Bibeln
Apokryferna
Tobit
1 1Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 2På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.
Tobits fromhet
3Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv. 4När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 5Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen. 6Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 7Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det. 8Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud som hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.
9När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min egen släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias.
10När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve. Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna, 11men jag själv aktade mig för att äta hedningarnas mat. 12Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna 13lät den Högste mitt sätt och mitt yttre behaga Salmanassar. Jag fick köpa in allt vad han behövde, 14och så länge han levde reste jag till Medien för att göra uppköp åt honom. I Medien lämnade jag några penningpåsar i förvar hos Gabael, en bror till Gabri. De innehöll sammanlagt tio talenter silver. 15Men när Salmanassar dog och hans son Sanherib efterträdde honom som kung blev det oroligheter i Medien, så att jag inte längre kunde göra några resor dit.
16Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän. 17Jag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och om jag såg någon av mitt folk ligga död utanför Nineves stadsmur begravde jag honom. 18Nu begravde jag också dem som Sanherib lät döda sedan han måst bryta upp och fly från Judeen den gången då himlens konung dömde honom för hädelserna han hade uttalat. Då dödade han nämligen många israeliter i sitt raseri; jag gömde undan deras kroppar och begravde dem, och när Sanherib lät söka efter dem fann man dem inte. 19Men en av Nineves invånare gick till kungen och avslöjade att det var jag som i hemlighet begravde de döda. När jag fick veta att jag hade blivit angiven för kungen och att man sökte efter mig för att döda mig, blev jag rädd och gav mig av därifrån. 20Allt vad jag ägde berövades mig och togs i beslag av kungen - ingenting blev kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.
21Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen mördad av två av sina söner. De flydde till Araratbergen, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom. Han satte Achikar, min bror Hanaels son, att sköta hela rikets finanser, och han fick ansvaret för hela förvaltningen. 22Då talade Achikar väl för mig, och jag fick komma tillbaka till Nineve. Redan när Sanherib regerade i Assyrien hade Achikar varit överste munskänk, sigillbevarare, kansler och skattmästare, och Assarhaddon gav honom ämbetena tillbaka. Han var min brorson, min nära släkting.
Tobits olyckor
2 1Under Assarhaddons regering återvände jag alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna och min son Tobias. När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta. 2Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de många rätterna sade jag till min son Tobias: "Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta någon fattig man med det rätta sinnelaget bland våra bröder som är fångar här i Nineve. Ta med honom hit så att han får äta tillsammans med mig. Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka."
3Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade: "Far!" - "Ja, min pojke", svarade jag, och han fortsatte: "Far, en man av vårt folk har blivit mördad och ligger slängd på torget, han blev strypt där alldeles nyss." 4Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den öppna platsen. Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen skulle gå ner, så att jag kunde begrava honom. 5Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg, 6och jag tänkte på de ord som profeten Amos uttalade om Betel:
Era fester skall vändas i sorg
och alla era sånger i klagan.
7Och jag grät.
När solen hade gått ner gick jag ut och grävde en grav, där jag lade den döde. 8Mina grannar skrattade åt mig och sade: "Är han inte rädd längre? Han har redan fått fly en gång och förlorat allt han ägde när han var efterspanad och skulle dödas för samma sak, och nu är han i gång igen med att begrava de döda!"
9På natten badade jag mig igen, gick ut på gården och lade mig att sova intill gårdsmuren. Eftersom det var hett hade jag ingenting över huvudet. 10Men jag visste inte att det höll till sparvar i muren ovanför mig; deras varma spillning fastnade i ögonen på mig, så att det bildades vita hinnor. Jag gick till läkare för att få hjälp, men ju mer de behandlade mig med sina salvor, desto mer försämrades min syn av de vita hinnorna, tills jag blev helt blind. I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina landsmän var ledsna för min skull. Achikar försörjde mig i två år, men sedan måste han resa till Elam.
11Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat tjäna pengar på att bereda ull och väva, som kvinnor brukar göra, och hon försörjde mig på sina inkomster. 12Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot betalning. Den sjunde dystros skar hon ner en väv och skickade den till beställarna. De betalade henne hela lönen men gav henne dessutom en killing att ta hem. 13När hon kom hem till mig började den bräka. Då ropade jag på Hanna och sade: "Var kommer getkräket ifrån? Den är väl inte stulen? Ge tillbaka den till ägarna, vi får inte äta något som är stulet." 14Hon svarade att hon hade fått den till skänks utöver lönen, men jag trodde henne inte utan sade åt henne att lämna tillbaka den till ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon hade gjort. Då sade hon till mig: "Vad har du fått för all din välgörenhet? Vad har du för din rättfärdighet? Nu ser man vad det var värt!"
3 1Jag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar och gråt. Jag gick ut på gården och bad under suckar:
2Rättfärdig är du, Herre,
alla dina handlingar är rättfärdiga,
i allt vad du gör är du barmhärtig och sannfärdig,
din dom är alltid rättvis.
3Tänk nu på mig, Herre, vänd din blick till mig,
straffa mig inte för mina synder och felsteg,
och inte heller för mina fäders.
De syndade mot dig 4och lydde inte dina bud;
då prisgav du oss åt plundring, fångenskap och död
och gjorde oss till åtlöje, till en visa och ett ordspråk
bland alla de folk som du fördrev oss till.
5De många straff du nu låtit drabba mig
är rättvisa domar över mina och mina förfäders synder,
ty vi har inte hållit dina bud
och inte levat svekfritt inför dig.
6Gör nu med mig som du vill,
befall att min ande tas ifrån mig,
så att jag får lämna jordens yta och själv bli jord.
Ty det är bättre att dö än att leva
när jag fått höra dessa lögnaktiga skymford
och är fylld av djup bedrövelse.
Herre, befall att jag får lämna detta elände,
låt mig få gå till mitt eviga hem,
och vänd inte bort ditt ansikte från mig, Herre.
Ty det är bättre att dö och slippa skymford
än att leva i så stort elände.
Saras olyckor
7Samma dag inträffade det också att Sara, dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad av en av sin fars tjänsteflickor. 8Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger, men den onde demonen Asmodaios hade dödat alla männen innan de varit tillsammans med henne så som det är bestämt för kvinnorna. Tjänsteflickan sade till henne: "Det är du själv som kväver dina män! Du har redan blivit bortgift med sju män, men ingen av dem har du haft någon glädje av. 9Varför skall du slå oss bara för att dina män har dött? Ge dig i väg till dem! Måtte vi slippa att någonsin se en son eller dotter till dig!"
10Då blev Sara djupt bedrövad och brast i gråt, och hon gick upp på övervåningen i sin fars hus för att hänga sig. Men hon besinnade sig och sade: "Tänk om de skymfar min far och säger till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon blev så olycklig att hon gick och hängde sig. Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i sorg. Det är bättre att jag inte hänger mig utan ber till Herren att jag får dö och slipper leva och höra fler skymford." 11Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:
Välsignad är du, barmhärtige Gud,
välsignat ditt namn för evigt.
Må alla dina verk prisa dig i evighet!
12Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig.
13Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.
14Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig,
15jag har varken fläckat mitt eller min fars namn
här i fångenskapens land.
Jag är min fars enda barn,
han har ingen mer som kan ärva honom
och ingen släkting eller anförvant som kan äkta mig
och som jag borde spara mig åt.
Sju män har jag redan mist:
varför skulle jag leva längre?
Men om du inte vill låta mig dö,
se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet,
så att jag slipper höra fler skymford.
Ängeln Rafael sänds ut
16I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds härlighet, 17och Rafael sändes ut för att ge dem bot: åt Tobit genom att befria hans ögon från de vita hinnorna, så att han åter skulle få se Guds ljus, och åt Sara, Raguels dotter, genom att ge henne till hustru åt Tobias, Tobits son, och befria henne från den onde demonen Asmodaios. Tobias hade nämligen företrädesrätt till Sara framför alla andra som kunde vilja äkta henne.
I samma ögonblick som Tobit återvände in i sitt hus från gården, gick Sara, Raguels dotter, ner från övervåningen.
Tobit förmanar Tobias
4 1Samma dag erinrade sig Tobit pengarna som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien, 2och han tänkte: "När jag nu har bett att få dö, borde jag då inte kalla på min son Tobias och berätta för honom om de där pengarna innan jag dör?" 3Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: "Min pojke!" - "Ja, far", svarade han, och Tobit fortsatte: "Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något som du gör. 4Mitt barn, kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.
5Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och gå inte på orätta vägar, 6ty är du hederlig får du framgång i allt du gör. Åt alla som lever rättfärdigt 7skall du ge allmosor av vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig. 8Ge efter dina tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig inte, mitt barn, när du ger din allmosa; 9du samlar en skatt åt dig för nödens dag, 10ty allmosor räddar från döden och gör att du slipper gå in i mörkret. 11De är gåvor som alltid gagnar givarna inför den Högste.
12Akta dig för otukt av alla slag, mitt barn, och framför allt: ta dig en hustru från din egen släkt. Välj inte en främmande kvinna, en som inte tillhör dina fäders stam, ty vi är profeters söner, ja, i sanning söner till profeter. Noa var den förste profeten, sedan kom Abraham, Isak och Jakob, våra urtida fäder. Kom ihåg, mitt barn, att alla dessa tog hustrur från sin egen släkt; så vann de också välsignelse genom sina barn, och deras efterkommande skall ärva landet. 13Var alltså dina bröder tillgiven, mitt barn, och tyck inte att du är förmer än ditt folks döttrar, så att du försmår dem, ty högmod leder till olycka och otrygghet, och av oduglighet kommer fattigdom och elände; odugligheten är hungerns mor.
14Den som arbetar hos dig skall du alltid ge lön samma dag. Håll inte inne någons lön över natten, så kommer inte heller din lön att hållas inne, om du uppriktigt tjänar Gud. Ge akt på dig själv, mitt barn, vad du än företar dig, och visa dig väluppfostrad vart du än kommer. 15Gör inte mot någon det du själv avskyr. Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen. 16Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna. Ge bort allt du kan avvara, mitt barn, och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar. 17Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar, och låt inte syndarna få det. 18Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det, ty alla råd är till nytta. 19Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka. Ty andra folk har inte kloka tankar, de är en gåva av Herren själv; vem han vill upphöjer han, och vem han vill sänder han längst ner i dödsriket. Kom nu ihåg dessa förmaningar, mitt barn, och låt dem aldrig utplånas ur ditt hjärta.
20Och nu, min pojke, vill jag tala om för dig att jag har lämnat tio talenter silver i förvar hos Gabael, Gabris son, i Rages i Medien. 21Oroa dig inte över att vi har blivit fattiga; du äger en stor rikedom, om du är gudfruktig och undviker all synd och gör det som är gott inför Herren, din Gud."
Tobias resa förbereds
5 1Tobias svarade sin far Tobit: "Jag skall följa alla dina förmaningar, far. 2Men hur skall jag kunna få pengarna av Gabael? Han känner ju inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna? Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna resa dit?" 3Då svarade Tobit sin son: "Han gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu är i livet."
4Tobias gick ut för att leta upp en reskamrat till Medien, som var förtrogen med vägen dit. När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 5"Var kommer du ifrån?" frågade han. Rafael svarade: "Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete." - "Känner du vägen till Medien?" frågade Tobias då. 6Han svarade: "Ja, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fulla dagsresor till Rages - den staden ligger uppe i bergen och Ekbatana mitt på slätten." 7Då sade Tobias: "Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det." - 8"Jag stannar här", svarade Rafael, "dröj bara inte för länge."
9Tobias gick in och berättade för sin far: "Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder." Tobit svarade: "Be honom stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj och stam och om han kan bli en pålitlig reskamrat till dig, min pojke." 10Tobias gick ut och kallade på honom. "Min far ber dig stiga in", sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: "Lycka och glädje önskar jag dig." Då sade Tobit: "Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt? Jag är ju blind och kan inte se himlens ljus, jag ligger i mörkret som de döda som aldrig mer får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte." Rafael svarade: "Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod." Tobit sade till honom: "Min son Tobias vill resa till Medien. Kan du följa med honom och vara hans vägvisare? Jag skall betala dig för det, broder." Han svarade: "Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort resan till Medien och färdats över alla berg och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet."
11Tobit sade: "Broder, vilken släkt tillhör du, och vilken stam? Låt mig få veta det, broder." - 12"Vad har du för glädje av min stam och släkt?" frågade den andre. "Är det min stam och släkt eller mina tjänster du vill ha?" Men Tobit svarade honom: "Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du heter." 13Då sade ängeln: "Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig." - 14"Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder", sade Tobit. "Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara." 15Han fortsatte: "Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son, 16jag skall ge dig mer än din lön." Ängeln svarade: "Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa." 17Då sade Tobit: "Jag önskar dig lycka på färden, broder!" Sedan kallade han på sin son och sade till honom: "Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen."
Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 18Men hans mor började gråta och sade till Tobit: "Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss? 19Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. 20Det Herren har gett oss att leva av räcker till för oss." 21Han svarade: "Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. 22En god ängel skall gå vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka." 6 1Då slutade hon gråta.
Den stora fisken
2Tobias gav sig i väg med ängeln i sällskap, och hunden sprang efter honom och följde dem en bit på vägen. Så färdades de båda tillsammans. När mörkret föll den första kvällen slog de läger vid floden Tigris. 3Ynglingen gick ner för att tvätta fötterna i floden. Då stack en stor fisk upp ur vattnet och skulle sluka hans fot. Han skrek till, 4men ängeln sade: "Fånga fisken och håll fast den." Ynglingen fångade fisken och drog upp den på land. 5"Skär upp fisken", sade ängeln, "och ta ut gallan, hjärtat och levern. Kasta bort de andra inälvorna, men spara gallan, hjärtat och levern, ty de kan användas som läkemedel." 6Ynglingen skar upp fisken och tog vara på gallan, hjärtat och levern. Sedan stekte de en del av fisken och tog med sig på vägen; resten saltade de och lämnade kvar.
De färdades vidare tillsammans och närmade sig Medien. 7Då frågade Tobias ängeln: "Asarja, min broder, vad är det för läkemedel som finns i fiskens hjärta och lever och i gallan?" 8Han svarade: "Fiskens hjärta och lever kan du bränna när en man eller kvinna hemsöks av en demon eller en ond ande; då försvinner alla hemsökelser från den människan, så att hon för all framtid är fri från dem. 9Gallan kan du smörja i ögonen på en människa som har fått vita hinnor; blås sedan på dem, så blir ögonen friska."
Rafael berättar om Sara
10När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ekbatana 11sade Rafael: "Tobias, min broder." - "Ja", svarade han, och ängeln fortsatte: "I natt skall vi bo hos Raguel. Han är din släkting, och han har en dotter som heter Sara. 12Utom henne har han varken son eller dotter, och du är den som står närmast till av alla att äkta henne, liksom du har rätt att ärva hennes fars egendom. Flickan är förståndig och duktig och mycket vacker. Fadern är djupt fäst vid henne och ger henne allt han har. 13Det är din rättighet att ärva hennes far, och det tillkommer dig att få henne till hustru. Hör på mig, broder: jag skall tala om flickan med hennes far nu i kväll och be att vi får henne till brud åt dig. Då kan vi fira bröllopsfesten när vi kommer tillbaka från Rages. Jag är säker på att Raguel inte kan vägra dig henne eller lova bort henne åt någon annan, ty då skulle han förtjäna dödsstraff enligt bestämmelsen i Moses bok, och han vet att det tillkommer dig före alla andra män att äkta hans dotter. Hör på mig, broder, vi skall tala om flickan nu i kväll och be om hennes hand, och när vi kommer tillbaka från Rages skall vi hämta henne och ta henne med oss hem till dig."
14Tobias svarade Rafael: "Asarja, min broder, jag har hört att hon redan har blivit bortgift sju gånger, men alla männen dog på bröllopsnatten, så snart de gick in i hennes rum. Jag har hört sägas att det är en demon som dödar dem, 15och nu är jag rädd - demonen älskar henne och gör inte henne något ont, men han dödar alla som vill komma henne nära, och jag är min fars ende son: jag är rädd för att dö så att jag blir orsak till att min far och mor går i graven av sorg. De har ingen annan son som skulle kunna begrava dem." 16Ängeln svarade: "Kommer du inte ihåg de förmaningar din far gav dig: att du skulle ta en hustru från din fars familj. Hör nu på mig, broder, oroa dig inte för den där demonen, utan gift dig med henne. Jag vet att hon skall bli din hustru redan i natt. 17Och när du kommer in i brudkammaren skall du ta fiskens hjärta och en bit av levern och lägga på den glödande rökelsen, så att lukten sprider sig. 18När demonen känner den kommer han att fly och aldrig någonsin mer visa sig i hennes närhet. Och när du skall vara tillsammans med henne skall ni båda först stiga upp och anropa himlens herre och be honom om barmhärtighet och beskydd. Var inte rädd, det är åt dig hon har blivit bestämd före tidens början, och det är du som skall rädda henne. Hon kommer att följa med dig, och jag tror att hon kommer att ge dig barn som skall bli som bröder för dig. Var inte orolig." När Tobias hörde vad Rafael sade och förstod att hon var hans syster, en som tillhörde hans fars släkt och familj, fick han henne mycket kär och blev innerligt fäst vid henne.
Tobias hos Raguel
7 1När han kom in i Ekbatana sade han: "Asarja, min broder, för mig raka vägen till vår broder Raguel." Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann honom sittande vid dörren till gården. De hälsade först, och han svarade: "Var hjärtligt hälsade, bröder, och varmt välkomna." Så förde han dem in i huset. 2Han sade till sin hustru Edna: "Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit!" 3Edna vände sig till dem och frågade: "Varifrån är ni, bröder?" De svarade: "Vi hör till naftaliterna som är krigsfångar i Nineve." - 4"Känner ni vår broder Tobit?" frågade hon, och de svarade: "Ja, vi känner honom." - "Mår han bra?" frågade hon. 5"Ja, han lever och har hälsan", svarade de, och Tobias sade: "Det är min far." 6Då sprang Raguel upp, kysste honom och brast i gråt. 7Sedan tog han till orda och sade: "Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind!" Han föll sin broder Tobias om halsen och grät. 8Hans hustru Edna började också gråta över Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt. 9Raguel slaktade en bagge och tog med glädje emot sina gäster.
När de hade badat och tvättat sig och slagit sig ner för att äta sade Tobias till Rafael: "Asarja, min broder, be nu Raguel att ge mig min syster Sara till hustru." 10Raguel hörde det och sade till den unge mannen: "Ät och drick och ha trevligt i kväll: det tillkommer ingen annan än dig, broder, att äkta min dotter Sara, och jag har ingen rätt att ge henne åt någon annan man, eftersom du är min närmaste släkting. Men, min pojke, jag måste säga dig sanningen. 11Jag har gift bort henne sju gånger med bröder till oss, och de dog alla på bröllopsnatten när de kom in till henne. Men ät och drick nu, min pojke, er framtid ligger i Herrens hand." Tobias svarade: "Jag skall varken äta eller dricka mer förrän du ger mig ett bindande löfte." Då sade Raguel: "Nåväl, härmed ger jag henne åt dig enligt bestämmelsen i Moses bok. Det är himlens vilja att hon skall ges åt dig. Ta din syster: från denna stund är du hennes broder och hon din syster, från denna dag tillhör hon dig för alltid. Må himlens herre låta denna natt sluta lyckligt för er, min pojke, må han vara barmhärtig och ge er frid."
12Så kallade Raguel på sin dotter Sara, och hon kom in till honom. Han tog hennes hand och överlämnade henne åt Tobias med orden: "Ta henne enligt lagen och enligt den bestämmelse i Moses bok som ger henne till hustru åt dig. Må du oskadd kunna behålla henne och föra henne hem till din far. Himlens Gud må låta allt gå lyckligt för er och ge er frid." 13Så kallade han på flickans mor och sade till om papper att skriva på, så att han kunde sätta upp ett äktenskapskontrakt, genom vilket han skulle ge henne till hustru åt honom enligt bestämmelsen i Moses lag. Flickans mor hämtade det, och han skrev ut ett kontrakt och satte sitt sigill på det. 14Därefter började de äta och dricka. 15Raguel kallade på sin hustru Edna och sade: "Min syster, gör i ordning den andra kammaren och ta med henne dit." 16Hon gick och bäddade i kammaren, som han hade sagt, och tog henne med dit. Hon började gråta över henne men torkade tårarna och sade: 17"Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig glädje efter all din sorg. Fatta mod, min dotter." Sedan gick hon ut.
Bröllopsnatten
8 1När de hade avslutat måltiden och skulle gå till sängs följde de den unge mannen in i kammaren. 2Tobias kom ihåg vad Rafael hade sagt och tog upp fiskens lever och hjärta ur påsen där han hade dem och lade dem på den glödande rökelsen. 3Lukten från fisken hejdade demonen, och han flydde långt upp i Egypten, men Rafael följde genast efter, tog honom till fånga och fjättrade honom.
4När de andra hade gått ut ur kammaren och stängt dörren steg Tobias upp ur sängen och sade: "Kom, min syster, låt oss anropa vår Herre och be att han förbarmar sig över oss och skyddar oss." 5Hon steg upp, och de anropade Gud och bad honom om beskydd. Tobias sade: "Välsignad är du, våra fäders Gud, välsignat ditt namn genom alla släktled i evighet. Må himlarna och hela din skapelse prisa dig. 6Du skapade Adam, och till hans hjälp och stöd skapade du Eva, hans hustru, och från dem båda kom människosläktet. Du sade: Det är inte bra att mannen är ensam, vi skall ge honom en like till hjälp. 7Du vet, Herre, att det inte är av otuktigt begär som jag äktar denna min syster. Nej, jag ber dig uppriktigt, Herre, att visa godhet mot mig och henne, så att vi får åldras tillsammans och blir välsignade med barn." 8Och tillsammans sade de: "Amen, amen." 9Sedan gick de till sängs för natten.
Men Raguel kallade på sina slavar och gick ut med dem och grävde en grav, 10ty han tänkte: "Annars blir vi hånade och skymfade för att Tobias har dött." 11När graven var färdiggrävd gick Raguel hem, kallade på sin hustru 12och sade: "Skicka en tjänsteflicka att gå in och se efter om han lever. Så kan vi begrava honom om han är död, och ingen behöver få veta det." 13De sade åt tjänsteflickan att gå in, tände en lampa och öppnade dörren. När hon kom in såg hon dem ligga och sova tillsammans, 14och hon gick ut och talade om att han levde och att allt var väl. 15Då prisade Raguel himlens Gud: "Välsignad är du, Gud, jag prisar dig av fullaste hjärta. Må du prisas av dina heliga och alla dina skapade verk, må alla dina änglar och utvalda prisa dig i all evighet. 16Välsignad är du som har gett mig glädje, som inte lät mina farhågor besannas utan har visat oss din stora barmhärtighet. 17Välsignad är du som har förbarmat dig över dessa två, som är sina föräldrars enda barn. Var barmhärtig mot dem, härskare, och ge dem skydd, låt glädje och barmhärtighet fylla deras liv till slutet."
18Sedan sade Raguel åt sina slavar att skotta igen graven innan det blev ljust. 19Han sade åt sin hustru att baka mycket bröd. Själv gick han ut till kreaturen och hämtade två kor och fyra baggar, och han sade till om att djuren skulle slaktas. 20Så kallade han på Tobias, svor en ed och sade: "Under fjorton dagars tid får du inte lämna mitt hus. Du skall stanna här hos mig, äta och dricka och trösta min olycksdrabbade dotter. 21Av all min egendom skall du redan nu ta med dig hälften, när du lyckligt och väl reser hem till din far. Den andra hälften får ni när jag och min hustru dör. Känn dig trygg, min pojke: i mig har du en far och i Edna en mor, och vi står vid din och din systers sida från denna stund och för all framtid. Känn dig trygg, min pojke."
Pengarna hämtas
9 1Då kallade Tobias på Rafael och sade till honom: 2"Asarja, min broder, ta med dig fyra slavar och två kameler och bege dig till Rages. Sök upp Gabael, ge honom dokumentet och hämta ut pengarna. Ta honom sedan med till bröllopsfesten. 3/4Du vet ju hur far kommer att räkna dagarna, och om jag dröjer en enda dag för länge vållar jag honom stort bekymmer. Men du känner också till den ed som Raguel har svurit - den måste jag rätta mig efter."
5Rafael reste med de fyra slavarna och de två kamelerna till Rages i Medien, och de tog in hos Gabael. Han gav honom sitt dokument och berättade för honom om Tobits son Tobias, att han hade gift sig och att han nu bjöd honom till bröllopsfesten. Gabael räknade upp de förseglade påsarna åt honom och överlämnade dem.
6Tidigt på morgonen gav de sig i väg tillsammans till bröllopsfesten. När de steg in hos Raguel låg Tobias till bords. Han sprang upp och hälsade Gabael, som brast i gråt och välsignade honom: "Min ädle, fine vän, son till en ädel och fin, rättfärdig och givmild man, må Herren ge sin himmelska välsignelse åt dig och din hustru och hennes far och mor. Pris ske Gud som har låtit mig se denna avbild av min kusin Tobit!"
Föräldrarnas oro
10 1För varje dag som gick räknade Tobit efter hur lång tid som var kvar tills sonen fullbordat sin resa och skulle komma tillbaka. När tiden hade gått ut och Tobias inte kom 2tänkte han: "Han har väl inte blivit kvarhållen därborta? Det är väl inte så att Gabael är död och ingen ger honom pengarna?" 3Han blev dyster till sinnes, 4och hans hustru Hanna sade: "Min pojke är död, han finns inte i livet längre." Hon började gråta och klaga över sin son: 5"Ve mig! Mitt barn, mina ögons ljus, varför lät jag dig resa?" - 6"Säg inte så", sade Tobit. "Oroa dig inte, min syster, det är ingen fara med honom. Det är förstås något som har försenat dem där borta, och mannen som reser med honom är pålitlig, han är en av våra bröder. Bekymra dig inte för honom, min syster, han är snart här." 7Men hon svarade: "Låt mig vara! Försök inte lura mig, min pojke är död." Varje dag sprang hon ut och såg bortåt vägen där hennes son hade försvunnit, och hon vägrade att äta. När solen gick ner kom hon in, och hon klagade och grät hela natten och kunde inte sova.
Uppbrottet från Raguel
När den fjorton dagar långa bröllopsfesten var över som Raguel hade svurit att hålla för sin dotter, gick Tobias in till honom och sade: "Låt mig ge mig av nu, för jag förstår att far och mor tror att de aldrig skall få se mig mer. Jag ber dig, fader, att du låter mig resa hem till min far. Jag har redan berättat för dig hur det var med honom när jag for." 8Raguel svarade: "Stanna här, min pojke, stanna kvar hos mig, jag skall skicka folk till din far Tobit med underrättelser om dig." - 9"Nej, aldrig", sade Tobias, "jag ber dig att du låter mig resa härifrån till min far." 10Då lät Raguel det bli så: Tobias fick ta sin hustru Sara och hälften av Raguels egendom, tjänare och tjänsteflickor, kor och får, åsnor och kameler, kläder, pengar och husgeråd. 11Han önskade dem lycklig resa och gav Tobias sin avskedshälsning: "Lycka till, min pojke, lycklig resa! Må himlens herre låta allt gå väl för er, för dig och för din hustru Sara. Måtte jag få se era barn innan jag dör." 12Och till sin dotter Sara sade han: "Visa aktning för din svärfar och svärmor, min dotter, ty från denna stund är de dina föräldrar, alldeles som vi som gav dig livet. Gå i frid, min dotter. Måtte jag bara få höra gott om dig så länge jag lever." Efter denna avskedshälsning lät han dem ge sig av.
Och Edna sade till Tobias: "Mitt barn, min älskade broder, må Herren föra dig lyckligt hem, och måtte jag leva så länge att jag får se dina och min dotter Saras barn innan jag dör. Inför Herren lämnar jag min dotter i ditt förvar: vålla henne aldrig någon sorg i hela ditt liv. Gå i frid, min pojke! Från denna stund är jag din mor och Sara din syster. Måtte vi alla få njuta av samma lycka så länge vi lever." Hon kysste dem båda och önskade dem lycka på resan.
13Så lämnade Tobias Raguels hus frisk och glad, och han prisade himlens och jordens herre, som råder över allt, för att hans resa hade gått lyckligt. Han prisade också Raguel och hans hustru Edna och sade: "Måtte det lyckas mig att hedra dem så länge de lever."
Hemkomsten
11 1De fortsatte sin resa tills de närmade sig Kaserin, som ligger strax utanför Nineve. 2Då sade Rafael: "Du vet hur det var med din far när vi lämnade honom. 3Låt oss nu skynda före din hustru och göra huset i ordning tills de andra kommer." 4De två männen gav sig av tillsammans, och Rafael sade åt Tobias att ha gallan till reds.
Hunden sprang och mötte dem, 5och Hanna som satt och såg bortåt vägen efter sin son 6fick syn på honom där han kom. Då ropade hon till hans far: "Här kommer din son, och mannen som reste med honom också!" 7Innan Tobias gick fram till sin far sade Rafael till honom: "Jag vet att hans ögon skall bli öppnade. 8Stänk fiskgallan i ögonen på honom, så får läkemedlet de vita hinnorna att skrumpna och flagna av, och din far får synen tillbaka och kan se ljuset." 9Hanna rusade upp, slog armarna om sin son och sade: "Nu har jag fått se dig, min pojke, nu kan jag dö." Och hon brast i gråt.
10Tobit reste sig också. Han snubblade men lyckades ta sig ut genom dörren till gården. Tobias gick fram till honom 11med fiskgallan i handen, blåste på hans ögon, tog tag i honom och sade: "Var lugn, far." Så anbringade han läkemedlet i ögonen på honom. När det började svida 12/13gnuggade fadern med båda händerna bort hinnorna från ögonvrårna, så att han kunde se sin son. Då slog han armarna om honom, 14brast i gråt och sade: "Jag ser dig, mitt barn! Välsignad är Gud, välsignat hans stora namn och välsignade alla hans heliga änglar. Må hans heliga namn prisas i all evighet, 15ty han slog mig men förbarmade sig åter över mig: nu ser jag min son Tobias."
Sedan gick Tobit in igen och prisade Gud med hög röst i sin glädje. Och Tobias berättade för sin far att hans resa hade gått lyckligt och att han hade hämtat pengarna och att han dessutom hade äktat Raguels dotter Sara. "Hon är på väg hit", sade han, "hon är alldeles utanför Nineves port."
16Tobit gick ut till stadsporten för att möta sin svärdotter, och han prisade Gud i sin glädje. Och folket i Nineve häpnade när de såg honom komma gående med långa kliv och i sin fulla styrka, utan att ledas av någon. 17Inför dem alla lovade Tobit Gud som hade förbarmat sig över honom och öppnat hans ögon. När han mötte sin son Tobias hustru Sara hälsade han henne med orden: "Välkommen, dotter; välsignad är Gud som har fört dig hit till oss, min dotter. Välsignade är din far och din mor, välsignad är min son Tobias och välsignad är du själv, min dotter. Välkommen till ditt hem, jag önskar dig välsignelse och glädje, välkommen hit, min dotter!"
Den dagen blev det glädje bland alla judar i Nineve. 18Tobits brorsöner Achikar och Navad kom glada till hans hus, 19och de höll en glad bröllopsfest för Tobias under sju dagar.
Rafael avslöjar vem han är
12 1När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: "Min pojke, se till att mannen som följde med dig på resan får sin lön, och ge honom mer än lönen." 2Tobias svarade: "Hur mycket skall jag ge honom, far? Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären. 3Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning?" 4Tobit svarade: "Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälften av allt det han kom hit med." 5Och Tobias kallade på honom och sade: "Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid!"
6Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: "Prisa Gud och ge honom äran! Prisa hans storhet, berätta till hans ära för alla som lever om vad han har gjort med er. Det är gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte att ge honom äran. 7Kungens hemligheter är det rätt att dölja, men Guds verk skall äras och uppenbaras. Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så kommer ingenting ont att drabba er. 8Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld, 9ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den som ger allmosor och handlar rättfärdigt får glädja sig åt ett långt liv, 10men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende.
11Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Jag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk. 12När du och Sara bad era böner var det jag som bar fram dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda var det på samma sätt. 13Och när du utan att tveka reste dig från din måltid för att gå och ta hand om den döde, 14då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men Gud sände mig också för att ge bot åt dig och åt Sara, din svärdotter. 15Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet."
16De båda männen greps av skräck och föll bävande ner på sina ansikten. 17Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda, frid över er. Upphör aldrig att prisa Gud. 18Det var inte min förtjänst att jag kom till er, det var Guds vilja att jag skulle göra det. Honom skall ni prisa i all er tid, lovsjung honom. 19Lägg märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er. 20Res er upp från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till honom som har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett med er." Han steg dit upp, 21och när de reste sig kunde de inte se honom längre. 22Då prisade och lovsjöng de Gud och tackade honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.
Tobits lovsång
13 1Tobit skrev då denna glädjebön:
Välsignad är Gud som lever i evighet,
välsignat är hans rike.
2Han slår men förbarmar sig också,
han för oss till dödsriket längst ner i jorden,
han för oss också upp ur förintelsen.
Ingen kan undfly hans hand.
3Tacka honom, Israels söner, inför alla folk.
Han skingrade er bland dem,
4men där visade han er sin storhet.
Lovsjung honom inför alla människor,
ty han är vår herre,
han är vår Gud, han är vår fader.
Han är Gud i all evighet.
5Han skall slå er för era synders skull
men också förbarma sig och föra er tillbaka
från alla de folk bland vilka ni skingrats.
6När ni vänder om till honom
av hela ert hjärta och hela er själ
och lever sannfärdigt inför honom,
då skall han vända sig till er
och inte längre dölja sitt ansikte för er.
Se vad han har gjort för er
och tacka honom med hög röst,
prisa rättfärdighetens herre
och lovsjung evighetens konung.
Jag tackar honom i min fångenskaps land,
jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet.
Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom -
kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet.
7Jag lovsjunger min Gud,
jag skall glädja mig så länge jag lever.
8Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet.
Fira glädjedagar och tacka honom.
9Jerusalem, du heliga stad,
han skall slå dig för vad du har gjort,
men han skall också förbarma sig över de rättfärdiga.
10Tacka Herren, det är gott för dig,
prisa evighetens konung,
så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt.
Måtte han låta alla de fångna få glädjas hos dig
och ge alla de olyckliga sin kärlek hos dig,
släktled efter släktled i evighet.
11Ett strålande ljus skall nå till jordens gränser.
Många folk skall komma till dig fjärran ifrån,
de skall komma från världens ände
för att bo nära Herren Guds heliga namn,
de skall bära fram sina gåvor till himlens konung.
Släktled efter släktled skall sjunga glädjesånger i dig,
och den utvalda stadens namn skall bestå i evighet.
12Förbannelse över alla som föraktar och smädar dig,
förbannelse över alla som hatar och skymfar dig,
förbannelse över alla som raserar dig och river dina murar,
alla som störtar dina torn och bränner dina hus,
men evig välsignelse över alla som visar dig vördnad!
13Gläd dig då och jubla med de rättfärdiga,
ty de skall alla samlas och prisa evighetens herre.
14Saliga de som älskar dig,
saliga de som gläder sig över din välgång,
saliga alla de som sörjer över dina många olyckor,
ty de skall få glädjas över dig
och skall få se all din glädje i evighet.
15Min själ skall prisa Herren, den store konungen,
16ty Jerusalem skall byggas upp på nytt
och hans tempel för eviga tider.
Salig blir jag om min släkt lever kvar
och får se dig i din härlighet
och lova himlens konung.
Jerusalems portar skall byggas upp av safir och smaragd
och av ädelsten alla dina murar.
Jerusalems torn skall byggas av guld,
av renaste guld alla deras tinnar.
17Jerusalems gator skall beläggas med mosaiker
av beryller, rubiner och juveler från Ofir.
18Från Jerusalems portar skall glädjesånger klinga,
och från alla dess hus skall det ljuda:
"Halleluja, välsignad är Israels Gud."
Och de välsignade skall välsigna det heliga namnet
för alltid och evigt.
Tobits avskedsord
Tobit dog i frid när han var 112 år gammal, och han fick en storslagen begravning i Nineve. 2Han var 62 år när hans ögon blev skadade. Sedan han hade fått synen tillbaka levde han ett lyckligt liv. Han utövade välgörenhet, och han upphörde aldrig att prisa Gud och lova hans storhet.
3När han låg för döden kallade han till sig sin son Tobias och hans sju söner och gav dem dessa förmaningar: "Min son, ta med dig dina barn 4och bege dig till Medien, ty jag tror på Guds ord om Nineve, som Nahum uttalade: alltsammans skall ske och skall drabba Assyrien och Nineve. Allt det som har sagts av Israels profeter, Guds sändebud, skall bli verklighet utan minsta inskränkning; alla deras ord skall uppfyllas på sin bestämda tid. I Medien blir det tryggare än i Assyrien och i Babylonien, ty jag vet och litar på att allt vad Gud har sagt skall gå i uppfyllelse och inträffa utan att ett enda ord slår fel. Alla våra bröder som bor kvar i Israels land kommer att skingras och föras bort som fångar från det goda landet. Hela Israels land skall ligga öde, Samaria och Jerusalem skall ligga öde, och Guds hus i staden skall brännas ner och ligga öde för en tid.
5Men Gud skall på nytt förbarma sig över dem, Gud skall låta dem vända tillbaka till Israels land, och de kommer att bygga upp templet på nytt, fast det inte blir som det gamla, och det skall stå tills de bestämda tidsåldrarna har nått sitt slut. Då skall alla de som är i fångenskap få återvända hem, och de skall bygga upp Jerusalem i prakt, och Guds hus skall också byggas upp, och det skall byggas upp för all evighet enligt de ord som Israels profeter har uttalat om staden. 6Alla folk på hela jorden, ja, alla skall då omvända sig och uppriktigt frukta Gud. De kommer alla att överge sina avgudar, som genom sin falskhet fört dem vilse, 7och de skall prisa den evige Guden i rättfärdighet. Alla de israeliter som i den tiden blir räddade därför att de uppriktigt tänker på Gud skall samlas och komma till Jerusalem, och de skall för alltid bo i trygghet i Abrahams land, som skall överlämnas till dem. De som uppriktigt älskar Gud skall få glädja sig, men de som lever i synd och orättfärdighet skall försvinna från jorden.
8/9Och nu, mina barn, lägger jag er detta på hjärtat: tjäna Gud uppriktigt och gör det som behagar honom. Era barn skall fostras strängt till rättfärdighet och givmildhet och till att alltid tänka på Gud och prisa hans namn uppriktigt och av hela sin kraft.
Du, min son, skall alltså lämna Nineve och inte stanna här. 10När den dag kommer då du begraver din mor vid min sida skall du inte bli kvar en enda natt inom stadens område. Jag ser att den är full av orättfärdighet och att många brott begås utan att folket känner någon skam. Min son, tänk på vad Nadav gjorde mot sin fosterfar Achikar. Han tvingade honom ju att gå levande ner i jorden. Men Gud lät Nadav sona den skymfen på ett passande sätt: Achikar kom ut i ljuset, medan Nadav fick gå in i det eviga mörkret, därför att han hade försökt döda honom. Tack vare sin givmildhet mot mig slapp Achikar ut ur den dödliga fälla som Nadav hade gillrat åt honom, medan Nadav själv fastnade i den dödliga fällan och omkom i den. 11Se alltså, mina barn, vart givmildheten leder, och vart orättfärdigheten leder: till döden.
Och nu är mitt liv slut."
De lade honom ner i sängen, och han dog. Och han fick en storslagen begravning.
Tobias sista tid
12När sedan Tobias mor dog begravde han henne vid faderns sida. Tillsammans med sin hustru och sina barn utvandrade han därefter till Medien. Han slog sig ner i Ekbatana hos sin svärfar Raguel, 13och han sörjde för sina åldrade svärföräldrar och visade dem vördnad. Han begravde dem i Ekbatana i Medien, och han ärvde både Raguels och sin far Tobits egendom. 14Han slutade sitt liv som en högt aktad man vid 117 års ålder. 15Innan han dog fick han uppleva budet om Nineves undergång, och han fick se hur krigsfångarna som den mediske kungen Kyaxares hade tagit där blev förda till Medien. Då prisade han Gud för allt vad han hade gjort med folket i Nineve och Assyrien. Så fick han glädja sig över Nineve innan han dog, och han prisade Herren Gud i evigheters evighet. Amen.
Till Judit