Dikter

Min själ

Min själ är som en spröd fågel
Som vinden ha tagit med sig och slagit mot klipporna

Den spröda fågelns hjärta slår fortfarande
Men oftast av rädsla

Rädsla för att vinden åter tar med sig fågeln
Och för att fågeln då slår sig på nytt

Det finns ingen tillit till vinden
Vinden bara tar med sig utan ansvar för konsekvenserna

Tillfälligt kan fågeln känna en spänning inför vinden
Men när vinden kommer för nära inpå då vinner rädslan

Ibland drömmer fågeln om att släppa taget o bara följa
med vinden
Men rädslan tar överhanden bara tanken på smärtan får
fågeln att välja bort vinden

Vinden är så underbart oförutsägbar. Med vinden skulle jag vilja se världen. Uppifrån se allt det sköna som finns nedanför..

Om jag ändå vågade…