Lars Winnerbäck
Vatten under broarna (2004)
1. Se dig om
2. Det är visst nån som är tillbaka
3. Elegi
4. Jag är hos dig igen
5. Dom tomma stegen
6. Hjärter Dams sista sång
7. Stackars
8. Hon kommer från främmande vidder
9. Dom sista drömmarna del 2
10. Mareld
Utgiven: 29 september 2004
Skivbolag: Sonet / Universal Music
Producent: Lars Winnerbäck
Lars Winnerbäck - Sång, akustisk gitarr, munspel
Sara Isaksson - Piano, sång, orgel, trumma, slagverk
Ola Gustafsson - Akustisk gitarr, elgitarr, dobro, banjo, mandolin, pedal steel
Se dig om
(Lars Winnerbäck)
se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit
se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm
se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav
se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid
se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
det var en dag igår
det mörknar ute snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är
Det är visst nån som är tillbaka
(Lars Winnerbäck)
det hörs ett namn över vitklädda landskap
det hörs en röst som är saknad
det bultar till i ett flämtande hjärta
det piper till i telefonen
det är visst nån som är tillbaka
han samlade på sig ett gytter av skärvor
han gick och rullade ett snöklot
nu står han upprätt med ytan vid halsen
men har nåt att sträva emot
det är visst nån som är tillbaka
det är svårt att säga mer än så
inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
inga planer men ett steg
inte där än men på väg
det är visst nån som är tillbaka
det är så mycket inviter om våren
det bara välja och vraka
ryktet säger att han sällan bryr sig
men nu har han gjort sig lite fin
det är visst nån som är tillbaka
fyra höghus mot en blekgrå himmel
fyra nätter att vaka
han öppnar fönstret mot trafiken och larmet
nu får det fan va bra
det är visst nån som är tillbaka
det är svårt att säga mer än så
inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
inte ja men inte nej
inte bra men helt okej
det är visst nån som är tillbaka
tusen dagar har redan passerat
vi har ett revir att bevaka
tusen avtryck i den grå trottoaren
tusen omvägar hem
det är visst nån som är tillbaka
Elegi
(Lars Winnerbäck)
du ser andra halvan av solen
när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar
var vi hamnar härnäst
med dig på andra sidan jorden
får jag tid till ingenting
medan natten fäller
blåkalla skuggor häromkring
vi skulle klara vadsomhelst
vi skulle aldrig säga nej
vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig
det är en storm på väg i natt rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen
du ska stå naken framför sanningen
och jordens alla kval
han ska pröva din styrka
han ska testa din moral
vi står tysta framför skälet
där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg
efter gårdagens debut
nu skulle inget bli som förr
vi var i en annan division
vi kunde höra höstens mörka vatten
brusa under bron
vi skulle klara vad som helst...
och alldeles nyss
fick jag lyssna till ditt skratt
du berättade att du saknar mig inatt
det gör jag med
det är så tyst nere från gatan
som det aldrig annars är
det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med
en elegi för alla sorger
den här hösten handla om
för en mor som sjuknade in
för ett barn som aldrig kom
för skuggan över gården
där aldrig solen lyste in
för en ork som inte fanns
du saknade min jag saknade din
för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
två ögonpar i tomhet
från september till advent
för en man som gick till jobbet
som om inget hade hänt
för en kvinna som sa
allt är förstört allt är bränt
en elegi för alla vägar
som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen
vi skulle klara vad som helst...
Jag är hos dig igen
(Lars Winnerbäck)
som du kanske har förstått
jag är hos dig igen
jag försvann ett tag på vägen men jag saknade dina sinnen
det har varit tungt och grått
jag är frusen än
det här livet sköljde bort oss
och vi glömde våra minnen
som du kanske redan vet
jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja
än jag vänder
och du är sval sen blir du het
du har känslorna kvar
dom här väggarna rasar
och jag undrar vad som händer
du har dina moln
och jag kan inte skingra dom
kan inte låta dom va
jag har mina ord
som du sa
och som du kanske redan hört
jag blir aldrig klar
du sluter dina ådror om du
sätter dig och väntar
men som du redan har berört
här är glimmande dar
välsignad december står för dörren
och livet längtar
som du kanske redan sett
första snön kom inatt
nu flyttar vi med fåglarna
som trotsar atlanten
har du hittat rätt
kan du höra ditt skratt
kan du leva vid en brant
med ena foten över kanten
vi vinner ingenting
och vi får inte vänja oss
för då är allting förstört
jag är hos dig igen
som du kanske redan hört
Dom tomma stegen
(Lars Winnerbäck)
det drar en skugga utmed murarna ikväll
den är sval och förtegen
du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
du har sett den passera
och göra natten så märklig
du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig
jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt
det var inte mycket att göra
hans vän sa Jesus tar hand om dig nu
men han kunde varken se eller höra
månen blänkte i fjärden
nordens renaste vatten
man la en filt över kroppen
sen gick vi sakta hemåt i natten
har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler
det är låst vid grinden
till den öde stranden
det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden
jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
han säger att han vart i helvetet och vänt
jag tror att en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
genomskådad och bitter
han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter
dom fann en kropp nere vid vattnet idag
den måste legat där hela natten
kulhål tvärs genom bröstet
lungorna fyllda med vatten
fick nån tyst på dånet
var det värt besväret
du känner skulden och skammen
fast du aldrig höll i geväret
jag tror på duvan som vet vart den ska
jag tror på godhet och bättring
jag är en barkbåt
som driver mellan grenar och stenar
en nattfjäril är min bestättning
inga vakter vid porten
inga hänglås vid grinden
bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden
Hjärter Dams sista sång
(Lars Winnerbäck)
där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttisju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag där bodde du
där bodde jag och du
inga jordskalv där vi bodde ingen frös och ingen svalt
men det skävlde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig
nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
och det verkar som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
Stackars
(Lars Winnerbäck)
stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
han sitter tyst bland gammalt skrot
kan inte se för allt sot
att ingen sitter mittemot
stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
hon som ägnade all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats
stackars den som inte bryr sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
stackars fåglarna i bur
stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må
stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamnade först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb
stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
stackars hon som har det bra
stackars hon som ville opp
men inte började från början
i Skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset
stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset
stackars hämmade lakej
stackars mig och stackars dig
det är en konstig värld vi lever i
ingenting är vad man tror
Hon kommer från främmande vidder
(Lars Winnerbäck)
hon kommer från ställen
där tiden har slutat passera
där morgonen sjunker i havet
och skymningen gryr
hon får dig att lova
vad du lovat att aldrig riskera
hon är överallt
där du stannar och dit du flyr
hon kommer från främmande vidder
där havet är land och land hav
där vindarna brusar
och forsarna susar
och skatorna ger sig av
hon är eldfast och stark
hon är sårbar och öm
hon kommer från främmande vidder
hon stannar hos dig som en dröm
hon vänder sig om när du vunnit och solar i glansen
hon äger styrkan
du alltid trodde var din
när tystnaden dånar som oljud och stramar kring halsen
när rimfrosten glittrar
då står hon vid dörren och vill in
hon kommer från främmande vidder
där stormen är lä och lä storm
där svart är vitt
där mitt är ditt
där det tydliga mist sin form
hon gör silver av damm
hon gör honung av salt
hon kommer från främmande vidder
där ingenting blir allt
hon kommer från ställen
där de starkaste spjärn bara slinter
hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp
hon är orörd av lagar och regler av sommar och vinter
hon ler emot dig
just innan solen går opp
hon kommer från främmande vidder
där dom fattiga ruvar på guld
där svaret är frågan
där gnistan är lågan
och dygd är det samma som skuld
du vill ta henne med
hon ska se vad du kan
men hon kommer från främmande vidder
dit du reser men aldrig når fram
Dom sista drömmarna del 2
(Lars Winnerbäck)
Susanne du brände alla skepp
tills ingen orkade vara din vän
du blåste ut varenda ljus
och tänkte nu och aldrig sen
du ville bort du ville ut
aldrig sen aldrig förut
du skulle bränna allt ditt krut
men Susanne snart är det slut
då får du börja om igen
och Magnus du visste vart du skulle
men du visste inte hur
du ville inte bli som farsan
med diplom och professur
nu sitter män som din far
och doserar din mentala kur
du tappade din tråd
jag har inga goda råd
jag ber till gudarna om nåd
det kan va jag som står på tur
vita mössor flög i luften
nittiofem när våren kom
och Jonas stod på skolgården
och sa jag blir aldrig som dom
dom kan söka sina svar
i dom böcker som dom har
i dom pengar som dom spar
men sen när fruarna drar
då får dom ändå börja om
Karin ville ägna sig åt omsyn
i nåt volontärförband
men hon sjönk själv ner i djupet
och såg andra ro iland
Karin inget gick itu
livet pågår här och nu
så ta dig samman kära du
världen väntar på din hand
Anders går och drömmer
går i väntans tider än
han går och väntar på att lyckan
väller in med kärleken
Anders bli vad du vill bli
det här är självbedrägeri
ingen annan gör dig fri
inte nu och inte sen
och Linnea vi som sa
sida vid sida ska vi gå
om du ville mig nånting
så satt jag tyst och hörde på
men det var du som sa till mig
att jag ändå aldrig skulle förstå
säg aldrig så igen
det gör ont i mig än
jag ville verkligen va din vän
det var du som lät mig gå
Mareld
(Lars Winnerbäck)
det är sensommarsverige
jag är på väg härifrån
jag kan inte förklara
jag stänger av telefon
ner faller löven
och bladen blir mull
jag kanske åker till island
jag kanske super mig full
jag är för fattig för london
jag är för tyst för L.A
det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig
jag glider ifrån allt
vad var jag en gång
jag förlorar mitt fokus
vad drömde jag om
jag har lånat av banken
jag har säkerhetsdörr
jag skulle aldrig få säga
att det var enklare förr
jag ser mig i spegeln
det är en dålig dag
är det honom jag känner
är det han som är jag
det blåder osunda vindar
det gör mig dämpad och sval
det krävs så mycket mygel
för att verka normal
det här är tusen butiker
med vässade klor
det kommer trötta idéer
från strama kontor
men det är sällsamt vackert
här kommer hösten igen
det är kallt som i stenhus
det doftar av regn
jag läser en tidning
jag ser vad det står
men det är inget jag bryr mig om
ingenting jag förstår
dom som skriver ljuger
allt är tvärtom
dom skulle mörda för pengar
skandalen är dom
jag såg ett dreglande lejon
stå på toppen och sa
jag ger bara folket
vad folket vill ha
rör mina händer
du måste förstå
jag kan inte förklara
försök att se det ändå
det gnager ett sinne
det är som overklighet
i varje blinkande fönster
en korrupt profet
jag har vart i templet
där månglarna står
dom sa allt är till salu
jag sa kom älskling vi går
jag kunde ställa mig naken
jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer
jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
tyst ligger vägen
i rödbrun rost
det är som mareld i havet
som allhelgona frost