Lars Winnerbäck
Singel (2001)
1. Elden
2. Jag vill gå hem med dig
3. Om tiden vill ifatt
4. Nånting större
5. Du hade tid
6. Håll ut
7. Sen du var här
8. Lovesång
9. För den som letar
10. Lycklig och förvånad
11. I dina ögon
12. Singel
Utgiven: 5 mars 2001
Skivbolag: Sonet / Universal Music
Producent: Lars Winnerbäck & Bandet
Inspelad i Ridge Farm Studio, Surrey, England av Ronny Lahti. Mixad i Soundtrade studio av Ronny Lahti.
Körer och blås inspelade i Traxton av Christian Edgren.
Maria Andersson och Josephine Forsman medverkar med benäget tillstånd av RCA/BMG.
Lars Winnerbäck - Sång, gitarr
Norpan Eriksson - Trummor, Percussion, kör
Josef Zakrisson - Bas och kör
Johan Persson - Elgitarr, akustisk gitarr, piano, kör
Staffan Andersson - Elgitarr, kör
Jens Back - Hammondorgel, piano, Würlitzer, kör
Sara Isaksson - Kör
Vanna Rosenberg - Kör
Anna Stadling - Kör
Idde Schultz - Kör
Maria Andersson - Kör
Josephine Forsman - Kör
Goran Kaljes - Trumpet
Per "Rusträsk" Johansson - Saxofon
Mattis Cederberg - Trombon
Elden
(Lars Winnerbäck)
Ett brev till en av mina vänner i Linköping. Skrivet på Grand Hotell i Oslo. Jag var där just för att skriva, för att komma bort från min lägenhet och utanför Comviqs räckvidd. En statusanalys. Det var en regnig sommar 2000, och egentligen borde man kanske åkt till soligare breddgrader än grannlandets i augusti. Men jag tycker om Oslo och jag har lärt mig hitta till några trevliga ställen där man kan sitta och ljuga i timmar.
hallå igen
hur är stan en sån här kväll i augusti när sommaren regnat bort
det var länge sen
jag borde ringt men att ringa nu känns lite fånigt och kort
jag är i Oslo med ditt ex men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl Johan och jag behövde komma loss
här färgas molnen i en skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann
(om du minns)
men det var längesen
ja det var evigheter sen nånting brann iallafall nära mig
har du hittat hem
jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
och det är tjatigt att vara på rymmen jämt
det är så mycket som man borde klarat av vid det här laget och bestämt
och det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som nittonhundranittofem
(om du minns)
den vinner som är trägen
den förlorar som ger opp
drömmarna och vindarna hjälps åt
så fort man tittar ner så vänder dom hitåt
och sjunger vart tog den där elden vägen
ja sånt är livet nu
förlåt om jag är bitter och cynisk men du vet hur det kan va
jag vill ha det som du
fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag
och det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver
jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan
fast topparna är högre nu och dalarna är djupare sen elden försvann
(som du vet)
vi kan väl ses igen
jag gillar Stångån på hösten när vardagslunken lagt sig över torgen
då kan man andas igen
och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen
man får välja själv och ta saker som dom är
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller kul att vara med
får du ro då och då bland alla tentor och poäng
det är så lätt att gå på det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen
(som du vet)
den vinner som är trägen...
du har hittat nån att bli gammal med
jag har hittat nåt att göra tills dess
vi måste akta oss för alla bättre förr
och för leda och tristess
lycka till
nu är det skymning här i Oslo och vi ska ut och göra byn
ring om du vill
hälsa dom jag känner och håll blicken kvar i skyn
det är så många så många som vill ta en ner på jorden
och vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga Norden...
Jag vill gå hem med dig
(Lars Winnerbäck)
Mosebackes uteservering, våren och sommaren 2000. EM i fotboll, tranbärsdrinkar och Stockholms vackraste utsikt. Klart man blev blödig och förälskad. Varenda kväll.
här kommer våren
det har jag lärt mig det blir rätt ensamt
bland alla löven
det blir rätt deppigt
ett liv i skuggan
så här på kvällen
är det ohyggligt
jag vill gå hem med dig
bara gå hem med dig
innan eftertänksamheten
har raserat hela natten
vill jag gå hem med dig
bara gå hem med dig
genom vårens första rodnande natt
du är den enda
du är den bästa
som jag har letat
som jag har väntat
det är så enkelt
nu vill jag ha dig
vad ska jag säga
mera
jag vill gå hem med dig...
jag orkar inte stanna kvar
jag är för hungrig och för trött
vi har varit här så många dar
och det blir alltid lika blött
här vandrar solen ner och opp
vi tar en drink vi tar en till
vi betalar dricker opp
och det enda som jag vill
är att gå hem med dig...
Om tiden vill ifatt
(Lars Winnerbäck)
Inte så mycket att säga om. Ganska fri från hemligheter. Eller full med, kanske man säger.
lika mystisk lika gåtfull
som en kyrka längs vägen
upplyst mellan träden
ödsligt belägen
om hösten om våren
i en tyst blå natt
som en fackla som ett ljus
kom du fram till mig där jag satt
som ett åtråvärt hopp
i en tung tristess
jag hade nästan gett opp
det var så grått tills dess
men du sa att du hörde mig
på radion idag
du var den enda som kom fram och det var det enda du sa
allt jag ser
allt jag hör
är din röst din blick ditt skratt
du har ögon som berusar en natt
så jag väntar
jag väntar
om tiden vill ifatt
det gick så sakta tog sån tid
varenda vecka var ett år
vi ringde ibland
för att fråga hur vi mår
tills jag sa väntar du på nån eller vill du bli min
du sa vad svarar man på sånt
jag sa man svarar nog ingenting
men lägg armarna runt mig
slit ut vad jag har
gräv i det dunkla
men sök inga svar
jag lovar ingenting
det är det enda jag kan hålla
men jag känner nånting
jag är så gott som förtrollad
av allt jag ser...
du sa vänta lite grann
behåll poserna på
vart vill du komma nånstans
vart ska vi gå vart ska vi gå
jag sa det finns inga mål
men det finns sätt att ta sig dit
vill inte komma nånstans
vill bara ta mig lite längre än hit
det var natt det var natt
det var äntligen natt
våren var på väg
jag var rusig och matt
vi var på gång vi var VIP
det var nån efterfest för Kent
allt var lite eftertraktat
allt var lite känt och
och allt jag ser...
mellan Tumba och Järna
finns en kyrka vid sjön
vi tar oss dit i oktober
strax före snön
vinden är så kraftig
hela världen är på spänn
den mörka natten är så mörk
jag måste se dig igen
Nånting större
(Lars Winnerbäck)
Skriven i Oslo även den. Mannen som står nere vid stationen, stod egentligen och mässade i TV:n på hotellrummet. Det fanns nån frikyrklig kanal som jag irriterat studerade och livets grubblerier drabbade mig ännu en gång.
det sas på radion tidsvis uppehåll i Svealand
hon tänkte uppehåll är bra men inte nog
jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring
och allt hon inte gjort varenda tåg hon inte tagit
står och tutar nere på gatan bakom rullgardinen
och hon vet att det är vår och att varje slant
hon inte slängt har varit en onödig besparing
och radion spelar låtar som hon glömt
allting minner om en dröm som hon har drömt
hon säger
här ibland ruinerna
bland torra salta tårar
bakom rullgardinerna
och alla uteblivna vårar
här under askan utav sönderbrända drömmar
ska vi bygga nånting större
det står en man nere vid stationen han citerar nåt
ur gamla testamentet och det syns så väl att han ljuger
när han talar om sin godhet och om Satan
och om livet som ett liv man borde skämmas för
hon står och sneglar ner på torget där han predikar
all sin rädsla inför Jesus och hon tänker jag vill
aldrig vara rädd igen
och kväll blir natt och tankarna för stora
det sjönk för djupt nu har hon inget att förlora
hon säger
här ibland ruinerna...
jag går och aktar mig för vintern och för gråten
och den stora depressionen
jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket
för att skydda mig mot ensamheten och tvivlet
och mot tomheten efter explosionen
jag ser stormen komma närmre och jag väjer
tills hon ringer och jag svarar och hon säger
här i bland ruinerna...
Du hade tid
(Textförfattare: Ani DiFranco - Svensk text: Lars Winnerbäck / Musik: Ani DiFranco)
Ani Difranco har skrivit originalet "You had time". Säkert självupplevd, men för mig blev det som en drömbild. Blandat med egna erfarenheter. Jag kommer framför allt ihåg när jag spelade låten som extranummer på Gröna Lund förra sommaren. Det var fantastiskt.
hur ska jag gå hem när allt är såhär
jag vet du kommer att se på mig sådär
och säga vad har du gjort ikväll och vad har du bestämt
du sa du behövde tid du hade tid
vi vet hur allt ska bli nu
allt är sagt luften är ren
allting blir precis som man förväntar sig
du är ett glashus och jag är en sten
men det är du som försöker se igenom mig
du frågar älskade dom dig ikväll
och jag svarar dom älskar mig bara nu
den enda som verkligen älskar mig är du
du frågar tog du dom med storm ikväll
och jag kommer faktiskt inte ihåg
men mina fingrar säger att det var ett segertåg
du säger det har varit rätt så tomt här
och det är verkligen skönt att se dig
du säger jag kan bära väskan ge den till mig
och du betalar taxin
och jag kan bara hänga med
och jag tittar ut i mörkret och drar nåt skämt
om hur det är
så hur ska jag gå hem
när allt är så här
jag vet att du kommer att se på mig sådär
och säga Vad har du gjort ikväll
och vad har du bestämt
du sa att du behövde tid och du hade tid
du hade tid
Håll ut
(Lars Winnerbäck)
Jag skrev den under tidspress till ett stort filmprojekt. Den hamnade aldrig i filmen och jag var på vippen att glömma bort den. Vi gjorde ett försök att spela den under vårturnén förra året, men fick liksom inte riktigt till den. Sen på repen inför skivinspelningen hände nånting. Staffan Andersson kom in med fräscha öron och vi såg plötsligt nånting kul i den igen. Björn Engelmann som mastrat skivan beskrev den som en "grekisk cowboylåt". Och vem behöver inte en grekisk cowboylåt ibland?
tro ork och lust är lätt att tappa
lätt när stora drömmar trängs med saknaden
och vinden blåser hårt emot din kappa
men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen
håll ut håll ut
förr eller senare spricker en bubbla
håll ut några dagar till
guld är inte det enda här som glimmar
när jakten går på allt som liknar räddningen
och lyckan varar bara några timmar
det är inte den vi söker inte den min vän
håll ut håll ut...
världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan
himlen ser så praktfull ut från marken
håll näsan över ytan tills det vänder
håll ut håll ut...
Sen du var här
(Lars Winnerbäck)
Skivans första singel. Flitigt spelad under sommarturnén förra året. En av mina favoriter. Jag gillar att skriva utan rim, utan form, med få ackord. Som "I Stockholm", "Med bussen från stan" och "Nånting större".
sen du var här har häggen slagit ut
det blåser vindar ifrån förra sommarn
och jag tittar ut över parken för att se om jag kan se dig
jag ser björkar som blommar nu
med lite mera färg sen du var här
sen du var här har tiden tickat fort
jag är nog mera inspirerad nu jag längtar inte
längre efter tågen som ska ta mig härifrån
och allt som tråkade ut mig då
känns lite mera värdefullt sen du var här
låt tiden gå
jag är samma nu som då
samma människa ungefär
fast med lite mera lust
sen du var här
sen du var här har allting kommit gratis
det är sant som nån har sagt att när man talar om trollen
är det dags att hålla tyst men jag blir alltid så förvånad
hur allting bara händer hur livet bara börjar
jag glädjer mig åt nya krafter nu sen du var här
sen du var här har allting blivit större
det är lättare att vakna jag kan se mig själv
gå runt och inte riktigt ha nånstans att ta vägen
men jag följer hjärtat samma hjärta
men med mera glöd sen du var här
låt tiden gå...
sen du var här har gatorna gått hem
nu är bitarna på plats nu kan jag se ifrån mitt fönster
samma utsikt som förut fast kanske ändå lite längre
lite högre lite värre allting känns tryggare
och ändå mycket större nu har häggen slagit ut
nu har våren tagit fart lite starkare och mer sen du var här
låt tiden gå...
Lovesång
(Lars Winnerbäck)
Anno 1992. Jag skulle fylla sjutton. Mitt första riktiga kärleksförhållande var över. När vi spelade den med mitt dåvarande band Snoddas släckte vi alltid i replokalen, tände en liten röd lampa, tog ur öronpropparna och höjde volymen. Nu är Lovesång nästan nio år gammal men betyder oerhört mycket fortfarande. För mig. Och den är sanslöst härlig att spela.
jag stängde aldrig nånsin några dörrar
jag bara gick ut
du frågade och jag svarade det är klart att jag saknar
en dag som förut
för det kanske känns svårt när ljusen har släckts
vi är mitt i vår mörkaste tid
det kanske känns hårt men när minnena väcks
kan jag fortfarande höra ditt liv
man saknar sånt som man inte har
man saknar sånt som man inte har kvar
vi har fortfarande långa vägar kvar
man saknar inte sånt som man har
vi märkte nog aldrig riktigt vad som hände
förrän allt var slut
igår kom vintertid och jag tror att jag kände
en dag som förut
för när snön hade kommit och marken hade täckts
var vi mitt i vår ljusaste tid
nu har löven fallit och minnena väcks
jag kan fortfarande höra ditt liv
man saknar sånt som man inte har
men vi har fortfarande långa vägar kvar
jag har lärt mig att längta är bättre än att ha
för man saknar inte sånt som man har
men jag stängde aldrig nånsin några dörrar...
man saknar sånt som man inte har...
För den som letar
(Lars Winnerbäck)
En uppgörelse med min hemstad. Skriven långt hemifrån, på mitt rum i den vackra kåken vi bodde i i England. Jag hade skickat bandet till London en dag för att jag hade den på gång. Jag har egentligen aldrig skrivit mycket om min uppväxt, eller om Linköping på det här sättet, förut. Avsaknaden av berg och hav gav nog bra träning i att se det stora i det lilla.
du växte upp i det lilla landet
du känner doften av skrapsår och grus
av skogens nässlor och bäcken därigenom
mellan rader av symmetriska hyreshus
där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
men det är ingenting som märks där idag
där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
ett annat liv ett annat jag
den stan hade inga visioner
inga öppna hav ingen kust
inga salta historier i väggarna
inga svindlande höjder ingen lust
känner du hur längtan tar
hur du sträcker dig och stretar
bakom varje hög av sand
finns guld
för den som letar
minns du morgonljus eller svärta
ser du lampan slocknad eller tänd
minns du hennes brinnande hjärta
blev du värmd då eller blev du bränd
bränt barn vill in i elden
bort från askan och det rena grå
bränt barn har fått smak för värmen
har fått en kärlek till det Stora Blå
att komma hem är som att resa i tiden
du känner samma känslor igen
den där kvalmiga väntande friden
och samma kärlek och vemod igen
känner du hur längtan tar...
nu skiner solen och nu blänker ljuset
i alla fönster i alla krypin
men i en etta i det högsta huset
där rullar inlandsisen in
vart ska du gå vad ska du göra med tiden
med alla tusentals nätter och dar
ska du schemalägga hela livet
eller ha din rastlösa frihet kvar
jag bara undrar jag bara tänker
det finns en pusselbit som inte vill in
här skiner solen och ljuset blänker
i alla fönster i alla krypin
Lycklig och förvånad
(Lars Winnerbäck)
Skrevs till Kom-plattan från början, men jag klantade till produktionen. Så inför Singel skrev jag om den lite och gjorde en ny lösning. Kanske den låt på skivan som andas mest livsglädje. Jag vet inte vad som hände.
som att låta drömmarna ta fart
nån natt på väg från replokalen
det var så det var
som att röka hemrullat i smyg
på rasten bakom gympasalen
det var så det var
du gick sakta nerför gatan
vi hade inte bråttom hem
jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
det var så det var
som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
som en känsla i förvar
som i trans blev jag harmonisk och human
du var mitt hem och min oas
du gav mig gåtorna tillbaks
du gjorde mig lycklig och förvånad
som att få nog och ta sig hem
längs med rälsen över slätten
det var så det var
som att våga ropa hej för tidigt
som att vissla i vinjetten
det var så det var
du gick sakta nerför gatan
och det mörknade och blev kallt
men jag hade din värme kvar i ryggen
och jag såg dig överallt
det var så det var
som om stämningen fanns kvar...
som att få nog och ta sig hem
längs med rälsen över slätten
det var så det var
som om stämningen finns kvar...
I dina ögon
(Lars Winnerbäck)
Kan jag inte säga så mycket om. Talar för sig själv.
har du gjort vad du ska
är han bättre än jag
är du lika lycklig som du var
det är trist att vara den som sitter kvar här ännu
jag tål inte att se er två tillsammans
bor du kvar där du bor
jag fick ett flyttkort där du fråga mig hur livet var
det är inte som du tror
du ville att jag skulle hälsa på och se vad ni har
men jag tål inte att se er två tillsammans
i dina ögon
var det lättare att va
i dina ögon
jag trivdes bättre i dina ögon
du sa jag vet vad du vill
jag sa jag vet vad du tror jag tror
bara vänta lite till
så får du tro vad du tror du vet vart jag bor
du får gärna komma hit och skrämma mörkret
i dina ögon
var det lättare att va
i dina ögon
jag trivdes bättre i dina ögon
Singel
(Lars Winnerbäck)
Kan jag inte säga så mycket om. Dom talar för sig själva. Avslutar skivan på ett sammanfattande vis.
det blev så svart idag
det blev så outhärdligt svart
det var nånting du sa
om en plats där jag aldrig vart
det var nånting med den
här har ingenting hänt sen sist här går dagarna och här går åren
du pratade med mig om nånting jag mist
som om du pekade på dåren
på väg uppåt i en prålig värld av mingel
singel
det här är inget liv
det är ett sorgligt subsitut
ett slags tidsfördriv
var det du som ringde förut
jag lät det ringa ut
jag säger mig själv jag har ingenting
det är bara floskler och evig väntan
sen hör jag dig säga du har visst nånting
du har din frihet du har din längtan
och du går uppåt i en prålig värld av mingel
singel
det här är bubblornas tid
så mycket tomhet och mörka gap
här blir man paranoid
i ett slags kollektivt utanförskap
som vi har vant oss vid
kom ut kom hit och säg nånting
vad är det som inte stämmer
jag traskar bara runt här i samma ring
och känner hur skorna klämmer
när jag går uppåt i en prålig värld av mingel
singel