt att min dotter inte var oskuld. Men här är beviset på att hon var oskuld." De skall breda ut tyget inför stadens äldste, 18och de äldste skall gripa mannen och straffa honom 19och ålägga honom att betala hundra siklar silver som tillfaller flickans far, eftersom mannen har förtalat en israelitisk jungfru. Hon skall förbli hans hustru, och han får inte skilja sig från henne så länge han lever. 20Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, 21skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket.
22Om en man ertappas då han ligger med en annan mans hustru, skall båda dö, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv. Du skall utrota det onda ur Israel.
23Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, 24skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. 25Men om det var utanför staden som mannen träffade den trolovade flickan och övermannade henne och låg med henne, så är det bara han som skall dö. 26Flickan skall du låta vara. Flickan har inte gjort något som förtjänar döden, ty detta brott motsvarar ett överfall då en man dräper en annan man. 27Det var ju utanför staden han träffade den trolovade flickan, och hon kan ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.
28Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, 29skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever.
30En man får inte ta sin fars hustru, då skändar han sin fars bädd.
Det heliga folkets renhet
23 1Ingen som har fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling. 2Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där. 3Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens församling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upptas där. 4Ty när ni drog ut ur Egypten kom de er inte till mötes med bröd och vatten på vägen, och de lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram Naharajim, till att förbanna dig. 5Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. 6Så länge du lever skall du aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd.
7Du skall inte visa avsky för edomeerna, ty de är dina bröder. Du skall inte visa avsky för egypterna, ty du var en gång invandrare i deras land. 8Deras ättlingar i tredje led får upptas i Herrens församling.
9När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt. 10Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka 11förrän i kvällningen, när han har badat. Då får han komma in i lägret, när solen går ner.
12Du skall ha ett visst ställe att gå till utanför lägret. 13Du skall ha en grävpinne i bältet, och när du behöver sätta dig där ute skall du gräva en grop med den och efteråt täcka över din träck.
14Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret; han vill rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför skall ditt läger vara heligt. Låt honom inte få se något motbjudande, så att han drar sig undan från dig.
15En slav som har rymt från sin herre och tagit sin tillflykt till dig skall du inte utlämna åt hans herre. 16Låt honom stanna hos dig och bo i vilken han vill av dina städer, efter eget tycke. Du får inte behandla honom illa.
17Ingen israelitisk kvinna får vara kulttjänare, inte heller någon israelitisk man. 18Med horpengar eller hundlön får du inte komma till Herrens, din Guds, hus när du skall infria ett löfte, ty Herren, din Gud, avskyr bådadera.
Regler om räntor och löften
19Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat som kan lånas ut mot ränta. 20Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du kommer till och tar i besittning.
21Om du ger ett löfte till Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 22Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd. 23Men vad du en gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
24När du kommer in i någon annans vingård får du äta så mycket druvor du orkar, men du får inte ta med dig i korg. 25När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen, men du får inte gå med skära på hans fält.
Lagar om äktenskap och skilsmässa
24 1Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, 2och om hon efter att ha lämnat hans hus gifter sig med en annan man 3och även den andre mannen slutar älska henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, 4då får hennes förste man, han som har låtit henne gå, inte åter ta henne till hustru efter det att hon har blivit oren för honom, ty sådant avskyr Herren. Det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom skall du inte besmitta med synd.
5En nygift man behöver inte gå ut i krig och får inte heller åläggas andra plikter. Ett år är han fri att vara hemma och glädja sin hustru.
Rättvisa och barmhärtighet
6Ingen får ta en handkvarn eller en kvarnsten som pant, ty då tar han livet i pant.
7Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina bröder, en israelit, och sålt honom som en handelsvara, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur folket.
8Vid fall av spetälska måste du vara mycket noga med att följa alla anvisningar som de levitiska prästerna ger. Vad jag har befallt dem skall ni troget följa. 9Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på er väg, när ni drog ut ur Egypten.
10När du ger ett lån till någon får du inte gå in i hans hus för att ta en pant av honom. 11Stanna kvar utanför och låt mannen du ger lånet komma ut till dig med sin pant. 12Om det är en fattig man, får du inte ha hans pant som täcke när du sover. 13Ge honom panten tillbaka vid solnedgången, så att han själv får sova i sin mantel. Då välsignar han dig, och du blir rättfärdig inför Herren, din Gud.
14Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. 15Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.
16Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.
17Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. 18Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
19Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. 20När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 21När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 22Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
25 1Om två män råkar i tvist och vänder sig till domstol, skall de som dömer fria den oskyldige och fälla den skyldige. 2Om den skyldige döms till spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och själv övervaka att han får så många slag som hans brott förtjänar. 3Fyrtio slag kan han få, inte fler. Man skall inte ge honom fler slag; din broder får inte vanäras genom att straffas hårdare.
4Du skall inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.
Svågerplikt
5Om två bröder bor tillsammans och den ene dör utan att lämna någon son efter sig, skall änkan inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne. 6Den förste son hon föder skall räknas som den döde broderns, så att hans namn inte utplånas i Israel. 7Men om svågern inte är villig att gifta sig med sin svägerska, skall hon uppsöka de äldste i stadsporten och säga: "Min svåger vägrar att se till att hans brors namn bevaras i Israel. Han vill inte göra sin svågerplikt mot mig." 8Då skall de äldste i staden kalla till sig mannen och tala med honom. Om han framhärdar och säger att han inte är villig att gifta sig med henne, 9skall svägerskan i de äldstes åsyn gå fram till honom, dra av honom skon, spotta honom i ansiktet och utropa: "Så gör man med den som inte vill föra sin brors släkt vidare." 10Och i Israel skall sedan hans egen släkt få heta "Barfot".
Rättvisa och vedergällning
11Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar till för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, 12skall du utan förskoning hugga av hennes hand.
13Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre. 14Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre. 15Rätta och riktiga vikter skall du ha, liksom rätta och riktiga mått. Då får du leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 16Herren, din Gud, avskyr var och en som gör orätt i sådana ting.
17Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. 18När de mötte dig på din väg och du var trött och utmattad, högg de ner alla dina eftersläntrare utan att frukta Gud. 19När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av amalekiterna från jorden. Glöm aldrig detta!
Gudstjänstordning vid första skörden
26 1När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du tar det i besittning och bosätter dig där, 2skall du ta en del av det första du skördar av markens gröda i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, lägga det i en korg och bege dig till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 3Du skall gå till den präst som då kommer att finnas där och säga till honom: "I dag bekräftar jag för Herren, din Gud, att jag har kommit till det land som Herren med ed lovade våra fäder att ge oss." 4Prästen skall ta emot din korg och ställa den framför Herrens, din Guds, altare.
5Inför Herren, din Gud, skall du sedan säga: "Min fader var en nödställd aramé, som flyttade ner till Egypten med en liten skara människor. Där bodde de och blev ett stort, starkt och talrikt folk. 6Men egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och tvingade oss till tungt arbete. 7Då åkallade vi Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde våra rop och såg hur vi förtrycktes, plågades och led. 8Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt, med tecken och under. 9Han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10Och nu kommer jag med det första av skörden från den mark som du, Herre, har gett mig."
Du skall ställa korgen inför Herren, din Gud, och du skall falla ner inför honom. 11Och över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och din familj skall du sedan glädja dig tillsammans med de leviter och invandrare som du har hos dig.
Bön när fattigtiondet har lämnats
12När du det tredje året, året för tiondet, har samlat ihop allt tionde av din skörd och gett det till leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna, så att de har kunnat äta sig mätta i dina städer, 13skall du säga inför Herren, din Gud: "Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. 14Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har befallt mig. 15Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flödar av mjölk och honung."
Förbundet mellan Herren och Israel
16I dag befaller dig Herren, din Gud, att lyda dessa stadgar och föreskrifter. Av hela ditt hjärta och med hela din själ skall du troget följa dem. 17Du har i dag försäkrat att Herren skall vara din Gud och att du skall vandra hans vägar, följa hans stadgar, bud och föreskrifter och lyda honom. 18Herren har i dag försäkrat att du skall vara hans dyrbara egendom, så som han har lovat dig. Du skall hålla alla hans bud, 19och han skall upphöja dig över alla andra folk han har skapat, till pris, berömmelse och ära, och du skall vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, så som han har lovat.
Stenarna och altaret på Evalberget
27 1Mose och Israels äldste gav folket dessa anvisningar: Följ hela den lag som jag i dag ger er. 2Så snart ni gått över Jordan, till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du resa stora stenar och kalka dem vita. 3När du gått över skall du på dem skriva varje ord i denna lag. Då får du komma in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig.
4När ni gått över Jordan skall ni på Evalberget resa de stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall kalka dem vita. 5Där skall du också bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av sten som inte bearbetats med järn. 6Av ohuggen sten skall du bygga Herrens, din Guds, altare, och på det skall du frambära brännoffer till Herren, din Gud. 7Du skall också offra gemenskapsoffer och äta dem där, och du skall glädja dig inför Herren, din Gud. 8På stenarna skall du klart och tydligt skriva varje ord i denna lag.
9Mose och de levitiska prästerna talade till Israels folk: Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herrens, din Guds, eget folk. 10Så lyssna till Herren, din Gud, och lyd hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig.
11Samma dag gav Mose följande anvisningar till folket: 12När ni gått över Jordan skall dessa stammar ställa sig på Gerisimberget för att välsigna folket: Simon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 13Och dessa skall ställa sig på Evalberget för att förbanna: Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och Naftali.
Förbannelse över lagbrytare
14Leviterna skall med hög röst rikta följande ord till alla män i Israel:
15Förbannelse över den man som tillverkar vad Herren avskyr, en snidad eller gjuten gudabild, ett hantverksalster, som han i hemlighet ställer upp. - Hela folket skall instämma och svara: Amen.
16Förbannelse över den som visar förakt för sin far eller mor. - Hela folket skall svara: Amen.
17Förbannelse över den som flyttar sin grannes gränsstenar. - Hela folket skall svara: Amen.
18Förbannelse över den som leder en blind vilse. - Hela folket skall svara: Amen.
19Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. - Hela folket skall svara: Amen.
20Förbannelse över den som ligger med sin fars hustru, ty han skändar sin fars bädd. - Hela folket skall svara: Amen.
21Förbannelse över den som har samlag med djur. - Hela folket skall svara: Amen.
22Förbannelse över den som ligger med sin syster, en som har samma far eller mor som han. - Hela folket skall svara: Amen.
23Förbannelse över den som ligger med sin svärmor. - Hela folket skall svara: Amen.
24Förbannelse över den som dräper i lönndom. - Hela folket skall svara: Amen.
25Förbannelse över den som mot betalning dräper en oskyldig. - Hela folket skall svara: Amen.
26Förbannelse över den som inte håller sig till orden i denna lag och lyder dem. - Hela folket skall svara: Amen.
Välsignelser och förbannelser
28 1Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden. 2Alla dessa välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du lyder Herren, din Gud:
3Välsignelse över dig inne i staden och välsignelse ute på åkern.
4Välsignelse över de barn du får, den skörd du bärgar och de djur som föds, kornas kalvar och tackornas lamm.
5Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
6Välsignelse över dig när du kommer och välsignelse över dig när du går.
7När dina fiender angriper dig skall Herren låta dig besegra dem. Om de anfaller dig från ett håll, skall de fly för dig åt sju håll. 8Herren skall se till att du får välsignelse över dina lador och över allt ditt arbete, han skall välsigna dig i det land Herren, din Gud, vill ge dig. 9Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, så som han med ed har lovat dig, när du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar hans vägar. 10Alla jordens folk skall bli varse att Herrens namn har utropats över dig, och de skall frukta dig. 11Herren skall skänka dig allt gott i överflöd, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar i det land som Herren med ed lovade dina fäder att ge dig. 12Herren skall öppna sitt rika himmelska förråd för dig, så att ditt land får regn i rätt tid, och han skall välsigna dig i allt du gör, så att du kan låna ut till andra folk men aldrig själv behöver låna. 13Herren skall göra dig till huvud, inte svans. Du skall komma i överläge, inte underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och följer dem troget, 14utan att vika av åt vare sig höger eller vänster från något av de bud jag i dag ger dig, utan att följa och tjäna andra gudar.
15Men om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla dessa förbannelser nå dig och komma över dig:
16Förbannelse över dig inne i staden och förbannelse ute på åkern.
17Förbannelse över dina korgar och dina baktråg.
18Förbannelse över de barn du får och den skörd du bärgar, över kornas kalvar och tackornas lamm.
19Förbannelse över dig när du kommer och förbannelse över dig när du går.
20Herren skall sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt arbete du utför, tills du utplånas och möter en snar förintelse på grund av dina onda gärningar, för att du övergav mig. 21Herren skall låta pesten få dig i sitt grepp, tills han har utrotat dig från det land du kommer till och tar i besittning. 22Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats. 23Himlen över ditt huvud skall bli koppar och marken under dig järn. 24Herren skall förvandla regnet över ditt land till damm och sand, som faller över dig från himlen tills du har utplånats. 25Herren skall låta dina fiender besegra dig. Om du anfaller dem från ett håll, skall du fly för dem åt sju håll. Du skall bli en skräckbild för alla riken på jorden. 26Dina fallna skall bli till föda åt alla himlens fåglar och åt markens djur, ty ingen finns som kan jaga bort dem. 27Herren skall slå dig med Egyptens bölder och med svulster, skabb och klåda, så att du aldrig kan botas. 28Herren skall slå dig med vanvett, blindhet och skräck. 29Mitt på dagen skall du famla dig fram som en blind i mörker. Du skall inte lyckas med något utan ständigt förtryckas och utnyttjas, och ingen skall hjälpa dig.
30När du trolovar dig med en kvinna kommer en annan man att lägra henne. När du bygger ett hus kommer du inte att få bo i det. När du planterar en vingård kommer du inte att få skörda frukten. 31Din oxe skall slaktas inför dina ögon utan att du får äta av köttet. Din åsna rövas bort, och du får den aldrig tillbaka. Dina fiender tar dina får, och ingen hjälper dig. 32Dina söner och döttrar skall i din åsyn utlämnas åt ett främmande folk, och du skall gråta efter dem dagen lång, men du kan ingenting göra. 33Ett folk du inte känner skall äta din skörd och frukten av all din möda, och du skall ständigt bli förtryckt och misshandlad. 34Du kommer att bli galen av allt dina ögon tvingas se.
35Herren skall slå dig med elakartade och obotliga bölder på knän och lår, ja, från huvud till fot. 36Till ett folk, okänt för både dig och dina fäder, skall Herren fördriva dig och din kung, honom som du har gjort till din härskare. Där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. 37Du skall väcka fasa och bli till en skam och en visa bland alla folk till vilka Herren driver bort dig.
38Fastän du sår mycket skall du skörda litet, ty gräshopporna förstör din gröda. 39Planterar du vingårdar och arbetar i dem får du ändå inget vin att dricka eller lagra, ty larverna äter upp alltsammans. 40Har du olivträd över hela ditt område får du ändå ingen olja att smörja dig med, ty oliverna faller av. 41Får du söner och döttrar förlorar du dem, ty de förs bort i fångenskap. 42Alla dina träd och allt som växer på dina åkrar härjas av skadedjur. 43Invandraren som bor hos dig skall höja sig över dig, högre och högre, medan du skall sjunka, djupare och djupare. 44Han skall ge lån till dig, men du kan inte ge lån till honom. Han skall bli huvud, du skall bli svans.
45Alla dessa förbannelser skall nå dig, de skall förfölja dig och komma över dig tills du har utplånats, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och stadgar han gav dig. 46Förbannelserna som drabbar dig och dina efterkommande skall bli till varnande tecken för alla tider. 47Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du levde glad och mätt och hade överflöd på allt, 48måste du i stället, hungrig och törstig, naken och utblottad, tjäna den fiende som Herren sänder ut mot dig. Han skall lägga ett ok av järn på din nacke tills han har utplånat dig.
49Herren skall sända ett folk mot dig långt bortifrån jordens ände, och det skall slå ner på dig som en örn, ett folk vars språk du inte förstår, 50ett folk med ansikten av sten, ett folk som inte vördar de gamla och inte skonar de unga. 51Detta folk skall äta de djur som föds hos dig och den skörd du bärgar tills du har utplånats. De skall inte låta dig behålla något av säden, vinet eller oljan, av kornas kalvar eller tackornas lamm, utan fortsätta tills de har förintat dig. 52De skall belägra dig i alla dina städer tills murarna faller överallt i ditt land, de höga befästningsverk som du sätter din lit till. De skall belägra dig i alla dina städer överallt i ditt land, det som Herren, din Gud, har gett dig.
53I den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig kommer du att äta dina egna barn, köttet av sönerna och döttrarna som Herren, din Gud, har gett dig. 54En man i ditt folk som är vek och bortskämd skall inte unna sin bror, sin egen hustru och de barn han ännu har kvar 55att få ett stycke av hans barns kött, det enda han har att äta i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i alla dina städer. 56En kvinna i ditt folk som är vek och bortskämd, så bortskämd och vek att hon aldrig har behövt gå med sina fötter på marken, skall missunna sin egen man, sin son och sin dotter 57både efterbörden som kommer ut ur hennes sköte och de barn hon föder, och hon skall själv äta upp detta i hemlighet, det enda hon har i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i dina städer.
58Om du inte troget följer allt som står i denna lag, allt som skrivits här i boken, och inte fruktar detta ärorika och fruktansvärda namn, Herren, din Gud, 59då skall Herren slå dig och dina efterkommande med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går över, svåra sjukdomar som inte går över. 60Alla de farsoter som du darrade för i Egypten skall han skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp. 61Även alla sjukdomar och plågor som inte har nämnts i denna lagbok skall Herren låta hemsöka dig, tills du har utplånats. 62Av er som förut var talrika som stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud. 63Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå er väl och göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta och utplåna er, och ni skall ryckas bort från det land du nu kommer till och tar i besittning.
64Herren skall skingra dig bland alla folken, från jordens ena ände till den andra. Där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har känt till, gudar av trä och sten. 65Hos dessa folk får du ingen ro, ingen vila för din fot. Där skall Herren göra ditt hjärta ängsligt, låta din blick slockna och ditt livsmod vissna. 66Du kommer att känna att ditt liv hänger på en tråd. Dag och natt skall du vara rädd och inte veta om du får leva. 67På morgonen skall du säga: "Om det ändå vore kväll!" och på kvällen: "Om det ändå vore morgon!" Sådan skräck skall du känna, sådana ting skall dina ögon tvingas se. 68Herren skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, fastän jag hade sagt till dig: "Den vägen skall du aldrig mer behöva se." Där skall ni bjuda ut er som slavar och slavinnor till era fiender, men ingen vill köpa er.
29 1Detta är villkoren för det förbund som Herren befallde Mose att sluta med israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt med dem vid Horeb.
Varningar för förbundsbrott
2Mose kallade samman hela Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren gjorde i Egypten med farao och hela hans hov och hela hans land. 3Med egna ögon blev du vittne till dessa stora prövningar, dessa stora tecken och under. 4Men ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör. - 5Jag ledde er genom öknen i fyrtio år, och era kläder blev aldrig utslitna, inte heller sandalerna på era fötter. 6Bröd var inte er föda, vin och öl var inte er dryck, ty ni skulle inse att jag är Herren, er Gud. - 7Då ni kom hit drog kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut i strid mot oss, men vi besegrade dem. 8Vi intog deras land och gav det som egendom åt rubeniterna och gaditerna och åt ena hälften av Manasses stam. 9Uppfyll troget villkoren i detta förbund, så får ni framgång i allt ni gör.
10Ni har alla i dag trätt fram inför Herren, er Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla israelitiska män 11med era barn och kvinnor samt de invandrare som finns i ditt läger, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 12Nu skall du träda i förbund med Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 13Han vill i dag upphöja dig till sitt folk och bli din Gud, enligt sitt löfte till dig och enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 14Det är inte bara med er som jag sluter detta förbund med dess edsvillkor. 15Jag gör det både med dem som i dag står här tillsammans med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som i dag ännu inte finns hos oss.
16Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. 17Ni såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten, silver och guld. 18Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19ingen som efter att ha hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta. Då förstör han både åker och öken. 20Herren vägrar att förlåta honom; han låter sin svartsjuka vrede blossa upp mot den mannen. All den förbannelse som skrivits ner i denna bok skall vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn från jorden. 21Herren skall skilja ut honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, i enlighet med alla förbundets förbannelser som står i denna lagbok.
22När kommande släkten, era egna avkomlingar, eller främlingar som kommer hit från fjärran länder får se de plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba detta land - 23svavel och salt, hela landet förbränt, det kan inte odlas eller grönska, inte ett strå växer där, som efter förödelsen i Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri - 24då skall både de och de andra folken fråga: "Varför har Herren handlat så mot detta land? Varför flammade hans vrede upp så våldsamt?" 25Och svaret blir: "Därför att de övergav förbundet med Herren, sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut ur Egypten. 26De började tjäna andra gudar och tillbad dem, gudar de inte kände och som Herren inte hade tilldelat dem. 27Därför flammade Herrens vrede över detta land, och han lät det drabbas av all den förbannelse som skrivits ner i denna bok. 28I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren upp dem ur deras jord och kastade dem ända bort till det land där de lever än i dag."
29Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och det uppenbarade tillhör oss och våra barn för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.
Den kommande omvändelsen
30 1När allt detta når dig, de välsignelser och förbannelser som jag ställer dig inför, och du besinnar dig, var du än bor bland alla de folk till vilka Herren, din Gud, har fördrivit dig, 2så att du vänder tillbaka till Herren, din Gud, och lyssnar till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både du och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig, 3då skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de folk bland vilka han har skingrat dig. 4Även om du har fördrivits till världens ände skall Herren, din Gud, samla in dig och hämta dig därifrån. 5Herren, din Gud, skall föra dig till det land som dina fäder fick som egendom. Du skall ta det i besittning, och han skall låta det gå dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder. 6Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du att få leva. 7Herren, din Gud, skall lägga alla förbannelserna på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. 8Då skall du åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud, som jag i dag ger dig. 9Herren, din Gud, skall skänka dig allt gott i överflöd genom allt du gör, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar. Ty liksom Herren gladde sig över dina fäder skall han åter glädja sig över dig och låta det gå dig väl 10när du lyssnar till Herren, din Gud, och följer hans bud och stadgar, allt som har skrivits ner i denna lagbok, och när du vänder tillbaka till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ.
11Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. 12Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 13Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 14Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.
Valet mellan liv och död
15Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka. 16Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning. 17Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan låter dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 18då säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni får inte leva länge i det land som du kommer till och tar i besittning när du går över Jordan. 19Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. 20Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
Mose förbereder sin bortgång
31 1När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 2sade han till folket: "Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ 3Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 4Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. 5Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. 6Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig."
7Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: "Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!"
9Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 10Och Mose gav dem dessa anvisningar: "Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 12Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 13Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan."
Herren ger Mose sången om Israel
14Herren sade till Mose: "Tiden för din död närmar sig. Kalla till dig Josua och ställ er sedan i uppenbarelsetältet, så skall jag ge honom hans uppdrag." Mose och Josua gick, och de ställde sig i uppenbarelsetältet. 15Där visade sig Herren i en molnpelare, som stannade vid ingången till tältet.
16Herren sade till Mose: "När du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att vara otroget med de främmande gudarna i det land de nu kommer till, de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17Då skall min vrede flamma upp mot dem. Jag kommer att överge dem och dölja mitt ansikte för dem. När de då blir fiendens rov och drabbas av många olyckor och svårigheter skall de säga sig: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor drabbar oss.’ 18Men eftersom de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall jag dölja mitt ansikte för dem.
19Skriv ner den sång jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem. 20När jag leder dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar förakta mig och bryter förbundet med mig. 21När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem." 22Samma dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära sig den.
23Och Herren gav Josua, Nuns son, hans uppdrag, han sade: "Var tapper och stark! Det är du som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag skall vara med dig."
Slutliga anvisningar till leviterna
24När Mose hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till slut, 25befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: 26"Tag denna lagbok och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel, 27ty jag vet hur trotsig och styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att bli efter min död.
28Samla nu alla era stamäldste och era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord, och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket. 29Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede med era gärningar."
Moses sång
30Inför alla de församlade israeliterna framförde Mose denna sång, från början till slut:
321Lyssna, himmel, när jag talar,
må jorden höra mina ord!
2Som strömmande regn är min lära,
som daggen faller mina ord,
som skurar över grönska,
som duggregn över gräs.
3Herrens ära vill jag förkunna.
Prisa vår Guds storhet!
4Han är vår klippa,
hans verk är utan brist,
hans vägar alltid de rätta.
Han är en trofast Gud, fri från allt ont,
han är rättfärdig och rättvis.
5Med tiden sveks han av sina barn,
ett falskt och bakslugt släkte.
6Är det så du lönar Herren,
du vettlösa, dåraktiga folk?
Är han inte din fader och skapare,
han som gjorde dig, som formade dig?
7Tänk på svunna tider,
framfarna släktens år.
Fråga din far, han kan berätta,
de gamla, de vet att förklara.
8När den Högste gav land åt folken
och skilde dem från varandra,
när han fördelade deras områden
efter gudasönernas antal,
9då blev Jakob Herrens andel,
Israel hans arv och egendom.
10Han fann honom i öknen,
i den ödsliga, ylande ödemarken.
Han gav honom värn och vård,
skyddade honom som sin ögonsten.
11Som en örn lockar ungarna ur redet
och sedan svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sin rygg.
12Herren ensam visade vägen,
ingen annan, främmande gud.
13Han förde honom fram över landets höjder
och lät honom äta av åkerns gröda,
mättade honom med honung från bergen,
olja från flinthårda klippan,
14grädde från korna, mjölk från fåren,
fett från lammen,
baggar och bockar från Bashan
och det allra finaste vete.
Druvans blod blev ditt vin.
Jakob åt och blev mätt.
15Men när Jeshurun blev fet slog han bakut -
du blev fet, du blev tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
förkastade sin räddande klippa.
16De retade hans svartsjuka med främmande gudar,
de väckte hans vrede med vidrigheter.
17De offrade åt demoner som inte är gudar,
åt gudar som var okända för dem,
nya gudar som nyss hade kommit,
obekanta för era fäder.
18Klippan, ditt ursprung, försummade du,
du glömde den Gud som gav dig liv.
19I vrede över vad han såg
förkastade Herren sina söner och döttrar.
20Han sade: "Jag skall dölja mitt ansikte,
jag vill se hur det går för dem då,
för detta svekfulla släkte,
barn som ingen kan lita på.
21De retade mig med gudar som inte är gudar,
väckte min vrede med sina beläten.
Jag skall reta dem med ett folk som inte är ett folk,
väcka deras vrede med vettvillingar.
22Min vrede har tänt en eld,
en eld som tränger till dödsrikets djup.
Den förtär jorden och dess gröda,
bränner bergen ända till grunden.
23Jag skall överhopa dem med olyckor,
skjuta alla mina pilar mot dem.
24De skall förtvina av hunger,
förtäras av pest och pinande farsot.
Jag släpper lös rovdjur med vassa tänder
och krälande, giftiga ormar.
25Ute skall svärdet härja,
inomhus skräcken,
bland ynglingar och flickor,
spädbarn och grånade män.
26Jag skulle vilja krossa dem
och utplåna minnet av dem,
27men jag fruktar fiendens hån,
att motståndarna skulle ta miste
och tro att det var deras egen styrka
och inte Herren som gjorde det."
28Det är ett folk som inte lyder råd,
ett folk som saknar insikt.
29Om de vore förståndiga,
skulle de begripa det som skett
och inse vad som väntar dem.
30Hur kan en man slå tusen på flykten
eller två jaga bort tio tusen,
om inte Herren hade sålt dem,
deras klippa hade utlämnat dem?
31Våra fienders klippa är inte som vår,
om detta kan de själva döma.
32Deras vinstock kommer från Sodom
och har vuxit på Gomorras terrasser.
Deras druvor är giftiga druvor,
klasar med bitter smak.
33Deras vin är ormgift,
kobrors frätande etter.
34"Allt har jag sparat hos mig,
det är förseglat i mina förråd,
35tills vedergällningens dag är inne,
hämndens dag, då de vacklar.
Deras olycksdag är nära,
det som väntar dem kommer snart."
36Ja, Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare,
då han ser att de inte orkar mer,
att det är ute med hög som låg.
37Då frågar han: "Var är deras gudar,
klippan som var deras tillflykt,
38de som åt fettet vid deras slaktoffer
och drack vinet vid deras dryckesoffer?
Må de gripa in och hjälpa er,
låt dem ge er skydd!
39Vet att jag är Gud,
jag och ingen annan.
Det är jag som ger död och liv,
jag som sårar och läker,
ingen kan rycka något ur min hand.
40Jag lyfter handen mot himlen
och säger: Så sant jag lever i evighet
41skall jag vässa mitt blixtrande svärd
och gripa mitt koger.
Jag skall hämnas på mina fiender
och straffa alla som hatar mig.
42Mina pilar skall berusas av blod,
av blod från fallna och fångar,
mitt svärd skall äta köttet
av fiendens trotsiga ledare."
43Så jubla, du himmel, med hans folk,
och hylla honom, alla gudar,
ty han hämnar sina söners blod,
han tar hämnd på sina fiender
och straffar sina motståndare.
Han renar landet åt sitt folk.
44Tillsammans med Hosea, Nuns son, ställde sig Mose inför folket och framförde hela denna sång.
Slutord från Mose till folket och från Herren till Mose
45När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 46sade han till folket: "Alla de varningsord som jag nu har gett er skall ni lägga på hjärtat, så att ni kan lära era barn att troget följa allt som står i denna lag. 47Det är inga tomma ord, det gäller livet för er. Om ni följer dessa ord får ni leva länge i det land som ni tar i besittning när ni går över Jordan."
48Samma dag talade Herren till Mose: 49"Gå upp i Avarimbergen här, till berget Nebo, som ligger i Moab mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans land, som jag skall göra till israeliternas egendom. 50Där uppe på berget skall du dö och förenas med dina fäder, liksom din bror Aron dog på berget Hor och förenades med sina fäder, 51detta därför att ni var trolösa mot mig vid Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen och inte höll mig helig bland israeliterna. 52Du skall få se landet på avstånd, men du får inte komma in i det land som jag skall ge israeliterna."
Moses välsignelse
33 1Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav israeliterna före sin död. 2Han sade:
Herren kommer från Sinai,
från Seir går han upp över sitt folk,
från berget Paran träder han fram i glans.
Han närmar sig från Kadeshöknen,
han går längs Moabs branter.
3Du älskar stammarna
och har alla heliga i din hand.
[---]
4Mose gav oss en lag.
Jakobs församling är Herrens egendom.
5Han blev Jeshuruns konung
när folkets hövdingar samlades,
alla Israels stammar.
6Ruben skall leva och inte dö,
men hans män skall inte bli många.
7Och om Juda sade han detta:
Herre, hör Judas rop,
låt honom förenas med sitt folk
som han har kämpat för.
Hjälp honom mot hans fiender!
8Om Levi sade han:
Åt Levi dina tummim,
dina urim åt din trofaste,
som du satte på prov vid Massa
och utmanade vid Merivavattnet.
9"Jag har aldrig sett dem",
sade han om sin far och mor.
Han kändes inte vid sina bröder
och ville inte veta av sina barn.
Nej, Levis stam har följt ditt ord
och hållit förbundet med dig.
10De lär Jakob dina föreskrifter,
de lär Israel din lag.
De låter offerrök stiga till din näsa
och lägger heloffer på ditt altare.
11Herre, välsigna hans kraft,
låt allt han gör behaga dig!
Krossa hans motståndares höfter,
hans fiender skall inte resa sig igen.
12Om Benjamin sade han:
Den Herren älskar lever i frid.
Herren skyddar honom alltid,
han bor bland Benjamins kullar.
13Om Josef sade han:
Herren har välsignat hans land
med rikedomar från himlen därovan
och från djupet som vilar därnedan,
14med rikedomar som mognar i solen,
som växer månad för månad,
15med det bästa från de urgamla bergen,
med de eviga höjdernas skatter,
16med alla rikedomar jorden ger -
gåvor från honom som var i törnbusken.
Låt allt detta hopas över Josefs huvud,
över hjässan på fursten bland bröder.
17Ståtlig är han, tjurens förstfödde.
Hans horn är som vildoxens horn,
med dem kan han stånga folken,
alla som finns på jorden.
Så gör Efraims tiotusenden
och Manasses tusenden.
18Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du ger dig ut,
och du, Isaskar, i dina tält!
19De bjuder stammarna till berget,
där de offrar rätta offer.
De närs av havets överflöd
och sandens gömda skatter.
20Om Gad sade han:
Lovad vare han som ger livsrum åt Gad!
Som ett lejon är Gad där han bor,
han söndersliter bog och huvud.
21Han utsåg den bästa delen åt sig,
ett land som anstår en härskare.
När folkets hövdingar samlades
lät han Herrens rättvisa råda
och fällde domar i Israel.
22Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som störtar fram från Bashan.
23Om Naftali sade han:
Naftali, mättad av nåd
och fylld av Herrens välsignelse,
får land i väster och söder.
24Om Asher sade han:
Mest välsignad av sönerna är Asher.
Må hans bröder älska honom,
må han få vada i olja.
25Dina reglar skall vara av järn och brons,
må din kraft bestå i alla dina dagar.
26Ingen är som Jeshuruns Gud.
Han rider över himlen för att hjälpa dig,
majestätiskt rider han på moln.
27Där uppe är urtidens Gud,
hit ner når den Eviges armar.
Han drev bort dina fiender
och sade: Förinta dem!
28Så fick Israel bo i trygghet,
Jakob fick leva i ostörd ro
i ett land med säd och vin,
under en himmel som skänker dagg.
29Lyckliga Israel, vem är som du?
Du är ett folk som får hjälp av Herren,
din skyddande sköld, ditt segrande svärd.
Dina fiender skall krypa för dig,
i triumf skall du gå fram över deras höjder.
Moses död
34 1Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, 2hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, 3Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar. 4Herren sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
5Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt. 6Han begravde honom i dalen mitt emot Bet Pegor i Moab; än i dag vet ingen var graven finns. 7Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men hans ögon hade inte försvagats, och hans kraft hade inte sinat. 8Israeliterna begrät Mose och sörjde honom i trettio dagar på Moabs hedar, tills sorgetiden var slut.
9Josua, Nuns son, hade fyllts av vishetens ande när Mose lade sina händer på honom. Israeliterna lyssnade på honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10Aldrig mer har det i Israel framträtt en sådan profet som Mose, som Herren mötte ansikte mot ansikte: 11minns alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egypten, med farao och hela hans hov och hela hans land, 12och alla de skräckinjagande stordåd som Mose utförde med sin starka hand i hela Israels åsyn.
Till Fjärde Moseboken
Till Josua