Lars Winnerbäck
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen (2009)
1. Järnvägsspår
2. Kedjebrev
3. Ett sällsynt exemplar
4. Du som reser mig
5. Du, min vän i livet
6. Jag får liksom ingen ordning
7. Jag fattar alltihop
8. Köpenhamn och överallt
9. Fribiljett mot himlen
10. Berätta hur du gör
Utgiven: 18 september 2009
Skivbolag: Universal
Producent: Lars Winnerbäck och Ola Gustafsson med god hjälp av bandet och Ronny
Våren och sommaren 2009
Inspelad av Ronny Lahti i Grouse Lodge Recording Studios, West Meath, Irland samt i Decibel Studios i Stockholm
Mastrad av Thomas Eberger på Stockholm Mastering
Lars Winnerbäck - Sång, elgitarr och lite, lite nylongitarr
Ola Gustafsson - Elgitarrer
Jerker Odelholm - Elbas och lite synthbas
Johan Persson - Synthesizer, piano, elgitarr, sång
Anna Stadling - Sång, tamburin
Anders Hernestam - Trummor, perkussion, tamburin
Anders Nygårds - Fiol, viola
Malin-My Wall - Fiol
samt Johanna Dahl som gästade på cello
Järnvägsspår
(Lars Winnerbäck)
det fladdrar till som i en dröm
en pojke gräver ner sitt fynd
och röjer undan bevisen
dom tysta kvällarna i snön
dom höga lamporna som tänds
över den spolade isen
jag var inte ensam
jag är inte ensam nu
vi känner varandra genom
tusen fenomen
du var redan där
min dröm var redan du
den metalliska luften
där i åttiotalets sken
du säger väl till om jag ska gå
du säger till
eller följ mig till dom gråa, höga husen
bakom järnvägsspåren
om du vet vad du vill
om du vet
har du ingenting att hämta här
ingenting att hämta här
den lilla pojken i ett blänk
med knäna hårt mot frusen jord
han gömmer nåt därunder
långa rader av garage
långa rader av små ord
och allting som gick sönder
jag var inte sjuk
fast lite blek i hyn
när dagarna gick framåt
blev jag kvar nån annanstans
du tog mig in i cirkeln
och begåvade min syn
med sövande narkotika
och vaken stimulans
du säger väl till om jag ska gå...
det jag minns när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
jag vet ingenting om dig
inte om du ens förstår
du var tonen från en tid
från en vinter i en stad
du säger väl till om jag ska gå...
Kedjebrev
(Lars Winnerbäck)
jag hade nästan glömt ditt tegelhus
men kvällen kom med samma bleka ljus
plötsligt minns jag stanken av
min godtrohet igen
en vän som inte riktigt var en vän
ett sött och billigt vin i dyr karaff
en bitter känsla sitter av sitt straff
det blåste mellan husen
vi tog varsitt håll i snön
natten när den feta damen sjöng
sångerna blev kedjebrev man hör
när molnen hängde tunga ovanför
att lämna tystnaden och alla lögner
utanför
ett ograverat slag av vigselring
be en bön, du losar ingenting
ensamhet är kvicksand
det blir svårt att köpa mjölk
ett skämt som inte slutade som ett skämt
ett löfte om att aldrig bli som dom
ett hem som alltid måste göras om
varje gång jag blundar
växer rötter på mitt skinn
en enhet som har slutat andas in
sångerna...
jag lämnar alla spekulationer nu
vad du beror på vet nog bara du
jag putsar på fasaden
till ett övergivet hus
innan ögonen kan vänja sig vid ljus
sångerna...
Ett sällsynt exemplar
(Lars Winnerbäck)
när natten är här ska jag lämna allt tillbaks
vinet och skulden jag har
du visste nog att jag hade mina skäl
ett sätt att ge, ett sätt att ta
när mörkrets sista trummor dånar ut
överger och lämnar mig kvar
jag blundar i en frusen tyst minut
ett mycket sällsynt exemplar
ljus stanna kvar
kom och var min vän
ljusna mig igen, igen, igen
du sätter all din tilltro till en dröm
till sångerna som tar ens liv till slut
din skönhet inspirerar till en lögn
när mörkrets sista trummor dånar ut
och varför stod du annars här?
du kunde valt den andra vägen
du läser mig kapitel för kapitel
jag är mindre stolt nu, mer förlägen
ljus stanna kvar...
kom och var min vän för en sekund
när kvällens första frusna stjärnor vaknar
bli mitt sista halmstrå för en stund
vi som har allt, vi som saknar
jag skänker dig den sista lögn jag har
jag offrar & betalar vad som krävs
när natten är här ska jag lämna allt tillbaks
resterna jag frossat i förgäves
Ljus stanna kvar...
Du som reser mig
(Lars Winnerbäck)
jag har en sak att berätta
från kullarna in till stan
luften var fylld med nålar
jag gick från A till B
och visste ingenting
kommer du ihåg
affischerna och sagorna
blöta skor nerför trappan
som inte ville gå till skolan
se mig, sa jag
hör mig, sa jag
känn mig
det måste ut vad som kommit in
jag tror det svajar i min själ
det måste ut vad som kommit in
du som reser mig
se mig, hör mig
känn mig
det måste ut vad som kommit in...
Stockholm var så stort
jag köpte loss sjuttiosex kvadrat
nöjd kan du vara själv
jag visste ingenting
onsdag genom regn
en slaskig trottoar
ät din soppa
livet har börjat
vi har en lång väg framför oss
se mig, sa jag...
jag litar på dig
och jag kan ha fel
jag förstår inte allting själv
jag måste lösa upp det här
jag har klätt mig i för mycket hud
se mig, sa jag...
Du, min vän i livet
(Lars Winnerbäck)
jag får nog hålla allt tillbaks
det finns ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker
men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp
om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder
men ändå
du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst
Jag får liksom ingen ordning
(Lars Winnerbäck)
jag kan ha räknat sekunderna som gick
mellan ljuset och åskans dån
jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
om du var väg på hit eller härifrån
det tysta ekot är av ett slag för sig
det kommer ensamt om det är nåt att ha
vad du gör, ta inga råd från mig
jag vet, dom fungerar inget bra
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt
det kan vara så bra
om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
det kanske var pundigt
det kanske var bra
jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
jag måste ha träffat din frekvens
diskanten var svagare, diktionen mindre hård
det var som att tonen var en väns
det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns
jag får liksom...
jag kan ha glömt din vaksamhet
jag söker inte mer din sympati
eller jo
det gör jag visst
inga kan ta fel på varandra som vi
jag får liksom...
Jag fattar alltihop
(Lars Winnerbäck)
om du går ut i solen
och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt
för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
och att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa
jag fattar alltihop
jag fattar alltihop
om du sitter och skriver nu
på långa kloka brev
om vad vi hann och inte hann
och allt som aldrig blev
om citronerna och träden
och långa vägar bort
om tid som går och inte går
om lust som kokar torrt
jag fattar alltihop...
om du repar upp historien
fast den är så dum
om att klia tills det blöder
på en och samma punkt
det där var nån annan
det där var inte jag
förlåt tusen felsteg
det enda som jag kunde vara
jag fattar alltihop...
Köpenhamn och överallt
(Lars Winnerbäck)
i Köpenhamn
vandrar jag lättare och lugn
sågar av grenen som jag fastnat på
röker upp tystnaden
och blåser ut Sverige
i Köpenhamn
det finns ställen där jag aldrig har varit
som sprider sin utsikt i mitt huvud
jag fattar om det verkar lite märkligt
överallt, av och till
hör jag klanger från dig
och hösten
det du gjorde med mig
det var stort
det du gav mig
jag önskar att du kunde se mig nu
men tack
ta hand om dig
i Köpenhamn
om nån vill gå en gata med mig
utanför fönstren till dom vi inte känner
höra hjärtan som önskar
bedra och bedragas
en sak vet jag
jag vaknade imorse av ett dån
Köpenhamn stod och bankade på dörren
och vilsenheten skrämmer inte längre
överallt, av och till
den höga farten som rann
mellan husen
det du gjorde med mig...
det var stort
det du gav mig
dina ögon var ett fritt fall varje gång
tack
ta hand om dig
Fribiljett mot himlen
(Lars Winnerbäck)
somna inte osams med dig själv
drick vad jag har sagt med lite socker
såg du när jag vann min hand
den natten är en fiende och vän
jag åker ner på stan och kommer in
går planlöst runt med kvalmig luft i bröstet
jag känner ingen, bryr mig inte
ögon stirrar, munnar säger skål
nu skulle jag inte tacka nej
till en fribiljett mot himlen
är du ute nånstans
inatt så drömde jag om dig
och det väckte gamla minnen
jag fick aldrig nån chans
du viskade nåt i allt jag tog mig för
du värkte som en borr i mina snedsteg
allt i mig var fult och ingenting
jag hade mätte sig med ditt
jag vill bara visa dig nåt stort
jag kanske har nåt som du beundrar
jag drömde att du lyssnade
att du hörde nåt i mig som du förstod
nu skulle jag inte tacka nej...
jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker mina knän
jag svarar på ett språk jag inte kan
och kommer undan med en varning
och du är alltid suverän
nu skulle jag inte tacka nej...
Berätta hur du gör
(Lars Winnerbäck)
berätta hur du gör
berätta hur du gör
det är en känsla som du lämnar
när du vänder bort din blick
berätta hur du gör
berätta vad det är
det där linjen i din hand
berätta vad det är så jag förstår
hur jag ska nå dig
berätta vad det är
det finns dom som åkt till månen
miljarder år av sten
och jag har hört hur det berättas
om en säkerhet trots alls
en känsla som är ren
berätta hur du gör
berätta hur du gör
och jag ska utstå allt
den ensamhet som följer när du går
om du berättar hur du gör
två saker har du glömt här
två saker vad jag minns
en blå, blå sjal
med svarta fransar
och nåt mer som inte syns
det finns dom som stannar tiden
det är inte bara attityd
jag har gett mig av men hjärtat
börjar svalna redan innan
jag passerat Sthlm syd
berätta hur du gör...