Lars Winnerbäck
Kom (1999)
1. Kom
2. Kom ihåg mig
3. I Stockholm
4. Du får mig
5. Du gamla fria nord
6. Måste vara två
7. Aldrig riktigt slut
8. Hugger i sten
9. Söndag 13.3.99
10. Tanken som räknas
11. Nästan perfekt
12. Fria vägar ut
Utgiven: 25 september 1999
Skivbolag: Sonet / Universal Music
Producent: Lars Winnerbäck
Inspelad i Atlantis studio av Janne Hansson och i Traxton recording av Christian Edgren.
Mixad i Cosmos studio av Ronny Lahti.
Lars Winnerbäck - Sång, akustisk gitarr
Magnus "Norpan" Eriksson - trummor, tamburin, kör
Josef Zackrisson - bas, kör
Jens Back - hammond, piano
Fredrik Blank - elgitarrer
Åsa Gustafsson - munspel
Sara Isaksson - kör
P H Andersson - fiol
Lotta Johansson - fiol
Mattias Nyberg - cello
Per "Ruskträsk" Johansson - saxofon
Kom
(Lars Winnerbäck)
Till besserwissrar som lägger sig i andras fel och brister vill jag bara säga: Gå ni hem och måla fan på era egna väggar istället! Det är väl det enda jag har att tillägga till den här texten.
du går nedtryckt i två alldeles för grova skor
det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
jag vet att du sa fel och hela stan vet om det känns det som
du gick för långt och du är alltid deras fnask jag säger
kom allt är förlåtet dom snackar bara strunt
dom har väl redan glömt hur kul det kan vara att tumla runt
din byst är full med rock’n´roll och håret lyser blont
det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
vissa dagar är man ett med alla människorna i parken
du min ängel här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
det gör dig arg det gör dig matt det gör dig nertryckt
i två alldeles för grova skor
din mun ångar av rök
vi går hem du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
jag säger KOM
kom så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
för har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
det finns ett ord för vad jag lider av men jag har glömt det nu
det där att komma på för sent vad man borde sagt och du
vet hur det känns det vet väl jag jag har känt dig jag är van
jag borde sagt igår vad jag kom på häromdan
men nu är allt för sent nu är det gjort nu är du dömd
du gick för långt och du är alltid deras fnask och han är glömd
men låt dom älta dividera om vikten i det där
här får man aldrig göra fel
här får man aldrig göra om
jag säger KOM
kom så ruttnar vi ihop...
du går nedtryckt i två alldeles för grova skor det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
nu faller löv det blåser på det börjar om
jag säger KOM här är världen här är livet vi ska leva i
vi och alla duvorna på marken alla fåglarna i skogen
alla människorna i parken
alla herrarna på krogen
här finns ingen som kan döma här finns ingen mera lärd
om ditt liv om din stad om ditt land om din värld
det kommer alltid tillbaks med veta-bättre-direktiv
till en värld till ett land till en stad till ett liv
några smulor till duvorna min vän
sen går vi hem
Kom ihåg mig
(Lars Winnerbäck)
Jag hör den på radion ibland. Det är roligt. Jag får starka associationer av den. Den är som den är. Rakt på sak.
när du står ensam kvar på tå
när ytan inte går att nå
när du träffat botten
kom ihåg mig då
när du tagit första bästa tåg
och ger vad som helst för en dialog
när du står sist i kön
kom ihåg mig då
när vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
när du är vilsen i en
vinternatt igen
kom ihåg mig då
när det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
när vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
här finns du kvar
när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
när du har vunnit
kom ihåg mig då
när du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
när du är luften
kom ihåg mig då
när våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
när du sitter på uteserveringen
där vi satt igen
kom ihåg mig då
när det blir varma sommardar...
när varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
kom ihåg mig då
när du har varit i alla vrår
när du har testat allt som går
när du har tröttnat
kom ihåg mig då
när det blir varma sommardagar...
I Stockholm
(Lars Winnerbäck)
Det är fest och alla är där. Det är snyggt och modernt och det surrar från en espressobryggare. Alla har så mycket att prata om, nånting på gång och lägenheterna kostar en och en halv miljon.
det stinker från en pissoar
och jag hör hur några pratar
”jag älskar mitt meningslösa liv
hur är ditt liv”
och nån svarar ”jag är glad att bo
i Stockholm”
och en taskig recensent
står och petar i nåt tilltugg
och viftar med en ölbiljett
och säger det här är konst
jag är i Stockholm
herr Andersson har drunknat
i ett hav av kaffe latte
han är kontinental och originell
han är sorglig, men utvald
att leta efter sig själv
det är vad som gäller
här i Stockholm
här hälsar man på vakterna vid Stureplan
han är killen hela dan
i den här stan
här har man god smak och pengar kvar
det stinker från en pissoar
här träffas man på nån godkänd sushibar
här i Stockholm
här är alla lika övergivna
ensamma, synd om oss
här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först
man måste boka tid
man måste skynda sig
man måste skärpa sig
man måste komma in
i Stockholm
det stinker från en pissoar
det är nån som har somnat där
det är väl nån som bor där
han som vankar runt i tunnelbanan
han är en del av atmosfären
det är skönt att va i smeten
det är skönt att känna pulsen
det är skönt att bo
i Stockholm
Du får mig
(Lars Winnerbäck)
en filt hos dig
vi kunde inte sova
och jag sa inte nej
och du höll mer än allt du lovade
våra tungor gick som hjulen i ett drev
du får mig
du får mig
du får mig
det känns som allt kan börja nu
jag ger mig
jag ger mig
jag ger mig
jag ger du får jag tar
precis som du
en natt ett spel
nån går hem och nån går utan
en halv en hel
vi såg månen genom rutan
jag var lika tom och full som du
du får mig...
Du gamla fria nord
(Textförfattare: Ani DiFranco - Svensk text: Lars Winnerbäck / Musik: Ani DiFranco)
Om nolltolerans och strafftänkande.
dom tog det sista fyllot
på den sista permissionen
dom beslagtog hans sista ägodel
och släpade honom hårdhänt ner till stationen
dom sa okej stan är lugn nu
nu kan ni låta era söta vita barn springa omkring
och dom kom ut ur sina gömmor
och såg sig runt men dom såg ingenting
du gamla fria nord
här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
varför inte stänga av solen fort
för vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig
högt ovanför gatorna i stan
delas piller ut mot flunsan medan nya planer smids
ja dom stora männen har en ny plan
det är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen sprids
och när jag vaknar
ömmar mina käkar och min panna svettas kallt
jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka det är lava överallt
du gamla fria nord
här direktsänds varje våldtäkt varje razzia varje självmord
varför inte stänga av solen fort
för vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
dom tog det sista fyllot
på sin flygfärd på väg över plast och neon
dom släpade honom ner till stationen
och sa: Du borde fatta bättre än att försöka rymma härifrån
själv åker jag ut på turné
och drömmer om pojken med guldbyxorna
men det är inte samma sak nu
när alla sitter bakom lås
utom knivarna och yxorna
du gamla fria nord...
Måste vara två
(Lars Winnerbäck)
Om när singellivet blir en ond cirkel. Jag försökte skriva om en HAN men det höll inte riktigt hela vägen. Jag tror jag känner honom alldeles för väl...
har du hört om han som ränner på stan
och är på jakt efter varma händer
har du hört om han som alltid kommer fel
hur han än stämplar och eftersänder
han säger allting går att leva på
men man nästan måste vara två
han vet hur man dövar ensamheten
han vet hur man kastar allt man har
han vet hur man flyr från den här planeten
men han vet inte hur man stannar kvar
har du hört om han som bränner sina skepp
i samma stund som han fått dom att flyta
om han som har ett fläckfritt liv
men skulle dö för att kunna byta
har du sett hur han vårdar all sin ömklighet
och säger det här är allt jag vet
jag vet hur man dövar...
han är för ivrig för att vända om
för dum för att förstå
för ensam för att träffa nån
för snäll för att gå på
har du hört om han som drömmer
han som undrar och tänker
han vill veta vad du gömmer
men han bländas när det blänker
han vill bränna som det bränns
när det steker och smälter
han vill känna som det känns
när det rasar och välter
det finns många skepp att bränna
det är långt till varje strand
han vill så gärna känna
vill så gärna ro i land
han vet hur man dövar...
Aldrig riktigt slut
(Lars Winnerbäck)
Det här är fröken Svårs väg tillbaka efter en jobbig låt på "Med solen i ögonen". En märklig, drömlik tillfredsställelse i att ha nått botten.
det var jag och Fröken Svår
vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken
hon hade tappat allt igen varenda mening varje hopp
hennes utsikt var en botten hennes drömmar var en flopp
men ändå där vi gick hon skrattade till och pratade på och höll sig vaken
hon sa "nu har jag rensat ur nu spelar ingenting nån roll
nu kan det blåsa vart det vill för nu är allt tillbaks på noll
och här kan allting börja om nu kan jag se vad jag förträngt
nu ska jag passa mig för dom som aldrig gjort vad dom har tänkt
för jag vill inte bli en sån så har jag lärt mig det igen
det kanske passar nån men inte mig och inte än"
varje stund var minut var sekund
samma konstiga beslut
det blir fel slår bakut allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut
solen skulle just gå opp när vi kom hem till hennes hus
hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
hon log och sa "det är väl rätt okej vi är nog alla ganska lika
det finns dom som tror på Gud och dom som ägnar sig åt spel
alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
det var schysst att dricka te och höra Fröken Svår predika
hon sa "jag säger vad jag vill skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del så är det ändå dom som skäms
jag har gjort fel ibland jag vet men ingen mening att ge opp
jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
och jag vill hellre bli en sån så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"
varje stund...
nu är det höst och allt är mörkt jag skriver brev till Fröken Svår
jag måste fråga hur det går jag måste veta hur hon mår
du har din egen väg att gå skit samma vilket håll
det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll
alltid lär man sig väl nåt det var väl så det skulle va
det blir en massa spe och spott men det är skit man måste ta
varje stund...
Hugger i sten
(Lars Winnerbäck)
Det gamla vanliga: Jag kärar ner mig och hon flyttar utomlands innan jag ens hunnit berätta det. Det händer mig hela tiden. Dom säger att dom ska försöka hitta sig själva och allt det där och kommer alltid hem med en ny pojkvän...
jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
jag får en doft av sommarens sista dagar
när vinden blåser in från England
som du sa, det verkar svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera
jag har kvar av sommaren om du behagar
om du behagar komma hem från England
jag har väl knappast lärt mig
nåt sen sist, inte jag
men jag tänker och tänker och vet att du sa
jag hugger i sten
men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
några armar och ben
jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur
inatt kom isen över sjön
och snön föll försiktigt över skandinavien
nordsjön är väl stilla och kall så här års
innan våren sätter av igen
det är nånting stilla mellan dig och våren
det är nåt kallt mellan mig och England
i morgon sveper en dimma in som en julrusch över staden
det myllrar av stressade människor i stan
men det är tomt på strandpromenaden
jag tänkte att du kunde stå där i solen
berätta ingenting om England
jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist inte jag
dina ord ligger och gnager här dag efter dag
jag hugger i sten...
jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
och låter vinden komma in ifrån väster
som en virvlande vår, som en dansande storm,
som en galen orkester
jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna
det är dimma över mig och över England
och du sa
jag hugger i sten...
Söndag 13.3.99
(Lars Winnerbäck)
...men pojkvännen måste så småningom tillbaks.
hon känner efter om det här är att vara fri
om det här är ett liv med någon mening i
det är ingen som tjatar längre
det är ingen här som ber henne stiga upp
hon går och plockar och hittar sina gamla brev
lite konstigt att läsa om gamla planer
när hon vet hur det blev
det är ingen som skriver längre
det är ingenting här som är värt att skriva upp
ändå känns det som om hela världen sjunger
har du kommit nånstans
har du sumpat din sista chans
är du framme nu
har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du
är det verkligen du
det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
men det är som om hon glömt vad som var så bra
hon har för länge sen tappat lusten
har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
hon minns bara stunder i periferin
hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
det är ingen som bråkar längre
det är ingen här som börjar gräla om ingenting
ändå känns det som om hela världen sjunger
har du kommit nånstans...
hon känner efter om livet kan va lite mer
det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
det är ingen som pratar längre
det är såna dagar som vänder allt upp och ner
det är såna dagar som hela världen sjunger
har du kommit nånstans...
Tanken som räknas
(Lars Winnerbäck)
Handlar väl mest om att försöka nöja sig med det lilla. Att se det stora i det enkla.
det är väl tanken som räknas ändå
jag lever men väntar på smällen
Hjärter Dam du kan duka för två
jag tar tåget ner framåt kvällen
det är somliga dar
som man vänder sig om
och känner hur allting försvinner
hur man jagar och far
hur man snålar och spar
hur man lever så mycket man hinner
jag är inte fångad och frälst
jag har sålt mina enda maximer
jag kan leva som vem som helst
om jag tar mina mediciner
Hjärter Dam hur är du
har du samlat dig nu
har du funnit din mening i livet
lite mat och ett hem
ett glas vin och en vän
allt annat känns så överdrivet
det är väl tanken som räknas ändå
jag har bokat konsertbiljetter
Hjärter Dam jag har betalat för två
det blir så ensamt somliga nätter
det bultar och slår
det är tiden som går
det är landet där allting förvandlas
som vi jagar och far
efter frågor och svar
här i tider när allt ska förhandlas
det är väl tanken som räknas ändå
jag skulle önska att tanken var klar
Hjärter Dam du kan bädda för två
om du har några drömmar kvar
Nästan perfekt
(Textförfattare: Lars Winnerbäck / Musik: Staffan Hellstrand)
Jag förstår mig aldrig riktigt på den där känslan jag har i kroppen efter en lyckad spelning. Jag och Hellstrand satt och pratade om den på ett hotellrum i Östersund och vi var överens. Allt är nästan perfekt.
nu släcker dom på scenen
nu återstår ett öronsus
spara känslorna till gryningen
ta in varenda blick och alla ord
det är tomt i garderoben
allt har fått ett annat ljus
hon i baren räknar kassan
och vakterna går runt och torkar bord
och allting
allting
allt är nästan perfekt
alla sjöarna och skogarna
natten är så varm och still
det är tjugo mil att åka
och jag sover hela vägen in till stan
alla ljus och alla ögon
allt som jag har längtat till
det är tyst i telefonen
det är ingen som har sökt mig under dan
men allting...
och jag lever inte riktigt
och jag känner inte riktigt
under dagarna som inte riktigt finns
men så kommer en säsong igen
och strömmen går igång igen
och nätterna blir ljusa
och jag känner och jag lever och jag minns
att allting...
Fria vägar ut
(Lars Winnerbäck)
Om ensamhet.
jag har nog lärt mig att gå hem
på alla sätt från alla ställen
ensam bortåt vägen
jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen
som ställer upp i alla lägen
som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna
som jag aldrig riktigt kommer undan
du har så underbara ord
du kan le så att jag smälter
du kan ge så jag tar åt mig
jag skulle gärna ha ditt mod
jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här förlåt mig
och om du saknar mig ibland
kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret
men nu ringer telefonen
det är dags för mig att gå
det är nån som vill att jag ska komma hem
det är min gamla vän demonen
i sin tysta mörka vrå
hej då vi kanske ses nån gång igen
du kan väl ringa mig ibland
jag pratar gärna sönder
alla torra gråa nätter
jag är så rädd att komma fram
nån annanstans jag samlar
på tur och retur-biljetter
jag vill ha fria vägar ut
jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet
jag vet att jag har fel
jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet
jag vet det är ett spel
jag vet att du har kämpat för nåt
som jag tagit för givet
men nu ringer telefonen...
om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt