Lars Winnerbäck
Med solen i ögonen (1998)
1. Gråa dagar
2. Tvivel
3. Mamma är säkert nöjd
4. Idiot
5. Pacemaker
6. Pollenchock & stjärnfall
7. Att fånga en fjäril
8. Vinter över ån
9. Solen i ögonen
10. Med bussen från stan
11. Varning för ras
Utgiven: 25 september 1998
Skivbolag: Sonet / Universal Music
Producent: Johan Johansson
Inspelad och mixad av Christian Edgren i Atlantis studio och Traxton Recording, Stockholm, sommaren 1998
Lars Winnerbäck - Sång, gitarr
Lasse Bax - Bas
Johan Johansson - Gitarr, skrammel
Björn Rothstein - Trummor, slagverk
Mike - Skrammel
Jens Back - Hammondorgel, piano
P H Andersson - Fiol
Lotta Johansson - Fiol
Mattias Nyberg - Cello
David Giese - Sampling
Lotta Johansson - Kör
Idde Schultz - Kör
Stefan Sundström - Munspel
Niko Röhlcke - Piano m fl
Gråa dagar
(Lars Winnerbäck)
Hjärter Dam stadgar sig med sin kille och flyttar ihop med honom. Ett rätt skönt liv kan det verka, men jag tror att hon missat en del hon velat göra. En halvfärdig roman ligger undangömd i byrån och hon längtar ut. Hennes liv är bara massa tomma dagar efter varandra, som en ny almanacka. Hon gnäller kanske i onödan ibland, men jag kan känna igen rastlösheten. Det finns en fagrare glans...
Hjärter Dam vänder blad för en ny eskapad
hon har börjat på en ny roman
det mörknar över ån och över tv-tablån
det är leda och slentrian
Hjärter Dam du var så tyst tills du blev kramad och kysst
nu har du fått din kära livskumpan
en soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstaden
nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad trygg och hemtam
men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån
det både isar och bränns
jag vet hur det känns Hjärter Dam
det finns så mycket att förlora dina drömmar är så stora
här är gatorna alldeles för små
här sitter alla på kafé och säger
ingen idé det är för sent ändå
dina chanser blir allt färre
och ditt tvivel bara värre
på kafé finns ingen hjälp att få
klådan bygger bo
och du får ingen lugn och ro
här ser du tågen komma och gå
och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
det isar och det bränns
och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
du vill byta planet Hjärter Dam
jag vet hur det känns
det finns en fagrare glans någon annanstans
du får hoppas som om himlen fanns
och tro och be att det ska gå
för du får ingen tröst av din inre röst
den vill knäcka dig varenda höst
och gråa dagar skyndar aldrig på
depressiva episoder och maniska perioder
vissa klarar sig utan extas
andra springer fatt blir nervösa och får spatt
om inte livet är ett kul kalas
Hjärter Dam vänder blad för en ny eskapad
inget äventyr att leva på KAS
du måste sänka dina krav
eller vinna på trav
om du ska komma i fas
och sådan leda bryter ner en bra frisyr
du blir tråkig ful och trött
och du samlar dina spöken i Komvux kursbroschyr
och blir bitter och lam
Hjärter Dam dina blommor har dött
lyckan kommer lyckan går
det är långt till nästa vår
nu faller löven över Stångåstaden
nu sitter alla på kafé
och snackar skit och dricker te av gammal slentrian
Hjärter Dam vänder blad för en ny eskapad
hon har börjat på en ny roman
det är morgon snart igen
lycka till kära vän
skriv om drömmar Hjärter Dam
det finns en fagrare glans ...
Tvivel
(Lars Winnerbäck)
Som en fortsättning på ”Ingen har lust”. Och på ”Gråa dagar”. Varför blir det jämt så här? Ironiskt nog skrev jag den här låten på balkongen under en av vårens varmaste dagar. Den 12:e maj för att vara exakt.
du är fri och tar allting för givet du kan skratta åt livet
du lever för stunden precis som jag
det är nudlar och lånade pengar
du har grå efterslängar
men lyckan i grunden
precis som jag
vi är som personifierade nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
ont om rutiner gott om dåliga vanor
gott om kitchiga planer
jag lever för kicken
precis som du
jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
jag har frihet i blicken
precis som du
här står livet i farstun så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
det kallas tvivel det där som stör
det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
en obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
det känns tomt eller hur
som ett kliande svidande skavsår
är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten
precis som jag
utan mening på jakt efter ruset genom dunket och bruset
du lever för skratten precis som jag
vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
vi proppar i oss och vi vaknar som as
här ligger ångest och prylar i drivor
jag unnar mig skivor
dom hjälper mot ledan precis som du
jag har tid
jag har lediga dagar där jag sitter och klagar
och längtar till fredan
precis som du
kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt
kan du känna hur det gnager i natt
det kallas tvivel ...
här står livet i farstun så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Mamma är säkert nöjd
(Lars Winnerbäck)
Det hade varit kul att döpa skivan till ”Mamma är säkert nöjd”, men det gjorde vi som bekant inte. Fröken Svår har just avslutat sitt andra år på universitetet i Linköping. Med goda resultat. Som alltid. Så lyckad, så lyckad. Tänker mamma. Den är faktiskt skriven på tåget till Uppsala.
det blev sommar för Fröken Svår
det blev äntligen en paus i alla böcker och tentor
det blev fest i en studentkorridor
Fröken Svår kastar skit på alla fulla studenter
Fröken Svår är så konstigt yr
hon sitter och gungar på andra planeter
medan mamma sitter hemma och syr
Fröken Svår sover över hos en vän
som det heter
Fröken Svår är så stilig och smal
klart hon har sina kval
men hon är helt normal
mamma är säkert nöjd
Fröken Svår är så begåvad i metafysiken
hon hade femma i matte och slöjd
gör nu inte mamma besviken
Fröken Svår är en sån bra kameleont
i fem år med snö har hon smugit och ljugit
Fröken Svår sysslar inte med sånt
nej klart hon inte gör
det har ju mamma förbjudit
mamma sitter hemma och syr
tänk att dottern är ute på så roliga fester
hon är färdig med alla bestyr
allt är klart för deras årliga seglarsemester
Fröken Svår har gömts i snö
hon var så konstigt slö och ville bara dö
men mamma är säkert nöjd
allting fungerar så bra i praktiken
och livet är frid och fröjd
gör nu inte mamma besviken
Fröken Svår gör små saker i smyg
där hemma sitter mamma och syr i sin lycka
nåt förljuget med alla betyg
nåt förljuget med poäng och förbud kan man tycka
där fanns inga farliga snår
nej det fanns inga farliga troll där i huset
bara mamma och Fröken Svår
vem har egentligen fört vem bakom ljuset
mamma är säkert nöjd
solen går upp över huset och viken
båten är klar och förtöjd
gör nu inte mamma besviken
mamma är säkert nöjd
konstigt ljus över slangar och dropp på kliniken
kanske blir semestern fördröjd
kanske blir mamma besviken
Idiot
(text: Lars Winnerbäck/musik: Johan Johansson)
Hej, här har ni mig. Tyckte att det vore kul att experimentera lite och låta Johansson göra en melodi till min text. Det blev lyckat, tycker jag.
du sprang så fort du kunde för att hinna få ett lyft igen
du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än
du ville bryta isen
men du klarade inte krisen
det vet du men det tar emot
du kanske borde tänkt på hur du mår
du kanske borde tänkt på hur det går
du kanske borde tänkt på konsekvensen mer än kicken
idiot
så nu står du på din topp och ingen bryr sig om din egotripp
du fick ditt lilla lyft och hänger upp ditt lilla tidningsklipp
va kul att det gick vägen du som varit så benägen
men vem är det som du tävlar mot
vad är det egentligen du vill ha
vem är det du vill verka som att va
du borde leva livet men försöker nånting annat
idiot
du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till
du tänker nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still
det är skönt att vara sober men som många klaustrofober
ser du tystnaden och lugnet som ett hot
det kryper och det kliar överallt
detta hettar till när du försöker ta det kallt
du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar
idiot
du tror att det är livet som är snett men har du alls nån koll
du tar dig nåra turer ut i snåren sen tillbaks på noll
du repeterar fraser om kickar och extaser
om att alltid va på stående fot
du vill alltid vara fri och leva ut
men är invecklad som en råbandsknut
och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel
idiot
du tar din vän till krogen där du trivs och kan va offensiv
du talar om dig själv som om du visste nåt om kärleksliv
succéer kabaréer entréer och turnéer
ignorera gärna vännen mittemot
du pratar strunt om allting runtomkring som om hon inte betydde nånting
men vem är det som du tänker på om natten när du vakar
idiot
vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå
din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på
det blir max ett litet skvaller när du slutligen faller
och ingen står och tar emot
du kanske borde tänkt på hur du mår
du kanske borde tänkt på hur det går
du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken
idiot
Pacemaker
(Lars Winnerbäck)
Ett band kan göra så mycket. När jag spelade upp den här för Magnus på skivbolaget, ensam, kände jag hur otroligt lång och seg och tråkig den blev och jag var nästan på vippen att ge upp den, men så började vi repa in den och det blev genast en annan låt. Ännu bättre blev det när P H, Mattias och Lotta lade på stråkar. Jag ville göra en riktig Radio-City-Love-Song-Låt och nu känns den lite så.
jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig förlåt
men det sitter mest i skallen
jag tänker grubblar velar mer än känner längtar trånar och går åt
är jag hjärtlös och förfallen
vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunde nå
tills bara skulden gör oss två
det är bara tur att hjärtat klappar ändå
dagen går det mulnar strax
jag tror att det är dags att gå på fest
vi måste göra nåt åt ledan
vad var det som gick snett
vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
har vi nött varandra redan
vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
var det du som blev som jag
alla ögonblick vi jagar för att vara nånting mer än bra att ha
stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas
jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej än för mig trots allt
det är så skönt när allt fungerar
det skulle vara vackert starkt och varmt men det känns fult och kalt och kallt
det är så trist när allt stagnerar
ingen vill förlora vara den som fick ett tack
var den som inte stack
när tankar blev för stora och sprack
det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
det var du och dina vänner
jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig hurså
det blir fel hur man än känner
det känns så konstigt att försvinna
det känns så dumt att stanna kvar
så befängt att leta svar
det finns ingen eld som orkar brinna
inga röda mattor och ingen stolt fanfar
men stjärnor glittrar vackert ...
som en skymt i varandras blickar innan allting faller loss
som ett konstgjort litet bloss
som en pacemaker som tickar för oss
Pollenchock & stjärnfall
(Lars Winnerbäck)
natten kom och älvor for som dårar över stan
jag var en av alla kungar i salongen
men ruset kom och gick och lämnade kvar ett litet barn
som stod och kippade efter andan på balkongen
jag slog mig själv för pannan och jag sa
vad har jag gjort
och jag skrek rakt ut att det här var sista gången
men värdinnan drog mig med och vi vällde ut ur hennes port
och trotsade Newton i den sviktande betongen
det var vår och det var varmt och alla älvor sjöng i kör
när vi la oss under stjärnorna i parken
efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för
när allt som vintern gömt sköt upp ur marken
det var nånting om befruktning
det var nåt om hur man gör
det liksom for omkring det måste varit pollen
vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan som sig bör
när det är vår och fest och man har tappat kollen
så säg hur aktierna faller
säg hur kursen vänder om
ge mig tips och goda råd så att jag kan göra helt tvärt om
för det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om
varenda tår varenda skratt varenda dröm ska vi ha fatt
allt ska sugas ut ur varje natt
ruset kom tillbaks och alla vänner drog sig hem
och lämnade kvar mig i en park med en värdinna
vi lovade att vi skulle ligga kvar till gryningen
och känna vinterångest tyna och försvinna
vi bara låg där och såg på hur en vårnatt underhöll
det var så stort man liksom tappade perspektivet
det var så konstigt hur jag smalt det var så härligt hur jag föll
när värdinnan höll ett tal om själva livet
hon sa vad är det här för värld
här ska man slå eller få stryk
ska man förlora eller följa direktiven
man får resa i sig själv i korridorerna på psyk
om man inte har fått säkra kort på given
ska man älta om sin barndom eller tackla sig fram
det verkar bara finnas dom alternativen
nej vi kan vältra oss i parken här och bry oss om varann
det är ingen stress och ingen strid på kniven
så säg hur aktierna faller ...
nätter kommer smygande med vårdoft ibland
det liksom rör sig under ytan och fasaden
det här var natten då vi dansade tills älvorna kom fram
det var pollenchock och stjärnfall över staden
det var natten då vi kom bland alla älvor
och försvann rätt in i dimman ibland blommorna och bladen
hon har ett badkar där vi sitter nu och drunknar i varann
sagan är slut jag sätter punkt för sista raden
Att fånga en fjäril
(Lars Winnerbäck)
Som en röst i telefon från en mörk skog långt, långt från min lägenhet. Otroligt att det överhuvudtaget finns telefoner i den skogen. Men så möttes vi nånstans på mitten bland samplade trummor och försökte fånga den där fjärilen vi jagade i april 1996. Vi lyckades inte den här gången heller.
jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt
jag har det varmt och tryggt
jag har en lampa vid sängen
där har du varit på flykt från den svåra terrängen
det skulle aldrig ha gått när vi stått på så olika ställen i livet
men tiden gav oss lite grann ändå
vi kallar oss vänner
det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst
vilka människor som helst ungefär
du kan säga kär
jag har ett hem bort i skogen snårigt och svart
där har du aldrig vart
där faller löven om våren
där har jag gjort mig en kvart i dom djupaste snåren
vi skulle aldrig ha mötts när vi fötts på så olika delar av världen
men en fjäril flyger mellan oss ibland
vi kallar den lycka den är svår att fånga
den vill slita och rycka som vilken lycka som helst
vilken fjäril som helst men ändå
vi ses igen vi två
så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril
det finns en skugga bland träden där vi kan ses
där kan det tas och ges
där har vi nånting tillsammans
där är skogen rätt gles där finns ljus lite varstans
det är en underlig plats där vi satts
på så olika prov med varandra
två världar ska krocka varje gång vi ses
vi kan kalla oss kära
det är svårt att säga men vi vill vara nära som vilka kära som helst
vilka världar som helst eller hur
det måste va nåt strul
det går en vind genom skogen
nånting hörs därifrån
det blåser till över ån
nånting fladdrar i vinden
ingen väldig cyklon men det biter i kinden
det skulle aldrig ha blåst om vi låst
om vi stängt om våra olika världar
en fjäril längtar alltid ut igen
små lätta vingar som jag lätt skjuter undan
som jag lätt förringar som vilka vingar som helst vilka känslor som helst
rationell vi kanske ses i kväll
så kan vi sjunga tillsammans ...
... att fånga en fjäril som vill
fälla vingarna ut över världen
en fjäril som flyger mellan oss ibland
vi kallar den lycka
den är svår att fånga
den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst
vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst
hur som helst så kan vi sjunga tillsammans ...
Vinter över ån
(Lars Winnerbäck)
Om man går till posten för att posta ett brev kan dom ibland fråga om man vill att det verkligen kommer fram. Det kostar 50 kronor extra. Men, det är ju inte alltid så noga.
det var nånting jag skulle fråga
sa han
strax efter la han på
det var väl inte så viktigt
men det växte sig försiktigt
i hennes huvudvärk ändå
som en gnagande plåga
hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
fast han säkert redan flyttat där ifrån
tiden går och hösten fryser till och blir till vinter över ån
det var nånting hon skulle ha svarat
nånting som hon kom på när hon läste i en tidning
nånting om ensamhetsförtvining
inget särskilt men ändå
hon skulle säkert förklarat nånting
går hon hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om
han har väl säkert tagit sig loss och vänt sig om
från stan som väntar höst som fryser till och blir till vinter över dom
han kunde frågat hur hon kände
och förklarat vad som hände
han kunde sagt nånting om alla hans så goda teorier
dom kunde ju alltid tagit en fika
dom skulle sett att dom var lika
så går hon med huvudvärk och svär i grubblerier
finns inte plats för nåra tårar nu när hans och hennes mark
har blivit till en öken
ingen lek att vara fröken
hennes kram har blivit en spark
mot alla stela tysta dårar
hennes varma mjuka rum är nu en benvit korridor
där hon om natten går och svär och bits och slår
tiden går och hösten fryser till och det är långt tills nästa vår
det har glömts ett hjärta kvar i frosten
en man som aldrig skrev
en man som undrar om hon gråter
och kanske hon förlåter
om hon får veta om hans brev
som ligger kvar på posten
han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
fast hon säkert redan flyttat därifrån
tiden går och hösten fryser till och blir till vinter över ån
han ville fråga hur hon kände
och förklara vad som hände
han ville säga nåt om alla sina goda teorier
han skulle gärna ta en fika
han vet att dom är lika
lika komiska när båda trampar runt i grubblerier
Solen i ögonen
(Lars Winnerbäck)
Min systerson, 2½ år, sjunger den här med enorm entusiasm. ”Vi spiller mjölken överallt”.
vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan
vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på
vi är gårdagens kärlek och stora i orden
som vaknar med skräck och panik under borden
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt
vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt
vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
vi är lördagens änglar och söndagens knott
vi är dom som förbannar det gråa i grått
vi är rastlösa änglar och virvlande dårar
vi är dansande clowner på ont och gott
vi är inga yuppies med feta cigarrer
vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt
vi har solen i ögonen ...
vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
vi är rastlösa själar som irrar i skogen
vi är dom som är kungar om natten på krogen
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt att
vi har solen i ögonen ...
Med bussen från stan
(Lars Winnerbäck)
Det där med vuxenliv kan man ju ha olika syn på. Men jag ser inget egenvärde i att bli vuxen om det innebär en sån här tragedi. Att ha fler prylar än åsikter. Väck mig om jag börjar följa Expedition: Robinson.
han har bråttom iväg
han tar bussen från stan
han vill hamna i färdiga rum med en grogg och en fru och ett anständigt liv
han vill sova på rygg och tala om rumsrena saker
bråttom iväg han vill prata om lumpen med grabbar från förr
och ett glasbord och dammsugna golv och ett underbart liv och sen le lite grann åt oss
som står kvar där vid hållplatsen än tycker han
han har bråttom iväg
han vill längta tillbaka och säga fy fan va roligt
när vi tog studenten men tiden går fort
han har bråttom iväg han tar bussen till julgran och roliga tv-program
och en bläcka på kräftpremiären och ordning och reda och tuttar i Slitz
tycker inte hans fru
men han gör ju trots allt som han vill
han tar bussen från stan
han tar bussen iväg till ett hus och en mintgrön balkong
han vill ha ett hysteriskt larm på sin bil
och va bra på att hälsa på folk
kunna säga fy fan va dyrt
och mobiltelefon; han vill alltid vara nådd
han vill aldrig vara ensam
och aldrig va den som missade nån buss till ett underbart liv
och ett glas Samarin och ett konto för säkerhets skull om han
inte får chansen att vinna nåt tv-program på nån öde ö och få lämna sin fru
han vill inte va svår
inga konstiga krav
tjejer ska ha lite humor och skratta när han säger stumpan
bråttom iväg
han har viktiga jobb och ett underbart liv
och nån rolig och vitsig dekal på sin bil
för han gör ju trots allt som han vill
han tar bussen från stan
han tar bussen det är som safari
han ser genom uppdragna rutor hur galningar härjar på stan
det borde va dödsstraff på dom tycker han
han har bråttom iväg till ett anständigt liv
och ett fikarum där han gnäller på bögar som aldrig får tummen ur arslet
och gör nånting med sina liv
han ska tvinga sin slarviga son
att göra det där som aldrig blev av
som han aldrig fick gjort som han aldrig hann med
och han kommer att skylla
på bussen från stan
Varning för ras
(Lars Winnerbäck)
Vackra stråkar. Annars ingen direkt vacker låt. Svartsjuka och depression. På våren dessutom.
solen står högt över taken vinden har vänt
isen har smält och det luktar som vår
du går genom stan som om ingenting hänt
lika verklig och vardagligt snygg som igår
kom inte för nära du vet hur det blir
nu har jag mitt och du ditt revir
och du vet hur jag mår
jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt
jag måste sova på saken
våren har vaknat men drivor i vitt
ligger kvar över taken
det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
varning för ras
dina läppar som längtat iväg säger allting är bra
det tog lite kraft men trots allt var det skönt
att det gick som det blev att det blev som vi sa
jag vill säga nåt nytt men det känns inte lönt
du har nån i handen
jag skiter i vem
jag ser er på håll när jag skyndar mig hem genom vitt och grönt
för mycket människor på stan just idag
här blir man ensam bland tusen
dom har spärrat med koner kring varje fasad
det sitter skyltar runt husen
varning för ras
gå så försiktigt du kan ...
solen går ner över taken klockorna slår
en konstig dag med ett konstigt ljus
jag går mitt i vägen
det luktar som vår
det droppar av snö ifrån träd och hus
kom inte för nära du vet hur det går
jag ser vart du längtar och du ser hur jag mår
inget vidare rus
jag försöker få in alla ord som du sa men du vet hur dom smakar
det är nånting konstigt med stan just idag
det är nånting som knakar
det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
inga tanklösa menlösa ord
ingen felaktig fras
varning för ras