Bibeln

Apokryferna till Nya testamentet

Mariaevangeliet

[Sidorna 1-6 saknas]

4

"[...] kommer materian då att [förstöras] eller inte?" 22"Allt, alla skapade ting, alla levande varelser, existerar i och med varandra och kommer att upplösas i sina rötter, 23ty materiens innersta väsen upplöses i sitt eget väsens [rötter]. 24Må den höra som har öron att höra med."

25Petrus sade till honom: "Då du nu har förklarat allt för oss, säg oss också detta: Vad är världens synd?" 26Frälsaren sade: "Det finns inget som i sig självt är synd, utan synd är vad ni begår när ni gör sådant som är av samma beskaffenhet som otukt, sådant som kallas 'synd'. 27Det var därför godheten kom mitt ibland er, till det innersta av vars och ens väsen, för att återföra det till dess rot." 28Vidare sade han: "Det är därför ni [...] och dör [...] 29[Må den] som har förstånd förstå. 30[...] ett lidande utan like som uppstår ur sådant som är mot naturen. Därefter uppstår oordning i hela kroppen. 31Därför säger jag er: 'Var vid gott mod' och om ni tappar modet, må då naturens olika former ge er [nytt] mod. 32Må den höra som har öron att höra med."

33När den välsignade sagt detta, hälsade han dem alla och sade: "Frid vare med er. Ta emot min frid. 34Se upp så att ingen leder er vilse med orden 'Se här!' eller 'Se där!' ty Människosonen är inom er. 35Följ honom! 36De som söker honom kommer att finna honom. 37Gå därför och förkunna evangeliet om Riket. 38Ge inte några befallningar förutom dem jag gett er, och [...] några lagar som lagstiftarna gör, på det att ni inte må vara bundna av dem." 39När han sagt detta lämnade han dem.

5 1De sörjde och grät och sade: "Hur skall vi kunna gå till hedningarna och förkunna evangeliet om Människosonens rike? När inte han skonades, skulle då vi skonas?"

2Då reste sig Maria upp och hälsade dem alla och sade till sina bröder: "Gråt inte och sörj inte och frukta inte, ty hans nåd kommer att vara med er och försvara er. 3Låt oss i stället prisa hans storhet, ty han har förberett oss och gjort oss till människor." 4När Maria sagt detta, ljusnade deras sinnelag och de började diskutera [Frälsarens] ord.

5Petrus sade till Maria: "Syster, vi vet att Frälsaren älskade dig mer än de andra kvinnorna. 6Säg oss de ord Frälsaren uttalade som du minns. Du känner dem [men] det gör inte vi, då vi inte hört dem."

7Maria svarade och sade: "Det som är fördolt för er skall jag förkunna för er." 8Och hon började säga följande ord till dem: "Jag", sade hon, "Jag såg Herren i en syn och jag sade till honom: 'Herre, jag såg dig i dag i en syn.' Han svarade och sade till mig: 9'Salig är du som inte darrar då du ser mig. Ty där sinnet är, där är [...].' 10Jag sade till honom: 'Herre, den som ser synen, ser han genom själen eller genom anden?' 11Frälsaren svarade och sade: 'Han ser varken genom själen eller genom anden, utan det är hans sinne, som [är] mellan de två [...] ser synen och det är [...].'

[Sidorna 11-14 saknas]

8

"[...] det. 10Och Begäret sade: 'Jag såg dig inte sänka dig ner, men nu ser jag dig stiga upp. Varför talar du osanning när du tillhör mig? 11Själen svarade och sade: 'Jag såg dig. Du såg mig inte eller kände inte igen mig. Jag tjänade dig som klädnad och du kände mig inte.' 12När den sagt detta, fortsatte den, fylld av glädje.

13Så kom den till den tredje makten, den som heter Okunnighet. 14Den frågade själen: 'Vart är du på väg? Du [...] bunden i ondska, bunden är du. Döm inte.' 15Och själen sa: 'Varför dömer du mig när jag inte har dömt? 16Jag var bunden, men själv band jag aldrig. 17Jag var inte känd, men jag förstod att allt kommer att upplösas, både [det som är] jordiskt och himmelskt.'

18När själen lämnat den tredje makten steg den uppåt och såg den fjärde makten [som] hade sju skepnader. 19Den första skepnaden är mörker, den andra är begär, den tredje är okunnighet, den fjärde är det som vållar död, den femte är köttets värld, den sjätte är köttets dåraktiga vishet, den sjunde är vredgad vishet. Detta är vredens sju [...]. 20De frågade själen: 'Varifrån kommer du, du mandråpare? Vart är du på väg, du himlarymdens erövrare?' 21Själen svarade och sade: "Det som bundit mig har dräpts och det som hållit mig instängd har övervunnits. 22Mitt begär har upphört och okunnigheten är död. 23I en [...] befriades jag från en värld [...] i en form från en högre form och från glömskans och okunnighetens tillfälliga bojor. 24Från denna stund ska jag uppnå vila i evighetens ögonblick, i tystnad.'"

9 1När Maria hade sagt detta tystnade hon, ty det var så långt som Frälsaren hade talat till henne. 2Men Andreas sade till bröderna: 'Säg vad ni tror om det hon säger, ty jag tror inte att Frälsaren sagt detta. Helt visst är dessa läror främmande tankar.'

3Petrus svarade och vände sig också emot henne beträffande dessa ting, 4och han frågade dem angående Frälsaren: "Talade han verkligen hellre i hemlighet med en kvinna än öppet med oss? Ska vi då alla vända om och lyssna till henne? Föredrog han henne framför oss?"

5Då började Maria gråta och sade till Petrus: "Min broder Petrus, vad tror du? Tror du att jag har tänkt ut detta i mitt hjärta eller att jag ljuger om Frälsaren?"

6Levi svarade och sade till Petrus: "Petrus, du är alltid hetsig. 7Nu ser jag att du angriper kvinnan på samma sätt som motståndarna. 8Men om Frälsaren gjorde henne värdig, vem är då du att avvisa henne? Helt visst känner Frälsaren henne mycket väl. 9Det är också därför han älskade henne mer än han älskade oss. Låt oss i stället känna skam och ikläda oss den fullkomliga människan [...] forma oss så som han befallde oss, och förkunna evangeliet, utan att ge någon ytterligare lag eller någon ytterligare föreskrift utöver de bud som Frälsaren sade."

10När [...] och de började gå ut [för att] förkunna [honom] och predika [evangelium].