Albertus Pictor

Domarboken (Dom)

16 4En tid därefter förälskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen. Hon hette Delila. 5Filisteernas hövdingar kom till henne och sade: "Locka honom att tala om var han får sin väldiga styrka ifrån och hur vi skall få makt över honom, så att vi kan binda och kuva honom. Du får elvahundra siklar silver av var och en av oss."

6Delila sade till Simson: "Tala om för mig var du får din väldiga styrka ifrån och hur man gör för att binda och kuva dig." 7Simson svarade: "Om man binder mig med sju färska senor som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som vem som helst." 8Filisteernas hövdingar kom då till henne med sju färska senor som inte hunnit torka, och hon band honom med dem. 9Samtidigt hade hon folk som låg på lur i rummet innanför. Men när hon ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" slet han sönder senorna som om de varit blånor som svetts av eld. Och ingen visste var hans styrka kom ifrån.

10Delila sade till Simson: "Du har lurat mig och ljugit för mig! Tala om hur man gör för att binda dig." 11Simson svarade: "Om man binder mig med nya rep som inte varit i bruk, så blir jag lika svag som vem som helst." 12Delila tog nya rep, som hon band Simson med, och ropade sedan: "Filisteerna tar dig, Simson!" Samtidigt låg folk på lur i rummet innanför. Men Simson slet bort repen från armarna som om de varit trådar.

13Delila sade till Simson: "Du bara lurar mig och ljuger för mig. Tala om hur man gör för att binda dig." Simson svarade: "Om du väver in mina sju flätor i vävstolens varp och pluggar fast dem i väggen, så blir jag lika svag som vem som helst." 14Hon vaggade honom till sömns och vävde sedan in hans sju flätor i varpen och pluggade fast dem i väggen. Men när hon ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" for han upp ur sömnen och ryckte loss både plugg och varp.

15Då sade hon: "Hur kan du säga att du älskar mig, när du inte berättar allt för mig. Tre gånger har du lurat mig, och du har inte talat om för mig var du får din väldiga styrka ifrån." 16Dagarna i ända pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han så trött på henne att han kunde dö, 17och han berättade sin hemlighet: "Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst."

18Delila, som förstod att han hade berättat hela hemligheten, sände bud efter filisteernas hövdingar och sade: "Kom hit! Nu har Simson berättat sin hemlighet." Hövdingarna kom, och pengarna hade de med sig. 19Delila vaggade Simson till sömns i sitt knä, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju flätor. Så började Simsons förnedring. Han hade förlorat sin styrka. 20När Delila ropade: "Filisteerna tar dig, Simson!" for han upp ur sömnen och tänkte: "Jag lyckas nog göra mig fri den här gången också." Han visste inte att Herren hade övergett honom.

21Filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom och förde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala på kvarnen i fängelset.

22Men hans hår som rakats av började växa ut igen.