Bibeln
Apokryferna
Manasses bön
1Herre, allhärskare, våra fäders Gud,
Abrahams, Isaks och Jakobs Gud
och deras rättfärdiga ättlingars,
2du som har skapat himmel och jord med all deras prakt,
3du som fjättrade havet med ditt befallande ord,
du som stängde djupet och förseglade det
med ditt fruktade och ärorika namn
4och som får allting att rysa och darra för din makt,
5ty ingen uthärdar din majestätiska glans,
ingen kan utstå din vrede som hotar syndare,
6och ingen kan mäta eller fatta ditt löftes nåd;
7du är Herren, den Högste,
full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek,
människors lidanden väcker din ånger.
Du, Herre, har i din mildhet och godhet
lovat dem som syndat mot dig
att de får omvända sig och bli förlåtna;
i din stora barmhärtighet har du bestämt
att syndare kan omvända sig och bli räddade.
8Du, Herre, de rättfärdigas Gud,
krävde inte omvändelse av de rättfärdiga,
av Abraham, Isak och Jakob, som aldrig syndat mot dig,
men av mig syndare kräver du omvändelse,
9ty mina lagbrott är otaliga som havets sandkorn.
Herre, mina lagbrott är otaliga,
och jag får ingen lindring, så att jag kan höja mitt huvud,
ty jag är ovärdig att lyfta blicken mot himlens höjd
för all min orättfärdighets skull.
Det är med rätta jag plågas, Herre,
jag pinas efter förtjänst,
fjättrad 10och böjd av tunga järnbojor,
så att jag inte kan lyfta mitt huvud.
Ty jag väckte din glödande vrede
och gjorde det som är ont inför dig,
när jag ställde upp de vidriga avgudabilderna
och lät dessa skändligheter bli fler och fler.
11Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
12Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
13Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott,
vredgas inte för evigt,
låt inte mina olyckor vara för alltid,
förvisa mig inte till jordens nedersta djup;
du är ju de botfärdigas Gud, Herre.
14Då blir det som händer mig ett bevis för din godhet,
ty i din stora nåd räddar du mig fast jag är ovärdig,
15och jag skall prisa dig så länge jag lever.
Dig lovsjunger hela den himmelska hären,
och din är äran i evighet. Amen.
1-15 Bönen har fått sitt namn efter kung Manasse av Juda (695‑642 f.Kr.) och ansluter till 2 Krön 33:19. Den har tillkommit sent, kanske vid tiden kring Kristi födelse. Poetiska skrifter.
3 fjättrade havet Drake.
3 Namn.
7 Du, Herre ... bli räddade Raderna saknas i en läsart.
7 människors lidanden väcker din ånger Gud ångrar de straff som han låtit människor lida eller hotat dem med; jfr t.ex. 2 Mos 32:14; Am 7:3; Jon 3:10.
9 Det är med rätta ... fjättrad Orden saknas i en läsart. Versens text är osäker även på andra punkter.
13 jordens nedersta djup Dödsriket.
Till Tillägg till Daniel