Albertus Pictor

Första Kungaboken (1 Kung)

3 16Det kom en gång två skökor till kungen, och de fick företräde för honom. 17"Lyssna, herre!" sade den ena. "Vi bor i samma hus, jag och den där kvinnan, och där födde jag ett barn, och hon var med. 18Två dagar efter mig födde också hon. Det var bara hon och jag, ingen främmande var hos oss, vi var ensamma. 19En natt dog hennes son, hon hade legat ihjäl honom. 20Då steg hon upp mitt i natten medan jag sov och tog min son som jag hade intill mig och lade honom hos sig, och det döda barnet lade hon hos mig. 21När jag steg upp för att amma min son på morgonen var han död. Men när jag såg på honom där på morgonen upptäckte jag att det inte var det barn som jag hade fött."

22Då sade den andra kvinnan: "Nej, det är min son som lever och din som är död!" Men den första ropade: "Nej, din son är död och min lever!" Så tvistade de inför kungen. 23Då sade han: "Den ena säger: Det är min son som lever och din som är död. Den andra säger: Nej, det är din son som är död och min som lever." 24Och kungen sade: "Räck mig ett svärd!" När man kom med svärdet 25sade kungen: "Hugg det levande barnet mitt itu och ge hälften åt den ena och hälften åt den andra!" 26Då sade hon som var mor till den levande pojken - ty kärleken till sonen överväldigade henne: "Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte!" Den andra sade: "Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!" 27Då befallde kungen: "Ge det levande barnet åt kvinnan här. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor."

28Hela Israel fick höra om den dom som kungen hade fällt, och alla fylldes av vördnad för honom. De förstod att kungen skipade rätt i kraft av gudomlig vishet.