Bibeln
Apokryferna till Nya testamentet
Jakobs protevangelium
1 1I Israels tolv stammars historia heter det att det fanns en Joakim som var mycket rik och att han frambar sina offer för Herren i dubbelt mått, ty han sade: "Det som jag frambär av mitt överflöd skall vara för hela folket, och det som jag frambär för att få förlåtelse, skall vara för Herren Gud, som försoning för mig."
2Herrens stora dag var nu nära, och Israels barn frambar sina offer. Då trädde de fram för honom, och Ruben sade: "Det är inte tillåtet för dig att frambära dina offer först, eftersom du inte har fött några barn i Israel."
3Då blev Joakim mycket bedrövad och gick till registret för folkets tolv stammar och sade till sig själv: "Jag skall efterforska bland folkets tolv stammar om jag är den ende som inte har fött barn i Israel". Och han utforskade och fann att alla rättfärdiga i Israel hade fått barn. Då tänkte han på patriarken Abraham och hur Gud hade skänkt honom en son, Isak, på hans sista dagar.
4Och Joakim var mycket bedrövad, och han visade sig inte för sin fru utan gav sig ut i öknen. Där slog han upp sitt tält och fastade fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och han sade till sig själv: "Jag skall inte gå ner, varken för mat eller dryck, förrän Herren, min Gud, har besökt mig. Bönen skall vara min mat och dryck."
2 1Anna, hans hustru, uppstämde då en dubbel klagosång och dubbla jämmerrop:
"Jag vill jämra mig för att jag är änka.
Jag vill jämra mig för att jag är utan barn."
2Så kom Herrens stora dag, och Judit, hennes tjänsteflicka sade till henne: "Hur länge skall du ödmjuka din själ? Se, Herrens stora dag har kommit, och då får du inte sörja. Ta den här huvudprydnaden som hantverksfrun gav mig. Det är inte tillåtet för mig att bära den, eftersom jag är din tjänsteflicka, och den har en kunglig utsmyckning."
3Men Anna sade: "Gå bort ifrån mig! Jag gör det inte. Herren har ödmjukat mig djupt. Vem vet om det inte är en bedragare som har gett dig den, och du kommer för att jag skall ha del i dina synder." Judit, tjänsteflickan, svarade: "Vad ont skall jag önska dig, därför att du inte hör på mig? Herren Gud har ju tillslutit ditt moderliv så att du inte får någon livsfrukt i Israel."
4Och Anna sörjde djupt. Men hon lade av sina sorgkläder, tvättade sitt huvud och tog på sig sina brudkläder. Vid nionde timmen gick hon ut för att gå i sin trädgård. Då såg hon ett lagerbärsträd och satte sig under det. När hon vilat sig åkallade hon den Allsmäktige och sade: "Mina fäders Gud, välsigna mig och hör min bön, såsom du välsignade modern Sara och skänkte henne en son Isak."
3 1Och Anna lyfte sina ögon mot himmelen. Då fick hon se ett sparvbo i lagerbärsträdet. Strax sjöng Anna en klagosång för sig själv:
"Ve mig! Vem födde mig?
Vilket moderliv frambragte mig?
Jag är född till att vara en förbannelse i
Israels barns ögon.
Jag har blivit smädad, och de bespottar mig
och har drivit ut mig ur Herrens, min Guds, tempel.
2Ve mig! Vem är jag lik?
Inte är jag lik himmelens fåglar,
ty också himmelens fåglar är fruktsamma inför dig,
Herre.
Ve mig! Vem är jag lik?
Inte är jag lik de förnuftslösa varelserna,
ty också de förnuftslösa varelserna är fruktsamma
inför dig Herre.
Ve mig! Vem är jag lik?
Inte är jag lik djuren på marken,
ty också djuren på marken ar fruktsamma inför dig, Herre.
3Ve mig! Vem är jag lik?
Inte är jag lik detta vatten,
ty också detta vatten rinner fram så stilla och
dess fiskar välsignar dig, Herre.
Ve mig! Vem är jag lik?
Inte är jag lik denna jord,
ty också denna jord bär sin frukt i sin tid
och välsignar dig, Herre."
4 1Se då stod en Herrens ängel framför henne och sade: "Anna, Anna, Herren Gud har hört din bön. Du skall bli havande och föda och den du föder skall bli omtalad i hela världen." Då sade Anna: "Så sant Herren Gud, lever, om jag får föda en son eller en dotter, så skall jag bära fram barnet till en offergåva åt Herren, min Gud, och det skall tjäna honom i alla sina livsdagar."
2Då kom två budbärare och sade till henne: "Joakim, din man, är på väg med sina hjordar." Ty en Herrens ängel hade stigit ned till honom och sagt: "Joakim, Joakim, Herren Gud har hört din bön. Kom ned, ty Anna, din hustru har blivit havande."
3Joakim drog genast ned och ropade till sina herdar och sade till dem: "Hämta tio lamm åt mig, felfria utan fläck, ty de tio lammen skall vara för Herren Gud. Och hämta tolv späda kalvar, ty de tolv kalvarna skall vara för prästerna och de äldste, och hundra bockar och de hundra bockarna skall vara för hela folket."
4Så kom Joakim med sina hjordar, och Anna stod vid dörren och såg Joakim komma med sina hjordar. Då sprang Anna genast fram och föll honom om halsen och sade: "Nu vet jag, att Herren Gud har rikligen välsignat mig, ty änkan är inte längre änka, och den barnlösa har blivit havande." Och Joakim vilade ut den första dagen i sitt hus.
5 1Nästa dag bar han fram sina offergåvor och sade vid sig själv: "Om Herren Gud är mig nådig, skall plattan på prästens huvudbindel visa det." Och Joakim frambar sina offergåvor och gav akt på plattan på prästens huvudbindel när denne steg upp till Herrens altare. Och han fann ingen synd hos sig. Då sade Joakim: "Nu vet jag, att Herren Gud är mig nådig och har förlåtit mig alla mina synder." Och han gick ned från Herrens tempel rättfärdig och gick hem.
2Så gick sex månader för henne och i den sjunde månaden födde Anna ett barn. Och hon frågade hjälpkvinnan: "Vad har jag fött?" Och hon svarade: "En flicka." Då sade Anna: "Min själ jublar denna dag." Och hon lade henne på bädden. När dagarna hade gått, renade sig Anna och gav barnet bröstet. Och hon gav det namnet Maria.
6 1Barnet växte till dag från dag. När hon var sex månader, ställde modern ner henne på marken för att se om hon kunde stå. Och hon gick sju steg och kom tillbaka till sin moders famn. Och hennes moder tog upp henne i sina armar och sade: "Så sant Herren, min Gud, lever, du skall inte gå på denna jord, förrän jag för dig till Herrens tempel." Och hon gjorde i ordning en helig plats i sitt sovrum och tillät henne inte att äta något vanhelgande eller orent. Hon kallade sedan till sig hebréernas obefläckade döttrar för att roa henne.
2När barnet fyllde ett år ordnade Joakim med en stor festmåltid och inbjöd översteprästerna och prästerna och de skriftlärde och de äldste och hela Israels folk. Och Joakim bar fram barnet till prästerna, och de välsignade det och sade: "Våra fäders Gud välsigne detta barn och give det ett namn som är evigt prisat av alla släkten." Och allt folket sade: "Må det bli så. Amen." Och de bar fram det till översteprästerna och de välsignade det och sade: "Gud i himmelshöjd se ned till detta barn och välsigna det med den högsta välsignelsen som inte kan överbjudas."
3Och barnets moder bar upp det till sovrummets heliga plats och gav det bröstet. Och Anna sjöng en lovsång till Herren Gud:
Jag vill sjunga en helig sång till Herren, min Gud,
ty han har besökt mig och tagit bort från mig
mina fienders smädelse.
Och Herren, min Gud, har givit mig en frukt av
sin rättfärdighet, enastående, oändligt rik inför
honom.
Vem förkunnar för Rubens barn att Anna ger bröstet?
Hör, hör, ni Israels tolv stammar: Anna ger bröstet!
Och hon lät barnet lägga sig att vila i sovrummets heliga plats och gick sedan ut och betjänade dem. När måltiden var slut gick de sin väg under stor glädje och prisade Israels Gud.
7 1Och månad lades till månad för barnet. När det blivit två år sade Joakim: "Låt oss föra henne upp till Herrens tempel så att vi uppfyller löftet, som vi har givit, och så att Herren inte sänder något över oss, och vår gåva blir ovälkommen." Men Anna sade: "Vänta tills hon blir tre år så att hon inte söker efter sin fader eller moder." Och Joakim svarade: "Låt oss vänta!"
2Och när barnet blev tre år sade Joakim: "Låt oss kalla på hebréernas obefläckade döttrar. De skall var och en ta en lampa och de skall vara tända så att barnet inte vänder sig om och dess hjärta blir lockat bort från Herrens tempel." Och de gjorde så tills de kom till Herrens tempel. Och prästen tog emot det, kysste det och välsignade det och sade: "Herren Gud har gjort ditt namn stort bland alla släkten. I dig skall Herren i de yttersta dagarna uppenbara sin frälsning för Israels barn." Och han satte det på altarets tredje trappa, och Herren Gud lät sin nåd komma över det och det dansade med sina fötter. Och hela Israels hus fick det kärt.
8 1Och barnets föräldrar drog hem, förundrade och med lov och tack till Gud den Allsmäktige för att han inte vänt sig mot dem. Men Maria vårdades som en duva i Herrens tempel och mottog mat ur en ängels hand.
2När hon blev tolv år höll prästerna rådslag och sade: "Se Maria har blivit tolv år gammal i Herrens tempel. Vad skall vi nu göra med henne så att hon inte befläckar Herrens, vår Guds, tempel?" Och de sade till översteprästen: "Du som står vid Herrens altare gå in och be för henne. Vadhelst Herren uppenbarar för dig skall vi göra."
3Och översteprästen tog sin heliga dräkt med de tolv små klockorna och gick in i det allra heligaste och bad för henne. Då stod plötsligt en Herrens ängel framför honom och sade till honom: "Sakarias, Sakarias gå ut och församla folkets änklingar och låt var och en av dem ta med sig en käpp och den som får ett tecken från Herren hans hustru skall hon bli." Och budbärarna gick ut över hela Judéens område. Herrens basun skallade, och alla skyndade till.
9 1Och Josef kastade yxan och gick ut för att möta dem. Och när man hade samlats, tog de sina käppar och gick till översteprästen. Denne tog allas käppar och gick in i templet och bad. När han slutat bönen, tog han käpparna och gick ut och gav dem tillbaka. Något tecken fanns inte på dem. Josef fick den sista käppen. Då kom en duva fram ur käppen och satte sig på Josefs huvud. Översteprästen sade då: "Josef, Josef, du har fått Herrens jungfru på din lott. Tag henne i ditt beskydd."
2Josef svarade honom: "Jag har redan söner och är gammal, och hon är en ung flicka. Jag är rädd att jag blir till åtlöje för Israels barn." Då sade översteprästen: "Josef, frukta Herren, din Gud, och tänk på allt som' Gud gjorde mot Datan, Abiram och Kora, hur jorden öppnade sig och de uppslukades alla på grund av sitt uppror. Se nu till, Josef, att detta inte sker i ditt hus."
3Och Josef fruktade för detta och tog henne i sitt skydd. Och han sade till henne: "Maria, jag har fått dig från Herrens tempel och lämnar dig nu i mitt hem och går för att bygga några hus. Jag skall komma tillbaka till dig. Herren skall bevara dig."
10 1Nu höll prästerna rådslag och sade: "Låt oss förfärdiga en förlåt till Herrens tempel." Och översteprästen sade: "Kalla till mig de obefläckade jungfrurna ur Davids stam." Och tjänarna gick och sökte, och de fann sju jungfrur. Översteprästen kom då ihåg flickan Maria, att hon var av Davids stam och obefläckad inför Gud. Och tjänarna gick bort och hämtade henne.
2Sedan förde de dem in i Herrens tempel, och översteprästen sade: "Kasta lott åt mig vem som skall väva guldet, det vita, linet, silket, det mörkblå, det scharlakansröda och det purpurröda." Och det purpurröda och det scharlakansröda föll på Marias lott. Och hon tog dem och bar dem hem till sitt hus. Vid denna tid blev Sakarias stum och Samuel intog tills vidare hans plats, tills Sakarias åter kunde tala. Men Maria tog det scharlakansröda och började spinna.
11 1Och hon tog krukan och gick ut för att hämta vatten. Då sade en röst till henne: "Var hälsad, du benådade. Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor." Och Maria såg sig om till höger och till vänster för att upptäcka varifrån rösten kom. Och hon blev rädd och gick in i huset, ställde ner krukan, tog det purpurröda och satte sig på stolen och började spinna.
2Se, då stod plötsligt en ängel framför henne och sade: "Frukta inte, Maria, ty du har funnit nåd för den Allsmäktige. Du skall bli havande genom hans ord." När Maria hörde detta, frågade hon sig själv och sade: "Skulle jag bli havande genom Herren, den levande Guden, och föda som alla kvinnor föder?"
3Och en ängel visade sig och sade till henne: "Inte så, Maria, ty kraft från Herren skall överskygga dig. Därför skall det heliga som blir fött kallas den Högstes Son. Och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder." Och Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Ske mig efter ditt ord."
12 1Och hon gjorde det purpurröda och det scharlakansröda färdigt och bar det till översteprästen. Och översteprästen tog det och välsignade henne och sade: "Maria, Herren Gud har gjort ditt namn stort, och du skall vara välsignad bland alla jordens släkten."
2Maria fylldes då av glädje och begav sig till Elisabet, sin släkting, och knackade på dörren. När Elisabet hörde det, lämnade hon det scharlakansröda garnet och sprang till dörren och öppnade och välsignade Maria och sade: "Vad kommer det sig att min Herres moder kommer till mig? Se, barnet i mig spratt till och hälsade dig." Men Maria glömde de hemligheter som ärkeängeln Gabriel hade talat om och hon såg upp mot himmelen och sade: "Vem är jag, Herre, eftersom alla kvinnor på jorden prisar mig salig?"
3Och hon stannade tre månader hos Elisabet. Dag efter dag växte det som var i hennes sköte, och Maria blev förskräckt och gick hem och gömde sig för Israels barn. Och Maria var sexton år gammal, när alla dessa hemlighetsfulla ting hände med henne.
13 1När hon var i sjätte månaden, se, då kom Josef från sina byggen, och han kom hem och fann henne havande. Och han slog sig för ansiktet, kastade sig ner på marken, på säckväv, grät bitterligen och sade: "Med vilket ansikte skall jag se upp till Herren Gud? Vad skall jag be för hennes skull? Ty som jungfru fick jag henne från Herren Guds tempel, och jag har inte bevarat henne. Vem har bedragit mig? Vem har förövat denna skändlighet i mitt hus och befläckat henne? Har Adams historia upprepat sig med mig? Ty när Adam var försänkt i bön kom ormen och fann Eva ensam och bedrog henne och befläckade henne. Så har det också skett med mig."
2Och Josef steg upp från säck tyget och kallade på henne och sade till henne: "Du om vilken Gud har omsorg, varför har du gjort detta? Har du glömt Herren, din Gud? Varför har du förnedrat din själ, du som växte upp i det allraheligaste och mottog mat ur en ängels hand?"
3Men hon grät bittert och sade: "Jag är ren, och jag vet inte av någon man." Och Josef sade till henne: "Varifrån har då det som är i ditt sköte kommit?" Hon svarade: "Så sant Herren, min Gud, lever, jag vet inte, varifrån det kommit till mig."
14 1Och Josef blev förfärad och höll sig ifrån henne, och han funderade över vad han skulle göra med henne. Och Josef sade: "Om jag hemlighåller hennes synd så blir jag betraktad som en som kämpar mot Herrens lag. Blottställer jag henne för Israels barn, fruktar jag att det som är i henne är kommet från en ängel, och då kunde jag betraktas som en som har utlämnat oskyldigt blod till dödsdom. Vad skall jag göra med henne? Jag skall skilja mig i hemlighet från henne." Så kom natten över honom.
2Och se, en Herrens ängel visade sig i drömmen och sade: "Frukta inte för flickans skull, ty det som är i henne är av den helige Ande. Hon skall föda dig en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Och Josef steg upp efter sömnen och lovade Israels Gud, som hade visat honom sin nåd. Och han tog henne i sitt beskydd.
15 1Men Hannas, den skriftlärde, kom till honom och sade till honom: "Josef, varför har du inte visat dig i vår rådsförsamling?" Och han sade till honom: "Jag var trött efter resan och vilade den första dagen." Och Hannas vände sig om och fick se att Maria var havande.
2Då sprang han skyndsamt till översteprästen och sade till honom: "Josef, för vilken du är ett vittne (att han är rättfärdig), har svårt förbrutit sig." Och översteprästen sade: "Vad har hänt?" Och han svarade: "Jungfrun som Josef fick från Herrens tempel har han befläckat och han har stulit sig till att ligga med henne utan att omtala det för Israels barn." Översteprästen sade till honom: "Har Josef gjort detta?" Och Hannas svarade honom: "Sänd dit dina tjänare, och du skall se att jungfrun är havande." Och tjänarna gick och fann, att det var med henne som det sagts, och förde henne till templet. Och hon trädde fram för domstolen.
3Och översteprästen sade: "Maria, varför har du gjort detta? Varför har du förnedrat din själ? Har du glömt Herren, din Gud, du som uppfostrades i det allraheligaste och mottog mat ur en ängels hand? Du som hörde deras lovsånger och dansade inför dem varför har du gjort detta?" Men hon grät bittert och sade: "Så sant Herren, min Gud lever, jag är ren inför honom och vet inte av någon man."
4Och översteprästen sade till Josef: "Varför har du gjort så?" Och Josef svarade: "Så sant Herren, min Gud, hans Messias och hans sannings vittne lever, jag är utan skuld mot henne." Då sade översteprästen: "Avlägg inte ett falskt vittnesbörd utan tala sanning! Du har stulit dig till att ligga med henne utan att ha talat om det för Israels barn och inte böjt ditt huvud under den starka Handen, så att dina efterkommande blir välsignade." Och Josef teg.
16 1Och översteprästen sade: "Ge tillbaka jungfrun som du fick från Herrens tempel." Och Josef grät häftigt. Och översteprästen sade: "Jag skall ge er att dricka Herrens prövningsdryck, och den skall göra era synder uppenbara för era ögon."
2Och översteprästen tog den och gav den till Josef att dricka och sände honom ut i öknen. Men han kom välbehållen tillbaka. Sedan lät han också flickan dricka och skickade henne ut i öknen. Men också hon kom tillbaka välbehållen. Och hela folket förundrade sig över att deras synd inte hade blivit uppenbar.
3Och översteprästen sade: "Om Herren Gud inte har uppenbarat er synd, så dömer inte heller jag er." Och han lät dem gå. Och Josef tog Maria med sig och gick hem, full av glädje och prisade Israels Gud.
17 1Och från Kejsar Augustus utgick en befallning, att alla i Betlehem, i Judeen, skulle låta skattskriva sig. Och Josef sade: "Jag skall låta registrera mina söner, men vad skall jag göra med flickan? Hur skall jag låta anteckna henne? Som min hustru? Då skäms jag. Eller som min dotter? Men Israels barn vet att hon inte är min dotter. Denna Herrens dag skall bli som han vill."
2Och han sadlade sin åsna och satte henne upp på den. Hans son ledde den och Josef följde efter. Och de närmade sig Betlehem och det var tre mil kvar. Då vände Josef sig om och såg att hon såg sorgsen ut och sade: "Kanske besväras hon av det som är i henne." Åter vände Josef sig om, och då fick han se att hon skrattade. Och han sade till henne: "Maria, vad är det med dig, eftersom ditt ansikte den ena stunden skrattar och den andra ser sorgset ut?" Och hon svarade honom: "Josef: jag ser två folk för mina ögon, ett som gråter och klagar, och ett som är glatt och jublar."
3När de kom halvvägs, sade Maria till honom: "Josef, lyft ner mig från åsnan, ty barnet tränger på och vill komma fram." Och han satte ner henne och sade till henne: "Vart skall jag föra dig och din opasslighet i skydd? Ty det är en öde plats."
18 1Och han fann där en grotta och förde henne in i den och lämnade henne hos sina söner och gick ut för att söka efter en hebreisk hjälpkvinna i trakten av Betlehem.
2Men jag, Josef, gick omkring och gick inte omkring. Och jag såg upp mot himlavalvet och såg det vara orörligt. Och jag såg upp mot skyn, och jag såg den stelnad. Och himmelens fåglar upphörde att röra sig. Och jag såg på jorden och fick se en gryta och några arbetare sitta runt omkring den och deras händer var i grytan. Men de som tuggade tuggade inte, och de som tog upp något (ur grytan) tog inte upp, och de som förde något till munnen, förde ingenting till munnen, utan alla hade sina ansikten vända uppåt. Och jag såg att man drev sina får, men fåren stod stilla. Och herden lyfte sin hand för att slå dem, men hans hand förblev lyftad. Och jag såg på flodens vatten, och jag såg getterna och deras mulor mot vattnet men de drack inte. Men plötsligt sattes allt igång igen.
19 1Och jag såg en hjälpkvinna som just kom ned från berget, och hon sade till mig: "Man, vart går du?" Och han svarade: "Jag söker en hebreisk hjälpkvinna." Och hon svarade och sade till mig: "Är du från Israel?" Och jag sade till henne: "Ja." Hon sade: "Och vem är hon som skall föda i grottan?" Och jag sade: "Min trolovade." Och hon sade till mig: "Är hon inte din hustru?" Och jag sade till henne: "Hon är Maria som uppfostrades i Herrens tempel. Jag fick henne genom lotten till hustru. Men hon är inte min hustru utan är havande genom helig Ande." Hjälpkvinnan sade: "Är detta sant?" Josef sade till henne: "Kom och se." Och hon gick med honom.
2Och hon gick in i grottan och ett mörkt moln överskyggade grottan. Och hjälpkvinnan sade: "Idag är min själ upplyftad, ty mina ögon har idag sett underbara ting, ty frälsning är född åt Israel." Genast försvann molnet från grottan, och ett starkt ljus visade sig i grottan, så att ögonen inte kunde fördra det. Och mer och mer försvann ljuset, till dess att barnet visat sig. Och det kom och fick sin moder Marias bröst. Och hjälpkvinnan utropade: "Vilken stor dag det är idag för mig, att jag fått se denna förut aldrig skådade syn."
3Och hjälpkvinnan gick ut ur grottan och hon mötte Salome. Och hon sade till henne: "Salome, Salome, jag kan berätta för dig om något som man aldrig tidigare sett. En jungfru har fött, något som naturen inte tillåter." Och Salome sade: "Så sant Herren, min Gud, lever, om jag inte får känna med mitt finger och undersöka henne så kan jag inte tro att en jungfru har fött."
20 1Och hjälpkvinnan gick in och sade: "Maria, gör dig i ordning, ty det är inte en liten strid om dig." Och Maria, som hörde detta, gjorde sig i ordning. Och Salome sträckte fram sitt finger mot henne. Och Salome gav upp ett skrik och sade: "Ve mig, för min ogudaktighet och min otro, ty jag har frestat den levande Guden. Och se, min hand faller av som förtärd av eld!"
2Salome böjde sina knän för den Allsmäktige och sade: "Mina fäders Gud, tänk på mig, ty jag är Abrahams och Isaks och Jakobs säd. Gör mig inte till ett varnande exempel för Israels barn utan överlämna mig att tjäna de fattiga. Ty du vet, Herre, att jag uträttar min tjänst i ditt namn och tar min lön av dig."
3Och se, då stod en Herrens ängel där och sade till henne: "Salome, Salome, den Allsmäktige har hört din bön. För din hand till barnet och rör vid det och det skall bli dig till frälsning och glädje."
4Salome gladde sig och gick fram till barnet och tog det i sina armar och sade: "Jag tillber det, ty en konung är född åt Israel." Och Salome blev genast botad och gick ut ur grottan rättfärdig. Och se, en röst sade: "Salome, förkunna inte det underbara du har sett, förrän barnet kommer till Jerusalem."
21 1Och se, Josef gjorde sig i ordning att dra in i Judeen. Och det blev en stor uppståndelse i Betlehem i Judeen. Några vise män kom nämligen och sade: "Var är judarnas konung? Vi har sett hans stjärna i östern och har kommit för att tillbedja honom."
2När Herodes hörde detta, blev han förskräckt och sände sina tjänare till de vise männen och han lät kalla på översteprästerna och utfrågade dem i pretoriet och sade till dem: "Vad står det skrivet om Messias? Var skall han födas?" De sade till honom: "I Betlehem, i Judeen, ty så är det skrivet." Och han lät dem gå. Och han utfrågade de vise männen och sade till dem: "Vilket tecken har ni sett över den nyfödde konungen?" De vise männen svarade: "Vi såg en mycket stor stjärna lysa bland de andra stjärnorna och fördunkla dem så att de inte syntes. Så förstod vi att en konung fötts åt Israel och vi har kommit för att tillbe honom." Och Herodes sade till dem: "Gå och sök och när ni har funnit, tala om det för mig, så att också jag får komma och tillbe honom." Och de vise männen drog bort.
3Och se, den stjärna som de sett i östern gick framför dem till dess att de kom till grottan. Och den stannade över barnets huvud. Och de vise männen såg det lilla barnet med Maria, dess moder, och de tog fram gåvor ur sin ressäck, guld, rökelse och myrra.
4Och sedan de fått en uppenbarelse aven ängel, att de inte skulle fara till Judeen, drog de en annan väg tillbaka till sitt land.
22 1Men när Herodes förstod att han blivit lurad av de vise männen, blev han vred och skickade ut sina mördare och befallde dem att döda alla barn som var två år eller därunder.
2När Maria hörde, att barnen blivit dödade, blev hon förskräckt och tog barnet och lindade det och lade det i en oxkrubba.
3Men när Elisabet hörde att man sökte efter Johannes tog hon honom och drog upp i bergen. Och hon letade efter en plats, där hon kunde gömma honom. Men det fanns inte något gömställe. Då suckade Elisabet och sade: "Guds berg, tag emot mig, modern, och mitt barn." Och Elisabet kunde inte resa sig av skräck. Genast delade sig berget och tog emot henne. Och detta berg lät ljus skina igenom för henne, ty en Herrens ängel var med dem och bevarade dem.
23 1Och Herodes sökte efter Johannes och sände tjänare till Sakarias vid altaret och sade till honom: "Var har du gömt din son?" Men han svarade och sade till dem: "Jag är en Guds tjänare och uppehåller mig ständigt i hans tempel. Hur skall jag veta var min son finns?"
2Och tjänarna gick bort och talade om allt detta för Herodes. Då blev Herodes vred och sade: "Hans son skall väl bli kung över Israel?" Och han sände åter ut tjänarna till honom och sade till honom: "Säg mig sanningen. Var är din son? Du vet ju att ditt blod är i min hand." Och tjänarna gick och meddelade honom detta.
3Då svarade Sakarias och sade: "Jag är en Guds martyr. Utgjut mitt blod. Min ande skall den Allsmäktige ta emot, ty du utgjuter oskyldigt blod i förgården till Herrens tempel." Och i gryningen blev Sakarias mördad. Men Israels barn visste inte, att han blivit mördad.
24 1Vid tiden för morgongudstjänsten kom prästerna, men Sakarias välsignelse mötte dem inte som vanligt. Och prästerna stod där och väntade på Sakarias för att hälsa honom med en bön och prisa Gud, den Högste.
2När han emellertid dröjde kom fruktan över dem alla. Men en av dem fattade mod och gick in i helgedomen. Och han såg vid Herrens altare stelnat blod och hörde en röst som sade: "Sakarias har blivit mördad, och hans blod skall inte avtvås förrän hämnaren kommer." När han hörde dessa ord, blev han förskräckt och gick ut och omtalade för prästerna vad han sett och hört.
3Då vågade de gå in och såg vad som skett. Och templets takpanel jämrade sig, och de rev sönder sina kläder uppifrån och ända ned. Men hans kropp fann de inte utan endast hans blod, som hade blivit som sten. Och de var förskräckta men gick ut och talade om att Sakarias hade blivit mördad. Och alla folkets stammar hörde det, och de sörjde honom och höll klagan i tre dagar och tre nätter.
4Efter de tre dagarna höll prästerna rådslag om vem de skulle sätta i Sakarias ställe. Och lotten föll på Simon. Det var nämligen han som fått en uppenbarelse av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han sett Kristus kommen i köttet.
25 1Men jag Jakob, som har skrivit upp denna historia i Jerusalem, begav mig, när det blev uppror vid Herodes död, ut i öknen, till dess att upproret lagt sig i Jerusalem. Jag vill prisa den Allsmäktige som givit mig vishet att kunna nedteckna denna historia. Nåd vare med alla dem som fruktar Herren.
Amen.