Lars Winnerbäck
Dans med svåra steg (1996)
1. Tretton trappor upp
2. Eldvakt
3. Av ingens frö
4. Fröken svår
5. Under månen
6. Tal av Hjärter Dam
7. Kom änglar
8. Julgröten
9. Sagan om en fantasi
10. Vårdag i november
11. Försvarstal
12. Inte för kärleks skull
13. Fenomena
Utgiven: 23 oktober 1996
Skivbolag: Universal
Producent: Lars Winnerbäck och P H Andersson
Inspelad av Lasse Jonsson i Neptune Studio, Linköping maj 1996.
Mixad av Mats Axfors i Ljudhuset, Tranås maj 1996.
Lars Winnerbäck - Sång, gitarr
P H Andersson - Fiol, flöjt, gitarr, kör
Martin Söderström - Bas
Johan Aronsson - Trummor, slagverk
Kalle Tagesson - Piano
Rikard Favati - Gitarr
Susanna Carlstedt - Sång
Tretton trappor upp
(Lars Winnerbäck)
Tog lång tid att skriva. Jag hade länge gnolat på frasen ”blanda ut sin tid med lite te”, och en dag fick jag göra det med den personen jag här skriver om och låten kom äntligen till. Det är egentligen precis samma historia som ”Under månen”, och samma tjej. Hade jag släppt ”Dans med svåra steg” idag hade jag definitivt inte låtit den här hamna först. En öppningslåt ska väl vara något mer medryckande och trallvänlig.
du sa realism
när jag föll och flög på samma gång
jag sov i fantasi och skrev en sång
och du stod suckande och iakttog min dans
för nåt som egentligen inte fanns
jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på
du log och jag försökte nog förstå
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd
och nu så står jag ensam här bland brända skepp
och körda lopp
bland molnen finns det hopp
men på jorden står min kropp
och min kärlek finns minst tretton trappor opp
i min drömda sagovärld
du sa altruism
ett svårt ord som jag inte kände till
i min värld får jag göra som jag vill
så jag gick fram och sa du dig vill jag ha
jag fick en kram och allt var bra
så jag skrek romantik
och du var nykter nog att säga kom
jag har någonting vi måste prata om
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt
att säga fel och tänka rätt
och nu går mina tankar till en prins
och till en sagofe
som sitter på kafé
vid en blomstrande spaljé
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld
du sa kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå
själv hade jag ingenting att föreslå
så du klippte mina vingar och min himmel rasa ner
och allt blev mörkt och inget mer
och jag darrade av skräck
när du sa välkommen till verklighetens land
här hostar vi i sot och svett och sand
här kan vi leva som dom vänner som vi är
bland alla andra som är här
men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt mörka hår
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når
och när jag vinkar ner till jorden där du står
från min drömda sagovärld
Eldvakt
(Lars Winnerbäck)
Efter en lång och skön picknick vid Stångån, den första vårdagen 1996 hade jag och en kompis kommit fram till att vi inte satt på nåt facit om hur liv ska levas. Inspirerande, eller hur?
när våran dagistid tog slut
så såg vi likadana ut
med samma drömmar om att bli en popidol
vi spelade boll och jagade troll
under ett trygghets parasoll
och var rätt säkra på att nå vårt drömda mål
men sen när sommaren tog slut
din farsa hämtades med snut
ni fick en lägenhet på andra sidan stan
du spelade boll på annat håll
under ett annat parasoll
fast vi såg likadana ut när vi var barn
när jag somnar står en ängel vid min dörr
precis som förr
och gör att allting ordnar sig
och den blir tryggheten för mig
vem står eldvakt för dig
vi växte upp på var sitt sätt
med skilda fel och skilda rätt
sen kom en ljuvlig doft från stan av grå betong
där i stan så fanns en låga
och en fråga om att våga
och om vem som vågade trotsa en batong
du vågade sno du vågade slåss
du vågade pröva några bloss
men du vågade aldrig nånsin komma hem
så du vaknade i en säng
hos någon vacker mannekäng
du blev en popidol som alltid kom i kläm
när jag somnar...
nu doftar hägg och björk slår ut
och våren leker som förut
det är fest jag dricker öl du röker på
jag är arbetslös och meningslös
men lever glad ändå
för jag har valt att för en tid få leva så
men jag undrar om du valt
att leva så banalt
och om du inte hellre vill bli fri
och jag undrar här uti
om dina vänner står dig bi
och om de nånsin i en tvist tar ditt parti
när jag somnar...
men vem är jag att sitta här
och vara bättre än dom där
säg vem är jag att tala om vem som är glad
vi lever våra liv
med våra egna perspektiv
på varsin sida om vårt samhälles fasad
Av ingens frö
(Lars Winnerbäck)
En av mina absoluta live-favoriter. Passar tyvärr in på ganska många personer. Men jag tänker mig ändå Hjärter Dam stå på dansgolvet på Platens bar (Lkpg), uppklädd, och dansa till ”Gimmi gimmi gimmi a man after midnight”. Det luktar rök och parfym och svett och spelet är i full gång och ingen vinner.
du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
älvorna har bjudit dig till vals
men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
i desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
kan någon ge vad du ska ha
vill någon se vad du har sett
kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
där blinkar lamporna till komp av en maskin
ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
du har rock’n’roll i dina bröst
du har blues i dina lår
du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem - i singular
du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
de älskar gärna det de ser
men de skräms bort om det finns mer
men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
Fröken svår
(Lars Winnerbäck)
Hennes första sång. En kort presentation.
du kanske sa nånting som ingen alls förstod
och som du ångrade men som du ändå sa
du kanske gick ett steg för långt för de försoffade
så att de inte såg att det var bra
du ville ändra på dig själv och på din värld
men fick då ofrivilligt se att den var seg
livet är en dans på rosor
men det är en dans med svåra steg
du ville visa att du fanns och att du levde
och att inte allt var lika dött som de
du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
och att det gick att göra om
du ville bara hjälpa till och vara snäll
mot de som praktiskt taget ingenting förstår
du ville bara göra gott
och ändå fick du namnet Fröken Svår
och du fick höra utav vänner och bekanta
att nu tar vi allt för allting här är vårt
de sa att framtiden var ljus
nu har de bil och mat och hus
de sa att ingenting var svårt
och du fick höra att livet var en dans på rosor
och det blev en dans som stack dig hårt
Under månen
(Lars Winnerbäck)
Jag såg Ola Magnell på Mosebacke och uppmärksammade att han i några låtar använde en gitarr som var stämd i D-dur. Jag provade. Det var ett helvete att spela in ”Under månen”, men jag är rätt stolt över gitarrspelet. Texten är väl ungefär lika krånglig som ackordanalysen. Jag var under den här skivans tillkomst ganska tänd på poesi. Gillade metaforer och allitterationer och sånt. ”Dionysos dissonans”, vi snackar baksmälla...
Fru Bast hälsade på den natten fri från alla domedagsdressyrer
månen stod i zenit över ån
i Dionysos vinkapell satt älvorna och skålade med satyrer
vi hyllade vår förgängelse-demon det var sommar och du skulle härifrån
jag såg bjälken i mitt öga
men sån insikt hjälper föga
när Fröja plockat ut sitt honorar
då vill man skrika börja om och stanna kvar
men vem hör en sådan sliten kommentar
inga svar
men stjärnorna föll och älvor höll oss fånga i ett avsked under månen
domedagsprofeter satt och grät
och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
en kyss i Dionysos tête-à-tête
ett snedsteg av förlåt som jag förlät
för månen har en kraft
som förnuftet aldrig haft
och aldrig får och då går det dom det går
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
fast inga toner kan förklara hur jag mår
och det blev sent och det blev tyst
och när Bacchus hade kysst oss
blev du rädd och jag blev stel
och du sa allt det här är fel
men alla älvor höll oss kvar
och nu var döden uppenbar
vid vårat avsked under månen
och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimma
vi vände innan Venus syntes klart
och landade i en säng med valda ord och såg vår sista vargatimma
satyrer vände hem från fläkt och fart
det var lugnt och tyst men knappast underbart
för är man trött på ensamhet
har tystnad mist sin dignitet
nu var vi två men ensamheten smög sig på
och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få
och det såg du men du bad mig inte gå
men förstå
det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar
i Dionysos dissonans
en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
som hoppas harmoni och tolerans
men letar så febrilt i älvors dans
så jag gick hem så konsekvent
till mig och mina instrument
och sagan fick det slut den skulle ha
men det var sommar då och natten blev ju bra
så det var vackert men det såg jag först idag
och när jag vandrar ut i kväll
till Dionysos vinkapell
och ser satyrer höja glas
och älvor dansa i extas
jag vinglar sakta ner till ån
och sänder hälsning därifrån
till en drottning under månen
Tal av Hjärter Dam
(Lars Winnerbäck)
Vad ska man säga om den här? Hjärter Dam finns i verkligheten. Hon kanske inte skulle valt att beskriva sin situation så här, men känslan är nog rätt. Sjöng in låten efter att jag försökt sätta gitarren på ”Under månen”. Då var jag lagom irriterad.
"de djävlar som förändrat mig
ska jag för alltid hämnas
vems öde det än ämnas"
sjöng hennes vackra röst
"de bugar sig för myten
och vänder kappan efter vinden
och de kysser mig på kinden
och jag spyr på deras tröst
de lägger sig och vilar tryggt
och barnsligt vid mitt bröst
och när de fått sin glädje går de ut
för dom får allt ett slut
och deras sorger tidvis domnar
det blir vår och det blir sommar
Men här vilar en förbannelse av höst
de ler åt allt och inget
och ger fan i besvären
och de skrattar åt misären
för den har de sett förut
och den kärlek som jag ger
är blott en del av den jag saknar
varje morgon när jag vaknar
var sekund och var minut
har någon nånsin sagt till mig
hur kärleken ser ut
eller varför den kan lämna sådana hål
den sticker som en nål
och förvandlar mina nerver
till stoft och sot och skärvor
och förvandlar varje amorpil till krut
de sover gott om natten
när de klarat sina läxor
Själv sover jag med häxor
som ingen bjudit hit
ingen tycks förstå det sår
som svider i mitt hjärta
för deras sår av smärta
kan man badda lätt med sprit
men de djävlar som förändrat mig
de dödar bit för bit
och glädjen har försvunnit liksom jag
men jag hittar den en dag
och jag är envis kan man tycka
men jag ska finna all min lycka
om så döden ska bli den som tar mig dit"
Kom änglar
(Lars Winnerbäck)
En låt som beskriver förhållandet i fråga ganska bra. Vers för vers. Det var så här det kändes. Helt enkelt. Jag undrade lite smått när jag skrev den om man verkligen får göra en så här simpel melodi. Det är klart man får.
den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna
och den uppgivna röst som jag nyttjade så illa
fick du att försvinna
och jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och de himmelska ben som jag ville förtära
de gick därifrån
så kom änglar! kom älvor!
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överrallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
fryser nu sakta till is
natten som kom sov du vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
och om nån att beröra
och jag kunde ha gett vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten
(jag liksom föll över kanten)
så kom änglar...
den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne
nån annanstans
kom änglar...
Julgröten
(Lars Winnerbäck)
Personligen har jag inga problem med julen. Jag gillar glögg och pepparkakor och ljus och Kalle Anka och Jansson. Tomten, däremot, har jag aldrig förstått. Och när man vandrar omkring på stan i julrushen kan man verkligen undra vad folk håller på med. Jag förstår inte varför inte fler bara skiter i eländet och stannar hemma och äter pepparkakor...bara.
det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
hysterisk julefrid
rår med kalla ögon över taken
Fröken Svår vill somna bort och ta sig loss
men tusen tomtebloss
håller Fröken Svår lika vaken
som den glada tomten vid adventsljusstaken
god jul fru Hjärter Dam och Fröken Svår
gott nytt år till all er sorg och era sår
begåvade små barn i stadens kör
sjunger tindrande servilt så alla hör
de sjunger sånger om ett ljus i vintertid
medan mammon i sin svid
drillar dig besatt tills du står naken
det går en gudason på stan med tunga fjät
han tröstade och förlät
men nu så står han själv mitt upp i gråten
en sömnig sil söver i säng fru Hjärter Dam
utan puss och kram
utan ambition att bli förlåten
en uppgiven gest bland världens bråten
en stressad mamma som har skinkan full av jul
blir rädd att släkten kanske inte har så kul
en kärnfamilj med huset prytt med marsipan
kan väl inte längta bort på dopparedan
Familj Vanilj vill fira julen snäll och söt
men en bittermandel göms i deras gröt
det går en ängel runt på stan med tunga fjät
medans mammon fet och tät
lutar sig tillbaks mätt och belåten
det går en sägen om att önska sig nånting
pengar far omkring
vad gör det mammon om nån utgjuter sig galla
det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
en barnakör tar vid
i glitter vakuum kan de hoppas tro och tralla
att Jesus återvänder snart en gång för alla
men om Jesus dog för våra synders skull
så lär han vara bra död i denna mull
fru Hjärter Dam står stel och sjunken ner i dyn
och hon väntar på ett stjärnfall i skyn
inte för att hon vill önska sig nånting
nej hon önskar ingenting
men hon vill se att det som glittrar mest ska falla
(vem vill inte det)
Sagan om en fantasi
(Lars Winnerbäck)
Det var en sån där dag hemma i Tannefors när jag bara ville sätta mig och rada upp all skit här i världen i punktform. Borde ha höjt några tonarter och lagt på ett helt gäng med elgitarrer.
när världen utanför har bantats ner till en broschyr
och till ett sammandrag på tv klockan sju
och när lyckan fått en prägel av att vara allt för dyr
och statistiken slagit drömmarna itu
när trenderna har sagt vem som är glad och sensuell
och romantiken blir en tår på tv3
och när skrattet måste kittlas av en loopenkarusell
och inget finns som inte går att se
då kommer drömmen om att inte vara mänsklig
offrens antipati
sorgen över allt som är verkligt
då kommer sagan om en fantasi
när filmerna har sagt att den som krånglar måste dö
och blir till barnprogram som lönar sig och slår
när TV-spel förläggs till en förverkligad miljö
där aldrig konsekvenserna består
när gränserna ska öppnas för en fåfäng ruljans
och när rösträtt ska försvaras med gevär
när moralen måste bugga för en starkare finans
och idealet blir en trogen militär
då kommer drömmen...
för vem kan förklara att vapen är skitiga
fula små saker när leksaksaffären är full med soldater
vilken mamma ska moralisera
när Loket kan ge oss miljoner och mera
nej sagan ska bli
fantasi
jag vill sätta mig på tvären för ert snöda kapital
så kan ni kalla mig bohemisk om ni vill
men jag strävar hellre bakåt än att svälja era tal
om allt det verkliga som inte räcker till
för i den verklighet jag ser där går en man omkring med kniv
och jagar frispel och poäng genom att slå
och framåt natten blir det strimlor av ett verkligt mänskoliv
allt medans pressen har enkät om varför då
det är ju drömmen...
Vårdag i november
(Lars Winnerbäck)
Den här fjärilen i låten har flugit vidare genom ”Solen iögonen”. Där flaxar den febrilt omkring i ”Att fånga en fjäril”. En av dom metaforer jag sparat, alltså. Den här tycker jag är behaglig att spela live.
som om inga sorger fanns
naturens lagar i balans
som om vi alltid var tillsammans
men som om världen sa ifrån
som glada dagar drar korta strån
jag blir väl kvar här i stan vid Stångån
vi levde ut en kort sekund
så långt från tankarna av avund
och samma tankar en gång till på vad vi gjort och vad vi vill
som om lyckan var en fjäril
vi skaffar håv att fånga i
fast den trivs bäst när den är fri
finns ingen bur som den trivs bra i
som att be för ingenting
och som att knäppa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
som om tankarna stod still
kan inte säga vad man vill
så man går tyst omkring och drömmer
en vidrig tystnad feg och snål blir dialog av alkohol
man vågar säga allt man glömmer
men som om tiga vore guld
och som om ölen tog nån slags oskuld
en spegelbild i en vattenpöl
visar upp en bakfull knöl
som håller käft tills han fått starköl
som om problemet blev en vän
så kysste vi varann igen
fast inget kunde stoppa tiden
som att be för ingenting...
men kanske blir det som vi vill
att vi kan träffas i april
och vi får återse vår fjäril
då kan vi skippa undanflykter
för en fjäril flyger nykter
Försvarstal
(Lars Winnerbäck)
Det här är ju nästan en plojlåt från början. Kanske kan lätta dagen-efter-ångest lite grann. Live har vi börjat köra den i riktigt mossigt gubbrockstuk, när vi är fullt band. Det är kul.
du kanske ser mig gå omkring
i ett ändlöst ingenting
du kanske ser mig spela över
på en festlig happening
du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden
ja herr Ågren du har
en så giftig kommentar
där du står och suckar med
så fina klara svar
men jag behöver inte nån som visar vägen
för jag tänker inte gå den
jag genar själv genom slyn
och kan hända vet du rakare spår
men någonstans mellan botten och skyn
svänger livet upp och ner och det är därför det är där
som jag går
och jag är jävlar i min låda ingen tanklös idiot
jag är en grabb som söker bot mot mina grabbiga begär
det du ser nu är bara en halvfärdig del av en process
en ideologisk skönhet som under produktion
en attraktion med fason
och ideal och karaktär
ja du kan ta och skriva opp att jag ska bli
en reko kille med finess
herr Ågren står och ler
när jag vaknar upp och ner
och alla väggar skriker att jag klampar i klaver
då är det sant att jag slant
och knappast har nåt briljant att försvara
men för min egen del
behövs ingen panel
för att få mig att förstå att jag har gjort nåt fel
nej det behöver knappast sägas
det kan huvudvärken själv förklara
men jag genar bland blomstrande snår
och här finns så mycket gott man vill smaka
men när de plöjer små fädiga spår
ja då får jag lite lust att springa över alltihop och tillbaka
och jag är jävlar...
du kanske ser mig gå omkring i
ett ändlöst ingenting
du kanske ser mig spela över
på en festlig happening
du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden
du kanske tror att jag är klar
att jag är nöjd med mina svar
att jag lutar mig tillbaks
och bara ser på vad jag har
du kanske tror att jag har slutat
lyssna på de goda råden
eller att jag är nöjd med mitt liv
eller kanske redan gett opp
men jag är mer exklusiv
och du kommer inte tro dina ögon
när jag bestiger min topp
för jag är jävlar...
Inte för kärleks skull
(Lars Winnerbäck)
En favorit. Jag gillar stämningen. Ska avnjutas väl kyld en höstkväll på hög volym. Helst ensam. Längtandes. En kompis trodde att den handlade om ett one-night-stand. Det är just det den inte gör.
du får om du vill det blir trångt för min soffa är smal
men den rymmer en dans
”svart eller vitt" tycks ha somnat i fåror och skal
men det rör sig nånstans
på kärlekens vis blir det lätt en kliché
och fåfängan söker en segertrofé
med löften som stag faller allting omkull
så för din och för min men inte för kärleks skull
kom och utmana mig inatt
älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
och flykten tar fart
mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
och att se allting klart
men när stormen tar fart över frosten inatt
ropar sansen på värme i svavel och skratt
det är tid för de galna och månen är full
så för din och för min men inte för kärleks skull
kom och värm oss inatt
sparsamma svar håller hungern vid liv
kom liv kom liv och slunga mig rätt in i smeten
vem ser mina kliv
allting du sagt eller gjort eller vill hålla kvar
blir kvällsfotogen
och allt jag fördömt och förnekat är springande dar
på tappra små ben
det finns nu det finns då det finns sen om du vill
men det finns inget annat att hålla sig till
och allt blev så mycket och kvoten är full
så för din för min men inte för kärleks skull
kom och skölj mig inatt
någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
så därför inatt ska vi älska som fåglarna vill
och klippa en tråd
stormen tar fart över frosten igen
och vilsen väntar på värmande vän
när som jag tröttnat på jag min och mig
blir jag svag blir jag rädd att nånsin förlora dig
håll om mig inatt
om du finns om du kan om du vill komma hit
kom hit kom hit och slunga mig rätt in i smeten
jag faller med flit
Fenomena
(Lars Winnerbäck)
Skrevs samma dag som ”Inte för kärleks skull”, direkt efter. Det var januari 1996. En vän kom förbi på kvällen och fick höra båda låtarna. Jag tror hon undrade lite hur jag mådde. Fenomena får egentligen en bättre presentation i ”Psalm i januari” på nästa skiva.
det finns en clown i mitt revir
det finns en vän och en fakir
och jag kan se de alla tre
de längtar lugn i leva land
men de går aldrig hand i hand.
de lever upp till sin kliché
det bor en clown i mina skratt
och en fakir i varje natt
det bor en vän i mina lugn
det finns en sliten myt i allt
det finns en vind som blåser kallt
som blåser eld i värmeugn
men varför vindar blåser kallt
där finns det frågor överallt
och du behöver inga svar
men följer med när tanken far
det finns en press i allt det där
det finns en stress i allt som är
man rusar fort i hopp om frid
men det finns tid att gå bakom
och göra fel och göra om
Ja allt du har är massa tid
Så slut nu dina grå
och låt de bli som förut blå
och städa upp i ditt revir
det stökas till ibland ändå
Så låt din jord få snurra på
och ge en ros till din fakir
och var som rymden kan ta slut
kan ingen ännu reda ut
och du behöver inga svar
så ruska om när tanken far
det finns en clown i alla svar
det finns en vän i alla dar
och en fakir i varje vrå
de längtar lugn i leva land
men de går aldrig hand i hand
men Fenomena vandrar på