Bibeln
Apokryferna
Ester enligt den grekiska texten med noter
Ester enligt den grekiska texten
Mordokajs dröm
A 1Under det andra året av storkonungen Artaxerxes regering, den första dagen i månaden nisan, kom en dröm till Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam, 2en jude i staden Susa som var en betydande man och tjänstgjorde vid det kungliga hovet. 3Han hörde till dem som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort i fångenskap från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda.
4Detta var hans dröm:
Skrik och larm, åska och jordbävning, kaos över hela jorden - 5och se, två stora drakar kom fram, beredda till envig. De vrålade högt, 6och vid deras vrål rustade sig alla folk till kamp, för att kämpa mot ett rättfärdigt folk. 7En dag av töcken och mörker, nöd och betryck, lidande och kaos på jorden! 8Hela det rättfärdiga folket darrade av skräck för sitt olycksöde och beredde sig att gå under. 9Men de ropade till Gud, och vid deras rop kom, liksom från en liten källa, en stor flod, ett mäktigt vatten. 10Det blev ljust och solen gick upp, och de ringa upphöjdes och uppslukade de höga.
11När Mordokaj vaknade efter denna dröm, där han sett vad Gud hade beslutat göra, behöll han den i tankarna ända till kvällen och försökte på allt sätt förstå den.
Mordokaj räddar kungen
12Mordokaj gick till vila i palatset tillsammans med Gabatha och Tharra, de båda hovmän som svarade för bevakningen av palatset. 13Han kunde höra vad de talade om och hade i sinnet, och när han forskade i saken förstod han att de planerade att mörda kung Artaxerxes, och han angav dem för kungen. 14De båda hovmännen togs i förhör, erkände och avrättades. 15Dessa händelser lät kungen skriva ner för att de inte skulle falla i glömska, och även Mordokaj skrev ner dem. 16Kungen förordnade också att Mordokaj skulle tjänstgöra i palatset och belönade honom med gåvor.
17Men bougajern Haman, Hammedatas son, som stod högt i anseende hos kungen, strävade efter att skada Mordokaj och hans folk för de båda hovmännens skull.
Kung Artaxerxes bestraffar drottning Astin
1 1Därefter tilldrog sig följande händelser på Artaxerxes tid, den Artaxerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Etiopien. 2Han satt nu på tronen i Susa. 3Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för vännerna, för de förnäma perserna och mederna och de övriga folken samt för satrapiernas guvernörer. 4När han under 180 dagar hade visat dem sitt väldes rikedom och den påkostade festprakten 5och bröllopsdagarna var slut, gav kungen under sex dagar en fest för alla de folk som fanns i staden. Festen ägde rum på kungapalatsets gård, 6som var prydd med fina linne- och bomullsdraperier, upphängda på vita och purpurröda snören mellan pelare av marmor med överstycken av guld och silver. Där stod divaner av guld och silver på ett mosaikgolv av malakit, pärlemor och marmor, försedda med skimrande täcken, som var broderade i brokiga mönster och beströdda med rosor. 7Dryckeskärlen var av guld och silver, och en miniatyrbägare av rubin, värd 30 000 talenter, hade ställts fram. Det serverades rikligt med ädelt vin, sådant som kungen själv drack. 8Festen följde ingen fastslagen ordning, utan enligt kungens vilja och befallning till marskalkarna skulle de rätta sig efter hans egna och gästernas önskningar. 9Samtidigt höll drottning Astin en fest för kvinnorna inne i palatset där kung Artaxerxes residerade.
10Den sjunde dagen, då kungen var upprymd, befallde han Haman, Bazan, Tharra, Boraze, Zatholtha, Abataza och Tharaba, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 11att föra in drottningen till honom för att hon skulle framträda med den kungliga kronan på huvudet och visa upp sin skönhet för furstarna och de olika folken - hon var mycket vacker. 12Men drottning Astin lydde honom inte utan vägrade att följa med hovmännen. Kungen blev kränkt och vred; 13han meddelade vännerna vad Astin hade sagt och uppmanade dem att tillämpa lagen och ge sitt utlåtande om saken. 14Arkesaios, Sarsathaios och Malesear steg då fram till honom; det var de furstar från Persien och Medien som var kungens närmaste män och hans främsta bisittare. 15De gav honom besked om vad som enligt lagarna borde ske med drottning Astin, då hon inte hade gjort som kungen befallde genom sina hovmän.
16Sedan tog Mouchaios till orda inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot kungen som drottning Astin har förbrutit sig utan också mot alla furstarna och hans främsta män; 17han har ju återgett drottningens ord för dem och låtit dem få veta hur hon trotsade honom. Liksom hon trotsade kung Artaxerxes 18kommer redan i dag de andra damerna vid hovet, de persiska och mediska furstarnas gemåler, att eggas till att förolämpa sina män på samma vis, när de får höra vilket språk hon har fört mot kungen. 19Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall avfattas enligt medernas och persernas lagar och tillämpas utan avsteg: drottningen får aldrig mer komma in till dig. Ge sedan hennes drottningvärdighet åt en annan kvinna, som är bättre än hon. 20Om du stiftar en sådan lag, som sedan blir känd i ditt rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, fattig som rik."
21Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Mouchaios hade sagt. 22Han lät sända ut skrivelser till alla provinser i sitt rike, till var och en på dess eget språk, för att männen skulle bli respekterade i sina hem.
Ester blir kung Artaxerxes gemål
2 1Sedan lade sig kungens vrede, men eftersom han kom ihåg vad Astin hade sagt och vilken dom han hade fällt över henne, ville han inte ha med henne att göra mer. 2Kungens tjänare föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 3Kungen skulle tillsätta lokala ämbetsmän i alla sitt rikes provinser och låta dem välja ut unga vackra jungfrur till hans harem i staden Susa. Där skulle de stå under uppsikt av den eunuck som var kungens haremsvakt; de skulle förses med oljor och få annan bruklig omvårdnad. 4Den kvinna som behagade kungen mest skulle bli drottning i Astins ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det.
5I staden Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam. 6Han hörde till de krigsfångar som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort från Jerusalem. 7Han hade ett fosterbarn som hette Ester och var dotter till hans farbror Amminadav; vid föräldrarnas död hade han tagit sig an henne för att senare göra henne till sin maka. Hon var en vacker flicka.
8Då kungens förordning hade blivit känd blev många flickor förda till Susa och togs om hand av Gaj, och även Ester blev förd till Gaj, haremsvakten. 9Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han gav henne genast skönhetsmedlen, hennes bestämda underhåll och de sju flickor från palatset som hade avdelats åt henne. Både hon och hennes egna tjänsteflickor blev väl behandlade av honom i haremet. 10Ester berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade sagt åt henne att tiga med det. 11Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det skulle gå med Ester.
12Då en flicka hade varit där i tolv månader var det dags för henne att komma in till kungen. Detta är den tid som hela skönhetskuren kräver: sex månaders behandling med myrraolja och sex månader med parfymer och andra skönhetsmedel. 13När en flicka sedan skall komma in till kungen överlämnas hon åt en person som utsetts att följa henne från kungens harem till hans palats. 14Hon går in där på kvällen och får följande morgon bege sig till den andra haremsavdelningen, som också förestås av kungens eunuck Gaj. Hon får inte komma in till kungen fler gånger, om inte denne särskilt kallar henne till sig.
15Tiden närmade sig nu för Ester, dottern till Mordokajs farbror Amminadav, att komma in till kungen. Hon försummade ingenting av de förmaningar hon fått av eunucken som vaktade haremet; alla som såg henne blev betagna i henne. 16Det var i årets tolfte månad, adar, det sjunde året kung Artaxerxes regerade, som Ester fick komma in till honom. 17Kungen blev förälskad i henne, ja, hon vann hans ynnest framför alla de andra flickorna, och han krönte henne med drottningkronan. 18Sedan höll han en fest i sju dagar för alla vännerna och för trupperna för att fira sitt bröllop med Ester, och han gav sina undersåtar en skattelindring.
19Mordokaj tjänstgjorde nu i palatset. 20Ester berättade inte vilken släkt hon tillhörde, ty Mordokaj hade förbjudit henne det men förmanat henne att frukta Gud och följa hans bud liksom då hon bodde hos honom. Och hon ändrade inte sin livsföring.
21Men de båda hovmän som förde befälet över livvakten hade blivit så förbittrade över Mordokajs befordran att de sökte ett tillfälle att döda kung Artaxerxes. 22Mordokaj fick upplysningar om detta och talade om det för Ester, som underrättade kungen om sammansvärjningen. 23Kungen förhörde de båda hovmännen, och de blev hängda på påle. Sedan förordnade han att Mordokajs lojala handlingssätt skulle räddas undan glömskan genom en berömmande skildring, som skulle införlivas med det kungliga arkivet.
Haman planerar att utrota judarna
3 1Någon tid senare hedrade kung Artaxerxes bougajern Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av vännerna. 2Alla vid hovet föll ner för honom i vördnad, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner för honom. 3Hovfolket frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 4Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman om att Mordokaj bröt mot kungens påbud. Han hade sagt dem att han var jude.
5När Haman fick veta att Mordokaj inte föll ner för honom blev han rasande 6och satte sig i sinnet att utrota alla judar bland Artaxerxes undersåtar. 7Det tolfte året Artaxerxes regerade anordnade Haman en lottdragning. Han kastade lott om dag och månad då han i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den fjortonde dagen i den månad som heter adar.
8Haman gick till kung Artaxerxes och sade: "Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken överallt i ditt rike. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 9Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud om att de skall förintas. Jag skall då betala 10 000 talenter silver till den kungliga skattkammaren." 10Då tog kungen av sig sin ring och gav den åt Haman, så att han kunde sätta sigill på ediktet mot judarna. 11Och kungen sade till Haman: "Behåll pengarna, och gör vad du vill med folket!"
12Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattade de en skrivelse till satraperna och guvernörerna i varje särskild provins från Indien ända till Etiopien, till alla de 127 provinserna och till de olika folkens guvernörer på deras eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Artaxerxes namn, 13och brev sändes ut i hans rike med kurir. Hela det judiska folket skulle förintas på en och samma dag i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte.
Ediktet mot judarna
B 1Här följer en avskrift av brevet:
"Från storkonungen Artaxerxes till guvernörerna i de 127 provinserna från Indien ända till Etiopien med deras underlydande ståthållare.
2Sedan jag blivit de många folkens härskare och fått väldet över hela världen, har jag - ingalunda förledd till övermod av min maktställning utan fastmer med mildhet och godhet som min ledstjärna - ständigt strävat efter att tillförsäkra mina undersåtar ett liv i ostörd ro, att skapa lugn i riket och möjlighet till samfärdsel ända till dess gränser och således på nytt trygga den av alla människor efterlängtade freden. 3Men när vi frågade våra rådgivare hur detta mål skulle kunna uppnås, blev vi av Haman, en man som har utmärkt sig för gott omdöme i vår tjänst, som oföränderligt och med orubblig trohet ådagalagt lojalitet mot oss och som har förlänats rangen av den andre i riket, 4informerade om att det bland alla jordens folk har nästlat sig in ett illasinnat släkte, som genom sina lagar står i motsättning till alla andra folk och som ständigt sätter sig över alla kungliga påbud för att göra våra berömvärda ansträngningar att hålla samman riket om intet.
5Då vi sålunda insett att detta enda folk ständigt söker strid med alla människor, avviker genom främmande seder och livsföring och i sin illvilja mot vår regering gör den största skada, så att de till och med hotar rikets säkerhet, 6förordnar vi härmed att samtliga de som utpekas för er i den av Haman, vår minister och andre fader, utfärdade skrivelsen, tillsammans med kvinnor och barn utan barmhärtighet eller förskoning skall utlämnas åt fullständig förintelse genom sina fienders svärd den fjortonde dagen i adar, den tolfte månaden, innevarande år, 7så att vi för framtiden får fullständig ro och ordning i riket, sedan dessa nu som alltid illasinnade människor på en enda dag tvingats ner i dödsriket."
3 14Avskrifter av brevet anslogs i varje provins, och alla de olika folken fick order att vara beredda när dagen kom. 15Saken blev snabbt känd också i Susa. Kungen och Haman satt och drack tillsammans, och i staden steg oron.
Mordokaj ber Ester vädja till kungen
4 1När Mordokaj fick höra vad som höll på att ske rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och strödde aska över sig. Han sprang ut och rusade längs stadens huvudgata och ropade högt: "De utplånar ett oskyldigt folk!" 2Han fortsatte ända till Kungliga porten men stannade där, ty det var inte tillåtet för honom att gå in i palatset eftersom han var klädd i säck och aska. 3I varje provins där förordningen anslogs blev det gråt, klagan och stor sorg bland judarna, och de gjorde sig bäddar av säck och aska. 4Drottningens tjänsteflickor och hovmän gick och rapporterade för henne. När hon hörde vad som skett blev hon förfärad och sände folk till Mordokaj med kläder som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han lydde inte. 5Då kallade Ester till sig sin eunuck Achrathaios, som hade ställts i hennes tjänst, och sände honom för att skaffa henne närmare upplysningar av Mordokaj. 7Mordokaj berättade vad som hade hänt och hur Haman hade lovat kungen 10 000 talenter till skattkammaren för att få förinta judarna. 8Han gav också Achrathaios en avskrift av kungörelsen som anslagits i Susa angående utrotningen, för att han skulle visa den för Ester. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och beveka honom att skona folket. "Kom ihåg den tid då du levde i enkla förhållanden och blev försörjd av mig", sade han. "Haman, kungens närmaste man, har baktalat oss och döden hotar. Åkalla Herren, tala för oss hos kungen och rädda oss från döden!"
9Då Achrathaios kom och framförde allt detta till Ester 10sade hon åt honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 11"Bland alla folk i riket är det känt att varje man eller kvinna som går in till kungen på inre borggården utan att vara kallad är förlorad. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."
12När Achrathaios framförde vad Ester hade sagt till Mordokaj 13bad han honom gå och svara henne: "Ester, tro inte att du ensam bland alla judar i riket skall komma undan. 14Vägrar du lyda i denna stund kommer judarna att få hjälp och beskydd från annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för denna stund du blev drottning."
15Då sände Ester budbäraren tillbaka till Mordokaj med detta svar: 16"Samla genast judarna i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall också fasta. Sedan skall jag mot lagens bud gå till kungen, om det också kostar mig livet." 17Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Mordokajs bön
C 1Och han tänkte på alla Herrens verk och bad:
2"Herre, herre och konung, du härskar över alla, ty hela världsalltet lyder under dig, och ingen kan sätta sig emot om du vill rädda Israel. 3Du har skapat himmel och jord och allt det underbara vi ser under himlen. 4Du är allas herre, och ingen kan göra motstånd mot dig, mot Herren. 5Du känner till allt, och du vet, Herre, att det inte var av förhävelse eller övermod eller högfärd som jag handlade som jag gjorde, när jag vägrade hylla den övermodige Haman - 6jag skulle gärna ha kysst hans fotsulor för att rädda Israel. 7Nej, jag handlade så för att inte ge en människa större ära än Gud. Jag kommer inte att tillbe någon annan än dig, min Herre, och det är inte av övermod jag handlar så.
8Nu ber jag dig, Herre Gud, du konung, du Abrahams Gud: skona ditt folk, ty fienderna siktar till vår förintelse, deras önskan är att utplåna det folk som är din arvslott sedan begynnelsen. 9Glöm inte bort din egendom, som du friköpte åt dig själv från Egypten. 10Hör min bön, visa dig försonlig mot din arvslott och vänd vår sorg i glädje och fest, så att vi får leva och lovsjunga ditt namn, Herre; tysta inte de munnar som prisar dig."
11Och hela Israel stämde in med höga rop, ty de såg döden framför sig.
Esters bön
12Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit henne. 13Hon tog av sig sin drottningskrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje. 14Och hon bad till Herren, Israels Gud:
"Min Herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, 15ty jag skall trotsa faran. 16Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom och att du uppfyllde alla dina löften till dem. 17Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender, 18därför att vi dyrkade deras gudar; rättfärdig är du, Herre. 19Och det är inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit 20att sätta ditt uttalade beslut ur kraft, att förinta det folk som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare, 21att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt en dödlig kung. 22Överlämna inte din spira, Herre, åt dem som inte finns till. Låt inte våra fiender få skratta åt vår undergång, utan vänd deras planer mot dem själva och gör ett avskräckande exempel av den man som började förföljelsen mot oss. 23Tänk på oss, Herre, och visa oss i nödens stund vem du är; ge mig mod, du gudarnas konung som härskar över alla välden. 24Ge mig de rätta orden när jag står inför lejonet, och väck hans hat mot den man som bekämpar oss, så att han och alla likasinnade förgås. 25Men rädda oss med din starka hand, och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre.
Du har kunskap om allt, 26du vet hur jag avskyr att bli ärad av de laglösa och vilken vämjelse jag känner inför en oomskuren hednings bädd, vem han än må vara. 27Du ser att jag är tvingad till det, du ser hur jag vämjes vid det höghetstecken jag bär på huvudet de dagar jag skall visa mig: det är lika vämjeligt för mig som en blodig binda, och aldrig bär jag det de dagar jag får vila. 28Din tjänarinna har aldrig ätit vid Hamans bord, och jag har inte visat någon uppskattning av kungens fester eller druckit av offervinet. 29Ingen glädje har din tjänarinna känt från dagen för sin upphöjelse och intill nu utom glädjen över dig, Herre, Abrahams Gud. 30Gud, du som är starkare än alla, hör de förtvivlades rop, befria oss ur uslingarnas våld och gör mig fri från min skräck."
Ester går till Artaxerxes
D 1Den tredje dagen avslutade hon sin bön, tog av sig botdräkten och iförde sig all sin ståt. 2När hon var färdigklädd åkallade hon den Gud och räddare som ser allt och tog sedan med sig de två tjänsteflickorna. 3Den ena stödde hon sig på, svag som hon var, 4den andra kom efter och bar hennes släp. 5Hon kände skam trots sin strålande skönhet, hennes uppsyn var glad och älsklig men hennes hjärta var hopsnört av skräck. 6Hon gick igenom alla dörrarna och stod så inför kungen. Han satt på den kungliga tronen, iförd all sin härskarprakt, höljd av guld och ädelstenar, och anblicken av honom var förfärande. 7När han lyfte sitt majestätiskt lysande ansikte flammade hans blick av vrede. Då bleknade drottningen, hon sjönk kraftlös ihop och hängde över huvudet på flickan som gick framför henne. 8Men Gud fick kungens sinne att vekna: full av oro störtade han upp från tronen, lyfte upp henne i sina armar tills hon kunde stå och talade vänligt och lugnande till henne: 9"Vad är det, Ester? Jag är din vän. Var inte rädd, 10du skall inte dö. Min förordning gäller bara vanligt folk. 11Stig fram hit!" 12Han lyfte den gyllene spiran och lät den beröra hennes hals, hälsade henne och sade: "Tala nu." 13Ester sade: "Du var som en ängel från Gud när jag såg dig, herre, och jag drabbades av fruktan för din härlighet. 14Du är så vördnadsbjudande, herre, och ditt ansikte strålar av skönhet." 15Men medan hon talade segnade hon kraftlös ner, 16kungen oroade sig för henne, och hela hovet försökte lugna henne.
5 3"Vad vill du, Ester?" frågade kungen. "Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva mitt rike." - 4"I dag firar jag en högtidsdag", svarade Ester. "Om det behagar dig, min konung, skall både du själv och Haman komma till den festmåltid som jag skall ordna i dag." 5Kungen sade: "Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes."
Båda kom till måltiden som Ester inbjudit till, 6och medan de drack tillsammans frågade kungen: "Vad är det, drottning Ester? Du skall få allt vad du ber om." 7Ester svarade: "Vad jag önskar och ber om är detta: 8Om jag har vunnit din ynnest, min konung, skall du och Haman också i morgon komma till en festmåltid som jag ger för er; i morgon skall jag göra på samma sätt som i dag."
Hamans fall och Mordokajs upphöjelse
9Haman kom glad och upprymd ut från kungen, men då han fick se juden Mordokaj på borggården blev han ursinnig. 10Vid hemkomsten kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. 11För dem utbredde han sig över hur rik han var och vilken heder kungen hade visat honom då han gett honom den allra högsta rangen och lagt rikets styrelse i hans händer. 12Och Haman fortsatte: "Jag var den ende som drottningen hade bjudit att tillsammans med kungen komma till festen, och jag är bjuden i morgon också. 13Men jag finner inget nöje i detta så länge jag måste se den där juden Mordokaj på borggården." 14Då föreslog hans hustru Seresh och hans vänner: "Låt hugga till en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du gå med kungen till festen och njuta av den." Haman gillade förslaget, och pålen gjordes i ordning.
6 1Den natten hindrade Herren kungen från att sova. Då sade han till sin sekreterare att hämta krönikan över hans regeringstid och läsa för honom ur den. 2Han fann uppteckningen om hur Mordokaj för kung Artaxerxes hade avslöjat de två hovmännen som var kungens livvakter men försökte mörda honom. 3Då frågade kungen: "Vad för ära eller lön har vi gett åt Mordokaj?" Och hans tjänare svarade: "Du har inte gett honom någonting." 4Medan kungen förhörde sig om Mordokajs lojala handlingssätt kom Haman in på borggården. "Vem står på borggården?" frågade kungen. Haman hade kommit dit för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som han hade gjort i ordning. 5"Det är Haman som står på borggården", svarade tjänarna. "Kalla in honom", sade kungen. 6Och han frågade Haman: "Vad skall jag göra för den som jag vill ära?" Haman tänkte: "Den som kungen vill ära - kan det vara någon annan än jag?" 7Och han svarade: "Om du vill ära någon, min konung, 8så låt dina tjänare hämta en skrud av fint linne som du själv brukar bära och en häst som du själv brukar rida. 9Lämna detta till en av dina förnämsta vänner och låt honom sätta skruden på den som vunnit din ynnest och hjälpa honom upp på hästen och ropa ut längs huvudgatan i staden: Se här vad som sker med dem som kungen ärar!" - 10"Det var ett utmärkt förslag", sade kungen till Haman. "Gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör i palatset. Glöm ingenting av det du har nämnt."
11Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj, hjälpte honom upp på hästen och gick längs huvudgatan i staden medan han ropade: "Se här vad som sker med dem som kungen vill ära!"
12Mordokaj återvände därefter till palatset, medan Haman gick tillbaka hem i sorg, med ansiktet dolt. 13Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner vad som hade hänt honom, och då sade vännerna och hustrun: "Om han är av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, blir det ditt fall. Du kommer aldrig att kunna försvara dig mot honom, ty den levande Guden är med honom." 14Medan de ännu talade kom hovmännen och bad Haman skynda sig till festmåltiden som Ester ordnat.
7 1Så kom kungen och Haman till måltiden hos drottningen. 2Medan man drack tillsammans denna andra dag frågade kungen: "Vad är det, drottning Ester, vad är det du önskar och ber om? Du skall få det, om det så är halva mitt rike." 3Ester svarade: "Om jag har vunnit din ynnest, min konung, är min önskan att du skänker mig livet och min bön att du skonar mitt folk. 4Vi har blivit sålda till att förgöras, plundras och förslavas, jag och mitt folk. Tillsammans med våra barn skall vi göras till slavar och slavinnor. Jag har rest mig mot detta, ty vår fiende är inte värdig att tillhöra ditt hov." - 5"Vem är det som vågat göra något sådant?" frågade kungen. 6"En illasinnad människa", svarade Ester, "den onde Haman här." Haman greps av skräck för kungen och drottningen. 7Kungen reste sig från bordet och gick ut i trädgården, och Haman började tigga drottningen om nåd; han insåg att han var illa ute.
8Då kungen kom tillbaka från trädgården hade Haman kastat sig över soffan för att bönfalla drottningen. "Jaså, du antastar min gemål i mitt eget hus!" ropade kungen. När Haman hörde detta bleknade han. 9Och Bougathan, en av hovmännen, sade till kungen: "Haman har till och med rest en påle åt Mordokaj, som räddade dig, konung, med sina upplysningar. Den står vid Hamans hus, tjugofem meter hög." - "Häng upp honom där", befallde kungen. 10Så spetsades Haman på den påle som han själv hade rest åt Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
8 1Samma dag skänkte kung Artaxerxes drottning Ester all egendom som hade tillhört den onde Haman, och Mordokaj blev kallad till kungen, ty Ester hade berättat att han var släkt med henne. 2Kungen tog sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester lät Mordokaj ta hand om all Hamans egendom.
Ediktet till judarnas förmån
3Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och bad honom att omintetgöra verkan av Hamans ondska och av vad han gjort mot judarna. 4Kungen sträckte den gyllene spiran mot Ester, och hon reste sig och stod framför honom. 5"Om du så finner för gott", sade hon, "och om jag har vunnit din ynnest, ber jag att du skickar bud och återkallar de brev som sändes ut av Haman och där han föreskrev att alla judar i ditt rike skall utplånas. 6Hur skulle jag kunna se på när mitt folk plågas, hur skulle jag kunna leva när alla mina landsmän går under?" 7Då sade kungen till Ester: "All Hamans egendom har jag gett dig i gåva, och honom själv har jag låtit hänga på påle för att han sökt bringa judarna om livet - varför behöver du be mig om lov? 8Skriv i mitt namn vilken förordning ni vill, ni liksom han, och bekräfta den med mitt sigill. En skrivelse som utfärdats på kunglig befallning och bekräftats med mitt sigill kan ingen sätta sig emot." 9Sekreterarna inkallades då; det var den tjugotredje dagen i den första månaden, nisan, samma år.
Man skrev också till judarna om allt som hade ålagts ämbetsmännen och guvernörerna i brev till var och en av de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien, till varje provins på dess eget språk. 10Skrivelsen hade utfärdats i kungens namn och bekräftats med hans sigill, och breven sändes ut med kurir. 11Det meddelades att kungen uppmanade judarna att följa sina egna lagar i alla städer och att försvara sig och göra vad de ville med sina fiender och motståndare; 12detta skulle ske på en och samma dag i hela Artaxerxes rike: den trettonde i årets tolfte månad, adar.
E 1Nedan följer en avskrift av skrivelsen.
"Storkonungen Artaxerxes hälsar provinsguvernörerna i de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien och alla som är oss trogna.
2Det finns sådana som oavlåtligt har hedrats med den största generositet av sina välgörare men som har fått alltför höga tankar om sig själva, 3så att de inte bara försöker skada våra undersåtar utan, oförmögna som de är att bära medgången, till och med företar sig att intrigera mot sina välgörare, 4och det är inte nog med att de drar ett streck över sin tacksamhetsskuld till människor, utan de låter sig också uppeggas av svassande bifall från sådana som inte vet vad godhet vill säga, tills de tror sig kunna undfly domen från den Gud som alltid vakar över allt och hatar det onda. 5Ofta har också betrodda ministrar och vänner med sina råd kommit dem som förlänats den högsta makten att bli delaktiga i oskyldiga människors död och har dragit in dessa härskare i obotliga olyckor 6genom att vilseleda deras fläckfria rättrådighet med sin gemena förslagenhet. 7Detta är möjligt för er att konstatera inte bara med ledning av sådana äldre krönikor som vi har gjort tillgängliga, utan fastmer genom att betrakta hur ovärdiga makthavares uselhet har resulterat i gudlösa ogärningar i vår omedelbara närhet. 8I framtiden bör detta uppmärksammas, så att vi kan erbjuda alla människor i riket en ostörd och fredlig tillvaro, 9i det att vi företar nödvändiga förändringar och med undantagslös öppenhet och välvilja bedömer de fall som underställs oss.
10Det sagda kan tillämpas på Haman, Hammedatas son, i själva verket en makedonier helt utan persiskt blod och alldeles främmande för vår godhet. När han upptogs i vår krets 11och fick åtnjuta den generositet vi visar människor av alla folk, till den grad att han offentligen kallades vår fader och därefter ständigt blev hyllad av alla som den främste nedanför den kungliga tronen, 12kunde han inte bära sin upphöjelse utan föresatte sig att beröva oss både makten och livet. 13Under bedrägliga och svårgenomskådliga förevändningar begärde han att få förgöra såväl Mordokaj, vår räddare och ständige välgörare, som Ester, vår oförvitliga gemål, och därtill hela deras folk, 14och genom dessa intriger trodde han sig kunna isolera oss för att sedan störta oss och få persernas makt överförd till makedonierna. 15Men vi finner att judarna, som denne ärkeskurk har utlämnat att förintas, ingalunda är några förbrytare utan lever efter de mest rättfärdiga lagar 16och är söner till den levande Guden, den högste och störste, som i sin stora välvilja styr riket till gagn för oss liksom för våra förfäder.
17Ni torde alltså bortse från den skrivelse som sänts ut av Haman, Hammedatas son, 18eftersom han, upphovsmannen till allt detta, har blivit upphängd vid Susas stadsport med hela sin familj, snabbt och välförtjänt drabbad av den allsmäktige Gudens dom. 19Låt i stället överallt anslå avskrifter av detta brev, tillåt judarna att utan hinder följa sina egna seder och lagar 20och ge dem verksam hjälp, så att de i nödens stund den trettonde dagen i adar, den tolfte månaden, kan försvara sig mot dem som går till angrepp mot dem denna dag. 21Ty den dagen har Gud, som härskar över allt, förvandlat från en undergångens dag till en glädjedag för sitt utvalda folk. 22Också ni skall därför fira denna dag med stora festligheter som en märkesdag bland era andra minneshögtider, 23så att den både nu och i framtiden blir en tacksägelsefest för vår och alla lojala persers räddning och en erinran om undergång för dem som smider planer mot oss.
24Varje stad eller provins som inte rättar sig efter detta skall utan undantag skoningslöst förhärjas med eld och svärd så att den inte bara blir obeboelig för människor utan också för all framtid skys av vilda djur och fåglar.
8 13Avskrifter av brevet skall anslås på väl synliga platser i hela riket, och alla judar skall hålla sig beredda till strid mot sina motståndare på ovannämnda dag."
14Ryttarna gav sig i väg för att snabbt utföra kungens befallning, och förordningen offentliggjordes också i Susa. 15Mordokaj gick ut, klädd i den kungliga skruden. Han bar en krans av guld och ett pannband av purpurfärgat linne, och folket i Susa gladde sig när de såg honom. 16Bland judarna blev det ljus och glädje. 17I varje stad och provins där förordningen anslogs, överallt där anslagen sattes upp, blev det glädje och fröjd bland judarna: de drack och var glada. Många hedningar lät omskära sig och övergick till judendomen på grund av fruktan för judarna.
Judarnas hämnd på sina fiender
9 1Den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar, hade kungens brev nått fram, 2och den dagen nedgjordes alla judarnas fiender, ty i sin fruktan satte sig ingen av dem till motvärn. 3Judarna bemöttes med aktning av satrapiernas guvernörer, av furstarna och av kungens skrivare. Alla var de gripna av fruktan för Mordokaj. 4Kungens befallning hade nämligen blivit känd och omtalad i hela riket. 6I staden Susa dödade judarna 500 man, 7däribland Farsannestain, Delfon, Fasga, 8Fardatha, Barea, Sarbacha, 9Marmasim, Aroufaios, Arsaios och Zabouthaios, 10de tio sönerna till bougajern Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Dessutom plundrade de 11den dagen, och antalet dödade i Susa inrapporterades till kungen.
12Då sade kungen till Ester: "Judarna har nedgjort 500 man här i Susa - vad tror du att de har gjort ute i landet? Vad vill du mera be om? Du skall få det." - 13"Ge judarna tillstånd att fortsätta i morgon", sade Ester, "så att de kan hänga upp Hamans tio söner." 14Kungen tillät att så skedde och utlämnade Hamans söners lik åt judarna i staden till att hängas upp. 15Och judarna i Susa samlades den fjortonde adar och dödade 300 man, men de avstod från plundring.
16De övriga judarna i riket samlades också för att försvara sig, och de fick ro för sina fiender. Den trettonde adar dödade de 15 000 av dem, men de avstod från plundring. 17De vilade den fjortonde dagen i månaden och firade den som en vilodag med fest och glädje. 18Men judarna i Susa samlades även den fjortonde och vilade inte; däremot firade de den femtonde som en fest- och glädjedag. 19Detta är orsaken till att de judar som bor kringspridda ute i landet firar den fjortonde adar med fester som en högtidsdag, då alla skickar matgåvor till varandra, medan de som bor i storstäderna firar en glad högtidsdag den femtonde adar och skickar matgåvor till sina grannar den dagen.
Purimfesten instiftas
20Mordokaj skrev ner vad som hänt i en skrift, som han sände till alla judar i Artaxerxes rike, nära och fjärran, 21för att de skulle göra dessa dagar till högtidsdagar och fira den fjortonde och femtonde adar. 22Ty dessa dagar fick judarna ro för sina fiender. Under hela den månad, adar, då deras sorg vändes i lycka och deras kval i högtidsglädje skulle de fira bröllopshögtider och glädjefester och skicka matgåvor till sina vänner och till de fattiga.
23Judarna införlivade med sin tradition det som Mordokaj hade skrivit till dem: 24hur makedoniern Haman, Hammedatas son, började strid mot dem sedan han anordnat lottdragning och kastat lott för att förgöra dem, 25och hur han gick till kungen för att be honom låta hänga upp Mordokaj; men den onda plan som han hade smitt mot judarna slog tillbaka mot honom själv, och både han och hans barn blev upphängda. 26Därför fick dessa dagar namnet purim med tanke på lotterna, ty lotter heter purim på deras språk, och med tanke på de händelser som återges i denna skrift, på allt vad judarna fick gå igenom för den sakens skull och allt som sedan hände med dem.
27Så förordnade Mordokaj, och judarna lät det bli tradition för sig själva och för sina efterkommande och för dem som slutit sig till dem. De kommer aldrig att överge det bruket, 28utan dessa dagar utgör en minneshögtid som firas i släktled efter släktled i varje stad, i varje familj och i varje land. Dessa purimdagar skall högtidlighållas i all framtid, och minnet av dem kommer aldrig att slockna bland kommande släkten.
29Drottning Ester, Amminadavs dotter, och juden Mordokaj skrev ner allt vad de hade gjort och sände ut det brev som stadfäste purimfesten. 30Mordokaj och drottning Ester förordnade även detta på eget initiativ och genomförde sin vilja på eget ansvar. 31Detta fastställde Ester för all framtid, och hennes ord skrevs ner för att räddas undan glömskan.
10 1Kungen lät skrivelser gå ut överallt där han härskade över land och vatten. 2Hans kraft och duglighet och hans väldes rikedom och glans har beskrivits i krönikan om Persiens och Mediens kungar. 3Mordokaj var kung Artaxerxes ställföreträdare och en av rikets stormän. Högt ansedd bland judarna och älskad av dem skildrade han sitt livsöde för hela sitt folk.
Tolkning av Mordokajs dröm
F 1Mordokaj sade: "Detta är Guds verk, 2ty jag har tänkt på vad jag drömde om dessa händelser, och varje del av drömmen har slagit in. 3Den lilla källan blev till en flod, och det kom sol och ljus och ett mäktigt vatten - floden är Ester, som kungen gifte sig med och gjorde till drottning. 4De två drakarna är jag och Haman, 5och de som samlades för att utrota judarna är hednafolken. 6Men mitt folk är Israel; det var de som ropade till Gud och blev räddade. Herren har räddat sitt folk, Herren har befriat oss från alla dessa olyckor. Gud har gjort dessa tecken och under, och ingenting liknande har skett bland hedningarna. 7För den skull skapade han två lotter, en för Guds folk och en för alla hednafolken, 8och dessa båda lotter infann sig på den bestämda stunden och tiden inför Gud till en domens dag för alla hednafolk. 9Och Gud tänkte på sitt folk och lät dem som är hans arvslott få sin rätt. 10För all framtid skall man fira dessa dagar i månaden adar, den fjortonde och femtonde i månaden, och samlas med glädje och fröjd inför Gud genom alla släktled i hans folk Israel."
Slutanmärkning
11Under det fjärde året av Ptolemaios och Kleopatras regering kom Dositheos, som uppgav sig vara präst av Levis stam, och hans son Ptolemaios med ovanstående skrift, som enligt deras uppgift är brevet om purimfesten och har översatts av Lysimachos, Ptolemaios son, från Jerusalem.
Till Judit