Bibeln
Gamla testamentet
Sefanja
1 1Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, på den tid då Josia, Amons son, var kung över Juda.
Dom över de avfälliga
2Allt skall jag utplåna
från jordens yta, säger Herren.
3Jag skall utplåna människor och djur,
himlens fåglar och havets fiskar.
Jag skall bringa de onda på fall
och utrota människorna från jorden,
säger Herren.
4Jag skall lyfta min hand mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Där skall jag utrota Baals sista anhängare,
ingen skall minnas hans präster, avgudatjänarna.
5Jag skall utrota dem som knäfaller på taken
för att tillbe himlens här
och dem som knäfaller för Herren
men svär vid Milkom
6och dem som vänt sig bort från Herren,
inte söker Herren
och inte frågar honom till råds.
7Var stilla inför Herren Gud,
ty Herrens dag är nära.
Han har förberett en offerfest
och renat sina gäster.
8På dagen för Herrens offerfest
skall jag straffa stormän och prinsar
och alla som klär sig i utländsk dräkt.
9Den dagen skall jag straffa
alla som hoppar över tempeltröskeln
och som fyller sin herres hus med våld och svek.
10Den dagen, säger Herren,
skall man höra rop från Fiskporten,
klagan från Nya staden,
mäktigt dån från höjderna.
11Klaga och gråt, ni som bor i Morteln:
det är slut med krämarhopen,
med alla som väger upp silver.
12När den tiden kommer
skall jag leta igenom Jerusalem
med ljus och lykta.
Jag skall straffa dem som sitter där
dästa av vin, dessa som tänker:
"Herren gör ingenting, gott eller ont."
13Deras egendom skall skövlas,
deras hus läggas öde.
De skall bygga hus
men aldrig bo i dem,
anlägga vingårdar
men aldrig dricka vinet.
Herrens dag
14Herrens stora dag är nära,
den är nära, och den kommer snabbt.
Bitter blir jämmern på Herrens dag,
då klagar hjälten högt.
15Den dagen är vredens dag,
betryckets och våndans dag,
förödelsens dag och ödslighetens,
mörkrets och molnens dag,
töcknets och dunklets dag.
16En dag med hornstötar och härskrin
mot befästa städer och höga torn.
17Jag skall ansätta människorna
så att de vacklar omkring som blinda,
ty de har syndat mot Herren.
Deras blod skall tömmas ut som avfall,
deras inälvor som dynga.
18Deras silver och guld kan inte rädda dem
på Herrens vredes dag.
Hela jorden skall förtäras
av hans lidelses eld.
Han skall förinta dem som bor på jorden,
i skräck skall de förgås.
1:1 Sefanja Profeten Sefanja verkade i Juda, troligen på 630‑620-talen f.Kr. Sefanjabokens innehåll går tillbaka på honom, men den tycks ha försetts med några tillägg under och efter den babyloniska fångenskapen. Den består av domsord mot Juda och Jerusalem och mot grannfolken och förkunnar Herrens vredes dag och Sions kommande räddning; Profetböcker.
1:1 då Josia ... var kung över Juda 639‑609 f.Kr. Sefanjas förkunnelse förutsätter förhållandena före Josias reform av kulten 622 f.Kr.
1:5 Milkom Med Septuaginta-handskrifter, Peshitta och Vulgata; MT har "deras kung". Milkom.
1:7 Dag.
1:9 alla som hoppar över tempeltröskeln Uttryckets innebörd är osäker, men troligen avses ett bruk som uppfattades som hedniskt; jfr 1 Sam 5:5.
1:9 sin herres hus Troligen kungapalatset, inte templet.
1:10 Fiskporten I Jerusalems norra stadsmur; se Neh 12:39.
1:10 f. Nya staden, höjderna, Morteln Stadsdelar i Jerusalem, troligen i norra delen av staden.
1:14 klagar hjälten högt Grundtextens innebörd osäker.
1:15 Vrede.
2
1Samlas, kom samman,
du skamlösa folk,
2innan stunden är inne
- som agnar blåser dagarna förbi -
innan Herrens glödande vrede drabbar er,
innan Herrens vredes dag drabbar er.
3Sök Herren, alla ödmjuka i landet
som handlar efter hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
Kanske skall ni då få skydd
på Herrens vredes dag.
Dom över grannfolken
4Gaza skall bli övergivet
och Ashkelon en ödemark,
Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen
och Ekron ryckas upp med roten.
5Ve er, ni som bor i kustlandet,
ve er, kereteer!
Herren riktar sitt ord mot er:
Kanaan, du filisteernas land,
jag skall låta dig gå under
med alla dina invånare.
6Kustlandet skall bli till betesmark,
till ängar för herdarna
och fållor för getter och får.
7Området skall tillfalla
dem som ännu är kvar av Judas stam.
Vid havet skall de föra djuren i vall
och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus,
ty Herren, deras Gud, tar sig an dem,
och han skall vända deras öde.
8Jag har hört smädelserna från Moab
och ammoniternas hån
då de skymfat mitt folk
och kränkt deras land.
9Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab skall dela Sodoms öde
och ammoniterna Gomorras -
att bli ett nässelsnår, en saltgrop,
en ödemark för alla tider.
Återstoden av mitt folk skall plundra dem,
de som finns kvar skall ta dem i besittning.
10Det är lönen för deras högmod,
för att de kränkt och smädat
Herren Sebaots folk.
11Herren skall sätta skräck i dem.
Inför honom krymper alla jordens gudar.
De som bor i fjärran kustländer
skall falla ner för honom,
var och en på sin ort.
12Också ni, kushiter!
De skall genomborras av mitt svärd.
13Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr
och ödelägga Assyrien.
Han skall göra Nineve till en ödemark,
torr som en öken.
14I staden skall hjordar vila,
alla slags vilda djur.
Pelikan och rördrom
skall övernatta på pelarkrönen.
Hör, ugglan ropar i fönstret
och korpen kraxar på tröskeln.
15Detta är den glada staden,
som tronade så säker
och tänkte om sig själv:
"Ingen är som jag!"
Så öde den har blivit,
ett tillhåll för vilda djur.
Var och en som går förbi
visslar och pekar finger.
2:1-2a Grundtextens innebörd osäker.
2:4 bli övergivet I hebreiskan anspelning på namnet Gaza.
2:4 Gaza, Ashkelon, Ashdod, Ekron Filisteiska städer.
2:4 ryckas upp med roten I hebreiskan anspelning på namnet Ekron.
2:5 kustlandet, kereteer, Kanaan Beteckningar på Filisteen eller dess invånare.
2:9 nässelsnår, saltgrop De hebreiska ordens betydelse osäker. Sodom.
2:11 fjärran kustländer Mindre Asiens kust med kringliggande öar.
2:11 krymper Det hebreiska ordets betydelse osäker.
2:12 Kush.
2:13 Nineve Assyriens huvudstad; se not till Nah 1:1.
2:14 Pelikan och rördrom Det är osäkert vilka fåglar de hebreiska orden avser.
2:14 ugglan Rättelse; MT saknar detta ord. korpen Med Septuaginta och Vulgata; MT har "förödelse".
2:14 MT har i slutet av versen tre obegripliga ord, som har lämnats oöversatta.
Dom över Jerusalem
3
1Ve den trotsiga, befläckade staden,
förtryckets stad.
2Den har inte lyssnat
och inte tagit varning.
Den förtröstar inte på Herren
och tyr sig inte till sin Gud.
3Dess styresmän är som rytande lejon,
dess domare som vargar -
inte ett ben lämnar de kvar till morgonen.
4Dess profeter är stora i orden
och fulla av svek.
Dess präster kränker det heliga
och gör våld på Herrens lag.
5Herren, den rättfärdige, är mitt ibland dem -
han gör aldrig orätt.
Var morgon fäller han sin dom,
den uteblir ej då dagen gryr.
Men syndaren har ingen skam i sig.
6Folkslag har jag utrotat,
deras borgar ligger i ruiner.
Jag har lagt gatorna öde, där färdas ingen,
städerna är förhärjade och tömda på folk,
ingen bor där längre.
7Jag sade: "Du skall frukta mig och ta varning,
inte längre blunda för mitt hot.
"Men allt ivrigare blev de
i sin brottsliga framfart.
8Vänta därför, säger Herren,
tills jag träder fram och vittnar mot dem.
Jag har beslutat att kalla samman folk och riken
för att tömma min vrede över dem,
all min glödande harm.
Ty hela jorden skall förtäras
av min lidelses eld.
9Då skall jag förvandla folken,
så att de alla talar med rena läppar,
åkallar Herrens namn
och tjänar honom skuldra vid skuldra.
10Från andra sidan floderna i Kush
skall man frambära offer till mig.
Den räddade skaran
11Den dagen skall du slippa skammen
för alla synder du begått mot mig.
Då skall jag befria dig
från de stolta och högmodiga.
Du skall inte längre förhäva dig
här på mitt heliga berg.
12Jag skall lämna kvar hos dig
en arm och ödmjuk skara.
Herrens namn skall bli deras tillflykt.
13De som då är kvar av Israel
skall aldrig göra orätt
och aldrig uttala en lögn,
falska ord skall aldrig komma ur deras mun.
Den hjorden skall beta och vila tryggt
utan att skrämmas av någon.
Löften till Sion
14Jubla, dotter Sion,
ropa ut din glädje, Israel!
Gläd dig, dotter Jerusalem,
fröjda dig av hela ditt hjärta!
15Herren har upphävt domen över dig
och undanröjt dina fiender.
Herren, Israels konung, bor hos dig.
Du har ingenting mer att frukta.
16Den dagen skall Jerusalem få höra:
"Sion, var inte rädd,
låt inte händerna sjunka i missmod.
17Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek."
Högt skall de fröjda sig över dig,
18de som sörjer, fjärran från tempelfesterna.
Jag befriar dig i dag från den skam
som du fått bära.
19Och se, när den tiden kommer
skall jag ta itu med dina plågoandar.
Jag skall hjälpa dem som vacklar
och samla dem som skingrats.
Jag skall göra dem ärade och ryktbara
överallt där de lidit smälek.
20När den tiden kommer skall jag föra er hem,
då skall jag kalla er samman.
Jag skall göra er ryktbara och ärade
bland alla jordens folk
då jag vänder ert öde inför era ögon,
säger Herren.
3:3 vargar ... morgonen Grundtextens innebörd osäker.
3:7 inte längre blunda för Med Septuaginta och Peshitta; MT har "hennes boning inte längre utrotas".
3:8 min lidelses eld Svartsjuka.
3:8 och vittnar mot dem Med Septuaginta och Peshitta; MT har "till byte". Vittna.
3:10 man Med Septuaginta och Peshitta; MT oklar.
3:10 Kush.
3:12 lämna kvar ... skara Rest.
3:14 Sion.
3:17 översvallande Rättelse; MT har "tigande".
3:18 Grundtextens innebörd osäker.
3:18 Skam.
Till Habackuk
Till Haggaj