Koranen
Till Kap. 25. Al-Furqan (Måttstocken)
Till Kap. 27. An-Naml (Myrorna)
Ash-Shu'ara' (Poeterna)
Mekka-perioden
26 I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
26:1 Ta seen meem.
26:2 DETTA ÄR budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.
26:3 Grämer du dig över att de [som du förmanar och varnar] inte vill tro? 26:4 Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken från himlen, så att de hade böjt sina nackar inför det i ödmjuk underkastelse. 26:5 Men så snart en ny påminnelse når dem från den Nåderike, vänder de sig bort. 26:6 Nu har de påstått [att även detta budskap] är en lögn. Men [tids nog] skall de få veta vad det var som de förnekade och brukade skämta om. 26:7 Har de inte sett hur Vi har låtit jorden bära många nyttiga växter av alla slag? 26:8 I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de vill inte tro, de flesta av dem. 26:9 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:10 [MINNS] hur din Herre kallade Moses till Sig [och sade]: "Gå till det orättfärdiga folket, 26:11 Faraos folk; finns det inte någon bland dem som fruktar [Gud]?" 26:12 [Moses] svarade: "Herre! Jag är rädd att de kommer att kalla mig lögnare, 26:13 så att jag kommer ur fattningen och att min tunghäfta [förvärras]. Sänd därför bud efter Aron! 26:14 De kan också ställa mig till svars för ett brott [som jag har begått] och jag är rädd att de kanske kommer att döda mig." 26:15 [Gud] svarade: "Du har ingenting att frukta! Bege er nu i väg med Våra tecken, [du och din broder]; Vi skall vara med er och lyssna [till allt]. 26:16 Och gå till Farao och säg: 'Världarnas Herre har sänt oss [med begäran] 26:17 att du låter Israels barn lämna landet med oss.'”
26:18 [När Moses hade framfört sitt budskap] sade [Farao]: "Fostrade vi dig inte när du var barn [och du växte upp] hos oss? Och bodde du inte mitt ibland oss [många] år av ditt liv? 26:19 Och ändå begick du den handling som du begick och visade därmed [din] otacksamhet." 26:20 [Moses] svarade: "Jag gjorde detta vid en tid då jag hade hamnat på orätta vägar 26:21 och jag flydde från er därför att jag fruktade [för mitt liv]. Men min Herre har skänkt mig omdöme [och visdom] och har utsett mig till en av [Sina] budbärare. 26:22 Och din godhet mot mig - består den i att du har gjort israeliterna till dina slavar?"
26:23 Farao sade: "Vad är det [du säger]? Världarnas Herre?" 26:24 [Moses] svarade: "[Gud är] Herre över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [det skulle ni inse] om ni har viljan att bli övertygade." 26:25 [Farao] sade till de kringstående: "Har ni hört [på maken]?" 26:26 [Moses] sade: "[Han är] er Herre och [alla] era förfäders Herre." 26:27 [Farao] sade: "Denne [föregivne] profet, som [påstår att han] är utsänd till oss, måste vara besatt!" 26:28 [Moses] fortsatte: "[Han är] Herre över öst och över väst och allt som finns däremellan - [det skulle ni inse] om ni använde ert förstånd!" 26:29 [Farao] sade: "Om du sätter upp någon annan än mig som gud, skall jag minsann låta kasta dig i fängelse!" 26:30 [Moses] svarade: "Även om jag ger dig ett klart [bevis]?" 26:31 [Farao] sade: "Kom då fram med det, om du talar sanning!" 26:32 Då kastade [Moses] sin stav, och det var tydligt [för alla att] den var en orm; 26:33 och han drog fram sin hand och [alla kringstående] såg att den var [skinande] vit. 26:34 [Farao] sade till stormännen som omgav honom: "Denne är helt säkert en mästare i trolldom, 26:35 som vill driva bort oss från vårt land med hjälp av sin trolldom. Vad råder ni mig till?" 26:36 De svarade: "Låt honom och hans broder vänta medan du sänder bud till städerna 26:37 att alla skickliga trollkarlar skall inställa sig hos dig." 26:38 Och så församlades trollkarlarna vid den tid och på den dag som getts till känna 26:39 och människorna tillfrågades om alla hade infunnit sig. 26:40 [Och någon sade:] "Kanske får vi gå med [i processionen] bakom trollkarlarna, om de segrar."
26:41 Då trollkarlarna kom, sade de till Farao: "Vi väntar oss minsann en frikostig belöning om det är vi som tar hem segern." 26:42 [Farao] svarade: "Visst! Och ni skall höra till dem som står mig nära." 26:43 Moses sade till dem: "Kasta nu vad det är ni vill kasta!" 26:44 Och de kastade sina rep och sina stavar och sade: "Så sant som all makt ligger hos Farao är det vi som har segrat!" 26:45 Då kastade Moses sin stav och den slukade synvillorna som de hade framkallat. 26:46 Och trollkarlarna kastade sig ned på sina ansikten 26:47 och utropade: "Vi tror nu på världarnas Herre, 26:48 Moses och Arons Herre!" 26:49 [Farao] sade: "Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse? Han måste vara den mästare som har undervisat er i trolldom! Men ni skall få pröva på [min vrede]! Jag svär att jag skall hugga av er motsatt hand och fot till sista man; ja, jag skall korsfästa er utan förskoning!" 26:50 De svarade: "[Det är för oss] ett mindre ont, eftersom vi återvänder till vår Herre. 26:51 Vi hoppas få Hans förlåtelse för våra synder, då vi är de första som antar tron."
26:52 [EFTER EN tid] gav Vi Moses genom ingivelse denna befallning: "Tåga bort med Mina tjänare under natten, ni kommer nämligen att förföljas!" 26:53 Och Farao sände bud till städerna med befallning att [männen] skulle inkallas till krigstjänst [och att följande skulle kungöras:] 26:54 "[Israeliterna] är en ynklig skara, 26:55 fulla av avoghet mot oss; 26:56 men vi är ett folk på vår vakt 26:57 och vi har drivit bort dem från deras trädgårdar och källor 26:58 och de rikedomar de samlade och den hedersamma plats [som de intog i vårt land]." 26:59 Så [gick de till väga]. - Men [därefter] gav Vi Israels barn [allt] detta i arv. 26:60 Och de förföljande [egyptierna] hann upp dem vid soluppgången; 26:61 och när de två människohoparna kom inom synhåll för varandra, ropade de som tågade med Moses: "De kommer att hinna ifatt oss [och göra slut på oss]!" 26:62 [Moses] svarade: "Nej! Min Herre är med mig och Han kommer att leda mig." 26:63 Och Vi befallde Moses: "Slå på vattnet med din stav!" - och se, då delade sig [havet] och de två delarna reste sig som mäktiga berg. 26:64 Och Vi ledde förföljarna fram till denna plats. 26:65 Vi räddade Moses och alla som var med honom 26:66 och därefter lät Vi de andra dränkas. 26:67 I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de flesta av dem vill inte tro. 26:68 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:69 OCH BERÄTTA för dem om Abraham - 26:70 hur han frågade sin fader och sitt folk: "Vad är det ni tillber?" 26:71 De svarade: "Vi tillber [våra] gudabilder och vi skall fortsätta att ge dem vår hängivna dyrkan." 26:72 [Abraham] sade: "Hör de er när ni anropar dem, 26:73 eller kan de hjälpa er eller skada er?" 26:74 De svarade: "Nej, men vi gör vad vi har sett våra fäder göra." 26:75 Han sade: "Har ni ägnat en tanke åt vad det är ni dyrkar, 26:76 ni och alla era förfäder? 26:77 Dessa [gudar] är mina fiender - [för mig] finns ingen [gud] utom världarnas Herre. 26:78 Det är Han som har skapat mig och Han som leder mig, 26:79 och Han som ger mig mat och dryck. 26:80 Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan. 26:81 Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv 26:82 och på Domens dag - det är mitt hopp - skall Han förlåta mig mina synder!" 26:83 [Och Abraham bad:] "Herre! Ge mig visdom och förena mig med skaran av Dina rättfärdiga [tjänare]; 26:84 och låt efterkommande släkten minnas mig som en man av sanning 26:85 och gör mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgårdar. 26:86 Och förlåt min fader - han var en av dem som gick vilse - 26:87 och förnedra mig inte på Uppståndelsens dag, 26:88 den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn 26:89 och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."
26:90 Då skall paradiset föras fram till de gudfruktiga, 26:91 och helvetet skall göras fullt synligt för dem som räddningslöst gått vilse; 26:92 och de skall tillfrågas: "Var är de som ni tillbad 26:93 i Guds ställe? Kan de hjälpa er eller [ens] hjälpa sig själva?" 26:94 Och de skall störtas på huvudet i helvetet, de och de som räddningslöst gått vilse 26:95 liksom Iblees hjälptrupper, alla tillsammans. 26:96 Och när de tvistar [i helvetet] skall de säga: 26:97 "Vid Gud! Vilket grovt misstag gjorde vi inte 26:98 då vi satte er vid sidan av världarnas Herre. 26:99 Bara de obotfärdiga syndarna kunde förleda oss [till detta]. 26:100 Nu har vi ingen som kan tala till förmån för oss, 26:101 och ingen sann vän [som hjälper oss]. 26:102 Om vi ändå fick börja om på nytt! Då skulle vi vara ett med de troende." 26:103 I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:104 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:105 [ÄVEN] NOAS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn. 26:106 Och deras broder Noa sade till dem: "Fruktar ni inte Gud? 26:107 Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på; 26:108 frukta därför Gud och lyd mig! 26:109 Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre; 26:110 frukta därför Gud och lyd mig!" 26:111 De svarade: "Skall vi tro på dig som [bara] har slöddret till anhängare?" 26:112 Han sade: "Jag kan inte veta vad de förut haft för sig! 26:113 De skall inte stå till svars inför någon annan än min Herre - förstår ni inte det? 26:114 Jag har inte rätt att stöta bort dem [som säger att de är] troende. 26:115 Jag är endast en varnare, som varnar klart och entydigt." 26:116 De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till döds, Noa, om du inte slutar med detta!" 26:117 [Då] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte på mina ord. 26:118 Gör därför sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och rädda mig och de troende som följer mig!" 26:119 Och Vi räddade honom och dem som följde honom i den fullastade arken; 26:120 sedan lät Vi dem som blev kvar dränkas. 26:121 I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:122 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:123 [ÄVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbärare för lögn. 26:124 Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud? 26:125 Jag är ett sändebud [utsänd] till er som ni kan lita på; 26:126 frukta därför Gud och lyd mig! 26:127 Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre. 26:128 Är det för ert nöjes skull som ni reser minnesmärken på varje kulle 26:129 och de befästa borgar ni bygger - hoppas ni därigenom nå odödlighet? 26:130 Och varför går ni till väga med sådan grymhet, när ni utövar er makt? 26:131 Frukta nu Gud och lyd mig! 26:132 Frukta Honom som har skänkt er allt det som ni [själva] vet, 26:133 skänkt er boskap och söner, 26:134 och trädgårdar och källor. 26:135 Jag är rädd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag!" 26:136 De svarade: "Det är likgiltigt för oss om du förmanar oss eller inte förmanar oss; 26:137 det [vi gör är det som] har varit [våra] förfäders sed sedan urminnes tid, 26:138 och vi kommer inte att straffas [för detta]!" 26:139 Och när de kallade honom lögnare, lät Vi dem gå under. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:140 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:141 [ÄVEN stammen] Thamud beskyllde [Guds] budbärare för lögn. 26:142 Deras broder Salih vände sig till dem och sade: "Fruktar ni inte Gud? 26:143 Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på; 26:144 frukta därför Gud och lyd mig! 26:145 Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre. 26:146 Tror ni att ni [alltid] skall få bo kvar här i trygghet 26:147 bland trädgårdar och källor 26:148 och åkerfält och dadelpalmer med deras smäckra blomkolvar 26:149 Och [fortsätta att] hugga ut bostäder åt er i bergväggen med den skicklighet [ni har uppnått]? 26:150 Frukta nu Gud och lyd mig, 26:151 och lyd inte de råd ni får av slösarna och de omåttliga, 26:152 de som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och inte vill bättra sig!" 26:153 De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom, 26:154 du är ingenting annat än en människa som vi! Visa oss ett tecken, om du talar sanning!" 26:155 Han svarade: "Här är ett kamelsto; hon har rätt att vattnas och ni har rätt att vattna [era djur] på en fastställd dag. 26:156 Låt henne inte komma till skada; [i annat fall] kommer straffet att drabba er en olycksdiger dag!" 26:157 Men de slaktade henne på grymmaste sätt, en handling som de fick ångra, 26:158 när de drabbades av det [förutsagda] straffet. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:159 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:160 [ÄVEN] LOTS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn. 26:161 Och deras broder Lot sade till dem: "Fruktar ni inte Gud? 26:162 Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på; 26:163 frukta därför Gud och lyd mig! 26:164 Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre. 26:165 Måste ni, ensamma i hela skapelsen, söka er till ert eget manliga kön 26:166 och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er? Ni överskrider verkligen alla gränser!" 26:167 De sade: "Lot! Vi svär att du kommer att jagas bort [från denna stad], om du inte slutar [med dina förmaningar]!" 26:168 [Lot] svarade: "Jag hör till dem som känner den starkaste avsky för det ni gör!" 26:169 [Och han bad till Gud:] "Herre! Rädda mig och de mina från [dessa människor och] deras förehavanden!" 26:170 Och Vi räddade honom och hela hans familj 26:171 utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar. 26:172 Därefter lät Vi de övriga gå under 26:173 i ett regn [av död och förintelse] som Vi sände över dem. Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]! 26:174 I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:175 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:176 [ÄVEN] FOLKET i [Madyans] skogsklädda dalar beskyllde [Guds] budbärare för lögn. 26:177 Deras broder Shu`ayb sade till dem: "Fruktar ni inte Gud? 26:178 Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på; 26:179 frukta därför Gud och lyd mig! 26:180 Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre. 26:181 Ge fullt mått och tillskansa er inte vinst på andras bekostnad; 26:182 väg med rättvisande våg 26:183 och inkräkta inte på andras rättigheter. Sprid inte sedefördärv eller annat ont på jorden, 26:184 men frukta Gud som har skapat er och [alla] släkten före er!" 26:185 De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom, 26:186 du är ingenting annat än en människa som vi, och vi anser att du är en lögnare. 26:187 Men försök förmå himlen att störta ned i stycken över oss, om du talar sanning!" 26:188 Han svarade: "Min Herre har full kännedom om vad ni tar er för." 26:189 Men de beskyllde honom [än en gång] för lögn. Och straffet drabbade dem en dag vars ljus skymdes i mörker, en straffets och skräckens dag. 26:190 I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro. 26:191 Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
26:192 DENNA [SKRIFT] är en uppenbarelse från världarnas Herre; 26:193 ingivelsens trogna ande har stigit ned 26:194 [och ingjutit] den i ditt hjärta, för att du skall vara en av varnarna 26:195 [och varna] på ren och klar arabiska. 26:196 Dess [sanning] fanns helt visst i äldre tiders böcker med nedtecknad gudomlig visdom. 26:197 Är det inte ett tecken för dem att lärda män bland Israels barn visste detta? 26:198 Men även om Vi hade uppenbarat den för någon som inte har arabiska till modersmål, 26:199 och han hade läst upp den för dem [på sitt språk], skulle de inte ha trott. 26:200 Så har Vi låtit [budskapet] passera in och ut genom de obotfärdiga syndarnas hjärtan. 26:201 Men de kommer inte att tro förrän de ser framför sig det plågsamma straff 26:202 som [är förberett och som] skall drabba dem plötsligt, när de ingenting anar; 26:203 och då kommer de att ropa: "Kan vi få ett uppskov?" 26:204 Är det då verkligen deras önskan att skynda på Vårt straff? 26:205 Vad tror du? - Om Vi under åratal hade låtit dem njuta av livet 26:206 och sedan lät det [straff] drabba dem som de hade varnats för, 26:207 vilken nytta hade de då av det långa, behagliga liv som de fick leva? 26:208 Vi har aldrig låtit ett folk förgås som inte fått ta emot dem som varnade 26:209 [och] påminde dem; Vi tillfogar nämligen ingen [av Våra tjänare] orätt.
26:210 Det är inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift]; 26:211 [den uppgiften] är inte för dem och de förmår inte [utföra den], 26:212 ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den]. 26:213 Anropa därför inte en annan gud vid sidan av Gud; i annat fall kommer du att höra till dem som skall straffas. 26:214 Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff] 26:215 och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare; 26:216 men säg, om någon vägrar att följa dig: "Jag är inte ansvarig för vad ni gör" - 26:217 och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige, 26:218 som ser dig när du reser dig [ensam], 26:219 och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan. 26:220 Han är Den som hör allt, vet allt. 26:221 [Säg, Muhammad:] "Skall jag säga er till vem de onda andarna stiger ned? 26:222 De stiger ned till alla syndiga bedragare [beredda att själva föras bakom ljuset]; 26:223 de lyssnar gärna, men de flesta av dem lägger [egna] lögner [till det som de kan snappa upp]." 26:224 Och poeterna - dem följer sådana som är osäkra om vägen. 26:225 Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål 26:226 och hur de säger ett men gör ett annat? 26:227 Men [så uppträder] inte de troende som lever rättskaffens och ständigt anropar Gud och som försvarar sig när de blivit föremål för [hätska och hånfulla] angrepp. Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta!