Koranen
Till Kap. 36. Ya Sin
Till Kap. 38. Sad
As-Saffat (I sluten ordning)
Mekka-perioden
37 I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
37:1 VID DEM som ställer upp i sluten ordning 37:2 och som med kraft driver bort [det onda] 37:3 och som läser högt [Guds] påminnelser! 37:4 Er Gud är förvisso den Ende Guden, 37:5 Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan och alla soluppgångars Herre. 37:6 Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott, 37:7 ett skydd mot alla upproriska andar, 37:8 som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll - 37:9 obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände. 37:10 Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt.
37:11 FRÅGA DEM, [Muhammad, som förnekar uppståndelsen] vad de anser ha varit den svårare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad däremellan är,] som Vi har skapat. 37:12 Men när du häpnar [inför Guds skapelseunder], hånar de och gör narr av dig. 37:13 Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke. 37:14 Och ser de ett [Guds] tecken, skämtar de om det 37:15 och säger: "Detta är uppenbarligen ingenting annat än trolldom! 37:16 Skulle vi efter döden, när vi blivit mull och murkna ben, återuppstå till nytt liv? 37:17 Och kanske våra förfäder likaså?" 37:18 Säg: "Ja, helt visst, och ni kommer att förödmjukas." 37:19 Ett enda mäktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten] 37:20 och jämra sig: "Vi är förlorade! Detta är Domens dag!" 37:21 [Och en röst hörs:] "Detta är Åtskillnadens dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga, en Dag] som ni påstod aldrig skulle komma!" 37:22 [Och Guds befallning ljuder:] "För samman de orättfärdiga och deras gelikar med dem som de tillbad 37:23 i Guds ställe, och visa dem vägen till helvetet 37:24 och låt dem göra halt [där]." [Då] skall de tillfrågas: 37:25 "Hur är det fatt med er? Ni hjälper ju inte varandra!" 37:26 Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstånd. 37:27 Men de närmar sig varandra och var och en försöker lägga över ansvaret [för sin synd] på en annan. 37:28 [De första] säger: "Det var ni som kom mot oss från höger." 37:29 [Och de andra] svarar: "Nej, ni var människor utan tro. 37:30 Vi hade alls ingen makt över er; tvärtom var ni egensinniga och påstridiga. 37:31 Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff]. 37:32 Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda." 37:33 Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff. 37:34 Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna. 37:35 Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet 37:36 [tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?" 37:37 Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap]. 37:38 Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff, 37:39 men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.
37:40 Men Guds sanna tjänare, 37:41 skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: - 37:42 alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder 37:43 i lycksalighetens lustgårdar. 37:44 På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra. 37:45 Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa, 37:46 vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker; 37:47 i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus. 37:48 Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick, 37:49 [sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.
37:50 Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden]. 37:51 En av dem säger: "Jag hade en nära vän 37:52 som brukade fråga: 'Hör du verkligen till dem som tror 37:53 att vi, efter att ha dött och blivit mull och torra ben, skall föras fram för att rannsakas och dömas?'” 37:54 [Och:] "Vill ni se ned?" - 37:55 Och när han ser ned, ser han [vännen] mitt i Elden 37:56 [och] utropar: "Vid Gud! Det var nära att du drog mig med dig i fördärvet; 37:57 om inte Gud hade varit mig nådig skulle jag helt säkert ha hört till dem som förs dit [där du är]!" 37:58 [Och han fortsätter:] "Vi skall alltså inte dö [på nytt] 37:59 efter vår död [på jorden] och inte straffas? 37:60 Det är sannerligen en stor, en lysande seger! 37:61 Låt alla som strävar, sträva efter att uppnå ett sådant [mål]!" 37:62 Är inte det som bjuds [i paradiset] bättre än [det mottagande som bestås i helvetet under] det träd i vars frukt döden lurar? 37:63 Vi har gjort [trädet] till en prövning för dem som begår orätt. 37:64 Det växer på helvetets botten; 37:65 dess frukt liknar djävulshuvuden, 37:66 som de [dömda] får äta för att stilla sin hunger. 37:67 Till detta får de sedan dricka smutsigt, brännhett vatten. 37:68 Efter detta [mottagande] förs de ned i helvetet. 37:69 De såg hur deras fäder gick vilse 37:70 och de hade bråttom att följa i deras spår. 37:71 Ja, före dem gick de flesta människor bland gångna tiders folk vilse, 37:72 trots att Vi hade sänt varnare till dem - 37:73 och se hur slutet blev för dem som varnades [förgäves] - 37:74 [för alla] utom för Guds sanna tjänare!
37:75 OCH NOA anropade Oss [om hjälp mot sitt folk som inte trodde på honom]; och Vi bönhörde honom till fullo! 37:76 Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen 37:77 och gav hans efterkommande en plats [på jorden] 37:78 och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten; 37:79 i alla länder [ber de]: "Fred och välsignelse över Noa!". 37:80 Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta - 37:81 han var en av Våra sant troende tjänare. 37:82 Och Vi lät de andra drunkna.
37:83 ABRAHAM följde samma väg. 37:84 Han steg inför sin Herre med rent hjärta. 37:85 Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad är det ni dyrkar? 37:86 Hyllar ni lögnen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud? 37:87 Vad är då er åsikt om världarnas Herre?" 37:88 Och han såg upp mot stjärnorna 37:89 och sade: "Jag känner vämjelse [för er skull]!" 37:90 Då drog de sig tillbaka och gick ifrån honom. 37:91 Därefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och frågade: "Varför tar ni inte för er [av offergåvorna]? 37:92 Hur är det fatt med er? Och ni svarar ju inte!" 37:93 Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [så att de gick i stycken]. 37:94 Då fick [människorna] bråttom tillbaka, 37:95 [och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer], 37:96 fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?" 37:97 De sade: "Låt oss bygga ett bål och kasta honom i elden!" 37:98 Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer].
37:99 Och [Abraham] sade: "Jag skall [lämna er och] gå dit min Herre vill leda mig." 37:100 [Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rättfärdiga!" - 37:101 Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag. 37:102 Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]." 37:103 Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken, 37:104 ropade Vi till honom: "Abraham [hejda din hand]! 37:105 Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!" Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; 37:106 detta var klart och tydligt en prövning. 37:107 Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; 37:108 och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten 37:109 [som ber:] "Fred och välsignelse över Abraham!" 37:110 Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. 37:111 Han var en av Våra sant troende tjänare.
37:112 Och Vi gav honom det glada budskapet att Isak [skulle födas åt honom och bli] en profet, en av de rättfärdiga. 37:113 Och Vi välsignade honom och Isak - bland deras efterkommande finns såväl den som gör det goda och det rätta och den som begår uppenbar orätt till skada för sig själv. 37:114 VI VISADE sannerligen Moses och Aron stor nåd, 37:115 då Vi räddade dem och deras landsmän ur [träldomens] förbannelse 37:116 och Vi hjälpte dem till seger över [sina fiender]. 37:117 Och Vi gav dem Skriften där allt framstår klart och tydligt, 37:118 och ledde dem på den raka vägen. 37:119 Och Vi lät deras minne bevaras av senare släkten 37:120 [som ber:] "Fred och välsignelse över Moses och Aron!" 37:121 Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. - 37:122 De var två av Våra sant troende tjänare.
37:123 ÄVEN ELIA var en av [Våra] budbärare, 37:124 och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud? 37:125 Ni åkallar Baal och överger Gud, den bäste Skaparen, 37:126 Gud, er Herre och era förfäders Herre!" 37:127 Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] - 37:128 men inte så Guds sanna tjänare. - 37:129 Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten 37:130 [som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!" 37:131 Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. - 37:132 Han var en av Våra sant troende tjänare.
37:133 ÄVEN LOT var en av [Våra] budbärare. 37:134 Vi räddade honom och hela hans familj 37:135 utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar, 37:136 och därpå lät Vi de övriga gå under. 37:137 Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen 37:138 och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd? 37:139 ÄVEN JONA var en av [Våra] budbärare; 37:140 han flydde som en förrymd slav [och gömde sig] ombord på ett fullastat skepp. 37:141 Och så kastade de lott och han förlorade; 37:142 [och de kastade honom i havet] och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel. 37:143 Och hade han inte hört till dem som [också i motgångens dagar] prisar Gud, 37:144 skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de [döda] skall återuppväckas. 37:145 Men Vi lät honom kastas upp [ur fiskens buk] på en öde [strand], sjuk [och eländig], 37:146 och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom. 37:147 Så sände Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [människor] eller ännu fler; 37:148 och de trodde [nu på honom] och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.
37:149 BE DEM nu om en förklaring: är det så att din Herre skall ha döttrar medan de [själva] skall ha söner? 37:150 Eller [påstår de] att Vi i deras åsyn har skapat änglarna till kvinnliga [väsen]? 37:151 I sin lögnaktighet säger de ju: 37:152 "Gud har avlat." Ja, visst är de lögnare alltigenom! 37:153 Skulle Han ha valt döttrar framför söner? 37:154 Hur är det fatt med ert omdöme? 37:155 Detta borde ni noga tänka över! 37:156 Eller har ni klara bevis [för vad ni påstår]? 37:157 Lägg då fram, om ni talar sanning, den Skrift [som ni stöder er på]! 37:158 De anser att det råder släktskap mellan Honom och osynliga väsen; och ändå vet dessa väsen att de skall föras fram [inför Gud för rannsakan och dom]! 37:159 Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]! 37:160 Men Guds hängivna tjänare beter sig inte på detta sätt. 37:161 Och ni kan inte - och inte heller de [väsen eller krafter] som ni tillber - 37:162 locka någon att vända sig ifrån Honom, 37:163 utom den som redan [har slagit in på vägen] till helvetet. 37:164 [Änglarna säger:] "Det finns inte en av oss som inte har sin bestämda plats; 37:165 det är helt visst vi som ställer upp i sluten ordning 37:166 och vi som prisar [Hans] härlighet!"
37:167 FÖRR HÖRDES ofta de [som förnekar sanningen] säga: 37:168 "Om vi [till stöd] hade haft ett ord från våra förfäders tid, 37:169 skulle vi säkert ha blivit Guds sanna tjänare." 37:170 Och [nu när ordet från Gud har nått dem] vill de inte tro på det! Men de skall få veta [vad det var som de förnekade]! 37:171 Vi har redan gett Våra tjänare, budbärarna, Vårt löfte 37:172 att de skall få all hjälp 37:173 och att Våra styrkor [av troende] skall hemföra segern. 37:174 Håll dig nu en tid ifrån dem [Muhammad] 37:175 men ha dem under uppsikt - [när lidandet drabbar dem] kommer de att inse [sanningen]. 37:176 Vill de [verkligen] att Vårt straff kommer över dem med en gång? 37:177 Då måste det bli ett dystert uppvaknande för dem när de ser [straffet] på planen framför sitt hus, de som inte lät sig varnas! 37:178 Håll dig [alltså] nu en tid ifrån dem 37:179 men ha [dem] under uppsikt - de kommer att inse [sanningen]. 37:180 STOR är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]! 37:181 Och fred och välsignelse över [Hans] budbärare! 37:182 Lova och prisa Gud, världarnas Herre!
Till Kap. 36. Ya Sin
Till Kap. 38. Sad